Kommunalt hälsoskydd

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

øáaáfmøuyá?

*Mäki*

al? /áwéáâvaá záøäøâ/røøwrfaø

o

Kommunalt

hälsoskydd

Betänkande av hälsovårdsstadgeutredningen

8=44

SBM

Statens offentliga utredningar

Y%@ 1978:44

@ Socialdepartementet

Kommunalt

hälsoskydd

Betänkande av

h_älsovårdsstadgeutredningen

Stockholm 1978

Omslag Cinna Gross Jernslröm Offset AB

ISBN 91-38-04153-7 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm l978

Till statsrådet Troedsson

Den 28 juni 1974 bemyndigade regeringen chefen för Socialdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att se över hälsovârdsstadgan samt att besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt de sakkunniga. Med stöd av bemyndigandet tillkallade dåvarande depanementschefen, statsrådet Aspling, den 21 oktober 1974 såsom sakkunniga dåvarande borgarrådet Thorsten Sundström, tillika ordförande, numera kommunalrådet Karl-Gustav Andersson, länshälsovårdskonsulenten Roland Andersson, riksdagsledamoten Erik Johansson, medicinalrådet Lennart Rinder, bygg-

nadsrådet Harry Törnqvist samt direktören Lars Ågren.

Att såsom experter biträda de sakkunniga förordnades sistnämnda dag numera avdelningsdirektören Sune Eriksson, direktören Thore Hallbäck, hovrättsassessorn Lars Hultstrand, stadsläkaren Bengt Mollstedt, avdelningschefen Torsten Petrelius samt numera kanslichefen Ulla Swarén. De sakkunniga antog namnet hälsovårdsstadgeutredningen (HSU). Den 10 mars 1977 förordnades riksdagsledamoten Karl Leuchovius att som ytterligare sakkunnig ingå i utredningen. Samma dag förordnades rättschefen Olof Köhl att som expert biträda de sakkunniga. Som sekreterare åt utredningen förordnades den 18 augusti 1974 numera

hovrättsassessorn Lennart Meyer, som biträdande sekreterare förordnades

den 15 maj 1975 byrådirektören Bengt Berglund. Sedan utredningen nu slutfört sitt uppdrag i fråga om översyn av hälsovârdsstadgan får utredningen överlämna sitt betänkande med förslag till hälsoskyddslag. Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande av riksdagsledamoten Erik Johansson samt två bilagor som utarbetats av dels experten Bengt Mollstedt, dels experterna Sune Eriksson och Ulla Swarén. l betänkandet lämnad redogörelse för gällande rätt samt pågående utredningar hänför sig i huvudsak till förhållandena fram t. o. m. februari 1978.

Stockholm i juni 1978

Thorsten Sundström

Karl-Gustav Andersson Roland Andersson Erik Johansson

Karl Leuchovius Lennart Rinder Harry Törnqvist

Lars Ågren

/Lennart Meyer Bengt Berglund

sou 1978:44 Innehåll 5

Innehåü

Förfämzingsförslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Sanmzarz/átmirzg . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17

I Utgångspunkter för arbetets bedrivande

l Ulredningsttppdrage! . . . . . . . . . . . . . . . . 23 I.l Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 1.2 Till utredningen överlämnade handlingar . . . . . . . 24 1.3 Utredningsarbetets uppläggning . . . . . . . . . . . 24 1.4 Avgivna remissyttranden . . . . . . . . . . . . . 25

2 Hälsovârdssladgan och angränsande_förfalmingar m. m. . . . . 27 2.1 Huvuddragen i gällande hälsovårdsstadga . . . . . . . 27 2.1.1 Tillkomstm.m. . . . . . . . . . . . . . . 27 2.1.2 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . 27 2.1.3 Tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . 23 2.1.4 Kommunens skyldigheter . . . . . . . . . . 23 2.1.5 Hälsovårdsnämnd . . . . . . . . . . . . . 28 2.1.6 Hälsovårdskontroll . . . . . . . . . . . . . 23 2.1.7 Bostad . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 2.1.8 samlingslokal, hotell, pensionat m. m. . . . . . . 29 2.1.9 Lokal och annan anläggning lör bad och hygienisk behandling . . . . . . . . . . . . . . . 29 2.l.l0 Vattenförsörjning och vattenundersökning . . . . 29 2.1.1] Särskilda åtgärder mot vatten- och luftföroreningar m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 2.1.l2 Klosett och urinoar . . . . . . . . . . . . 30 2.1.13 Renhållning . . . . . . . . . . . . . . . 30

2.l.l4 Åtgärder mot ohyra, råttor och möss . . . . . . 30

2.1.15 Hållande av djur . . . . . . . . . . . . . 31 2.1.16 Anläggning och upplag för industriell verksamhet m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 2.1.17 Hälsovärdsordning . . . . . . . . . . . . . 31 2.l.l8 Tillsyn . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 2.l.l9 Ansvarochbesvär . . . . . . . . . . . . . 31

6 Innehåll sou 1978:44

2.2 Angränsande Författningar m. m. . . . . . . . . . . 32 2.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 32 2.2.2 Miljövård . . . . . . . . . . . . . . . . 32 2.2.3 Arbetsmiljö . . . . . . . . . . . . . . . 36 2.2.4 Livsmedel . . . . . . . . . . . . . . . . 37 2.2.5 Smittskydd . . . . . . . . . . . . . . . 37 2.2.6 Djurskydd . . . . . . . . . . . . . . . . 38 2.2.7 Bostäder . . . . . . . . . . . . . . . . 38 2.3 Organisationen inom den allmänna hälso- och miljövården . 39 2.3.1 Central och regional organisation . . . . . . . 39 2.3.2 Hälsovârdsnämnds uppgifter . . . . . . . . . 39

II Utredningens överväganden och förslag

3 Allmännajörursärmingar* m. m. . . . . . . . . . . . . 43 3.1 Framtidsperspektiv . . . . . . . . . . . . 43 3.2 De kommunala miljö- och hälsoskyddsorganen . . . . . 45 3.3 HSU:s utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . 46

4 Samordning med miliöskydds/agen . . . . . . . . . . . 49 4.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 4.2 Problem och överväganden . . . . . . . . . . . . 52

5 Planering m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 5.1 Kommunal miljöplanering . . . . . . . . . . . . . 57 5.2 Förebyggande verksamhet . . . . . . . . . . . . . 60 5.2.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . 60 5.2.2 Problem och överväganden . . . . . . . . . . 61 5.2.3 Förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . 63

6 Begreppsdeñnitioner . . . . . . . . . . . . . . . . 65 6.1 Problem och överväganden . . . . . . . . . . . . 65 6.1.1 Allmän hälsovård m. m. . . . . . . . . . . . 65 6.1.2 Sanitär olägenhet . . . . . . . . . . . . . 66 6.1.3 Förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . 71

7 Tillsyn m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 7.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 7.2 Problem och överväganden . . . . . . . . . . . . 73 7.3 Förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75

8 Olika sakomrâden . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 8.1 Om bostad . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 8.1.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . 77 8.1.2 Problem och överväganden . . . . . . . . . . 81 8.1.3 Förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 8.2 Om samlingslokal m. m. . . . . . . . . . . . . . 84

i

SOU 1973344 Innehåll

8.2.2 Problem och överväganden . . . . . . . . . . 85 8.2.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Förslag 8.3 Om lokal och annan anläggning för bad och hygienisk behand- . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 ling m. m. 8.3.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . 86 8.3.2 Problem och överväganden . . . . . . . . . . 87 8.3.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . 88 Förslag och vattenundersökning . . . . . 89 8.4 Om Vattenförsörjning 8.4.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . 89 8.4.2 Problem . . . . . . . . . . 93 och överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 8.4.3 Förslag 8.5 Om mot vattenförorening, omhändertagande av åtgärder samt om klosett och urinoar . . . . . . . 97 avloppsvatten 8.5.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . 97 . . . . . . . . . . 98 8.5.2 Problem och överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 8.5.3 Förslag Om hållande . . . . . . . . . . . . 100 8.6 av djur m. m. rätt . . . . . . . . . . . . . . . 100 8.6.1 Gällande Problem . . . . . . . . . . 104 8.6.2 och överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 8.6.3 Förslag . . . . . . . . . . . . . . . . 108 8.7 Om renhållning 8.7.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . 108 Problem . . . . . . . . . . 109 8.7.2 och överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 8.7.3 Förslag . . . . . . . 110 8.8 Om åtgärder mot ohyra, råttor och möss 8.8.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . 110 . . . . . . . . . . 111 8.8.2 Problem och överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . 113 8.8.3 Förslag . . . . . . . . . . . . . . . 113 8.9 Om hälsovårdstätort Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . 113 8.9.1 . . . . . . . . . . 114 8.9.2 Problem och överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . 116 8.9.3 Förslag m. m. . . . . . . . . . . . . . 116 8.10 Hälsovårdsordning rätt . . . . . . . . . . . . . . . 116 8.10.1 Gällande . . . . . . . . . . 117 8.10.2 Problem och överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . 122 8.10.3 Förslag . . . . . . . . . . . . . . . 122 8.11 Tillämpningsområde Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . 122 8.11.1 . . . . . . . . . . 122 8.11.2 Problem och överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . 122 8.11.3 Förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . 122 8.12 Om försvaret rätt m. m. . . . . . . . . . . . . 122 8.12.1 Gällande 8.12.2 Problem . . . . . . . . . . 124 och överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . 124 8.123 Förslag . . . . . . . . 125 8.13 Miljö- och hälsoskyddsnämnds personal rätt m. m. . . . . . . . . . . . . 125 8.13.1 Gällande 8.13.2 Problem . . . . . . . . . . 127 och överväganden

8 Innehåll

8.14 Om nämndens namn 131 8.14.1 Gällande rätt . . 131 8.14.2 Problem och överväganden 131 8.l4.3 Förslag . . . . . . . . 133 8.15 Hälsovårdsnämndernas årsberättelser 133 8.l5.1 Gällande rätt . . 133 8.15.2 Problem och överväganden 133 8.15.3 Förslag 134 8.16 Tvångsmedel 135 8.l6.1 Gällande rätt . . 135 8.16.2 Problem och överväganden 136 8.163 Förslag . . . . . . . . . 138 8.17 Reglering av tomgångskörning med motorfordon 139 8.17.1 Gällande rätt . . 139 8.l7.2 Problem och överväganden 141 8.17.3 Förslag 142

Specialmotivering

Bilagor 1 Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . 159 2 Något om utvecklingen i det svenska samhället med särskild hänsyn till hälsovårdsstadgeutredningens arbete 165 3 Miljöbetingade hälsoeffekter 203

Författningsförslag

Förslag till Hälsoskyddslag Allmänna bestämmelser 1 § Kommun skall svara för hälsoskyddet inom kommunen och skall vid sin planering verka för att hälsoskyddet förbättras.

2 § Med sanitär olägenhet avses i denna lag sådan icke tillfällig störning som kan medföra olägenhet av någon betydelse för människors hälsa.

3§ Utöver bestämmelserna i denna lag gäller om hälsoskydd vad som föreskrivs i miljöskyddslagstiftningen eller i annan lagstiftning. Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer kan förordna om undantag från lagens tillämpning på försvarsmakten.

Miljö- och hälsoskyddsnämnd

4§ l varje kommun skall finnas en miljö- och hälsoskyddsnämnd. Utöver vad som följer av 18 § åligger det miljö- och hälsoskyddsnämnden särskilt att ägna uppmärksamhet åt utvecklingen inom kommunen i miljö- och hälsoskyddshänseende och därvid utarbeta de planer och upprätta de förslag som är påkallade samt medverka i övrig planeringsverksamhet där miljö- och hälsoskyddsfrågor berörs, att samarbeta med myndigheter vilkas verksamhet berör miljö- och hälsoskyddsområdet eller vilkas bedömningar är av betydelse vid genomförandet av åtgärder inom detta område, att lämna allmänheten råd och upplysningar i frågor som rör nämndens ansvarsområde.

5 § I fråga om miljö- och hälsoskyddsnämnden tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2 §, 3 § första stycket, 4 §, 5 § tredje stycket, 7 och 8 9 § första stycket och 10-12 §§ kommunallagen (1977:179) på motsvarande sätt. I annan kommun än Stockholms kommun tillämpas även bestämmelserna i 3 kap. 5 § första stycket och 6 § nämnda lag på motsvarande sätt. Uppdrag som avses i 3 kap. l2§ andra stycket kommunallagen fär ej omfatta befogenhet att besluta om föreläggande vid vite eller om verkstäl-

10 F örfatmings/örslag

lande av åtgärd på den försumliges bekostnad. Utan hinder av 3 § 2 förvaltningslagen (1971:290) tillämpas bestämmelserna i 4 och 5 §§ nämnda lag i samtliga ärenden hos miljö- och hälsoskyddsnämnd.

Särskilda bestämmelser till skydd m0! sanitär olägenhet 6 § Följande byggnader, lokaler och anläggningar skall vara inredda på sådant sätt och skall skötas och brukas så att sanitär olägenhet inte uppstår, nämligen byggnad som inrymmer bostad med tillhörande utrymmen, lokal för undervisning eller vård, samlingslokal, där ett större antal människor brukar samlas tillfälligt,

VPSNN?”

anläggning för hantverk eller annan näring, hotell, pensionat och liknande lokal, där tillfällig bostad yrkesmässigt tillhandahålls allmänheten, 6. idrottsanläggning, badanläggning, strandbad och annan anläggning för friluftsliv, som är upplåten för allmänheten eller som annars utnyttjas av ett större antal människor, 7. lokal, där hygienisk behandling yrkesmässigt tillhandahålls allmänheten, 8. djurstall och annan lokal för förvaring av djur. 7 § Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beskaffenhet hos vatten i badanläggning och strandbad, som avses i 6 § 6 och om kontroll av sådant vatten.

8 § Har bostadslägenhet enligt vad därom är särskilt föreskrivet försetts med eller fått tillgång till anordning for värme, vatten, belysning, avlopp, hygien och matlagning skall utöver vad som följer av 6 § 1 anordningarna hållas i sådant skick att de är brukbara för avsett ändamål.

9 § Den som avser att driva verksamhet som avses i 6 § 5, 6 eller 7 är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer underrätta miljö- och hälsoskyddsnämnden härom.

10 § För avledande, rening eller annat omhändertagande av avloppsvatten skall de anordningar vidtas som behövs för att motverka sanitär olägenhet. Anordning som avses i första stycket och som inte är avsedd att enbart föra avloppsvatten till allmän avloppsanläggning får ej inrättas utan särskilt tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Anordning som avses i första stycket skall underhållas och skötas på sådant sätt att sanitär olägenhet inte uppstår.

11 § Inom eller i anslutning till byggnad eller plats där människor uppehåller sig någon längre tid av dygnet skall finnas tillgång till toaletter i erforderligt antal. Toalett skall förläggas så och skötas på sådant sätt att sanitär olägenhet inte uppstår.

F äzfartningsjörs/ag 11

12 § Regeringen får meddela Föreskrifter om att vissa slag av toaletter inte får anordnas utan särskilt tillstånd. Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela sådana föreskrifter.

13§ Byggnad skall så långt möjligt hållas fri från ohyra, råttor, möss och andra skadedjur som kan vålla sanitär olägenhet. Är det av särskild betydelse med hänsyn till hälsoskyddet, skall åtgärder vidtas genom kommunens försorg för att bekämpa skadedjur.

14 § Husdjur eller djur som hålls i fångenskap skall förvaras och skötas så att sanitär olägenhet inte uppstår. Regeringen får föreskriva att vissa slag av djur inte utan särskilt tillstånd får hållas inom område med fastställd stads- eller byggnadsplan, om sådana föreskrifter är påkallade från hälsoskyddssynpunkt. Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela sådana föreskrifter.

l5§ Regeringen får meddela föreskrifter om spridande av naturlig gödsel inom område med fastställd stads- eller byggnadsplan eller annat område med sammanhängande permanent- eller fritidsbebyggelse, om sådana föreskrifter är påkallade från hälsoskyddssynpunkt. Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela sådana föreskrifter.

16 § Ytterligare föreskrifter i fråga om skyldighet som avses i 6, 8, 10, ll och 13 §§ samt 14 § första stycket meddelas av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av förvaltningsmyndighet eller kommun.

17 § För särskilt fall får miljö- och hälsoskyddsnämnden meddela de föreskrifter som utöver vad som följer av 6-15 §§ behövs till förebyggande eller undanröjande av sanitär olägenhet vid viss verksamhet eller i samband med utnyttjandet av plats eller lokal, till vilka allmänheten äger tillträde.

Til/syn 18 § Den omedelbara tillsynen inom varje kommun över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter utövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet. Den centrala tillsynen utövas av socialstyrelsen och statens naturvårdsverk enligt regeringens bestämmande. Beträffande tillsyn av sjukvårdsinrättning finns särskilda bestämmelser.

19 § Miljö- och hälsoskyddsnämnden får meddela föreläggande eller förbud som behövs för att denna lag eller föreskrift som meddelas med stöd av lagen skall efterlevas. I brådskande fall eller när särskilda skäl eljest föreligger, får föreläggande eller förbud meddelas omedelbart och i annat fall först sedan det visat sig att nämndens råd och anvisningar ej följts. I beslut om föreläggande eller förbud kan nämnden utsätta vite. Vitet utdöms av länsstyrelsen. Underlåter någon att vidta åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag eller enligt miljö-

12 F örj/attnings/örs/ag

och häloskyddsnämndens Föreläggande, Får nämnden förordna om rättelse på hans bekostnad.

20§ Föreläggande eller förbud kan allt efter omständigheterna riktas mot ägare eller innehavare av berörd egendom eller också mot bådadera. Vid meddelande av Föreläggande eller Förbud som avses i Första stycket Får nämnden ålägga ägaren eller innehavaren att, om hans ställning som sådan upphör, utan dröjsmål lämna uppgift om den nye ägarens eller innehavarens namn och adress.

21 § Har miljö- och hälsoskyddsnämnden vid vite av ett belopp som

överstiger basbeloppet enligt lagen (l962:38l)om allmän försäkring meddelat Föreläggande att i fråga om fastighet eller byggnad på vilken bostadssaneringslagen (1973:531) är tillämplig vidta åtgärd För upprustning av bostadslägenhet eller Förbud att upplåta sådan bostadslägenhet, gäller Föreläggandet eller Förbudet, dock ej utsatt vite, mot ny ägare av fastigheten. Beslut om Föreläggande eller förbud som avses i Första stycket skall sändas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. Har åtgärd som avses i Föreläggandet vidtagits eller har ändamålet med Föreläggandet eller Förbudet eljest förfallit skall miljö- och hälsoskyddsnämnden genast anmäla det till inskrivningsmyndigheten För anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. Görs ej anmälan skall länsstyrelsen på ansökan av fastighetsägaren göra sådan anmälan. l Fall som avses i Första stycket får nämnden utsätta nytt vite För den nye agaren.

22§ Överlåts Fastighet innan beslut som avses i 21 § vunnit laga kraft, skall rättegångsbalkens bestämmelser om verkan av att tvisteFöremålet överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång äga motsvarande tillämpning.

23§ För tillsyn enligt denna lag äger tillsynsmyndigheten tillträde till byggnad. lokal eller område och Får där göra undersökningar och ta prov. Tillsynsmyndigheten har rätt att efter anfordran erhålla upplysningar och handlingar som behövs För tillsynen. Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs.

24 § Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han under uppdraget eller i tjänsten erfarit om yrkeshemlighet eller affärsFörhållanden eller om enskilds personliga Förhållanden.

25 § Regeringen kan Föreskriva att särskilda avgifter får tas ut i ärende enligt denna lag.

Ansvar och besvär 26 § Till böter eller Fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 6, 8, 10, eller 11 §§ eller mot 13 § första stycket eller 14 § Första stycket eller mot Föreskrift som meddelats med stöd av denna

sou 1978:44 F örfaffnings/örs/ag 13

lag. Till böter döms den som underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som foreskrivits med stöd av 9 §. Ansvar enligt första stycket inträder ej om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

27 § Miljö- och hälsoskyddsnämnden kan förordna att dess beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan.

28 § Talan mot miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut enligt denna lag förs hos länsstyrelsen genom besvär. Talan mot beslut av länsstyrelsen förs hos kammarrätten genom besvär.

Denna lag träder i kraft den l juli 1979, då hälsovårdsstadgan (1958:663) skall upphöra att gälla. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelser i denna lag tillämpas istället den nya bestämmelsen.

Förslag till Hälsoskyddsförordning 1 § Beträffande bostad skall gälla

a) att den skall vara av sådan storlek att den erbjuder däri boende tillfredsställande utrymme, b) att den genom fungerande anordning skall kunna ventileras, c) att boningsrum och kök skall vara försedda med fönster och erbjuda tillfredsställande dagsljus, d) att bostaden skall vara anordnad så att den ger betryggande skydd mot buller, skakningar, lukt, rök, sot, damm, värme, kyla, drag, fuktighet eller liknande olägenhet. Utan hinder av vad som sägs i första stycket får utrymme som är avsett att användas som bostad endast under viss årstid eller eljest i begränsad omfattning godtas för sådant ändamål.

2 § I bostadslägenhet elleri lokal som avses i 6 § 2, 3 eller 5 hälsoskyddslagen får inte inhysas så många personer att sanitär olägenhet uppstår.

3 § Anläggning som avses i 6 § 6 eller 7 hälsoskyddslagen får inte tas i bruk förrän anmälan gjorts till miljö- och hälsoskyddsnämnden.

4 § Socialstyrelsen meddelar ytterligare föreskrifter angående hygieniska krav enligt 6 § hälsoskyddslagen. Socialstyrelsen får överlåta åt kommun att meddela sådana föreskrifter.

5§ Vatten i badanläggning och strandbad, som avses i 6 § 6 hälsoskyddslagen, skall genom miljö- och hälsoskyddsnämndens försorg underkastas

14 F örfatmingsförslag

fortlöpande undersökning. Kostnad för sådan undersökning skall i den utsträckning kommunfullmäktige föreskriver ersättas av den som upplåter anläggningen. Föreskrifter om beskaffenhet hos vatten som avses i 7 § hälsoskyddslagen och om undersökning av sådant vatten meddelas av socialstyrelsen efter samråd med statens naturvårdsverk.

6 § Avloppsanordning som avses i 10 § andra stycket hälsoskyddslagen skall vara sluten, såvida inte miljö- och hälsoskyddsnämnden medger annat. Sådan avloppsanordning får ej tas i bruk förrän den har godkänts av miljöoch hälsoskyddsnämnden, såvida inte nämnden medger annat. Ändras sådan avloppsanordning och kan åtgärden medföra väsentlig ändring av avloppsvattnets mängd eller sammansättning skall anmälan göras till miljö- och hälsoskyddsnämnden.

7§ Särskilt tillstånd för vattentoalett erfordras ej, om prövning skett enligt 10 § hälsoskyddslagen.

8 § Statens naturvårdsverk meddelar ytterligare föreskrifter om anordningar som avsesi 10 § hälsoskyddslagen, om anordningarnas underhåll och skötsel och om hantering av slam eller orenlighet som härrör från sådana anordningar. Naturvårdsverket får överlåta åt kommun att meddela särskilda föreskrifter som avses i första stycket.

9§ Inom område med fastställd stads- eller byggnadsplan får nötkreatur, häst, get, svin, pälsdjur, fjäderfä eller orm ej hållas utan särskilt tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Tillstånd enligt första stycket krävs även för inrättande av anläggning för uppfödning, försäljning eller mottagande för förvaring och utfordring av hundar. Kommun får föreskriva att andra slag av djur än som avses i första stycket ej får hållas utan särskilt tillstånd om det är påkallat från hälsoskyddssynpunkt.

l0§ Kommun får meddela föreskrifter om förbud mot eller villkor för spridning av fast gödsel från svin, fjäderfä eller mink eller av flytgödsel inom sådana områden som avses i 15 § hälsoskyddslagen och som kommunen närmare anger.

ll § Inom försvarsmakten är försvarets sjukvårdsstyrelse tillsynsmyndighet.

Denna förordning träder i kraft den l juli 1979, då kungörelsen (1971:761) om fastställande av normalhälsovårdsordning enligt hälsovårdsstadgan skall upphöra att gälla.

sou 1978:44 Författningsförslag 15

Förslag till Lag om ändring i lagen 0975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (l975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse l § Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 och 5 § regeringsformen, om föreskrifterna gäller

l. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten,

2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av järnvägsforetag till komplettering av eller som ersättning forjärnvägsbefordran som avses under l, 3. säkerheten i spårbunden trafik eller ordningens upprätthållande i samband med sådan trafik, 4. postbefordran eller telekommunikationer, 5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt fartyg, 6. trafikregler eller säkerhetsanordningar for sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium eller for sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan eller svävare utanför Sveriges sjöterritorium, 7. skeppsmätning. 8. trafik på väg eller i terräng, 9. fordons beskaffenhet och utrustning,

10. registrering eller annan kon- 10. registrering eller annan kontroll av fordon. troll av fordon, ll. tomgångskörning av motordrivet fordon. Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första stycket 3, 9 eller 10. Regeringen bemyndigas också att besluta föreskrifter om fyravgifter och farledsvaruavgifter samt om avgifter för skeppsmätning.

2 § Regeringen får överlåta åt förvalt- Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela före- ningsmyndighet att meddela foreskrifter som avses i 1 §2 Regeringen skrifter som avses i 1 §. Regeringen får vidare överlåta åt kommun att får vidare överlåta åt kommun att meddela föreskrifter som avses i 1 § meddela föreskrifter som avses i 1 § forsta stycket 8. första stycket 8 och 11 .

Denna lag träder i kraft den l juli 1979..

16 F örfartnings/örslag

Förslag till Lag om ändring i lagen (1978:234) om trafiknämnd

Härigenom föreskrivs att l § lagen (l978:234)0m trafiknämnd skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Iden utsträckning som regeringen l den utsträckning som regeringen med stöd av 2 § lagen (l975:88) med med stöd av 2 § lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela före- bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och skrifter om trafik, transporter och kommunikationer har överlåtit åt kommunikationer har överlåtit åt kommun att meddela föreskrifter kommun att meddela föreskrifter som avses i 1§ första stycket 8 som avses i 1 § första stycket 8 eller nämnda lag, skall denna uppgift Il nämnda lag, skall denna uppgift inom kommunen handhavas av en inom kommunen handhavas av en trañknämnd. trafiknämnd. l den omfattning som regeringen har bedmyndigat kommun att pröva frågor om undantag från föreskrift som avses i första stycket skall även denna uppgift handhavas av trafiknämnden.

Denna lag träder i kraft den l juli 1979.

Sammanfattning

Inledning Under de senaste decennierna har en rad olika åtgärder vidtagits i Sverige för att förbättra den miljö i vilken människorna lever. Det finns olika anledningar härtill men en är den ökade uppmärksamhet som riktats mot olika yttre faktorer som har påverkat och som påverkar såväl människors hälsa som miljö. De nuvarande hälsovårdsnämnderna har härigenom fått allt fler uppgifter. Ett flertal olika författningar reglerar hälsovårdsnämndernas arbete för att skydda människans hälsa. Utöver hälsovårdsstadgan finns sålunda lagstiftning avseende miljöskydd och skydd mot hälso- och miljöfarliga varor, livsmedelshygien, yrkeshygien, smittskydd och djurskydd m. m. Hälsovårdsstadgeutredningen, HSU, har haft i uppdrag att göra en allmän översyn av hälsovårdsstadgan (1958:663).

Allmänna förutsättningar m. m. HSU har som allmänna förutsättningar (avsnitt 3) i sitt arbete haft dels samhällsutvecklingen med dess risker för miljön och för den enskilde, dels kommunernas förbättrade möjligheter att klara olika uppgifter inom omgivningshygienen och dels betydelsen av att den framtida nämnden får möjlighet att aktivt delta i främst det kommunala planeringsarbetet. HSU har förutsatt att nämnden kommer att bli lokal tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen. HSU har gjort en bedömning av framtidsperspektivet (avsnitt 3.1) varvid HSU har konstaterat att mycket har gjorts för att förbättra människans livsmiljö men att mycket ännu återstår. I detta sammanhang kan nämnas störningar från motorfordon och kontroll av kemiska ämnen i allmänhet. Vidare bör i detta sammanhang framhållas att när de mest påtagliga kända olägenheterna har minskats kommer nästa steg att kosta mer i relation till resultaten än tidigare steg har gjort. Prioriteringen blir då viktigare än tidigare och detta kommer att ställa större krav än hittills på s. k. kostnads/ nyttaanalys som underlag för allmänna riktlinjer och för enskilda beslut. HSU har begränsat sitt arbete till att omfatta “allmän hälsovård” (avsnitt 6.1.1). Därmed har HSU inte behandlat frågor om sjukvård eller individuell hälsovård “Allmän hälsovår är ett begrepp med hävd. Ordet “vård” kopplas emellertid ofta till sjukvård, men målsättningen för hälsovårdsar-

18 Sammanfattning SOU l978z44

betet är att skydda individernas hälsa så att sjukdom inte uppstår. Eftersom det inte är fråga om vård utan om Förebyggande åtgärder föreslår HSU att begreppet “allmän hälsovård byts ut mot hälsoskydd. Detta uttryck markerar även att nämnden har att arbeta aktivt i Förebyggande syfte. HSU föreslår, för att betona miljöfrågornas ökade betydelse i nämndens arbete, miljö- och hälsoskyddsnämnd som ny benämning på nämnden (avsnitt 8.14). HSU föreslår att den nya författningen skall bestå av en ramlag. hälsoskyddslagen, och en tillämpningsförordning, hälsoskyddsförordningen. HSU föreslår också att förvaltningsmyndighet och i vissa fall kommun efter regeringsbemyndigande skall få meddela ytterligare föreskrifter. Härigenom faller behovet av normalhälsovårdsordning och lokala hälsovårdsordningar bort. Såväl författningen som nämnda föreskrifter förutsätts kompletterade med allmänna råd utfärdade av centrala förvaltningsmyndigheter. HSU har också studerat begreppet “Sanitär olägenhet (avsnitt 6.1.2). Denna studie har lett till att HSU inte föreslår förändring av begreppet eftersom andra uttryck inte belyser sakförhållandena på ett bättre sätt. HSU har funnit det nödvändigt att begreppet “Sanitär olägenhet” är flexibelt med hänsyn till att nya förhållanden ständigt uppkommer på det omgivningshygieniska området. I lagen har föreslagits en definition av begreppet. Där sägs att med sanitär olägenhet avses sådan ej tillfällig störning som kan medföra olägenhet av någon betydelse för människors hälsa. Lagen syftar till att undanröja det som kallas sanitär olägenhet. Det är därför nödvändigt att lagen blir tillämplig på olika förhållanden. HSU föreslår att hälsoskyddslagen i allt väsentligt skall gälla i hela riket (avsnitt 8.1 l). HSU anser inte att det behövs särbestämmelser för hälsovårdstätort (avsnitt 8.9) eller för försvarsmakten (avsnitt 8.12). HSU:s uppdrag har även omfattat samordning mellan den föreslagna författningen och miljöskyddslagen. I detta avseende har HSU funnit att gränsdragningsproblemen mellan dessa författningar i stort kommer att försvinna om miljö- och hälsoskyddsnämnden blir lokal tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen (avsnitt 4).

Planering m. m. HSU har bedömt frågan om miljö- och hälsoskyddsnämndens medverkan i planeringen som mycket betydelsefull (avsnitt 5.1). Anledningen härtill är inte endast att nämnden skall ha möjlighet att bevaka miljö- och hälsoskyddsaspekter i planeringen utan även att nämnden i planeringsarbetet aktivt skall kunna verka för en god livsmiljö. Nämnden bör genom sin kunskap se till att underlaget breddas inför slutliga ställningstaganden. Genom en sådan aktiv insats får nämnden möjlighet att medverka till att förebygga eventuella misstag i planeringen, som senare kan visa sig svåra och dyrbara att rätta till. HSU har därför betonat angelägenheten av att miljö- och hälsoskyddsnämnd och dess förvaltning i ökad utsträckning och på ett tidigt stadium engageras i den fysiska planeringen. HSU:s förslag syftar också till att ge nämnden bättre möjligheter att delta i planeringen. l hälsoskyddslagen har detta kommit till uttryck genom att det i lagens första paragraf sägs att kommun vid sin planering skall verka för att hälsoskyddet förbättras. HSU

SOU l978z44 Sammanfattning 19

har angivit exempel på hur kommunal miljöplanering kan genomföras. l HSU:s direktiv har framhållits att HSU bör överväga möjlighet för nämnden att ingripa med förbud redan mot planerad verksamhet som nämnden förutser kan komma att medföra olägenheter sedan verksamheten startats (avsnitt 5.2). HSU har i detta avseende konstaterat att miljöfarlig verksamhet regleras genom förprövning enligt miljöskyddslagen. Detta minskar behovet av ett förprövningsförfarande enligt hälsoskyddslagen. En stor del av den verksamhet som kan tänkas bli störande har ofta i något skede samband med byggande för vilket det regelmässigt fordras byggnadslov. HSU föreslår därför att byggnadsnämnd vid prövning av byggnadslov skall tillse att företaget inte strider mot hälsoskyddslagen. Härutöver bör miljöoch hälsoskyddsnämnds medverkan i samhällsplaneringen medföra att nämnden i många fall kan ingripa med råd och anvisningar innan en verksamhet startats. Det sagda medför enligt HSU:s mening att motiven för införande av formell möjlighet att ingripa med förbud mot planerad verksamhet är svaga. Härtill kommer att införandet av sådan möjlighet även

skulle fordra någon form av anmälningsförfarande, vilket skulle innebära ett

administrativt merarbete för såväl enskilda som myndigheter.

Bostäder När det gäller bostäder (avsnitt 8.1) föreslås att de nuvarande föreskrifterna rörande sanitära förhållanden i bostäder i huvudsak bibehålls i hälsoskyddsförfattningen. HSU föreslår vidare att om bostadslägenhet enligt vad därom är särskilt föreskrivet har försetts med eller fått tillgång till anordning för värme, vatten, belysning, avlopp, hygien och matlagning, skall utöver vad som gäller om sanitär olägenhet anordningarna hållas i sådant skick att de är brukbara för avsett ändamål. De bostadslägenheter som berörs är de som har upprustats med stöd av åläggande enligt bostadssaneringslagen eller hyreslagen eller som har uppförts i enlighet med byggnadsstadgans föreskrifter om nybyggnad. Föreskrifter om återkommande bostadsinspektion har inte tagits med i förslaget. Kommunerna bör nämligen enligt HSU:s uppfattning själva få avgöra i vilken omfattning sådan inspektion skall ske.

Samlingslokal m. m. HSU föreslår att miljö- och hälsoskyddsnämnds hygieniska tillsyn enligt hälsoskyddslagen beträffande samlingslokal m. m. (avsnitt 8.2) utökas från vad som nu gäller till att omfatta även skolor, barnhem, barnkolonier, elevhem, vårdanstalter, allmänna häkten m. m. HSU föreslår även att den som ämnar driva hotell, pensionat eller liknande rörelse där tillfällig bostad yrkesmässigt tillhandahålls allmänheten kan bli skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer underrätta miljö- och hälsoskyddsnämnden härom.

20 Sammanfattning

Om lokal och annan anläggning för bad och hygienisk behandling m. m. HSU föreslår (avsnitt 8.3) att badanläggning som utnyttjas av allmänheten eller som tillhandahålls ett större antal människor, frisersalong och annan lokal i vilken allmänheten yrkesmässigt erhåller hygienisk behandling skall vara av sådan beskaffenhet och skötas så att sanitär olägenhet inte uppstår för dem som vistas där. HSU föreslår också att kontroll av sådana badanläggningar som nyss nämnts skall av miljö- och hälsoskyddsnämnden ske stickprovsvis. Kostnaden lör denna kontroll bör betalas av den som äger eller driver anläggningen, Den som avser att driva sportanläggning, badanläggning, strandbad och annan anläggning som är upplåten för allmänheten eller som annars utnyttjas av ett större antal människor, eller lokal där hygienisk behandling yrkesmässigt tillhandahålls allmänheten föreslås vara skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer underrätta miljö- och hälsoskyddsnämnd härom.

Vattenförsörjning och vattenkontroll HSU foreslår(avsnitt 8.4) att konsumtionsvattenkontrollen, utöver den egenkontroll som vattendistributörerna själva har, i likhet med livsmedelskontrollen skall utföras av miljö- och hälsoskyddsnämnd i form av offentlig stickprovskontroll. Kostnaden för nämndens provtagning bör ersättas av huvudmannen eller ägaren av vattenverket. Frågan om i vilken lagstiftning kontrollen av dricksvatten skall placeras bör enligt HSU:s uppfattning anstå till dess ytterligare förutsättningar klarlagts genom bl. a. pågående laboratorieutredningar. HSU har med hänsyn till sambandet mellan lagstiftning och tillsynsmyndighet lämnat frågan om central tillsyn beträffande vattenkontrollen öppen.

Åtgärder mot vatten/örorening, omhändertagande av avloppsvatten

samt om klosett och urinoar. HSU föreslår (avsnitt 8.5) att avloppsvattenkontrollen skall ske pâ nuvarande sätt men att vissa avloppsanläggningar inte får inrättas utan särskilt tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnd. HSU föreslår också att regeringen får meddela föreskrifter om att vissa slag av toaletter inte får anordnas utan särskilt tillstånd. Regeringen föreslås få överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela sådana föreskrifter.

Hål/ande av djur HSU föreslår (avsnitt 8.6) att en generell bestämmelse bibehålls som i stort reglerar djurhållning, hållande såväl av sällskapsdjur som av husdjur, så att sanitär olägenhet inte uppstår. Vidare föreslås tillståndstvång för anläggande

av hundgårdar samt för hållande av nötkreatur, häst, get, svin, pälsdjur,

fjäderfä och orm inom stads- eller byggnadsplanelagt område. HSU föreslår

SOU l978z44

Sammarifarming 21

också att kommun får föreskriva tillstånd för hållande av andra djur inom sådant område som nyss sagts om det är påkallat från hälsoskyddssynpunkt.

HSU föreslår att nuvarande fortlöpande djurskyddsinspektion utmönstras ur anvisningarna för djurskyddstillsynen. Kommunerna bör enligt HSU:s uppfattning själva få avgöra i vilken omfattning sådan inspektion skall ske. Härutöver föreslås inspektionen ersatt av ökad information till allmänheten, polisen, veterinärer, seminpersonal och övriga kategorier som kan tänkas uppmärksamma fall av misskötsel av djur. HSU förutsätter att anmälan till miljö- och hälsoskyddsnämnd sker i de fall där djur missköts. HSU föreslår vidare att allmänna veterinärinstruktionen ändras så att distriktsveterinär blir skyldig att biträda miljö- och hälsoskyddsnämnd i djurskyddsfrågor.

Åtgärder m0! ohyra, rârror och möss

De nuvarande bestämmelserna föreslås (avsnitt 8.8) få en generell inriktning så att åtgärder skall vidtas mot i princip alla skadedjur om de vållar sanitär olägenhet. HSU föreslår vidare att om det är av särskild betydelse med hänsyn till hälsoskyddet åtgärder skall vidtas genom kommunens försorg för att bekämpa skadedjur.

Tillsyn

Tillsyn (avsnitt 7) enligt hälsoskyddslagen bör enligt HSU:s förslag utövas lokalt av miljö- och hälsoskyddsnämnd, regionalt av länsstyrelse och centralt av socialstyrelsen och statens naturvårdsverk.

Miljö- och hälsoskyddsnämndens personal HSU har studerat frågan angående personal vid miljö- och hälsoskyddsnämnderna (avsnitt 8.13). HSU har därvid intagit ståndpunkten att varje nämnd själv bör avgöra i vilken utsträckning det erfordras medicinskt, tekniskt, juridiskt eller administrativt beslutsunderlag. Den föreslagna hälsoskyddslagen innehåller därför inte nâgra bestämmelser om vilken typ av personal som skall anställas hos nämnderna.

Årsberättelse

HSU föreslår (avsnitt 8.15) inte någon motsvarighet till de nuvarande föreskrifterna om årsberättelse. HSU anser att för tillsynen nödvändiga uppgifter kan erhållas efter anfordran därom.

Tvângsmedel

HSU föreslår (avsnitt 8.16) att nuvarande föreskrifter rörande föreläggande, förbud och vite i huvudsak överförs till hälsoskyddsförfattningen. HSU föreslår vidare beträffande miljö- och hälsoskyddsnämnds föreläg-

22 Sammanfattning

gande och förbud som rör fastighet som avses i bostadssaneringslagen och i vilket förordnats om vite som uppgår till minst ett basbelopp att anmälan skall ske till inskrivningsmyndighet för anteckning i fastighets- eller tomträttsbok. HSU föreslår också att länsstyrelsen hädanefter beslutar om uttagande av förfallet vite enligt hälsoskyddslagen.

Reglering av tomgångskörning av motorfordon

Enligt HSU:s förslag upphör den nuvarande normalhälsovårdsordningen att gälla. I den finns föreskrifter om tomgångskörning. Dessa föreskrifter bör enligt HSU:s mening överföras till annan lagstiftning. HSU föreslår (avsnitt 8.17) därför att i lagen med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer tas in dels ett bemyndigande for regeringen att meddela föreskrifter om tomgångskörning av motordrivet fordon, dels ett bemyndigande for regeringen att i sin tur överlåta åt kommun att meddela lokala föreskrifter om tomgångskörning.

I för arbetets bedrivande

Utgångspunkter

1 Utredningsuppdraget

1.1 Direktiven

Den 28 juni 1974 bemyndigades dåvarande chefen för Socialdepartementet, statsrådet Aspling, att tillkalla högst sju sakkunniga jämte experter for att göra en översyn av hälsovårdsstadgan. Sedermera har ytterligare en sakkunnig och en expert tillkallats. Utredningen antog benämningen hälsovårdsstadgeutredningen, HSU. HSU har fast särskilt avseende vid vad som anförs i direktiven om kommunernas storlek och ökade ekonomiska bärkraft. Direktiven erinrar sålunda om att antalet kommuner, genom kommunindelningsreformen, minskat från 1031 till 278 sedan hälsovårdsstadgans tillkomst år 1960 samtidigt som kommunerna i många avseenden har blivit ekonomiskt och personellt bättre rustade for sina uppgifter även inom den allmänna hälsovården. Av utredningens direktiv framgår att HSU i sitt arbete skall

El göra en allmän översyn av hälsovärdsstadgan, D anpassa hälsovårdsstadgan till övrig lagstiftning och då främst miljöskyddslagen, kommunala renhållningslagen, bostadssaneringslagen och byggnadsstadgan, Cl överväga ny benämning på nämnden med hänsyn till nämndens nya uppgifter, D överväga möjligheterna till minskad statlig styrning och kontroll, E] överväga nämndens medverkan i samhällsplaneringen, E] undersöka om kriterierna för begreppet sanitär olägenhet kan preciseras, D överväga om samma hygieniska krav bör gälla för område såväl utom som inom s. k. hälsovårdstätort, El överväga ett mera effektivt sanktionssystem samt möjlighet för nämnd att ingripa mot planerad verksamhet som väntas bli störande, E] överväga om systemet med normalhälsovårdsordningen och kommunala hälsovårdsordningar bör behållas, Cl överväga den konstitutionella beskaffenheten av den nya lagstiftningen, Cl föreslå jämkningar i gällande lagstiftning i syfte att uppnå en större enhetlighet i författningsunderlaget, samt Cl ta upp andra frågor som aktualiseras under utredningens gång och som

24 Utredningsuppdraget

faller inom ramen för utredningens uppdrag. Direktiven återges i sin helhet i bilaga 1.

1.2 Till utredningen överlämnade handlingar

Regeringen har till utredningen överlämnat 1. 1975-02-06 skrivelse rörande översyn av frågan om reglering av tomgångskörning med motorfordon (behandlas under avsnitt 8.17), 2. 1975-05-07 motion (1975:887) angående jordbrukets rationalisering (behandlas under avsnitt 6.1.2), 3. 1976-04-29 skrivelser angående vissa ändringar i hälsovårdsstadgan från socialstyrelsen m. fl. (behandlas under avsnitt 8.4), 4. 1977-02-03 skrivelse rörande tillsatser till vatten i allmän vattenledning i syfte att rena vatten m. m. (behandlas under avsnitt 8.4), 5. 1977-06-09 förslag av socialstyrelsen om ändring i allmänna läkarinstruktionen (behandlas under avsnitt 8.13), 6. 1977-12-22 skrivelse rörande omorganisation av djurtillsynsverksamheten (behandlas under avsnitt 8.6). Efter ett antal motioner rörande tillämpningen av renhållningslagen har jordbruksutskottet uttalat i sitt av riksdagen godkända betänkande (JoU 1975/76244, rskr 1975/76148) att motionerna borde överlämnas till utredningen för beaktande. Sedermera har de i enlighet med vad som anförts i renhållningskommitténs (Jo 1977:01) direktiv överlämnats till denna. Till utredningen har dessutom inkommit ett antal skrivelser och handlingar från myndigheter, organisationer, m. fl.

1.3 Utredningsarbetets uppläggning

Utredningens arbete har gällt översyn av hälsovårdsstadgan. Utredningen har därvid haft att ta ställning till en mängd olika frågor. En del av dessa har gällt hälsovårdsstadgans materiella bestämmelser beträffande den allmänna hälsovården. För detta arbete behövdes en närmare orientering och information om hur den nuvarande lagstiftningen uppfattas och vilka förändringar som ansågs mest angelägna. 1 anledning härav har utredningens sekretariat tillställt bl. a. regionombuden i Svenska hälsovårdstjänstemannaförbundet en förfrågan. Företrädare för utredningen har även deltagit i en hearing anordnad av Föreningen för allmän hälsovård i samband med föreningens kongress i Helsingborg år 1975. I utredningens direktiv ingår bl. a. att anpassa föreskrifterna i hälsovårdsstadgan till miljöskyddslagen och kommunala renhållningslagen. Under utredningens arbete har särskilda utredningar tillsatts angående översyn av miljöskyddslagen resp. renhållningslagen. Samråd med dessa utredningar har ägt rum. Vidare har två sakkunniga i hälsovårdsstadgeutredningen,

Leuchovius och Ågren, samt två av utredningens experter, Hultstrand och

Köhl, deltagit även i renhållningskommitténs arbete.

Urredningsuppdragel 25

Utredningens sammanträden har regelmässigt förberetts av en expertgrupp med Hallbäck som sammankallande. Till betänkandet har fogats tre bilagor. Bilaga 1 utgörs av utredningens direktiv. Bilagorna 2 och 3 innehåller främst en genomgång av utvecklingen i det svenska samhället under senare år och yttre Forhållandens inverkan på det allmänna hälsoläget, båda med hänsyn till sådana företeelser som kan vara av särskild betydelse för hälsovårdsnämndernas verksamhet. Bilaga 2 har sammanställts av utredningens experter avdelningsdirektören Sune Eriksson och kanslichefen Ulla Swarén och bilaga 3 av stadsläkaren Bengt Mollstedt. Resp. Författare svarar for innehållet i bilagorna.

1.4 Avgivna remissyttranden

Utredningen har avgett remissyttranden enligt följande. 1. Från Jordbruksdepartementet remitterad promemoria (Ds Jo 1974:10 och 11) angående avfall, återanvändning m. m. 2. Bullerutredningens delbetänkande (SOU 1974:60) Vägtrañkbuller. 3. Från kommundepartementet remitterad promemoria (Ds Kn 1975:3) Minskad detaljstyrning av kommunerna, PM Il, Nämndorganisationen, Underställning m. m. 4. Arbetsmiljöutredningens slutbetänkande (SOU 1976:1-4) Arbetsmiljölag. 5. Renhållningskommitténs betänkande (SOU 1978:24) Ny renhållningslagstiftning.

2 och

Hälsovårdsstadgan angränsande författningar

m. m.

2.1 Huvuddragen i gällande hälsovårdsstadga

2.1.1 Tillkomsr m. m. Nuvarande hälsovårdsstadga (l958:663), som ersatte 1919 års hälsovårdsstadga, trädde i kraft den 1 januari 1960. Till grund for stadgan ligger ett betänkande (SOU 1953:31) av 1948 års hälsovårdsstadgekommitté och proposition nr B 46 år 1958 med forslag till ny hälsovårdsstadga. Hälsovårdsstadgan är indelad i 15 kapitel. Där finns bestämmelser om hälsovårdsnämnd, bostad, samlingslokal, hotell och pensionat, badinrättning, frisersalong, lokal for hygienisk behandling, Vattenförsörjning och vattenundersökning, åtgärder mot vatten- och luftförorening m. m., klosett och urinoar, hållande av djur, anläggning och upplag för industriell verksamhet m. m., hälsovårdsordning, hälsovårdskontroll samt om ansvar och besvär. Hälsovårdsstadgans bestämmelser kan, med utgångspunkt i av Kungl. Majzt senast den 8 oktober 1971 fastställd normalhälsovårdsordning (1971:761), kompletteras med Föreskrifter utfärdade i lokal hälsovårdsordning. Detta har även skett i samtliga kommuner. Hälsovårdsstadgan har sedan sin tillkomst ändrats vid flera tillfällen. En betydelsefull ändring gjordes år 1969 i samband med miljöskyddslagens tillkomst, då stadgans tillämpningsområde avseende hälsovårdsnämnds åtgärder for att motverka vattenfororening kompletterades till att avse även luftförorening, buller och andra sådana störningar. 1 samband med den nya livsmedelslagstiftningen år 1971 skärptes bestämmelserna beträffande kommunernas skyldighet att anställa hälsovårdsinspektör. Vidare ändrades år 1977 en del bestämmelser av huvudsakligen organisatorisk art för att överensstämma med de nya bestämmelserna i kommunallagen (1977:179). Sistnämnda ändringar har till syfte att minska den statliga styrningen och detaljkontrollen av bl. a. hälsovårdsnämnden.

2.1.2 Allmän! Ett grundläggande begrepp i hälsovårdsstadgan är sanitär olägenhet. I förarbetena till stadgan (SOU 1953:31 s. 72) angavs att begreppet anses l l de fall där endast årtal omfatta alla yttre faktorer av någon betydenhet, som inte är av blott tillfällig och nummer anges avses natur och som kan inverka menligt i såväl fysiskt som psykiskt hänseende på SFS.

28 Hälsovârdsstadgan och angränsande _författningar m. m.

en normal människas hälsotillstånd. Departementschefen anslöt sig i prop. (B 46:1958 s. 133) till ny hälsovårdsstadga till vad hälsovårdsstadgekommittén uttalat till belysning av begreppet sanitär olägenhet. l nästan samtliga avsnitt i stadgan återfinns bestämmelser med innebörd att olika anordningar skall vara så utförda, underhållas och skötas att sanitär olägenhet inte uppstår. I Stadgan nämns inte uttryckligen att hälsovårdsnämnd skall göra överväganden av ekonomisk eller teknisk art vid krav på åtgärder mot sanitär olägenhet.

2.1 .3 Tillämpningsomrâde

Hälsovårdsstadgans bestämmelser är tillämpliga i hela riket. Det förekommer emellertid vissa strängare föreskrifter, som gäller sanitära förhållanden inom tätortsbebyggelse. Detta har kommit till uttryck i regler avseende hälsovårdstätort, varmed menas område for vilket stadsplan eller byggnadsplan fastställts (5 §). Bestämmelserna rörande hälsovårdstätort kan genom föreskrift i lokal hälsovårdsordning utvidgas till att omfatta även annat område utanför sådan ort (2 § normalhälsovårdsordningen). Stadgan äger inte utan särskilt förordnande tillämpning inom försvarsmakten (6 §).

2.1.4 Kommunens sly/digheter Kommunen ansvarar för den allmänna hälsovården inom kommunen (1 §). Det innebär att det åligger kommunen att bevilja anslag till den verksamhet, som erfordras för tillsynen över allmän hälsovård. I kommunen skall det finnas en hälsovårdsnämnd, som har att utöva det närmaste inseendet över den allmänna hälsovården inom kommunen (2 §).

2.1.5 H älsovârdsnämnd Hälsovårdsnämnd skall ägna uppmärksamhet åt den allmänna utvecklingen inom kommunen i hälsovårdshänseende och verka för en förbättrad hälsovård. Ledamöter och suppleanter i nämnden väljs av kommunfullmäktige (7 §). För att biträda nämnden i tillsynen över den allmänna hälsovården skall det i stad med minst 40 000 invånare finnas en eller fiera stadsläkare. Om det anses erforderligt skall sådan eller motsvarande läkare finnas i kommun med minst 15 000 invånare (14 §). Härutöver skall varje hälsovårdsnämnd biträdas av en eller flera hälsovårdsinspektörer med särskild utbildning. Undantag i detta avseende kan medges av regeringen. Det åligger nämnden att årligen upprätta en berättelse angående det allmänna hälsotillståndet i kommunen (13 §).

2.1 .6 H älsovârdskonrroll l sin verksamhet äger hälsovårdsnämnd meddela de föreskrifter, förelägganden eller förbud som behövs för att förebygga eller undanröja Sanitär olägenhet (70, 71 , 72 §§). Föreläggande eller förbud får förenas med vite (75 §). Nämnden äger också låta vidta åtgärd på den försumliges bekostnad (75 §

Hälsovârdsstadgan och angränsande _författningar m. m. 29

2st.). Nämnden kan i fall där så är nödvändigt begära handräckning av polismyndighet (80 §). Bland nämndens åligganden finns skyldighet att inom hälsovårdstätort utföra återkommande besiktning av bostäder, samlingslokaler m. m. (76 §). I ärenden av byggnadsteknisk art skall hälsovårdsnämnd bereda byggnadsnämnd tillfälle att yttra sig (74 §). Hälsovårdsnämnd får kalla var och en som bor eller uppehåller sig inom kommunen till inställelse infor nämnden. I kallelsen får nämnden föreskriva vite (78 §).

2.1.7 Bostad Bestämmelserna rörande bostad finns i 3 kap. hälsovårdsstadgan. Det huvudsakliga innehållet i bostadskapitlet utgörs av relativt detaljerade anvisningar om hur en bostad skall vara anordnad för undvikande av sanitär olägenhet. Anvisningarna innehåller de minimikrav som skall ställas på bostäder i sanitärt hänseende. Hälsovårdsnämnds ingripande när det gäller bostäder är enbart grundade på Sanitära skäl. Det stadgas att bostad skall brukas, skötas och underhållas så att sanitär olägenhet inte uppstår for den som uppehåller sig där(15, 20 och 21 §§). Detta gäller emellertid inte alla bostäder. Vad beträffar fritidsbostäder, som är avsedda att användas som bostad endast under viss årstid eller eljest i begränsad omfattning, kan de trots brister godtas for sitt ändamål (22 §).

2.1.8 Samlingslokal, hotell, pensionat m. m.

Gemensamt for rubricerade lokaler, liksom for bostäder, är att de skall vara så anordnade och skötas så att sanitär olägenhet inte uppstår (23, 24 §§). Härutöver finns bestämmelser om vissa minimikrav, vilka måste uppfyllas for att lokalerna skall lå användas för sitt ändamål.

2.1.9 Lokal och annan anläggning for bad och hygienisk behandling

Även dessa lokaler eller anläggningar är reglerade med hänsyn till krav på sanitär beskaffenhet och skötsel. När det gäller vatten i badbassäng skall det vara av tillfredsställande beskaffenhet (25 §). Frisersalong och annan lokal där allmänheten yrkesmässigt får hygienisk behandling får inte användas som bostad eller annat for verksamheten främmande ändamål (27 §). Den som sysslar med hygienisk behandling skall iaktta renlighet och hålla redskap och utrustning rena och i gott stånd (28 §).

2.1.l0

Vattenförsörjning och vattenundersökning

I bostadslägenhet skall det finnas lätt tillgång till vatten i erforderlig mängd och av tillfredställande beskaffenhet till dryck, matlagning och for andra hushållsändamål (19 §). I avsnittet om Vattenförsörjning och vattenundersökning ges riktlinjer for erhållande av tjänligt hushållsvatten. Allmänt sägs att vatten, som skall användas till dryck, matlagning eller annan beredning av livsmedel samt

m. m.

30 Hälsovârdsstadgan och angränsande _lörfattningar

övriga hushållsändamål m. m., inte får fororenas (31 §). Vatten som inom hälsovårdstätort tillhandahålls allmänheten skall undersökas såväl fysikaliskt-kemiskt som bakteriologiskt. Länsstyrelsen kan förordna om sådan undersökning av vatten även utom hälsovårdstätort. Länsstyrelsen kan vidare förordna om undersökning av vatten vilket genom vattenledning, som inte ingår i allmän anläggning, tillhandahålls flera hushåll eller eljest i större omfattning (32 §). Den som är eller kan antas vara behäftad med smitta eller sjukdom, som kan överföras genom vatten till andra människor, får inte arbeta vid anläggning for rening av vatten som skall användas som dryck m. m. (37 §).

2.l.l1 Särskilda mot vatten- och luftföroreningar m. m.

åtgärder

Hälsovårdsnämnds ingripande mot miljöstörningarsker ofta med stöd av den bestämmelse som föreskriver att nämnden skall tillse att åtgärder vidtas för att motverka vattenfororening, luftförorening, buller och andra sådana inom kommunen (38 §). Även statens naturvårdsverk och länsstörningar styrelse utövar enligt miljöskyddslagen tillsyn till skydd mot dylika störningar. För att avleda spillvatten och annan flytande orenlighet och dagvatten samt for rening av avloppsvatten skall åtgärder vidtas som skäligen behövs för att undvika sanitär olägenhet (39 §). Inom hälsovårdstätort får inte orenlighet avledas i öppen avloppsledning utan hälsovårdsnämnds medgivande (40 §). Arbete med vissa slag av avloppsledning får inte påbörjas innan skriftlig anmälan därom gjorts till hälsovårdsnämnd (42 §).

2.1 . 12 Klasen och urinoar Det fordras hälsovårdsnämndens tillstånd för att inrätta vattenklosett. Länsstyrelsen har emellertid möjlighet att for visst område meddela generell från tillståndstvånget (46 §). Rent allmänt föreskrivs att klosett och dispens urinoar skall vara så anordnade att inte sanitär olägenhet uppstår.

2. l . 13 Renhållning

Grundläggande för hälsovårdsstadgans bestämmelser om renhållning är att förebygga och undvika sanitär olägenhet vid bebyggelse (47 §). Bortforsling av avfall skall ske till behandlingsanläggning eller upplagsplats (51 §). Bestämmelserna om renhållning omfattar inte endast hantering och bortforsling av avfall utan även, inom hälsovårdstätort, gårdsrenhållning (50 §).

2.1.14 Åtgärder mot ohyra, råttor och möss

Bostäder och vissa lokaler skall hållas fria från ohyra (54 §) och byggnad som innehåller boningsrum skall vara försedd med anordning for att utestänga råttor och möss (56 §). I de fall det är nödvändigt skall inom kommunen vidtas åtgärder for att bekämpa råttor och möss (55 §).

och

Hälsovârdsstadgan angränsandejör/alrningar m. m. 31

2.1.l5 Hål/ande av djur l hälsovårdsstadgan finns en grundläggande regel för hur djur skall förvaras och skötas med hänsyn till Sanitära krav. Det ankommer enligt den särskilda sjurskyddslagstiftningen på hälsovårdsnämnd att utöva tillsyn över djurens vård och behandling. Bestämmelser finns i hälsovårdsstadgan om hur stall, ladugårdar osv. skall vara anordnade. l hälsovårdstätort skall skriftlig anmälan göras till hälsovårdsnämnd innan stall, ladugård e. d. uppförs (6l §).

2.l.l6 A nläggning och tzpplagjör industriell verksamhet m. m.

lndustrianläggning eller anläggning för hantverk m. m. skall vara så anordnad och inrättad samt skall underhållas, drivas och skötas så att det inte uppstår sanitär olägenhet (62 §). När det gäller miljöstörningar av industriell verksamhet regleras dessa i huvudsak av miljöskyddslagen. Hälsovårdsnämnd kan emellertid under vissa förutsättningar och med stöd av nyss angivna bestämmelse ingripa när sanitär olägenhet uppstår.

2. l . 1 7 H älsovårdsordning

l de fall det erfordras ytterligare Föreskrifter utöver dem som finns i hälsovårdsstadgan kan sådana meddelas i lokal hälsovårdsordning (65 §). Denna skall antas av kommunfullmäktige på förslag av hälsovårdsnämnd eller efter dess hörande (68 å), varefter den skall underställas länsstyrelsens prövning (68§ 2 st.). Till ledning för utarbetande av lokal hälsovårdsordning har fastställts en norrnalhälsovårdsordning från vilken inte någon väsentlig avvikelse får ske (67 §7).

2. l . 18 Tillsyn

Tillsyn över efterlevnaden av hälsovårdsstadgan utövas av hälsovårdsnämnderna, länsstyrelserna och av socialstyrelsen och statens livsmedelsverk med den fördelning dem emellan som stadgas i ämbetsverkens instruktioner. Den som har att utöva tillsyn äger rätt till tillträde till bostad, lokal och område samt rätt att där företa undersökning (82 §). Socialstyrelsen och statens livsmedelsverk skall inom sina ansvarsområden till ledning för hälsovårdsnämnderna meddela råd och anvisningar för tillsynsarbetet.

2. l . 19 Ansvar och besvär

Hälsovårdsstadgan innehåller straffbestämmelser som omedelbart anknyter till stadgans föreskrifter om brukande av bostadslägenhet, av förorening vatten för hushållsändamål m. m. och vattenundersökning m. m. Förseelse mot sådan föreskrift kan medföra dagsböter (83 §). Bryter någon mot bestämmelse i lokal hälsovårdsordning eller underlåter någon att följa viss enligt hälsovårdsstadgan meddelad föreskrift kan vederbörande dömas till

m. m.

32 Hälsovârdsstadgan och angränsande/örfatrningar

varit av allvarlig art kan i stället för böter högst 500 kr. i böter. Om förseelsen dömas till dagsböter (84 §). Beslut av hälsovårdsnämnd kan överklagas hos länsstyrelsen som första

instans. Mot vissa av socialstyrelsen med stöd av hälsovårdsstadgan meddelade beslut kan talan föras hos kammarrätten, mot andra hos regeringen. Tillsynsmyndighet kan förordna att dess beslut skall följas utan hinder av

att det överklagats (86 §).

2.2 Angränsande författningar m. m.

2.2.1 Inledning

Utöver hälsovårdsstadgan finns ett flertal lagar och förordningar på miljöoch hälsoområdet. Hälsovårdsstadgan kan sägas främst vara inriktad på att människans hälsa att ett ingripande med stöd av direkt skydda genom som tillkommer for att förhindra eller undanröja “Sanitär stadgan regel Vissa av de övriga författningarna, som är av betydelse för olägenhet. hälsovårdsnämndernas arbete, har också i första hand syftet att skydda människans hälsa. Hit hör bl. a. livsmedelslagen, arbetsmiljölagen och Andra Författningar av stor vikt för hälsovårdsnämnsmittskyddslagen. dernas arbete har därutöver ett vidare syfte, nämligen att även skydda t. ex. miljöskyddslagen, lagen om hälso- och miljöfarliga varor, naturmiljön, och den kommunala renhållningslagen. l det kommer att lämnas en kortfattad redogörelse för några följande aktuella författningar med anknytning till miljö- och hälsovårdsfrågorna något om den bakomliggande utvecklingen. Arbetsuppgifter på det jämte lokala planet betonas särskilt.

2.2.2 Miljövård

i Sverige var vid seklets början koncentrerat till frågor om Miljövârdsarbetet av nationalparker. Under 1930- och skydd av naturen, bl. a. genom inrättande framträda och i 1952 l940-talen började de sociala aspekterna på naturskyddet fanns bestämmelser om nedskräpning i års naturskyddslag exempelvis för När det gäller skyddet mot naturen och om skydd landskapsbilden. och andra miljöstörningar var det i första hand förorenande utsläpp vattenvårdsfrågoma som uppmärksammades, bl. a. genom tillägg till vattenmot vattenförorening. Under 1950- och 1960-talen skedde lagen om åtgärder av synen på natur- och miljövårdsfrågorna. l en relativt snabb omvandling lagstiftningsarbetet eftersträvades en totalsyn på dessa frågor för att de skulle ses som en del av samhällsutvecklingen i stort. (1964:822) tillkom for att ge samhället starkare skydds- Naturvârdslagen i naturvårdsarbetet. enligt naturvårdslagen är medel Tillsynsmyndighet statens naturvårdsverk och länsstyrelsen. År 1970 infördes i naturvårdslagen en bestämmelse mot nedskräpning utomhus såväl i naturen som inom bebyggda områden (23 så). Det åligger att i detta avseende förelägga den som är ansvarig för hälsovårdsnämnd

Hälsovârdssladgan och m. m. 33 angränsandefáxfatmingar

nedskräpningen eller osnyggandet i naturen att iordningställa platsen och vidta erforderliga åtgärder för framtiden (24 §). Hälsovårdsnämnden tilldelades genom den Föreskriften en ny uppgift. Nämnden kan ingripa utan att sanitär olägenhet föreligger. Det är tillräckligt att någon har skräpat ned eller eljest osnyggat i naturen. Vatren/agen (1918:523), vars tillkomstår nu ligger långt tillbaka i tiden, kompletterades under 1950- och 1960-talen flera gånger för att tillgodose behovet av ökat skydd av våra vattendrag. Vattenlagens bestämmelser innebar från början högre krav på åtgärder av industrin än av kommunerna för att motverka vattenförorening med hänsyn till att man vid industriell verksamhet har större möjlighet att välja recipient. För att få påbörja viss industriell verksamhet krävdes förprövning enligt en förordning från år 1946 om förprövning rörande åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m. för att formalisera detta avvägningsförfarande. År 1956 tillkom en ny förordning i nämnda syfte. 1 förordningen räknades upp ett antal fabriker och andra inrättningar, som inte fick anläggas innan avloppsproblemen hade prövats i särskild ordning. För vissa andra uppräknade vilkas industrier, avloppsvatten ansågs vara av något lägre farlighetsgrad, krävdes att anmälan om det planerade företaget gjordes i tid. Samma år, dvs. 1956, tillkom en förordning om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden, som ersatte tidigare bestämmelser i detta avseende. En särskild vattenlagsutredning har lämnat ett slutbetänkande år 1977. om allmänna vanen- Lagen och avloppsanläggningar tillkom år 1955 (omskriven 1970:244). 1970 års lag skiljer sig inte i några väsentliga hänseenden från 1955 års lag när det gäller de grundläggande reglerna om vad som är allmän va-anläggning och kommuns skyldighet att anordna sådan. Nyheterna gäller främst ändringar i rättsförhållandet mellan huvudman för vatten- och avloppsanläggning och anläggningens brukare i fråga om verksamhetsområde, brukningsrätt, taxa m. m. Frågan om en särskild lagstiftning/ör Iufrvårdsârgärder hade behandlats i olika utredningar under 1930- och 1940-talen men inte resulterat i någon lag. Under 1950-talet behandlades luftvårdsfrågoma vid ett flertal tillfällen av riksdagen och i samband med förslag till jordabalk tog lagberedningen år 1960 upp dessa frågor. Vid slutet av 1960-talet utfärdades ett par specialförfattningar på luftvårdsområdet. Bl. a. började svavelhalten i fossila bränslen regleras. Detta sker numera genom en lag från år 1976 (1976:1054). Miljäskyddslagen (1969:387) tillkom år 1969 och innebar en ersättning och modernisering av vattenlagens bestämmelser om åtgärder mot vattenfororening samt en nyskrivning i stort av bestämmelserna mot luftförorening och bullerstörning. Genom miljöskyddslagen regleras dels utsläpp av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde, dels sådan användning av mark, byggnad eller anläggning som på annat sätt kan medföra förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde. i Byggande i vatten regleras dock även i fortsättningen vattenlagen. Vidare regleras i miljöskyddslagen sådan användning av mark, byggnad eller anläggning som kan medföra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annan sådan störning som inte är helt tillfällig. Tillåtlighetsreglema innebär att den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall vidta de skyddsåtgärder och iaktta de

och .författningar m. m.

34 Hälsovârdssradgan angränsande

försiktighetsmått, som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. Lagen innehåller vidare bestämmelser om tillsyn. Den grundläggande principen är att störningar skall förebyggas så långt det är tekniskt och ekonomiskt rimligt. Tekniska framsteg skall fortlömöjligt pande komma miljövården till godo. huvudtanke i miljöskyddslagen är att verksamhet som En ytterligare medför speciell risk för skador och störningar i omgivningen inte får utövas utan Sådan förprövning görs av koncessionsnämnden för förprövning. som meddelar tillstånd och villkor för verksamheten. Statens miljöskydd, naturvårdsverk kan meddela dispens från tillståndsprövning (s. k. dispensbeslut) och därvid även fastställa villkor. I vissa fall lämnas dispensbeslut av Vid utformning av villkoren har prövningsmyndigheten att länsstyrelse. avväga å ena sidan beskaffenheten av det område som kan bli utsatt för störning och betydelsen av störningens verkningar samt å andra sidan nyttan av verksamheten och kostnaden for skyddsåtgärder samt övriga försiktighetsmått som kan komma i fråga. Beträffande viss verksamhet finns föreskrifter i miljöskyddslagen om anmälan till länsstyrelse. » I miljöskyddskungörelsen (1969:388) anges vilka verksamheter som måste forprövas innan de får anläggas. En tredje huvudprincip är att tillsyn skall utövas i fråga om all miljöfarlig verksamhet. Detta innebär att villkor kan föreskrivas inte bara för förprövverksamheter utan även för all annan verksamhet som är ningsskyldiga miljöfarlig enligt miljöskyddslagen. Förbud mot miljöfarlig verksamhet kan enligt miljöskyddslagen utfärdas om den planerade verksamheten trots iakttagande av skäliga försiktighetsmått kan befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse. Förbud kan även utfärdas mot pågående verksamhet om denna inte har prövats av koncessionsnämnden för miljöskydd. Den senare kan nämligen efter framställning av statens naturvårdsverk besluta om förbud mot fortsatt verksamhet. Tillsyn enligt miljöskyddslagen utövas av naturvårdsverket och länsstyrelsen. Hälsovårdsnämnd är således inte tillsynsorgan. Vid miljöskyddslaframhöll emellertid departementschefen hälsovårdsnämngens tillkomst dernas viktiga roll inom miljövården vid sidan av särskilda tillsynsorgan 1969:28). l miljöskyddskungörelsen föreskrevs samråd med nämn- (prop. derna i prövnings- och anmälningsförfarandet, varigenom nämnderna tillförsäkrades inflytande på prövningsmyndigheternas handläggning. Nämndernas lokalkännedom förutsattes härvid vara av betydelse. Departementschefen framhöll även att särskilt hälsovårdsnämnderna i större orter och informationsmaterial som kan utnyttjas i ofta förfogar över utredningssådana ärenden. Ännu komma att större betydelse bedömdes dock hälsovårdsnämnderna få i den löpande tillsynen på miljövårdsområdet. Depanementschefen som lokala organ har särskilda förutsättningar att påpekade att nämnderna övervaka störningskällor, se till att fastställda villkor följs o. d. De har också att kontinuerligt bevaka hur förorenings- och störningssigoda möjligheter tuationerna i en ort utvecklas och att slå larm i god tid innan missförhållandena uppkommer. Behovet av nära samarbete mellan de statliga tillsynsmyndigheterna och

Hälsovârdsstadgan och angränsande _författningar m. m. 35

hälsovårdsnämnderna underströks. Vid miljöskyddslagens tillkomst begränsades inte hälsovårdsnämndernas ansvar för tillsynen inom kommunen enligt hälsovårdsstadgan utan det snarare ökades när det gällde luftförorening och buller m. m. Det förutsättes att nämnderna även i fortsättningen skulle motverka sådan olägenhet. Hälsovårdsnämnd kan emellertid inte rubba villkor som fastställts av koncessionsnämnden. Däremot kan hälsovårdsnämnden med stöd av hälsovårdsstadgan ingripa med tvångsförelägganden avseende verksamhet som prövats av naturvårdsverket eller länsstyrelse i dispensärenden och av länsstyrelsen i anmälningsärenden. Genom samråd vid handläggningen av prövningsansökan förutsättes dock att olika uppfattningar om erforderliga åtgärder som regel inte skulle komma att föreligga. För att motverka miljöstörning kan hälsovårdsnämnd meddela erforderliga föreskrifter med stöd av hälsovårdsstadgan eller uppmärksamma de statliga tillsynsmyndigheterna enligt miljöskyddslagen på miljöstörningen. Detta medför även att allmänheten i dessa frågor kan vända sig antingen till hälsovårdsnämnd eller till länsstyrelse alternativt statens naturvårdsverk. År 1972 tillkom föreskrifter i syfte att säkra samhällets, i synnerhet kommunernas, ställning i planeringen vad gäller hushållning med mark och vatten. Bl. a. infördes ändringar i prövningsordningen vad gäller lokalisering av viss miljöfarlig verksamhet, (regeringsbeslut i vissa fall enligt byggnadslagen). Vidare skall särskilda översikter över framtida markanvändning utarbetas av kommunerna. Kommunala renhâI/ningslagen (1970:892) tillkom för att lösa avfallsfrågorna. Den innebar, jämte de ändringar som vidtagits i naturvårdslagen, väsentliga skärpningar av renhållningsbestämmelserna. Bl. a. ålades kommunerna att svara för bortforsling av hushållsavfall och därmed jämförligt avfall inom hela kommunen. Hälsovårdsnämnden handlägger dispensfrågor i hithörande hänseende. Dessa frågor har i många fall medfört en kännbar arbetsökning för nämnderna. Kommunen kan genom föreskrift i lokal hälsovårdsordning utvidga sitt åtagande att även gälla t. ex. industriavfall. En särskild renhållningsutredning har lämnat sitt betänkande år 1978. [förordningen om m/Uäfar/igt avfall (1975:346) uppräknas vissa särskilt miljöfarliga avfall. Transport av sådant avfall får endast utföras av kommun eller kommunal organisation eller företag som har särskilt tillstånd av länsstyrelse. Hälsovårdsnämnden utövar den omedelbara tillsynen över efterlevnaden av förordningen. I bakomliggande proposition (prop. 1975:32) föreslås bl. a. att det kommunala renhållningsmonopolet skall utvidgas till att omfatta miljöfarligt avfall samt pappersavfall. Detta förutsätts ske allteftersom de olika kommunerna hinner vidta behövliga förberedelser. Utvidgningen av det kommunala renhållningsmonopolet förutsättes dock vara genomförd i hela landet år 1980. Det internationella samarbetet inom miljövården har påtagligt ökat under de två senaste årtiondena. Detta arbete har framför allt inriktats på vattenvårdsfrågor. Det internationella vattenkontrollarbetet har i vårt land hittills lett till dels en lag omfdrbud mot dumpning av atgfal/ivarren(1971:1154), dels en lag om åtgärder mot varrenjörorening frân fartyg (1972:275). Vidare

syftar den s. k. Östersjökonventionen från år 1974 till att minska föroreningarna i Östersjön.

36 och angränsande m. m.

Hälsovârdssradgan _lörfatrningar

År 1962 utfärdades en ny lagstiftning, som ersatte den dåvarande giftstadgan från år 1943 m. ll. författningar. Utvecklingen på området gick emellertid utomordentligt snabbt och redan tio år senare var tiden mogen för en ny, grundläggande lagstiftning på området, lagen om hä/sø- och miUof/izr/iga varor (1973:329) med tillämpningsföreskrifter. Bakom lagens tillkomst låg behovet av generella möjligheter att beakta bl. a. såväl miljö- som hälsorisker i samband med varuhantering och av ökade befogenheter för berörda myndigheter, t. ex. att kräva dokumentation om en vara. Lagen ger primärt möjlighet till kontroll över varor som med hänsyn till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska egenskaper kan befaras medföra skada på människor eller i miljön. En grundprincip i lagen är den s. k. allmänna aktsamhetsregeln i 5 §7som lyder: Den som hanterar eller importerar hälso- och miljöfarlig vara skall vidtaga de åtgärder och iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Härvid skall särskilt den som tillverkar eller importerar sådan vara noggrant undersöka varans sammansättning och egenskaper i övrigt från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.” Central myndighet enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor är produktkontrollnämnden. Tillsynsmyndigheter är med visst undantag statens naturvårdsverk, arbetarskyddsstyrelsen, länsstyrelsen, yrkesinspektionen och hälsovårdsnämnden. Någon motsvarande arbetsuppgift fanns inte för hälsovårdsnämnden enligt den tidigare lagstiftningen, varför nämndens ansvarsområde sålunda här har utökats. c

2.2.3 Arbetsmiljö Arbersmiljölagen (1977:1160) ersätter fr. o. m. den l juli l978 den tidigare från 1949. Denna lag hade dock ändrats vid ett gällande arbetarskyddslagen flertal tillfallen. Arbetsmiljölagens syfte är att skydda arbetstagare mot hälsofarliga arbetsmiljöer. En grundtanke har därvid varit att arbetstagarens fysiska och psykiska hälsa skall kunna skyddas effektivt i varje led av Målsättningen med lagen är emellertid vidare än att bara produktionen. mot vissa företeelser som innebär risker för hälsa och skydda negativa säkerhet. l kraft av den vidgade synen på arbetsmiljöns betydelse bygger där lagen på att syftet också skall vara att söka nå fram till arbetsförhållanden, arbetet av den enskilde kan upplevas som en meningsfylld och berikande del av tillvaron. Genom arbetsmiljölagen har en renodlat teknisk och fysiologisk syn på arbetsplatsens hälsorisker avlösts av en insikt om att man för att värna om hälsan bör sträva efter bästa möjliga arbetsförhållanden också från social och psykologisk synpunkt. åligger det kommunen att efter samråd med Enligt arbetsmiljölagen utse en eller llera kommunala tillsynsmän att biträda yrkesinspektionen Dessa är ofta hälsovårdsinspektörer och sålunda placeyrkesinspektionen. rade vid hälsovårdsnämnden. Föreskriften innebär inte i sak någon ändring mot vad som gällde tidigare. Central tillsyn utövas av arbetarskyddsstyrelsen och regionalt av yrkesinspektionen. De kommunala tillsynsmännen äger inte besluta om mot tredskande arbetsgivare utan de är i sådana fall åtgärd hänvisade till att begära yrkesinspektionens ingripande. Hälsovårdsnämnden

Hälsovârdsstadgan och angränsandeförfattningar m. m. 37

har ej heller någon möjlighet att utfärda förelägganden e. d. mot arbetsgivare i dessa frågor. Den kommunala tillsynen omfattar i regel arbetsställen där högst tio arbetstagare sysselsätts och där arbetet bedrivs utan användande av maskinella hjälpmedel eller ångpannor eller andra tryckkärl. Arbetarskyddsstyrelsen äger emellertid besluta om ändring i det hänseendet. Sedan år 1968 omfattar sålunda den kommunala tillsynen även visa arbetsställen med maskinella hjälpmedel eller mindre tryckkärl av enklare beskaffenhet liksom vissa arbetsställen, främst inom handel och kontor, med upp till 20 arbetstagare. Verksamheten med kommunal tillsyn har för många hälsovårdsförvaltningar medfört betydligt ökade uppgifter.

2.2.4 Livsmedel Fram till år 1951 saknades i vårt land en samlad lagstiftning rörande livsmedel. Dessförinnan hade olika bestämmelser om livsmedels beskaffenhet m. m. funnits intagna i ett antal olika författningar. Av dessa bör särskilt nämnas den nuvarande hälsovårdsstadgans föregångare. 1951 års livsmedelsstadga innebar ett stort steg framåt inte minst vad gäller de då helt nya reglerna för tillsatser till livsmedel. Hälsovårdsnämndernas medverkan i livsmedelskontrollen befästes ytterligare. Så småningom restes allt större krav på att stadgan skulle anpassas till den snabba utveckling, som skedde inom produktion, handel och annan distribution på livsmedelsområdet. Den l januari 1972 fick livsmedelskontrollen sina nuvarande verksamhetsramar. Då trädde en ny livsn1ec/e/s/ag(l97l :51 l)i kraft samtidigt som statens livsmedelsverk tillskapades som centralt organ. Livsmedelslagen har bl. a. som syfte dels att skydda konsumenterna mot skadliga eller på annat sätt från hälsosynpunkt otjänliga livsmedel, dels att genom kontroll av märkning och produktinnehåll tillgodose kraven på sakligt riktig konsumentupplysning. Ett viktigt syfte är också att i fråga om sammansättning och kvalitet tillgodose kraven på näringsriktiga livsmedel. Central tillsyn över efterlevnaden av livsmedelslagen och dess följdföreskrifter - livsmedelskontrollen - utövas av statens livsmedelsverk. Länsstyrelsen ansvarar för livsmedelskontrollen på regional nivå. Lokalt utövas den omedelbara tillsynen av hälsovårdsnämnden. För hälsovårdsnämndernas del innebär tillsynen bl. a. att nämnderna har dels att pröva frågor om livsmedelslokaler, saluhållande och annan hantering, dels att fortlöpande utöva inspektionsverksamhet, ta behövliga prov och göra de undersökningar som livsmedelskontrollen ger anledning till. Denna tillsyn och provtagningsskyldighet har i sin nya utformning medfört betydligt ökade uppgifter för hälsovârdsnämnderna.

2.2.5 Smittskydd Som ett led i ett allmänt reformarbete på hälso- och sjukvårdens område skedde i mitten av 1960-talet en översyn av lagstiftningen om smittsamma sjukdomar. Denna översyn ledde till att tre olika tidigare författningar

38 och m. m.

Hälsovârdsstadgan angränsande/örfattningar

sammanfördes till en enda, smittskydds/agen (1968:231), med bestämmelser om bekämpandet av smittsamma sjukdomar. Lagstiftningen ansågs sålunda bl. a. beträffande vilka behöva anpassas efter den medicinska utvecklingen, den skall omfatta. Ett annat mål var ökad effektivitet särskilt i sjukdomar kampen mot de veneriska sjukdomarna. Enligt lagen åligger det kommunen att vidta erforderliga åtgärder till skydd mot smittsamma Hälsovårdsnämnderna har liksom tidigare det sjukdomar. närmaste inseendet över verksamheten. Hälsovårdsnämnd svarar sålunda för utredningar och åtgärder för att förhinda smitta. Det löpande praktiska arbetet verkställs framför allt av distriktsläkare. De infektioner som f. n. vållar mest arbete är salmonelladiarreer, dysenteri och gulsot. Socialstyrelsen över bekämpandet av smittsamma sjukdomar och har högsta tillsynen länsstyrelsen har ett regionalt ansvar. Inom smittskyddsområdet finns även 1975 års karanränsförordning (1975:1019) med tillämpningsföreskrifter, vilken ersatte den tidigare kungörelsen på området från år 1953. lkraftträdandet härav innebar endast mindre ändringar, t. ex. en minskning av antalet berörda sjukdomar i enlighet med internationella överenskommelser genom världshälsoorganisationen. Förordningen innehåller bestämmelser till skydd mot att karantänssjukdomar förs in i riket eller sprids till utlandet. Inom kommunen svarar hälsovårdsnämnd för att de åtgärder vidtas som föreskrivs i förordningen. Under hälsovårdsnämnd skall karantänsläkare leda den Sanitära kontrollen vid karantänshamn och karantänsllygplats.

2.2.6 Djurskydd Hälsovårdsnämndernas arbete inom djurskyddet regleras av djurskyddslagen (1944:219) som rör vården och behandlingen av husdjur och av andra djur har hälsovårdsnämnd att som hålls i fångenskap. Enligt djurskyddslagen för den som yrkesmässigt uppföder eller försäljer pröva frågan om tillstånd hundar eller tar emot hundar till förvaring och utfodring (8 a §). Vidare har nämnden att öva tillsyn över djurens vård och behandling. För detta ändamål skall nämnden utse en eller flera tillsynsmän (14 §). Hälsovårdsnämnd har även vissa uppgifter enligt epizootilagen (1935:105), (1935:106), _förordningen om omhändertagande av djur epizootikungäre/sen m. m. (1968:736) och ditrrsta/Iskungörelsen (1973:270).

2.2.7 Bostäder av betydelse för hälsovårdsnämndens arbete kan Bland övriga författningar särskilt nämnas föreskrifterna i byggnadssladgan år 1959 (omtryckt 1972:776), som innehåller utförliga byggnadstekniska föreskrifter angående byggnads samt hygieniskt betingade föreskrifter som t. ex. yttre och inre anordnande ventilationskrav. Bostadsförvalmingslagen (1977:792) som ersätter lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet ger möjlighet till ingrepp mot hyresvärd, som mera systematiskt eftersätter skötseln av sin fastighet. (1973:531) har till syfte att höja standarden utöver Bostadssaneringslagen vad som är nödvändigt för att undanröja sanitär olägenhet i bostadsbeståndet.

Hälsovârdsstadgan och angränsande _fözfarmingar m. m. 39

2.3 Organisationen inom den allmänna hälso- och

miljövården

2.3.1 Central och regional organisation Ett flertal myndigheter har ålagts hälso- och miljövårdande uppgifter. Den organisation som nu finns byggdes till största delen upp under 1960-talet. Organisationen är uppdelad på nivåer-central, regional och lokal nivå. På regeringsnivå berörs flera departement, men hälso- och miljövårdsfrågor handläggs framför allt av jordbruks- och socialdepartementen. Tillsyn som rör hälsovård och miljövård bedrivs av myndigheter på central och regional nivå och i de flesta fall även av lokala myndigheter. Den centrala tillsynen utövas främst av socialstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens naturvårdsverk, arbetarskyddsstyrelsen och lantbruksstyrelsen. Hälso- och miljövårdsorganisationen kan översiktligt redovisas enligt efterföljande figur 1.

Arbetsmarknads- Jordbruks- Socialdepartementet departementet departementet

Arbetar- Livs- Natur- Lant- . . Socialskydds- medels- vards- bruksverket verket styrehen styrelsen styr.

Yrkes . Länsstyrelsen Länäüa

inspektionen organisat.

Kommunen Hälsovårdsnämnd Figur l

Utöver de myndigheter som angivits i figuren ovan har bostadsdepartementet och statens planverk betydande uppgifter när det gäller markanvändning och byggnader. Länsstyrelsen har på regional nivå ansvaret för plan- och byggnadsväsendet, naturvård, miljöskydd och allmän hälsovård. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen och på regional nivå enligt hälsovårdsstadgan m. fl. författningar. Yrkesinspektionen har kontakt med de kommunala tillsynsmännen som oftast är hälsovårdsinspektörer. Länslakarorganisationen har bl. a. till uppgift att verka för den allmänna hälsovårdens främjande. Organisationen biträder länsstyrelsen i frågor som rör den allmänna hälsovården men är underställd socialstyrelsen.

2.3.2 Hälsovârdsnämnds uppgifter Hälsovårdsnämndens arbetsuppgifter varierar i olika kommuner av flera skäl. I lagstiftningen anges ett minimum av de uppgifter en nämnd måste fullgöra.

40 Hälsovârdssradgan och angränsande/örfartningar m. m.

Det är ingenting som hindrar att en kommun ålägger sin hälsovårdsnämnd att fullgöra även andra arbetsuppgifter än vad som föreskrivits i lag. Detta förekommer också i flera kommuner. Vissa kommuner har således påtagit sig att meddela hälsoupplysning och liknande uppgifter av individuellt sjukdomsförebyggande natur. Flera kommuner har ålagt sin hälsovårdsnämnd att svara lör omfattande insatser beträffande planering och utredningar inom miljövårdsområdet. Detta har också i en del fall markerats genom namnändringar till miljö- och hälsovårdsnämnd eller hälso- och miljövårdsnämnd. Namnändringen är uttryck för en önskan att markera att en kommun ålagt sin hälsovårdsnämnd större och vidare uppgifter än vad som direkt följer av hälsovårdsstadgan. Genom dessa namnändringar har berörda kommuner för sina invånare även velat ange vilket organ inom kommunen som i första hand har att handlägga miljövårdsfrågor. Flera andra kommuner har dock ålagt nämnden lika stora uppgifter inom miljöområdet utan att för den skull komplettera nämndens namn. Hälsovårdsnämndernas arbetsuppgifter kan grupperas i följande ämnesområden: bostadshygien, hygien inom offentliga lokaler, livsmedelshygien, yrkeshygien (kommunal tillsyn), epidemibekämpning, djurskydd. miljöskydd och teknisk hygien. Vidare ingår i nämndens arbetsuppgifter även information till allmänheten, granskning av planer rörande fysisk planering, byggnadslovsärenden, remissbehandling av ärenden rörande miljöskyddslagen och övriga remisser i frågor som rör nämndens verksamhetsområden. l en del kommuner har planerings- och utredningsarbetet avseende olika miljövårdsinsatser ökat väsentligt under senare år. l detta sammanhang lämnas en kortfattad redogörelse för hälsovårdsnämndens arbetsuppgifter enligt olika författningar.

H ä/sovârdsslazlga Hälsovårdsnämnd skall verka för en förbättrad bostadsstandard och har skyldighet att utföra fortlöpande bostadsbesiktningar. Nämnden har inspektionsuppgifter beträffande samlingslokaler, hotell. pensionat, lokal och annan anläggning för hygienisk behandling. samt ansvarar för vattenförsörjning och vattenundersökning. Hälsovårdsnämnd meddelar tillstånd för anordnande av vattenklosett. Vidare skall vissa avloppsanordningar anmälas till nämnden. Hälsovårdsnämnd skall ha uppsikt över renhållningen inom kommunen. Det är hälsovårdsnämndens uppgiftatt se till att bostädensamlingslokaler m. m. hålles fria från ohyra, råttor och möss. Nämnden skall även se till att bekämpningsåtgärder vidtas inom kommunen eller delar därav. Hälsovårdsnämnd skall se till att djur som hålles i fångenskap inte orsakar sanitär olägenhet. Vidare skall nämnden se till att stall och förvaringsutrymmen utformas på sätt som motverkar olägenheter. Hälsovårdsnämnd har fortlöpande tillsyn över att anläggning och upplag for industriell verksamhet sköts på ett tillfredsställande sätt så att sanitär olägenhet inte uppstår.

M iljäskyrlds/ag Hälsovårdsnämnd är remissorgan i tillstånds-. dispens- eller anmälningsärenden enligt rubricerade lag.

Hälsovârdsstadgan och angränsande m. m. 41

_förfartningar

Lag om hälso- och miljij/ár/iga varor Hälsovårdsnämnd är inom kommunen tillsynsmyndighet enligt rubricerade lagstiftning, Nämnden får bl. a. meddela Föreläggande eller förbud som uppenbart behövs för att lagen eller Föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

Narurttä/*dsløg Hälsovårdsnämnden har visst tillsynsansvar till skydd mot nedskräpning i naturen.

Livsmede/s/ag Hälsovårdsnämnd har att godkänna livsmedelslokal samt att utöva tillsyn beträffande Iivsmedlens beskaffenhet, hantering, märkning, personalhygien och underhåll av livsmedelslokaler. Vidare skall nämnden utföra provtagning av livsmedel.

A rbersmiljölag Kommunen har ansvaret för vad som i lagen sägs om kommunal tillsyn. l regel uppdras det åt personal vid hälsovårdsnämnden att fullgöra dessa uppgifter.

Smilrskvt/(Islag Tillsynen enligt smittskyddslagstiftningen kan närmast ses som en samarbetsuppgift mellan hälsovärdsnämnd, distriktsläkare och distriktssköterska. Nämnden är skyldig att vidta smittreningsåtgärder. utfärda isoleringsföreskrifter m. m.

D/urskytlds/ag Det ankom mer på hälsovårdsnämnden att genom fortlöpande besiktning av djurstallar och andra förvaringsutrymmen för djur tillse att djuren vårdas väl och ej utsätts för lidande. Nämnden är vidare tillståndsmyndighet för kennelanläggningar.

Djursra/lsktzngöre/se Hälsovårdsnämnd skall se till att de av lantbruksnämnden godkända ritningarna följs vid nybyggnad eller ändring av djurstallar.

Epizoøli/ag Hälsovårdsnämnd har skyldighet att biträda veterinär vid arbete med bekämpande av epizootier. En hälsovårdsnämnds uppgifter spänner således i dag över ett mycket brett fált av samhällslivet, vilket ställer stora krav på förtroendemän och tjänstemän. l större förvaltningar krävs och har genomförts en långt gående specialisering. Det är svårt att i genomsnitt ange hur stor andel av en hälsovårdsnämnds resurser som går till olika verksamhetsgrenar. I samråd med Svenska kommunförbundet har dock följande uppgifter inhämtats från 20 särskilt utvalda kommuner av olika struktur. Materialet täcker ca 1/8 av landets invånare, men landets tre största kommuner ingår inte. Hälsovårdsförvaltningarnas totala arbetstid i de utvalda kommunerna fördelar sig på följande sätt (i procent):

42 m. m. Hälsovârdsstadgan och angränsande .författningar

lnspektionsverksamheten (35 ”n av det totala arbetet) fördelar sig på Följande områden (i procent):

Bostäder 16 Livsmedel 29 Miljöskydd 7 Va-frågor l6 Kommunal tillsyn l6 7 Djurskydd Ovrigt 9

H Utredningens överväganden och förslag

3 Allmänna

förutsättningar m. m.

3.1 Framtidsperspektiv

Vad gäller de grundläggande förutsättningarna lör den framtida samhällsutvecklingen är det utomordentligt svårt att få fram någorlunda säkra tendenser, ens för de närmaste åren. Råvarutillgång, energiförbrukning och varukonsumtion är några av de faktorer som påverkar både miljön i stort och den enskildes vardagsmiljö och materiella standard. Även valet av energikällor har väsentlig miljömässig och ekonomisk betydelse. Som exempel härpå kan nämnas att nämnden för energiproduktionsforskning i sin huvudrapport “Kol i Sverige (NE 1977:23) framhåller att “kolanvändning kan ge betydande miljöpåverkan såvida inte förebyggande åtgärder vidtages”. Meningarna är delade om utvecklandet av en mera ekologiskt inriktad teknik och om arten av och takten i den framtida strukturomvandlingen beträffande industrialisering, urbanisering, boendet i övrigt m. m. Kommer de framtida förändringarna att leda till ökade eller minskade hälso- och miljövårdsproblem? Den frågan är svår att svara på. lnte ens nuläget kan säkert bedömas. Även om många miljö- och hälsorisker har undanröjts eller kraftigt reducerats under senare år kan det inte uteslutats att hittills okända eller f. n. svårligen mätbara risker senare kommer att visa sig. Speciellt allvarligt skulle det vara om den pågående globala föroreningen påverkar väsentliga, generella Iivsbetingelser som viktigare mikroorganismer av typ kvävefixerande bakterier, atmosfärtemperaturen, den ultravioletta strålningen i marknivån, livet i haven etc. Den kan också ge påtagliga bidrag till den grupp av omgivningsfaktorer, som direkt påverkar mänskligt liv och hälsa såsom cancerframkallande och genetiskt verkande ämnen. Nationella lösningar av problemen räcker inte, vilket den hittillsvarande erfarenheten visat. Internationellt arbetar man dock med dessa frågor. Den långsamma takten när det gäller resultat i det nödvändiga samarbetet inger emellertid viss oro för framtiden. Med ledning av redogörelsen för miljöfrågor (avsnitt 2 i bil. 2) och andra erfarenheter får HSU kort redovisa sin bedömning rörande utvecklingen inom vissa områden. El Den industriella föroreningen genom kända utsläpp har i regel avsevärt reducerats och kan i framtiden lättare kontrolleras allteftersom äldre anläggningar ersätts med nya.

44 Allmänna m. m. _förutsätmingar

D Det industriella avfallet kommer, i varje fall under några år framåt, att ytterligare öka, ehuru måttligt. E] Mängden hushållsavfall beräknas fortsätta att stiga till mitten av 1980-talet med nuläget, ehuru ökningen anses gå långsammare än hittills. jämfört El Brister finns i sättet att hantera avfallet, vilket inte minst beträffande avfall kommer att framtvinga förbättringar, samtidigt som miljöfarligt strävandena till ökad återvinning rent allmänt ökar. L] Alla tätorter har någon form av avloppsrening och 2/3 av de kommunala reningsverken har i dag redan byggt ut till steget biologisk-kemisk rening. Den fortsatta utbyggnadstakten är f. n. svår att bedöma. Cl Utbyggnaden av reningsverken medför en ökning av mängden slam. Med hänsyn till möjligheten att använda slammet till nyttiga ändamål kommer ökade åtgärder att krävas framför allt mot tungmetallinnehållet. El Traftkbuller och luftförorening från motorfordon är redan nu påtagliga problem i dagens samhälle. Olika motåtgärder såsom skärpta krav på och kontroll av denna, ytterligare regler om bränslets avgasrening sammansättning, immissionsnormer för buller, bullerdämpande åtgärder och en utvecklad trafikplanering och tralikreglering kommer att diskuteras under de närmaste åren och kommer med all säkerhet även att leda till vissa resultat. EI Kontrollen av kemiska ämnen i olika varor och miljöer (den allmänna delar av livsmedelskontrollen och kontrollen av produktkontrollen, kemiska ämnen i arbetsmiljön) har lett till åtskilliga begränsningar/förbud men är fortfarande ofullständig. Kontrollens inriktning och effektivitet i framtiden blir beroende av flera faktorer. Hit hör förbättrad överblick över produktsortimentet, ökade krav på förhandstestning av ämnen, säkrare testmetoder, utvidgad miljöövervakning och uppföljning av hälsotillståndet hos grupper av människor, bättre tillgång till redan befintliga data på området etc.

Allmänt sett kan man beträffande vårt land utgå från att en fortsatt grovsanering i hälso- och miljöskyddande syfte kommer att ske på eftersatta områden (t. ex. trafikens miljörisker). Ökade ansträngningar kommer även att göras för attitydförändringar och kanske också för att få till stånd fler restriktioner när det gäller risker med t. ex. tobaksrökningen. När de mest påtagliga, kända olägenheterna har minskats kommer nästa och hälsoskyddsarbetet ofta att kosta mera i relation till steg i miljöresultaten än tidigare steg gjort. Prioriteringen blir då viktigare än tidigare och detta kommer att ställa större krav än hittills på s. k. kostnads/nyttaanalyser som underlag för allmänna riktlinjer och för enskilda beslut. Bl. a. med hänsyn härtill kan det antas att fler och mer heltäckande data kommer att samlas in i framtiden än f. n. för bedömning av “hälsotillståndeti miljön inkl. människans hälsa. Sådana data är också nödvändiga for att eventuella okända risker skall kunna spåras tidigare. Även den gemensamma internationella fonden av kunskaper för bedömningar av effekter och risker för hälsa och miljö i övrigt från mänskliga aktiviteter kan väntas öka med större hastighet. Liksom hittills kommer detta i många fall även att leda till successiva omprövningar av intagna ståndpunkter och redan fattade beslut på miljö- och hälsoskyddsområdet. Sådana

Allmänna _förursättningar m. m. 45

omprövningar kan komma att gå i skilda riktningar beroende på om den nya kunskapen minskar tidigare misstankar om fara eller motsatsen, inkl. att den bidrar till att nya risker identifieras. Det är också viktigt att erinra om att inte bara kunskaper utan också människors successivt ändrade värderingar och anspråk på sin miljö kommer att öka kraven på att yttre olägenheter skall nedbringas och att livsmiljön även i övrigt förbättras utöver vad som behövs för att garantera vitala livsbetingelser. Det blir emellertid ytterst en politisk värderingsfråga vilken nivå man vill och kan uppnå och vilka samhälleliga resurser som kommer att ställas till förfogande.

3.2 De kommunala miljö- och hälsoskyddsorganen

HSU vill inledningsvis framhålla att HSU föreslår under avsnitt 6.l.l att begreppet allmän hälsovård ersätts av uttrycket hälsoskydd samt under avsnitt 8.14 att den framtida nämndens namn skall vara miljö- och hälsoskyddsnämnd. Kommunerna har ändrats i fråga om invånarantal och geografiska gränser till följd av kommunindelningsreformerna. Kommunernas problem torde numera uppvisa större likheter än förr genom att kommuntyper, som är renodlade landsbygdskommuner resp. renodlade tätortskommuner med ett antal industrier, är färre. Samtidigt består givetvis skillnaderna mellan ytterlighetsfallen med storstadsbebygggelsen å ena sidan och en till ytan stor men till invânarantalet liten kommun i t. ex. Norrbotten å den andra. Arbetsuppgifterna på det lokala planet får under alla omständigheter antas öka i både omfattning och betydelse. Det moderna samhället blir alltmera komplicerat och kräver i långt större utsträckning än förr bl. a. omsorgsfull planering då det gäller de gemensamma frågorna i kommunen, inte minst

inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Åtskilliga beslut i dessa frågor tenderar

redan att få vittgående konsekvenser, även i ekonomiskt hänseende, och kräver ett gott beslutsunderlagi fråga om bredd, kvalitet, sakkunskap etc. Om det djupa engagemanget hos många människor för miljö- och hälsoskyddsfrågor består, kommer kraven på de lokala myndigheternas agerande sannolikt att öka med tiden. Ökade lokala resurser för hithörande verksamhet

blir sålunda ofrånkomliga.

Bullerstörningar, luftföroreningar, avfallshantering, felaktig hantering av kemiska ämnen och produkter är områden där det kan förutses att det kommer att krävas stora insatser. l den prioritering där det ofta ankommer på kommunerna att fatta de avgörande besluten, måste miljö- och hälsoskyddsnämnderna ha ett starkt inflytande. Pågående översyn av miljöskyddslagen kan komma att leda till att den lokala tillsynen enligt miljöskyddslagen i framtiden kommer att åvila kommunerna, varigenom miljö- och hälsoskyddsnämnd kan beräknas få nya uppgifter. Miljö- och hälsoskyddsfrågor måste tillmätas allt större betydelse i samhällsbyggandet. Människans krav på en störningsfri miljö växer och måste anses vara av väsentlig betydelse. Ny och ändrad lagstiftning kommer att ge uttryck för dessa krav. När det gäller de ekologiska sambanden i både

46 Allmänna m. m. sou 1973:44 _förutsärtningar

mindre och större skala gäller det frågor av långsiktig betydelse. Flera av dessa frågor bör liksom hittills lösas på lokal nivå.

3.3 HSU:s utgångspunkter

lagstiftningen på miljö- och hälsovårdsområdet är ett mycket omfattande samt övrig information som skall komplex av lagar och olika förordningar i miljö- och hälsovårdsarbetet. Hälsovårdsnämndernas uppgifter tillämpas har under senare år utökats och breddats. Detta innebär enligt HSU:s mening att det är en angelägen uppgift att förenkla och samordna den lagstiftning skall De av HSU berörda miljö- och hälsoskyddsnämnderna tillämpa. mellan hälsoskyddslag och angränsande lagstiftning har bl. a. jämkningarna detta syfte. faller helt utanför HSU:s arbetsområde. HSU har Frågor som rör sjukvård inriktat sig på förhållanden varigenom människans hälsa kan skyddas. Detta kan enligt HSU:s uppfattning ske dels genom åtgärder som berör individen och hans förhållanden, dels via åtgärder inriktade på miljön. HSU har i enlighet med direktiven avgränsat sitt arbete till att gälla allmän hälsovård. Detta innebär att individuella hälsovårdsåtgärder inte tas upp i HSU:s forslag till ny hälsoskyddsförfattning (se bil. 2 och 3). HSU bedömer att miljö- och hälsoskyddsfrågorna är så viktiga att dessa ställning inom den måste påverka det lokala miljö- och hälsoskyddsorganets kommunala organisationen. HSU har därför på olika sätt betonat värdet av att miljö- och hälsoskyddsnämnden deltar i det kommunala planeringsarbetet. Denna uppfattning beror har fått en allt större betydelse på att frågor som rör miljö- och hälsoskyddet som ekonomisk synpunkt. Detta måste från såväl omgivningshygienisk beaktas redan på planeringsstadiet. Direktiven statlig styrning och anger att HSU skall verka för en minskad kontroll av lokala myndigheters verksamhet. Samtidigt- inte minst på miljöoch hälsoskyddsområdet - reses allt starkare krav på riktlinjer eller normer från de centrala med deras tillgång till expertis. Problemen är organen av sådan natur att det krävs forskning och väldokumenterat nämligen kan ske i beslutsunderlag. Det är även angeläget att en likartad bedömning hela landet. En eventuell omfördelning av arbetsuppgifter och ansvar skulle alltså kunna tänkas gå i två motsatta riktningar. Den allmänna tendensen i lagstiftningsarbetet är som tidigare antytts att minska statlig detaljreglering och i stället öka den kommunala självstyrelsen även inom områden som traditionellt varit föremål för en stark statlig har HSU funnit det angeläget framhålla att styrning. Med hänsyn härtill denna tendens -efter avvägning mot andra intressen - måste slå igenom även inom miljö- och hälsoskyddsområdet. och hälsoskyddet har även En utbyggnad av det nuvarande miljö- HSU har strävat efter att finna lösningar som ger en kostnadsaspekter. förbättring av miljö- och hälsoskyddet men som inte medför några större kostnadsökningar. l de fall där HSU:s förslag kan beräknas medföra högre kostnader anser HSU det inte vara självklart att dessa höjningar skall falla på

Allmänna _förursärmingar m. m. 47

kommunen. Olika huvudmän och enskilda kan enligt HSU:s uppfattning väl tänkas få stå för en del av dessa kostnader. Av direktiven framgår av HSU även skall överväga den lagtekniska utformningen och den konstitutionella beskaffenheten av bestämmelserna. När det gäller denna fråga har HSU diskuterat två olika tillvägagångssätt. Det ena innebär att i en särskild ramlag sammanförs dels bestämmelserna om kommunens ansvar för hälsoskyddet och om en specialreglerad nämnd för hälsoskyddsfrågor, dels de grundläggande materiella bestämmelserna om hälsoskyddet. Lagen kompletteras med en särskild tillämpningsförordning med mer detaljerade bestämmelser om hälsoskyddet. Det andra alternativet innebär att enbart bestämmelserna om kommunernas ansvar och en specialreglerad nämnd tas upp i en särskild lag, medan de materiella bestämmelserna förs över till sådan redan befintlig lagstiftning till vilken de närmast har anknytning, såsom miljöskyddslagstiftningen, byggnadslagstiftningen, djurskyddslagstiftningen m. m. HSU har emellertid funnit. att en lösning enligt det senare alternativet är svår att genomföra. Hälsovårdsstadgan innehåller nämligen en hel del bestämmelser om sanitär olägenhet. som inte faller under tillämpningsområdet för befintlig lagstiftning. Dessutom skulle en sådan ordning innebära en icke önskad splittring av föreskrifterna. Det för hälsovårdsnämnderna centrala begreppet sanitär olägenhet skulle komma att återfinnas i en rad olika lagar som hör till olika departement och som tillämpas av olika myndigheter. Med hänsyn till vad här anförts har HSU därför funnit lämpligt att föreslå en ramlag och en förordning om hälsoskydd. l HSU:s uppdrag ingår även att anpassa hälsovårdsstadgan till bl.a. miljöskyddslagen och kommunala renhållningslagen. De frågor som berörs av dessa två lagar bedömer HSU som väsentliga. Två särskilda utredningar har emellertid tillsatts med uppgift att göra översyn av miljöskyddslagen resp. kommunala renhållningslagen. Efter samråd med båda utredningarna har HSU sökt anpassa den föreslagna hälsoskyddslagen till de två nämnda lagarna i deras tänkta resp. föreslagna utformning.

SOU l978z44

4 med

Samordning miljöskyddslagen

4.1 Gällande rätt

H älsovârdsstadgan

Enligt 38§ i gällande hälsovårdsstadga skall hälsovårdsnämnd tillse att erforderliga och skäliga åtgärder vidtas för att motverka vattenförorening. Iuftförorening, buller och andra sådana störningar inom kommunen. Denna bestämmelse fick sin nuvarande utformning år 1969 (1969 :395) i samband med införandet av miljöskyddslagen. Genom ändringen kompletterades den tidigare bestämmelsen, som endast nämnde vattenförorening, med luftförorening. buller och andra sådana störningar. Före år 1969 fanns. vid sidan av 38 §, bestämmelser i 63§ hälsovårdsstadgan om hälsovårdsnämnds tillstândsprövning vid anordnande eller inrättande av vissa industriella anläggningar. Tillstånd krävdes även vid sådan Förändring av anläggning med avseende på utförande eller driftsätt att därav kan följa ökad sanitär olägenhet”. Paragrafen innehöll en uppräkning av ett 20-tal olika slag av anläggningar, som således skulle prövas av hälsovårdsnämnd. 63 § hälsovårdsstadgan upphävdes år l969 vid införandet av miljöskyddslagen och ersattes av en ny paragraf som hänvisar till miljöskyddslagens bestämmelser. Enligt 62 § hälsovårdsstadgan skall anläggning för industri, hantverk eller annan näring samt upplag av varor eller avfall vara så anordnade och inrättade samt skall så underhållas. drivas och skötas att de ej medför sanitär olägenhet. Enligt 39§ hälsovårdsstadgan åligger det hälsovårdsnämnd att tillse att skäliga anordningar och åtgärder vidtas för att avleda spillvatten, annan flytande orenlighet och dagvatten samt för att rena avloppsvatten för undvikande av sanitär olägenhet. För att förebygga eller undanröja sanitär olägenhet äger hälsovårdsnämnd enligt 71 § hälsovårdsstadgan meddela erforderliga föreskrifter i form av föreläggande och förbud. Besvär över hälsovårdsnämnds beslut om föreläggande eller förbud med stöd av här angivna paragrafer kan anforas hos länsstyrelse och kan sedan prövas av kammarrätt och regeringsrätt. Av det sagda framgår att hälsovårdsnämnds befogenhet att ingripa med stöd av hälsovårdsstadgan mot miljöfarlig verksamhet i huvudsak inskränker

sou 1973:44 50 Samordning med mljöskydds/agen

föreligger eller befaras kunna uppstå. sig till de fall där sanitär olägenhet att begreppet sanitär olägenhet inte Beträffande 38 § bör dock understrykas denna bör kunna anses omfatta även andra omnämns varför paragraf olägenheter. För detta talar även paragrafens andra stycke. Där sägs nämligen att tillsyn till skydd mot störningar, som avses i första stycket utövas också av statens naturvårdsverk och länsstyrelsen enligt miljöskyddslagen. inte bara sådana störningar som Eftersom miljöskyddslagen reglerar betecknas som sanitâir olägenhet bör således 38 § gå utöver begreppet szmitär och även omfatta de olägenhetsbegrepp som används i miljöolägenhet skyddslagen.

M iljöskycldslagen

(ML) och miljöskyddskungörelsen (MK) är tillämpliga på Miljöskyddslagen av fast egendom, som kan medföra förorening av vattenområden användning för omgivningen buller. skakning, ljus eller störning genom luftförorening, är lagen tillämplig på sådana utsläpp i eller liknande (l § ML). Dessutom som endast indirekt är knutna till användning av fast vattenområden egendom, t. ex. tömning av avloppsvatten via tankvagn (7 § ML). Lagen är medan den i fråga om ovillkorlig i fråga om skyddet mot vattenförorening inte är tillämplig för störningar av tillfällig art, dvs. av andra störningar engångskaraktär och snabbt övergående. All verksamhet inom miljöskyddslagens tillämpningsområde kallas miljö- Under denna definition faller således verksamheter av vitt farlig verksamhet, med emissioner som drabbar mycket stora skilda slag, från stora fabriker till enstaka och avloppsutsläpp. Även bullret från områden villapannor faller i vissa avseenden under miljöskyddslagen, nämligen i fråga vägtrafiken att vidta skyddsåtgärder for att minska bullret. om väghållarens skyldighet sådant. Förutsättningarna for Lagen gäller dock inte bullret från fordonet som att miljöfarlig verksamhet skall få bedrivas regleras i miljöskyddslagen

(4-8 §§). Grundprincipen for dessa regler är att vatten- och luftförorening, buller och andra sådana störningar som lagen avser att ge skydd mot skall Den som vill utöva verksamhet som kan förebyggas så långt det är möjligt. medföra sådan miljöstörning måste först och främst välja en plats där “ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet är vidare kostnad”. de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamskyldig att “vidtaga heten och iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras for att förebygga eller avhjälpa olägenhet”. Vad som skall anses skäligt bedöms i vad som är tekniskt möjligt och med hänsyn till såväl med utgångspunkt allmänna som enskilda intressen. Vid avvägningen mellan olika intressen skall hänsyn tas till å ena sidan det beskaffenhet och betydelsen av störningens verkningar, å utsatta områdets andra sidan nyttan av verksamheten samt kostnaden for skyddsåtgärderna verkan i övrigt som de ifrågasätta åtgärderna eller och den ekonomiska kan ha, t. ex. på sysselsättningen i orten. Om en miljöfarlig begränsningarna verksamhet kan befaras medföra olägenhet av väsentlig betydelse, trots att åtgärder och försiktighetsmått vidtas, färden rimliga föroreningsbegränsande utövas endast om särskilda skäl föreligger.

Samordning med mljöskyddslagen 51

Vissa typer av avloppsvattenutsläpp är helt förbjudna. Sålunda får avloppsvatten från tätbebyggelse eller enstaka fastighets vattenklosett som inte undergått annan rening än slamavskiljning inte släppas ut i vattendrag, sjö eller annat vattenområde om det inte uppenbart kan ske utan olägenhet. Detsamma gäller pressaft från silo, urin från djurstall, vassle, ytbehandlingsbad och koncentrerade sköljvatten från sådana bad. Varje företagare, kommun eller annan vars verksamhet föranleder miljöstörningar är skyldig att på eget initiativ välja lämplig plats och vidta tillräckliga skyddsåtgärder för verksamheten. Denna skyldighet gäller både nytillkommande och befintlig verksamhet. När det gäller verksamhet som fanns redan innan lagen trädde i kraft och som inte senare ändrats får man dock vid bedömningen av vilka åtgärder som fordras ta hänsyn till att det ofta är svårare och dyrare att vidta åtgärder vid befintliga anläggningar än vid nya. För de verksamheter som medför de mest påtagliga riskerna för miljöstörning har det inte ansetts tillräckligt att lita enbart till vars och ens eget ansvar och till tillsynsverksamheten. Dessa slag av verksamheter får därför inte bedrivas utan att tillåtligheten först prövas enligt miljöskyddslagen. l allmänhet gäller bestämmelserna ny verksamhet eller ändring av befintlig (2-4 §§ MK), men i vissa fall är prövningen ovillkorlig(5 och 7 §§ MK). Statens naturvårdsverk och, i vissa fall, länsstyrelsen kan medge dispens från tillståndskravet. Denna dispens. som vanligen är tidsbegränsad, ger inte samma skydd för den som driver verksamheten som ett tillstånd ger. Dispensmyndigheten kan nämligen, om den finner det nödvändigt, när som helst tvinga fram en tillståndsprövning. Verksamhet som är av väsentlig betydelse for hushållningen med energi eller med landets samlade mark- och vattentillgångar prövas av regeringen enligt byggnadslagen (136 a §). Behovet av skyddsåtgärder fastställs dock enligt miljöskyddslagen. För viss verksamhet föreskrivs att anmälan skall göras till länsstyrelsen i god tid innan verksamheten påbörjas(8 och 10 §§ MK). Dessa verksamheter orsakar inte så stora störningar att prövning enligt miljöskyddslagen är motiverad men kan ändå förväntas medföra så pass stora problem från miljöskyddssynpunkt att tillsynsmyndigheten bör få kännedom om verksamheten innan den påbörjas. För den fortlöpande kontrollen av att föreskrivna villkor om skyddsåtgärder m. m. efterlevs liksom för den allmänna övervakningen av miljöfrågorna lämnas särskilda bestämmelser om tillsyn i miljöskyddslagen och miljöskyddskungörelsen. Naturvårdsverket har den centrala tillsynen och samordnar den regionala tillsynen som länsstyrelsen har att svara för. Naturvårdsverket lämnar vid behov länsstyrelsen bistånd i dess fortlöpande tillsyn inom länet. Det ankommer på tillsynsmyndigheterna att samarbeta med varandra och med sådana statliga och kommunala organ som har att utöva tillsyn i särskilda hänseenden eller som eljest fullgör uppgifter av betydelse för tillsynsmyndigheten. För att utöva tillsynen har myndigheterna rätt att vinna tillträde till och företa undersökning inom en anläggning. Efter en lagändring som trädde i kraft den l januari 1974 har tillsynsmyndighet även rätt att förelägga den som utövar verksamhet som kan befaras vara miljöfarlig att utföra de undersökningar som behövs för att myndigheterna på

Samordning med müöskyddslagen

ett riktigt sätt skall kunna fullgöra sina tillsynsuppgifter. Tillsynsmyndigheten kan även föreskriva att sådan undersökning skall utföras av särskild expertis på företagarens bekostnad (43 § ML). Kontrollen över att tillräckliga skyddsåtgärder vidtas utövas av länsstyrelserna och naturvårdsverket. Dessa kan meddela råd och anvisningar om lämpliga åtgärder för att motverka olägenheter (39 § ML). I vissa fall kan meddela förbud eller Föreläggande om skyddsåtgärder, om så länsstyrelsen behövs vid vite (40 § ML). Naturvårdsverket kan också hos koncessionsnämnden för miljöskydd begära förbud mot verksamheten eller föreskrifter om försiktighetsmått i 41 § ML). Den som fått tillstånd till miljöfarlig verksamhet kan inte med stöd av hälsovårdsstzidgztn åläggas att upphöra med verksamheten eller vidta försiksom går utöver vad som föreskrivits i tillståndsbeslutet. Detta tighetsmått skydd gäller dock inte om sanitär olägenhet uppstår genom sådant förhållande som inte prövats vid tillståndsgivningen. Länsstyrelsens och naturvårdsverkets beslut i dispensärenden får ej överklagas. Besvär över annat beslut av länsstyrelse enligt miljöskyddslagen. eller förbud samt koncessionsnämndens beslut i exempelvis föreläggande tillståndsärende, anförs hos regeringen. Besvärsordningen enligt miljöskyddslagen skiljer sig således från den enligt hälsovårdsstadgan.

4.2 Problem och överväganden

I direktiven har särskilt angetts att gränsdragningsproblem kan förekomma i befogenhet enligt 38 § hälsovårdsstadgan och fråga om hälsovårdsnåmnds länsstyrelsens befogenhet enligt 40 § miljöskyddslagen. Som tidigare antytts nämns inte begreppet sanitär olägenhet i 38 _Shälsovårdsstadgan_ Förarbetenzi till hälsovårdsstadgan ger heller inte stöd for att olägenhetsbegreppet i sagda Eftersom det här paragraf skulle anses vara begränsat till sanitär olägenhet. närmast är fråga om bestämmelser som kan anses löpa parallellt och som kan anses vara tillämpliga på samma slag av olägenheter. har någon gräns helt enkelt inte kunnat dras mellan de olika lagstiftningarna. För att motverka har hälsovårdsnåmnderna således hittills kunnat meddela miljöstörningar erforderliga föreskrifter med stöd av hälsovårdsstadgan eller uppmärksamma de statliga tillsynsmyndigheterna enligt miljöskyddslagen på miljöstör- Gränsdragningsproblemen synes i detta sammanhang därför ningen. närmast uppstå av de olikheter i tillsynsansvaret som de två lagarna uppvisar samt en viss osäkerhet när det gäller frågan om vilken myndighet som bör ingripa i de aktuella fallen. I direktiven sägs även att det är särskilt angeläget att gränsdragningen mellan onödigt dubbelarbete i författningarna görs klarare för att undvika myndigheternas tillsynsverksamhet l detta sammanhang bör emellertid erinras om att regeringen år 1976 tillsatt en särskild utredning. miljöskyddsutredningen, som har till uppgift att företa en översyn av miljöskyddslagen. Därvid kommer bl. a. tillsynsfrågornzt enligt ML att närmare behandlas. Miljöskyddsutredningen, med vilken HSU har samrått i dessa frågor. väntas föreslå att hälsovårdsnämnderna blir lokala med samma befogenheter som länsstyrelserna nu har att tillsynsorgan

Sanrordrzing med mljöskydds/agerz 53

meddela förelägganden och förbud enligt ntiljöskyddslagen. En sådan lösning skulle minska osäkerheten om vilken lag som skall tillämpas för att åtgärda uppkomna olägenheter. Ansvarsfördelningen mellan de tre tillsynsmyndigheterna. statens naturvårdsverk, länsstyrelsen och miljö- och hälsoskyddsnämnden bör, enligt HSU:s uppfattning. kunna göras entydig och i normalfallet inte behöva innebära några problem. Tillsyn inom kommun bör således i första hand utövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden där så erfordras i samråd med länsstyrelsen. Denna ordning hindrar självfallet inte att länsstyrelsen eller naturvårdsverket tar aktiv del i ett tillsynsärende. Genom samråd mellan tillsynsmyndigheterna bör risken för dubbelarbete kunna uteslutas. HSU, som för sin del tillstyrker en sådan lösning av tillsynsfrågan. utgår i det följande resonemanget från att miljöskyddsutredningens förväntade förslag kommer att genomföras. Vissa problem kan emellertid tänkas kvarstå, varför HSU i det följande får ge viss vägledning i fråga om valet av lag i det ena eller det andra fallet. Vad som därvid bör poängteras är de skillnader som finns mellan lagarna, bl. a. när det gäller olägenhetsbegreppet, skälighetsbedömningen när det gäller åtgärder samt avgränsningar av tillämpningsområden för resp. lag, särskilt när det gäller miljöskyddslagen. I HSU:s förslag till ny lagstiftning har inte bibehållits någon bestämmelse som helt motsvarar nuvarande 38 § i hälsovårdsstadgan. Det främsta motivet härför är en strävan att renodla lagens tillämpningsområde. Detta åstadkommes genom att i lagen endast nämns skydd eller åtgärder mot sanitär olägenhet. Uttrycket “vattenförorening, luftförorening, buller och andra sådana störningar” bortfaller således. Sistnämnda olägenheter bör nämligen kunna anses falla inom miljöskyddslagens tillämpningsområde. Härigenom elimineras en del av överlappningen och den därtill hörande gränsdragningssvårigheten. Den föreslagna hälsoskyddslagstiftningen innehåller på flera punkter materiella bestämmelser med syfte att motverka eller undanröja sanitär olägenhet. Med hänsyn till att miljöskyddslagens begrepp olägenhet från allmän synpunkt många gånger kan inbegripa sanitär olägenhet skulle miljöskyddslagen i dessa fall kunna ersätta hälsoskyddslagen. Enligt HsUzs mening är detta emellertid inte möjligt bl. a. på grund av att miljöskyddslagens tillämpningsområde i vissa hänseenden är avgränsat och att lagarna även i övrigt uppvisar vissa skillnader. En av skillnaderna ligger i olägenhetsbegreppen i de olika lagarna. Enligt hälsoskyddslagen avses med sanitär olägenhet sådan icke tillfällig störning som kan medföra olägenhet av någon betydelse för människors hälsa. Utgångspunkten är således olägenhetens inverkan på människan. Miljöskyddslagen, vars bestämmelser i huvudsak reglerar tillåtligheten av immissioner, har som utgångspunkt beskaffenheten av det område som kan bli utsatt för störningen och betydelsen av störningens verkan. I tillåtlighetsprövningen liksom även vid tillämpningen av tillsynsbestämmelserna ingår flera andra aspekter än enbart de som rör den direkta påverkan av människans hälsa. I propositionen (l969:28) till miljöskyddslagen anges bl. a. att vid bedömningen av omständigheterna i det särskilda fallet skall såväl allmänna som enskilda intressen beaktas. Detta gäller såväl olägenhetssidan som nyttosi-

sou 1973:44 54 Samordning med mj/jöskyddslagen

De dan. Som typiskt sett allmänna intressen nämns först hälsovårdsintresset. allmänna intressena på hälsovårdsområdet kan dock, enligt vad där sägs, inte mot påvisbara hälsorisker eller andra begränsas till att endast avse skydd Även frågor om trivsel och välbefinnande och former av sanitär olägenhet. befolkningen så allmän standard måste beaktas. Målet bör vara att tillförsäkra goda och störningsfria levnadsförhållanden som möjligt. Härutöver nämns i propositionen naturvårdens och friluftslivets intressen, kulturella och estetiska värden samt skyddet av olika typer av anläggningar Vid bedömningen av beskaffenheten av det för speciell samhällsverksamhet. område som påräknas bli utsatt för immission skall man tillämpa en objektiv måttstock och alltså i princip bortse från de aktuella nyttjarnas personliga Vidare att vissa fastigheter kan vara omständigheter. sägs i propositionen anslagna för ändamål, som gör dem särskilt känsliga från immissionssynobservatorier. l sådana fall blir det punkt, t. ex. sjukhus, skolor, vetenskapliga nödvändigt att ta hänsyn till anläggningarnas särskilda behov av skydd. Vidare nämns andra betydelsefulla allmänna intressen, varvid främst avses och ekonomiska intressen till följd av skador på djur. växter, byggnader annan egendom. Som tidigare nämnts sätts toleransgränsen vid tillämpningen av miljö-

med hänsyn tagen inte enbart till olägenhetens påverkan på skyddslagen samt den kostnad för omgivningen utan även till nyttan av verksamheten och den ekonomiska verkan i övrigt som erforderliga försikskyddsåtgärd tighetsmått skulle medföra(5 § ML). Av de här redovisade omständigheterna kan alltså utläsas att bedömningen enligt miljöskyddslagen av tolerans-

gränsen i viss utsträckning skiljer sig från den enligt hälsovårdsstadgan. Även de medel som kan stå till buds enligt de olika lagarna för att eller motverka olägenheter uppvisar väsentliga skillnader. Som undanröja tidigare nämnts bygger miljöskyddslagen till stor del på tillåtlighetsprövning verksamhet. Vid denna prövning kan föreskrivas villkor, bl. a. av miljöfarlig när det gäller val av recipient för utsläpp av avloppsvatten, skyddsåtgärder, i verksamheten eller försiktighetsmått. Vid sidan av den begränsning avvägning mellan beskaffenhet av område som kan bli utsatt för störningarna av verksamheten etc. som nämnts ovan, görs ytterligare en och nyttan när det gäller villkoren. Omfattningen av dessa skall skälighetsbedömning i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av bedömas med utgångspunkt det slag som är i fråga. l jämförelse med hälsoskyddslagen ger sålunda ett vidare för skälighetsbedömningar när det miljöskyddslagen utrymme Om miljö- och hälsoskyddsnämnd konstaterar gäller åtgärdernas omfattning. kan nämnden att sanitär olägenhet eller risk för sanitär olägenhet föreligger, riskerna för med stöd av hälsoskyddslagen påkalla åtgärder för att undanröja sanitär olägenhet utan att därvid företa någon mer omfattande skälighetsbe- Det torde i praktiken vara dömning när det gäller åtgärdernas omfattning. ofrånkomligt att det även i dessa fall måste bli någon form av begränsad för att inte helt orealistiska krav på åtgärder skall skälighetsprövning torde då bli bedömningen av uppstållas. Den vanligaste skälighetsprövningen den tid som erfordras för att vidta de föreskrivna åtgärderna. Miljöskyddslagens tillämpningsområde är vidare avgränsat i vissa hänseenden, vilket olägenheter inte ryms inom dess gör att alla tänkbara område.

Samordning med müöskyddslagen 55

Enligt l § miljöskyddslagen är lagen tillämplig på l. utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattendrag; 2. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som eljest kan medföra förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde, om användningen ej utgör byggande i vatten; 3. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant, om störningen ej är helt tillfällig. Verksamhet eller handlande som inte har anknytning till användning av fast egendom faller sålunda utom miljöskyddslagens tillämpningsområde. Sådana företeelser som därigenom inte definitionsmässigt faller inom miljöskyddslagens tillämpningsområde men som rör den yttre miljön och människans livsbetingelser i övrigt måste sålunda regleras med hjälp av hälsoskyddslagen, såvida inte annan speciallagstiftning reglerar förhållandena, exempelvis lagen om hälso- och miljöfarliga varor, renhållningslagen, naturvårdslagen, livsmedelslagen. Utan att göra någon mer omfattande uppräkning av exempel på sådana tänkta olägenheter kan här nämnas infiltration av avloppsvatten som kan medföra olägenhet i form av lukt, flugor eller annan otrevnad, brister i bostadshygien, störningar mellan grannar i bostadsfastigheter, Förekomst av skadedjur, användning av bullrande arbetsredskap som kompressorer, pålkranar e. d., buller eller andra störningar från fartyg och båtar, bränning av avfall, innehav av djur som förorsakar olägenheter för omgivningen och inte utgör del i användning av exempelvis jordbruksfastighet etc. Avgränsningen av miljöskyddslagens tillämpningsområde i l§ gör det möjligt att med viss säkerhet utesluta en del företeelser eller vissa former av olägenheter från tillämpningen av miljöskyddslagen. Å andra sidan kan från hälsoskyddslagens tillämpningsområde uteslutas sådana anläggningar eller sådan verksamhet som antingen har prövats eller som kan komma att prövas enligt miljöskyddslagen. Här bör erinras om att ansökan om tillståndsprövning kan gälla även inte tillståndspliktiga anläggningar och en prövning kan alltså ske på frivillig väg. Såväl föreskriven som företagen frivillig tillståndsprövning utesluter ingripande mot anläggningen med stöd av hälsoskyddslagen. Kvar blir ett mindre gränsskikt där fortfarande tveksamhet kan råda om vilken lag som bör tillämpas. Någon generellt bindande anvisning om vilken lag som i den ena eller den andra situationen skall väljas kan här inte lämnas, utan denna fråga får avgöras från fall till fall. Dock kan den tidigare gjorda exempliñeringen tjäna som vägledning. Vissa av de företeelser som där nämnts skulle teoretiskt kunna tänkas falla inom miljöskyddslagens tillämpningsområde. Svårigheter skulle hårigenom kunna tänkas kvarstå när det gäller valet mellan att tillämpa miljöskyddslagen eller hälsoskyddslagen. l praktiken torde dessa gränsfall emellertid bli ganska få, och i dessa enstaka fall torde det kunna anses egalt vilken lag som tillämpas. I princip skulle enligt uttalanden i förarbetena till miljöskyddslagen denna lag kunna tillämpas t. o. m. i fråga om störningar mellan grannar i ett bostadshus. l den praktiska hanteringen torde en sådan tolkning dock vara utesluten. Detta skulle nämligen kunna innebära att den som förorsakar

56 Samordning med ml/öskyddslagen sou 197844

olägenheten skulle kunna få till stånd en tillåtlighetsprövning enligt miljöskyddslagen av ifrågavarande olägenhet, vilket skulle te sig orimligt. Även om nämnderna i vissa fall kan komma att få fritt välja mellan att tillämpa miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen bör dock uppmärksammas att valet av lag kan medföra vissa konsekvenser. Om nämnden exempelvis väljer att föreskriva åtgärder med stöd av hälsoskyddslagen erfordras som tidigare nämnts inte någon nogrannare skälighetsprövning när det gäller omfattning. Den som blir föremål för nämndens ingripande kan åtgärdernas då hävda att åtgärderna blir så omfattande och så tekniskt svårgenomförbara att frågan i stället borde ha prövats enligt miljöskyddslagen, som ju direkt föreskriveren sådan skälighetsprövning och i vilken frågor rörande ersättning kan förväntas och där det i är reglerade. I de fall där sådana invändningar övrigt står klart att miljöskyddslagen kan tillämpas bör således nämnden i första hand välja att tillämpa denna lag. Det bör även påpekas att om miljö- och hälsoskyddsnämnd meddelat ett föreläggande eller förbud med stöd av hälsoskyddslagen kan koncessionsnämnden, om verksamheten blir föremål för tillståndsprövning, förordna om att miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut inte får verkställas förrän .tillståndsfrågan avgjorts eller koncessionsnämnden föreskrivit annat. Sedan tillstånd erhållits kan inte tillsynsmyndigheten med stöd, av vare sig eller hälsoskyddslagen föreskriva inskränkningar i verkmiljöskyddslagen samheten eller strängare villkor än som gjorts i samband med tillståndsprövningen. Om miljö- och hälsoskyddsnämnden i fortsättningen blir tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen och får sådana befogenheter som länsstyrelsen nu har enligt denna lag - vilket HSU förutsätter kommer att bli falletbortfaller en stor del av de gränsdragningsproblem som f. n. kan uppstå. Nämnden kan på egen hand ingripa och kan i tveksamma fall välja vilken som helst av lagarna. HSU kan för sin del inte se någon avgörande olägenhet i detta system. Båda lagarna har, som tidigare nämnts, i stort sett sam ma syfte och kan därför anses komplettera varandra. Den renodling av hälsoskyddslagens tillämpning till enbart sanitärolägenhet, som HSU föreslår och tidigare nämnda ändring i fråga om tillsynsansvaret. som miljöskyddsutredningen väntas föreslå är, enligt HSU:s mening, tillräckligt för att i huvudsak eliminera de gränsdragningsproblem som uppmärksammats i direktiven.

5 Planering

m. m.

5.1 Kommunal miljöplanering

Ansvaret för den lokala miljöplaneringen âvilar kommunerna. HSU anser det angeläget att redovisa sina synpunkter på hur den kommunala miljöplaneringen kan genomföras. De kommunala miljöskyddsplaner som hittills tagits fram skiljer sig väsentligt från varandra, men omfattar i regel den yttre miljön och dess viktigaste komponenter, nämligen luft, vatten, ljud och ljus, mark och naturoch kulturlandskap. Den yttre miljön kan påverkas negativt genom inverkan från olika typer av miljöstörande verksamheter och anläggningar. De viktigaste huvudgrupperna är trafik, industri, värme- och kraftanläggningar, avlopps- och avfallsanläggningar, täktverksamhet samt nedskräpning. För att motverka de negativa miljöeffekterna krävs miljöskyddande åtgärder i form av bullerbekämpning, luftvård, vattenvård, markvård och landskapsvård samt avfallshantering. Frågor som gäller den yttre miljön och naturresurshushållningen behandlar flera kommuner i dag inom ramen för en kommunal miljöplanering. Med kommunal miljöplan menas värdering och sammanfattning av de krav och önskemål som kan ställas på utformningen av den yttre miljön. Miljöplaneringen motiveras av en önskan att få en bättre samordning och planmässighet i kommunens miljöskyddsarbete. Arbetet består vanligen av två huvuddelar, nämligen beskrivning av miljösituationen och förekommande miljöproblem samt handlingsprogram. Syftet med den kommunala miljöplaneringen kan sammanfattas i följande fyra punkter: El Överblick av miljösituationen i kommunen m Samordning och ansvarsfördelning D Kommunal prioritering av åtgärder El Information. Överblicken av kommunens miljösituation saknas ofta. Kunskaperna om förhållandena är splittrade på flera förvaltningar. Olika länsorgan och industrier har viktig information. Uppgifter om utsläppsmängder, halter av föroreningar i luft, mark och vatten, buller och andra störningar samt påverkan på människan och naturen behöver sammanställas så att det blir möjligt att bättre kunna bedöma situationen.

58 m. m. Planering

Arbetet med att den yttre miljön och med åtgärder för att kartlägga förbättra eller densamma berör många olika parter. I detta arbete skydda bidrar de olika kommunala förvaltningarna, länsstyrelserna, lantbruksnämnderna, skogsvårdsstyrelserna samt industriföretag m. fl. på olika sätt. och ansvarsfördelning är nödvändig. Den kommunala miljö- Samordning bör ha som syfte att klargöra ansvarsfördelningen och förbättra planeringen i olika miljövårdsfrågor både internt mellan de kommunala samordningen och mellan kommunen som helhet och utomstående förvaltningarna organ. Miljöplaneringen bör mynna ut i ett kommunalpolitiskt handlingsprogram i vilket kommunen anger de långsiktiga mål för miljöskyddet i kommunen som skall vara vägledande vid planering av verksamheter och markanvändbör det i programmet finnas en förteckning och presentation av ning. Vidare de åtgärder som bedöms som mest angelägna att genomföra under t. ex. de

närmaste fem åren. Allmänhetens intresse för miljöfrågorna bör tas till vara genom att beskrivningen av kommunens miljösituation och förslaget till handlingspro- Härigenom får miljödebatten fortlöpande en gram sänds ut på bred remiss. kunskapsbas och de förtroendevalda kommunalpolitikerna bättre enhetlig för ställningstaganden om vilken kvalitet på den yttre miljön som underlag kommunen bör eftersträva. En arbetsmodell för miljöplanering anges nedan.

Figur 2

o Beskrivning av miljöförhållanden o Förteckning över miljöproblem o Förslag till åtgärder

__J_sl__ l

Kommunal i

prioritering I l

--1:;r_-

2 o Miljöskyddsprogram o Verksamhetsplanering

___L-l_-

I l I Kommunala l beslut I

i

ii*CLI_”

o Fysisk planering o Åtgärder 3 o Verksamhetsplanering för att avhjäma befintliga miljö- som förebygger brister miljöproblem

Planering m. m. 59

Organisation Hälsovårdsnämnden och byggnadsnämnden är i regel de organ inom kommunen som under kommunstyrelsen och fullmäktige har det formella ansvaret för miljöfrågorna. I praktiken har i stort sett samtliga kommunala förvaltningar uppgifter när det gäller vården av den yttre miljön. Kommunala miljöskyddsinsatser planeras och verkställs sålunda inom t. ex. gatukontor, VA-verk, fastighetskontor, park- och fritidskontor, renhållningsverk, energiverk, brandväsende m. fl. För att åstadkomma en samordning av insatserna inom kommunen fordras en förvaltningsövergripande planering. Uppgifter som griper överolika nämnders verksamhetsområde bör ledas av kommunstyrelsen. Det är emellertid naturligt att ansvaret för att ta fram beslutsunderlag delegeras till miljö- och hälsoskyddsnämnen som enligt flera författningar har uppgifter avseende miljöfrågor. En stor del av arbetet erfordrar sådan kunskap som hos kommunerna i regel endast finns inom miljö- och hälsoskyddsförvaltningen. Det är dock angeläget att befintlig sakkunskap även inom andra Förvaltningar tas till vara. Det bör framhållas att även efter kommunindelningsreformens genomförande är kommunerna olika till både storlek och struktur. Hälften av de nya kommunerna har fárre invånare än l5 000 och endast 70 kommuner har fler än 30 000 invånare. En konsekvens av detta är att flertalet kommuner har begränsade planeringsresurser. En förutsättning för att miljöfrågorna skall bli beaktade i all kommunal planering är givetvis att det finns ett planeringsunderlag som kommit fram genom en miljöinventering. Det är också viktigt att det ansvariga miljö- - skyddsorganet miljö- och hälsoskyddsnämnden på ett tidigt stadium deltar i all kommunal planering som berör miljöområdet och berikar arbetet genom sitt specialkunnande. Särskilt viktigt är det att detta sker i arbetet med att ta fram gemensamma planeringsförutsättningar och i planeringen av markanvändningen.

Övergripande och långsiktiga målsättningar beträffande yttre miljökvali-

teter hör naturligt hemma i de gemensamma planeringsförutsättningarna. Det kan gälla bullernivåer, Vattenvård, va-frågor, avfallshantering m. m. De åtgärder av mera konkret natur som tas upp och prioriteras i miljöprogrammet bör föras ytterligare ett steg mot genomförande genom att de tas upp i de olika forvaltningarnas verksamhetsplanering på exempelvis fem års sikt. Den slutliga avvägningen mot andra angelägna behov i kommunen sker vid kommunstyrelsens och kommunfullmäktiges behandling av på verksamhetsplaneringen baserad flerårsplan och årsbudget. Det förebyggande miljöskyddet åstadkommes enligt HSU:s uppfattning bäst genom en riktig planering av markanvändning och verksamheter. Den kunskap och de erfarenheter, som erhålls genom att befintliga miljöproblem analyseras, måste utnyttjas i den fortsatta förnyelsen och utbyggnaden av kommunerna. l hälsoskyddslagen sägs därför redan i första paragrafen att kommunen vid sin planering skall verka för att hälsoskyddet förbättras. Erfarenhetsåterforingen blir effektivast om de organ som konkret arbetar med olika miljöproblem nära samarbetar med dem som arbetar med fysisk planering och dem som på politisk nivå har att fatta beslut, vilka långsiktigt påverkar den framtida miljön.

60 Planering m. m. SOU l978:44 \ HSU bedömer frågan om miljö- och hälsoskyddsnämndens medverkan i den kommunala planeringen som mycket betydelsefull. Anledningen härtill är inte endast att nämnden skall ha möjlighet att bevaka miljö- och hälsoskyddsaspekteri planeringen utan även att nämnden i planeringsarbetet aktivt skall kunna verka för en god livsmiljö. Nämnden skall även genom sin kunskap se till att underlaget breddas inför slutliga ställningstaganden. Genom en sådan aktiv medverkan får nämnden möjlighet att Förebygga eventuella misstag i planeringen, som senare kan Visa sig svåra och dyrbara att rätta till. HSU finner det därför angeläget att miljö- och hälsoskyddsnämnd och dess Förvaltning i ökad utsträckning och på ett tidigt stadium engageras i den fysiska planeringen.

5.2 Förebyggande verksamhet

5.2.1 Gällande rät! Hälsovårdsnämnds möjligheter att i Förebyggande syfte förbjuda en planerad verksamhet som förutses medföra olägenhet sedan verksamheten startats är begränsad. Enligt 46 §hälsovårdsstadgan får vattenklosett inte anordnas utan hälsovårdsnämnds tillstånd. Nämnden kan således i detta fall, genom att ej lämna tillstånd, förhindra att från sanitär synpunkt olämpliga anordningar kommer till stånd. Hälsovårdsnämnd har även möjlighet att ingripa i förebyggande syfte enligt normalhälsovårdsordningen. Nämnden kan enligt den meddela lokal föreskrift för att förebygga luftförorening. En sådan föreskrift kan exempelvis vara förbud mot tomgångskörning (26§ Nho). Vidare fordras enligt normalhälsovårdsordningen (23 §) nämndens tillstånd för badplats och lägerplats som upplåts till allmänheten mot ersättning. l en del andra fall kan nämnden inte förbjuda att en verksamhet inrättas men väl att den kommer till användning. För att belysa det sagda kan som nämnas att det före påbörjandet av sluten avloppsledning fordras exempel skriftlig anmälan till hälsovårdsnämnd (42 § hälsovårdsstadgan). Något tillstånd fordras således inte. Om en nämnd finner att en sådan ledning inte bör tillåtas kan nämnden enligt 72 § hälsovårdsstadgan meddela förbud mot ledningens användande. Hälsovårdsnämnd kan även med stöd av sagda paragraf meddela förbud mot användande av lägenhet eller lokal för avsett ändamål intill dess förekommande bristfällighet undanröjts. mot bad utomhus å viss plats, mot att is hämtas å viss plats samt mot att hålla djur. Utöver vad som nu sagts kan föreskrifterna i 38 § och 70 § 1 st. hälsovårdsstadgan tolkas som ett bemyndigande för hälsovårdsnämnd att ingripa med föreläggande om åtgärder eller föreskrifter i förebyggande syfte. Enligt 38 § skall hälsovårdsnämnd se till att erforderliga och skäliga åtgärder vidtas för att motverka vattenförorening, luftförorening, buller och andra sådana störningar inom kommunen. I 70§ l st. sägs att hälsovårdsnämnd i särskilda fall äger meddela föreskrifter till förebyggande eller undanröjande av sanitär olägenhet vid viss verksamhet eller i samband med utnyttjande av plats eller lokal till vilken allmänheten har tillträde. Hälsovårdsnämnd torde inte generellt med stöd av dessa paragrafer kunna

m. m. 61

Planering

ingripa med uttryckligt förbud mot planerad verksamhet som förutses förorsaka olägenhet.

5.2.2 Problem och överväganden I HSU:s direktiv sägs bl. a. att en fråga som bör aktualiseras är införande av möjlighet för hälsovårdsnämnd att ingripa med förbud redan mot planerad verksamhet som enligt vad nämnden forutser kan komma att medföra olägenheter sedan verksamheten startats. HSU vill i detta sammanhang framhålla att hälsovårdsnämnd redan nu har olika möjligheter att arbeta och verka i förebyggande syfte så att sanitär olägenhet undviks och i vissa fall så att verksamhet som förväntas orsaka sanitär olägenhet inte kommer till stånd. Utöver vad som sagts ovan under 5.2.1 kan nämnden genom sin medverkan i den kommunala planeringen och genom sin ställning som remissorgan i olika frågor verka i sådant syfte. Nämnden kan också genom råd och information till allmänheten förebygga uppkomsten av sanitär olägenhet. Vidare torde nämndens bestämda avrådan mot inrättande av anordning eller verksamhet i de flesta fall medföra att denna inte kommer till stånd eller att den ändras på sådant sätt att den kan godtas. lnnehållet i de flesta föreskrifterna i hälsovårdsstadgan ger vägledning om hur sanitär olägenhet skall undvikas. Genom att följa dessa föreskrifter kan förutsedda Sanitära olägenheter även från planerad verksamhet förebyggas. Själva grundtanken i hälsovårdsstadgan ger således indirekt uttryck för en förebyggande verksamhet. HSU:s förslag till ny lagstiftning innebär ett starkare uttryck för förebyggande insatser bl.a. genom miljö- och hälsoskyddsnämnds medverkan i planeringsfrågorna. När det gäller verksamhet av olika slag vill HSU framhålla att industriell verksamhet som är miljöfarlig regleras i miljöskyddslagen. Prövning av planerad verksamhet enligt den lagen utförs idag av andra myndigheter än hälsovårdsnämnd. l ärenden som prövas enligt miljöskyddslagen bereds emellertid hälsovårdsnámnd tillfälle att såsom remissorgan yttra sig. Nämnden får dâirigenom möjlighet att påtala nödvändiga åtgärder för att undvika sanitär olägenhet. Det finns även föreskrifter om tillstånd för viss verksamhet i annan lagstiftning och där prövningen sker av annat organ än hälsovårdsnämnd. Den verksamhet som i en ny hälsoskyddslagstiftning skulle kunna omfattas av miljö- och hälsoskyddsnämnds ingripande med förbud i förebyggande syfte är således sådan verksamhet som inte regleras i miljöskyddslagen eller annan lagstiftning på hälso- och miljöskyddsområdet i de delar tillståndstvång där redan kan vara föreskrivet. De utvägar som här kan diskuteras är särskilda befogenheter för nämnden med stöd av hälsoskyddslagstiftningen. HSU har först övervägt om sådan planerad verksamhet varom nu är fråga bör kunna bli föremål för miljö- och hälsoskyddsnämnds prövning redan innan verksamheten startats. l detta sammanhang förekommer två frågor av principiell natur. Den ena är hur sådan planerad verksamhet skall definieras. Det torde därvid inte vara tillfyllest att endast ange den som all verksamhet som inte omfattas av miljöskyddslagen m. m.“. En möjlighet att definiera vilken verksamhet som åsyftas torde vara genom en uppräkning. En

62 m. m. Planering

skulle emellertid bli omfattande men ändå inte heltäckande. En uppräkning sådan lösning är därför enligt HSU:s uppfattning inte bra. Den andra frågan är på vilket sätt miljö- och hälsoskyddsnämnden skall få kännedom om den planerade verksamheten. En möjlighet vore att införa ett anmälningsförfarande. HSU anser emellertid att även om den verksamhet varom sätt så nu är fråga skulle kunna definieras på ett tillfredsställande fordras tungt vägande skäl för att införa bestämmelser om anmälningsskyldighet och kanske tillståndstvång för dessa aktiviteter. Det måste i så fall vara tillrätta med påtaglig risk för sanitära olägenheter. Det fråga om att komma förefaller dock som om det huvudsakligen är fråga om verksamhet som hittills inte har utmärkt sig som särskilt störande från miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Med hänsyntill det sagda anser HSU att det inte finns skäl för att införa ett mer omfattande anmälningsförfarande. Vid denna bedömning återstår frågan om nämnden på annat sätt än genom ett anmälningsförfarande kan få kännedom om olika planerade verksamheter. Ett sådant sätt är genom upplysningar från andra myndigheter och genom i den kommunala planeringen. Genom remissförfarande i deltagande och vissa ärenden enligt ordningsstadgan får hälsobyggnadslovsärenden vårdsnämnd vetskap om en hel del aktiviteter men vissa faller trots allt utanför. Beträffande de flesta verksamheter, som hälsovårdsnämnd genom andra myndigheters försorg får kännedom om, har nämnden i sin egenskap av remissinstans möjlighet att framföra sina synpunkter. l sistnämnda sammanhang måste uppmärksammas att miljö- och hälsoskyddsnämndens medverkan i den kommunala planeringen enligt HSU:s uppfattning framstår som mest betydelsefull när det gäller att förebygga sanitär olägenhet. Genom tidig medverkan i planeringsarbetet kan information lämnas som medför att sanitär olägenhet undviks. HSU anser därför att den viktigaste möjligheten för miljö- och hälsoskyddsnämnd att i förebygverksamhet, som förutses medföra olägengande syfte agera mot planerad i huvudsak kan tillgodoses genom nämndens medverkan i den heter, kommunala planeringen. En del av den verksamhet som kan tänkas bli störande har i något skede samband med byggande. För sådant fordras regelmässigt byggnadslov. l 56 § 1 mom. byggnadsstadgan föreskrivs att byggnadsnämnden vid prövning av ansökan om byggnadslov skall tillse att företaget inte strider mot byggnadslagen, väglagen, lagen om enskilda vägar, naturvårdslagen, miljöskyddslagen, arbetarskyddslagen, bostadssaneringslagen, lagen om kriskoppling m. m., byggnadsstadgan eller med stöd av nämnda författningar meddelade föreskrifter. I uppräkningen återfinns inte hälsovårdsstadgan. En ändring i byggnadsbyggnadsnämnd vid prövning av byggnadslov skulle stadgan enligt vilken inte strider mot hälsoskyddslagen skulle enligt HSU:s tillse att företaget medföra att en del förutsebara sanitära olägenheter skulle uppfattning förhindras redan på planeringsstadiet genom att byggnadslov inte beviljades. HSU är medveten om att detta förfaringssätt inte ger en fullständig täckning av all verksamhet som kan förorsaka sanitär olägenhet. HSU förutsätter att i uppenbara fall utan miljö- och hälsoskyddsnämnds byggnadsnämnd hörande kan avgöra om ett företag strider mot hälsoskyddslagen eller inte. l de fall där det förekommer tveksamhet framstår det däremot som självklart

Planering m. m. 63

att byggnadsnämnd inhämtar miljö- och hälsoskyddsnämnds yttrande. Vid en sammantagen bedömning finner HSU att möjligheten att förhindra planerad verksamhet som förväntas medföra Sanitär olägenhet kan tillgodoses genom miljö- och hälsoskyddsnämnds medverkan i den kommunala planeringen och genom att byggnadsnämnd även beaktar hälsoskyddslagen vid prövning av byggnadslov enligt 56§ l mom. byggnadsstadgan. HSU vill även framhålla att den som så önskar redan nu har möjlighet att få råd och anvisningar av hälsovårdsnämnd beträffande frågan om viss planerad verksamhet kan väntas förorsaka sanitär olägenhet. En sådan förhandsbedömning kan självfallet inte vara bindande, men torde ändå kunna ge den sökande en god vägledning. HSU har således inte funnit tillräckliga skäl för att föreslå möjlighet för miljö- och hälsoskyddsnämnd att, utöver vad som föreskrivs enligt gällande rätt. generellt meddela förbud mot planerad verksamhet som förutsätts förorsaka sanitär olägenhet sedan verksamheten startats. HSU föreslår emellertid under andra avsnitt (8.3 och 8.5) att miljö- och hälsoskyddsnämnds tillstånd skall fordras i vissa ärenden.

5.2.3 Förslag HSU föreslår att författningsuppräkningen i 56§ l mom. byggnadsstadgan kompletteras med hälsoskyddslagen.

6 Begreppsdeñnitioner

6.1 Problem och överväganden

6.1.1 A//Inän hälsovård m. m. Begreppet allmän hälsovård har lång hävd. Det har använts i svensk lagstiftning i mer än 100 år. Det finns därför i och för sig skäl att bevara begreppet i framtida lagstiftning, bl. a. som uttryck för kontinuiteten med äldre lagstiftning. Den allmänna hälsovården är väsentligen inriktad på den fysiska miljöns beskaffenhet. Begreppet allmän hälsovård kan därför också beskrivas som “miljöinriktad hälsovård. Detta senare begrepp kan vara lämpligt för att markera åtskillnaden gentemot den “individinriktade” hälsovården. l detta sammanhang kan anföras att ordet ”allmän” i begreppet “allmän hälsovård ursprungligen torde ha varit synonymt med ”offentlig”. Uttrycket anger således det offentligas, samhällets,engagemang i hälsovårdsarbetet. Tidigare hade hälsovårdsåtgärder huvudsakligen ombesörjts i ickeoffentlig, enskild, regi som barmhärtighetsinsatser. Av olika uttalanden från statsmakterna framgår att begreppet allmän hälsovård i vidare mening innefattar inte endast den egentliga omgivningshygienen utan även livsmedelshygienen och de miljöinriktade delarna av smittskyddet. I vissa sammanhang synes även yrkeshygienen (arbetshygienen) föras till den allmänna hälsovården. l begreppet allmän hälsovård ingår ordet vård som i det svenska språkbruket används beträffande såväl friska som sjuka människor. Detta framgår bl. a. av en jämförelse med uttryck som sjukvård, friskvård och kriminalvård. Ordet vård har i dessa uttryck olika betydelse. Oftast torde ordet vård förknippas med vård i samband med sjukdom. Allmän hälsovård innebär emellertid inte alls någon vård i sådan mening. Syftet med allmän hälsovård är inte att ”vårda” utan att skydda människor från hälso- och miljöfarliga faktorer, väsentligen iden fysiska miljön. Det är således fråga om skydd och inte om vård. Den oklarhet om vad begreppet allmän hälsovård egentligen innebär har medfört att uttrycket tidvis måst klargöras. Ordet hälsovård i hälsovårdsnämndernas arbete kan förväxlas med den individuellt förebyggande hälsovården, t. ex. samhällets förebyggande barna- och mödravård, som bedrivs av landstingen eller andra motsvarande sjukvårdshuvudmän. Detta kan leda till svårigheter då allmänheten söker kontakt med samhällets olika organ i

66 sou 197344 Begreppsdefinirioner

hälsofrågor. Det kan t. ex. vara svårt att skilja mellan hälsovårdsnämndernas och landstingens kompetensområden. Trots den långa hävd begreppet allmän hälsovård har i svensk lagstiftning har utredningen med hänsyn till vad ovan anförts funnit sig böra överväga ett for att markera nämndens mera nytt begrepp, som ersätter allmän hälsovård aktiva medverkan i miljö- och hälsoskyddsarbetet. Därvid har HSU stannat för begreppet hälsoskydd. Som tidigare nämnts är hälsovårdsarbetet i huvudsak en offentlig angeläatt markera skillnad mellan offentlig och enskild genhet. Någon anledning hälsovård inte ordet föreligger därför inte längre. Med hänsyn härtill återfinns “allmänf” i HSU:s förslag till nytt begrepp. Innebörden av begreppet med det tidigare uttrycket allmän hälsoskydd är i och för sig synonymt hälsovård. Ordet hälsoskydd understryker emellertid att det är fråga om en verksamhet i vilken miljö- och hälsoskyddsförebyggande/skyddande nämnden har att ta aktiv del. Med hänsyn till att HSU anser att begreppet hälsoskydd skall införas därtill, att den reviderade hälsovårdsstadgan bör föreslår HSU i anknytning benämnas och regeringens tillämpningsföreskrifter i “hälsoskyddslagen” konsekvens härmed “hälsoskyddsförordningen.

6.1.2 Sanitär olägenhet

I HSU:s direktiv anförs bl. a. följande om begreppet sanitär olägenhet:

Genom att förutsättningen för hälsovårdsnämnds ingripande formulerats så allmänt som genom uttrycket sanitär olägenhet har hälsovårdsnämnderna fått stora möjligheter att anpassa tillämpningen till bl. a. samhällsutvecklingen. Det är emellertid svårt att klarlägga gränserna för hälsovårdsnämndernas befogenheter, vilket bl. a. medför att den enskilde som utövareller ämnar utöva verksamhet som kan störa omgivningen har små möjligheter att bedöma när sanitär olägenhet kan anses föreligga. Sanitär olägenhet är en juridisk tenn som skall täcka och kunna medge under skiftande förhållanden. Var toleransgränsen för sanitär ingripanden olägenhet går prövas från fall till fall. l detta sammanhang vill HSU beröra en av regeringen till utredningen vid animalieproduktion. l överlämnad motion (1975:887) om teknikproblem motionen framhålls att en strukturomvandling skett inom animalieprodukbl. a. i fråga om gödselhantering introducerats. tionen varvid en ny teknik Härvid har konflikter uppstått avseende de luktolägenheter som uppkommer vid gödselhanteringen. Enligt motionärerna bör olägenheterna accepteras som ett normalt inslag i produktionen eftersom de är temporära och inte hälsovådliga. Det bör förutsättas att den som valt bosättning i ettjordbruksdistrikt gjort detta efter att ha övervägt både för- och nackdelar. HSU vill framhålla att flera olägenheter som kan förekomma vid animai miljöskyddslagen. Eftersom den lieproduktion regleras genom föreskrifter lagen är föremål för en särskild utredning har HSU ej anledning att ta upp hänseende som rör miljöskyddslagen. Nä det gäller frågor i förevarande andra olägenheter, såsom exempelvis lukt, som kan falla under uälsovårdsstadgan anser HSU att lukt från gödsel generellt sett knappast kan utgöra sanitär olägenhet på landsbygden men väl att sådan lukt kan utgöra det inom

Begreppsdefinitioner

tätbebyggt område. Tätbebyggda områden Förekommer även på landsbygden. l de fall animalieproduktion sker i närheten av ett sådant tätbebyggt område kan konflikt uppstå mellan jordbrukarnas krav på rationella brukningsmetoder och de övriga boendes krav på en sanitärt godtagbar miljö. Det bör här framhållas att områden med tätbebyggelse oftast uppkommit efter kommunal planering. De där boende personerna har därför i många fall varit hänvisade till att välja bostadsort inom av kommunen anvisat område. Enligt HSU:s uppfattning bör bostadsområden inte förläggas i områden där mer intensiva olägenheter förutses uppkomma i samband med där redan befintlig animalieproduktion. Detta kan lättast ske genom att hänsyn härtill tas redan vid planeringen av nya bostadsområden. Hälsovårdsnämnderna (miljö- och hälsoskyddsnämnderna) kan därvid ofta bidra med information om var sådana olägenheter förekommer. Med olägenheter menar HSU i förevarande resonemang sådana som är onormalt intensiva och långvariga. Enligt HSU:s uppfattning bör inte olägenheter som kan förekomma med vissa intervaller vid normalt brukande av jorden generellt anses som sanitär olägenhet. Emellertid måste, som tidigare sagts, vid bedömningen av sanitär olägenhet omständigheterna prövas i varje enskilt fall. HSU vill även beröra frågan om spridning av bekämpningsmedel vilken fråga uppmärksammats genom en omfattande debatt och genom olika aktioner. Det är främst spridning av fenoxisyror genom flygbesprutning som medfört att människor i många fall känt rädsla och förbittring. I en del av dessa fall har hälsovårdsnämnd försökt att ingripa mot spridningen genom att hävda att den inneburit sanitär olägenhet. HSU har förståelse för att spridning av bekämpningsmedel kan skapa oro. Emellertid måste framhållas att de preparat som det är fråga om registreras hos produktkontrollnämnden enligt den särskilda lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. Vid registre› ringen bedöms bl. a. om medlet kan befaras medföra sådan olägenhet från miljö- och hälsoskyddssynpunkt att det ej bör få användas. Ett godkännande (registrering) innebär således att medlet får användas i enlighet med de anvisningar som fastställts för medlet i fråga. Hälsovårdsnämnd kan inte i dessa fall göra en egen bedömning av om ett registrerat medel förorsakar sanitär olägenhet. Detta betraktelsesätt är på intet sätt unikt för just bekämpningsmedel. I princip gäller samma förfarande verksamhet som godkänts enligt miljöskyddslagen. Hälsovårdsnämnd harju inte möjlighet att under âberopande av sanitär olägenhet ingripa mot villkor för verksamhet som godkänts av koncessionsnämnden. Med det sagda vill HSU framhålla att misstanke om att ett medel medför hälsorisker e. d. bör anmälas till den myndighet som svarar för medlets registrering. Vad gäller användningen i den enskilda situationen av en hälso- och miljöfarlig vara skall emellertid också erinras om den allmänna aktsamhetsregeln (5 §)i lagen om hälso- och miljöfarliga varorenligt vilken bl. a. den som hanterar hälso- och miljöfarlig vara skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Detta senare innebär bl.a. att ett registrerat bekämpningsmedel inte självklart kan användas i alla sammanhang, eftersom även de mest detaljerade användningsföreskrifter, utfärdade av regeringen eller produktkontrollnämnden, inte kan täcka varje detalj i en användningssituation. Det återstår sålunda alltid ett större eller mindre

68 sou 197344 Begreppsde/initioner

vara utrymme av eget ansvar för den som hanterar en hälso- och miljöfarlig att bedöma om han eller hon inte bryter mot nyss nämnda huvudregel att varorna skall användas på sådant sätt att skada på människor eller miljö förhindras eller motverkas. Här finns alltså motsvarande utrymme for den lokala tillsynsmyndigheten att kontrollera och i förekommande fall agera enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Även när det gäller generella föreskrifter för bekämpningsmedelshantering. liksom för andra hälso- och på lämpligt sätt utöva miljöfarliga varor, kan och skall hälsovårdsnämnden tillsyn över bestämmelsernas efterlevnad. Flygbesprutning utgör inget Just när det gäller flygbesprutning och den lokala undantag härvidlag. tillsynsmyndighetens kontroll idet enskilda fallet får hälsoskyddsaspekterna i stort sett anses tillgodosedda genom att hälsovårdsnämnd i förväg underrättas om den planerade åtgärden. Som ovan framhållits bedöms bl. a. om ett medel kan befaras medföra sådan olägenhet från miljö- och hälsoskyddssynpunkt, att det ej bör få användas enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor. I fråga om åtgärder med fenoxisyror har jordbruksministern i svar den ll mot flygbesprutning 1978 på interpellation (1977/782143) rörande denna fråga framhållit april bl. a.: “Kommunerna har följaktligen möjligheter att bevaka de lokala intressena, och de möjligheterna bör enligt min mening i många fall kunna bättre än hittills. Jag vill erinra om att regeringen har for avsikt att utnyttjas lägga fram ett samlat skogspolitiskt program våren 1979. I det sammanhanget finns också möjligheten att ta upp frågan om ett eventuellt vidgat inflytande för kommunen när det gäller användningen av kemiska medel inom Regeringen har i direktiven givit utredningen om naturresursskogsbruket. och miljöpolitiken i uppdrag att se över lagstiftningen på naturresurs- och och finna former for vidgat inflytande för allmänheten över miljöområdet är oforhindrad -ja - bör beslut som rör dess miljö. Det innebär att kommittén ta upp exempelvis frågan om det kommunala inflytandet i sådana här

frågor.” HSU finner med hänsyn till bl.a. vad sålunda anförts att frågan om flygbesprutning inte ligger inom ramen för utredningens uppdrag. Begreppet sanitär olägenhet har fått sin närmare innebörd genom rättstillunder den tid hälsovårdsstadgan varit i kraft. Härvid har dels lämpningen erhållits en provkarta på faktorer som ansetts kunna orsaka sanitärolägenhet. dels viss vägledning för bedömandet av hur intensiv en menlig inverkan bör vara för att sanitär olägenhet skall anses föreligga. Som exempel på faktorer som rubricerats som sanitär olägenhet kan nämnas buller. luftfororening. bristfällig ventilation och uppvärmning, rökutsläpp. sprickor i tak, väggar och tvättställ. Av direktiven innebörden framgår att det är den inte närmare preciserade som kan förorsaka problem, varfor utredav begreppet sanitär olägenhet HSU har därför undersökt om ningen bör överväga en klarare definition. kan förtydligas genom angivande av normer eller på .annat sätt. begreppet Under senare år har intresset ökat för fastställda normer eller gränsvärden forolika miljöfaktorer. Det finns flera skäl härför. Till en del kan detta intresse ses som ett led i den sociala utvecklingen mot höjd standard på olika Denna standard bör kunna beskrivas och kontrolleras i mätbara områden. formler. Ett av de viktigaste skälen till att frågor rörande normer har hög aktualitet torde vara att insikten har ökat om de miljöhot människan är utsatt

Begreppsdeñnirioner

för och om de nya risker som den tekniska utvecklingen har fört med sig. Människorna upplever ett starkare behov av att veta om deras miljö är tillfredsställande. Detta gäller särskilt eventuella risker i samband med att olika kemiska varor används i ökad utsträckning och sprids i miljön. När det gäller normer eller fasta gränsvärden kan önskade egenskaper hos miljön antingen beskrivas genom att mer eller mindre preciserade mål anges eller också genom att vissa minimikrav ställs som anger gränser för det tillåtliga. Dessa tillvägagångssätt behöver inte utesluta varandra utan kan tvärtom sägas komplettera varandra. l båda fallen kan i princip kvalitativa eller kvantitativa termer användas. Att ange gränsvärden eller normer för olika miljöfaktorer kan självfallet innebära en fastare reglering av miljöförhällanden än att endast allmänt ange vissa mål eller nivåer. Som nämnts omfattar begreppet sanitär olägenhet en hel rad olika negativa yttre faktorer. Beträffande en del av dem finns normer eller riktlinjer. Socialstyrelsen, och tidigare medicinalstyrelsen, har givit ut meddelanden, råd och anvisningar m. m. rörande hygien vid tillfälliga festplatser(1962: 106), sanitära krav på våra bostäder (1966:109), anslutning av klosett till sluten behållare utan avlopp (1967:118), bakteriologiska och fysikalisk-kemiska vattenundersökningar (1967:1 12, 122). sanitära krav på friluftsbad (l968z2), åtgärder mot råttor och möss (1971122). användning av rötslam som jordförbättringsmedel (1973 :30), hygien i frisersalong och annan lokal för hygienisk behandling (1974242), buller från byggplatser(1975:50). hygien på campingplatser (l976z23) och desinfektion av avloppsvatten från sjukvårdsoch liknande inrättningar(l976:67). l trafikbullerutredningen (SOU 1974:60, 1975:56, 1976:21) har vissa bullernormer föreslagits. Statens naturvårdsverk har utfärdat riktvärden för externt industribuller(l973:5) och för svaveldioxid och stoft i luft (1976:8) samt riktlinjer för buller vid motorsport och bilprovningsbanor(1975:6),ävensom for miljöskyddande åtgärder vid animalieproduktion (1976216). Vidare har naturvårdsverket utarbetat anvisningar för kontroll av miljöfarlig verksamhet vid ett flertal industrityper, bl.a. massa-, pappers- och fiberskiveindustrier (1973213), asfaltsverk (197415) och avfallsförbränningsanläggningar (1974:23 ). I arbetarskyddsstyrelsens anvisningar (1974:100) har ett flertal hygieniska gränsvärden angivits. Enligt HSU:s uppfattning kan erfarenheten av de normer och gränsvärden som finns betraktas som goda. HSU anser systemet med gränsvärden vara ett mycket betydelsefullt hjälpmedel för att komma till rätta med negativa yttre faktorer i miljön. HSU finner ej anledning föreslå att de gränsvärden som finns och som ofta givits ut med stöd av annan författning än hälsovårdsstadgan, blir bindande i den betydelsen att de skall tas in i hälsoskyddsförordningen. Gränsvärden utfärdade av central myndighet kommer ändå i praktiken att fylla önskad funktion och därigenom göras bättre anpassbara till befintliga och nya värderingar. Hälsoskyddslagen bör ange generella krav som specificeras i föreskrifter eller allmänna råd, meddelade av central myndighet. Anförda synpunkter talar för att centrala myndigheter efterhand som förutsättningar finns utsträcker gränsvärdes- eller normsystemet till att avse allt flera negativa yttre faktorer i miljön. HSU har således inte funnit sig böra precisera innebörden av sanitär olägenhet genom att utnyttja tillgängliga normer eller gränsvärden för de negativa yttre faktorerna. Sanitär olägenhet kan nämligen uppstå vid många

70 Begreppsde/initioner

olika verksamheter där det inte är möjligt att ange normer. HSU vill emellertid framhålla att allteftersom normer och gränsvärden fastställs kommer såväl myndigheter som den enskilde att lå ytterst värdefull vägledning avseende vad som kan anses utgöra sanitär olägenhet. HSU har även övervägt om uttrycket sanitär olägenhet behöver bytas ut mot ett uttryck. HSU har därvid i första hand prövat uttryck som nytt ”erforderligt hälsoskydd och “godtagbar sanitär standard. “Erforderligt hälsoskydd har anknytning till den föreslagna författnamn “hälsoskyddslag“. Uttrycket är rent språkligt positivt laddat ningens till skillnad från ”sanitär olägenhet”. “Godtagbar sanitär standard knyter an till bostadssaneringslagens begrepp “lägsta godtagbara standard”. De ovan angivna begreppen är till sin innebörd lika oprecisa som sanitär olägenhet. Med hänsyn härtill och då det ej heller enligt HSU:s uppfattning följer några uppenbara fördelar med dessa begrepp finner HSU ej anledning föreslå att begreppet sanitär olägenhet ändras. Beträffande tillämpningen av begreppet sanitär olägenhet anser HSU för sin del att i själva bedömningen av vad som är sanitärolägenhet inte skall ingå ekonomiska eller tekniska avvägningar. HSU är emellertid medveten om att det kan uppkomma situationer där ett förhållande klassificerats som sanitär olägenhet men där åtgärd inte omedelbart kan genomföras. Frågan blir därför hur en koppling skall kunna ske mellan konstaterad sanitär olägenhet och att, bl. a. med hänsyn till ekonomiska och tekniska möjligheter, möjligheten vidta åtgärder. Som exempel kan nämnas traftkbuller som kan utgöra sanitär men där kan vara sådana att det kan ta olägenhet omständigheterna förhållandevis tid att genomföra erforderliga åtgärder. Frågan blir i lång sådant fall vilken åtgärd som bör vidtas och när den skall genomföras. I detta hänseende finns redan i den nuvarande hälsovårdsstadgan, § 71, möjlighet att anpassa åtgärden till faktiska förhållanden. l nämnda paragraf sägs att hälsovårdsnämnd äger antingen omedelbart eller efter råd eller uppmaningar och skäligt anstånd meddela föreläggande och förbud. Nämnden kan således förklara att sanitär föreligger, men med hänsyn till de faktiska olägenhet förhållandena göra en skälighetsbedömning av när åtgärder skall vara vidtagna. Det är enligt HSU:s uppfattning betydelsefullt att hälsovårdsnämnd som utgör sanitär olägenhet för att därigenom, om påtalar alla faktorer än i en del fall långsiktigt, kunna påverka utvecklingen. l direktiven konstateras att en förtjänst med uttrycket sanitär olägenhet är att det finns stora möjligheter att anpassa tillämpningen till samhällsutvecklingen. En nackdel med begreppet är att det är svårt att klarlägga gränserna för hälsovårdsnämndernas befogenheter, vilket även medför att den enskilde har små att bedöma när risk för sanitär olägenhet föreligger. I möjligheter sistnämnda avseende kan den enskilde dock få råd och upplysningar av hälsovårdsnämnden. Dessa bör kunna vara till god vägledning även om nämnden sällan kan uttala sig bestämt förrän ett visst förhållande föreligger. I detta sammanhang vill HSU även hänvisa till vad som sägs under avsnittet “förebyggande åtgärder (avsnitt 5.2 ovan). Den omständigheten att begreppet sanitär olägenhet följer med ”i tiden” anser HSU vara mycket betydelsefull. Särskilt väsentligt är enligt HSU:s uppfattning att begreppet, utöver bl. a. vissa medicinska minimikrav rörande

Begreppsdej/inirioner 71

hälsoskyddet, även måste inrymma de ändrade värderingar som följer av utvecklingen i samhället. Begreppet sanitär olägenhet bygger, som framhölls av 1948 års hälsovårdsstadgekommitté (SOU 1953:31 s. 72) och till vilket departementschefen i proposition (B 4621958 s. 133) till ny hälsovårdsstadga anslöt sig, på vissa grundkriterier. Dessa är 1. Olägenheten skall vara av någon betydenhet 2. Olägenheten skall inte vara av tillfällig natur 3. Olägenheten skall kunna inverka menligt i såväl fysiskt som psykiskt hänseende på en människas hälsotillstånd 4. Utgångspunkt for bedömningarna är den normala människans reaktioner. HSU:s överväganden innebär i huvudsak inte något avsteg från dessa grundkriterier. Emellertid måste framhållas, att de inte kan vara mer än vägledande i stort. Varje enskilt fall måste därför bedömas med hänsyn till de särskilda omständigheter som kan föreligga. Beträffande kriteriet nr 4 anser HSU det vara något missvisande att som utgångspunkt ha en normal människas reaktion. l samhället finns stora grupper av människor som har något speciellt problem, exempelvis allergier eller andra liknande överkänslighetsreaktioner, utan att for den sakens skull betraktas som onormala. Enligt HSU:s mening bör utgångspunkten for bedömningar i stället vara normala mänskliga reaktioner. När det gäller denna utgångspunkt bör miljö- och hälsoskyddsnämnderna enligt HSU:s uppfattning inta en generös inställning. Människor med särskilda problem bör självfallet erhålla den hjälp som lagstiftningen kan ge genom nämndens tolkning. I förslaget till hälsoskyddslag har HSU angivit att ”med sanitär olägenhet avses i denna lag sådan icke tillfällig störning som kan medföra olägenhet av någon betydelse för människors hälsa”.

6.1.3 Förslag HSU föreslår att begreppet allmän hälsovård ersätts med hälsoskydd, att begreppet sanitär olägenhet bibehålls samt att de nya författningarna benämns hälsoskyddslagen och hälsoskyddsförordningen.

7 Tillsyn m. m.

7.1 Gällande rätt

Enligt 2 § hälsovårdsstadgan skall hälsovårdsnämnd ha det närmaste inseendet över allmänna hälsovården inom kommunen. Enligt 3 § hälsovårdsstadgan skall länsstyrelsen vaka över den allmänna hälsovården i länet. Om länsstyrelsen får kännedom om missförhållanden i hälsovårdshänseende skall den se till att tjänliga åtgärder vidtas för att undanröja dem. Vid sin tillsyn över att kommuner, hälsovårdsnämnder och särskilda befattningshavare fullgör sina åligganden avseende allmänna hälsovården äger länsstyrelsen med stöd av 81 § hälsovårdsstadgan meddela vitesföreläggande. Enligt 4 § hälsovårdsstadgan utövas högsta tillsynen över allmänna hälsovården i riket av socialstyrelsen och statens livsmedelsverk med den fördelning dem emellan som framgår av verkens instruktioner. Verken skall efter samråd med därav berörda myndigheter till ledning för hälsovårdsnämnderna meddela råd och anvisningar rörande allmänna hälsovården.

7.2 Problem och överväganden

Lokal tillsyn Hälsovårdsnämnd utövar f. n. den lokala tillsynen över allmänna hälsovården. HSU har inte funnit anledning föreslå någon förändring beträffande det lokala tillsynsansvaret. Detta bör således omhänderhas av hälsovårdsnämnd, enligt den nya benämningen miljö- och hälsoskyddsnämnd.

Regional til/syn Tillsyn på regional nivå utövas enligt hälsovårdsstadgan av länsstyrelsen. HSU anser det vara naturligt att länsstyrelsen även i fortsättningen utövar den regionala tillsynen över hälsoskyddet. För det fall överklagade hälsoskyddsärenden i framtiden prövas av de föreslagna länsdomstolarna i stället för av länsstyrelse kommer länsstyrelsens uppgifter på hälsoskyddets område att bli av renodlad tillsynskaraktär. I länsstyrelsens tillsyn bör utöver uppgifter som generellt åvilar länsstyrelsen enligt länsstyrelseinstruktionen (1974:460) ingå rådgivning till miljö-

74 Tillsyn m. m.

och hälsoskyddsnämnden. I instruktion för länsläkarväsendet (1965:792) anges bl. a. att länsläkarorskall “vaka över att gällande föreskrifter iakttas” beträffande ganisationen den allmänna hälsovården. Denna föreskrift, som kan tolkas som en skyldighet for organisationen att utöva tillsyn över hälsovårdsnämndernas verksamhet, har förorsakat en del missförstånd. Med hänsyn härtill föreslår HSU i forsta hand att nämnda föreskrift utgår ur instruktionen eller, i andra hand, formuleras om så att det inte föreligger någon risk för en sammanmellan vad som sägs i instruktionen och en formell tillsynsfunkblandning tion. (81 §) kan länsstyrelse meddela vitesfö- Enligt gällande hälsovårdsstadga reläggande gentemot hälsovårdsnämnd eller mot särskild befattningshavare hos nämnden. Såvitt HSU känner till har denna möjlighet inte utnyttjats av Med hänsyn härtill framstår länsstyrelsens befogenhet att länsstyrelserna. utfärda vitesföreläggande som överflödig.

Central tillsyn Den centrala tillsynen enligt hälsovårdsstadgan utövas av socialstyrelsen och statens livsmedelsverk. Livsmedelsverket utövar central tillsyn inom livsenligt livsmedelslagen. En anledning till att livsmedelsmedelshygienen verket myndighet i hälsovårdsstadgan är verkets tagits upp som central intresse av kontrollen av konsumtionsvatten. Frågan om livsmedelsverket skall anges som tillsynsmyndighet i hälsoskyddslagen beror på hur frågan om över kontrollen av konsumtionsvatten löses. Detta berörs nedan tillsynen under avsnitt 8.4. Socialstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för hälso- och sjukvården. Hälsoskyddslagen har en nära och grundläggande anknytning till frågor som berör socialstyrelsens verksamhetsområde. Denna nära anknytning Med hänsyn därtill förordar HSU att anser HSU vara ytterst väsentlig. socialstyrelsen skall vara central tillsynsmyndighet enligt hälsoskyddslagen. I hälsoskyddslagen finns bl. a. föreskrifter om miljö- och hälsoskyddsnämnd. Nämnden har även uppgifter som regleras i annan lagstiftning. Enligt denna är statens naturvårdsverk ofta central tillsynsmyndighet. Även i hälsoskyddslagen regleras frågor, exempelvis rörande avlopp, som har nära till naturvårdsverkets verksamhetsområde. Därför bör också anknytning naturvårdsverket utöva viss tillsyn enligt hälsoskyddslagen. Det nära samband som finns mellan hälsoskyddslagen och annan lagstiftför miljö- och hälsoskyddsnämndernas verksamhet ning som har betydelse motiverar att det här uttryckligt framhålls att den centrala tillsynen skall utövas efter samråd med andra berörda centrala myndigheter. Den centrala tillsynen bör utöver uppgiften att meddela nödvändiga föreskrifter vara av rådgivande karaktär. De centrala myndigheternas huvuduppgift bör vara att ge miljö- och hälsoskyddsnämnderna vägledning vid tillämpningen av hälsoskyddslagstiftningen. Beträffande tillsyn rörande försvarsmakten se avsnitt 8.12.

m. m.

Tillsyn 75

7.3 Förslag

HSU föreslår att miljö- och hälsoskyddsnämnd, länsstyrelse, socialstyrelsen och statens naturvårdsverk skall utöva tillsyn enligt hälsoskyddslagen. HSU föreslår vidare att länsstyrelsens nuvarande befogenhet enligt gällande rätt att meddela viteslbreläggande mot hälsovårdsnämnd m. m. utgår.

8 Olika sakomrâden

8.1 Om bostad

8. l .1 Gällande rät!

Frågor som rör bostäder regleras i flera författningar. 1 förevarande sammanhang berörs hälsovårdsstadgan, byggnadsstadgan. bostadssaneringslagen och vissa Föreskrifter ijordabalkens 12 kap. om hyra. Härutöver lämnas en kort redogörelse för samordning mellan byggnadsnämnds och hälsovårdsnämnds arbetsuppgifter samt bostadsbyggandet.

Hälso vârdsstadgan

Hälsovårdsstadgan innehåller ett särskilt kapitel (3 kap.)om bostäder. Detta inleds med en allmän föreskrift vari sägs att byggnad, som inrymmer boningsrum, skall vara så anordnad och inredd samt underhållas och skötas på sådant sätt, att Sanitär olägenhet inte uppstår för dem som uppehåller sig i byggnaden (15 §). De följande paragraferna (16-19 §§) innehåller närmare bestämmelser om bostadsutrymmenas anordnande och inredning m. m. Beträffande boningsrum föreskrivs i 16§ 1) att det skall vara av sådan storlek att det erbjuder däri boende tillfredsställande utrymme, 2) att det skall vara försett med fönster som vetter omedelbart åt det fria och som ger rummet god dager, 3) att det genom fönster eller annan lämplig anordning skall kunna erhålla erforderlig luftväxling, 4) att det skall kunna hållas tillfredsställande uppvärmt, 5) att det skall erbjuda erforderligt skydd mot fuktighet samt 6) att det skall vara försett med anordningar som medför i möjligaste mån betryggande skydd mot olägenheter genom lukt, vattenånga, värme, ljud och dylikt från angränsande utrymmen. Bestämmelserna i punkterna 3-6 gäller även beträffande särskilt utrymme lör matlagning. Sådant utrymme skall dessutom ha en med hänsyn till matlagning ändamålsenlig inredning (17 §). Bostadslägenhet skall enligt 18 § vara försedd med förstuga, vindfång eller annan motsvarande anordning, garderob eller annat för förvaring av kläder lämpligt utrymme, som skall vara av erforderlig storlek och om möjligt kunna hållas tillfredsställande uppvärmt, samt egen toalett. särskilda Föreligger förhållanden kan toalett gemensam för flera bostadslägenheter godtas. Har lägenheten särskilt utrymme för matlagning, skall det vara försett med skafferi av erforderlig storlek och med tjänlig ventilationsanordning. 1 stället för skafferi kan annat för ändamålet lämpligt utrymme godtas. 1 mån av

78 Olika sakomrâden

behov skall bostadslägenhet ha tillgång till tvättstuga och torkrum. Bostadslägenhet skall ha lätt tillgång till vatten i erforderlig mängd och av tillfredsställande beskaffenhet till dryck, matlagning och andra hushållsändamål (19 §). Den bör vidare vara Försedd med avlopp För spillvatten. om bostadsvård och skydd För närboende och i 1 20 § lämnas Föreskrifter 21 § finns Föreskrifter rörande trångboddhet. 122 §ges möjlighetertill dispens från bestämmelserna i 16-19 §§ For bostad som används endast under viss årstid eller eljest i begränsad omfattning,

närmast med tanke på fritidsbebyggelsen. det hälsovårdsnämnd att inom Enligt 76 § hälsovårdsstadgan åligger hälsovårdstätort genomföra återkommande besiktning av bostäder.

B yggnadslagen

(1947:385) innehåller bestämmelser om fysisk planering och Byggnadslagen om Närmare Föreskrifter om tillämpningen av lagen finns i byggande. byggnadsstadgan (1959:612). Ett särskilt (5 kap.) i byggnadsstadgan handlar om byggande och kapitel innehåller bestämmelser om byggnads anordnande, inredning m. m. 46§ gäller att byggnad För stadigvarande bruk som innehåller Enligt bostads- eller arbetsrum skall anordnas och inredas så, att den ger möjlighet till trevnad och god hygien. Paragrafen innehåller dessutom bestämmelser om bl. a. värme- och skydd mot fukt, uppvärmning och ljudisolering. ventilation. Beträffande byggnad med mer än två bostadslägenheter Föreskrivs i 47 § bl. a. dels att till sådan lägenhet skall höra vindskontor eller annat därmed samt lämpligt utrymme För Förvaring av jämförligt Förvaringsrum dels att de boende skall ha tillgång till tvättstuga och torkrum. matvaror, skall underhållas så att hållfastheten inte äventyras samt Byggnad brandfara, sanitär olägenhet eller vanprydnad inte uppkommer (50 §). Rörande tillämpningen av 5 kap. byggnadsstadgan utfärdar statens särskilda Föreskrifter jämte råd och anvisningar - senast Svensk planverk Byggnorm 1975 (SBN 1975). SBN innehåller anvisningar både För nybyggnad

och ombyggnad.

Bosradssaneringslagen

tillämpas på fastighet på vilken det finns bostadslä- Bostadssaneringslagen som hyr ut För annat ändamål än genhet fastighetens ägare regelmässigt fritidsändamål och som inte utgör del av hans egen bostad. Lagen gäller inte fastighet som tillhör stat eller kommun (1 §). Om bostadslägenhet inte har den lägsta standard som kan godtas enligt vad som närmare äger hyresnämnd efter ansökan av kommun anges i det följande eller organisation av hyresgäster meddela fastighetsägare s. k. upprustningsåläggande innebär att fastighetsägaren blir åläggande (2 § l st.). Ett sådant att vidta den åtgärd som behövs För att lägenheten skall uppnå lägsta skyldig standard. En förutsättning För meddelande av åläggande är att godtagbara med till kostnaden För den åtgärd som avses med fastigheten hänsyn kan beräknas ekonomiskt utbyte (5 §). Brister denna åläggandet ge skäligt eller kan det antas att byggnadslov till åtgärden inte kommer att förutsättning

Olika sakomrâden 79

beviljas får hyresnämnden i stället meddela s. k. användningsförbud mot att använda lägenheten för bostadsändamål. Rättar sig inte fastighetsägaren efter meddelat upprustningsåläggande kan hyresnämnden efter ansökan av kommunen besluta att fastigheten skall ställas under Förvaltning enligt bostadsförvaltningslagen. Kommunen kan även berättigas att inlösa fastigheten (16 §). Föreskrifterna om lägsta godtagbara standard finns i 2 b§ bostadssaneringslagen. Där sägs att bostadslägenhet skall anses ha lägsta godtagbara standard om den är försedd med anordning inom lägenheten for l kontinuerlig uppvärmning, 2 kontinuerlig tillgång till varmt och kallt vatten för hushåll och hygien, 3 avlopp för spillvatten, 4 personlig hygien, omfattande toalett och tvättställ samt badkar eller dusch, U1 försörjning med elektrisk ström för normal hushållsförbrukning, 6 matlagning, omfattande spis, diskho, kylskåp, förvaringsutrymmen och avställningsytor. Vidare skall tillgång finnas till forrådsutrymmen inom fastigheten och till anordning för hushållstvätt inom fastigheten eller inom rimligt avstånd från denna. Härutöver föreskrivs beträffande lägsta godtagbara standard att huset inte får ha sådana brister som avses i 48 a § 2 st. byggnadsstadgan. I den nämnda paragrafen sägs att sådana brister i byggnad som avser hållfasthet, brandsäkerhet eller sanitära förhållanden och som innebär så avsevärda olägenheter att de inte skäligen kan godtas skall undanröjas. Föreligger särskilda skäl, skall bostadslägenhet utan hinder av vad som sägs i punkt 4 om lägsta godtagbara standard anses ha sådan standard om tillgång till toalett finns i nära anslutning till lägenheten och anordning för bad eller dusch finns i huset. Förekommer eljest avvikelser från vad som föreskrivs i 2 b§ l och 2 st. bostadssaneringslagen, skall lägenheten ändå anses ha lägsta godtagbara standard, om särskilda skäl föreligger och avvikelsen inte är betydande.

Hyreslagen Gordabalken 12 kap.)

[jordabalken 12 kap. 9-19 §§ finns föreskrifter rörande “lägenhetens skick och hinder i hyresrätten. Det åligger hyresvärd att under hyrestiden hålla lägenheten i sådant skick att den enligt allmän uppfattning i orten är fullt brukbar för det avsedda ändamålet (9 och 15 §§). Hyresvärd skall beträffande lägenhet som är uthyrd till bostad med skäliga tidsmellanrum ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer med anledning av lägenhetens försämring genom ålder och bruk (15 § 2 st.). Hyresnämnden kan på hyresgästs ansökan om s. k. reparationsföreläggande ålägga hyresvärd att avhjälpa brist eller annan skada (l6 §). Sådant föreläggande, som kan förenas med vite, får ges om l lägenheten skadas under hyrestiden utan att hyresgästen är ansvarig för skadan,

80 Olika sakomrâden SOU 1973:44

brister i sin skyldighet att med skäliga tidsmellanrum 2 hyresvärden ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer på

grund av normal förslitning, eller men sätt uppstår i nyttjanderätten utan att 3 hinder på annat hyresgästen själv är skuld därtill.

skall hyresnämnden bestämma vilka åtgärder som skall I föreläggandet vidtas och den tid inom vilken ;arbetet skall vara utfört. Som exempel på sådant men i nyttjanderätten som kan medföra att reparationsföreläggande utfärdas kan nämnas stopp i avlopp i enskild lägenhet eller obrukbar

tvättmaskin i gemensam tvättstuga.

Samordning mellan byggnadsnämnds och hälsovårdsnämnds arbetsupp-

gifter att byggnads- och hälsovårdslagstiftningama sedan Först kan konstateras haft ett nära samband. Både byggnadsnämnd och många år tillbaka hälsovårdsnämnd svarar för myndighetsutövning på det kommunala planet. Båda nämnderna frågor som har direkt samband med boendet i handlägger olika former. riktigt klar gränsdragning mellan dessa nämnders Någon finns inte. I det praktiska arbetet har ändå arbetsfördelkompetensområden att hälsovårdsnämndens verksamhet ningen i stort skett efter den principen medan byggnadsnämndens främst avsett inriktats på befintlig bebyggelse, För att undvika kompetenskonflikter mellan de båda ny- och ombyggnad. nämnderna har både i hälsovårdsstadgan och i byggnadsstadgan intagits bestämmelse om att vederbörande nämnd har att samarbeta med övriga vilkas verksamhet berör nämndens arbetsområde. myndigheter,

Bostadsbyggandet

i landet varit intensivt och ca Under åren 1965-1975 har bostadsbyggandet har tillkommit. Under de två-tre Senaste åren 650 000 nya bostadslägenheter av bostäder minskat. Samtidigt har emellertid har emellertid nyproduktionen ökat i omfattning, varigenom äldre och undermåliga saneringsverksamheten bostadslägenheter upprustats eller ombyggts till högre standard. Lägenheternas fördelning med hänsyn till utrustningsstandard framgår av nedanstående tabell som avser förhållandena den 1 november 1975. Beträffande lägenheternas kvalitetsgrupper må nämnas följande.

bad- eller 1 Avser lägenheter med vattenledning, avlopp, wc, centralvärme, duschrum, byggda år 1956 eller senare; Avser samma förhållanden men för lägenheter byggda år 1955 och 2 tidigare; Lägenheter med vatten, avlopp, wc och centralvärme; Lägenheter med vatten, avlopp och wc; Lägenheter med vatten, avlopp och centralvärme,

QONLIIJÄUJ

Lägenheter med vatten och avlopp samt slutligen Lägenheter som saknar vatten och/eller avlopp.

Olika sakomráden 81

Antal bostadshushåll efter lägenhetens kvalitetsgrupp den l november 1975

Lägenheter i kvalitetsgrupp Uppgift saknas

1 2 3 4-6 7

Samtliga hushåll 3 529 820 1 640 464 1 314 908 245 536 188 074 48 503 11 681 Hushåll i småhus l 468 729 546 022 664 948 85 031 119 912 43 776 9 040

Av tabellen framgår att det den l november 1975 i hela landet fanns totalt över 482 000 lägenheter inom kvalitetsgrupperna 3-7, dvs. de grupper 50m i något hänseende inte uppfyller lägsta godtagbara standad enligt bostadssaneringslagen. Av dessa lägenheter var över 248000 lägenheter belägna i småhus och över 233 000 belägna i flerfamiljshus.

8.1.2 Problem och överväganden

Ett flertal av hälsovårdsstadgans nuvarande Föreskrifter om bostad utformades i mitten av l930-talet. Syftet med föreskrifterna var att tillförsäkra de boende en viss Sanitär minimistandard. Hälsovårdsnämndernas bostadshygieniska övervakning har emellertid, allteftersom den äldre bebyggelsen moderniserats och en omfattande nyproduktion ägt rum, ändrat karaktär.

Det är numera relativt sällsynt att hälsovårdsnämnderna behöver ingripa mot

trångboddhet eller mot fuktiga, dragiga, mörka och otillräckligt uppvärmda bostäder. De olägenheter som nämnderna ingriper mot domineras av bullerstörningar av skilda slag, ventilationsproblem, bristande o. d. isolering l HSU:s direktiv framhålls bl. a.: Bestämmelser om hygieniska krav på bostäder finns förutom i hälsovårdsstadgan och byggnadsstadgan även i bostadssaneringslagen. Saneringslagens bestämmelser om lägsta godtagbara bostadsstandard innebär betydligt högre krav än hälsovårdsstadgans motsvarande bestämmelser. Detta kan medföra problem vid den praktiska tillämpningen av stadgan. De sakkunniga bör överväga åtgärder för att anpassa hälsovårdsstadgan till de nämnda författningarna. HSU har således att pröva om föreskrifterna för bostad i den föreslagna hälsoskyddsförfattningen kan anpassas till i första hand bostadssaneringslagens bestämmelser om lägsta godtagbara bostadsstandard. Bostadssaneringslagen trädde i kraft den 1 januari 1974. Den hade dessförinnan prövats i ett mycket omfattande remissförfarande. HSU utgår därför i sina fortsatta överväganden från att föreskrifterna i bostadssaneringslagen ger uttryck för den minimistandard riksdagen anser skall ñnnas i sanerade och nyproducerade bostäder. HSU utgår även ifrån att riksdagen i och med antagandet av bostadssaneringslagen önskat ange den minimistandard som varje bostad, så långt möjligt, bör ha. I hälsovårdsstadgan och bostadssaneringslagen finns olika kravnivåer beträffande bostäder. Innan HSU diskuterar frågan om en samordning av dessa bestämmelser vill utredningen slå fast att diskussionen inte rör hurden saneringsverksamhet, som bedrivs inom en kommun, skall ske. Saneringsverksamheten skall självfallet utformas på de grunder som anges i bostadssa-

82 Olika sakomrâden

skall således inte användas som neringslagen. Hälsoskyddsforfattningen instrument for att genomföra erforderlig upprustning inom det icke moderna bostadsbeståndet. Däremot bör miljö- och hälsoskyddsnämnden självfallet verka för, exempelvis i det kommunala planeringsarbetet, att saneringsinsatserna inom kommunen i forsta hand inriktas på det bostadshygieniskt mest eftersatta bostadsbeståndet. Detta kan ske genom att miljö- och hälsoskyddsnämnden av saneringsplaner samt att nämnden även i hörs vid upprättandet övrigt påtalar vilka fastigheter som främst behöver saneras. HSU anser det vidare vara nödvändigt att infor de fortsatta resonemangen skillnad mellan hälsovårdsstadgans och bostadssaklargöra en betydelsefull och i bostadssaneringslagen foreneringslagens syften. l hälsovårdsstadgan kommer olika grundläggande begrepp, sanitär olägenhet resp. lägsta godtagbara standard. Det först nämnda beskriver en situation från hygienisk medan det andra ger uttryck for en standardnivå. På samma sätt synpunkt, har olika innebörd har hälsovårdsstadgan och som dessa två begrepp bostadssaneringslagen olika syften, i det första fallet skydd för människans hälsa och i det andra krav på människans bostadsstandard. Dessa olikheter mellan de två författningarna medför att det enligt HSU:s mening inte är i begreppet sanitär till den nivå som möjligt att höja kraven olägenhet motsvarar standard enligt bostadssaneringslagen. l det lägsta godtagbara som inte kan sägas vara nödvändiga från senare begreppet ingår komponenter hälsoskyddssynpunkt. lhälsovårdsstadgan finns föreskrifter om bostad som bl, a. avser uppvärm- Föreskrifning, tillgång till vatten, avlopp, hygien och matlagningsutrymme. om lägsta godtagbara standard innehåller krav terna i bostadssaneringslagen på anordning for kontinuerlig uppvärmning och tillgång till varmt och kallt elektrisk ström och matlagning. Härutöver skall vatten, avlopp, hygien, enligt bostadssaneringslagen finnas tillgång till förrådsutrymme inom fastigheten och till anordning för hushållstvätt inom fastigheten eller inom rimligt avstånd från denna. l hälsovårdsstadgan sägs att bostadslägenhet i mån av behov skall ha tillgång till tvättstuga och torkrum. Materiellt sett är således kraven i bostadssaneringslagen högre än i hälsovårdsstadgan. är det otillfredsställande med två skilda kravni- Enligt HSU:s uppfattning våer inom näraliggande lagstiftningsområden även om syftena med resp. författning är olika. Kraven på bostad i bostadssaneringslagen måste, som minimibostadsstandarden tidigare nämnts, anses motsvara den eftersträvade om bostad i hälsovårdsstadgan innehåller i dagens samhälle. Föreskrifterna också minimikrav men i stadgan är det fråga om sanitära sådana. l båda finns, som ovan framhållits, likaledes bestämmelser om hur författningarna en bostad skall vara anordnad. I bostadssaneringslagen är det fråga om anordningar for att lägsta godtagbara standard skall föreligga och i hälsorör det sig om anordningar för att sanitär olägenhet skall vårdsstadgan undvikas. Såvitt gäller kraven på hur en bostad bör vara anordnad anser HSU att bostadssaneringslagens krav på lägsta godtagbara standard bör vara vägledande for hälsoskyddsforfattningens utformning. Detta innebär emellertid att kraven i en del avseenden måste sättas högre i hälsoskyddsförfattningen än vad som är motiverat för att undvika sanitär olägenhet. Många av dagens

Olika sakomrâden 83

bostäder är inte anordnade på sådant sätt att de uppfyller kraven För lägsta godtagbara standard. Den föreslagna Förändringen måste därför verka på sikt och bör inte omfatta alla bostadslägenheter. HSU Föreslår två regler i hälsoskyddsförfattningen För kontroll av bostad. Enligt den ena skall byggnad som inrymmer bostad med tillhörande utrymmen, i enlighet med vad som redan gäller, vara inredd på sådant sätt och skall skötas och brukas så att sanitär olägenhet inte uppstår. En bostad skall således i överensstämmelse med gällande rätt bl. a. vara av sådan storlek att den erbjuder däri boende tillfredsställande utrymme och den skall anordnas så att den ger betryggande skydd mot buller, skakningar, värme, drag m. m. Vidare skall boningsrum och kök vara försedda med fönster och erbjuda tillfredsställande dagsljus. Dessa bestämmelser skall gälla samtliga bostäder. Undantag härifrån får göras För bostad som endast används under viss årstid eller eljest i begränsad omfattning, t. ex. fritidshus. Dessutom kan bostadslägenhet som inte fyller sagda krav få upplåtas som bostad om särskilda skäl föreligger. Det kan i dessa fall vara fråga om en byggnads ålder eller konstruktion och i vilken omfattning en lägenhet utnyttjas. Vidare kan andra särskilda skäl vara att en fastighet skall rivas inom en snar framtid. De ytterligare föreskrifter som är nödvändiga till skydd mot sanitär olägenhet i bostad föreslås meddelade av Förvaltningsmyndighet eller kommun efter regeringens bemyndigande. Som ovan sagts rör den första regeln frågan om sanitär olägenhet och den skall gälla alla byggnader som inrymmer bostad. Den andra regeln tar sikte på att garantera att de anordningar som skall finnas i vissa bostadslägenheter verkligen fungerar på ett tillfredsställande sätt. Det är här fråga om bostadslägenhet som enligt särskilda Föreskrifter har försetts med eller Fått tillgång till anordning För värme, vatten, belysning, avlopp, hygien och matlagning. Uppräkningen motsvarar i huvudsak de krav på anordningar som finns i bostadssaneringslagen för lägsta godtagbara standard. Enligt Förslaget skall de anordningar som således finns hållas i sådant skick att de är brukbara för avsett ändamål. Föreskriften gäller emellertid, som tidigare sagts, ej alla bostadslägenheter som försetts eller fått tillgång till dessa anordningar utan endast de bostadslägenheter som har upprustats med stöd av åläggande enligt bostadssaneringslagen eller hyreslagen eller som har uppförts i enlighet med byggnadsstadgans nuvarande Föreskrifter om nybyggnad. Avsikten är således inte att med stöd av hälsoskyddslagstiftningen genomföra någon form av bostadssanering. Den här Föreslagna lösningen medför bl. a. att ingripande mot bristande funktion i vissa lägenheter kan ske med stöd av hälsoskyddslagen eller hyreslagen. Detta förhållande är i och för sig inte lyckligt, särskilt som den rättsliga proceduren är olika enligt de två lagarna. Ordningen enligt hälsoskyddslagen är miljö- och hälsoskyddsnämnd-länsstyrelse-kammarrätt-regeringsrätt och enligt hyreslagen hyresnämnd-bostadsdomstol. Detta förhållande med olika instansordning är dock inte unikt. Redan innan ordningen med reparationsföreläggande infördes i hyreslagen kunde hyresgäst på civilrättslig väg av hyresvärd framtvinga en åtgärd eller ersättning för kostnad för åtgärden. Hyresgäst kunde i fall där det var fråga om något som Förorsakade sanitär olägenhet välja att vända sig till hälsovårdsnämnd eller att själv föra talan i annan ordning. Denna valfrihet har såvitt känt inte medfört

84 Olika sakomrâden

några problem. HSU:s förslag innebär således inte i detta avseende någon ändring av vad som tidigare gällt.

Återkommande bostadsinspektion Enligt 76§ hälsovårdsstadgan åligger det hälsovårdsnämnd att inom hälsovårdstätort genomföra återkommande besiktning av bostäder. lnom många av landets kommuner har någon fortlöpande besiktning av bostäder i enlighet med 76 § hälsovårdsstadgan av olika skäl inte genomförts. Sporadiska insatser har skett liksom också fortlöpande besiktning i anslutslutbesiktning av nybyggda fastigheter. l det ning till byggnadsnämndens alldeles övervägande antalet fall där sanitära bristfälligheter Föreligger torde det räcka med att allmänheten själv anmäler förhållandena till vederbörande miljö- och hälsoskyddsnämnd. Nämndens bostadshygieniska insatser i det saneringsmogna fastighetsbeståndet bör som tidigare framhållits ske inom ramen for kommunens saneringsverksamhet. Det bör ankomma på vederbörande miljö- och hälsoskyddsnämnd att själv avgöra i vilken omfattning återkommande bostadsinspektion inom kommunen skall ske. Någon föreskrift angående bostadsinspektion motsvarande den som finns i nuvarande hälsovårdslagstiftning bör inte intas i en ny hälsoskyddslag.

8.1.3 Förslag Föreskrifterna rörande sanitära förhållanden i HSU Föreslår att de nuvarande bostäder i huvudsak bibehålls i hälsoskyddsförfattningen. HSU föreslår vidare att om bostadslägenhet, enligt vad därom särskilt föreskrivits, har försetts med eller fått tillgång till anordning för värme, skall anordningarna hållas i vatten, belysning, avlopp, hygien och matlagning sådant skick att de är brukbara for avsett ändamål. HSU föreslår slutligen att föreskrifterna om återkommande bostadsinspektion inte bibehålls i den nya hälsoskyddsförfattningen.

8.2 Om samlingslokal m. m.

8.2.1 Gällande rätt Föreskrifter rörande hotell och pensionat m. m. finns i samlingslokal, 23-24 §§ hälsovårdsstadgan och i 4 § normalhälsovårdsordningen. Med samlingslokal avses enligt hälsovårdsstadgan (23 §) lokal där ett större antal människor brukar tillfälligt samlas, såsom gudstjänstlokal, offentliga sammanträdesrum, väntsal, teater, biograf och danslokal. Arbetslokaler, skolor och sjukhus m. m. räknas enligt hälsovårdsstadgan inte till samlingslokal. Enligt 23 och 24 §§ hälsovårdsstadgan skall samlingslokal resp. hotell, pensionat, resanderum, vandrarhem och annan dylik lokal, vari tillfällig bostad tillhandahålls allmänheten, vara så anordnade och yrkesmässigt inredda samt underhållas och skötas så att sanitär olägenhet inte uppstår för den som uppehåller sig i lokalen. Härutöver finns bestämmelser om

SOU l978:44 Olika sakomrâden 85

erforderlig luftväxling, tillfredsställande uppvärmning och tillgång till klosett och urinoar. I normalhälsovårdsordningen finns förslag till ytterligare föreskrifter om hotell och pensionat m. m. Dessa är närmast av detaljkaraktär och rör anvisningar om vädring, rengöring m. m. Tillsyn utövas av hälsovårdsnämnd.

8.2.2 Problem och överväganden Hälsovårdsnämnds tillsyn över hotell, pensionat, samlingslokaler etc. omfattar temperatur, ventilation, luftfuktighet, skydd mot buller, isolering mot fukt och kyla m. m. Denna tillsyn är hälsovårdsnämnderna inte skyldiga att fortlöpande utöva i lokaler, där andra myndigheter utövar tillsyn. Andra lagutskottet framhöll i sin behandling av förslaget till nuvarande hälsovårdsstadga: ”Någon fortlöpande tillsyn av hälsovårdsnämnden vid sidan av andra tillsynsmyndigheters verksamhet torde sålunda i allmänhet inte kunna anses behövlig, men å andra sidan är det av värde att hälsovårdsnämnden genom stickprovsundersökningar bildar sig en uppfattning om den hygieniska standarden inom just t. ex. skolor och privata sjukhus. Vid misstanke om mindre goda sanitära förhållanden inom en inrättning såsom de nu angivna och framför allt då anmälan om Sanitära missförhållanden inkommit till nämnden, bör nämnden självfallet verkställa besiktning och därefter vidta eventuella erforderliga åtgärder, i första hand genom att framlägga sina synpunkter inför inrättningens styrelse.” HSU anser för sin del att skäl kan anföras för att utvidga hälsovårdsstadgans bestämmelser om samlingslokal till att omfatta även andra lokaler och inrättningar, där människor vistas och där behov föreligger att tillforsäkra dem hygieniskt tillfredsställande miljö. Motivet för en utökning är bl. a. att hälsovårdsnämnderna f. n. utövar tillsynen över de flesta lokalerna i ett speciellt avseende, nämligen beträffande livsmedelshantering, varför det kan anses praktiskt att samma personal sköter tillsynen även i andra avseenden. Ett annat skäl är att inrättningen i fråga har en sådan uppenbart lokal anknytning att det ter sig naturligt att även tillsynen får en mer lokal förankring. En utvidgning av bestämmelserna medför att miljö- och hälsoskyddsnämnd får en väsentligt ökad tillsynsskyldighet. Detta kan på vissa orter innebära stora påfrestningar på den befintliga organisationen. I en del fall kommer därför en resursförstärkning att erfordras. Vad avser den speciella tillsynen som annan myndighet utövar, exempelvis i fråga om vården inom vissa vårdinrättningar, bör klart fastslås att en tillsyn från miljö- och hälsoskyddsnämnd på intet sätt ersätter denna specialtillsyn. Miljö- och hälsoskyddsnämnds tillsyn skall helt inriktas på hygieniska förhållanden och således omfatta en fortlöpande tillsyn över underhåll, skötsel och renhållning, ventilation, vatten, avlopp, eventuella omgivningsstörande effekter o. d. Annan myndighets tillsyn har ett helt annat huvudsyfte, nämligen att kontrollera den vård eller speciella verksamhet som bedrivs i lokalerna. Den direkta tillsynen över skolor och därtill hörande lokaler i hygieniskt hänseende handhas nu av Skolläkare och skolsköterskor. Denna tillsyn bör

86 Olika sakomrâden

och hälsoskyddsnämnden som med enligt HSU:s mening övertas av miljöstöd av hälsoskyddslagstiftningen har bättre möjligheter att komma till rätta med brister och missförhållanden i hygieniskt avseende än en enskild befattningshavare inom den verksamhet som skall kontrolleras. Beträffande vissa lokaler och vårdinrättningar utövas f. n. den direkta av länsläkarorganisationen. Socialstyrelsen har den 28 mars 1973 tillsynen emellertid föreslagit, att hygientillsynen flyttas över till hälsovårdsnämnderna vad avser följande objekt: barnhem, barnkolonier, barnstugor, elevhem, vårdanstalter för alkoholmissbrukare, inackorderingshem för alkoholmissbrukare, ålderdomshem, behandlingshem eller inackorderingshem för narkotikamissbrukare, allmänna häkten och polisarrester, ungdomsvårdsskolor och kriminalvårdsanstalter. Miljö- och hälsoskyddsnämnden skall även ha tillsyn rörande de hygieniska förhållandena i hotell och pensionat m. m. För att nämnden skall kunna få kännedom om dessa lokalers existens kan det bli nödvändigt att anmälan sker till nämnden innan de tas i bruk. En föreskrift med sådan innebörd finns för övrigt redan nu i flera lokala hälsovårdsordningar. En eventuell anmälningsplikt bör endast gälla sådana hotell och pensionat på vilka hotellförordningen (1966:742) är tillämplig.

8.2.3 Förslag HSU föreslår att miljö- och hälsoskyddsnämnds hygieniska tillsyn enligt hälsoskyddslagen beträffande samlingslokal m. m. utökas från vad som nu gäller till att omfatta bl. a. även skolor, barnhem, barnkolonier. elevhem, vårdanstalter och inackorderingshem för alkoholmissbrukare och narkotikamissbrukare, ålderdomshem, allmänna häkten och polisarrester, ungdomsvårdsskolor och kriminalvårdsanstalter. HSU föreslår vidare att regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om anmälan till miljö- och hälsoskyddsnämnd för den som avser att driva hotell, pensionat eller liknande rörelse, där bostad yrkesmässigt tillhandahålles allmänheten.

8.3 Om lokal och annan anläggning för bad och hygienisk

behandling m. m.

8.3.1 Gällande rätt Föreskrifter rörande rubricerade lokaler och anläggningar finns i 5 kap. hälsovårdsstadgan (25-28 §§). Bestämmelserna gäller bl. a. bassängbad utomhus och inomhus, dit allmänheten äger tillträde, frisersalonger och annan lokal, i vilken allmänheten yrkesmässigt erhåller hygienisk behandling. uttalande i proposition till nuvarande hälso- Enligt departementschefens vårdsstadga (B 46: l 958 s. 194) avses med hygienisk behandling bl. a. rakning, hårbehandling, skönhetsvård, massage och ljusbehandling. I 25 § regleras förhållandena vid badinrättningari första hand inomhus, där

Olika sakomrâden 87

allmänheten yrkesmässigt tillhandahålls inomhusbad. Paragrafens första stycke innehåller en bestämmelse av generell natur, nämligen att sådan badinrättning skall vara så anordnad och inredd och skall så underhållas och skötas att Sanitär olägenhet inte uppstår för dem som vistas i lokalen. Bestämmelserna skall även i tillämpliga delar gälla bassängbad utomhus samt “annan likartad anläggning”. Sistnämnda formulering anses omfatta plaskdammar för barn o. d. I paragrafens tredje stycke föreskrivs, att vatten i badbassäng eller annan anläggning som avses i paragrafen, skall vara av tillfredsställande beskaffenhet och renhet. l 26 § hälsovårdsstadgan förekommer vissa generella krav -i huvudsak av samma innehåll som i 25 § första stycket - beträffande frisersalonger, damfriseringar samt lokaler för hygienisk behandling. Härutöver anges krav på att ifrågavarande lokal skall ha erforderlig luftväxling och belysning samt tillgång till vatten och avlopp. 27 § innehåller en rekommendation om att lokal som avses i 26 § inte bör användas till bostad eller annat för yrkesverksamheten främmande ändamål. 28 § innehåller vissa föreskrifter om hanteringen i lokalen. Det sägs att den som är sysselsatt i för lokalen avsedd verksamhet skall iaktta noggrann renlighet och att redskap och utrustning skall hållas rena och i gott stånd. Mer detaljerade bestämmelser rörande såväl badinrättningar som frisersalonger och därmed jämförbara lokaler finns i normalhälsovårdsordningen samt i råd och anvisningar från socialstyrelsen.

8.3.2 Problem och överväganden Den nuvarande kontrollen av badinrättningar sker mestadels genom att hälsovårdsnämnden tar vattenprov och går igenom driftjournalen där sådan förekommer. Anläggningens allmänna sanitära standard bedöms samtidigt som prover tas. Härutöver företar anläggningens innehavare egenkontroll av vattnets kvalitet m. m. De anläggningar som kontrolleras är i första hand sådana som är upplåtna åt allmänheten. I detta sammanhang kan nämnas, att det numera i större utsträckning än tidigare förekommer relativt stora badanläggningar i privat regi, bl. a. i anslutning till sportanläggningar, hallar, motionsinstitut, hotell och arbetsplatser. I de flesta kommuner tar hälsovårdsnämnderna stickprov på vattnet även i sådana anläggningar. Kontinuerlig offentlig provtagning är inte föreskriven. Enligt HsUzs uppfattning bör det ingå i miljö- och hälsoskyddsnämndens allmänna uppgifter inom hälsoskyddet att utöva tillsyn rörande vattnet i samtliga badanläggningar som utnyttjas av allmänheten eller som tillhandahålls ett större antal människor. l tillsynen ingår provtagning. Miljö- och hälsoskyddsnämnd bör därför utöver den egenkontroll som utförs av innehavaren av badanläggningen stickprovsvis utföra vattenprovtagning. Sådan provtagning bör även utföras vid idrottsanläggning eller annan anläggning för friluftsliv där det finns badanläggning. Enligt HSU:s uppfattning bör möjlighet finnas att införa anmälningsskyldighet till miljö- och hälsoskyddsnämnden innan sådan anläggning tas i bruk. HSU anser det vara

88 Olika sakomrâden

rimligt att upplåtaren eller innehavaren betalar kostnaden for provtagningen och analysen. Någon anledning att i nämnvärd utsträckning ändra föreskriften i 26§ hälsovårdsstadgan torde inte finnas. För de lokaler som föreskriften avser finns detaljerade bestämmelser i socialstyrelsens skrift “Hygien i frisersalong och annan lokal för hygienisk behandling”. De Föreskrifter som finns i lokal hälsovårdsordning och som baseras på bestämmelserna i normalhälsovårdsordningen, vilken enligt HSU:s förslag (8. 10) skall upphöra att gälla, kan i den utsträckning som anses nödvändigt utfärdas av socialstyrelsen. De hygieniska föreskrifterna reglerar i första hand redskapens handhavande och rengöring av dessa. Syftet är att förebygga riskerna för smittspridning, främst av gplsot, vilket lätt sker genom skärande verktyg som används i frisersalonger. Något godkännande av lokalerna krävs inte enligt nuvarande bestämmelser. Hälsovårdsstadgekommittén föreslog ett godkännandeförfarandet vilket departementschefen då ansåg vara att gå för långt. l lokala hälsovårdsordningar har dock bestämmelser tagits om att frisersalong och dylik lokal inte får tas i bruk förrän anmälan därom gjorts till hälsovårdsnämnd. HSU anser att bestämmelserna om anmälan bör finnas kvar även i fortsättningen. Anmälan bör emellertid inte enbart omfatta frisersalonger utan alla lokaler där hygienisk behandling yrkesmässigt tillhandahålls allmänheten. Ett anmälningsförfarande bör även införas för badanläggningar av olika slag. eftersom miljö- och hälsovårdsnämnd eljest kan få svårigheter när det gäller vattenkontrollen därstädes. Sagda anmälningsförfarande bör foreskrivas i hälsoskyddslagstiftningen. Föreskrifter och allmänna råd rörande badanläggningar m. m. och lokaler för hygienisk behandling bör utfärdas av socialstyrelsen efter samråd med statens naturvårdsverk.

8.3.3 Förslag HSU föreslår i hälsoskyddslagstiftningen föreskrifter rörande badanläggning som utnyttjas av allmänheten eller som tillhandahålls ett större antal människor, frisersalong och annan lokal, i vilken allmänheten yrkesmässigt erhåller hygienisk behandling, av innebörd att anläggningen och lokalerna skall vara av sådan beskaffenhet och skötas så att Sanitär olägenhet inte uppstår för dem som vistas där. HSU föreslår även att vatten i badanläggning som utnyttjas av allmänheten eller som tillhandahålls ett större antal människor underkastas fortlöpande undersökning genom miljö- och hälsoskyddsnämndens försorg samt att upplåtaren av sådan anläggning ersätter kostnaderna för denna undersökning. HSU föreslår vidare att innan badanläggning eller lokal där hygienisk behandling tillhandahålls allmänheten tas i bruk skall anmälan därom göras till miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Olika sakomrâden 89

8.4 Om Vattenförsörjning och vattenundersökning

8.4.1 Gäl/ande rätt Det finns beträffande Vattenförsörjning och vattenundersökning m. m. flera lagar och andra bestämmelser med syfte att skydda vattentillgången m. m. Det skulle föra för långt att här redogöra för hela detta komplex av bestämmelser. HSU begränsar därför sin redogörelse till att i huvudsak avse hälsovårdsstadgan och livsmedelslagen. Härutöver tar HSU under denna rubrik upp innehållet i två till utredningen från regeringen överlämnade ärenden samt något om vattenlagsutredningens slutbetänkande med förslag till ny vattenlag (SOU 1977:27). Enligt 19§ hälsovårdsstadgan skall bostadslägenhet ha lätt tillgång till vatten i erforderlig mängd och av tillfredsställande beskaffenhet till dryck, matlagning och andra hushållsändamål. 129 § hälsovårdsstadgan finns föreskrifter om brunns läge och anordningar vid brunn och källa. I paragrafen sägs att brunn vars vatten används till dryck, matlagning eller annan beredning av livsmedel eller rengöring av kärl m. m. skall ligga på betryggande avstånd från anordning som menligt kan påverka vattnet. Vidare sägs att sådan brunn vars vatten används för nämnda ändamål skall vara överbyggd och i övrigt bör vara så inrättad att dagvatten och orenlighet förhindras tränga in däri. I 30-31 §§ hälsovårdsstadgan finns ytterligare föreskrifter om brunnars, källors och vattenledningars utformning och skötsel samt generella bestämmelser om förbud att förorena vatten i brunn eller källa. Paragraferna utgör föreskrifter om närskydd av vissa mindre vattentäkter som i huvudsak används för enskild hushållsförbrukning. Undersökning av vatten regleras genom bestämmelserna i 32-36 §§ hälsovårdsstadgan. I 32 § hälsovårdsstadgan sägs att vatten, som inom hälsovårdstätort tillhandahålls genom allmän anläggning och som används till dryck, matlagning m. m. skall underkastas fysikalisk-kemisk och bakteriologisk undersökning. Undersökningsskyldigheten kan av länsstyrelsen utsträckas till att gälla även vatten som genom anläggning som inte är allmän tillhandahålls flera hushåll eller eljest i större utsträckning, varmed avses bebyggelsegrupper hotell, vårdinrättningar, campingplatser och liknande anläggningar. Enligt 32 § tredje stycket hälsovårdsstadgan åligger det ägaren av anläggning eller ledning, vars vatten skall undersökas, att vidta erforderliga åtgärder för undersökningens utförande. Kommunen kan även ta initiativ till att bestämmelserna om vattenundersökning enligt 32§ hälsovårdsstadgan skall gälla utanför hälsovårdstätort genom föreskrift i lokal hälsovårdsordning. I 33-34 §§ hälsovårdsstadgan anges med vilka intervaller vattenundersökning skall ske. Socialstyrelsen får beträffande fysikalisk-kemisk och bakteriologisk undersökning medge minskad undersökningsfrekvens (33 § 2 st. och 34§ l st.). Hälsovårdsnämnd kan förordna att undersökning skall verkställas oftare om undersökning utvisar att vattnet är mindre tjänligt (33 § 3 st. och 34 § 3 st.). Saknar vattenanläggning reningsanordning skall sådan intensiñerad bakteriologisk undersökning fortgå till dess två på varandra följande undersök-

90 Olika sakomrâden

ningar visar att vattnet åter är tjänligt för sitt ändamål (34§ 3 st.). får fysikalisk-kemisk undersökning ske vid Enligt 35 § hälsovårdsstadgan statens naturvårdsverk och utförs därvid av omgivningshygieniska avdelförklarat behörig därtill. ningen, OHA. eller eljest av den som socialstyrelsen undersökning får enligt samma paragraf ske vid statens Bakteriologisk naturvårdsverk (OHA) och vid statens bakteriologiska laboratorium eller av den som socialstyrelsen förklarat behörig därtill. skall den som utfört fysikalisk-kemisk eller Enligt 36 § hälsovårdsstadgan bakteriologisk vattenundersökning enligt föreskrifterna i hälsovårdsstadgan häröver och tillställa hälsovårdsnämnden två kopior av upprätta protokoll detta. Hälsovårdsnämnd skall sedan tillställa länsläkaren det ena exemplaret. kan såväl hälsovårdsnämnden som länsläkaren skaffa sig Härigenom kännedom om vattnets kvalitet vid berörda vattenanläggningar. Om undersökningen utvisar att vattnet är med tvekan tjänligt för sitt ändamål kan,som nämnts. hälsovårdsnämnden förordna att undersökning skall verktidigare Som ett led i denna kontroll kan ställas oftare än som annars är föreskrivet. hälsovårdsnämnd vidare enligt 72§ 2 stycket hälsovårdsstadgan meddela mot användande av sådant vatten som till följd av otjänlighet kan förbud medföra uppenbar hälsofara om det används. Enligt 37 § hälsovårdsstadgan fár den som har eller kan antas ha sjukdom inte arbeta eller smitta som genom vatten kan överföras till andra människor vid vattenanläggning av visst slag. definition av livsmedel är att vatten för En följd av livsmedelslagens till dryck. livsmedel och livsmedelshantering klassificeras som användning livsmedel. Kontroll av vatten sker emellertid enligt föreskrifterna i hälsovårdsstadgan. I 4 § livsmedelslagen sägs nämligen att “ifråga om vatten gäller denna lag endast i den mån den ej strider mot vad som är särskilt föreskrivet om vatten i annan författning”. innehåller vissa närmare bestämmelser som rör Livsmedelslagstiftningen vatten. Enligt 12 § livsmedelskungörelsen (SFS 1971 2807) får endast vatten av dricksvattenkvalitet eller av motsvarande bakteriologisk och hygienisk användas eller annan hantering av beskaffenhet vid rengöring, kylning livsmedel, om inte livsmedelsverket medger annat. Detsamma gäller vid rengöring och annan skötsel av utrustning som används vid livsmedelshaneller annat utrymme där livsmedel hantetering eller av livsmedelslokal ras. Enligt 10 kap. 8§ livsmedelsverkets allmänna tillämpningskungörelse genom ändamålsenliga anordningar ha (SLV 1975:12) skall livsmedelslokal i erforderlig vatten av dricksvattenkvalilätt tillgång mängd till rinnande tet. kungörelse (SLV 1975:7) om provtagning m. m. Enligt livsmedelsverkets vid offentlig livsmedelskontroll skall i anläggning där vatten från egen vattentäkt används i hanteringen bakateriologisk undersökning av vattnet företas genom hälsovârdsnämnds försorg fyra gånger per år och fysikaliskkemisk undersökning en gång vartannat år. som i vattenverk är sysselsatt med hantering av vitten, skall Personal, enligt 9 kap. livsmedelsverkets allmänna tillämpningskungörelse genomgå hälsokontroll i samma utsträckning som personal i vissa tillverkningsg och försäljningslokaler där livsmedel hanteras. berednings-

Olika sakomrâden 91

För vatten som används för speciella ändamål inom livsmedelshanteringen utfärdade dåvarande veterinärstyrelsen särskilda kungörelser (28 augusti 1968) om kontroll av vatten i kontrollslakteri m. m., om vissa fordringar rörande vatten i fjäderfaslakteri samt kungörelse(2 januari l969)om kontroll av vatten vid mejeri. Dessa bestämmelser gäller fortfarande. Bestämmelser som gäller om skyddsområden för grundvatten- och ytvattentillgång har ingående behandlats av Vattenlagsutredningen i dess slutbetänkande med förslag till ny vattenlag. Enligt Vattenlagsutredningen behövs en samordnad skyddslagstiftning när det gäller grundvattenskyddet och ytvattenskyddet. F. n. är lagstiftningen splittrad. En förhållandevis utförlig reglering av skyddet för grundvatten antogs år 1964, då ett nytt avsnitt härom infördes i 2 kap. vattenlagen. 1964 års reform bygger på följande principer. Skyddsåtgärder som påtagligt ingriper i någons dispositionsrätt över mark förutsätter servitut som tillskapas genom beslut av vattendomstol och kan medföra ersättningsskyldighet för ägaren av den grundvattentillgång som skall skyddas. Mindre inskränkningar i dispositionsrätten är fastighetsägaren och övriga rättsägare skyldiga att underkasta sig enligt en allmän aktsamhetsregel, som i sin tur kompletteras med bestämmelser om befogenhet för länsstyrelsen att förordna om skyddsområden för grundvattentillgång. Beträffande skyddet för ytvattentillgångarna är det däremot främst miljöskyddslagens bestämmelser som är av betydelse. Skyddsområde för ytvattentillgång -liksom f.ö. även för grundvattentillgång- kan också bildas enligt expropriationslagen. Även i övrigt finns utanför miljöskyddslagen och vattenlagen ett flertal bestämmelser som direkt eller indirekt kan vara av betydelse för ytvattenskyddet. Liksom när det gäller grundvattenskyddet bör enligt Vattenlagsutredningen bestämmelserna i hälsovårdsstadgan uppmärksammas. Hälsovårdsnämnd skall enligt 38§ hälsovårdsstadgan se till att erforderliga och skäliga åtgärder vidtas för att motverka vattenförorening inom kommunen. Vattenlagsutredningen anför att enligt vad utredningen erfarit skall försök ha gjorts för att tillskapa skyddsområden för ytvattentillgångar genom lokala hälsovårdsordningar. Denna väg har emellertid inte befunnits praktiskt framkomlig. Bestämmelser av betydelse för vattenskyddet finns även i byggnadslagstiftningen. l övrigt hänvisar Vattenlagsutredningen bl. a. till lagen (1971:l 154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten och lagen (1972:275) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Vattenlagsutredningen framhåller att behovet av skyddsområden för ytvattentäkter efter tillkomsten av miljöskyddslagen visserligen är något mindre än tidigare men vill inte av detta skäl motsätta sig en lagreglering av frågan, i all synnerhet som det även i framtiden kan bli svårt att komma till rätta med förorening av ytvattentäkter genom annat än utsläpp av avloppsvatten. Att på ett någorlunda effektivt sätt sätta stopp för sådana föroreningskällor som båt- och annan trafik, oljelagring, gödsling, kemisk växtbekämpning samt bad och camping torde nämligen enligt vattenlagsutredningen förutsätta att skyddsföreskrifter för berörda områden kan utfärdas på ett någorlunda enkelt sätt. Servitutsreglerna i 2 kap. l4§ tredje stycket vattenlagen torde enligt Vattenlagsutredningen lika litet som reglerna i 2 kap. 5§ expropriationslagen uppfylla rimliga anspråk på enkelhet i tillämp-

92 Olika sakomrâden

ningen. I nuvarande vattenlag finns en allmän aktsamhetsregel om att envar som står i begrepp att utföra en åtgärd, vilken kan skada grundvattentillgång, är Vattenlagsutredningen föreslår att skyldig att vidta skäliga försiktighetsmått. och samtidigt kompletteras så att även regeln förs över till nya vattenlagen ytvattentäkter skyddas, i den mån detta inte sker redan genom den allmänna aktsamhetsregeln i miljöskyddslagen. Den skulle enligt vattenlagsutredningen innebära en nya ordningen för länsstyrelse att förordna om inrättande av skyddsområden för befogenhet såväl yt- som grundvattentillgång (vattenskyddsområden) liksom att meddela erforderliga bestämmelser för områdena. Länsstyrelsen blir därvid formellt obunden av ersättningsfrågorna. Om den som drabbas av förordnande om vattenskyddsområde vill kräva ersättning för skada som åsamkas honom genom förordnandet, får han föra talan därom vid fastighetsdomstol. De materiella för intrång till följd av förordnande om reglerna om ersättning bör, enligt vattenlagsutredningen, i huvudsak vattenskyddsområden stämma överens med motsvarande ersättningsregler i annan markpolitisk lagstiftning, t. ex. med naturvårdslagens regler om ersättning för intrång genom förordnande om naturreservat. Socialstyrelsen har i skrivelse till Socialdepartementet den 25 november 1975 föreslagit ändringar i 32-34 §§ hälsovårdsstadgan. Skrivelsen har sedermera av regeringen överlämnats till HSU. Socialstyrelsens förslag innebär i huvudsak föreskrift om offentlig kontroll av vatten utförd av hälsovårdsnämnd och med skyldighet för vattenförsörjningsanläggningens kostnaden för provtagning och undersökning. Denna ägare att ersätta kontroll skulle ersätta den nuvarande skyldigheten för ägare av anläggning att vidta erforderliga åtgärder för undersökning av vatten. Socialstyrelsen föreslår också att frågor om provtagningsintervaller och provtagningsskylskall handhas av länsstyrelsen. l dighet som nu handläggs av socialstyrelsen av innebörd att den förslaget ingår även en ändring av 35 § hälsovårdsstadgan nuvarande behörighetsprövningen, som endast är knuten till person, också skall omfatta en prövning av laboratoriet, vad gäller storlek, standard och till biutrymmen. Vidare bör prövas att den utrustning finns som tillgång krävs för att utföra analysarbetet i enlighet med utfärdade anvisningar. Regler for kontroll av vattnet när det når konsumenten föreslås ävenledes införda. I detta sammanhang bör även framhållas att socialstyrelsens översynsut-

redning (ÖSoS) bl. a. föreslagit, beträffande behörighet för vattenundersö-

från genomgången utbildning till vattenundersökare vid kare, att slutbetyg centrallaboratorierna skall ersätta av socialstyrelsen utfärdat behörighetsbevis. Förslaget har av regeringen överlämnats till utredningen (Jo 1976:04) om den regionala laboratorieverksamheten (Lab-76). Till HSU har av regeringen överlämnats skrivelser jämte remissyttranden angående tillsatser till vatten i allmän vattenledning i syfte att rena vattnet m. m.

Olika sakomrâden 93

8.4.2 Problem och överväganden Som tidigare nämnts svarar huvudmannen för ett vattenverk själv för uttagandet av prov för vattenundersökning. Själva undersökningen av vattnets kvalitet i bakteriologiskt och fysikaliskt-kemiskt hänseende görs av undersökare som har meddelats särskild behörighet härför enligt regeringens bestämmelser(l960:37 m. ll). Genom kopia av undersökningsresultatet från den behörige undersökaren får hälsovårdsnämnden kännedom om det undersökta vattnets kvalitet och därigenom underlag för att bedöma behovet av åtgärder från hälsovårdsnämnden. Detta förfarande synes ha fungerat i stort sett väl. Det förhållandet att den driftsansvarige själv kan välja tidpunkt för att ta vattenprov och i vissa fall själv utföra undersökning kan av allmänheten anses otillfredsställande. HSU anser att bestämmelser om kontroll, i enlighet med vad socialstyrelsen i sin under 8.4.1 nämnda framställning föreslagit, med krav på opartisk undersökning utan samband med fortlöpande intern- eller driftskontroll skall införas. Denna kontroll bör ske stickprovsvis och utföras av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Kontrollen bör omfatta såväl leveransställe (vattenverk eller motsvarande anläggning) som distributionsnät. Det sagda innebär dock inte att den föreslagna offentliga kontrollen skall ersätta nuvarande intern- eller driftskontroll. Syftet med den offentliga provtagningen och kontrollen är främst att med regelbundna intervall stickprovsvis kontrollera att vattnet håller föreskriven standard. HSU anser vidare att vattenundersökning bör utföras vid särskilt godkänt laboratorium. Den offentliga kontrollen bör omfatta alla allmänna vattenanläggningar. F. n. omfattar länsstyrelsernas forordnanden som regel sådana enskilda anläggningar som betjänar flera hushåll (t. ex. vid fritidsbebyggelse) samt vattentäkter vars vatten används i livsmedelshantering och som fanns innan livsmedelsverkets provtagningskungörelse fastställdes. Dessutom ingår anläggningar vid skolor vårdinrättningar, bad- och campingplatser, fritidsläger etc. Den nu föreslagna offentliga provtagningen och kontrollen av konsumtionsvattnet medför utökade och kostnader uppgifter för miljö- och hälsoskyddsnämnderna. HSU har, som framhållits under avsnitt 3.3, strävat efter att undvika ökade kostnader för kommunerna med anledning av förslag till ändring i lagstiftningen. HSU föreslår mot bakgrund härav att särskild avgift bör få tas ut även för den nu föreslagna offentliga provtagningen för att täcka denna merkostnad. Avgifterna föreslås i överensstämmelse med socialstyrelsens förslag belasta huvudman eller ägare av vattenanläggning. Någon rutinmässig offentlig provtagning och kontroll av enskilda brunnari övrigt torde enligt HSU:s mening inte behöva föreskrivas. Nyttjare av enskild brunn eller annan liknande vattentäkt bör dock kunna påkalla miljö- och hälsoskyddsnämnds bistånd för att kontrollera vattnets kvalitet. Eftersom sådan provtagning inte ingår i nämndens ordinarie verksamhet bör avgift härför kunna tas ut efter särskild taxa, som fastställs av kommunen och grundas på principen om kostnadstäckning. De till HSU överlämnade skrivelserna rörande tillsatser till vatten i allmän vattenledning i syfte att rena vattnet m. m. grundas på en skrivelse den 27 januari 1969 från statens institut för folkhälsan. De frågor som tagits upp i den

sakømrâden 94 Olika

skrivelsen har i viss mån förlorat i aktualitet genom ny lagstiftning. som är av teknisk natur och som rör tillsatser till Kvarstående problem, vatten, bör enligt HSU:s uppfattning lösas på så sätt att skrivelserna för vattenkontrollen för överlämnas till den centrala tillsynsmyndigheten beaktande. HSU vill emellertid framhålla att det är väsentligt att frågan om vilka tillsatser som skall få tillföras till och vilka främmande ämnen som skall i allmän vattenledning regleras. Enligt HSU:s få förekomma i vatten bör detta ske genom centralt utfärdade föreskrifter. uppfattning att den framtida kontrollen av konsum- HSU föreslår sammanfattningsvis tionsvatten vid vattenverk m. m. sker enligt följande

varvid med undersökningsresultat efter anfordl. Egenkontroll, protokoll ran sänds till miljö- och hälsoskyddsnämnd utförd av miljö- och hälsoskyddsnämnd vid 2. Offentlig stickprovskontroll både vattenverk och i distributionsnät 3. Undersökning av prov enligt punkt 2 vid godkänt laboratorium rörande tillsaser till och främmande ämnen i 4. Föreskrifter utfärdas konsumtionsvatten för den offentliga stickprovskontrollen ersätts av huvud- 5. Kostnaderna mannen för eller ägaren av vattenverket m. m.

föreslår HSU att miljö- och Vad gäller tillsyn av konsumtionsvatten liksom fallet är redan nu, även hälsoskyddsnämnd resp. länsstyrelse, utövar den lokala resp. den regionala tillsynen. Frågan om fortsättningsvis skall svara för denna tillsyn är beroende av vilken myndighet som centralt

olika faktorer. som bör utöva tillsyn När det gäller frågan om vilken central myndighet beträffande konsumtionsvatten vill och tilläggas normgivningskompetensen HSU framhålla, att det främst är en organisatorisk fråga. Det måste nämligen förutsättas att tillsynen sker i vederbörlig ordning oavsett vilken myndighet Vid HSU:s överväganden har frågan varit som utövar den centrala tillsynen. om socialstyrelsen även fortsättningsvis skall svara för denna tillsyn eller om den bör överföras till statens livsmedelsverk. HSU har mycket ingående HSU har därvid funnit skäl som talar såväl prövat de två olika möjligheterna. för som emot båda lösningarna. till den formella regleringen av konsumtions- Statsmakerna tog ställning vattenkontrollen senast i anslutning till behandlingen av prop. angående ny

år 1971. Departementschefen anslöt sig härvid inte till

livsmedelslagstiftning utan föreslog istället, vilkets livsmedelsstadgekommittens uppfattning att konsumtionsvattenkontrollen oförändrat godtogs av utskott och riksdag, borde regleras i hälsovårdsstadgan. Skälen härför var bl. a. dels att dittillsvatorde ha fungerat tillfredsställande. dels att vattenkontrollen rande ordning om dricksvattnet dessutom föll under kunde befaras bli alltför splittrad kontroll. HSU:s uppfattning kan samma livsmedelsmyndigheternas Enligt att renvatten används inte motiv även nu åberopas. Vidare kan framhållas och för livsmedelsberedning, utan också är ett viktigt endast som dryck medel för främjande av god hygien vid användning för personlig hygien, tvätt fluorhalt har stor betydelse för tandhälsan och och annan rengöring. Vattnets Förorenat vatten kan är ur denna synpunkt en viktig hälsoangelägenhet. Vattenkontrollen är därför ett viktigt led i det löpande sprida smittämnen.

Olika sakomrâden

smittskyddsarbetet. Sådana synpunkter talar för att behålla den centrala hälsovårdsmyndigheten, dvs. socialstyrelsen som centralt tillsynsorgan med statens bakteriologiska laboratorium och omgivningshygieniska avdelningen som centrallaboratorier. Om tillsynen över konsumtionsvattnet å andra sidan överförs till livsmedelsverket skulle i princip samtliga frågor rörande vatten handläggas vid ett departement, Jordbruksdepartementet. Bestämmelserna om vatten som enligt livsmedelslagstiftningen deñnitionsmässigt är att anse som livsmedel, skulle i så fall även när det gäller kontrollen lämpligen flyttas över till nämnda författning. De av HSU tidigare nämnda föreskrifterna rörande tillsatser till och främmande ämnen i vatten i allmän vattenledning passar på ett naturligt sätt in i livsmedelslagstiftningen, som utförligt reglerar användningen av tillsatser till livsmedel och hanteringen av livsmedel som innehåller främmande ämnen. Det skall även konstateras att allt konsumtionsvatten i allmän vattenledning skall uppfylla kraven på dricksvattenkvalitet oavsett vartill vattnet skall brukas. Ifråga om den epidemiologiska övervakningen torde i princip samma handlingsmönster erbjudas som för övriga livsmedel. Även i övrigt har vattenkontrollen nära anknytning till de uppgifter som nu handhas av livsmedelsverket. Härutöver kan nämnas att HSU strävat efter att i förslaget till hälsoskyddsförfattning använda endast begreppet sanitär olägenhet vilket inte är möjligt om även vattenkontrollfrågor skall beröras i den författningen. HSU anser att vad som här anförts talar för ett överförande av kontrollen av konsumtionsvatten till livsmedelslagstiftningen och därigenom ett överförande av tillsynen rörande sådan kontroll till livsmedelsverket. När det gäller kontrollen av laboratorier där vatten skall undersökas finns redan i dag enligt livsmedelsförfattningen ett fungerande system. Socialstyrelsens förslag om ändring i hälsovårdsstadgan rörande laboratorier stämmer i stort överens med den enligt livsmedelsförfattningen gällande ordningen. HSU anser för sin del att ett ställningstagande till vilken myndighet som skall svara för den centrala tillsynen över kontrollen av konsumtionsvatten bör anstå till dess ytterligare förutsättningar är kända. HSU avser härmed att de ställningstaganden. som tas av den särskilda departementala grupp som f. n. utreder frågan om 0HA:s framtida organisationstillhörighet samt av Lab-76, är av väsentlig betydelse för ett avgörande av denna fråga. Med hänsyn härtill lämnar HSU frågan om central tillsynsmyndighet i förevarande hänseende öppen. HSU vill dock i det följande lämna en redogörelse för de lagstiftningstekniska konsekvenser som de olika lösningarna enligt HSU borde medföra. Om kontrollen av konsumtionsvattnet även i fortsättningen skall stå under Socialstyrelsens ledning bör bestämmelserna om vattenkontroll lämpligen tas in i hälsoskyddslagstiftningen. Men bestämmelserna bör inte föras in i det avsnitt, som innehåller de materiella bestämmelserna till skydd mot sanitär olägenhet, eftersom reglerna när det gäller dricksvattnets beskaffenhet inte bara bör ta sikte på att skydda mot sanitär olägenhet utan även positivt bör ange. när dricksvattnet kan anses vara tjänligt och i vissa fall även bör ange graden av tjänlighet. I lagen bör därför tas in ett särskilt avsnitt med bestämmelser om

96 Olika sakomrâden

konsumtionsvatten. Avsnittet bör i stort sett motsvara de bestämmelser som i dag finns i hälsovårdsstadgan och bör innehålla bestämmelser och bemyndiganden av i huvudsak följande innebörd. l. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande förvaltningsmyndighet får föreskriva bestämd beskaffenhet för dricksvatten och annat vatten som används för hushållsändamål. 2. Anläggning för uppfordring, rening, förvaring eller överföring av dricksvatten och annat hushållsvatten samt brunn och källa vars vatten används till dryck eller for hushållsändamål skall vara så anordnad och skall skötas och brukas på sådant sätt att vattnet ej påverkas menligt. 3. Vatten i anläggning som avses i 2 skall underkastas fysikalisk-kemisk och bakteriologisk undersökning enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller forvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer. Föreskrifter om läkarundersökning eller annan hälsokontroll av personal, som är sysselsatt med arbete vid anläggning för rening av vatten finns f. n. i såväl hälsovårdsstadgan som livsmedelslagstiftningen. Dessa grundläggande bestämmelser måste sedan kompletteras i tillämpningsförfattningar med närmare bestämmelser dels om vattenkvaliteten. tillsatser och främmande ämnen, dels om allmänna vattenanläggningars och andra större anläggningars anordnande och skötsel och om hur brunnar skall vara inrättade m. m., dels om hur ofta och på vilket sätt undersökningar av vattenkvaliteten skall göras, dels om personalhygienen. Om den centrala vattenkontrollen däremot läggs på livsmedelsverket, vilket bör medföra att livsmedelslagstiftningen fullt ut görs tillämplig på vattnet i fråga, torde några ändringar inte behövs göras i livsmedelslagen. I fråga om vattenkvaliteten blir nämligen i så fall livsmedelslagens bestämmelser om livsmedelsstandard tillämpliga, och som tidigare antytts finns utförliga regler om tillsatser och främmande ämnen i livsmedelslagen. Likaså torde bestämmelserna om livsmedelslokal utan vidare kunna bli tillämpliga på andra anläggningar än brunn och källa. Vidare är livsmedelslagens bestämmelser om personalhygien som ovan nämnts redan nu tillämpliga på dem som är sysselsatta med rening av vatten. Slutligen blir livsmedelslagens tillsynsbestämmelser, som också innehåller bestämmelser om särskild tillsyn (egentillsyn), tillämpliga på den fortlöpande kontrollen av vattnet. Däremot torde livsmedelslagens tillämpningsförfattningar behöva kompletteras med mer detaljerade bestämmelser om vattenkontrollen. HSU ansluter sig vidare till vattenlagsutredningens ovan under 8.4.2 angivna förslag och vill för sin del framhålla vikten av att en samordnad skyddslagstiftning i fråga om skyddet för grundvatten- och ytvattentillgångarna kommer till stånd så snart som möjligt. Enligt HSU bör också kommunen få befogenhet att inrätta skyddsområden liksom att meddela erforderliga bestämmelser för områdena, åtminstone i sådana fall då kommunen kan bli ersättningsskyldig för eventuell skada eller i sådana fall då intrånget inte är större än vad fastighetsägare m. fl. är skyldiga att tåla utan ersättning

Olika sakomrâden 97

8.4.3 Förslag HSU föreslår att kontrollen av konsumtionsvatten utöver en egenkontroll sker genom av miljö- och hälsoskyddsnämnd periodiskt och stickprovsvis utförd offentlig kontroll vid vattenverk och i distributionsnät. HSU föreslår vidare att vattenundersökning utförs vid för ändamålet godkänt laboratorium samt att föreskrifter utfärdas rörande tillsatser till och främmande ämnen i konsumtionsvatten. HSU föreslår också att kommunen får ta ut kostnaderna för den offentliga kontrollen av huvudman för eller ägare av vattenverk m. m. HSU föreslår slutligen att tillsynen rörande konsumtionsvatten regionalt handhas av länsstyrelse och lokalt av miljö- och hälsoskyddsnämnd. HSU har inte tagit ställning till vilken lagstiftning som skall reglera kontrollen av konsumtionsvattnet. Som en följd därav har frågan om vilken myndighet som på central nivå skall utöva tillsynen lämnats öppen.

8.5 Om åtgärder mot vattenförorening, omhändertagande av

avloppsvatten samt om klosett och urinoar

8.5.1 Gäl/ande rätt Föreskrifter om åtgärder mot vattenförorening, omhändertagande av avloppsvatten och om klosett och urinoar finns i hälsovårdsstadgan kap. 7-8, 38-46 §§. Enligt 38 § hälsovårdsstadgan skall hälsovårdsnämnd tillse att erforderliga och skäliga åtgärder vidtas för att motverka vattenförorening m. m. inom kommunen. I 39§ hälsovårdsstadgan sägs att för avledande av spillvatten och annan flytande orenlighet och dagvatten samt för rening av avloppsvatten skall de anordningar och åtgärder vidtas som skäligen finns påkallade till undvikande av sanitär olägenhet. Med avloppsvatten avses här allt vatten och all annan vätska som upptagits i avloppsanläggning av något slag, sålunda även i t. ex. ett öppet avloppsdike. Skyldigheten att rena avloppsvatten avser i första hand vidtagande av åtgärder till motverkande av sanitärt icke godtagbar förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde. Med stöd av 39 § kan även sådana reningsåtgärder fordras som är påkallade till skydd för grundvattentillgången. Enligt 40 § hälsovårdsstadgan skall inom hälsovårdstätort urin, diskvatten och annan flytande orenlighet som lätt kan övergå i förruttnelse avledas i sluten avloppsledning om inte hälsovårdsnämnd medger annat. Om hälsovårdsnämnd medger undantag äger nämnden föreskriva de villkor som därvid fordras för undvikande av sanitär olägenhet. 141 §hälsovårdsstadgan finns föreskrifter om hur avloppsanläggning skall

anordnas, inrättas, underhållas och skötas. Det skall ske så att inte sanitär

olägenhet uppstår. Enligt 42 § hälsovårdsstadgan skall skriftlig anmälan göras till hälsovårdsnämnden före påbörjandet av sluten avloppsledning som inte är avsedd att allenast föra avloppsvattnet till allmän avloppsledning.

98 Olika sakomrâden

Utöver sagda föreskrifter finns även bestämmelser som rör avlopp m. m. i l9§ hälsovårdsstadgan och 2§ lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (Va-lagen). l 19 § hälsovårdsstadgan sägs bl. a. att bostadslägenhet bör vara försedd samt att bostadslägenhet inom fastighet med med avlopp för spillvatten till allmän vatten- och avloppsanläggning i princip skall vara anslutning försedd med de anordningar som fordras för utnyttjande av anläggningen. Enligt 2§ Va-lagen skall kommunen se till att allmän va-anläggning kommer till stånd om det erfordras med hänsyn till den allmänna hälsovården. I 43 § hälsovårdsstadgan föreskrivs att det i eller i anslutning till byggnad där människor uppehåller sig någon längre tid av dygnet skall finnas tillgång till klosetter och urinoarer i erforderligt antal. Hälsovårdsnämnds befogenhet att föreskriva skyldighet att anordna klosett och urinoar på vissa för allmänheten tillgängliga platser såsom torg, innefattas i kommunens åligganden inom allmänna nöjes- och badplatser hälsovården enligt l § hälsovårdsstadgan. l 44 § hälsovårdsstadgan föreskrivs att klosett och urinoar utomhus skall förläggas på sådant sätt att sanitär olägenhet inte uppstår. I paragrafen anges även att de nämnda anordningarna skall placeras på betryggande avstånd från källa, brunn. livsmedelslokal m. m. I paragrafens andra stycke sägs att inomhus eller urinoar inte får stå i omedelbar förbindelse belägen torrklosett med boningsrum eller kök. 45 §hälsovårdsstadgan behandlar skötseln av och inredningen i klosett och urinoar. Allmänt slås därvid fast att de skall vara så anordnade och inredda samt så underhållas och skötas att sanitär olägenhet inte uppstår. l andra om vad som särskilt skall iakttas. stycket 45 § lämnas uppgifter I 46§ hälsovårdsstadgan sägs att vattenklosett inte får anordnas utan hälsovårdsnämndens tillstånd men att länsstyrelsen för visst område får förordna om att tillstånd inte behövs. Klosetter och urinoarer som är avgiftsbelagda får enligt 46§ 2 st. hälsovårdsstadgan inte anordnas utan hälsovårdsnämnds tillstånd. Den granskning som hälsovårdsnämnd företar i tillståndsärende avser i första hand frågan om hur avloppsvattnet tas om hand. l samband härmed är det naturligt att även pröva de sanitära anordningarnas lämplighet över huvud taget. Utöver bestämmelser i hälsovårdsstadgan finns föreskrifter rörande avloppsvatten i miljöskyddslagen.

8.5.2 Problem och överväganden av de kommunala avloppsreningsverken har inneburit en Utbyggnaden minskning av föroreningen i våra sjöar och vattendrag. År 1950 kraftig saknade över 60 % av landets tätorter avloppsreningsverk och 35 % hade enbart slamavskiljande avloppsreningsverk. 2-3 % av tätorterna hade biologisk rening. En kombination av kemisk och biologisk rening. som utgör den och som i dag (l977-0l-0l) ca 70 96 av tätorterna är högsta reningsgraden anslutna till, fanns över huvud taget inte förrän i början av 1960-talet. Förhållandena när det gäller avlopp är således allmänt sett bättre nu än då

Olika sakomrâden 99

hälsovårdsstadgan trädde i kraft. Utvecklingen mot högre sanitär standard har medfört att det som tidigare endast var köks-avlopp” numera ofta har utökats med installationer som förbrukar avsevärda vattenmängder. Grovt uppskattas att 25 % av vattenförbrukningen härrör från WC och resterande 75 % från övriga installationer. Avloppsvatten har hittills delats upp i bad, disk och tvätt (BDT) respektive WC. Uppskattningsvis fördelas föroreningarna från ett hushåll med hälften från BDT-avlopp och hälften från WC-avlopp. Detta förhållande gäller även colibakterier. Det finns därför risk för förorening av vattentäkt även vid utsläpp av enbart BDT-vatten. Det gäller främst områden med många fritidshus. Av vad ovan sagts framgår att det inte nu finns skäl till varför BDT- och WC-avlopp skall behandlas olika i fråga om tillstånd eller anmälningsskyldighet. HSU anser för sin del att det för båda slagen av anläggningar bör fordras tillstånd där det ej är fråga om anslutning till allmänt avloppsnät. Med hänsyn till de sanitära bedömningar som måste göras i dessa ärenden föreslår HSU att tillstånd skall lämnas av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Vid denna bedömning bör nämnden, i likhet med vad som fastslagits genom regeringsrättens dom (den 22 juni 1977, 353-1976) vid avgörande av ärenden rörande tillstånd till WC, inte endast överväga den enstaka ansökningen isolerad utan se den som ett led i den pågående utvecklingen och de framtida problem denna kan medföra för ett helt område. Nämnden bör således vid fråga om tillstånd för avlopp eller WC även beakta kommunens planer för det område där anordningarna skall inrättas. I HSU:s författningsförslag nämns inte uttryckligen tillstånd för WC eller BDT-avlopp. Anledningen härtill är att vatten från bl. a. dessa avlopp ingår i uttrycket avloppsvatten. Vissa typer av toaletter har inneburit sanitära problem för en del hälsovårdsnämnder. Det har främst varit fråga om el- eller förmultningstoaletter av olika slag. HSU föreslår därför möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om att vissa slag av toaletter inte får anordnas utan särskilt tillstånd. HSU föreslår också att regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela sådana föreskrifter.

8.5.3 Färs/ag HSU föreslår att anordning för avledande, rening eller annat omhändertagande av avloppsvatten, och vilken anordning inte är avsedd att enbart föra avloppsvatten till allmän avloppsanläggning, inte får inrättas utan särskilt tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnd. HSU föreslår vidare att regeringen får meddela föreskrifter om att vissa slag av toaletter inte får anordnas utan särskilt tillstånd. Regeringen föreslås få överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela sådana föreskrifter.

100 Olika sakomräden sou 1978:44

8.6 Om hållande av djur m. m.

8.6.1 Gäl/ande rätt

Bestämmelser som reglerar innehav och skötsel av husdjur, djur i animaliesamt sällskapsdjur återfinns i flera olika författningar. Författproduktion berör skilda aspekter på djurhanteringen och de olika slag av ningarna olägenheter och missförhållanden, som kan uppstå i samband med hante- Bestämmelserna kan uppdelas i två huvudgrupper, å ena sidan ringen. skyddet för omgivningen och å andra sidan skydd for djuren. Till den förra gruppen kan hänföras vissa bestämmelser i hälsovårdsstadsamt i miljöskyddslagen. Till den senare gan, i lokal hälsovårdsordning gruppen kan i första hand hänföras djurskyddslagen samt de detaljbestämmelser som utfärdats i anslutning till denna lag. l det följande kommer en uppdelning av bestämmelserna att ske i frågor som rör dels omgivningshygien, dels djurskyddsfrågor.

Hälso VâFdSSfü dgan

Enligt 57§ hälsovårdsstadgan skall husdjur och andra djur som hålls i fångenskap förvaras och skötas så att sanitär olägenhet ej uppstår. Paragrafen utgör den grundläggande regeln for hur djur, såväl husdjur som sällskapsdjur, skall förvaras och skötas med hänsyn till allmänna sanitära krav. Vad som i detta sammanhang vanligen betraktas som sanitär olägenhet är om djur hålls sätt att närboende störs av oljud, t. ex. ihållande hundskall. på sådant Detsamma om elakartad lukt, flugor. råttor o. d. mera konstant gäller besvärar Som sanitär olägenhet kan även omgivningen kring djurstallar. räknas fall då djur tillåts förorena gångbanor, lekplatser, allmän badstrand Sistnämnda även genom lokal eller campingplats. olägenheter regleras ordningsstadga. 58-60 §§ hälsovårdsstadgan innehåller närmare föreskrifter om byggnader och andra anordningar för djurhållningen. I 58§ sägs att stallbyggnad, och annat dylikt förvaringsrum för djur, liksom gödselstad och ladugård skall vara anordnade och inredda och annan upplagsplats for djurspillning skall underhållas och skötas på sådant sätt att sanitär olägenhet inte uppstår. l föreskrives om ändamålsenliga anordningar för att tillgodose de 60§ hygieniska krav som betingas av mjölkproduktionen. 61 § hälsovårdsstadgan fordras skriftlig anmälan till hälsovårds- Enligt nämnd före anordnande inom hälsovårdstätort av stall, ladugård eller annat förvaringsrum for djur, samt av gård för hållande av pälsdjur eller hundar. Detsamma av gödselstad eller annan upplagsplats för gäller for anordnande djurspillning. I detta sammanhang bör nämnas att utöver ovan nämnda anmälningsförfarande krävs hälsovårdsnämnds tillstånd enligt djurskyddshunduppfödning eller försäljning och omhändertalagen för yrkesmässig gande av hundar (8 a § djurskyddslagen).

Olika sakomrâden 101

Lokal /iá/sovärdso/dning l enlighet med 22 § normalhälsovårdsordningen kan kommun genom lokal hälsovårdsordning meddela generellt förbud för hållande av nötkreatur, get, svin, pälsdjur eller fjäderfä samt för anordnande av hundgård inom kommunen eller del av kommunen. Från detta förbud kan sedan hälsovårdsnämnd medge undantag, om det är påkallat av lokala Förhållanden eller andra omständigheter och det kan ske utan väsentlig olägenhet från sanitär synpunkt. Detta förfarande kan i realitetenjämställas med tillståndsprövning för hållande av vissa slag av djur, exempelvis inom stadsplanelagt område. l enlighet med l3§ normalhälsovårdsordningen kan kommun vidare reglera användande av fast gödsel från svin, fjäderfä eller mink samt flytgödsel.

M ij/jöskydds/agen Enligt 7 § l st. 3 p. får urin från djurstallar inte utsläppasi vattendrag, sjö eller annat vattenområde om det inte är uppenbart att det kan ske utan olägenhet. Enligt samma paragraf gäller motsvarande förutsättningar för utsläpp av pressaft från siloanläggning. Enligt miljöskyddslagen krävs tillstånd eller dispens (enligt 10 § MLjämte 2 § l st. 37 MK) för anläggande av ladugård, stall eller annan anläggning för djur med utrymme for mer än 100 djurenheter. Med en enhet avses ett fullvuxet nötkreatur, två ungnöt, tre suggor, tio slaktsvin, tio pälsdjur eller l00 fjäderfän. Likaledes krävs tillstånd för anläggning för torkning av gödsel från djur. Fråga om dispens för utsläppande av avloppsvatten som avses i 5 § MK (urin från djurstall och pressaft från silo) prövas av länsstyrelsen. Naturvårdsverket har utgivit “Riktlinjer för miljöskyddande åtgärder vid animalieproduktion” (nr 1976:16). Verket rekommenderar att det även vid uppförande av eller produktion i mindre anläggning än med l00 djurenheter är lämpligt att följa verkets anvisningar beträffande placering av anläggningar, hantering och utspridning av gödsel och urin m. m.

Djurskydds/agen Enligt l4§ 1 mom. l st. djurskyddslagen (DL) skall hälsovårdsnämnd övervaka djurskyddslagens efterlevnad inom kommunen. Vid tillsynen skall också distrikts-, stads- och besiktningsveterinär medverka i den utsträckning som föreskrivs i resp. instrukti0ner(§ 9 instruktion för besiktningsveterinärorganisationen samt statens livsmedelsverks kungörelse SLV 1975:1). Länsstyrelsen skall vaka över att hälsovårdsnämnder och tillsyningsmän samt distrikts- och stadsveterinärer fullgör sina åligganden (l4§ l mom. 2 st. DL). Tillsyningsman skall utöva tillsyn över djurens inhysning, vård och behandling. Därvid skall besiktigas stallar, ladugårdar, pälsdjursgårdar, hundgårdar, hundtrimningsinstitut, hönserier, djuraffarer, djurparker, cirkusar, och andra ställen där djur förvaras liksom djurtransporter.

102 Olika sakomrâden sou 197344

tillsyningsman, av Den som har djur är skyldig att låta hälsovårdsnämnd, nämnden utsedd ledamot eller suppleant, läns-, distrikts- eller stadsveterinär eller annan som lantbruksstyrelsen eller länsstyrelsen förordnat besiktiga djuret jämte stall eller annat förvaringsutrymme, foder, redskap och utrustkan utnyttjas ning som är avsedd för djuret (15 § l st. DL). Polishandräckning vid vägrat tillträde (15 § 2 st.). Hälsovårdsnämnd skall pröva i vad mån djurskyddslagens krav eller andra är åsidosatta samt meddela djurhållaren vad han har gällande bestämmelser att iaktta (l4§ 1-2 mom. DL). Om någon överträder djurskyddslagens bestämmelser om hantering av djur (2-6 §§ och 8 b §) kan hälsovårdsnämnd 2 mom. l st.). Hälsovårdsnämnd kan även meddela vitesföreläggande (l4§ verkställa åtgärder på den försumliges bekostnad (14 § 2 mom. l st.). Likaså kan nämnden förordna att meddelat beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan. När sådana omständigheter föreligger som kan föranleda förbud att handha skall nämnden anmäla detta till länsstyrelsen, som är beslutande djur i sådana ärenden. Sådant beslut från länsstyrelsen kan gälla myndighet förbud att handha djur eller visst slag av djur. Förbud av detta slag skall avse viss tid eller gälla tills vidare. Beträffande formerna för tillsynen har lantbruksstyrelsen utfärdat råd och anvisningar för djurskyddstillsynen (LS 1974:30). Av dessa anvisningar framgår att hälsovårdsnämnden bör företa en inventering av djurhållningen omfattande även personer eller företag som idkar handel med djur. Plan för tillsynsverksamheten bör antas varje år och i forsta hand avse ti lsynsverksamheten under kommande kalenderår. Tillsynen bör vidare ske med en viss Om förhållandena är kända och djurhållningen av mindre regelbundenhet. omfattning kan inspektion ske med tre års intervaller. I övriga fall skall årlig eller tätare tillsyn ske. Tillsyn av sällskapsdjur i bostad behöver dock ske endast om särskild anledning föreligger eller i samband med bosladsinspektion. I skrivelse den 12 mars 1976 hemställde HSU om lantbruksstyrelsens beträffande 11 kap. hälsovårdsstadgan “Om hållance av djur” synpunkter Lantbruksstyrelsen har efterhörande av samt eventuellt förslag till ändringar. länsveterinärerna avgett yttrande till HSU den 5 oktober 1976. Av yttrandet framgår bl. a.: Lantbruksstyrelsen anser att den fortlöpande tillsynen enligt miljtskyddslagen framdeles bör åvila en lokal tillsynsmyndighet under länsstyrelsens öveinseende. Styrelsen bedömer det som angeläget att en renodling sker av lagstiftningen såtillvida att alla bestämmelser. som syftar till att förebygga miljösiömingar av djurhållning, överförs till miljöskyddslagstiftningen. Vidare bör finnas bestämmelser som möjliggör att inom tätortsområcen förbjuda hållande av vissa djurslag och att begränsa det antal djur, som av någon få hållas -allt för att förhindra miljöstörningar. för mer än 100 Ladugård, stall eller annan anläggning för djur med utrymme med djurenheter får ej anläggas utan tillstånd eller dispens (MK 2 §). För anläggningar mindre än 100 djurenheter anser lantbruksstyrelsen att nuvarande i ;raktiken väl till hälsovårdsnämnd bör fungerande system med anmälan från lantbruksnämnd fastläggas genom bestämmelser i miljöskyddslagstiftningen. Prövningsskyldighet enligt djurstallkungörelsen föreligger f. n. inte för anläggningar. vilkas urymme kan antas vara avsett för mindre än tio djurenheter. Lantbruksstyrelsen överväger

i sou 1978:44 Olika sakomrâden 103

emellertid att sänka denna gräns varigenom de flesta djurstallar kommer att underkastas förhandsprövning. Härmed kommer också praktiskt taget alla anläggningar att automatiskt anmälas till berörd hälsovårdsnämnd och detta oberoende av om anläggningen är belägen inom tätortsområde eller inte. Enligt lantbruksstyrelsens bedömning bör - sedan allt som rör den yttre miljön vid djurhållning överförts till miljöskyddslagstiftningen - i hälsovårdsIags/i/iningerz endast finnas bestämmelser att byggnader för animalieproducerande djurskall vara så inredda och skötas så. att de fyller skäliga hygieniska krav för produktion av animalier. Berörda myndigheter utfärdar i samråd anvisningar för inredning och utrustning av vissa biutrymmen i ifrågavarande byggnader. såsom mjölkrum, hygienrum (personalrum›. Vad slutligen angår frågan om granskning och godkännande vid anläggningar för djurhållning vill styrelsen anföra följande. Enligt djurstallkungörelsen (1973:270) får nybyggnad av djurstall eller större ändringar av befintligt stall ej ske utan att byggnaden på förhand godkänts från (ijtzrskydølssynptmkl. Fråga om sådant godkännande prövas av lantbruksnämnd som härvid biträds av veterinär med särskild sakkunskap i fråga om stallmiljö och djurskydd. Med dessa särskilt utbildade veterinärer, byggnadskonsulenter, husdjurskonsulenter m. fl. till sitt förfogande är enligt styrelsens bedömning lantbruksnämnden den myndighet som är bäst lämpad att pröva fråga om godkännande av husdjursstall. Nämnden kan i varje enskilt fall samordna och avväga de faktorer som inverkar på utformningen av stallet så att resultatet av prövningen på bästa sätt tillgodoser samtliga intressen. Styrelsen anser därför att den prövning som lantbruksnämnden gör enligt djurstallkungörelsen skall utökas att omfatta även utformningen av mjölkrummet och anläggningen för förvaring av gödsel och urin. l hälsovårds- och miljöskyddslagstiftningen bör därför inskrivas bestämmelser att granskning och godkännande av m_iölkrum resp. gödselvårdsanläggning skall ske av lantbruksnämnd i samband med prövning enligt djurstallkungörelsen. Regeringen har den 22 december 1977 till HSU överlämnat en skrivelse från Föreningarna Djurens Vänners Riksorganisation rörande omorganisation av djurtillsynsverksamheten jämte yttrande från lantbruksstyrelsen. Av föreningens skrivelse framgår bl. a. att djurskyddstillsynsverksamheten bör omorganiseras så att särskilda heltidsanställda djurskyddstillsyningsmän skall finnas i varje kommun eller eventuellt en tillsyningsman gemensamt för två eller fiera kommuner, att utbildningen av dessa bör förbättras samt att statsbidrag bör utgå till den kommunala djurskyddstillsynen. Av lantbruksstyrelsens yttrande över denna skrivelse framgår bl. a.:

Det är enligt styrelsens mening viktigt att djurhållnings- och djurskyddsfrågor är decentraliserade och prövas av en politiskt vald nämnd. Det primära tillsynsansvaret och beslutsfunktionerna bör därför även fortsättningsvis åvila kommunerna. För att tillsynen skall effektiviseras krävs dock att såväl hälsovårdsnämnderna som länsstyrelserna tillförs ökade resurser. Enligt styrelsens uppfattning skulle tillsynen väsentligt effektiviseras om hos den lokala tillsynsmyndigheten fanns heltidsanställd djurskyddstillsyningsman. l kommuner med få tillsynsobjekt bör dock tillsyningsman kunna anställas av två eller flera kommuner gemensamt. För behörighet som sådan tillsyningsman skulle krävas teoretisk och praktisk utbildning och tillsyningsmannen skulle få samma tjänsteställning som hälsovårdsinspektör. En sådan specialinriktad utbildning av tillsyningsmän synes styrelsen vara ändamålsenligare än att som nu ge

104 Olika sakomrâden

alla hälsovårdsinspektörer en otillräcklig utbildning i djurvård och djurskydd, framför allt mot bakgrund av att flertalet hälsovårdsinspektörer sällan kommer att syssla med djurvård. Lantbruksstyrelsen anser att det därutöver är nödvändigt att hälsovårdsnämnderna stöds av specialutbildad djurskyddskonsulent, som placeras i länsstyrelskall sen. Styrelsen kan ej biträda förslaget att den kommunala djurskyddstillsynen vara statsbidragsberättigad.

8.6.2 Problem och överväganden

Omgivningshygien Som tidigare redovisats (4. l)utgâr HSU från att miljö- och hälsoskyddsnämnderna i fortsättningen skall utöva den lokala tillsynen enligt miljöskyddslagen. Bland de anläggningar som även i fortsättningen skall förprövas enligt denna ladugård, stall eller annan anläggning för visst antal lag finns djurenheter. Miljö- och hälsoskyddsnämnden blir som lokal tillsynsmyndighet då en självklar remissmyndighet. Mot härav anser HSU - liksom lantbruksstyrelsen - att bakgrund huvuddelen av här berörda anläggningar bör kunna regleras genom miljöskyddslagen. verksamhet Miljöskyddslagens regler om tillsyn till skydd mot miljöfarlig gäller även sådana anläggningar som inte förprövas enligt miljöskyddslagen. Hälsovårdsstadgans regler i 58-60 §§ kan därför utgå. HSU förutsätter att lantbruksstyrelsen, som utfärdar närmare föreskrifter för utformningen och tillsynen av ladugård, stall eller annan anläggning också ger anvisningar för utrymmen för hantering av mjölk i ladugård. I vad avser utrymmen for hantering och lagring av mjölk bör detta ske i samråd med livsmedelsverket. Dessa föreskrifter avses ersätta 58-60 §§ hälsovårdsstadgan. Enligt 61 § hälsovårdsstadgan fordras anmälan före anordnandet av stall, ladugård, pälsdjurs- eller hundgård, samt av gödselstad eller annan upplags- Detta gäller anläggning inom hälsovårdstätort. Denna plats för djurspillning. bestämmelse blir genom nedan föreslagna tillståndsförfarzmde samt genom anmälan enligt djurstallkungörelsen överflödig och kan därigenom utgå. att i hälsoskyddslagstiftningen bibehålla nuva- Det är dock nödvändigt rande 57 § som föreskriver att husdjur och andra djur som rtålls i fångenskap skall förvaras och skötas så att sanitär olägenhet inte uppstår. Denna bestämmelse omfattar nämligen även sällskapsdjur. Om ifrågavarande bestämmelse inte bibehålls skulle innehav av sällskapsdjur )Ch de hygieniska frågor som sammanhänger därmed inte regleras i lagstiftningen. kan kommun ilokal hälsovårds- Enligt 22 § normalhälsovårdsordningen hållande av vissa slag av djur inom hälsovårdstätort. Sådant ordning förbjuda förbud är motiverat av de uppenbara risker för sanitära olägenheter som finns om exempelvis kor, getter och liknande djur hålls i tätbebyggt område. Behov finns därför för bibehållande av dessa bestämmelser i den kommande Begreppet hälsovårdstätort utmönstras emellertid enligt lagstiftningen. ur lagstiftningen, och bestämmelserna skulle därför utredningens förslag komma att gälla generellt för hela landet (se avsnitt 8.9 ocl 8.11). Detta vore emellertid inte rimligt, varför HSU här tvingas bibehålla säibestämmelser för olika områden. HSU föreslår sålunda förbud att utan miljö-och hälsoskydds-

Olika sakomrâc/en 105

nämndens tillstånd inom stads- eller byggnadsplanelagt område (eller motsvarande planbegrepp i kommande byggnadslagstiftning) hålla nötkreatur, get, svin, häst, pälsdjur eller fjäderfän. Med hänsyn till riskerna för sanitär olägenhet bör tillståndsplikt även gälla inom nyssnämnda områden för inrättande av anläggning för uppfödning, Försäljning samt mottagande till förvaring av hundar. Särskilda Förhållanden kan även förekomma som medför att det från hälsoskyddssynpunkt finns behov av att kunna föreskriva tillstånd även för andra djur än de tidigare uppräknade. Det kan vara fråga om någon för vår fauna främmande art av djur som av någon anledning blir mycket populärt och därför blir synnerligen vanligt. Om ett sådant djur visar sig medföra olägenheter från hälsoskyddssynpunkt bör enligt HSU:s uppfattning kommunen kunna föreskriva tillstånd för hållande av djuret. Ett speciellt problem i fråga om djurhållning, nämligen hållande av orm, har aktualiserats hos HSU. I yttrande över en framställning till Socialdepartementet (ärendet har av departementet överlämnats till HSU) rörande ett i källarlokal inrättat terrarium, ansåg socialstyrelsen att det föreligger ett uppenbart behov av att samhället skaffar sig en bättre kontroll över ormhållningen inom vissa områden - framför allt de mer tätbebyggda. l ärendet har även statsepizootologen vid statens veterinärmedicinska anstalt bedömt risken för att ormar kan utgöra smittkälla för vissa infektioner hos människor så beaktansvärd, att det förekommer anledning rekommendera långtgående restriktioner för ormhållning utanför specialbyggda terrarier. Mot bakgrund av vad som anförts i ovanstående yttranden och med kännedom om allmänhetens reaktion vid förekomst av ormar -i synnerhet i bostadshus - finner utredningen skäl tala för de föreslagna restriktionerna. HSU föreslår därför förbud att inom stads- eller byggnadsplanelagt område utan miljö- och hälsoskyddsnämndens tillstånd inneha orm. HSU förutsätter därvid att föreskrifter och allmänna råd utarbetas av berörd central myndighet till hjälp för miljö- och hälsoskyddsnämnderna vid behandlingen av tillståndsfrågor. Det bör slutligen nämnas att inom HSU även aktualiserats den tilltagande föroreningen av gator, vägangräsmattor etc. genom hundspillning. Eftersom dessa frågor f. n. i huvudsak regleras i lokal ordningsstadga kommer hithörande frågor att behandlas inom utredningen för översyn av allmänna ordningsstadgan, och HSU avstår därför från att ta upp dessa frågor.

Djurskyddsfrâgor

Enligt djurskyddslagen skall hälsovårdsnämnden utse en eller flera tillsyningsmän för tillsynen enligt djurskyddslagen. Tillsyningsmannen bör vara insatt i djurskyddsfrågor. Hälsovårdsnämndernas möjligheter att tillgodose behovet av kunniga och intresserade tillsyningsmän varierar starkt från ort till ort. Kommuner med egna stadsveterinärer har av naturliga skäl lättare att bedriva en effektiv djurskyddstillsyn än kommuner som saknar veterinär. l sistnämnda kommuner fullgörs tillsynen vanligen av hälsovårdsinspektör. Med begränsad utbildning i och erfarenhet av djurskyddsfrågor har många

106 Olika sakomrâden

att utan hjälp av läns- eller distriktsveterinär sköta inspektörer svårigheter Kritik har också därför från olika håll framförts, bl. a. från tillsynen. lantbruksstyrelsens sida, mot bristande effektivitet i djurskyddstillsynen inom många kommuner. Många kommuner har försökt att lösa dessa frågor eller med särskilt intresse för genom att anlita personer med specialutbildning rörande dessa frågor. Det har dock inte till fullo kunnat klarläggas om kritiken bristande effektivitet gällt handläggningen av enskilda djurskyddsärenden eller om effektiviteten endast mätts med hänsyn till frekvensen i den fortlöpande inspektionsverksamheten. Den utbildning i djurskydd som hälsovårdsinspektörerna tidigare fått torde kunna betraktas som begränsad, men den nuvarande, nyligen startade, hälsovårdsinspektörsutbildningen vid Umeå universitet är något mer omfatsaknar i dag grundläggande insikter i modernt tande. Många inspektörer lantbruk och djurhållning. Den fortbildning av djurskyddstillsyningsmän som anordnats av Kommunförbundet och vissa länsveterinärer har på grund varierande om djurhållning ofta fått av deltagarnas synnerligen baskunskaper nivå. Resultaten har enligt uppgift därför blivit läggas på en elementär tämligen blygsamma. En föga husdjurskunnig person utan specialutbildning med eller ha kompetens att ta ställning till de ofta kan inte vara förtrogen mycket svårbedömbara frågeställningarna i samband med modern husdjursskötsel och med vissa nya former av djuruppfödning och djurhållning. Då i första hand i praktiken är av rådgivande karaktär torde det vara tillsynen att tillsyningsmännen upplevt sig som otillräckliga och därmed inte naturligt känt tillsynsuppgiften som meningsfull, vilket inverkat på vederbörandes motivation för arbetet. En sådan rådgivning förutsätter nämligen att den skall besitta sådana kunskaper och person, som svarar för rådgivningen, sådan erfarenhet när det gäller djurhållning, att denne kan anses åtminstone jämbördig med den som rådgivningen riktar sig till. Det synes därför nödvändigt att en vidgad utbildningsverksamhet kommer till stånd. För miljö- och hälsoskyddsnämndernas del bör även övervägas att, där det kan anses lämpligt, utse annan än hälsovårdsinmöjligheten till tillsyningsman. Det torde i många kommuner finnas personer spektör med mer kvalificerad utbildning och erfarenhet av djurhållning och djurskydd och med intresse för dessa frågor. HSU vill i detta sammanhang framhålla att utredningen f. n. inte anser det nödvändigt att inrätta särskilda vid länsstyrelsen för djurskyddstillsyn, som lantbruksstyrelsen tjänster föreslagit. Djurskydd kan sägas röra omtanken om de djur som människan tagit i sin tjänst eller utnyttjar på annat sätt. Få saker förmår att så uppröra allmänheten som övergrepp mot djur, främst därför att djuren i mer eller mindre grad är försvarslösa. Samtidigt betraktas ett myndighetsingripande mot någon som av hans gör sig skyldig till vanvård av djur -av denne -som ett ifrågasättande moral och känsla för etik. Detta gör att djurskyddsfrågor i allmänhet bedöms Hälsovårdsnämnderna kan eller som känsliga och en smula svårhanterliga. vill ibland inte fatta beslut utan att detta på ett eller annat sätt är förankrat hos länsveterinär eller länsstyrelse. Ibland överklagas hälsovårdsnämndernas beslut, varför länsstyrelserna i dessa fall har sista ordet i djurskyddsärenden. Detta medför också att ärendena inte sällan förhalas och att - om inte interimistiska beslut fattas - dröjsmål kan förekomma vid försöken att lå till

sou 1978:44 Olika sakomrâden 107

stånd erforderliga förbättringar. I detta sammanhang förtjänar nämnas att länsstyrelsen enligt 14 § 4 mom. DL äger samma befogenhet som hälsovårdsnämnd att meddela Föreläggande eller annan föreskrift. Två olika myndigheter, en statlig och en kommunal, har alltså liksom i många andra fall i stort identiska myndighetsfunktioner. Länsstyrelsen har dock därutöver befogenhet att besluta om förbud att inneha djur, Föreläggande mot någon att avhända sig djur och förbud att anskaffa djur samt beslut om omhändertagande av djur. Hälsovårdsnämndernas befogenhet i djurskyddsfrågor är därför i sin helhet begränsad jämfört med länsstyrelsens. Hälsovårdsnämnderna rekommenderas enligt lantbruksstyrelsens råd och anvisningar att verkställa fortlöpande rutinmässig inspektion av alla djurskyddsobjekt, med undantag för sällskapsdjur i bostäder. I realiteten torde dock sådan rutinmässig och planerad inspektionsverksamhet förekomma endast i begränsad utsträckning. Omfattningen av inspektionsverksamheten påverkas givetvis av kommunens struktur. Områden med betydande lantbruksverksamhet har större behov av en mer omfattande tillsynsverksamhet än utpräglade tätortskommuner. Det kan nämnas att enligt vad HSU kunnat utröna endast sju kommuner i landet hade heltidsanställd tillsyningsman under år 1977, nämligen Gotland, Kristianstad, Falköping, Hässleholm, Norrtälje, Botkyrka och Skellefteå. Vid de kontakter som utredningen i skilda sammanhang haft med hälsovårdsnämnder i olika delar av landet har framkommit att det övervägande flertalet fall av vanvård av djur kommit till myndigheternas kännedom på annat sätt än genom rutinmässig inspektion. Allmänhetens vaksamhet och intresse när det gäller djurskyddsfrågor har här spelat en mycket stor roll. De flesta fallen av vanvård har därför uppmärksammats antingen genom direkt anmälan från närboende eller genom att enskilda fall behandlats i massmedia. Andra fall har anmälts av distriktsveterinärer som enligt allmänna veterinärinstruktionen (1971:810) även har en viss tillsyns- och rapporteringsskyldighet när det gäller djurskyddsfrågor (9 § veterinärinstruktionen). Om man ställer det hittills uppnådda resultatet av den planmässigt bedrivna tillsynen i relation till resursbehovet vid en utökad eller fullt genomförd tillsynsverksamhet inriktad på planmässig och kontinuerligt återkommande inspektionsverksamhet, torde sistnämnda tillsynsmodell kunna ifrågasättas. Tillsynsmyndigheten bör, enligt utredningens mening, därför i ökad utsträckning lita till allmänhetens vaksamhet och i övrigt utnyttja de rapporteringskanaler som finns, bl. a. polisen, veterinärer (såväl besiktningsveterinärer vid slakterierna som distrikts- och andra veterinärer), seminpersonal etc. Genom bl. a. ökad information och en aktivering av här nämnd personal torde lika mycket kunna vinnas som vid en utökad aktiv inspektionsverksamhet från tillsynsmyndighetens sida. Samtidigt skulle myndigheten kunna koncentrera resurserna på snabbare och effektivare handläggning av de enskilda ärenden som aktualiseras. Mot denna bakgrund bör lantbruksstyrelsen, enligt HSU:s mening, överväga en omarbetning av anvisningarna på denna punkt. Tidigare har berörts bl. a. den allmänna tillsyns- och rapporteringsskyldighet som enligt 9 § allmänna veterinärinstruktionen åvilar distriktsveteri-

108 Olika sakomrâden

nären. Någon skyldighet att tillhandagå hälsovårdsnämnden med sakkunskap i djurskyddsfrågor finns f. n. inte i instruktionen. Enligt utredningens mening bör distriktsveterinären då andra tjänsteåligganden inte lägger hinder i vägen biträda miljö- och hälsoskyddsnämnden vid handläggningen av djurskyddsärenden.

8.6.3 Förslag

Omgivningshygien HSU föreslår att en generell bestämmelse i hälsoskyddsförfattningen bibehållande såväl av sällskapsdjur som av hålls som i stort reglerar djurhållning, så att sanitär inte uppstår. Vidare förslås tillståndstvång husdjur, olägenhet för anläggande av hundgårdar samt för hållande av nötkreatur, häst, get, svin, och orm inom stads- eller byggnadsplanelagt område. pälsdjur, fjäderfän Härutöver föreslås att kommun får föreskriva tillstånd för hållande av andra inom sådant område som nyss sagts om det är påkallat från hälsodjur skyddssynpunkt.

Djurskydd HSU föreslår att nuvarande fortlöpande djurskyddsinspektion utmönstras ur för djurskyddstillsynen och ersätts av ökad information till anvisningarna allmänheten, polisen, veterinärer, seminpersonal och övriga kategorier som kan tänkas uppmärksamma fall av misskötsel av djur. HSU föreslår slutligen att allmänna veterinärinstruktionen ändras så att i denna införs en skyldighet för distriktsveterinär att biträda miljö- och hälsoskyddsnämnderna i djurskyddsfrågor.

8.7 Om renhållning

8.7.1 Gällande rätt Föreskrifter om hantering av avfall från hushåll m. m. finns i hälsovårdslokala hälsovârdsordningen, kommunala renhållningslagen stadgan, och renhållningskungörelsen (1974:1024). Här tas endast bestäm- (1970:892) melserna i hälsovårdsstadgan och lokala hälsovårdsordningen upp. De bestämmelser om hantering av hushållsavfall som finns i hälsovårds- 47-53 §§ kap. lokal hälsovårdsordning rör främst den stadgan, 9, och enskildes hantering av avfallet. Föreskrifterna i lokal hälsovârdsordning grundar sig på bestämmelserna i normalhälsovårdsordningen (1971:761) där föreskrifter om renhållning finns i 14-19 §§.

H älsovârdssradgan innehåller bestämmelser om uppsamling av oren- 47 § hälsovårdsstadgan och avfall samt om deras förvaring i anslutning till uppsamlandet. l lighet föreskrivs att vid bebyggelse förekommande orenlighet och avfall paragrafen

Olika sakonzrâc/en 109

skall samlas upp och omedelbart forslas bort eller Förvaras så att sanitär olägenhet inte uppstår. I 48 och 49 §§ hälsovårdsstadgan finns Föreskrifter om hur sopor, köksavfall och annan orenlighet skall förvaras. 50 § hälsovårdsstadgan innehåller Föreskrifter angående den s. k. gårdsrenhållningen. 51-52 §§ hälsovårdsstadgan behandlar hur bortforsling och omhändertagande av orenlighet eller avfall skall ske. l 53 § hälsovårdsstadgan finns bestämmelser om hur behandlingsanläggning skall vara anordnad och om tillsyn över sådan anläggning.

Norma/hälsovârdsordningen

I 14 § normalhälsovårdsordningen sägs att avfall som det åligger kommunen att forsla bort inte får användas vid gödsling, grävas ned, komposteras, brännas eller på annat sätt slutligt behandlas av fastighetsägare. Hälsovårdsnämnd äger medge undantag från denna föreskrift. Enligt l5§ normalhälsovårdsordningen får hälsovårdsnämnd meddela närmare föreskrifter om hur orenlighet skall förvaras inom fastighet i avvaktan på borttransport. 16 § normalhälsovårdsordningen innehåller bestämmelser om hantering av sopor o. d. Enligt 17§ normalhälsovårdsordningen kan kommun besluta att även annat avfall än det som avses i renhållningslagen skall forslas bort genom kommunens försorg. Enligt l8§ normalhälsovårdsordningen skall fastighetsägare låta forsla bort sådant avfall som kommunen inte är skyldig att hämta vid fastigheten och som fastighetsägaren inte får behandla slutligt. Hälsovårdsnämnd fårjämlikt 19 § normalhälsovårdsordningen ålägga den som utövar verksamhet i vilken uppkommer avfall av sådant slag att kommunen inte behöver ta hand om det att till nämnden anmäla art och mängd av avfallet samt hur därmed förfarits.

8.7.2 Problem och överväganden Regeringen beslöt den 20januari 1977 att tillsätta en utredning rörande viss översyn av renhållningslagstiftningen. Renhållningskommittén har i betänkande (SOU 1978:24) föreslagit en ny lag om hantering av avfall, i vilken föreskrifter motsvarande dem som nu finns i hälsovårdsstadgan och normalhälsovårdsordningen intagits. Kommitten har vidare föreslagit att hälsovårdsnämnden skall utöva den häremot svarande tillsynen enligt lagen om hantering av avfall. HSU har i huvudsak intet att invända mot den av renhållningskommittén föreslagna ordningen.

8.7.3 Förslag HSU tillstyrker lösningen att nuvarande föreskrifter om renhållning i hälsovårdsstadgan och normalhälsovârdsordningen överförs till en ny lag om

1 10 Olika sakomrâden

hantering av avfall. HSU ansluter sig också till tanken att hälsovårdsnämnden bör fungera som lokal tillsynsmyndighet enligt den nya lagen.

8.8 Om åtgärder mot ohyra, råttor och möss

8.8.1 Gällande rätt Föreskrifter rörande åtgärder mot ohyra, råttor och möss finns i 10 kap. 54-56 §55, hälsovårdsstadgan. 1 54 § hälsovårdsstadgan föreskrivs att bostad, samlingslokal, hotell, pensionat och därmed jämförbar lokal, badinrättning samt frisersalong och lokal for hygienisk behandling skall hållas fria från ohyra. När det gäller bostadslägenhet som utgör del av hus är hyresvärdenjämllkt 12 kap. 17 § 2 st. jordabalken skyldig att vidtaga tjänliga åtgärder för att utrota även om hyresgästen är ansvarig för att ohyran förekommer i ohyra lägenheten. Om hyresgästen inte är ansvarig för förekomsten av ohyra har han rätt till ersättning för nödvändig kostnad som han haft för att utrota ohyran. Gods som är eller misstänkes vara behäftat med ohyra får inte införas i lägenhet jämlikt 12 kap. 25 § 2 st. jordabalken. 20 och 21 §§ finns möjlighet att lokalt Enligt normalhälsovårdsordningen föreskriva dels att fordon, emballage. skyddstäcken m. m. som används vid flyttning av bohag skall hållas fritt från ohyra, dels att i varubelåningskontor och auktionslokaler inte får tas emot eller förvaras bohag, kläder eller andra föremål i vilka finns ohyra. Beträffande åtgärder mot råttor och möss finns föreskrifter i 55-56 §§ hälsovårdsstadgan. 1 55 § sägs att åtgärder skall. så ofta som erfordras, vidtas inom kommun till bekämpande av råttor och möss. Föreskriften reglerar kommunala för denna bekämpning. Kommunens skyldighet att åtgärder anslå medel därtill liksom för annan allmän hälsovård framgår av 1 § hälsovârdsstadgan. 1 56 § 1 st. hälsovârdsstadgan föreskrivs att byggnad som boningsrum skall vara försedd med lämpliga anordningar för inrymmer utestängande av råttor och möss. I paragrafens andra stycke sägs att inom byggnad och därtill hörande tomt eller gårdsområde skall därjämte vidtas de som utöver vad som framgår av 55 § är påkallade till ytterligare åtgärder bekämpande av råttor och möss. I svensk byggnorm (1975) kap. 31:1 lämnas anvisningar om hur byggnader skall skyddas mot skadedjur. Därvid sägs att lägenhetsskiljande konstruktion

skall ha erforderlig täthet för att hindra spridning av insekter. Öppningar,

genomföringar av rör, ledningar och kulvertar samt dörrar till soprum etc. skall anordnas så att erforderligt skydd mot råttor och möss ernås. skall råttsäkras med galler. Dörr eller lucka till Ventilationsöppningar soputrymme får ej ha springor som överstiger 5 mm. Gifter och andra liknande varor som används vid bekämpning av ohyra, råttor och möss skall vara godkända av och registrerade hos produktkontrollnämnden. Handhavandet av dessa varor regleras genom lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Enligt lag 3juni 1938 om rätt tilljakt(1938:274) får enligt 15 ä l mom. l st.

Olika sakomrâclen

den som tillfalligtvis påträffar djur som tillhör någon av arterna mullvadar, sorkar, lämlar, råttor, skogsmöss och husmöss döda djuren även om jakträtten tillkommer annan. lnkommer räv, grävling, iller, mink, hermelin, vessla, ekorre, vildkanin, igelkott, fladdermus, duvhök, sparvhök, kråka, råka, kaja, skata, björktrast, nötskrika. pilñnk eller gråsparv i gård eller trädgård har den som bor där eller innehar trädgården enligt 15 § 1 mom. 2 st.jaktIagen rätt att döda djuret även omjakträtten tillkommer annan. Enligt 23 §jaktlagen må katt, som anträffas utanför gård eller trädgård där den hör hemma, av jakträttsinnehavaren eller hans folk saklöst dödas. lnom tätbebyggt område erfordras dock tillstånd av polismyndigheten.

8.8.2 Problem och överväganden

Ohyra

Vad som enligt den hittillsvarande hälsovårdslagstiftningen betraktas som ohyra m. m. har inte preciserats närmare. I hälsovårdsstadgekommitténs betänkande (SOU 1953:31 s. 164) till nu gällande hälsovårdsstadga omnämns vissa insekter som bör räknas till ohyra nämligen vägglöss, loppor, klädlöss, kackerlackor. nattsmyg, fuktbaggar, vanliga mjölbaggar och svartbruna mjölbaggar. Kommittén ansåg inte att flugor, mal, tvestjärtar, husbock eller myror borde hänföras till ohyra. Departementschefen framhöll i proposition till nuvarande hälsovårdsstadga att rättspraxis fick avgöra vad som skulle hänföras till begreppet ohyra. Frekvensen av vissa skadeinsekter har minskat. Det innebär emellertid inte att problemen därmed är små, vilket framgår av följande tabell. Statistik över skadedjurssaneringar utförda av ett av konsultföretagen (Anticimex i Stockholm) åren 1972-1975.

Antal sanerade rum

Enligt HSU:s uppfattning torde en definition av begreppet ohyra genom en uppräkning av insektsarter vara olämplig. Graden av olägenhet är oftast beroende av i vilken mängd insektsarten uppträder. Sådana insekter som kackerlackor, tvestjärtar, myror eller flugor behöver i och för sig inte, om de i begränsat antal, utgöra Sanitär olägenhet eller medföra hygienisk uppträder risk. Uppträder de däremot i stort antal och i en miljö där hygieniska risker eller annan Sanitär olägenhet kan befaras uppstå bör de bli föremål för bekämpningsåtgärder och betraktas som olägenhet i hälsoskyddshänseende.

112 Olika sakomrâden

Vad som skall betraktas som ohyra bör således i första hand vara avhängigt av den hygieniska risk och den Sanitära olägenhet som insekten (motsv.) kan förorsaka oavsett vilken art det gäller. Hygieniska överväganden bör utgöra grund för bedömningen av vad som i en given situation anses vara ohyra. [sammanhanget bör även understrykas behovet av en flexibel lagstiftning på området. De arter som man tidigare hade att kämpa emot. t. ex. loppor och löss, förekommer numera endast sporadiskt. Klädmalen är i det närmaste utrotad men i dess ställe har uppträtt olika slag av ängrar. Den ökade kommunikationen med omvärlden, invandringen, handeln och transporten av livsmedel gör att nya arter av insekter och liknande skadedjur, som - om de hamnar i en för dem gynnsam miljö - kan få stor spridning. Det ärdärför av vikt att skapa en lagstiftning som gör det möjligt att ingripa mot olika skadeinsekter utan att vara bunden till i lagstiftningen uppräknade arter. Mot bakgrund härav föreslår HSU en generell föreskrift enligt vilken byggnad så långt som möjligt skall hållas fri från ohyra som kan vålla sanitär olägenhet. Härigenom kan som ovan nämnts hygieniska överväganden utgöra grund för vad som skall anses vara ohyra.

Råttor, möss och andra skadedjur Trots en förbättrad av sopor och avfall och en höjning av den hantering allmänna förekommer fortfarande råttor och liknande skadedjur i hygienen inte ringa utsträckning. Detta gäller särskilt inom äldre bostadsområden. inom fabriks- och upplagsområden, i anslutning till behandlingsanläggningar för avfall etc. Gruppen av skadedjur som förorsakar olägenheter i sanitärt hänseende har emellertid på senare tid utökats. Bl. a. har påtalats de avsevärda olägenheter som sorkar och lämlar tidvis förorsakat i vissa delar av landet. Allvarligast torde därvid vara den spridning av harpest (tularemi) som konstaterats ske via sorkar. Andra djur, som tidigare kanske inte betraktats som skadedjur i sanitärt hänseende, har inom en del områden av olika orsaker tenderat att uppträda i sådan omfattning att man numera kan tala om sanitär Här kan nämnas kråk- och måsfâglar, vissa duvarter, förvildade olägenhet. katter etc. En del hälsovårdsnämnder har ansett sig sakna formellt underlag för att i större utsträckning ingripa mot dessa skadedjur eftersom nuvarande lagstiftning i huvudsak begränsar sig till att gälla råttor och möss. Det föreligger därför ett behov att i den nya lagstiftningen utvidga bestämmelserna till att bör denna gälla även andra djur än dessa två arter. Enligt HSU:s uppfattning utvidgning inte ske genom en uppräkning av de djur som skall anses som skadedjur. I stället bör liksom vid bedömningen av vad som är ohyra omständigheterna i varje särskilt fall avgöra om en djurart skall betraktas som skadedjur och om särskilda bekämpningsåtgärder är påkallade. Huvudvikten skall emellertid som alltid läggas på de sanitära riskerna eller olägenheterna djur förorsakar. Den omständigheten att t. ex. sorkar eller harar ifrågavarande förstör trädgårdsväxter, prydnadsbuskar e. d. utgör således inte grund för eller åtgärder med stöd av hälsoskyddslagstiftningen. I detta ingripanden sammanhang vill HSU erinra om att innan miljö- och hälsoskyddsnämnden vidtar mot djur så bör nämnden kontrollera att åtgärderna inte åtgärder

sou 1978:44 Olika sakomrâden 113

strider mot jaktlagen eller annan sådan författning. För det fall den enskilde inte vidtar de åtgärder mot ohyra och skadedjur som kan anses motiverade kan miljö- och hälsoskyddsnämnden utföra åtgärden på den försumliges bekostnad. En förutsättning härvid är självfallet att nämnden har uppmanat den enskilde att utföra åtgärden. Vad slutligen angår kommunens skyldighet att när så erfordras vidta bekämpningsåtgärder beträffande skadedjur bör ett förtydligande ske, eftersom viss tveksamhet härom tidigare rått. Detta beror till en del på att 55 § hälsovårdsstadgan är något oklar i sin formulering. Kommunens skyldighet att ingripa gäller enligt HSU:s uppfattning fall där det inte kan anses rimligt att enskild person skall stå för åtgärden. Det kan här t. ex. vara fråga om en “invasion” av råttor som rör ett större område.

8.8.3 Förslag HSU föreslår att föreskrifterna rörande åtgärder mot ohyra, råttor och möss får en generell inriktning att i princip avse alla skadedjur som kan vålla Sanitär olägenhet. HSU föreslår vidare att om det är av särskild betydelse med hänsyn till hälsoskyddet åtgärder skall vidtas genom kommunens försorg för att bekämpa skadedjur.

8.9 Om hälsovårdstätort

8.9.1 Gällande rärt Hälsovårdstätort definieras i hälsovårdsstadgan (5 ä) som område för vilket fastställts stadsplan eller byggnadsplan. l hälsovårdsstadgan finns elva paragrafer som behandlar hälsovårdstätort. Utvidgning av eller undantag från tätortsbestämmelsernas tillämpningsområde kan ske genom antagande av lokal hälsovårdsordning. Vatten som inom hälsovårdstätort genom allmän anläggning för vattenförsörjning tillhandahålles för dryck, matlagning m. m. skall underkastas fysikalisk-kemisk och bakteriologisk undersökning. Vidare sägs att länsstyrelsen äger förordna om sådan undersökning utom hälsovårdstätort (32 §). Inom hälsovårdstätort skall urin, diskvatten och annan flytande orenlighet avledas i sluten avloppsledning om inte hälsovårdsnämnden medger annat (40 §). Klosett och urinoar utomhus skall inom hälsovårdstätort anordnas på betryggande avstånd från gata, väg och annan allmän plats samt från bostad (44 §). Sopor, köksavfall och dylik orenlighet skall inom hälsovårdstätort förvaras på visst angivet sätt i avvaktan på bortforsling (49 §). Gård, portgång och annat till byggnad hörande yttre utrymme skall inom hälsovårdstätort hållas i snyggt och vårdat skick (50 §). Fortlöpande tillsyn skall inom hälsovårdstätort anordnas vid allmän behandlingsanläggning för avfall. (53 § 2 st.). För stall, ladugård o. d. inom hälsovårdstätort finns särskilda bestäm-

114 Olika sakomrâden

melser rörande hur de skall vara inrättade(58 § 3 st.). Vidare linns föreskrifter om hur orenlighet från stall och ladugård m. m. inom hälsovårdstätort skall omhändertas (59 §). Slutligen föreskrivs att anmälan skall göras till hälsovårdsnämnd före anordnandet inom hälsovårdstätort av stall m. m., av gård för hållande av hundar, av gödselstad eller annan upplagsplats för djurspillning (61 §). Återkommande besiktning av bostäder och lokaler skall ske genom hälsovårdsnämndens försorg inom hälsovårdstätort (76 §). Enligt 2 § normalhälsovårdsordningen kan de flesta bestämmelser som rör hälsovårdstätort bli tillämpliga även utanför sådan ort. Hälsovårdsnämnd får medge undantag från de i hälsovårdsstadgan för hälsovårdstätort meddelade särskilda föreskrifterna om det är påkallat av lokala förhållanden eller andra omständigheter och det kan ske utan väsentlig olägenhet från sanitär synpunkt (27 § normalhälsovårdsordningen).

8.9.2 Problem och överväganden omfattar föreskrifter som rör De särregler som gäller för hälsovårdstätort vatten, avlopp, klosett och urinoar, renhållning, djurhållning och bostadsin- Dessa föreskrifter tillkom för att tillgodose de särskilda sanitära spektion. behov som föreligger i en tätort där risker för sanitär olägenhet bedömdes vara större än på ren landsbygd. Enligt direktiven för HSU har utredningen att överväga om samma hygieniska krav bör gälla för område såväl utom som inom s k. hälsovårdstätort. HSU tar först upp de nu gällande föreskrifterna för hälsovårdstätort för att undersöka om det med utgångspunkt i dem alltjämt finns fog för olika föreskrifter för hälsovårdstätort och övriga områden. i 32 § l st. hälsovårdsstadgan föreskrivs att vatten inom hälsovårdstätort från allmän anläggning skall underkastas viss undersökning. Enligt HSU:s uppfattning bör sådan undersökning varom här är fråga ske vid alla allmänna Det behövs därför inte några särskilda föreskrifter för hälsoanläggningar. vårdstätort. I 40§ hälsovårdsstadgan sägs att inom hälsovårdstätort skall urin, diskvatten och annan flytande orenlighet som lätt kan övergå i förruttnelse avledas i sluten avloppsledning om inte hälsovårdsnämnden medger annat. Enligt HSU:s förslag (8.5) kommer miljö- och hälsoskyddsnåmnds tillstånd att fordras för anläggande av alla enskilda avlopp. [den prövn ng som då sker kommer de sanitära aspekterna att beaktas. Härigenom bör kravet på att inrättas på ett ändamålsenligt sätt tillgadoses. Härutavloppsanläggningar över bör framhållas att avloppsnätet numera är utbyggt i sådar omfattning att det i tätorter endast i sällsynta fall kan bli fråga om att orenlighet avleds i avloppsledning som inte är sluten. Detta innebär att grunden lör särregeln för hälsovårdstätort i 40 § hälsovårdsstadgan inte längre är lika stark som Beträffande den orenlighet varom är fråga i 40§ ;mfattas den i tidigare. HSU:s förslag av en generell paragraf med ett innehåll som svarar mot 39 § hälsovårdsstadgan och med innebörd att sådan orenlighet skall omhändertas så att sanitär olägenhet inte uppstår. Med hänsyn till det sagda finns enligt HSU:s mening nu inte skäl att behålla dessa särregler för hilsovårdstätort. I 44 § l st. hälsovårdsstadgan berörs hur klosett och urinoai utomhus skall

sou 1978:44 Olika sakomrâden 115

anordnas, varvid det för hälsovårdstätort särskilt anges att de skall förläggas på betryggande avstånd från gata, väg och allmän plats samt från bostad. Även inrättandet av nämnda anordningar omfattas i HSU:s förslag av en generell föreskrift att för avledande m. m. av avloppsvatten skall de anordningar vidtas som behövs för att motverka sanitär olägenhet. Härutöver kan framhållas att för inrättande av avlopp föreslås miljö- och hälsoskyddsnämnds tillstånd. Det saknas därför anledning att särskilt ange vissa kriterier för hur klosett och urinoar skall vara anordnade inom hälsovårdstätort. 49 och 50 §§ hälsovårdsstadgan behandlar renhållning inom hälsovårdstätort. Dessa regler kommer enligt renhållningskommitténs betänkande att tas in i den föreslagna renhållningslagen och kommer att gälla även utom de nuvarande hälsovårdstätorterna. Behov av särregler för hälsovårdstäton faller därigenom bort. Föreskriften i 53 § 2 st. hälsovårdsstadgan innebär att det inom hälsovårdstätort skall anordnas fortlöpande tillsyn vid behandlingsanläggning eller upplagsplats. Tillsyn sker bl. a. genom den förprövning som förekommer enligt miljöskyddslagen beträffande sådana anläggningar. Enligt renhållningskommitténs förslag föreslås hälsovårdsnämnd utöva tillsyn över att sanitär olägenhet ej uppkommer vid hantering av avfall. Denna tillsyn skall även omfatta allmän behandlingsanläggning m. m. Enligt HSU:s uppfattning är tillsynen lika angelägen var än anläggningen är belägen. Det fordras därför inte några särregler för hälsovårdstätort. Föreskrifterna i 58, 59 och 6l §§ hälsovårdsstadgan rör i huvudsak stall, ladugård eller annat förvaringsrum för djur och hållande av djur. I HSU:s förslag (8.6) finns en generell bestämmelse med innebörd att husdjur och andra djur som hålls i fångenskap skall skötas så att sanitär olägenhet inte uppstår. När det gäller sådana förhållanden är det skillnad mellan tätort och landsbygd. Därför föreslås att vissa slag av djur inte utan tillstånd av miljöoch hälsoskyddsnämnd får hållas inom område med fastställd stads- eller byggnadsplan. Härigenom tillgodoses de behov av särregler i detta avseende som nu regleras genom särskilda föreskrifter för hälsovårdstätort. Vad slutligen angår föreskriften om kontinuerlig bostadsinspektion (76 §) inom hälsovårdstätort har HSU berört denna fråga under avsnittet om bostad (8.1). Med hänsyn till vad där sagts saknas anledning att behålla denna föreskrift. Efter denna genomgång av särbestämmelserna har HSU övervägt om det finns andra skäl för att bibehålla skillnaden mellan hälsovärdstätort och andra områden. I detta hänseende framträder den olikhet som självfallet finns mellan ren landsbygd och tätort. Omständigheter som i en tätort framkallar sanitär olägenhet behöver inte nödvändigtvis göra det på landsbygden. Det är emellertid inte självklart att detta förhållande leder till att det skall finnas olika bestämmelser för olika områden. En flexibel tillämpning av begreppet sanitär olägenhet (se avsnitt 6.1.2), varvid samtliga omständigheter beaktas torde, enligt HSU:s mening, räcka för att få den differentiering som behövs. HSU anser således att med den uppläggning av hälsoskyddsförfattningen som utredningen föreslår kan de nuvarande särreglerna för hälsovårdstätort tas bort.

1 16 Olika sakomrâden

8.9.3 Förslag HSU föreslår att det nuvarande begreppet hälsovärdstätort tas bort.

8.10 Hälsovårdsordning m. m.

8.10. 1 Gällande rätt Föreskrifter om hälsovårdsordning finns i 13 kap. hälsovårdsstadgan (65-69 §§). Kommun kan med stöd av dessa bestämmelser meddela ytterli- - utöver vad som sägs i hälsovårdsstadgan - avseende gare föreskrifter allmänna hälsovården. Föreskrifterna skall meddelas i lokal hälsovårdsordning och avse kommunen eller del av kommunen. Det skall vara fråga om bestämmelser som är nödvändiga för att komma till rätta med eller för att får inte röra förebygga sanitär olägenhet inom ett visst område. Föreskrifterna förhållanden som regleras genom annan allmän författning. När föreskrift meddelas i lokal hälsovårdsordning skall tillses att onödigt tvång inte läggs på allmänheten eller eljest obefogad inskränkning görs i den enskildes frihet (65 §). l lokal hälsovårdsordning kan föreskrivas att de regler som gäller för hälsovårdstäton även skall gälla utom sådan ort. Hälsovårdsnämnd äger vidare genom föreskrift medge undantag från bl. a. hälsovårdsstadgans särskilda bestämmelser för hälsovårdstätort (66 §). l 67 § hälsovårdsstadgan föreskrivs att regeringen skall fastställa en normalhälsovårdsordning från vilken någon väsentlig avvikelse inte får göras. Hälsovärdsnämnd som finner att hälsovårdsordning erfordras inom kommunen har att göra framställning hos kommunfullmäktige om anta- Om framställningen inte föranleder önskad gande av hälsovårdsordning. åtgärd är nämnden oförhindrad att vända sig till länsstyrelsen som då kan förordna i ärendet. Hälsovårdsordning skall underställas länsstyrelsen för fastställelse. Länsstyrelsen har i sin prövning antingen att utan ändring fastställa hälsovårdsordningen eller vägra fastställa den (68 §). Beslut om antagande, ändring eller upphävande av lokal hälsovårdsordning skall införas i länskungörelserna (69 §). Hälsovårdsnämnd får även för särskilda fall meddela de föreskrifter som utöver hälsovårdsstadgan och lokal hälsovârdsordning behövs för förebygav Sanitär olägenhet vid viss verksamhet eller i gande eller undanröjande samband med utnyttjandet av plats eller lokal till vilken allmänheten äger tillträde (70 § l st.). Om det föreligger behov av allmänna föreskrifter i sådant eller annat hänseende skall nämnden göra anmälan därom till kommunfullmäktige (70 § 2 st.). Normalhälsovårdsordningen fastställdes senast den 8 oktober 1971. Den innehåller 28 paragrafer, flertalet av detaljkaraktär. finns möjlighet att förordna om att Enligt 2 § normalhälsovårdsordningen vissa föreskrifter i hälsovårdsstadgan som endast gäller hälsovårdstätort skall utvidgas att gälla inom ytterligare område inom kommunen. Särskilda krav på rengöring i hotell och pensionat m. m. finns i 4§ normalhälsovårdsordningen.

Olika sakomrâden 117

l 5-7 §§ normalhälsovårdsordningen lämnas detaljerade anvisningar om hur herrfriseringar m. m. skall skötas från hygienisk synpunkt. 8-12 §§ normalhälsovårdsordningen behandlar ingående de Sanitära kraven när det gäller torrklosett och urinoar. Enligt l3§ normalhälsovårdsordningen kan förbud meddelas att inom visst område använda gödsel. l 14§ normalhälsovårdsordningen föreskrivs bl. a. förbud för fastighetsägare att själv slutligt behandla visst avfall. 15 § normalhälsovårdsordningen föreskriver att hälsovårdsnämnd får meddela närmare bestämmelser om hur orenlighet och avfall skall förvaras inom fastighet och hur behållare samt anordning för förvaring skall vara beskaffade. 1 16-19 §§ normalhälsovårdsordningen finns ytterligare föreskrifter rörande renhållning. Med stöd av 17 § kan en utökning av det kommunala renhållningsmonopolet ske. Bestämmelser om åtgärder mot ohyra finns i 20-21 §§ normalhälsovårdsordningen. Där anges bl. a. att man vid vissa lokaler inte tårta emot föremål i vilka det finns ohyra. Rätten att hälla vissa slag av djur inom visst område kan inskränkas med stöd av 22 § normalhälsovårdsordningen. Föreskrifter om badplats och lägerplats finns i 23-25 §§ normalhälsovårdsordningen. Jämlikt 26§ normalhälsovårdsordningen finns möjlighet att inom visst område föreskriva förbud mot s. k. tomgångskörning med motorfordon. 27 och 28 §§ behandlar undantag från hälsovårdsstadgans särregler för hälsovårdstätort.

8.10.2 Problem och överväganden Den nu gällande författningskonstruktionen förutsätter att kommunerna kan anta lokal hälsovårdsordning. Detta system med normalhälsovårdsordning och lokala hälsovårdsordningar, synes ha fungerat väl. Samtliga landets kommuner har lokal hälsovårdsordning. Kommunerna har i lokal hälsovårdsordning kompletterat bestämmelserna i hälsovårdsstadgan med föreskrifter från normalhälsovårdsordningen och i många fall därutöver meddelat ytterligare bestämmelser. Kommunerna har härigenom inom vissa givna ramar kunnat ta hänsyn till särskilda lokala förhållanden. Samtidigt har systemet med normalhälsovårdsordning och länsstyrelsens prövning av de lokala hälsovårdsordningarna medfört en relativt stor likhet i föreskrifterna inom hela riket och att rimliga rättssäkerhetskrav har tillgodosetts. Av en undersökning rörande omfattningen av och huvudsakliga innebörden i från 4-26 §§ normalhälsovårdsordningen avvikande föreskrifter utfärdade i lokal hälsovårdsordning framgår följande. Landets samtliga kommuner hade uppmanats att till HSU inkomma med sina lokala hälsovårdsordningar. Innehållet i dessa jämfördes därefter med föreskrifterna i normalhälsovårdsordningen. Av de 251 kommuner som inkom med begärda uppgifter stämde 56 kommuners lokala hälsovårdsordning helt överens med föreskrifterna i normalhälsovårdsordningen. Hos 195

118 Olika sakomrâden kommuner förekom det således avvikelser i någon form från normalhälsovårdsordningen. Hur avvikelserna fördelar sig framgår av figur 3.

Antal avvikelser (kommuner)

ll

140 130- 120- 110- 100- 90- 80- 70- 60- 50- 40- 30-

m.m. m.m.

m.m.

Frisersalong Renhållning

Hotell Urinoar Gödsel Ohyra Djur Badplats Luftvård

O Å Grupper av föreskrifter Figur 3

Olika sakømrâden 119

De olika avvikelserna rörde i huvudsak följande förhållanden: Hare/l och pensioner! D allmänna regler for hur rum skall vara utrustade D hur ofta rum skall vädras D olika rengöringsbeståmmelser

Frisersa/ong m. m. D bestämmelser om rengöring av verktyg D förbud att använda lokal som bostad D lokalernas beskaffenhet

Urinøar m. m. D olika renhållningsbestämmelser

Gödse/ D hälsovårdsnämndens tillstånd till transport, spridning och deponering av slam från avloppsbehandlingsanläggning D regler for spridning av olika slags gödsel

Renhållning tillstånd att kompostera trädgårdsavfall transportbestämmelser av olika slag bortforsling av kontors- och affársavfall genom kommunens försorg

EIEIDDGEI

kommunen skall ta hand om avfallet efter renslakt rengöring av sopnedkast regler för hantering av sopor

Ohyra D uttrycket varubelåningskontor har slopats

Djur D häst, får och kanin har tillförts i 22 § uppräknade djur

Badpla/s m. m. D förbud att tvätta motorfordon vid badstrand D hålsovårdsnämndens tillstånd for upplåtelse av avgiftsbelagd badplats till allmänheten D soptunna vid stranden D förbud att medföra hund till badet D kontroll av bassängbadsvatten

Lu/Ivârd D anvisningar rörande bränsle som används i värmeanläggning (52 kommuner har uteslutit foreskriften om luftvård).

120 Olika sakomrâden

Nyinsalta rubriker Ett relativt stort antal kommuner har i lokal hälsovárdsordning infört nya bestämmelserjämfört med normalhälsovårdsordningen. Vad de nya föreskrifterna handlar om och frekvensen av dem framgår av figur 4.

Antal avvikelser (kommuner)

ll

60-

50-

45-

40-

35-

30-

25-

20-

15-

10-

Avloppsren.- anläggn.

Sami.- lokal

Vattenvård Hamnar

Fritids- bebygg.

ö

Olje- anl Sop- rum stad

m Ä 1 0 Figur 4 Nya bestämmelser

56 kommuner har tillfört bestämmelser om Vattenvård. En del rubricerade det som “skydd för ytvatten eller skydd for grundvatten. 4 kommuner har meddelat bestämmelser för fritidsbebyggelse. Regler om hamnar. småbåtshamnar eller gästhamnar har 19 kommuner infon. Regler för oljeeldningsanläggningar, soprum, samlingslokaler, avloppsreningsanläggningar och bostäder förekommer också, men mindre frekvent.

Olika sakomrâden 121

l undersökningen infordrades även uppgift från hälsovårdsnämnderna om föreskrifter med stöd av 70§ l st. hälsovårdsstadgan hade meddelats. Undersökningen visar att endast 26 hälsovårdsnämnder utnyttjat möjligheten att meddela sådana föreskrifter. Innehållet i föreskrifterna rörde huvudsakligen: förbud mot husvagnsparkering i fjällen tomgängskörningsförbud på viss gata

DDDGD

bestämmelser om Sanitära arrangemang vid motortävling märkning av katter badförbud inom visst område, Undersökningen ger sammanfattningsvis vid handen arr avvikelser från normalhälsovårdsordningen förekommer i relativt stor omfattning, att dessa är av detaljkaraktär, att föreskrifter rörande Vattenvård dominerar samt al! få kommuner utnyttjar möjligheten att meddela särbestämmelser med stöd av 70§ 1 st. hälsovârdsstadgan. l HSU:s undersökning har inte upptagits frågan i vilken utsträckning det i lokal hälsovårdsordning föreskrivits att vissa bestämmelser i hälsovårdsstadgan som gäller hälsovårdstätort även skall avse annat område. En översiktlig genomgång av materialet visar emellertid att sådana föreskrifter är mycket vanliga. Samtliga kommuner har som ovan sagts utfärdat lokal hälsovårdsordning. En huvudsaklig anledning härtill är givetvis författningens konstruktion men därutöver bör det hos kommunen även ha förelegat ett behov av att komplettera hälsovårdsstadgans föreskrifter med bestämmelser från normalhälsovårdsordningen. I ett flertal fall har även ytterligare föreskrifter meddelats. Särskilt de sist nämnda föreskrifterna får förutsättas vara grundade på lokala förhållanden. Enligt HSU:s förslag till ny hälsoskyddsförfattning skall ytterligare föreskrifter rörande huvuddelen av de frågor som regleras i hälsoskyddslagen meddelas av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av förvaltningsmyndighet eller kommun. Med denna konstruktion av författningen förutsätts att bl.a. allmänna detaljföreskrifter om exempelvis badplats, camping, åtgärder mot ohyra, särskilda krav på rengöring i hotell o. d. kommer att meddelas av förvaltningsmyndighet. När det gäller föreskrifter av lokal natur t.ex. rörande sanitära förhållanden vid småbåtshamnar innebär HSU:s förslag att kommun får möjlighet att enligt regeringens bemyndigande utfärda särskilda bestämmelser. Det måste härvid förutsättas att dessa kommunalt utfärdade föreskrifter grundas på framställning av miljö- och hälsoskyddsnämnd eller efter nämndens hörande. Frågor rörande renhållning som nu behandlas i normalhälsovårdsordningen överförs enligt renhållningskommitténs förslag till lag om hantering av avfall. I hälsoskyddslagen har intagits de särskilda föreskrifterna om hållande av djur samt om spridning av gödsel. HSU:s forslag innebär således att lokalt betingade föreskrifter kan meddelas med stöd av lagen. Lokala hälsoskyddsföreskrifter bör emellertid utfärdas endast när det är absolut nödvändigt. I samband med utfärdandet av den nya hälsoskyddsförfattningen bör det ankomma på kommunerna att föranstalta om att nu gällande lokala hälsovårdsordningar upphävs.

122 Olika sakomrâden sou 197g;44

HSU vill även framhålla att miljö- och hälsoskyddsnämnd även i framtiden föreslås ha möjlighet att för särskilda fall meddela föreskrifter. Föreligger bestämmelser bör dessa efter bemyndigande av behov av mer varaktiga eller förvaltningsmyndighet meddelas av kommunen. regeringen

8.10.3 Förslag HSU föreslår att den nuvarande ordningen med normalhälsovårdsordning och lokal hälsovårdsordning samt länsstyrelsens fastställelse av sådan ordning inte tas med i den nya hälsoskyddsförfattningen. HSU föreslår vidare att kommunen efter regeringens bemyndigande får meddela föreskrifter i den omfattning som närmare framgår av hälsoskyddsoch hälsoskyddsnämnd, liksom hittills, lagen. HSU föreslår även att miljöför särskilt fall får meddela föreskrifter till förebyggande eller undanröjande av sanitär olägenhet vid viss verksamhet m. m.

8.11 Tillämpningsområde

8.1 1.1 Gällande rätt Huvudprincipen i hälsovårdsstadgan är att den gäller i riket som helhet utan skillnad mellan tätortsbebyggelse och ren landsbygd. Emellertid förekommer vissa strängare föreskrifter rörande de Sanitära förhållandena inom tätortsbebyggelse. Hälsovårdsstadgan äger inte utan särskilt förordnande tillämpning på anordning, anläggning eller verksamhet inom försvarsmakten (6 §).

8.l1.2 Problem och överväganden HSU har under avsnitt 8.9 föreslagit att begreppet hälsovårdstäton skall tas bör vara generellt tillämplig i bort. HSU anser att hälsoskyddsförfattningen hela riket. som kan förekomma beträffande försvars- De speciella överväganden makten anser HSU tillgodosedda genom det förslag som lämnas under avsnittet om försvarsmakten i det följande (8.12).

8.ll.3 Förslag HSU föreslår att hälsoskyddsförfattningen blir tillämplig i hela riket.

8.12 Om försvaret

8.12.1 Gällande rätt m. m. Enligt 6 § hälsovårdsstadgan gäller inte föreskrifterna i stadgan utan särskilt förordnande för anordning, anläggning eller verksamhet inom försvarsmakten. De militära områdena är således undantagna från hälsovårdsstadgans tillämpning och hälsovårdsnämndernas tillsyn.

Olika sakomrâden 123

Högsta ledning av och uppsikten över Försvarets hälsovård utövas av försvarets sjukvårdsstyrelse i enlighet med dess instruktion (1969:403). Enligt nämnda instruktion (3 §) åligger det styrelsen särskilt an efter samråd med myndigheter som berörs därav planlägga och förbereda hälsooch sjukvården inom försvarsmakten vid krig eller krigsfara, att meddela eller hos regeringen föreslå bestämmelser för hälso- och sjukvården inom försvarsmakten, att leda den hygieniska livsmedelskontrollen inom försvarsmakten samtan leda djurhälsovården och djursjukvården inom försvarsmakten. Vidare skall försvarets sjukvårdsstyrelse (5 §) genom inspektioner skaffa sig kännedom om hälso- och sjukvården inom försvarsmakten. Av tjänstereglemente för försvarsmakten (kap. 21 mom. 3) framgår att chef för förband - med de undantag som framgår av allmänna läkarinstruktionen är ansvarig för hälso- och sjukvården vid förbandet. Han biträds härvid av förbandsläkare. För försvaret finns ett flertal föreskrifter rörande den allmänna hälsovården. De grundläggande bestämmelserna återfinns i “Hälsovårdsföreskrifter “ Försvarsmakten (HVF). Föreskrifterna ansluter i stort till hälsovårdsstadgans rubriker och innehåll. Av de inledande föreskrifterna i HVF framgår bl. a. att av centrala civila myndigheter meddelade bestämmelser för den allmänna hälsovården och därmed sammanhängande förhållanden skall i tillämpliga delar iakttas även inom försvarsmakten. Det skall emellertid ske i den mån de inte strider mot föreskrifterna i HVF eller andra för försvarsmakten gällande bestämmelser eller eljest av särskilda skäl inte kan följas. Enligt 4 § 2 mom. HVF skall erforderlig samverkan ske med motsvarande civila tillsynsorgan. l tjänstemeddelande för krigsmakten (TKG 730258) år 1973 har föreskrivits beträffande samverkan med civila tillsynsorgan att de myndigheter inom krigsmakten som har tillsyn över hälso- och miljövårdsfrågor skall samarbeta med motsvarande civila an samarbete myndigheter, också skall äga rum då det begärs av civil tillsynsmyndighet samt att samarbetet får begränsas eller helt underlåtas om det är påkallat av säkerhetsskäl eller andra speciella militära förhållanden. Den som vill anföra besvär över av fattat beslut försvarsmyndighet avseende allmänna hälsovården kan göra det i den ordning som gäller för försvaret. Sista instans i sådana ärenden är regeringen. Miljöskyddslagen och livsmedelslagen gäller för försvarsmakten medan arbetsmiljölagen och lagen om hälso- och miljöfarliga varor i princip är tillämpliga på försvaret. Enligt livsmedelslagen 3§ 2 st. kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna om undantag från lagens tillämpning på försvarsmakten. I livsmedelskungörelsen 47 § sägs att försvarets sjukvârdsstyrelse är tillsynsmyndighet inom försvarsmakten. Styrelsen kan i samråd med livsmedelsverket meddela föreskrifter ifråga om livsmedelslagens tillämpning på försvarsmakten (55 §).

124 Olika sakomrâden sou 197344

8.l2.2 Problem och överväganden Den nuvarande vilken hälsovårdsstadgans föreskrifter inte ordningemenligt gäller för försvaret, synes inte ha medfört några allvarligare problem. som föregick bestämmelserna rörande försvaret i den Vid de överväganden fästes stort avseende vid att föreskrifterna i nu gällande hälsovårdsstadgan den dåvarande inte var tillämpliga på försvaret. Detta livsmedelsstadgan Förhållande har i och med införandet av livsmedelslagen ändrats. Livsmedelslagen gäller även för försvaret. Allt fler författningar gäller numera utan undantag för försvarsmakten. Enligt HSU:s uppfattning finns det inte heller några skäl för att i hälsomeddela generellt undantag för försvarsmakten. Emelskyddsförfattningen lertid kan inte bortses från de speciella förhållanden som till viss del råder inom försvaret. Det kan vara fråga om hemliga och andra befastningsanordningar, förbandsövningar m. m. De särskilda förhållanden som förekommer inom försvaret kan dock beaktas på annat sätt än genom att undanta försvaret från hälsoskyddsförfattningens tillämpningsområde. HSU föreslår därför att de nya hälsoskyddsbestämmelserna till skillnad mot de hittillsvarande blir tillämpliga inom försvaret. Vad avser de tidigare nämnda särskilda förhållandena anser HSU att de kan eller myndighet som regeringen bestämmer beaktas genom att regeringen bemyndigas meddela särskilda föreskrifter om undantag från lagens tillämp- När det gäller tillsynsuppgifterna inom försvaret måste ning på försvaret. tas till där förekommande anläggningar och anordningar till vilka hänsyn av säkerhetsskäl ej bör ha tillträde. En miljö- och hälsoskyddsnämnd vore därför att fördela tillsynsuppgifterna mellan civila och militära möjlighet häsovårdsorgan. HSU anser emellertid att en sådan lösning skulle kunna få onödiga kompetenstvister till följd. Med hänsyn härtill föreslår HSU att det inom försvaret redan fungerande tillsynsorganet, försvarets sjukvårdsstyrelse, tilldelas ansvaret för tillsynen beträffande försvarsmakten. Med den föreslagna lösningen av tillsynsansvaret uppstår frågan hur en civil tillsynsmyndighet skall tillförsäkras möjlighet att påverka beslut av försvarsmyndighet som rör hälsoskyddet. Sådana beslut kan i vissa fall få konsekvenser för områden utanför de militära. Ett exempel härpå är buller från försvarsanläggning som stör omkringliggande bebyggelse. För HSU framstår samarbete mellan civila och militära hälsovårdsorgan som nödvändigt. Redan nu finns föreskrifter i HFV och i tjänstemeddelanden för krigsom samarbete mellan berörda organ. Begäran om samarbete bör makten kunna göras av såväl civil som motsvarande militära myndighet.

8.l2.3 Förslag blir tillämplig på försvaret, att HSU föreslår att hälsoskyddsförfattningen försvarets sjukvårdsstyrelse tilldelas ansvaret för tillsynen över hälsoskyddet inom försvaret samt att regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer får förordna om undantag från lagens tillämpning på försvarsmakten.

Olika

sakomrâden 4125

8.13 Miljö- och hälsoskyddsnämnds personal

8.13.1 Gällande rätt m. m.

Enligt hälsovårdsstadgan skall inom varje kommun finnas en eller flera hälsovårdsinspektörer för att biträda hälsovårdsnämnden i dess arbete (14 §). För heltidsanställning som hälsovårdsinspektör krävs genomgången utbildning av viss fastställd omfattning. Socialstyrelsen kan i särskilda fall medge undantag från kravet på särskild utbildning. Sådant undantag grundar sig på att vederbörande har annan likvärdig utbildning eller sådan förvärvad erfarenhet som kan anses göra honom eller henne skickad att fullgöra på hälsovårdsinspektör ankommande arbetsuppgifter. Vidare finns möjlighet för kommun att av regeringen bli befriad från skyldigheten att ha hälsovårdsinspektör. Bestämmelserna rörande kravet på minst en hälsovårdsinspektör i varje kommun fick sin nuvarande utformning år 1972 i samband med den nya livsmedelslagstiftningen. Före denna tidpunkt fanns möjlighet att anställa gemensam inspektör lör två eller flera kommuner. De på inspektör ankommande uppgifterna kunde även fullgöras av ledamot i nämnden om detta skedde utan att uppgifterna eftersattes. Vidare kunde tjänst som hälsovårdsinspektör förenas med annan tjänst. De skärpta krav som den nya livsmedelslagstiftningen medförde på hälsovårdsnämnderna som tillsynsmyndighet ansågs motivera en ändring i hälsovårdsstadgan med ett absolut krav på minst en hälsovårdsinspektör i varje kommun. Dispens från sagda krav har beviljats endast i tre fall. Genom beslut av riksdagen år 1975 har vid Umeå universitet inrättats en speciell treårig utbildningslinje för hälsovårdsinspektörer. Första intagningen skedde vårterminen 1977 varför de första högskoleutbildade hälsovårdsinspektörerna avslutar sin utbildning hösten 1979. 1 förhållande till den tidigare utbildningen av hälsovårdsinspektör kommer den treåriga utbildningen att medföra utvidgade och på vissa områden fördjupade studier. Som exempel på personalläget vid hälsovårdsnämnderna kan nämnas att det den 9 mars 1977 i landet fanns 825 inrättade tjänster som heltidsanställd hälsovårdsinspektör. Av dessa saknade 109 tjänster ordinarie innehavare. Av 22 vikarier var 17 utbildade inspektörer eller sådana som erhållit dispens eller på annat sätt var behöriga, medan 5 vikarier inte uppfyllde kraven i 14§ hälsovårdsstadgan. Enligt samma statistik saknade 20 kommuner heltidsanställd hälsovårdsinspektör med behörighet enligt 14 §. l två hade dispens medgivits för delande av tjänst mellan två kommuner. l hälsovårdsstadgan (14 §) föreskrivs vidare att stad med minst 40 000 invånare skall ha en eller flera stadsläkare. Vidare finns en rekommendation om att stad med minst 15000 invånare ävenledes bör ha stadsläkare eller motsvarande läkare. Sådana läkare antas av hälsovårdsnämnden, om inte kommunfullmäktige förbehållit sig detta. För behörighet att upprätthålla tjänsten som stadsläkare krävs, förutom läkarutbildning, länsläkarkompetens som innebär viss specialutbildning. Före anställande av stadsläkare skall, enligt allmänna läkarinstruktionen, socialstyrelsen höras i ärendet. Gällande hälsovårdsstadga trädde i kraft den l januari 1960. Frågan om

sou 197344 126 Olika sakomräden

stadsläkare för att biträda hälsovårdsnämnden berördes behovet av anställd betänkande eller i propositionen inte i hälsovårdsstadgekommitténs (1958:B 46). 1 hälsovårdsstadgans ursprungliga lydelse fanns alltså inte någon

föreskrift om stadsläkare. och sjukvården i riket tog i sitt Kommittén för översyn av hälsoav den lokala och betänkande (SOU 1958:15) upp frågan om Förstärkning inom Härvid förutskickade regionala tillsynen omgivningshygienen. kommittén att de dittillsvarande statliga provinsialläkarna genom överföring huvudmannaskap mer renodlat skulle engatill landstingskommunernas och ha mindre utrymme för t. ex. geras i individuell hälso- och sjukvård service åt hälsovårdsnämnderna. Det var därför nödvändigt, ansåg kommit-

läkartjänster som stadshygieniker med omgivningshygien tén, att särskilda i städer med 40 000 invånare och som huvuduppgift inrättades åtminstone

däröver. behandlades i proposition 1963:51 angående åtgäder mot Stadsläkarfrågan av könssjukdomar. 1 och med att riksdagen antog denna fick 14 § utbredning i vad avser stadsläkare. 1 1963 hälsovårdsstadgan sin nuvarande utformning förenas års proposition framhölls att tjänst som stadsläkare inte skulle kunna utan det skulle vara en med annan tjänst i stad med över 40000 invånare,

heltidstjänst. används 1 de bestämmelser i 14 § som berör frågan om stadsläkare stad och inte kommun. Detta komplicerar i viss mån en bedömning uttrycket bestämmelserna efterlevs. Uttrycket stad ersattes år 1971 av av huruvida befolkningstalet i landets städer år 1970, beteckningen kommun. Enligt stad användes i statistiksammanhang, således det sista året beteckningen stadsläkare. Någon avgörande förändring skulle 37 städer ha heltidsanställd för dessa tätorter torde härefter inte ha ägt rum. Av av befolkningstalen från socialstyrelsen avseende juli 1977 framgår emellertid statistikuppgifter stadsläkare. Av övriga att endast 3 kommuner (städer) hade heltidsanställd konsulttjänster i har 35 deltidsanställd stadsläkare. medan övriga utnyttjar

varierande omfattning. Sedan år 1972 har flera kommuner sökt och erhållit dispens från kravet på

stadsläkare. kan erinras om att hälsovårdsnämnden hittills genom I detta sammanhang i 9 och 10 §§ hälsovårdsstadgan, om skyldighet och rätt för bestämmelserna sammanträden, varit distriktsläkare och länsläkare att närvara vid nämndens tillförsäkrad viss medicinsk sakkunskap. Genom att riksdagen antagit av kommuförslagen i prop. 1976/7721, om minskad statlig detaljreglering nerna m. m., har emellertid nämnda bestämmelse upphört att gälla fr. o. m.

den 1 juli 1977. har socialstyrelsen i 1 anledning av nämnda ändring i hälsovårdsstadgan skrivelse den 2 december 1976 hos Socialdepartementet hemställt om ändring

(1963:341). Ändringen föreslås innebära att av allmänna läkarinstruktionen distriktsläkare även i fortsättningen skall vara skyldiga att på kallelse närvara sammanträde. Socialstyrelsens framställning har vid hälsovårdsnämnds den 9 juni 1977 överlämnats till HSU för behandling enligt regeringsbeslut inom utredningen. och Föreskrifter om anställande av annan personal än hälsovårdsinspektör Inte heller annan lagstiftning som stadsläkare finns inte i hälsovårdsstadgan. innehåller anvisningar om eller reglerar hälsovårdsnämndens tillsynsområde

Olika sakomrâden 127

krav på anställning av personal med särskild. kompetens. Livsmedelslagstiftningen och bestämmelser som rör djurhälsovård och husdjurshygien inom den animala Iivsmedelsproduktionen har dock medfört behov av tillsynspersonal med speciell kompetens i en del kommuner. För att fullgöra sina åligganden har således en del hälsovårdsnämnder anställt stadsveterinärer, under vilkas ledning i vissa fall livsmedelslaboratorier upprättats och drivs. Besiktning av kött och importkontroll i våra införselorter är andra uppgifter som formellt kräver veterinärkompetens. Anställda stadsveterinärer finns f. n. i 2l av landets kommuner. Även för andra uppgifter har hälsovårdsnämnderna anställt personal med speciell kompetens, exempelvis administratörer, utredare, tekniker och ingenjörer. HSU har inte funnit det möjligt att kartlägga omfattningen härav.

8.l3.2 Problem och överväganden

I det fortlöpande tillsynsarbete som åligger hälsovårdsnämnd är behovet av sakkunnig personal uppenbart. Nya arbetsuppgifter har tillkommit och de traditionella tillsynsuppgifterna har ökat i omfång och svårighetsgrad. 1972 års Iivsmedelslagstiftning föreskriver en offentlig kontroll av livsmedelshanteringen som - fullt utbyggd år 1978 - kräver och kommer att kräva betydande personella resurser. Allmänhetens medvetenhet i frågor som rör miljö och allmän hälsovård gör att kraven på välutbildad och serviceinriktad personal bör vara en självklarhet för kommunerna. De nuvarande bestämmelserna i hälsovårdsstadgan om skyldighet för kommun att anställda hälsovårdsinspektör har kritiserats från skilda utgångspunkter. Å ena sidan har från i första hand fackligt håll framförts den kritiken att bestämmelserna om kompetenskrav för heltidsanställning på ett enkelt sätt kan kringgås genom deltidsanställning av personal. Å andra sidan har bestämmelsen betraktats som en onödig detaljreglering av kommunernas sätt att organisera sitt arbete. HSU anser för sin del att starka skäl måste finnas för att motivera en fortsatt detaljreglering av kompetensen hos hälsovårdsnämndernas personal. Frågan om kommuns sätt att tillgodose behovet av sakkunskap i olika kommunala nämnder och förvaltningar har nyligen behandlats i en särskild proposition (1976/77:l) om minskad statlig detaljreglering av kommunerna m. m. Förslagen i propositionen har antagits_ av riksdagen och gäller sedan den 1 juli 1977. Den grundläggande principen bakom riksdagens beslut är att kommunernas handlingsfrihet bör öka liksom deras möjlighet att anpassa verksamhetsformerna efter lokala förhållanden. Genom beslutet har i första hand sådana bestämmelser tagits bort som reglerar närvarorätt för utomstående vid olika kommunala nämnders sammanträden. Propositionen berör emellertid också andra frågor rörande sakkunskap hos nämnderna. Iett fall, nämligen i fråga om lagen om social centralnämnd, har sålunda bestämmelser om biträde åt nämnden borttagits. Som motivering härför anförde departementschefen bl. a. följande: För egen del vill jag bedöma förslagen från utgångspunkten att nämnderna inte onödigtvis skall styras av statsmakterna vid sitt val av arbetsformer. En bedömning på det lokala planet från fall till fall av vilket beslutsunderlag och vilken utomstående

sou 197344 l28 Olika sakomrâden

från Iagstiftarna främja kloka sakkunskap som behövs kan bättre än generella direktiv skäl for föreskrifter och väl underbyggda beslut. Det bör därför finnas särskilt starka är jag eller rekommendationer av detta slag. För att undvika varje missförstånd inte avser behovet av att tillföra angelägen att framhålla att mitt ställningstagande av att kalla in nämnden sakkunskap. Jag tar inte heller ställning till lämpligheten avserendast lämpligheten utomstående till de olika nämnderna. Mitt ställningstagande

av att i lagstiftningen föreskriva vissa lösningar.

framhöll departementschefen vidare: Beträffande hälsovårdsnämndern

torde i Läkares och veterinärs medverkan i hälsovårdsnämnd och i slakthusstyrelse i nämndarbetet. Jag är emellertid många fall vara ett naturligt och oundgängligt inslag beredd att överlämna åt nämnderna att avgöra när detta är förhållandet.

olika nämnders i en kommun. Genom Det är svårt att jämföra uppgifter har kommunerna emellertid blivit större och kommunsammanslagningarna resurser. Detta har även medfört att kommunerna fått ökade ekonomiska och kvantitativt förbättrats när det gäller inom olika sektorer både kvalitativt Till personalen. Detta förhållande torde även gälla för hälsovårdsnämnderna. av utbildningen som kommit till stånd detta kan läggas den förbättring vid Umeå universitet. genom den nya utbildningslinjen att de tjänstemän som Av bl. a. rättssäkerhetsskäl är det angeläget och gentemot allmänheten, representerar miljö- hälsoskyddsnämnden i form av inspektioner. har ingående kännedom om den rättsliga exempelvis för verksamheten. Allmänheten måste kunna lita på att vederbögrunden har sådan utbildning och bakgrund i övrigt att han eller hon rande verkligen förmår att ta till vara de intressen som enligt lagstiftningen skall tillgodoses.

HSU utgår därför ifrån att nämnderna när det gäller personal med sådana tillser att sådan kompetens föreligger. Det synes arbetsuppgifter regelmässigt en emellertid inte nödvändigt att lagfasta detta krav, som närmast får ses som inom nämndens ram självklarhet. När det gäller andra typer av verksamhet i vad avser de rättsliga kan behovet av personal med särskild kompetens

frågorna vara mindre tungt vägande. HSU har funnit att nämnderna inte i någon utpräglad grad sett sig utan dessa foranlåtna att anställa annan personal än hälsovårdsinspektörer, delen av förvaltningarnas arbete. har hittills svarat för den överväldigande skulle ändras torde inte föreligga. HSU har Något skäl för att detta förhållande att nämnderna även i fortsättningen i första därför stärkts i sin uppfattning att anställa hälsovårdsinspektörer även om 14 § hälsovårdshand kommer stadgan i sin nuvarande form skulle utgå ur lagstiftningen. invånare. Stadsläkare skall som ovan sagts finnas i städer med över 40 000 inte invånarantalet som avgör behov av Det är enligt HSU:s mening Detta behov föreligger i olika omfattning beroende på medicinsk sakkunskap. och bör i första hand bedömas av kommunens lokala förhållanden

kommunen själv. Erfarenheten visar att hälsovårdsnämnden kan ha behov av kontinuerlig

för sitt arbete. Det omgivningshygieniska arbetet medicinsk sakkunskap växlar vid olika tidsperioder och mellan olika kommuner. Som exempel kan

nämnas att infektionsproblem minskat medan bullerproblem och frågor

och allmän na råd rörande kemiska ämnen ökat under senare år. Föreskrifter med lokal sakkunskap och det från förvaltningsmyndighet bör kompletteras

SOU 1973344 Olika sakomrâden 129

förutsätts för miljö- och hälsoskyddsnämnderna vara värdefullt att ha tillgång till medicinsk kunskap med lokalkännedom. Hur nämnderna skaffar sig denna expertis bör dock ej regleras i hälsoskyddslagen. Kommunen bör således självständigt avgöra hur det medicinska beslutsunderlaget skall erhållas. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna kan i olika frågor behöva även annan speciell sakkunskap. lnom vissa områden är det dock orimligt att nämnderna genom anställningsförfarande skall fylla behovet av denna sakkunskap. För att underlätta olika bedömningar främst inom komplicerade sakområden bör berörda statliga myndigheter därför utarbeta material som underlag för nämndernas arbete. Detta gäller i första hand fastställande av riktvärden baserade på forskning och ställningstaganden på riksnivå. Riktvärden och normer kan och bör inte fastställas lokalt utan centralt för att skapa likformighet för hela landet. I konsekvens med vad som sålunda anförts föreslår HSU att bestämmelser om hälsovårdsinspektör och stadsläkare motsvarande dem i 14 § hälsovårdsstadgan inte tas in i den Föreslagna hälsoskyddslagstiftningen. l socialstyrelsens tidigare angivna skrivelse har styrelsen anfört bl.a. följande: l anledning av innehållet i regeringens proposition lår styrelsen fästa uppmärksamheten pâ att rättigheten för kommunen att tillkalla bl. a. tjänsteman hos landstingskommunen inte motsvaras av någon skyldighet för denne att infinna sig till sammanträdet (prop. 1975/76 185). Sålunda upphör den i hälsovårdsstadgans 9§ föreskrivna närvaroskyldigheten för distriktsläkare om regeringens förslag genomförs. Det skulle innebära atthälsovårdsnämndens möjlighet att få tillgång till medicinsk sakkunskap skulle minska. Styrelsen anser detta som mycket allvarligt mot bakgrund av det stora allmänna intresset att nämnden tillförsäkras medicinsk sakkunskap i frågor som berör medborgarnas hälsa och välbefinnande. Enligt allmänna läkarinstruktionen skall distriktsläkare om han uppmärksammar missförhållande inom sitt distrikt med avseende å omgivningshygienen eller livsmedelshygienen eller eljest i fråga om allmänna hälsovården och detta inte avhjälps efter erinran göra anmälan till hälsovårdsnämnden och länsläkaren. Enligt styrelsens uppfattning bör, när nu föreskriften i 9§ hälsovårdsstadgan om skyldigheten för distriktsläkare att infinna sig vid hälsovårdsnämndens sammanträden upphör, det i allmänna läkarinstruktionen införas en skyldighet för motsvarande distriktsläkare att efter kallelse till hälsovårdsnämndens sammanträde infinna sig vid detta i den mån han inte hindras av mera angelägna tjänsteåligganden.”

Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Sveriges läkarforbund har avgivit yttrande över förslaget. Landstingsförbundet har avstyrkt förslaget och därvid anfört bl. a. följande: Försöken att minska den statliga detaljregleringen av kommunernas verksamhenvari slopandet av paragraf9 i hälsovårdsstadgan är ett led. ses av förbundet som positivt och betydelsefullt. Det är viktigt att i detta arbete åstadkomma konkreta resultat. Socialstyrelsens farhågor att hälsovårdsnämndernas tillgång till medicinsk sakkunskap - till följd av att nämnda paragraf slopas - skulle minska med allvarliga konsekvenser som följd, anser sig emellertid landstingsförbundet ej kunna dela. De senaste årens utveckling har ju inneburit att distriktsläkare endast i ringa utsträckning engagerats i det omgivningshygieniska arbetet, eftersom länsläkarorga-

Olika sakømråden sou 197344

nisationen med sin expertis står till de lokala hälsovårdsnämndernas förfogande i sådana ärenden. Dessutom innehåller det tillägg i läkarinstruktionen som styrelsen föreslår. en sådan reservation nämligen ”. . .infinna sig. . .iden mån han inte hindras av mera angelägna med säkerhet kan tjänsteåligganden”, att det ändå inte kan förutsättas att nämnden påräkna distriktsläkarens medverkan. att berörd distriktsläkare kommer att Det är vidare Förbundets uppfattning hörsamma nämndens kallelse i viktiga fall utan att detta speciellt behöver föreskrivas honom. Landstingsförbundets mening är därför att föreslagen ändring i allmänna läkarinstruktionen ej bör genomföras.” Såväl kommunförbundet som läkarförbundet tillstyrker förslaget. Kommunförbundet förutsätter dock att distriktsläkares medverkan i detta sammanoch att huvudmannen svarar för kostnaderna härför. hang sker i tjänsten HSU har ovan berört frågan om nämndens möjlighet att tillgodose behovet av så fullgott beslutsunderlag som möjligt. Härvid har även frågan om behovet av medicinsk sakkunskap i korthet berörts. Bl. a. har påpekats vikten av fortlöpande tillgång till medicinsk sakkunskap med lokalkännedom. Eftersom distriktsläkare redan nu enligt l2 § allmänna läkarinstruktionen har vissa begränsade övervakningsuppgifter när det gäller omgivningshygieniska och allmän hälsovård i övrigt, synes det, enligt HSU:s frågor värdefullt att distriktsläkarens medverkan i förevarande frågor uppfattning, inte minskas. Ett sätt att bevara distriktsläkarens aktiva engagemang vore därför att företa den föreslagna ändringen i läkarinstruktionen. l detta sammanhang kan även nämnas att distriktsläkare enligt 22§ 3 st. smitt- (1968:231) är skyldig att biträda hälsovårdsnämnden vid fullgöskyddslagen rande av nämndens äligganden enligt den lagen. Flera skäl kan således anses tala för ett närmare samarbete mellan distriktsläkare och nämnden. Till detta för vissa kommuner torde vara den enda bör läggas att distriktsläkare medicinska expert som finns inom rimligt avstånd. Landstingsförbundet hänvisade i sitt yttrande till kommunens möjlighet och dess medicinska sakkunskap. HSU att utnyttja länsläkarorganisationen delar förbundets uppfattning att miljö- och hälsoskyddsnämnd bör utnyttja i den utsträckning omständigheterna tillåter. Detta sagda organisation innebär dock inte, enligt HSU:s uppfattning. att behovet av att kunna erhålla distriktsläkares medverkan minskas. Den reglering av distriktsläkares åligganden i förhållande till hälsovårdsnämnden som hittills gällt hanenligt vad HSU kunnat utröna, i stort fungerat väl. Den omständigheten att distriktsläkarens skyldighet att delta i nämndsammanträde inskränkts om han hindrats av andra tjänsteåligganden torde inte kunna anforas som skäl emot en bestämmelse av detta slag. Då en distriktsläkare får förutsättas ha intresse för frågor som rör hälsovårdsnämndens arbetsområde torde miljö- och hälsoskyddsnämnden även kunna Landstingsförbundets farhågor i detta hänseende påräkna hans medverkan. torde därför kunna anses vara obefogade. HSU ñnner det också angeläget betona att distriktsläkaren skall ses som en av flera tänkbara experter som miljö- och hälsoskyddsnämnden kan utnyttja för att tillgodose behovet av medicinskt beslutsunderlag. Ett åliggande för

SOU 1978144 Olika sakomrâden 131

distriktsläkare med den Föreslagna utformningen skulle dock i viss mån vara till hjälp för en del miljö- och hälsoskyddsnämnder. De distriktsläkare som skall delta får emellertid förutsättas få sådan utbildning i miljömedicin att de blir lämpade för uppgiften. I en del kommuner kan troligen annan medicinsk sakkunskap påräknas, exempelvis företagsläkare med kunskap om och intresse för omgivningshygieniska frågor. HSU föreslår, mot bakgrund av vad här sagts, att allmänna läkarinstruktionen ändras så att distriktsläkare blir skyldig att på kallelse av miljö- och hälsoskyddsnämnd i tjänsten närvara vid nämndens sammanträde i den mån han eller hon inte uppenbarligen hindras av andra tjänsteåligganden. Vad slutligen angår kostnadsaspekten torde denna, enligt HSU:s mening, inte behöva tillmätas någon avgörande betydelse. HSU har inte funnit att frågan om kostnaderna for distriktsläkares medverkan i hälsovårdsnämndssammanträde särskilt uppmärksammats från något håll så länge 9§ hälsovårdsstadgan gällde. HSU:s förslag innebär inte någon nytillkommande uppgift för distriktsläkaren, utan endast ett bibehållande av en ordning som gällt fram till 1977-07-01. De tämligen marginella kostnaderna för distriktsläkares engagemang i hälsovårdsnämndsarbete har tidigare åvilat sjukvårdshuvudmannen, landstinget, och anledning saknas, enligt HSU:s uppfattning, att nu göra någon ändring på denna punkt.

8.13.3 Förslag HSU föreslår att föreskrifter motsvarande 14 § hälsovârdsstadgan inte tas in i hälsoskyddslagstiftningen. HSU föreslår vidare att allmänna läkarinstruktionen ändras så att distriktsläkare blir skyldig att i tjänsten efter kallelse av miljö- och hälsoskyddsnämnd närvara vid nämndens sammanträde i den mån han eller hon inte hindras av mera angelägna tjänsteåligganden.

8.14 Om nämndens namn

8. 14.1 Gällande rätt l hälsovårdsstadgan (2 §) föreskrivs att i varje kommun skall linnas en hälsovårdsnämnd. Namnet på nämnden är alltså fastlagt i stadgan. Detta innebär att en kommun inte kan ändra nämndens namn så att inte i vart fall benämningen hälsovârdsnämnd ingår. Det finns flera skäl härför. Till en början kan nämnas att det beträffande hälsovårdsnämnd, liksom exempelvis i fråga om byggnadsnämnd och socialnämnd, inte är tillåtet att uppdra åt annan kommunal nämnd att fullgöra de uppgifter som lagenligt tillkommer nämnden. Vidare gäller för hälsovårdsnämnd som för andra lagreglerade nämnder att namnet på nämnden förekommer i skilda författningssammanhang. Det skulle därför kunna leda till oklarhet om inte alla kommuner använder sig av den i författningen angivna beteckningen.

8.14.2 Problem och överväganden Socialdepartementet har i beslut den 2 september 1974 till utredningen överlämnat en av Stockholms kommunstyrelse till Konungen ställd skrivelse

132 Olika sakomrâden sou 197344

rörande hemställan om en författningsändring i syfte att få det nuvarande uttrycket hälsovårdsnämnd utbytt mot en mer adekvat benämning. Av till kommunstyrelsens skrivelse bifogade handlingar framgår bl. a. att och hälsovårdsnämnden i kommunen slagits samman till miljöberedningen en nämnd, att den nya nämnden skall svara för hälsovårdsnämndens och bära huvudansvaret för miljöfrågorna inom kommunen samt uppgifter eller miljövårdsnämnd“ bör komma i att begreppet “miljövårdsnämnd” fråga i stället för hälsovårdsnämnd. I HSU:s direktiv sägs att de sakkunniga bör överväga en ny benämning på nämnden med hänsyn till dess nya uppgifter på miljövårdsområdet. framhållas, att flera kommuner redan Det bör också i detta sammanhang har ändrat namnet på hälsovårdsnämnd till miljö- och hälsovårdsnämnd eller hälso- och miljönämnd. Detta tyder på att det i kommunerna finns ett behov av att ändra nämndens namn och genom det även framhålla nämndens inom HSU delar uppfattningen att betydelsefulla uppgifter miljöområdet. hälsovårdsnämnden bör få en ny benämning. Som utgångspunkt vid bedömningen av olika namnförslag har HSU haft att det nya namnet så nära som möjligt bör knytas an till nämndens huvudsakliga verksamhetsområde. De namn som HSU har övervägt är: hälsoskyddsnämnd, miljö- och miljönämnd, miljövårdsnämnd och miljöskyddshälsoskyddsnämnd, nämnd. Benämningen hälsoskyddsnämnd knyter nära an till begreppet hälsoskydd och namnet författningen, hälsoskyddslagen. Den ökade på den föreslagna mot skydd av själva miljön har givit nämnden nya uppgifter vid inriktningen sidan av det traditionella hälsovårdsarbetet. Nämnden har, som HSU framhållit i olika uppgifter som regleras i andra sammanhang, viktiga författningar. De mest betydelsefulla är de som rör livsmedel och miljön i Särskilt denna senare verksamhet bör, inte minst på grund av att övrigt. nämnden kan komma att få uppgifter enligt miljöskyddslagen. avspegla sig i det nya namnet. Härutöver kan nämnas att nämnden redan nu har andra inom exempelvis enligt lagen om hälso- och uppgifter miljöområdet, miljöfarliga varor. Med hänsyn härtill har HSU funnit att hälsoskyddsnämnd inte är en adekvat benämning. Namnen och miljöskyddsnämnd innemiljönämnd, miljövårdsnämnd håller ordet ”miljö”. Genom att ta fasta på ordet miljö i de olika namnen erhålls en bindning till nämndens uppgifter inom miljöområdet. Samtidigt markeras miljöfrågornas vikt genom att dessa knyts till en reglerad nämnd. Emellertid tappar dessa namn “hälsobenämningen“. Som tidigare anförts har och miljöskyddande uppgifter. HSU finner ju nämnden hälsoskyddande därför inte något av dessa namn vara en bra benämning på nämnden. Namnet miljö- och hälsoskyddsnämnd framstår på grund av vad HSU ovan anfört som naturligt. Det anger nämndens huvudsakliga uppgifter, nämligen miljöskydd och hälsoskydd. En dubbelbenämning är visserligen och det visar sig ofta att ett prefix, i detta fall miljö“. faller bort och otymplig att benämningen i allmänt tal blir “hälsoskyddsnämnden“ eller miljö- Benämningen täcker emellertid nämndens verksamhetsskyddsnämnden. till miljö- och hälsoskydd. Med område och den ger en direkt anknytning

Olika sakomrâden

hänsyn till det sagda anser HSU miljö- och hälsoskyddsnämnd vara den mest atlekvztta benämningen.

8.143 Förslag HSU föreslår miljö- och hälsoskyddsnämnd som ny benämning på nämnden.

8.15 Hälsovårdsnämndernas årsberättelser

8. l 5. l Gällande rätt Enligt l3§ hälsovårdsstadgan skall hälsovårdsnämnd upprätta berättelse angående allmänna hälsotillståndet i kommunen under nästföregående år samt angående nämndens verksamhet under samma tid. Avskrift av berättelsen skall före mars månads utgång i två exemplar tillställas länsläkaren och länsveterinären. Länsläkaren skall sedan enligt 7 § instruktionen for länsläkarväsendet (1965:792) foga dessa berättelser till sin egen årsberättelse, som skall inges till socialstyrelsen fore den l juni varje år. Vissa särbestämmelser gäller for kommun med stadsläkare och stadsveterinär som är likställd med länsläkare resp. länsveterinär. Dessa kommuner skall fore utgången av juni månad inge årsberättelse direkt till socialstyrelsen. På begäran skall avskrift av berättelsen även tillställas distriktsläkare eller stadsläkaren eller motsvarande läkare och tjänsteveterinären eller stadsveterinären. Årsberättelsen skall avfattas enligt formulär som fastställs av socialstyrelsen i samråd med statens livsmedelsverk. Fram till 1977 gällde ett av dåvarande medicinalstyrelsen 1963-01-21 fastställt formulär (SoS B 26510). Socialstyrelsen har i samråd med statens livsmedelsverk 1977-03-17 fastställt en dispositionsplan for hälsovårdsnämnds årsberättelse. Enligt denna plan skall årsberättelsen innehålla uppgifter om bl. a. hälsovårdsnämndens sammansättning, personella och ekonomiska resurser, den allmänna hälsovårdssituationen och nämndens verksamhet, redogörelse för viss verksamhet under året samt behov av åtgärder från centrala myndigheter.

8.15.2 Problem och överväganden Bestämmelsen om hälsovårdsnämnds årsberättelse saknar motsvarighet när det gäller andra kommunala nämnder. Liknande bestämmelse finns inte heller beträffande hälsovårdsnämndens förhållande till andra centrala tillsynsmyndigheter som berör hälsovårdsnämndernas arbetsområde, frånsett frågor som rör kommunal tillsyn. Där är emellertid förhållandena något speciella när det gäller huvudmannaskap o. d. Systemet med årsberättelse från en kommunal nämnd till en statlig myndighet har kritiserats från skilda håll. Föreningen för allmän hälsovård (FAH) ifrågasatte i skrivelse till socialstyrelsen den 22 mars 1972 om den

Olika sakomrâden SOU l978z44

kunde anses vara befogad, bl. a. med hänsyn till årliga redogörelsen årsberättelsens dåvarande uppläggning. Det är ett allmänt intresse att ha kännedom om vilka resurser som används inom hälsoskyddet, om arten och omfattningen av de prestaför tillsynen tioner dessa resurser används för och om möjligt även vilka effekter dessa resursinsatser leder till. Lagstiftaren måste kunna erhålla en så samlad bild härav som möjligt. Det måste därför finnas mekanismer genom vilka denna samlade bild kan åstadkommas. Systemet med Årsberättelse enligt särskilt formulär har dock visat sig mindre ändamålsenligt. över verksamheten som nämnden l regel torde den sammanställning upprättar i anslutning till t. ex. budgetarbetet ge en god bild av resursinsatser och prestationer och om vad som är väl så viktigt, nämligen den planerade verksamheten. Om behov av särskilda uppgifter härutöver vid något tillfälle kan föreligga får dessa införskaffas i särskild ord ning. [detta senare avseende kan föreskrifter i 26 ,ä Iivsmedelslagen tjäna som förebild, och en liknande HSU:s ingå i hälsoskyddslagen. l bestämmelse bör därför enligt mening har rätt att efter anfordran erhålla livsmedelslagen sägs att tillsynsmyndighet de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. En liknande bestämmelse i hälsoskyddsförfattningen skulle kunna tillgodose centrala behov av speciella uppgifter i särskilda eller regionala tillsynsmyndigheters lämnas då efter anfordran och de bör vara motiverade med fall. Uppgifterna hänsyn till myndighetens tillsynsverksamhet. är även inrapportering till statlig myndighet av Enligt HSU:s uppfattning om nämndens verksamhet otidsenlig. I de flesta kommuner lämnar uppgifter hälsovårdsnämnderna en årsrapport till kommunfullmäktige, bl. a. årligen över det gångna årets verksamhet. Om en cental myndighet för visst syfte har om hälsovårdsnämnds verksamhet, torde med fördel behov av uppgifter sådana uppgifter kunna hämtas ur dessa kommunala årsrapporter. Mot bakgrund av vad som ovan sagts finner HSU således att nuvarande bestämmelser om årsberättelse till regional eller central myndighet inte fyller syfte. Bestämmelserna bör därför utgå och som tidigare något egentligt nämnts ersättas av en bestämmelse liknande den i 26 § livsmedelslagen. HSU vill i detta sammanhang betona vikten av att centrala och regionala iakttar restriktivitet när det gäller infordrande av uppgifter från myndigheter lokala myndigheter. Nämnderna måste genomgående noggrant planera den löpande verksamheten. Denna planering kan i vissa fall rubbas eller försvåras åläggs dem. Centrala och regionala om nya och inte förutsedda uppgifter från den lokala nämnden bör organ som finner behov av att få in uppgifter med därför när det gäller frågor som berör enstaka nämnder alltid samråda nämnderna innan sådan begäran framställs.

8.15.3 Förslag

HSU föreslår att föreskrift om årsredogörelse inte tas in i den nya

hälsoskyddsförfattningen. HSU föreslår vidare att i hälsoskyddslagen införs en föreskrift med har rätt att efter anfordran erhålla de innebörd att tillsynsmyndigheten upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

Olika sakomráden 135

8.16 Tvångsmedel

8. 16.1 Gäl/ande rätt Lagar som reglerar människors eller myndigheters handlande innehåller vanligen bestämmelser om sanktioner vid överträdelse av uppställda regler eller normer. Dessa sanktioner kan betraktas som tvångsmedel eller som reaktion mot icke rättsenligt handlande. Reaktionen sker vanligen genom Föreläggande eller förbud förbundet med vite eller genom straff, avgift eller skadestånd. l hälsovårdsstadgan finns flera bestämmelser som reglerar hälsovårdsnämndens befogenheter när det gäller att komma till rätta med missförhållanden på den allmänna hälsovårdens område. Enligt 71 § hälsovårdsstadgan får hälsovårdsnämnd antingen omedelbart eller efter råd eller uppmaning och skäligt anstånd meddela de förelägganden eller förbud som är erforderliga för att stadgan eller föreskrift som meddelats med stöd av stadgan skall efterlevas. Föreläggande eller förbud får enligt 73 § hälsovårdsstadgan riktas mot ägare eller nyttjanderättshavare av berörd egendom eller mot bådadera. I samband med föreläggande eller förbud gentemot ägare av byggnad, anläggning eller upplag får hälsovårdsnämnden enligt samma paragrafålägga ägaren att vid försäljning omedelbart lämna nämnden uppgift om den nye ägarens namn och adress. Enligt 75 § hälsovårdsstadgan kan hälsovårdsnämnd förbinda föreläggande eller förbud med vite. Någon föreskrift om vites storlek finns inte, utan vitesbeloppet är i allmänhet beroende av de föreslagna åtgärdernas omfattning. En allmän regel är att vitesbeloppet inte bör understiga kostnaden för den förelagda åtgärden. Om föreläggande vid vite inte efterkommes kan vitet utdömas av domstol på talan av åklagare. Vid domstolens handläggning av vitesmål prövas i allmänhet såväl vitets laglighet som skäligheten av vitesbeloppets storlek. Domstolen har således bl.a. möjlighet att jämka vitesbelopp som skall utgå. Enligt 75 § andra stycket hälsovårdsstadgan kan hälsovårdsnämnd, om någon underlåter att utföra arbete eller vidta åtgärd som åligger honom enligt stadgan, lokal hälsovårdsordning eller föreskrift som meddelats av nämnden, under vissa förhållanden verkställa arbetet eller åtgärden på den försumliges bekostnad. Hälsovårdsstadgan innehåller vidare bestämmelser om dagsböter vid överträdelse av vissa bestämmelser i stadgan. Den som bryter mot bestämmelse i lokal hälsovårdsordning eller föreskrift som nämnden meddelat i särskild ordning (enligt 70 §hälsovårdsstadgan) kan dömas till böterom högst 500 kr. Om förseelsen varit av allvarlig art eller om den förorsakat avsevärd skada eller olägenhet kan i stället dagsböter utdömas. Enligt uttalanden i förarbetena till stadgan kan vite tillgripas även vid förelägganden som meddelas med stöd av bötessanktionerad föreskrift. Hälsovårdsnämnd kan slutligen enligt 86 § hälsovårdsstadgan förordna att nämndens beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av besvär.

136 Olika sakomrâden sou 197344

8.l6.2 Problem och överväganden De flesta ärenden som Förekommer hos en hälsovårdsnämnd löses utan att nämnden behöver meddela eller förbud. I de ärenden då förelägganden sådana åtgärder är nödvändiga innehåller ofta föreläggande! eller förbudet även ett förordnande om vite. Ett sådant förordnande kan synas vara ett verksamt tvångsmedel för att ett förelägganden skall efterlevas. Emellertid finns det möjligheter för den som berörs att agera på sådant sätt att såväl föreläggandet som vitesförordnandet blir utan egentlig verkan. Bland de ärenden som förenas med vite torde föreläggande att avhjälpa brister i bostadslägenhet vara vanligast. Dessa förelägganden avser ofta nedslitna där hyresgästerna utsätts för olägenheter i form av fastigheter, bristfällig utrustning och inredning eller eftersatt underhåll av lägenheterna. Särskilt bland dessa fall förekommer det att vissa fastighetsägare, för att slippa föreläggandet och därefter, vidta de åtgärder som ålagts dem, först överklagar om utslaget gått dem emot, överlåter fastigheten till närstående eller till för ändamålet bildade förvaltningsbolag. Nämnden tvingas då att ta upp ärendet på nytt och besluta om ett nytt föreläggande vid vite, denna gång riktat mot den nye ägaren. Denne kan då överklaga detta föreläggande och sedermera om det är ändamålsenligt överlåta fastigheten, varefter hela förfarandet börjar om ifrån Ett fåtal utnyttjar systematiskt dessa början. fastighetsägare Detta förorsakar nämnderna betydande merarbete men allvarmöjligheter. boende hyresgästerna därigenom undantas från ligare är att de i fastigheterna det skydd mot sanitär olägenhet som hälsovårdsstadgan avses garantera. Liknande uppmärksammades redan vid tillkomsten av nuvaproblem rande hälsovårdsstadga. Då övervägdes om förelägganden eller förbud skulle följa fastighet och bli gällande mot ny ägare vid överlåtelse av fastighet. Det att vid vite förelägga fastighetsägare att till nämnden ansågs dock tillfyllest lämna uppgift om ny ägares namn och adress. Denna möjlighet har emellertid inte visat sig tillräcklig när det gäller tredskande fastighetsägare. HSU:s direktiv skall utredningen överväga en effektivisering av Enligt hälsovårdsstadgans sanktionsbestämmelser. Av vad ovan anförts framgår att brister i sanktionssystemet främst förekommer när det gäller förelägganden eller förbud riktat mot fastighetsägare. HSU har noga övervägt ett flertal möjligheter för att försöka skapa ett effektivt sanktionssystem. HSU har därvid bl. a. prövat olika vägar för att via hyresintäkterna ekonomiskt säkerställa att önskade åtgärder blir vidtagna. Det skulle här varit fråga om att tvångsvis nedsätta en del av hy resintäkterna hos länsstyrelse för att använda dessa medel till nödvändiga reparationer. Mot en sådan ordning finns emellertid betydande invändningar av såväl juridisk som annan art. HSU har därför tagit upp tanken att på något sätt och förbud till fastighet för att de därigenom även skall knyta förelägganden gälla mot ny ägare. I närliggande lagstiftning har på senare år införts bestämmelser om att myndighets beslut skall gälla mot ny ägare. Så är t. ex. fallet i bostadsförvaltningslagen (1977:792) och i bostadssaneringslagen (1973:531) samt lagen (1977:666) om påföljder och ingripande vid olovligt byggande m. m. HSU främst haft att undanröja vid övervägandena om De svårigheter förelägganden och förbud skall knytas till fastighet har varit av inskrivnings-

SOU l978z44 Olika sakomrâden 137

teknisk art. För att föreläggandet eller förbudet skall kunna följa fastighet måste en anteckning därom göras i fastighetsbok eller tomträttsbok. Skulle därvid samtliga förelägganden och förbud antecknas skulle det innebära dels att ett flertal anteckningar skulle innehålla uppgift av mindre ingripande art, dels att inskrivningsmyndighetens arbetsbörda skulle öka avsevärt. HSU anser emellertid att sådan inskrivning varom nu är fråga är nödvändig för att effektivisera sanktionsbestämmelserna. HSU har därför försökt att på enkelt sätt ange vilka förelägganden och förbud som bör kunna skrivas in i fastighetsboken eller tomträttsboken. Härvid har HSU konstaterat att endast förelägganden och förbud av allvarlig art bör komma i fråga. Det bör således vara fråga om beslut av nämnden som kan väntas att på ett mera ingripande sätt påverka ny ägares rådighet över fastigheten. Samtidigt bör självfallet det i detta sammanhang primära intresset tillgodoses att en fastighetsägare inte skall kunna få nämndens beslut att bli verkningslöst genom att överlåta fastigheten. En möjlighet att avgränsa dessa förelägganden och förbud är att låta vitets storlek vara avgörande för om någon inskrivningsåtgärd skall få vidtas. Som framhållits under 8. 16.] är det en allmän regel att vitesbelopp inte bör understiga kostnaden för den förelagda åtgärden. Dessutom kan nämnas att förhöjda viten förekommer i de fall fastighetsägaren nonchalerar nämndens beslut. Enligt HSU:s uppfattning är det ett lämpligt sätt att identifiera de förelägganden och förbud som bör få skrivas in i fastighetsbok eller tomträttsbok att de skall avse dem i vilka det förekommer förordnande om vite till minst den storlek som mosvarar ett basbelopp. Vid den bedömningen skall samtliga viten som meddelas vid ett tillfälle och som rör en fastighet läggas samman. Härigenom skulle de mindre allvarliga föreläggandena och förbuden inte komma i fråga. De resterande ärendena skulle sannolikt inte uppgå till ett sådant antal att inskrivningsmyndighetens arbetsbörda skulle påverkas i nämnvärd omfattning. HSU vill även framhålla att inskrivningsmyndighetens prövning av inskrivningsåtgärd skulle underlättas genom att myndigheten bl. a. endast skulle behöva kontrollera att vitessumman, då nämnden meddelade sitt beslut. motsvarade minst ett basbelopp. HSU vill vidare betona att om utredningens förslag i detta avseende genomförs, bör nämnderna endast i de verkligt allvarliga fallen förordna om vite till minst ett basbelopps storlek. Möjligheten att få ett föreläggande eller förbud inskrivet i fastighetsbok eller tomträttsbok bör således användas mycket restriktivt. HSU föreslår att miljö- och hälsovårdsnämnds förelägganden och förbud i vilka förordnats om vite, vars storlek uppgår till minst ett basbelopp vid beslutets fattande, skall skrivas in i fastighetsbok eller tomträttsbok. I likhet med vad som gäller i bostadssaneringslagen skall föreläggandet eller förbudet avse fastighet på vilken finns bostadslägenhet som fastighetens ägare regelmässigt uthyr för annat ändamål än fritidsändamål och som inte utgör del av hans egen bostad. Om föreläggandet eller förbudet återkallas, upphävs eller förfaller skall nämnden anmäla detta till inskrivningsmyndigheten. Om nämnden inte gör sådan anmälan bör länsstyrelse på ansökan av fastighetens ägare kunna göra sådan anmälan. Här föreslagna förfarande förutsätter smärre ändringar i fastighetsbokskungörelsen (1971:708) och tomträttsbokskungörelsen (1971:801).

138 Olika sakomrâden

Det till föreläggandet eller förbudet knutna vitet är bundet till person. Någon ändring härav föreslås inte. Det Föreslagna systemet blir därför inte helt effektivt. Genom förslaget erhålls dock vissa fördelar. Sedan nämndens beslut meddelats och skrivits in i fastighetsbok eller tomträttsbok blir det gällande även mot ny ägare utom såvitt avser vitet. För att undanröja möjligheten att fördröja ett ärende genom att överlåta till ny ägare bör rättegångsbalkens bestämmelser om verkan av att fastighet tvisteföremålet överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång äga motsvarande tillämpning i dessa ärenden. Innebörden av rättegångsbalkens nämnda bestämmelser är i huvudsak att den nye ägaren intar den förre ägarens ställning i det överklagade ärendet. En överlåtelse av fastighet medför då inte att ett ärende måste påbörjas från början, utan handläggningen fortsätter i vanlig ordning men med den nye ägaren som part. Nuvarande system med vitesförelägganden har även vissa andra brister. Vad som framför allt skapar problem är den långa tid det kan ta innan ett mål rörande utdömande av vite anhängiggörs vid tingsrätt. En del ärenden avskrivs på grund av preskription - för viten gäller två års preskriptionstid från den tidpunkt då den i beslutet fastställda tidsfristen utgår - andra avskrivs efter åklagarmyndighetens egen prövning i sak av ärenden. HSU är väl medveten om att åklagarmyndigheterna med den ärendebesom föreligger av naturliga skäl måste göra prioriteringar, varvid lastning dessa vitesärenden kan komma att betraktas som mindre angelägna. HSU anser, mot bakgrund av det sagda.att om vitesinstitutet skall fylla sitt ändamål som effektivt påtryckningsmedel måste systemet med uttagande av förfallet vite effektiviseras, inte minst med hänsyn till allmänpreventionen. En effektivisering kan ske antingen genom att åklagarmyndigheterna prioriterar vitesärendena eller att frågan om uttagande av vite prövas av administrativ myndighet i stället för av domstol. Förutsättningen för det senare alternativet är emellertid dels att dessa ärenden avgörs snabbt av administrativ dels att kraven på rättssäkerhet inte eftersätts. Den myndighet, som ligger närmast till hands är länsstyrelsen. Eftersom länsstymyndighet relsen kan anses vara väl skickad att pröva vitesärenden såväl vad gäller vitets laglighet som skälighet och i övrigt fyller de krav man kan ställa på den utdömande myndigheten samt redan nu förfogar över erforderliga resurser för fullgörande av denna uppgift, får HSU föreslå att länsstyrelsen eller i framtiden länsrätterna, i administrativ ordning utdömer förfallna viten som beslutats av miljö- och hälsoskyddsnämnd. Rättssäkerhetskraven kan anses vara väl tillgodosedda, bl. a. genom att länsstyrelsens beslut genom besvär kan prövas av kammarrätt och i vissa fall av regeringsrätten.

8.16.3 Förslag HSU föreslår att nuvarande föreskrifter rörande föreläggande, förbud och vite i huvudsak överförs till hälsoskyddsförfattningen. HSU föreslår även att miljö- och hälsoskyddsnämnds föreläggande och förbud som rör fastighet som avses i bostadssaneringslagen och i vilket förordnats om vite som uppgår till minst ett basbelopp skall anmälas till inskrivningsmyndighet för anteckning i fastighets- eller tomträttsbok.

Olika sakomrâden 139

HSU föreslår vidare att om fastighet varom nu är fråga överlåts innan miljö- och hälsoskyddsnämnds föreläggande eller förbud vunnit laga kraft skall rättegångsbalkens bestämmelser om verkan av att tvisteföremålet överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång äga motsvarande tillämpning. HSU föreslår också att miljö- och hälsoskyddsnämnd skall anmäla till inskrivningsmyndigheten om föreläggande eller förbud som skrivits in i fastighetsbok eller tomträttsbok upphävts eller förfallit. Om nämnden inte gör sådan anmälan föreslås länsstyrelsen på ansökan av fastighetsägare kunna göra anmälan. HSU föreslår slutligen att länsstyrelse i fortsättningen beslutar om uttagande av förfallet vite enligt hälsoskyddslagen.

8.17 Reglering av tomgångskörning med motorfordon

8.17.1 Gällande rärr I normalhälsovårdsordningen finns förslag till bestämmelse rörande tomgångskörning (26 ä): lnom . . . får motorn i stillastående motordrivet fordon hållas i gång utomhus under högst tre minuter. Vad som sagts nu gäller ej, om fordonet befinner sig i trafikkö eller trafikförhållandena annars föranlett att fordonet stannats, och ej heller, om motorn hålles i gång för att.i den mån det behövs för fordonets ändamålsenliga brukande. driva annan anordning än sådan som avser uppvärmning. Ett flertal kommuner har intagit denna bestämmelse i lokal hälsovårdsordning. En del kommuner har dock en från normalhälsovårdsordningen avvikande formulering. Detta gäller vanligtvis undantagen från tomgångskörningsförbudet i andra satsen i ovan citerade paragraf. I vissa fall har förbudet begränsats till att gälla motorfordon i stället för motordrivet fordon. Härigenom gäller inte förbudet sådana traktorer och liknande arbetsmaskiner som inte är registreringspliktiga. Vissa variationer finns också beträffande det eller de områden av kommun inom vilka förbudet skall gälla. Den som överträder tomgångskörningsförbudet kan enligt 84§ hälsovårdsstadgan dömas till böter om högst 500 kr. Föreskrifter som syftar till att förhindra olägenhet från fordon finns även i vägtrafikkungörelsen (1972:603). 116 § Förare av motordrivet fordon skall behandla fordonet så att det ej åstadkommer onödigt buller. Han skall i görlig mån se till att fordonet ej släpper ut rök eller gas i sådan mängd att olägenhet uppstår. Inom tättbebyggt område får särskild anordning för uppvärmning av motorn genom tomgångskörning ej användas. 117 § Körning som är onödig och störande får ej äga rum med motordrivet fordon vid bostadsbebyggelse. Färdväg. hastighet och färdsätt i övrigt skall anpassas så, att andra icke onödigtvis störes. Vid överträdelse av dessa föreskrifter kan,enligt 164 § kungörelsen,påföljden bli böter om högst 500 kr. Särskilda bestämmelser om fordons tekniska utformning och utrustning finns i bilavgaskungörelsen (1972:596). Bilavgaskungörelsen, som trädde i kraft i maj 1973. reglerar den högsta halt

140 Olika sakomrâden

av koloxid, kolväten och kväveoxid, som får förekomma i avgaserna från förbränningsmotorer vid bensindrift och föreskriver anordningar för att i avgaser. Vid dieseldrift skall finnas effektiv anordbegränsa Föroreningar ning för att hindra att tydligt färgade eller ogenomskinliga avgaser utvecklas. Att fordonen uppfyller kungörelsens krav i tekniskt hänseende kontrolleras vid typ- och registreringsbesiktning och i samband med andra föreskrivna kontroller beträffande fordons beskaffenhet och utrustning.

Ägare till fordon som brukas trots att det inte uppfyller de i kungörelsen

angivna kraven kan dömas till böter om högst 500 kr. Svenska kommunförbundet hemställde i skrivelse 1974-06-11 om en översyn av förevarande bestämmelser, i forsta hand då de lokala föreskrifterna i hälsovårdsordningarna. Förbundet anförde bl. a. följande:

Flera kommuner. som intagit denna bestämmelse i den lokala hälsovårdsordningen. påtalar att bestämmelsen ej gett eftersträvad effekt. Orsaker hänill torde bla. vara svårigheter att få bestämmelsen känd och accepterad. Av skäl som synes tala mot att bestämmelser om tomgångskörning intas i lokal hälsovårdsordning kan nämnas följande. l. i Många bilister upplever det som orimligt att de skall känna till bestämmelser hälsovårdsordningar i de kommuner som passeras under en resa. 2. Förseelse mot bestämmelser om tomgångskörning i lokal hälsovårdsordning kan ej beivras på ett rationellt sätt. Förseelsen skall antingen rapporteras till hälsovårdsnämnden (av dess tjänsteman eller av allmänheten), som överlämnar ärendet till eller också skall den enskilde anmäla förhållandet till åklagarmyndigheten. l båda fallen är det en mycket omständlig administrativ polismyndigheten. som förväntas. procedur som alltmer ifrågasätts med hänsyn till det resultat 3. Tomgångskörning är ett problem även inom arbetsplatser. i parkeringsanläggdvs. ningar. inom affarscentra och liknande mer eller mindre enskilda utrymmen, områden och utrymmen som normalt ej övervakas av polis. 4. Det bör observeras att inom områden och anläggningar. där tomgångskörning kan överhuvudtaget ej bör tolereras,en treminutersgräns i lokal hälsovårdsordning medföra en icke önskvärd effekt. Man utnyttjar flera treminutersintervaller och alstrar härigenom snabbt en luftfororeningskoncentration som av medicinska och hygieniska skäl ej bör tolereras. l flera samhällen konstateras att lokala bestämmelser mot tomgångskörning ej respekteras. Icke endast privatbilister bryter mot treminutersgränsen. Även parkerade mot nyttofordon såsom lastbilar. bussar, taxi och polisbilar körs ofta på tomgång i strid bestämmelsen. Den primära orsaken till att bilisterna ej respekterar bestämmelsen torde vara att bilarnas värmesystem ofta är så bristfälligt anordnade att det krävs en relativt lång tomgångskörning för att vintertid erhålla en effektiv avfrostning av bilens rutor. Trafiksäkerhetskrav nödvändiggör alltså en viss tomgångskörning, En annan orsak till att treminutersgränsen icke efterlevs är att flertalet bilar saknar effektiva anordningar för uppvärmning av bilen. Bilkupén är för många människor en arbetsplats och den bör kunna hållas tillbörligt uppvärmd. icke minst av medicinska och hygieniska skäl. Så länge man får sälja bilar utan lämplig anordning for att varmhållning av kupén är det ofrånkomligt att bilmotorn tidvis körs på tomgång för man härigenom skall nå en acceptabel temperatur i kupén. Flera fordon är utrustade med radioanläggningar eller anordningar som lyfter. pumpar. lastar m. m. Dessa fordon måste tidvis gå på tomgång under långa perioder. Anvisning saknas om när sådan tomgångskörning kan tillåtas.

Olika sakomrâden 141

Styrelsen anser av här anförda skäl att frågan om tillåtligheten av tomgångskörning bör vara reglerad på ett för hela landet generellt och entydigt sätt. Det är enligt styrelsens mening viktigt att de tvingande bestämmelser som anses befogade ges sådan karaktär att förseelser mot dem kan beivras på ett rationellt sätt. Med hänvisning till vad sålunda anförts får styrelsen hemställa om översyn av frågan om reglering av tillåtligheten av tomgångskörning med motorfordon. Det kan vara befogat att vidga översynen till att även avse övriga möjligheter att reducera omfattningen av tomgångskörning.” Förbundets framställning har remissbehandlats. Efter remissbehandlingen beslöt regeringen den 6 februari 1975 att överlämna framställningen och remissyttrandena till HSU. Av de myndigheter och organ som har avgivit yttrande är endast rikspolisstyrelsen negativ till att en översyn av bestämmelserna sker. Styrelsen är av den bestämda uppfattningen att straffsanktionerade bestämmelser vars efterlevnad inte effektivt kan övervakas leder till allmän försämring av lagmoralen och minskar bestämmelsernas avhållande effekt. Rikspolisstyrelsen anser därför att resultatet av bilavgaskungörelsens verkan avseende minskning av koloxidhalten bör avvaktas innan generella eller lokala bestämmelser om reglering av tomgångskörning beslutas.

Övriga remissinstanser tillstyrker såväl en översyn av bestämmelserna

som att dessa ges en generell karaktär. Vissa instanser pekar dock på svårigheterna beträffande en effektiv övervakning av bestämmelsernas efterlevnad och betonar vikten av ökad information. Vissa remissinstanser understryker vikten av att hänsyn tas till dels den inre miljön i motorfordon, bl. a. förarplats och passagerarutrymme i bussar och taxibilar, dels motorfordonens trafiksäkerhetsegenskaper, exempelvis defrosteranordningar och hydraulsystem för bromsar, samt dels tekniska anordningar för drivning av lyft- och krananordningar, pumpar, kylaggregat etc.

8.172 Problem och överväganden Problemen med biltrafiken i framför allt tätorter och den försämring av luften som därigenom uppkommer accentueras alltmer från år till år. Antalet fordon ökar fortgående, och trots olika åtgärder för att genom tekniska lösningar minska utsläpp av förorenande bilavgaser visar gjorda undersökningar att luften i vissa högt trañkbelastade delar av tätorterna har höga halter av ämnen som kan påverka hälsan t. ex. bly. Olika åtgärder kan vidtas för att bryta utvecklingen mot en på grund av bilavgaser alltmer försämrad luft. Det bör nämnas att produktkontrollnämnden beslutat föreslå en sänkning av den tillåtna blyhalten i bensin från 0,4 till 0,15 gram per liter. Frågan bereds inom jordbruksdepartementet. Genom att med hjälp av olika styrmedel förmå allmänheten att utnyttja allmänna kommunikationsmedel eller att få till stånd s. k. samåkning skulle privatbilismen kunna nedbringas väsentligt. Genom ändrad trañkplanering, traliksaneringsåtgärder och liknande kan också förbättringar uppnås. Regeringen tillsatte år 1977 en särskilt utredning om luftvårdsproblem på grund av bilavgaser, bilavgaskommittén (Jo 1977:08). Enligt vad HSU erfarit kommer denna utredning att göra en omfattande kartering av hela problemet

142 Olika sakomrâden SvOU 1978:44:

bl. a.

med bilavgaser och kan sedermera komma att föreslå åtgärder, på?

beräknas enligt uppgift inte komma med lagstiftningsområdet. Utredningen

några slutgiltiga forslag under 1970-talet. hälsa och på miljön av bilavgaser och buller verkningar på människors ett av de stora miljöproblemen för närvarande. Även om utgör enligt HSU dessa störningar bör vissa åtgärder vidtagits och planerats för att eliminera för att minska eller motverka olägenheterna. Det möjligheter utnyttjas som uppkommer vid tomgångsutsläpp av bilavgaser och de bullerstörningar i allmänhet endast en bråkdel av de totala körning utgör visserligen från fordonstrafiken. Det är dock i de fiesta fall onödiga störningarna motverkas. Dessutom kan störningar och de bör därför så långt möjligt lokalt medföra påtagliga olägenheter för omgivningen. tomgångskörning bör därför bibehållas i avvaktan på resultat Förbudet mot tomgångskörning Eftersom systemet med lokalag av pågående utredningar på området. föreslås försvinna måste emellertid bestämmelsernaf» hälsovårdsordningar flyttas över till annan lagstiftning. :a

Enligt HSU:s mening bör förbudet gälla inom bostads- och arbetsområdenif

få till? där störningarna kan bli mest påtagliga. Vidare är det givetvis viktigt att av förbudets efterlevnad än f. n. HSU stånd en effektivare övervakning med bemyndigande att meddela foree föreslår därför att i lagen (l975:88) om trafik, och kommunikationer tas in dels i 1 § ett skrifter transporter om tomgångskörning bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter av motordrivet fordon, dels i 2 § ett bemyndigande för regeringen att i sin turatt meddela lokala föreskrifter om överlåta åt kommun (trafiknämnd) av propositionen l977/78z8l om vissa tomgångskörningen. Som framgår kommunala trafik- och trafiksäkerhetsfrågor m. m. har trafikregleringsfråe

- dit även avgasutsläppen som framgår av nyss nämnda ll6§, gorna kan räknas - ett starkt samband med kommunens vägtrafikkungörelsen

miljöpolitik. Det innebär att det blir möjligt att i lokala trafikföreskrifter närmare ange dej

områden inom kommunen där det är påkallat att förbjuda tomgångskörningi;

Förbudets efterlevnad bör övervakas av polismyndigheten, inte som nu av

hälsovårdsnämnden och vägtrafiklagstiftningens sanktionsbestämmelser

av förbudet. bör göras tillämpliga på överträdelser bör dock liksom f. n, l den mån kommunen vill reglera tomgångskörning vara tre minuter. Förbudet bör inte längst tillåtna tid för tomgångskörning kräver att fordonet står stilla. Från förbudet bör_ gälla när trafiksituationen vissa slag av motorfordon kunna undantas. förslag innebär att en konsekvensändring bör göras i l § Utredningens Vidare föranleder förslaget vissa ändringar i regelagen om trafiknämnd. ringsforfattningar angående vägtrafiken.

8.l7.3 Förslag

att meddela föreskrifter orr HSU föreslår att i lagen med bemyndigande tas in dels i l §ett bemyndigande för trafik,transporter och kommunikationer att meddela föreskrifter om tomgångskörning av motordrive* regeringen för regeringen att i sin tur överlåta å* fordon, dels i 2 .i ett bemyndigande kommun att meddela lokala föreskrifter om tomgångskörning.

sou 1973:44

HI

Specialmotivering

i

9 Förslag till hälsoskyddslag

f: Den föreslagna lagen är avsedd att vara en ramförfattning med dels huvudsakligen allmänna och grundläggande hälsoskyddsföreskrifter, dels q öreskrifter om kommunens skyldighet inom hälsoskyddsområdet och dels föreskrifter som rör miljö- och hälsoskyddsnämnden och dess verksamhet. Mer detaljerade bestämmelser avses ingå i en av regeringen utfärdad hälsoskyddsförordning samt i särskilda av förvaltningsmyndighet utfärdade föreskrifter.

i Föreskrifterna i författningarna grundas på begreppet sanitär

olägenhet j (angående begreppet se avsnitt 6.1.2). Eftersom tillämpningen av föreskrif- 5 terna till stora delar beror på omständigheterna i varje enskilt fall och på miljö- * och hälsoskyddsnämndens samt befattningshavares bedömningar av dessa. i är det i flera avseenden svårt att ange entydiga kriterier för sådana fall där Sanitär olägenhet skall anses föreligga och ingripande ske. Utöver föreskrifter som föreslås i hälsoskyddslagen och hälsoskyddsförordningen och som kan

:komma att utfärdas av förvaltningsmyndighet förutsätts att föreskrifterna

kompletteras av central myndighet med allmänna råd. l några särskilda fall åhar utredningen förutsatt att speciella förhållanden kan medföra behov av :särskilda lokalt utfärdade föreskrifter. HSU förutsätter emellertid att detta t kommer att ske i mycket begränsad omfattning.

il § Den inledande paragrafen motsvarar l § i nuvarande hälsovårdsstadga

_och slår fast att hälsoskyddet i lagens bemärkelse är en kommunal

angelägenhet. Kommunen är således skyldig att avsätta medel för detta .ändamål Bestämmelserna har emellertid utvidgats i förhållande till gällande rätt. Det framhålls nämligen att kommunen i planeringshänseende är skyldig att verka för att hälsoskyddet förbättras. Motiven för att hälsoskyddsfrågorna bör tillmätas stor betydelse redan i planeringssammanhang har redovisats i avsnitt 5.1.

2 § Paragrafen saknar motsvarighet i nuvarande hälsovårdsstadga. HSU har emellertid funnit det lämpligt att i lagen ta in en avgränsning av begreppet »sanitär olägenhet eftersom lagen till stor del baseras på detta begrepp. Innebörden av begreppet utvecklas närmare i avsnitt 6.1.2. Här kan framhållas att definitionen i stora drag ansluter sig till den som finns i förarbetena till nuvarande hälsovårdsstadga. Uttrycket “normal människas hälsotillstånd” har emellertid ersatts av “människors hälsa därför att det ?många gånger kan vara svårt att avgöra vem som är “onormal” eller

144 SOU |978:44 Förslag till hälsoskyddslag

normal“. att så långt möjligt ta HSU anser det i och för sig vara önskvärt hänsyn bl. a. till vissa former av överkänslighetsreaktioner när de uppträder hos många människor. Andra störningar av sådan art att de kan medföra skada på människors hälsa omfattas också av begreppet sanitär olägenhet.

saknar direkt i nuvarande hälsovårdsstadga. l 3§ Paragrafen motsvarighet till paragrafens forsta stycke erinras om att regler som har anknytning hälsoskyddet även finns i annan lagstiftning. l den mån det finns sådana specialbestämmelser. t. ex. särskilda krav på beskaffenheten av avloppsledningar eller reningsanordningar, skall de iakttas också vid prövning enligt innebär inte att det prövningssystem som hälsoskyddslagen. Lagrummet gäller enligt annan lagstiftning sätts ur spel. utan syftar till att samordna föreskrifter med närliggande lagstiftning. Motsvarande hälsoskyddslagens hänvisning finns även i annan lag exempelvis i 2 § miljöskyddslagen. Föreskriften är också en markering av att miljö- och hälsoskyddsnämnd även enligt andra lagar som exempelvis livsmedelshar vittgående uppgifter lagen, naturvårdslagen, miljöskyddslagen och lagen om hälso- och miljöfarliga varor. l andra stycket regleras möjligheten till undantag från hälsoskyddslagen Motiven till andra stycket har redovisats i när det gäller försvarsmakten. avsnitt 8.12. Ett undantag från lagens tillämpning föreslås vara att tillsynen inom försvarsmakten utövas av försvarets sjukvårdsstyrelse enligt vad som framgår av ll§ hälsoskyddsförordningen. HSU har i övrigt inte funnit anledning att ta ställning till i vilken utsträckning inskränkningar i lagens giltighet på försvarsmakten erfordras.

skall finnas en särskild 4§ l första stycket fastslås att det inom kommunen nämnd, miljö- och hälsoskyddsnämnden. Föreskriften motsvarar i stort 2 § l st. i den nu gällande hälsovårdsstadgan. Genom denna föreskrift i lagen blir nämnden nämnd som i sin myndighetsutövning är en s. k. specialreglerad fristående från såväl kommunstyrelse och kommunfullmäktige som från andra nämnder. Detta innebär inte någon ändring av nuvarande ordning men förhållandet bör markeras. Nämndens myndighetsutövning kan ju rikta sig mot kommunalt bedriven verksamhet varför det är viktigt att klargöra att nämnden även i denna sin myndighetsutövning är självständig gentemot andra kommunala organ. Andra stycket motsvarar i stort 2 § 2 st. hälsovårdsstadgan. Här liksom i l § har understrukits vikten av att beakta miljö- och hälsoskyddsfrågorna i Vidare slås fast att nämnden skall beredas tillfälle till samhällsplaneringen. och är skyldig att delta i planeringen. Dessa frågor berörs närmare under avsnitt 5 i utredningens överväganden och förslag. l andra att-satsen nämns åligganden för nämnden att samarbeta med andra Givetvis bör nämnden även myndigheter på miljö- och hälsoskyddsområdet. som möjligt med skilda i övrigt sträva efter att skapa så breda kontaktytor organ i samhället. Beträffande sista att-satsen vill HSU framhålla att i begreppet råd och upplysningar kan ingå en mer organiserad hälsoupplysningsverksamhet. Eftersom gränserna till landstingskommunernas ansvar när det gäller

till

Förslag hälsoskyddslag 145

hälsoupplysning är svåra att dra har HSU inte velat närmare precisera miljöoch hälsoskyddsnämndernas åligganden på denna punkt utan har endast i förbigående berört denna fråga under avsnitt 2.3.2 i betänkandet. Det står således varje kommun fritt att. eventuellt efter samråd med landstingskommunen, själv avgöra omfattningen av hälsoupplysningsverksamheten.

5 § Paragrafen motsvarar nuvarande 7 ä hälsovårdsstadgan, vilken fick sin i samband med att riksdagen utformning år 1977 antog den nya kommunallagen.

6§ Paragrafen ersätter i huvudsak ett flertal föreskrifter i nuvarande hälsovårdsstadga av innebörd att olika byggnader m. m. skall vara inredda, skötas och brukas så att sanitär olägenhet ej uppstår. Bestämmelser av sådan art finns i nuvarande hälsovårdsstadga i 15, 20, 23, 26, 58, 61 och 62 §§. 6§ är av generell natur. I paragrafen räknas ett flertal byggnader, lokaler och anläggningar upp. Gemensamt för dessa är att de skall skötas m. m. så att sanitär olägenhet ej uppstår. Punkt 2 innebär nya uppgifter for nämnderna. Under punkt 2 har angivits lokaler för undervisning eller vård. När det gäller sjukvårdsinrättningar skall även de självfallet vara inredda, skötas och brukas så att sanitär olägenhet ej uppstår. Som emellertid framgår nedan under “tillsyn” har miljö- och hälsoskyddsnämnd ej tillsyn över sjukvårdsinrättningar. Med lokal förstås här undervisningslokaler. daghem, fritidshem, ålderdomshem, inackorderingshem och behandlingshem för alkohol- eller narkotikamissbrukare etc. Beträffande punkt 4 kan liksom vad gäller nuvarande 62§ hälsovårdsstadgan inräknas nattklubbar, restauranger eller andra lokaler för offentlig tillställning, och som inte kan hänföras till samlingslokaler. l den mån miljöskyddslagens regler om tillståndsplikt inte är tillämpliga kan även anläggning av industriell karaktär omfattas av punkt 4. HSU har övervägt att byta ut ordet näring mot något annat uttryck för att inte begränsa tillämpningen till verksamhet som drivs yrkesmässigt. Utredningen har dock valt att bibehålla detta ord eftersom ett uttryck som “annan verksamhet skulle bli alltför vitt och en avgränsning av tillämpningen härigenom skulle bli svår. Utredningen förordar dock en av tolkning begreppet annan näring” så att kravet på yrkesmässighet inte behöver föreligga om den verksamhet som förorsakar sanitär olägenhet ärjämförbar med en yrkesmässigt bedriven verksamhet. Beträffande punkt 6 kan sägas att med “annan anläggning avses bl. a. småbåtshamnar, raststugor, campingplatser samt uppställningsplatser för husvagnar. Detaljföreskrifter i olika avseenden finns i förslaget till hälsoskyddsförordning och kommenteras närmare i specialmotiveringen till denna.

7 § Motsvarighet till 7 § finns i 25 § 1 st. nuvarande hälsovårdsstadga. I paragrafen bemyndigas regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer att utfärda föreskrifter om vattnets beskaffenhet samt om kontroll av vattnet. Denna fråga berörs närmare i specialmotiveringen till hälsoskyddsförordningen.

l0

146 till sou 1978:44

Förslag hälsoskyddslag

för paragrafen har redovisats i avsnitt 8.1. 8 §. Paragrafen är ny. Motiven

9 § Viss motsvarighet till förevarande paragraf finns i 7 § normalhälsovårdsdär det sägs att frisersalong, damfrisering och annan lokal vari ordningen behandling ej får tas i bruk innan allmänheten tillhandahålls hygienisk anmälan därom gjorts till hälsovårdsnämnd. I denna paragraf har skriftlig anmälningsskyldigheten, som framgår av avsnitt 8.3, utökats att avse även friluftsbad och annan anläggning för idrottsanläggning, badanläggning, eller eljest utnyttjas av ett större friluftsliv som är upplåtna för allmänheten Den utökade anmälningsskyldigheten är en förutsättning antal människor. för en offentlig kontroll och undersökning av exempelvis badbassänger. behandling omfattar utöver uppräknade lokaler Begreppet lokal för hygienisk även lokal för kosmetisk behandling. HSU har vidare bedömt som angeläget att även hotell och pensionat skall anmälas till nämnden att införa möjlighet innan de tas i bruk. Härvid bör dock den begränsningen göras, även om det inte uttrycks i lagtexten, att anmälningsplikten endast gäller sådana hotell och pensionat på vilka hotellforordningen (1966:742) är tillämplig.

första stycke motsvarar 39§ i gällande hälsovårdsstadga l0§ Paragrafens avledande m. m. av avloppsvatten. Med anordningar avses här och behandlar installerande av samtliga delar som ingår i avloppsanläggningar, således alla rörledningar, slambrunnar(alternativt slutna tankar) samt inliltrationsanordningar och liknande anordningar som ingår i den kompletta anläggningen. Andra stycket, som behandlar tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnd for inrättande av avloppsanläggning. motsvarar i huvudsak 42 § l st. och 46 § l st. i nuvarande hälsovårdsstadga. Tillståndsförfarandet har emellertid utökats från att gälla enbart för vattentoalett till alla typer av avlopp. Motiven härför har redovisats i avsnitt 8.5. Tillståndsprövningen bör bl. a. omfatta med hänsyn till det aktuella områdets lämpligheten av anläggningen beskaffenhet. Tredje stycket motsvarar 41 § i nuvarande hälsovårdsstadga. Detaljbestämmelser om avlopp finns i hälsoskyddsforordningen.

ll § Motsvarigheten till ll § 1 st. hälsoskyddslagen som behandlar tillgång till och skötsel av toaletter återfinns i 43 § och 44 § 1 st. nuvarande I förevarande stycke har endast gjorts redaktionella hälsovårdsstadga. toalett avses omfatta även urinoarer. Bestämmelsen förändringar. Uttrycket har dock i förhållande till nuvarande regler utvidgats till att gälla även plats. Härvid avses campingplatser, marknader, nöjesfält, större och mer frekvenför allmänheten etc. terade parkeringsplatser, badplatser upplåtna “där människor sig någon längre tid av dygnet” bör Uttrycket uppehåller kunna tolkas på två sätt. Det kan dels vara fråga om lokal eller plats där enskilda människor uppehåller sig någon längre tid av dygnet och dels vara en som var lokal eller plats som under längre tid av dygnet besöks av människor vara for sig endast stannar kortare tid. I båda fallen kan kraven på toaletter motiverade varför bägge tolkningarna av bestämfrån hälsoskyddssynpunkt melsen bör kunna äga relevans. Skyldigheten att inrätta toalett åvilar den som äger eller upplåter lokalen

sou 1978:44 147 Förslag till hälsoskyddslag

eller platsen eller eljest svarar för brukandet av ifrågavarande lokal eller plats. Bestämmelsen kan även läggas till grund för krav på offentliga toaletter i erforderlig utsträckning inom tätort.

l2§ saknar motsvarighet i gällande hälsovårdsstadga. l paragrafen ges regeringen möjlighet att meddela föreskrifter om att vissa slag av toaletter inte låranordnas utan särskilt tillstånd. Det kan här exempelvis vara fråga om toaletter med elektrisk förbränning. Regeringen föreslås även få möjlighet att delegera rätten att meddela föreskrifter i detta avseende. HSU har ansett det lämpligt att lokalt kunna begränsa inrättandet av toaletter som i vissa fall kan förorsaka olägenhet. Genom att införa tillståndsplikt kan sådan olägenhet förhindras redan innan den uppkommit.

13§ Paragrafen motsvarar, bortsett från vissa redaktionella förändringar, 54-56 §§ hälsovårdsstadgan. Motivering har redovisats i avsnitt 8.8.

14 § Första stycket som handlar om förvaring och skötsel av djur, motsvarar 57 § hälsovårdsstadgan. Andra stycket, som saknar motsvarighet i hälsovårdsstadgan, har vissa likheter med vad som föreskrivs i 22 § normalhälsovårdsordningen. I förevarande paragraf ges dock regeringen möjlighet att avgöra vilka slag av djur som inte bör få hållas utan särskilt tillstånd inom område för vilket fastställts stads- eller byggnadsplan. Regeringen kan överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela föreskrifter i detta avseende. Närmare föreskrifter om vilka slag av djur som främst bör ifrågakomma i detta avseende återfinns i förslaget till hälsoskyddsförordning.

15 § Paragrafen innebär ett bemyndigande att meddela bestämmelser som i stort motsvarar 13 § normalhälsovårdsordningen. Däri avses sådana starkt illaluktande naturliga gödselmedel som kommer från svin, fjäderfä eller mink samt flytgödsel. HSU anser att behov kan finnas för särskilda regler när det gäller dessa gödselslag för att inom tätbebyggt område så långt möjligt undvika att människor utsätts för olägenheter genom felaktig hantering av dessa slag av gödsel.

16 § Paragrafen bemyndigar regeringen eller efter regeringens bestämmande

förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela föreskrifter

ytterligare rörande lokaler byggnader, och anläggningar, avloppsanordning, toaletter. ohyra, råttor m. m. och om husdjur eller djur som hålls i fångenskap.

17 § Denna bestämmelse, som utgör ett bemyndigande för miljö- och hälsoskyddsnämnd att i särskilda fall utfärda föreskrifter utöver vad som sägs i 6-15 §§, ersätter nuvarande bestämmelseri 70 § hälsovårdsstadgan. 70 § har enligt vad utredningen kunnat utröna inte utnyttjats i någon större utsträckning. Eftersom systemet med lokal hälsovårdsordning föreslås försvinna kan dock föreskrifter som betingas av rent lokala förhållanden få större aktualitet i framtiden. HSU förutsätter dock att nämnderna utnyttjar denna möjlighet endast när rent lokala förhållanden kräver särskilda föreskrifter och i övrigt visar återhållsamhet vid utnyttjandet av denna befogenhet.

Förslag Iill hälsoskyddslag

18 § Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsmyndighet. Utöver vad som sägs i avsnitt 7 kan nämnas att statens naturvårdsverk föreslagits som delansvarig beträffande tillsynen eftersom verket enligt sin instruktion redan nu meddelar allmänna råd och riktlinjer på områden som direkt faller under hälsoskyddslagens tillämpningsområde. Därtill kan nämnas att naturvårdsverket har den centrala tillsynen enligt andra lagar, vilkas tillämpningsområde ibland tangerar eller överlappar hälsoskyddslaatt även i hälsoskyddslagen ta med gens område. Det bör därför vara riktigast naturvårdsverket som central tillsynsmyndighet vid sidan av socialstyrelsen. ställning som central myndighet är som Frågan om statens livsmedelverks redovisats i avsnitt 8.4 avhängig av var bestämmelserna om dricksvattenkontrollen placeras. De särskilda bestämmelser som reglerar tillsyn av sjukvårdsinrättning finns i sjukvårdslagen (1962:242). Där framgår att sådan vårdinrättning som är att betrakta som sjukhus står under särskild tillsyn av socialstyrelsen.

[9 § Paragrafen motsvarar i huvudsak 71 och 75 §§ i nuvarande hälsovårdsstadga. Det bör understrykas att nämnden har skyldighet att meddela ett formellt beslut, om den enskilde begär det, även om beslutet innebär att ärendet inte föranleder någon åtgärd från nämndens sida. Genom ett sådant formellt beslut får den enskilde möjlighet att anföra besvär över beslutet och därigenom få ärendet prövat av högre myndighet. En ändring i förhållande till gällande rätt är att vitet föreslås utdömt av länsstyrelsen. Motivering härför har redovisats i avsnitt 8.16.

20§ Denna paragraf motsvarar 73§ hälsovårdsstadgan.

21 § Denna paragraf saknar motsvarighet i hälsovårdsstadgan. Motiven till föreskrifterna har redovisats i avsnitt 8.16 i betänkandet. Rätten att få föreläggande antecknat hos inskrivningsmyndighet är beroende av vitets storlek. Avsikten är att basbeloppets storlek vid tidpunkten för nämndens beslut skall vara avgörande för denna rätt. Det bör även påpekas att inskrivning kan ske även om nämndens beslut inte vunnit laga kraft. Beslut av sådan karaktär som det här är fråga om bör regelmässigt innehålla förordnande enligt 27 §hälsoskyddslagen att beslutet skall lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan. Om besvär anförs över beslutet kan nämnden begära förtursbehandling hos besvärsmyndigheten för att onödig tidsutdräkt inte skall uppstå när det gäller verkställighet av föreläggandet. Enligt tredje stycket kan nämnden utsätta nytt vite. Om sådant beslut meddelas bör även en ny tidsfrist fastställas, eftersom den senare uppkommande frågan om utdömande av förfallet vite är helt beroende av vitets koppling till en utsatt tidsfrist. Beslut om nytt vite och ny tidsfrist kan, till skillnad från det ursprungliga föreläggandet, överklagas av den nye agaren.

Denna är ny. Eftersom nämndens beslut inte behöver ha 22§ paragraf vunnit laga kraft innan inskrivning sker kan den situationen uppstå att nämndens beslut överklagas och att fastigheten därefter överlåts. Frågan om

sou 1978:44 till 149

Förslag hälsoskyddslag

den nye ägarens rätt att inträda i den klagandes ställe måste då regleras. HSU har därför valt att med bostadsförvaltningslagen som förebild hänvisa till rättegångsbalken 13:7 där dessa frågor regleras. Om beslutet vunnit laga kraft har en ny ägare inte möjlighet att anföra besvär över det ursprungliga beslutet, varför denna situation inte nämns i paragrafen.

23 § Paragrafens första och tredje stycke motsvarar med vissa redaktionella ändringar i huvudsak 82 § l st. hälsovårdsstadgan. Andra stycket saknar motsvarighet i gällande hälsovårdsstadga. Här har slagits fast att tillsynsmyndighet har rätt att efter anfordran erhålla upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Denna fråga berörs närmare i avsnitt 8.15.

24§ Paragrafen motsvarar 82§ 2 st. i nuvarande hälsovårdsstadga och behandlar tystnadsplikten.

25§ Paragrafen, som inte har någon motsvarighet i hälsovårdsstadgan, innehåller fullmakt för regeringen att föreskriva att särskilda avgifter får tas ut i ärende enligt lagen. Avgifter kan komma i fråga i samband med tillståndsprövning eller provtagning.

26§ De i förslaget intagna strafibestämmelserna förekommer i stort i gällande hälsovårdsstadga. Påföljden for brott mot hälsoskyddslagen har skärpts i och med att fängelse införts som påföljdsmöjlighet. Anledningen härtill är främst att vissa brott mot lagen kan medföra betydande sanitära olägenheter och att fängelse finns i straffskalan i fråga om liknande brott i exempelvis mil jöskyddslagen. Givetvis bör dock fängelse inte komma i fråga annat än för särskilt grova brott.

27 § Paragrafen motsvarar 86 § 4 st. hälsovårdsstadgan och behandlar nämndens rätt att förordna om att dess beslut skall gälla utan hinder av förd klagan.

28§ Paragrafen behandlar besvär. Beslut av kommunfullmäktige skall prövas i den ordning som gäller för kommunalbesvär medan beslut av miljöoch hälsoskyddsnämnd skall prövas i den ordning som gäller för s. k. förvaltningsbesvär.

sou 1978:44 151

10 till

Förslag hälsoskyddsförordning

Vid utarbetande av förslag till hälsoskyddsförordning har eftersträvats en uppställning av bestämmelserna som så nära som möjligt ansluter till lagens redigering. Förslaget upptar därför bestämmelser om bostad och vissa andra lokaler, vissa anläggningar, bemyndigande att meddela föreskrifter, kontroll av vatten m. m., avloppsanordningar, djur, gödsling och slutligen tillsyn.

1§. l st. motsvarar i huvudsak 16-18 §§ i nuvarande hälsovårdsstadga. Detaljföreskrifter som inte upptagits i Förslaget till hälsoskyddsförordning bör kunna utfärdas av socialstyrelsen. Det är främst fråga om olika inredningsdetaljer som behövs för att motverka sanitär olägenhet men även fråga om skyldighet för lägenhetens innehavare att sköta lägenheten och därtill hörande utrymmen så att sanitär olägenhet ej uppstår. Föreskrifterna i 1 § 2 st. motsvarar 22 § i hälsovårdsstadgan. Bestämmelserna gäller undantag vad gäller olika krav för bostäder som används endast under viss årstid m. m. 2 §s0m i huvudsak motsvarar 2l § hälsovårdsstadgan, innefattar bestämmelser om att i bostadslägenhet, samlingslokal, hotell, pensionat m. m. inte får inhysas så många personer att sanitär olägenhet uppstår. l jämföresle med gällande rätt har en utvidgning skett genom att i förevarande paragraf utöver bostadslägenhet även nämns lokaler m. m. Anledningen härtill är att de Sanitära förhållandena i exempelvis en samlingslokal inte enbart är beroende av lokalens utformning, skötsel och underhåll utan även av hur många personer som kan tillåtas samlas där. 3§ anknyter till 8 ä hälsoskyddslagen som föreskriver anmälningsskyldighet till miljö- och hälsoskyddsnämnd beträffande den som avser att driva viss verksamhet. I 6§ hälsoskyddsförordningen föreskrivs ytterligare att anläggning för sådan verksamhet inte får tas i bruk förrän anmälan gjorts till nämnden. Härigenom erhåller nämnden möjlighet att meddela råd och anvisningar till förebyggande av sanitär olägenhet. l 4§ bemyndigas socialstyrelsen att meddela ytterligare föreskrifter angående hygieniska krav. Socialstyrelsen får även överlåta åt kommunen att meddela sådana föreskrifter. Det bör i huvudsak endast vara fråga om sådana detaljföreskrifter som förekommer i nuvarande hälsovårdsstadga och som inte tagits upp i lagen eller förordningen. l övrigt förutsätts att socialstyrelsen meddelar allmänna råd i erforderlig omfattning. I den mån socialstyrelsen överlåter åt kommunen att meddela hygieniska föreskrifter bör det vara fråga om sådana som inte har intresse för samtliga kommuner utan endast är

152 Förslag till hälsoskyddsförordning

betingade av särskilda lokala förhållanden. Det bör även uppmärksammas att bemyndigandet i 4 § endast gäller krav enligt 6 § hälsoskyddslagen. 5 § behandlar frågan rörande kontroll av vatten i bassängbad och friluftsbad. I paragrafen slås fast att miljö- och hälsoskyddsnämnden har att fortlöpande undersöka och kontrollera vattnet samt att kommunfullmäktige får föreskriva om ersättning av den som upplåter anläggningen. Med ordet fortlöpande har HSU ej avsett annat än att undersökning bör ske med någon regelbundenhet. Det är inte meningen att nämndens undersökningar skall ersätta den egna kontroll som regelbundet bör utföras av den som upplåter anläggningen. Då statens naturvårdsverk redan nu nedlagt avsevärt arbete på frågor som rör badvattenkvalitet och då frågan om Vattenkvalitet i bassängbad samt processteknik i fråga om rening av sådant vatten har en naturlig knytning till verkets arbetsuppgifter i övrigt har HSU funnit flera skäl som talar för att naturvårdsverket slutför arbetet med anvisningar för såväl bassängbad som friluftsbad och om Vattenkvalitet i sådana bad. Detta skulle emellertid medföra en ändring i nuvarande ordning där socialstyrelsen har ansvaret för badvattenkvalitet och utfärdar normer härför. Eftersom socialstyrelsen är den huvudansvariga centrala tillsynsmyndigheten enligt hälsoskyddslagen och då frågan om badvattenkvalitet har direkta smittskyddsaspekter som faller inom socialstyrelsens verksamhetsområde föreslår HSU ingen ändring i nu gällande ordning. Med hänsyn till den inom naturvårdsverket vunna erfarenheten på detta område och då verket uttrycklingen har vittomfattande uppgifter när det gäller såväl bassängbad som strandbad har HSU funnit lämpligt att föreskriva ett obligatoriskt samrådsförfarande vid utfardande av föreskrifter. 16 §behandlas frågor om avloppsanordningar. Tre principer slås därvid fast nämligen att avloppsledning eller annan avloppsanordning i princip skall vara sluten, att avloppsanläggning inte får tas i bruk förrän den godkänts av nämnden samt att ändring av avloppsanläggning som medför väsentlig ändring av avloppsvattnets mängd eller sammansättning skall anmälas till miljö- och hälsoskyddsnämnden. Dessa föreskrifter fyller ett utttalat behov att på ett bättre sätt få kontroll över användningen av mindre enskilda avloppsanläggningar och deras utformning. Enligt 7 § erfordras inte tillstånd för vattentoalett om miljö- och hälsoskyddsnämnden redan meddelat tillstånd för en avloppsanläggning. Emellertid fordras enligt 6§ att anmälan görs till nämnden om en vattentoalett kopplas till en redan befintlig avloppsanordning. Avloppsvattnets mängd och sammansättning förändras i och med anslutning av en vattentoalett. Naturvårdsverket får enligt 8 § meddela särskilda föreskrifter om hantering av slam och orenlighet från avloppsanläggning. Verket får även överlåta åt miljö- och hälsoskyddsnämnd att meddela särskilda föreskrifter som kan vara föranledda av lokala förhållanden. Om befogenheten överlåts bör naturvårdsverket meddela anvisningar om hur dessa föreskrifter lämpligen kan utformas. 9§ 1 och 2 st. motsvarar 22 § normalhälsovårdsordningen och behandlar rätten att hålla vissa djur. Till den i normalhälsovårdsordningen gjorda uppräkningen av djur har tillagts häst och orm. Motiveringen härtill har redovisats i avsnitt 8.6. Anmärkas bör att med pälsdjur och fjärderfzin avses

O till

Förslag hälsoskyddsförordning 153

enbart sådana som innehas för annat ändamål än som sällskapdjur, dvs. för avpälsning, resp. ägg- eller köttproduktion. Hit räknas således inte hundar, katter, kaniner och liknande pälsklädda sällskapsdjur och inte heller burlåglar av olika slag. l 9§ 3 st. bemyndigas kommunen att föreskriva tillstånd för hållande av andra djur än de som nämns i paragrafens inledning. Med hänsyn till den med vilken känslighet inskränkningar i rätten att hålla djur upplevs, bör kommunen inte utnyttja denna möjlighet att meddela föreskrifter om tillstånd utan mycket starkt skäl. Av paragrafen framgår att inskränkningar endast får föreskrivas för område med fastställd stads- eller byggnadsplan.

sou 1978:44 155

Särskilt yttrande

av Erik Johansson

Frågan om användning av kemiska medel i bekämpningssyfte har under de senare åren väckt intensiv debatt som gett upphov till aktioner av olika slag med syfte att stoppa användningen av dessa medel. Vad som opinionen främst vänt sig emot är spridningen av fenoxisyror från luften och från tåg längs banvallar. Den breda folkopinionen mot dessa bekämpningsmedel har i många fall försatt hälsovårdsnämnderna i en besvärlig situation. Nämnderna har utsatts för ett hårt tryck från allmänheten som lett till att de i en del fall med stöd av befintlig lagstiftning försökt begränsa eller förbjuda användningen av kemiska medel inom vissa delar av kommunen. Dessa beslut har sedermera visat sig vara antingen felgrundade eller eljest verkningslösa, varvid hälsovårdsnämnderna i efterhand utsatts för kritik för att de inte kunnat tillgodose allmänhetens krav på ett kraftfullare handlande i dessa frågor. Rättsläget är emellertid sådant att hälsovårdsnämnderna f. n. nästan helt saknar möjlighet att i förebyggande syfte ingripa mot den kritiserade spridningen av kemiska bekämpningsmedel. Formerna för användning av dessa medel regleras nästan helt på_ central nivå. Jag har under utredningens gång sökt aktualisera dessa frågor, framför allt i anslutning till behandlingen av avsnitt 4 (om samordning med miljöskyddslagen) men inte fått tillräckligt gehör för mina synpunkter. Det har bl. a. hävdats att dessa frågor inte berörts i utredningens direktiv eller i övrigt inte ryms inom direktivens ram. Mot detta kan dock anföras att när utredningsdirektiven skrevs rådde förbud mot flygbesprutning - förbudet upphävdes år 1975 - varför problemet inte var aktuelltjust då. l direktiven sägs förövrigt att utredningen även bör kunna ta upp andra frågor som aktualiseras under utredningens gång och som faller inom ramen för utredningens uppdrag. Mot bakgrund härav och då frågor som rör spridning av bekämpningsmedel utgör ett alltmer angeläget och brännande problem för såväl en bred allmänhet som för ett stort antal hälsovårdsnämnder i landet ser jag mig föranlåten att i denna form ge mina synpunkter och förslag tillkänna. Regler om spridning av bekämpningsmedel av olika slag finns f. n. i lagen om hälso- och miljöfarliga varor (L HMV). Enligt denna lag är hälsovårdsnämnden lokal tillsynsmyndighet. Nämndens uppgifter och befogenheter uppfattas dock som något oklara, vilket som nämnts i en del fall resulterat i felaktiga beslut eller till ingripanden, som i efterhand visat sig verkningslösa. Visserligen har genom produktkontrollnämndens tillämpningsbestämmelser rörande användningen av bekämpningsmedel vissa detaljer rörande tillsynen klarlagts, men detta torde ändå inte till fullo undanröjt alla tveksamheter. Det

156 Särskilt yttrande

stora flertalet hälsovårdsnämnder anser för övrigt att deras befogenheter i grunden är alltför otillräckliga. För användning av fenoxisyror eller annat bekämpningsmedel lçrävs att medlet registrerats hos produktkontrollnämnden. Vid registreringen bedöms bl. a. huruvida medlet kan befaras medföra sådan olägenhet från hâlso- och miljöskyddssynpunkt att det ej lämpligen bör användas i bekämpningssyfte. Denna bedömning måste av naturliga skäl vara av generell karaxtär och inriktar sig i huvudsak på en bedömning av medlets toxikologiska elier andra egenskaper vid en tänkt normal användning. Till skillnad från vad scm gäller annan lagstiftning, exempelvis miljöskyddslagen, hälsovårdsstadgan och till stora delar även livsmedelslagen sker riskbedömningarna enligt LHMV utan till lokala förhållanden. Denna centraliserade riskbedömn:ng utan hänsyn att på det lokala planet påverka eller reglera användandet av möjlighet upplevs som en av de mest otillfredsställande faktorerna bekämpningsmedel i detta system. Här bör dock sägas attjag, lika litet som de hälsovårdsnämnder som agerat i dessa frågor, varken kan eller vill ifrågasätta produktkontrollnämndens kompetens i fråga om denna generella prövning av riskerna med ett kemiskt ämne. De som tidigare pläderat för ökade befogenheter för hälsovårdsnämnderna på detta område har heller inte hävdat att nämnderna skulle ha någon möjlighet att på egen hand och utöver den centrala prövningen göra en bedömning av ett medels skadlighet. Problemet ligger snarare på ett annat plan. Vad som främst kännetecknat allmänhetens reaktion mot bl. a. llygbesprutningarna av skogsområden som utnyttjas på sätt som allemansrätten medger är den rädsla och ångest man känner för att de medel som används trots allt skulle kunna medföra svårreparerbara skador på människoroch djur eller på den yttre miljön. Uppgifter om ökad förekomst av cancer- och och om barn som föds med mer eller mindre grava allergisjukdomar missbildningar skapar otvivelaktigt misstankar om ett samband mellan dessa företeelser och den ökande användningen av kemiska medel. Oron är av förklarliga skäl särskilt markerad om sjukdomar och missbildningar uppträder i trakter där flygbesprutningar bevisligen ägt rum. Från forskarhåll och därmed även från centrala myndigheters sida, hävdas emellertid att inget samband har kunnat påvisas mellan sjukdomsfallen och spridningen av kemiska bekämpningsmedel. Man konstaterar med andra ord att så länge det inte kan anses föreligga ett sådant samband skall medlen anses som ofarliga. Detta synsätt är också förenligt med lagstiftningens nuvarande konstruktion. Bevisbördan eller hanterar ett ligger således inte på den som framställer kemiskt medel. Det är den som anser sig drabbad av skador som skall kunna visa ett samband mellan skadorna och det medel man kommit i kontakt med. att inte visa större försiktighet och Jag anser det vara oförsvarligt förutseende när det gäller den alltmer ökande användningen av kemiska medel. Mot den från vissa forskarhåll hävdade ståndpunkten kan man hävda - med lika berättigade krav på beaktande - att så länge det inte klart kan bör påvisas att ett samband mellan skadan och det kemiska ämnet är uteslutet detta ämne hanteras med mycket stor aktsamhet. Man bör således inte öka riskerna för människan eller miljön genom att på den som riskerar att drabbas. Det allvarliga med detta lägga bevisbördan

Särskilt yttrande 157

system är också att skadorna kan tänkas uppträda långt efter exponeringen och då kan det vara för sent att reparera det skedda, även om sambandet mellan medel och effekt kan påvisas. Jag vill i detta sammanhang bara erinra om vad som tidigare hänt vad beträffar användande av DDT, PCB, kvicksilver och andra ämnen, som i förstone troddes vara tämligen oskyldiga men vars användning man sedermera tvingades strängt reglera. Man kan aldrig helt bortse från risken for att de kemiska bekämpningsmedel som nu sprids och vars farlighet just nu inte kan beläggas i en inte alltför avlägsen framtid visar sig medföra skaderisker utöver de tolerabla. Så sent som år 1977 totalförbjöds för övrigt bekämpningsmedlet 2, 4, 5 T som intill dess bedömts som lika ofarliga som de som fortfarande får användas. Denna åtgärd har inte dämpat människors oro for riskerna med kvarvarande tillåtna bekämpningsmedel. Mot bakgrund av det sagda bör den oro och förbittring som kännetecknat aktionerna mot framför allt llygbesprutningar av vissa skogsområden på intet sätt negligeras utan tas på största allvar. Skäl talar för att man på något sätt måste komplettera den riskbedömning som nu sker på central nivå. l forsta hand gäller detta spridning från luften av bekämpningsmedel över sådana områden som vanligtvis utgör rekreationsområden eller områden som allmänheten eljest, med åberopande av allemansrätten, är i sin fulla rätt att beträda. lnvändningar har rests mot en lokal prövning av användande av medel som har varit föremål för central prövning och registrering. Den enskilde riskerar emellertid att mot sin vilja utsättas for en exponering. Detta är orsaken till människors oro när det gäller spridning från luften av bekämpningsmedel. Denna exponering kan tänkas ske på olika sätt, antingen genom konsumtion av bär och svamp som besprutats, genom direktkontakt med bekämpningsmedel i besprutade marker, genom överföring av bekämpningsmedel via vattentäkter eller -indirekt- genom vattendrag som mynnar ut i vattentäkter. Jag anser det vara ett oavvisligt krav att människor så långt det är möjligt skyddas mot ofrivillig exponering när det gäller kemiska bekämpningsmedel i naturen. Det bör därför vara lagstiftarens uppgift att på ett mer verkningsfullt sätt reglera användningen av dessa medel än vad som nu är fallet. Från skogsägarhåll - det gäller här i huvudsak staten och de större skogsbolagen - har hävdats att en annan metod att bekämpa lövsly än genom spridning av kemiska bekämpningsmedel skulle ställa sig alltför dyr. Jag går här inte närmare in på frågan om nödvändigheten av att över huvud taget bekämpa lövsly men kan inte underlåta att ifrågasätta denna form av skogshantering. De från luften fällda kemiska medlen slår blint och uppenbara risker finns för allvarliga ekologiska störningar. Det bör från denna synpunkt kunna anses oforsvarligt att med ett kortsynt ekonomiskt tänkande som grund utsätta natur och människor for dessa onödiga risker. Beträffande de ekonomiska aspekterna bör påpekas att det bara är 0,15 % av den totala skogsarealen som besprutas från luften varje år. Den ekonomiska vinsten alltså skillnaden mellan kostnaderna vid manuell och vid bekämpning kemisk bekämpning -torde kunna anses vara ytterst minimal. Därför ter sig resonemang om de ekonomiska aspekterna som mindre hållbara. Mot bakgrund av det ovan sagda och då man från skogsbolagens sida inte

158 Särskilt SOU l978z44

yttrande

tar vederbörlig hänsyn till allmänhetens oro för verkningarna av de självmant kemiska bör gällande lagstiftning om registrering av bekämpningsmedlen dessa medel med en prövning på det lokala planet av kompletteras i att använda ifrågavarande medel. Därvid bör prövningen inte lämpligheten gå ut på att avgöra om medlet som sådant är farligt eller inte, utan mera koncentreras till de geogrftska eller andra Förhållanden som kan inverka på lämpligheten av att använda medlet. Som utgångspunkt vid denna prövning bör då i första hand läggas riskerna för att människor ofrivilligt kan komma i kontakt med medlet. Härutöver bör krävas att den som vill använda medlet skall kunna visa att en annan och från ekologisk synpunkt bättre metod inte är teknisk möjlig eller att denna metod skulle medföra helt orimliga kostnader. Detta förprövningssystem kan antingen införas i lagen om hälso- och varor eller möjliggöras genom en mindre modifiering i den av miljöfarliga lösningen vara HSU föreslagna hälsoskyddslagen. Jag anser den sistnämnda den mest tilltalande. möjlighet att meddela l 17 § hälsoskyddslagen ges hälsoskyddsnämnden eller föreskrifter i syfte att förebygga sanitär olägenhet vid viss verksamhet min vid utnyttjande av plats till vilken allmänheten äger tillträde. Enligt kan den oro och ångest som spridningen av kemiska bekämpningsmening medel i en del fall framkallar hos allmänheten betraktas som en form av som getts i betänkandet. Det bör därför sanitär olägenhet enligt den definition i motiven till denna paragraf uttryckligen klargöras att hälsoskyddsnämnd med stöd av denna paragraf har befogenhet att meddela förbud mot spridning från luften av kemiska bekämpningsmedel inom sådant område där människor direkt eller indirekt riskerar att komma i kontakt med ifrågavarande skulle hälsoskyddsnämnderna på ett adekvat sätt kunna medel. Härigenom svara upp emot ett uttalat krav från en bred allmänhet om ett bättre skydd i än att tillgodose krav dessa hänseenden. Jag anser detta vara långt viktigare inom som torde kunna anses såväl på sådana vinster skogshanteringen marginella som tvivelaktiga.

sou 1978:44

Bilaga 1 Direktiven

Utdrag av protokollet över socialärenden hållet inför Hans Majzt Konungen i statsrådet den 28 juni 1974.

Chefen för Socialdepartementet, statsrådet Asp/ing, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om översyn av hälsovárdssradgan och anför. Nu gällande hälsovårdsstadga (1958:663) trädde i kraft den l januari 1960. Huvudsyftet med stadgans bestämmelser är att förbättra den allmänna hälsovården. Av förarbetena till stadgan framgår att med allmän hälsovård avses förebyggande och undanröjande av sanitär olägenhet för människor och en fortlöpande höjning av den allmänna hygieniska standarden. Sanitär olägenhet innefattar enligt förarbetena alla yttre faktorer av någon betydenhet som inte är av tillfällig natur och som kan inverka menligt i fysiskt eller psykiskt hänseende på en normal människas hälsotillstånd. Det ankommer på kommunerna att ha hand om den allmänna hälsovården (l §). l varje kommun skall finnas en hälsovårdsnämnd, som har att utöva det närmaste inseendet över den allmänna hälsovården. Det åligger hälsovårdsnämnden särskilt att ägna uppmärksamhet åt den allmänna utvecklingen inom kommunen i hälsovårdshänseende, att verka för förbättrad hälsovård. att samarbeta med berörda myndigheter (t. ex. länsstyrelsen och övriga kommunala nämnder), att ge allmänheten råd och upplysningar i hälsovårdsfrågor samt att övervaka efterlevnaden av stadgan och övriga föreskrifter om den allmänna hälsovården (2 §). Inom länet har länsstyrelsen uppsikt över den allmänna hälsovården och skall se till att åtgärder vidtas för att undanröja eventuella missförhållanden (3 §). Högsta tillsynen över den allmänna hälsovården tillkommer socialstyrelsen och statens livsmedelsverk med viss fördelning mellan dem (4 §). Vidare innehåller hälsovårdsstadgan (2 kap.) organisatoriska bestämmelser om hälsovårdsnämnd bl. a. om val av ledamot och antalet ledamöter i nämnden. För att tillgodose bl. a. behovet av medicinsk och veterinärmedicinsk expertis finns bestämmelser om rätt eller skyldighet för vissa statliga eller landstingskommunala befattningshavare att närvara vid hälsovårdsnämndens sammanträden (9 och 10 §§) och om skyldighet för kommuner med minst 40000 innevånare att ha stadsläkare och för samtliga kommuner att ha hälsovårdsinspektör (14 §). l särskilda kapitel i stadgan finns bestämmelser om bostäder, om samlingslokaler, hotell och pensionat, om anläggningar för bad och hygienisk behandling, om Vattenförsörjning och vattenundersökning, om åtgärder mot vattenförorening, luftförorening, buller och andra sådana störningar, om klosetter och urinoarer, om renhållning, allmän avstjälpningsplats och allmän destruktionsanläggning, om åtgärder mot ohyra, råttor och möss, om hållande av djur. om anläggning för industri, hantverk och annan näring samt för upplag för varor och avfall. Vissa av stadgans bestämmelser gäller endast inom s. k. hälsovårdstätort, dvs. område för vilket fastställts stadsplan eller byggnadsplan. Kommunen kan dock genom

160 1 Bilaga

lokal hälsovårdsordning bestämma, att hälsovårdsstadgans föreskrifter om hälsovårdstätort skall gälla även utanför sådan ort (66 §). Genom en sådan lokal hälsovårdsordning kan också hälsovårdsnämnd bemyndigas att medge undantag från de särskilda bestämmelserna om hälsovårdstätort och från föreskrifterna i hälsovårdsordningen. Till ledning för utarbetande av lokala hälsovårdsordningar har Kungl. Majzt faställt en normalhälsovårdsordning. från vilken kommunerna inte utan särskilda skäl får göra normalhälsovårdsordning (1971:761) någon väsentlig avvikelse (67 §). Nuvarande fastställdes den 8 oktober 1971. Hälsovårdsstadgan är inte utan särskilt förordnande tillämplig på militära anläggningar (6 ä). Hälsovårdsnämnd får meddela de föreskrifter som behövs för att förebygga eller eller förbud undanröja sanitär olägenhet (70 §). Nämnden får meddela förelägganden eller bådadera. (71 §). Dessa får riktas mot fastighetsägare eller nyttjanderättshavare Ägare får åläggas att vid försäljning omedelbart lämna uppgift om den nye ägarens namn och adress (73 §). Hälsovårdsnämnd får föreskriva vite för underlåtenhet att skall ställa sig föreläggande eller förbud till efterrättelse (75 §). lnom hälsovårdstätort genom hälsovårdsnämndens försorg utföras återkommande besiktning av bostäder. samlingslokaler, badinrättningar, frisersalonger m. m. (76 §). tillsynsuppgifter också Vid hälsovårdsstadgans tillkomst hade hälsovårdsnämnden enligt lagstiftningen om smittsamma sjukdomar, livsmedelsstadgan, djurskyddslagen och epizootilagen. Enligt smittskyddslagen (1968:231) som trädde i kraft den 1 januari 1969 och som och ersatte lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, epidemilagen tuberkulosförordningen, åligger det kommunen att vidta de åtgärder som behövs till skydd mot allmänfarliga sjukdomar, veneriska sjukdomar och övriga smittsamma sjukdomar. Hälsovårdsnämnderna skall utöva det närmaste inseendet över verksamheten. I hälsovårdsnämndernas uppgifter ingår också att överpröva läkares beslut om föreskrifter i samband med behandling i öppen vård av allmänfarliga sjukdomar om det begärs av den beslutet rör. vidta Enligt lagen (1958:428) om ympning mot smittkoppor skall hälsovårdsnämnd de åtgärder som behövs för att ympningsplikt enligt lagen skall fullgöras. Genom livsmedelslagen(1971:511)som den ljanuari 1972 ersatte livsmedelsstadgan skärptes bl. a. bestämmelserna om livsmedelslokaler, hantering av livsmedel, märkning, personalhygien och livsmedelskontroll. Den omedelbara tillsynen inom varje kommun utövas liksom tidigare av hälsovårdsnämnden medan den centrala tillsynen utövas av statens livsmedelsverk och den regionala av länsstyrelsen. Enligt lagen (1944:219) om djurskydd skall hälsovårdsnämnden öva tillsyn över ändamål utse en eller vid djurens vård och behandling. Nämnden skall för sådant behov flera tillsynsmän. Enligt epizootilagen (1935:105) skall hälsovårdsnämnd och polismyndighet biträda lantbruksstyrelsen och länsstyrelsen vid tillsyn och övervakning och om det behövs med undersökning för att utröna smittkälla. Sedan år 1960 har hälsovårdsnämnderna genom en rad nya lagar fått ytterligare uppgifter på miljövårdsområdet. för den yttre Naturvårdslagen (1964:822) innehåller sålunda bestämmelser till skydd miljön, bl. a. mot nedskräpning utomhus såväl i naturen som inom bebyggda områden. Hälsovårdsnämndemsom på lokal nivå har tillsynen över renhållningen, kan förelägga den som skräpat ner eller osnyggat i naturen att städa och vidta förebyggande åtgärder för framtiden. Efterkommes ej föreläggandet, som kan vara förenat med vite, kan hälsovårdsnämnden låta vidta åtgärder på den försumliges bekostnad. Miljöskyddslagen (1969:387) innehåller bestämmelser till skydd mot vattenförorening, luftförorening, buller och andra störningar, som uppkommer genom använding av mark, byggnad eller anläggning. Åtgärd eller användning som faller inom lagens

Bilaga 1 ;161

tillämpningsområde kallas miljöfarlig verksamhet. För miljöfarlig verksamhet skall väljas lämplig plats. Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall vidare vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras for att förebygga eller avhjälpa olägenhet. l miljöskyddskungörelsen (1969:388) har föreskrivits av vissa slag av fabriker eller andra inrättningar inte får anläggas utan tillstånd av koncessionsnämnden för miljöskydd, Naturvårdsverket eller i vissa fall länsstyrelsen kan efter prövning i varje särskilt fall medge undantag (dispens) från skyldigheten att söka tillstånd. Den som fått tillstånd enligt miljöskyddslagen kan inte på grund av bestämmelse i hälsovårdsstadgan åläggas att upphöra med verksamheten eller att vidta ytterligare försiktighetsmått. Dispensbeslut har däremot inte någon rättskraft. Tillsynen enligt lagen utövas av naturvårdsverket och länsstyrelserna. Tillsynsmyndigheterna skall samarbeta bl. a. med hälsovårdsnämnderna. Kommunala renhållningslagen (1970:892) innehåller bestämmelser om skyldighet för kommun att svara för renhållningen av gator och allmänna platser samt. i den mån annan ej drar försorg därom, städningen i naturen. Lagen innehåller också bestämmelser om kommunalt renhållningsmonopol i fråga om hushållsavfall och därmed jämförligt avfall. Några bestämmelser om tillsyn finns ej i lagen. Enligt förarbetena till lagen bör tillsynen över renhållningen på lokal nivå vila på hälsovårdsnämnderna, den regionala tillsynen på länsstyrelserna och den centrala på naturvårdsverket. Genom lagen (1973:329) om hälso. och miljöfarliga varor infördes fr. o. m. den 1 juli 1973 en skärpt produktkontroll över varor som med hänsyn till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor elleri miljön. Frågor av bl. a. allmänhygienisk art är av stor betydelse vid bedömningen av kemiska varors hälso- och miljöfarlighet. Statens naturvårdsverk och arbetarskyddsstyrelsen utövar den centrala tillsynen enligt lagstiftningen. Under arbetarskyddsstyrelsen utövas den närmare tillsynen av yrkesinspektionen. l övrigt utövar länsstyrelsen tillsynen inom länet och hälsovårdsnämnden den omedelbara tillsynen inom kommunen. Socialstyrelsen har i skrivelse den 30 november 1973 hemställt om översyn av hälsovårdsstadgan. Enligt styrelsen bör en eventuell utredning överväga utvidgning och förtydligande av hälsovårdsnämndernas uppgifter i fråga om bl. a. näringshygien och hälsovårdsupplysning. Utredningen bör överväga att slopa begreppet hälsovårdstätort och låta samtliga bestämmelser avse hela riket. I det sammanhanget bör också övervägas om man bör behålla de lokala hälsovårdsordningarna. Styrelsen anser att begreppet sanitär olägenhet bör preciseras eller, om detta inte är möjligt, ersättas med särskilda kravnivåer för olika områden. En översyn bör också omfatta gränsdragningen mellan hälsovårdsstadgan och andra författningar inom miljövårdsområdet. Enligt styrelsen råder f. n. osäkerhet om ärenden rörande bl. a. buller skall handläggas av hälsovårdsnämnden enligt hälsovårdsstadgan eller av länsstyrelsen enligt miljöskydds lagen. Styrelsen föreslår också vissa andra ändringar bl. a. för att effektivisera kontrollen enligt stadgan. Också riksförbundet för allmän hälsovård har hemställt om en översyn av hälsovårdsstadgan. Svenska kommunförbundet har i olika sammanhang bl. a i remissyttranden påpekat behovet av en översyn av hälsovårdsstadgan. När hälsovårdsstadgan trädde i kraft år 1960 fanns det endast ett fåtal författningar på hälso- och miljövårdsområdet. Sedan dess har reformarbetet emellertid varit intensivt. En rad nya lagar har antagits, vilket lett till att hälsovårdsnämnderna fått flera nya och ansvarsfulla uppgifter på miljövårdsområdet. Hälsovårdsnämndernas uppgifter har ökat också irnom traditionella arbetsområden t. ex. i fråga om Iivsmedelskontroll till följd av skärpt lagstiftning och i fråga om smittskyddsarbetet på grund av de ökade utlandsresorna. Genom kommunindelningsreformen,som nu i huvudsak genomförts,

162 1 Bilaga

har antalet kommuner sedan hälsovårdsstadgan tillkom år 1960 minskat från l 031 till 278. Kommunerna har samtidigt blivit ekonomiskt och personellt bättre rustade för har sina uppgifter även inom den allmänna hälsovården. l viss utsträckning i huvudsak hälsovårdsstadgan anpassats till denna utveckling men stadgan är ändå oförändrad sedan sin tillkomst. Tiden är därför enligt min mening nu mogen för en allmän översyn av hälsovårdsstadgan. Denna översyn bör göras av särskilt tillkallade sakkunniga. av Lämpligheten av att i en gemensam lag sammanföra åtminstone de väsentligaste alla de regler som berör vården av den yttre miljön diskuterades i prop. 1969:28 med förslag till miljöskyddslag m. m. (s. l82). En sådan lösning avvisades dock bl. a. på grund av att ett flertal bestämmelser i så fall skulle komma att ryckas ur sitt naturliga från så vitt sammanhang och att svårigheter förelåg att sammanföra bestämmelser skilda områden till en enhetlig lag. Någon anledning att nu göra en annan bedömning i stort torde inte finnas. Emellertid bör de sakkunniga överväga en ytterligare anpassning av hälsovårdslagstiftningen till den nya lagstiftningen på miljövårdens område och på andra hälsovårdstadg n närliggande områden, t. ex. till bostadssaneringslagen. Något hinder för de sakkun iga att föreslåjämkningar i gällande lagstiftning i syfte att uppnå en större enhetlighet i författningsunderlaget bör inte heller föreligga. Tillsynen på hälso- och miljövårdsområdet visar en ganska splittrad bild. Enligt hälsovårdsstadgan ankommer sålunda tillsynen på hälsovårdsnämnderna, länsstyrelserna och socialstyrelsen medan tillsynen enligt miljöskyddslagstiftningen utövas av länsstyrelserna och naturvårdsverket. l förarbetena till miljöskyddslagstiftningen framhölls dock hälsovårdsnämndernas betydelsefulla roll vid sidan av de särskilda bl. a. i den löpande tillsynen på miljöområdet. Beträffande vissa tillsynsorganen f. n. möjlighet mil_iöstörningar t. ex. vatten- och luftföroreningar samt buller föreligger för hälsovårdsnämnd att antingen själv vidta åtgärder enligt 38 ,ä hälsovårdsstadgan eller att anmäla ärendet till länsstyrelsen för prövning enligt 40§ miljöskyddslagen. Den enskilde kan i motsvarande fall vända sig till antingen hälsovårdsnämnden eller mellan hälsovårdslänsstyrelsen. Även andra problem föreligger vid gränsdragningen stadgan och miljöskyddslagen. Eftersom tillsynen delvis ligger på olika organ är det särskilt angeläget att gränsdragningen mellan författningarna görs klarare för att undvika onödigt dubbelarbete. Ett annat område där behovet av samordning är påtaglig gäller bestämmelserna om i detta avseende renhållning. Bestämmelser huvudsakligen om kommuns skyldigheter finns i kommunala renhållningslagen medan bestämmelserna om den enskildes skyldigheter i renhållningssammanhang finns i hälsovårdsstadgan. normalhälsovårdsfinns bestämmelser om ordningen och naturvårdslagen. Även i andra författningar renhållning. F. n. ser en arbetsgrupp inom jordbruksdepartementet över tillämpningen av kommunala renhållningslagen. Gruppen förväntas slutföra sitt arbete inom kort. De sakkunniga bör överväga vilka åtgärder som bör vidtas för att bättre anpassa bestämmelserna i hälsovårdsstadgan och normalhälsovårdsordningen till renhåll-

ningslagen. Bestämmelser med hygieniska krav på bostäder finns förutom i hälsovårdsstadgan och byggnadsstadgan sedan den l januari i år även i den till bostadssaneringslagen anknytande kungörelsen(l973:532)om lägsta godtagbara standard för bostadslägenhet i vissa fall. Kungörelsens bestämmelser om lägsta godtagbara bostadsstandard innebär Detta kan betydligt högre krav än hälsovårdsstadgans motsvarande bestämmelser. medföra problem vid den praktiska tillämpningen av stadgan. De sakkunniga bör överväga åtgärder för att anpassa hälsovårdsstadgan till de nämnda författningarna. fått fler Utvecklingen harsom tidigare framhållits medfört att hälsovårdsnämnderna och mer komplicerade arbetsuppgifter. Samtidigt har genom kommunindelningsreformen större och ekonomiskt mer bärkraftiga kommuner skapats. Denna utveckling aktualiserar en översyn av hälsovårdsstadgans bestämmelser om organisationen av

Bilaga 1

hälsovårdsarbetet och om hälsovårdsnämndernas sammansättning m. m. liksom frågan om nämndernas medverkan i samhällsplaneringen. Härvid bör de sakkunniga särskilt överväga vilka möjligheter till minskad statlig styrning och kontroll den genomförda kommunindelningsreformen har medfört. Detaljföreskrifter som kan försvåra nämndens arbete bör utmönstras till förmån för en frihet för kommunen att välja sina arbetsformer i den mån föreskrifterna inte påkallas av rättssäkerhetsskäl. Exempelvis kan föreskrifter om utomståendes närvarorätt vid nämndens sammanträden ifrågasättas liksom kravet på stadsläkare vid visst invånarantal, nämndens årliga berättelseskyldighet osv. De sakkunniga bör också överväga en ny benämning på nämnden med hänsyn till dess nya uppgifter på miljövårdsområdet. Grundläggande för tillämpningen av hälsovårdsstadgans bestämmelser är begreppet sanitär olägenhet. l förarbetena till hälsovårdsstadgan framhålls att begreppet omfattar alla yttre faktorer som kan inverka menligt i fysiskt eller psykiskt hänseende på en normal människas hälsotillstånd. Olägenheten behöver inte ha medfört direkta hälsorisker. Var toleransgränsen skall dras har ansetts vara en medicinsk fråga som får prövas från fall till fall. Genom att förutsättningen för hälsovårdsnämnds ingripande formulerats så allmänt som genom uttrycket sanitär olägenhet har hälsovårdsnämnderna fått stora möjligheter att anpassa tillämpningen till bl. a. samhällsutvecklingen. Det är emellertid svårt att klarlägga gränserna för hälsovårdsnämndernas befogenheter. vilket bl. a. medför att den enskilde som utövar eller ämnar utöva verksamhet som kan störa omgivningen har små möjligheter att bedöma när sanitär olägenhet kan anses föreligga. De sakkunniga bör överväga om hälsovårdsstadgans krav i denna del kan preciseras. F. n. gäller flera av hälsovårdsstadgans bestämmelser endast inom s. k. hälsovårdstätort, dvs. område inom stads- eller byggnadsplan. Detta gäller t. ex. bestämmelserna om kontroll av dricksvatten i allmän ledning. om besiktning av bostäder, samlingslokaler, hotell, badinrättningar och frisersalonger m. m., om renhållning och om avledande av avloppsvatten m. m. Möjlighet föreligger dock för kommunen att genom lokal hälsovårdsordning förordna att bestämmelserna skall gälla kommunens hela område. De sakkunniga bör överväga frågan om samma hygieniska krav bör gälla för område utom som inom s. k. hälsovårdstätort. Enligt 73 § hälsovårdsstadgan kan hälsovårdsnämnden meddela föreläggande t. ex. att undanröja brister i viss byggnad eller förbud t. ex. att använda lokal för visst ändamål innan brist avhjälpts. Föreläggande och förbud kan riktas mot fastighetsägare eller nyttjanderättshavare eller mot bådadera och förenas med vite. Emellertid har det förekommit att vissa fastighetsägare kringgått bestämmelserna genom att överlåta fastighet till närstående. Förfarandet i hälsovårdsnämnden har härigenom fördröjts. Detta problem observerades redan vid tillkomsten av den nuvarande hälsovârdsstadgan. l den nya bostadssaneringslagen har införts den bestämmelsen att upprustningsåläggande eller användningsförbud också gäller mot ny ägare dock ej i fråga om vite. De sakkunniga bör överväga motsvarande och andra möjligheter att effektivisera kontrollen enligt hälsovårdslagstiftningen. En annan fråga som bör aktualiseras i detta sammanhang är frågan om införande av möjlighet för hälsovårdsnämnden attingripa med förbud redan mot planerad verksamhet som enligt vad nämnden förutser kan komma att medföra olägenheter sedan verksamheten startats. Även den konstitutionella beskaffenheten av bestämmelserna bör bli föremål för övervägande av de sakkunniga. Av 8 kap. 3 § iden nya regeringsformen (RF) följer att de grundläggande bestämmelserna om den allmänna hälsovården skall ha formen av lag och beslutas av riksdagen. Riksdagen kan emellertid överlämna åt regeringen att meddela bestämmelserna, 8 kap. 7 § den nya RF. De sakkunniga bör överväga vilka bestämmelser som bör beslutas av riksdagen och i vilken utsträckning beslutanderätten bör delegeras till regeringen med eller utan möjlighet för regeringen att delegera beslutanderätten vidare till förvaltningsmyndighet eller kommun. De sakkunniga bör

164 I Bilaga

också överväga om formen med normalhälsovådsordning och kommunala hälsovårdsordningar bör behållas. De sakkunniga bör även kunna ta upp andra frågor som aktualiseras under utredningens gång och som faller inom ramen för utredningens uppdrag. De sakkunniga bör utarbeta förslag till de författningsändringar som behövs.

På grund av det anförda hemställerjag att Kungl. Majzt bemyndigar chefen för socialdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att se över hälsovârdsstadgan, att utse en av de sakkunniga att vara ordförande, att besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt de sakkunniga. Vidare hemställer jag att Kungl. Majzt föreskriver att de sakkunniga får samråda med myndigheter samt begära uppgifter och yttranden från dem, att ersättning till sakkunnig. expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs, att kostnaderna för utredningen skall betalas från femte huvudtitelns kommittéanslag. Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Majzt Konungen. Ur protokollet: Britra Gyllensten

sou 1978:44

Bilaga 2 Något om utvecklingen i det svenska

samhället med särskild hänsyn till

hälsovårdsstadgeutredningens arbete

av Sune Eriksson och Ulla Swarén. Maj 1977.

Innehåh

2.1.1 Några huvuddrag . . . . . . . . . . . . . 167 2.1.2 Frågor av särskild betydelse för hälsovårdsnämndernas verksamhet . . . . . 171 2.2 Förändringar i lagstiftning och organisation 183 2.2.1 Miljövård . . . . . . . 183 2.2.2 Hälso- och miljöfarliga varor 188 2.2.3 Arbetsmiljön 189 2.2.4 Livsmedel . . 190 2.2.5 Smittskydd . . . . . . . . . . . . . . . 191 2.2.6 Central integrering av medicinska och sociala frågor 192 2.2.7 Bostadsstandard och bostadshygien 192 2.2.8 Översikt 193

3 Framriclsperspekiivel . . . . . . . . . . . . . . . . 196 3.1 Något om förutsättningar och utvecklingstendenser i allmänhet 196 3.2 De kommunala hälso- och miljövårdsorganen . . 198

Bihang: Lista över vissa författningar 199

2 166 Bilaga

1 Inledning

I hälsovårdsstadgeutredningens(HSU)direktiv pekas speciellt på hälsovårdsnämndernas delvis förändrade situation efter ikraftträdandet av hälsovårdsstadgan år 1960, då endast ett fåtal författningar fanns på hälso- och Författningsöversikten i direktiven visar också att miljövårdsområdet. lagstiftningen på området till avsevärd del är helt ny eller nyligen omarbetad. Bakom dessa föreskrifter ligger i sin tur förändringar i samhället i stort, såväl

faktiska förändringar som en ändrad syn på frågorna. En översikt i form av en samlad helhetsbild över den utveckling, som sålunda ägt rum och som lett fram till nuläget, har ansetts motiverad av utredningen för att ge ökat allmänt

underlag för dess arbete. Ett försök att teckna en sådan bild görs i det följande. av utvecklingen inom Här görs inte anspråk på en fullständig beskrivning område. Endast förhållanden som bedömts vara av särskild ifrågavarande för HSU:s arbete, direkt eller indirekt som referensramar för betydelse diskussionen, har behandlats.

Som exempel kan nämnas att arbetsmiljöområdet, vilket inte speciellt beröns i HSU:s direktiv, som sakømräde behandlas mycket kortfattat i detta arbetejämfört med övriga sakområden där hälsovårdsnämnderna har uppgifter, medan förslaget till ny

Iagsri/irl/ng på området relativt sett behandlas mera utförligt. Någon inträngande analys kan det knappast i något fall bli fråga om. Viktiga upplysningar och infallsvinklar saknas måhända. En sådan är de rent medicinska aspekterna på hälsotillståndet med hänsyn till miljöfaktorerna. Denna fråga behandlas emellertid närmare av annan

expertis hos HSU.

Med till att nuvarande hälsovårdsstadga utgår från 1948 års hänsyn hälsovårdsstadgekommitté, som avgav sitt betänkande år 1953, rör det sig om som är av speciellt intresse. Statistiska och andra en dryg tjugoårsperiod uppgifter för att belysa utvecklingen saknas i vissa fall helt och jämförande

förekommer i övrigt inte alltid för exakt samma jämförelseperioder

Sedan detta skrivits har bl. a. publikationen Förekommande sifferuppgifterz är också främst medtagna som en illustration Naturvårdsverket till en utveckling. 1967-77, årsbok 1977, vissa allmänna strukturella, tekniska, l avsnitt 2 behandlas inledningsvis utkommit. Skriften uppsociala och miljömässiga förändringar med tonvikt på sådana, som särskilt tar vissa tillbakablickar och slutsatser för de kan anses utmärka de senaste åren, liksom även företeelser som är helt nya senaste tio åren till vilka med Därefter behandlas viktigare s. k. institutionella jämfört tidigare. i tillämpliga delar kan och nya myndigheter eller förändringar i form av ny eller ändrad lagstiftning hänvisas. Endast i något andra medel för åtgärder från samhällets sida. Kommentarerna i anslutning fall har i detta arbete i härtill till sådana förändringar som inneburit en efterhand kunnat ske begränsas huvudsakligen en komplettering med ny syn på frågor med anknytning till berörda verksamhetsområprincipiellt hänsyn till den nämnda den. l vissa fall lämnas sifferexempel för att belysa främst de statliga skriften m. ll. arbeten behandlas sålunda inte satsningarna på resp. område. Under detta delavsnitt av betydelse för miljöoch resursutvecklingen for hälsovårdsnämnoch hälsovårdsområdet. primärt de lokala förhållandena derna. Sådana traditionella verksamhetsområden för hälsovårdsnämnderna, 7Flertalet statistiska där mera påtagliga förändringar i den yttre ramen inte skett. förbigås vidare i

uppgifter i avsnitt 2.1 I övrigt avses avsnitt 2 visa en utveckling fram till detta sammanhang. har hämtats ur statistisk årsbok, förträdesvis 1956, dagsläget. de 1957 och 1975. l övriga 1 avsnitt 3 slutligen görs ett försök att fånga upp och bedöma några av fall anges källan. till deras betydelse i ett tendenser som i dag kan skönjas med hänsyn

Bilaga 2 167

framtidsperspektiv och de krav som därvid kan komma att ställas på kommunala organ när det gäller hälso- och miljövården i stort.

2 Vissa Förändringar under de senaste två till tre

decennierna

2.1 Strukturella, tekniska, sociala och miljömässiga _lörändringar

2.1.1 Några huvuddrag

Här skall nämnas sex företeelser som kan betecknas som huvuddrag i utvecklingen. sett ur HSU:s synvinkel. Uppdelningen utesluter inte att dessa företeelser delvis har ett inbördes samband.

1 De senaste decennierna karakteriseras av en betydande slrukruromvanrlling med ökad industria/isering och zirbanisering och med samtidig minskning av bl. a. antal personer sysselsatta ijordbruket. Antalet tätorter med mer än 10.000 invånare ökade sålunda från 65 till 107 under åren 1950-1970 medan antalet förvärvsarbetande inom jordbruket med binäringar under motsvarande tid minskade med 56 ii från över 600.000 till under 300.000. En indexserie, som belyser utvecklingen år 1963-75 (indextal: 1968:100) för produktionsvolymen inom hela tillverkningsindustrin visar en stegring från index 76 begynnelseåret till 134 år 1974 med

index 132 för året därefter. Ändringen mellan det första och det sista året i

serien är sålunda en ökning i genomsnitt med ca 7 Wii.

Dessa förändringar fördelar sig mycket olika på skilda former av industriell verksamhet. 1 vissa branscher har produktionen sålunda i stället minskat totalt sett. Utvecklingen för några industrigrenar med ökning illustreras av figur 1. Därav framgår alltså bl. a. att samtliga fem redovisade industrigrenar ligger på en högre nivå vad gäller produktionens volym i slutet på perioden än i början, i vissa fall väsentligt högre, kring 150 indexenheter. Bilden är dock inte entydig. speciellt vad gäller seriens sista år. Härutöver har det bedömts vara av intresse att se närmare på den industrigren från figur 1 som visat den största relativa volymökningen åtminstone fram till år 1974, nämligen kemisk industri, petro|eum-, gummivaru-, plast- och plastvaruindustri.1 figur 2 visas denna gren uppdelad på de olika branscherna. Härav framgår bl. a. att plastvaruindustrin, dvs. bearbetningen av plast 0. dyl.. haft den utan jämförelse största ökningen av produktionsvolymen. För kemikalie-, gödselmedels- och l Beträffande terminoplastindustrin tydde tendensen i varje fall fram till år 1974 på att produktionen login i denna bilaga kan skulle ha hunnit fördubblas två gånger inom loppet av 12 år. Petroleumraffinade- nämnas att ordet milibland används riernas produktion, som med år 1968 som utgångspunkt, år 1963 låg lägst av jövår som ett sammanfattande branscherna i exemplet med indextalet 35, hade år 1975 ökat till drygt 130 enheter uttryck för att beteckna medan exempelvis smörjmedels-, asfalt- och kolproduktindustrin låg förhållanvård och skydd såväl av devis stilla kring indextalet 100 under f1era år. naturmiljön som av Då det gäller enskilda produkter finns exempel på varor som har ökat med f1era människors hälsa och hundra procent. lnom landet produceras numera också varor som knappast livsbetingelser m. m. förekom eller ens var kända i mitten av l950-talet. Synonymt används det Det kan också vara lämpligt att speciellt se på energiproduktionen för sig. indelad längre uttrycket hälsooch miljövård”. t. ex. enligt följandez: inhemsk produktion av primär energi (vattenkraft, ved och avfall). importerad primär energi (råolja, kol och uran) samt importerad förädlad 2 Källa: Teknisk tidskrift energi. Den totala energiomsättningen ökade kraftigt under 1960-talet.exempelvis 1976:13.

168 Bilaga 2 SOU l978z44

från ca 300 TWh (milj kiIowatt-timmar) år 1964 till nära 450 TWh 1969. Förändringarna har därefter varit mera oregelbundna och förbrukningen år l975 var ca 500 TWh. Storleken (kring 100 TWh) av den inhemska produktionen av primär energi har under den nämnda tiden ändrats mycket litet, medan däremot bearbetning i Sverige av imponerad primär energi ökat från storleksordningen 50 till ca 180 TWh. Häri ingick år l975 36 TWh från kärnenergi. Den ändrade produktionsvolymen inom industrin har inte motsvarats av en liknande ändring beträffande antalet arbetsställen och antal anställda, vilka tal stått relativt stilla under lång tid. Antalet arbetsställen i

Produktionsvol. index

1s0« Verkstadsindustri o \ r 1,- 150- ,/ Kemisk industri, petro- ,/\ / ,l V leum-, gummivarug a plast- och plastvaruindustri 140* /

120- Järn-, stål- och metallverk Massa- och pappersindustri 110- - Livsmedelsindustri -_______- 10o«

90-

80-

70a

60_

50-

40-

30- Index =10O

O? l “I i | i | f

1963-64 -65 -66 -67 -68 -69 -70 -71 -72 -73 -74 -75

Anm: uppdelningen är baserad på svensk näringsgrensindelning, SNl , enligt följande: 311-312 Livsmedelsindustri 3411 Massa- och pappersindustri 35 Kemisk industri, petroleum-, gummivaru-, plastoch plastvaruindustri 37 . Järn-, stål- och metallverk 38 Verkstadsindustri

Figur I: Produktionsvøümensförändringar i tiden (inrlzavl/Eir nâgra inzlzisrrigrenar

sou 1978:44 2 169 Bilaga

Produktionsvol. index

270 I å u . “- Plastvarumdustri l 260 1 l 250 H I N l = I 2404 1 I 230» I l I 220. I

210 1

200 l

190* l g.

1 80 f I

160; I i Kemikalien gådselmedelsl och plastindustri

l / \ Petroleumraffinaderier

Annan kemisk industri

\ SmörjmedeIs-, asfalt- och

koIproduKindustri

*sv-f

90 Gummivaruindustri

80--

70 -

60-

50 J

40-

sei

Index = 100

of I I I v r

i i I i Y i i I År 1963 -64 -65 -66 -67 -68 -69 -70 -71 -72 -73 -74 -75

Figur 2. Pro(lukliønsvolvmensförändringar i lit/en (inr/?Adjör im/uslrierenen /cemis/x int/uslri. perro- Ieuma gum/nivurua plasr- och p/asIvarziinr/uslri. zlpptle/at/ på branscher (svensk näringxg/erisinzlø/ningl, SNI. 351-356).

170 2 Bilaga

tillverkningsindustrijämte gruvor och mineralbrott gick i själva verket ner 15.000 år 1953 till 12.600 år 1973 och antalet arbetare i från drygt motsvarande verksamhet ökade endast från 632.000 till 661.000. lnom enskilda branscher kan dock betydande förändringar ha förelegat i här nämnda hänseenden.

Den tekniska och kemiska produktutvecklingen har inneburit att nya material tillkommit i rask takt. Detta har bidragit till våra och produkter i den närmaste omgivningen oavsett om varorna ändrade livsbetingelser tillverkats inom landet eller importerats.

i den materiella, ekonomiskt mätbara, levnadsstan- En påtaglig ökning slut måste särskilt darden under tiden räknat efter andra världskrigets hos en industriarbetare mer än fördubbuppmärksammas. Köpkraften liksom kommunala lades under perioden 1953-1973. Socialförsäkringarna stödåtgärder i individuella fall bidrar även till en ökad ekonomisk trygghet för den enskilde.

är också de ökade möjligheterna till kommu- En betydelsefull förändring nikation, som den ökade fritiden inneburit. Av stor betydelse har också inom massmedia varit. Som illustration kan nämnas att utvecklingen antalet TV-licenser i Sverige, som understeg 10.000 årsskiftet 1956/57, för den må vara ett par år sedan var över 2,8 milj. ldéer och information, fortare i det moderna samhället än korrekt eller ej, sprids betydligt tidigare. De flesta människor torde också numera på ett helt annat sätt än förr vara medvetna om händelser och förhållanden utanför det närmaste grannskapet, kommunen och det egna landet.

och medvetenhet innebär att En på flera skilda sätt ökad kunskapsnivå människor har kommit att ställa ökade krav inte bara på sin materiella standard utan på sin miljö och sina möjligheter i övrigt. Hit kan, om man så vill, hänföras inte bara anspråk på en god miljö för arbete och rekreation utan också en rimlig grad av frihet från risker från t. ex. trafik och farliga kulturella aktikemikalier samt även frågor om utbildningsmöjligheter, viteter, sociala kontakter, vård vid sjukdom m. m. Den debatt, med olika politiska ställningstaganden, som följt på detta får sägas vara i hög grad karakteristisk för de senaste åren.

i Det bör vidare erinras om attförändringai i befolkningens sammansättning för en rad olika hänseenden pågår sedan länge och att detta har betydelse resursfrågor och annat arbete i samhället.

Slutligen bör påpekas den omständigheten att sjukvårdshuvudmännen el. motsv.) under de senaste åren utvecklat och utvidgat sin (landstingen verksamhet högst avsevärt. Detta gäller främst det egentliga Sjukvårdsarbetet. Samtidigt har deras engagemang för den förebyggande hälsovården på individen och dennes ökat, i första hand i form av åtgärder inriktade situation. Diskussionen i landstingsförbundet om planering av hälsoskyddet på individnivå visar att man numera rör sig med ett vidgat hälsobegrepp där samhällets miljövårdande åtgärder har sin naturliga

plats.

SOL 1978:44 171 Bilaga 2

Förutom en be/b/kningsöknirtg på mer än 20 A sedan mitten av 1940-talet håller álzlozzs/örølø/nittgert på att bli mycket sned. Enban under åren 1954-1974 har t. ex. andelen personer i åldrarna 65 år och däröver stigit från 10,8 n till 15,1 ”in Befolkningsomllyttningen mellan länder har på grund av ökad internatiørtalisering ur arbetskraften och annan invandring för vårt lands vidkommande inneburit en ökning av antalet personer med utländskt medborgarskap från 1,8 ti år 1960 och runt 5 “tt fr. o. m. år 1970. Hela invandrargruppen, oberoende av medborgarskap, utgör i dag ungefär 10 n av befolkningen. Sådana befolkningsförändringar torde i många kommuner ha inneburit behov av ökad kunskap om främmande kulturer for ömsesidig anpassning mellan invandrare och tidigare boende i orten. Här föreligger vidare ett allmänt informationsproblem för myndigheterna, speciellt uttalat därför att informationsbehovet för nya grupper av människor i samhället kan vara särskilt stort.

2.1.2 Frågor av särskild betydelse för hälsovårdsnämndernas verksamhet Ett verksamhetsområde, som i påfallande hög grad förändrats i fråga om inriktning och omfattning, är arbetet med miljöfrågorna vad gäller människans hälsa och risker för skador och störningar i naturmiljön speciellt genom kemiska föroreningar. Bostads-, fritids- och andra personliga förhållanden och vanor är ett annat exempel på ett större, mera påtagligt förändrat område. vilket här behandlas under rubriken Personliga levnadsförhållanden. Därutöver skall i det följande endast nämnas ett par mindre områden, vilka dock har en betydelse med hänsyn till de lokala miljövårdsorganens uppgifter.

M /I/Öfrâgw

Arbetet för en bättre miljö har en lång historia i vårt land. Bortsett från några avgränsade sakområden och vissa pionjärinsatser i övrigt kan det emellertid vara berättigat att säga att föroreningsproblematiken identilierades och började angripas på allvar först vid mitten av 1960-talet. då man också sökte lå ett samlat grepp över hela miljövårdsområdet. Den förändring av samhället som ägt rum under de senaste drygt tjugo åren och som berörts i föregående avsnitt har på olika sätt påverkat vår miljö och våra levnadsförhållanden. Den snabba industriella utbyggnaden medförde ökat välstånd för befolkningen men också på sina håll en starkt försämrad miljö genom bl. a. utsläpp av olika slag avjöroreningar. Skogsindustrin kan illustrera denna utveckling. Branschen har haft en produktionsutveckling som tämligen väl överensstämmer med svensk industri i dess helhet. De identifierbara miljöproblemen ökade under hela 1950-talet och i början av l960-ta|eti takt med produktionsutvecklingen för att därefter minska genom antingen förändringari processteknik eller särskilda reningsanordningar. l nedanstående tablå visas den volymmässiga produktionen av massa och papper samt den mängd föroreningar som kan uttryckas som biokemisk syreförbrukning (BS7) i avloppsvattnet samt utsläpp av svaveldioxid (S02), stoft och luktämnen till luften.

172 2 Bilaga

Massa- och pappersindustri l 000 ton per år

1955 1960 1970 1974

Produktion 5300 7.200 11.300 15.000 Föroreningar uttryckt som: Biokemsyrelörbru. 670 720 590 380 (BS7)i avl.vattnet 60 62 60 50 Svaveldioixid (S02) Stolt utsläpp till luft 30 28 15 10 Luktämnen 3 5 8 2

En annan industribransch som kan vara av intresse för att belysa utvecklingen är järn- och stålindustrin. l nedanstående tablå visas på motsvarande sätt förändringarna i produktion samt föroreningar, här uttryckta som suspenderade ämnen och olja i avloppsvattnet samt utsläpp av svaveldioxid och stolt till luften.

Järn- och stålindustri l 000 ton per år

1955 1968 1975

Produktion 2.200 5.100 5.600 Föroreningar uttryckt som: amnen i avLvaunel

f; lå ;I

Sötltjsapenderade

å (502)

ålväged°*'d g

utsläpp nu luft

De båda exemplen (källa: statens naturvårdsverk) är typiska för utvecklingen inom de flesta tillverkningsindustrier som är förprövningsskyldiga enligt miljöskyddslagen. Genom olika förebyggande åtgärder inkluderande även förändrad processteknik har för många föroreningar den specifika föroreningsmängden, dvs. föroreningsmängd per producerad volymenhet, minskat och som regel har även betydande reduceringar kunnat ske i absoluta tal

Naturvårdsverkets beräkningar av de samlade resultaten av åtgärderna för att begränsa utsläppen till sjöar och vattendrag samt till atmosfären under femársperioden 1969-1974 framgår av figur 3 i det följande.

Utsläppen av olika organiska och suspenderade ämnen till sjöar och vattendrag har minskat till i det närmaste hälften under perioden 1969-1974 enligt figur 3. Vad gäller s. k. närsalter hade speciellt fosforforeningar minskat (med 28 %) vilket dock pga. skalan syns otydligt i figuren. Situationen när det gäller kvävelijreningar synes dock vara praktiskt taget oförändrad. Stoftutsläppen till atmosfären har halverats. Utsläppen av de Forsurande svaveldioxiderna har begränsats, även om minskningen här är mer totalt sett inte kunnat blygsam. Andra utsläpp som koloxid och kolväten har minskas. kan betydande bu/Iersrörningar förekomma. Vid vissa typer av industrier verksamheten som Dessa kan dels uppstå i samband med den industriella vid transporter såväl inom industriområdet som till och från detta. sådan,dels Bullerproblemen är särskilt påtagliga vid metall- och verkstadsindustrLjordmassa- och pappersindustri, träindustri, kemisk och och stenindustri,

sou 1978:44 2 173 Bilaga

UTSLAPP TILL man OCH JATTENQRAG raw/Lp i 000000

S30000

ANlSKA SUSPENDERAOE ros . vr- 0 anamma Azurs FOR GAR .summa 887 UTSLAPP TILL ATMOSFAREN TON/ÅR _ ,j “l -l 1000 000l

S00000-

\\\\\\\\\\\\l

ä å l97L l969 1971. L_ Komxm KOH/MEN Beräknade ur-

Figur]

0 x R slapp av olika föroreningar till naturmiljön BETECKNWGÅR

El BERAKNAT UNLAPPom mm MILJOSKYDUSÃTGARDER VIDTAGITS __

_ Kalla: Statens natur- BERAKNAT UTSLAPP vårdsverks årsbok 1977.

kemisk-teknisk industri. Naturvårdsverket har utfärdat vissa riktvärden lör s. k. externt industribuller för att undvika bullerstörningar i bostadsområden. Vid förprövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen har det visat sig att det för befintlig industri. som kan vara lokaliserad relativt nära ett bostadsområde, många gånger varit svårt att tillämpa riktvärdena. Detta har särskilt varit fallet i fråga om de mera långtgående riktvärden som finns för nattetid. För att få en helhetsbild av miljöproblematiken när det gäller anläggningar behöver man ta hänsyn även till derfasra avfa/Ier. Till industriavfall brukar räknas praktiskt taget allt avfall som uppstår vid industriell eller hantverksmässig tillverkning av produkter, t. ex. papper, trä, sågspån, metaller, oljor, plast och kemikalier. Det totala mängderna är svåra att uppskatta, men de inventeringar som gjorts tyder på att storleken av industriavfallet år 1974 var 700-800 kg per invånare och år, dvs. ca 6 milj. ton, exklusive avfall från gruv-

174 2 Bilaga

hälften av industriavfallet svarar och mineralberedningsindustri. Drygt för. Merparten av industriavfallet tas om hand av den skogsindustrin avfallsproducerande industrin för återanvändning eller deponering. Ungefär 1,6 milj. ton beräknas dock f. n. årligen behandlas vid kommunal anläggning eller enskild anläggning i anslutning till denna. Trots ökade ansträngningar från industrin att reducera materialförluster i form av avfall torde avfallskomma att öka med l-2 % årligen under åtminstone den mängden sannolikt närmaste tioårsperioden. - Speciella problem erbjuder det miljöfarliga avfallet, vilket kräver särskilda behandlngsanläggningar för vad som ej kan

återvinnas. sedan slutet Även Iiushâ//satgfaller har ökat kraftigt och ungefär fördubblats av 1950-talet. per person är nu ca 270 kg/år. Den totala Avfallsmängden hushållsavfall inkl. grovavfall och till viss del även handels- och mängden kontorsavfall beräknas i dag uppgå till 2,5 milj. ton per år. Avfallets

sammansättning har också ändrats under denna period. Bl. a. har andelen papper minskat medan glas och plast visar ökande tendens. Andelen plåt var 1974 ungefär densamma som i slutet av 1950-talet. Renhållningslagens bestämmelser torde även ha medfört att kommunerna i dag tar hand om så Hushållsavfallet ökade under 1960-talet årligen gott som allt hushållsavfall. ca 3-4 vikprocent. Under de senaste åren finns en klar tendens till minskad Det är sannolikt att denna tendens kommer att hålla i sig under ökningstakt. de närmaste åren och att den årliga ökningstakten kommer att understiga

2 %. Det måste konstateras att metoderna/ör omhänderragande av avfall i dag

från miljövårdssynpunkt. Åtgärder behöver också

inte är tillfredsställande vidtas för att underlätta framtida återvinning. Trots ny lagstiftning på och en rad insatser för att komma till rätta med renhållningsområdet finns därför fortfarande stora brister, vilket gäller såväl avfallsproblemet kommuners som industriers sätt att hantera sitt avfall. av de kommunala avloppsreningsverken har inneburit en Utbyggnaden av föroreningen i våra sjöar och vattendrag. År 1950 kraftig minskning saknade över 60 % av landets tätorter avloppsreningsverk och drygt 35 % 2-3 % av tätorterna hade hade enbart slamavskiljande avloppsreningsverk. rening av biologisk rening. l dag har över 95 96 av tätorterna biologisk och ca 70 % dessutom en kompletterande kemisk rening. avloppsvattnet Kemisk rening fanns överhuvudtaget inte förrän i början av l960-talet. av de kommunala avloppsreningsverken under den senaste Utbyggnaden av figur 4. Observera att figuren endast täcker tioårsperioden framgår tätortsbefolkningen (enligt närmare angiven definition) och ej den befolkning om numera ca 17 %, som är bosatt utanför tätort. Den förbättrade reningen av det kommunala avloppsvattnet har samtidigt inneburit en kraftig ökning av slam från avloppsreningsverken. Omhändertaförutsätter som regel en avvattning då torrsubstanshalten gandet av slammet varierar mellan 0.5-4 %. Slammet innehåller nedbrytbara organiska ämnen, som ger upphov till besvärande lukt samt smittämnen, växtnäringsämnen och metallsalter. Förekomsten av tungmetallsalter beror i huvudsak på från vissa industrier. I slam som uppkommer vid behandling av tillförsel hushållsspillvatten är halten av metallsalter låg. Förekomst av tungmetaller en rationell av slammet t. ex. som gödningsmedel i försvårar användning

Bilaga 2

.. . 1 Procent av tatortsbefolkningen % 197%0L01 100 å 100 2 13,5% 90 › e_ »we-mv-

--zøw{zzr-re-reø-»«« 90

Utan rening 25% 80 a s 80

70 70 .giaigig 4%, rening 60 6°

/i i

Slamavskiljning 50 50

40 » i e» 40 65% 3° i 3°

Ösaaiagisk.

Biologisk rening l kemisk

rening Wi i*

g

20 V ü rv 20 i 10 w- -e-w--r-w--w 10 Kompl. rening 0,3% (filtrering m m) O l

1965 1970 1975 1980

Fleningsmetod Antal reningsverk Antal personer

Utan rening 5 000 l- 17 000) Slamavskiljning 216 (-57) 240 000 (- 75 000) Biologisk rening 461 (-63) 1 780 000 (-460 000) Kemisk rening 128 (+11) 290 000 H 16 000) Biologisk- kemisk rening 576 H 38) 4 500 000 (+600 000) Kompl.rening (filtrering m m) 7 l:) 21 000 (+ 3 000)

Total 1 388 (-71) 6 840 000

Siffrorna inom parentes avser ändring sedan 1 ,anuari 1970-. 1 Med tätort avses sammanhängande bebyggelse med minst 200 personer och med ett avstånd av normalt högst 200 m mellan byggnaderna. Tätortsbefolkningen utgör ungefär 83% av landets totala befolkning Varav ca hälften utan anslutning till kommunal avloppsanläggning

Källa: Statens naturvårdsverk

Figur 4 Tårar/erna: avloppsrening l 965-/ 977.

sou 1978:44 176 Bilaga 2

Slam Torrsubstans 106 mB/år 105 ton/år 9 9 l /

.__v_,_ _ _ e, 4 _, ___ z ,_ Il 3

8 / I I 7 4 7 %A b 7 7 j I I J? i ----- n _â/_uzn - - 44--6 5 r I I

Slam l4% TS)

2 Torrsubstans

(TS) K

M

0 0 1960 -65 -70 -73 -75 -80

Källa: Statens naturvårdsverks publikation 1976:5

Figur5 A/längd avskilt slam vid kommunala reningsverk

jordbruket. Den totala slammängden beräknades år 1973 uppgå till ca 5,5 milj. m3 räknat som slam med 4 % torrsubstanshalt. Detta innebär en tredubbling sedan slutet av 1950-talet. Den beräknade årliga ökningen under återstoden av 1970-talet av slammängderna framgår av figur 5. i fråga om att minska kända industriella och Om förbättringar uppnåtts kommunala utsläpp till luft och framför allt till vatten, så gäller detta däremot inte lufrföroreningezrfrân motorfordon. Begränsningen av blyhalten i bensin har lett till att totalutsläppen av bly i stort sett kunnat hållas oförändrade trots i ökad bensinkonsumtion. Men i övrigt kan luftföroreningen sägas ha tilltagit takt med antalet bilar även om bestämmelser om avgasrening m. m. innebär

Bilaga 2 177

en något lägre nivå for totalutsläppen än som eljest skulle ha blivit fallet. Som illustration till bilparkens tillväxt kan nämnas att antalet bilar har ökat sex gånger på tjugo år (från 430.000 1953 till 2.500.000 1973). År 1985 beräknas antalet registrerade bilar ha stigit till 3.800.000 en prognos av enligt lndustriens utredningsinstitut.

Den totala mängden luftföroreningar från motorfordon i Sverige är i dag större än den samlade mängden luftföroreningar från övriga källor som industri, lokaluppvärmning, elproduktion och avfallsforbränning -ehuru stora skillnader finns mellan olika slag av sådana föroreningar. Med bilavgaserna avges främst koloxid, kolväten, kväveoxider, blyföreningar och sot. Mera uppenbara miljöeffekter är främst lukt och nedsmutsning. Föroreningen från trafiken innehåller även ämnen med långtidseffekter som cancerframkallande agens. Efterföljande tablå är hämtad ur naturvårdsverkets årsbok for år 1975 och visar utsläppen av koloxid, kolväte och kväveoxider från vissa transportmedel. Beräkningen avser år 1973.

Utsläpp av koloxid. kolväten och kväveoxider från vissa transportmedel i Sverige

Vid operationer under 900 m höjd i anslutning till stan och landning (civil Iuftfart).

Den växande trafiken har också medfört ökade bullerstörningar. Trafikbu/lerutredningens betänkande(SOU 1974:60) visar att på många håll numera förekommer betydande störningar från denna källa. Utredningen beräknar att år 1973 var ca 2,5 milj. invånare boende i tätorter utsatta för högre bullernivåer än de av utredningen på sociala och medicinska grunder föreslagna maximinivåerna for tillåten bullerstörning. Härav beräknades drygt 750.000 vara mycket störda med utgångspunkt från subjektivt upplevda besvär. 1985 beräknas antalet tralikbullerstörda i det närmaste ha fördubblats om trafikbullret tillåts öka i takt med trafiken. Genom den allmänna utvecklingen i vårt liksom i andra industrialiserade länder har de senaste 10-20 åren också karakteriserats av ökad râvaru- och energiförbrukning (jfr det föregående). Problemen har successivt identifierats till att gälla såväl frågan om icke-förnyelsebara naturresurser, inkl. t. ex. orörda älvar, som skilda slag av risker. En del av de nyss nämnda föroreningsproblemen från industrin liksom luftfororeningen från trafiken hör till det sistnämnda området. Till en del är frågan om icke-förnyelsebara

178 2 SOU l97844 Bilaga

resurser fortfarande mera ett ekonomiskt problem än ett miljövårdsproblem. risker och fördelar har intresset i den Vad speciellt gäller olika energikällors allmänna debatten ökat markant under allra senaste tid. Häri inläggs numera ofta också sådana allmänna politiska och även internationellt inriktade värderingar att den delvis faller utanför ramen för vad som här avses belysas under rubriken Här skall bara erinras om att flera utredningar är Miljöfrågor. verksamma på området, varav en speciellt har till uppdrag att utreda frågan om hälso- och miljöeffekter av energiutnyttjande. Ett resultat av ökad råvaruförbrukning och ny teknik är att material/läder genom samhället har ändrat både karaktär och omfattning. Nya kemiska ämnen har kommit till användning i en utsträckning som är svår att överblicka liksom att användningen av tidigare kända ämnen såsom vissa metaller ökat. Dessa förhållanden har fått betydelse inom alla berörda områden - arbetsmiljön, naturmiljön och den allmänna miljön i övrigt inklusive hemmens produkthantering.

Totalt är ca 4 milj. kemiska föreningar kända i världen. Av dessa har 3 milj. beskrivits under tiden 1965-1975. Ca 30.000 anses vara av (större) kommersiell betydelse. Det stora flertalet varor på marknaden utgörs av kombinationer av olika ämnen. Av dessa ämnen har i sin tur det största antalet ett industriellt ursprungdvs. de har framställts ur i den (i regel) enklare råvaror. Många sådana ämnen saknar också motsvarighet förekommande naturliga miljön. Detta leder i vissa fall till problem när normalt fysikaliska och kemiska reaktionsmekanismer inte räcker till för nedbrytning eller ett oskadliggörande av ämnet inom rimlig tid. Metaller hari ökad utsträckning kommit att användas som råvaror i olika produkter. sedan länge varit kända som “giftiga” i olika Här har de s. k. tungmetallerna bemärkelser men det är fr. a. nyare data om biologiska egenskaper och verkningar som har riktat uppmärksamheten på denna grupp av ämnen. Till gruppen hör exempelvis kvicksilver, bly och kadmium. Viktiga nya rön är bl. a. att den kemiska form i vilken ämnet föreligger kan vara av stor betydelse för effekterna. att omvandlingar kan ske i och miljön t. ex. av oorganiskt (mindre farligt) kvicksilver till (farligt) alkylkvicksilver att växter och djur i sina vävnader kan uppta och i vissa fall även anrika tungmetaller.

Bilden av de direkta skadeverkningarnapå människan har också både vidgats och

klarnat. är följande. Världsproduktionen av Några uppgifter när det gäller tungmetaller kadmium ökade från 12.000 ton år 1965 till 17.000 ton år 1969 eller med 43 %. Nettoimporten till Sverige uppgick år 1971 till 219 ton. Spridning till omgivningen kan ske vid tillverkning. användning och avfallshantering. Vissa undersökningar tyder på att en ökad upptagning av kadmium har skett under de senaste årtiondena i Bl. a. visar undersökningar från Rönnskärsområdet (metallverk med växtligheten. utsläpp av bl. a. kadmium) detta och även att anrikning av kadmium i näringskedjor kan förekomma. Bly är en annan giftig tungmetall som i och för sig redan fore 1950-talet användes industriellt. Användningen har emellertid ökat kraftigt under de senaste 10-20 åren. Världsproduktionen var år 1965 2,6 milj. ton och hade år 1969 ökat med 26 % till 3.3 milj. ton. Totalt beräknades blyfororeningen i Sverige år 1972 uppgå till 2.400 ton. Spridningen till omgivningen sker här till mer än hälften genom bilavgaser. Farorna med kvicksilverspridningen i miljön upptäcktes i vårt land kanske tidigare än Det kan vara på andra håll och betydande åtgärder har vidtagits för att minska denna. svårt att exakt beräkna mängden av egentliga utsläpp av kvicksilver till luft och vatten från de olika källor som förekommer. Här skall därför endast nämnas att de samlade industriutsläppen fn. beräknas uppgå till under 5 ton från att år 1967 ha varit ca 50 ton.

Bilaga 2

Samtidigt som insikten om potentiella faror eller t. 0. m. konstaterade skadeverkningar genom produkthanteringen vuxit, har motåtgärder från de olika kontrollerande myndigheterna ökat högst avsevärt under de senaste åren. Även tillverkare av skilda slag av produkter har mot bakgrunden av sitt speciella ansvar ibland frivilligt sökt att sanera sitt produktsortiment med hänsyn till riskerna. Sådana positiva resultat av vidtagna åtgärder. som går att mäta på samma sätt som minskade mängder av en förorening från en viss industri, är bl.a. lägre faktiskt förekommande halter av vissa föroreningar i arbetsmiljön t. ex. i inandningsluften, minskade s. k. restvärden för bestämda främmande ämnen i livsmedel m. m. Betydligt svårare är det att mäta effekten av utbytesåtgärder som när en produkt förbjudits eller eljest av fabrikanten ersatts med en annan - kanske med helt andra egenskaper i riskhänseende. Här får man ofta nöja sig med att konstatera att produktsortimentet undergår ständiga förändringar och att ett antal Farliga ämnen, om vilkas egenskaper kunskapen tidigare var relativt begränsad. numera är föremål för förbud eller andra restriktioner. Praktiska exempel på sådana åtgärder är förbudet mot alkylkvicksilverhaltiga betningsmedel år 1965 och det några år senare utfärdadeförbudet mot DDT mfl. svårnedbrytbara klorerade kolväten. Här var det i båda fallen iakttagelser och analyseri den yttre miljön. som bidrog till att fokusera intresset på hithörande problem. Kvicksilveri fisk är ett annat näraliggande exempel. Just dessa frågor bidrog också i hög grad till att miljöproblematiken började uppmärksammas i vida kretsar. Dä det gäller arbetsmiljön kan bl. a. nämnas åtgärder mot minskad exposition för organiska lösningsmedel och metaller i omgivningsluften samt, från senare år, långtgående restriktioner rörande vinylklorid och asbest.

Även om ett antal miljöproblem uppkom eller kraftigt tilltog under den period som närmare behandlas i detta arbete, så har vissa problem sin början i tidigare perioder - men var då ofullständigt eller inte alls kända.

Detta gäller flera av de ovan nämnda exemplen på ämnen som blivit föremål för åtgärder. Det kan i vissa fall ha varit kombinationen av en tillräckligt högfrekvens av ett miljöpåverkande agens och den vetenskapliga möjligheten att påvisa detsamma, som avgjort vid vilken tidpunkt det upptäckts att ett miljöproblem förelåg. Ett speciellt bra exempel är följande. Polyklorerade bifenyler (PCB) introducerades på världsmarknaden på 1930-talet och kom så småningom upp i en årsomsättning av storleksordningen 700 ton (denna siffra är för året 1969) i Sverige. Men det var utvecklingen av analysmetodiken som gjorde det möjligt att identifiera sådana ämnen som miljöfarliga genom att en forskare i Sverige påvisade deras förekomst i näringskedjorna. PCB förekommer fortfarande i vårt land men nu kringgärdat av restriktioner så att miljöföroreningen begränsas. Över huvud taget är det ett betydelsefullt drag i utvecklingen att kunskaperna (det vetenskapliga underlaget) alltmera ökat för att identifiera och i viss mån även kvantiñera hälso- och miljöpåverkande faktorer och risker, inte minst de s. k. kemiska riskerna. Som exempel kan nämnas att antalet vetenskapliga dokument på området antas vara av storleksordningen 7 milj., av vilka hälften eller cirka 3,5 milj. tillkommit under perioden 1965-1975. Detta i förening med allmänt ökad observans på hithörande problem möjliggör säkrare bedömningar av erforderliga åtgärder på hälso- och miljövårdsområdet. En annan insikt som vunnits under senare år är att många miljöjöroreningar inte stannar vid gränserna.

180 Bilaga 2

Företagna undersökningar tyder t. ex. på att svavelfororenignar håller sig svävande i atmosfären i genomsnitt 2-4 dagar innan de faller ned på marken. Detta innebär. beroende på vindforhållandena. att luftfororening som uppstår långt utanför Sveriges gränser kan fällas ut inom landet. Föroreningsproblem kan sålunda uppstå p. g. a, svavelutsläpp som sker ända upp till 2000 km bort. Detta problem har under senare år i framför allt sydvästra Sverige där en omfattande försurning av uppmärksammats mark och sjöar inträffat. (Lokaliseringen av svavelfororeningen bl. a. i Sverige framgår av figur 6). Många sjöar har redan en sådan surhetsgrad att ett flertal fiskarter försvunnit. Huvudorsaken till denna försurning är det ökade utsläppet av svaveldioxid utanför Sverige. Likartade upptäckter har nyligen gjorts när det gäller spridning av polyaromatiska (delvis carcinogena) kolväten (ofta förkortat PAH) över Väst-Europa. År 1973 var de totala utsläppen av svaveldioxid i Västeuropa drygt 22 milj. ton (betänkandet Mindre svavel - bättre miljö Ds Jo 1976:2) mot 6-8 milj. ton 1950 och i Östeuropa cirka 38 milj. ton. För båda regionerna kan utsläppen beräknas vara under ytterligare ökning. Även långtgående åtgärder för att begränsa de svenska utsläppen hindrar inte att den totala svavelföroreningen i landet ändå ökar (jämför figur 6) såvida inte de utländska svavelutsläppen nedbringas. Sedan flera år for Sverige också fram sådana krav i skilda internationella sammanhang. Å andra sidan måste klart framhållas att inget annat enskilt lands utsläpp bidrar mer till försurningen i Sverige än våra egna utsläpp. En fortsättning av den påbörjade nedtrappningen av utsläppen inom landet är därför en förutsättningocksâ vad trovärdigheten bakom de svenska kraven utomlands beträffar.

Figur 6. Beräknad vårdeposition av svaveldioxid g/ m under perioden 12.l2.l973-l.4.1975.

Källa: Naturvårdsverkets årsbok 1977.

Bilaga 2

Rent allmänt gäller att ett internationellt samarbete numera har kommit igång i allt större utsträckning på miljövårdsområdet.

Vid FN:s miljökonferens år 1972 manifesterades för första gången i större skala intresset för sådan internationell samverkan. - Havens föroreningar har gett upphov till internationella konventioner. Sverige ratiftcerade 1975 den s. k. Londonkonventionen som begränsar dumpning av avfall i haven och den s. k. Helsingforskonventionen till skydd av Östersjöns marina miljö. Den senare, som har undertecknats av samtliga östersjöstater, innehåller bestämmelser om förbud mot utsläpp från fartyg av olja m. m. Utöver att vara inledningen till ett mera påtagligt samarbete på miljöområdet, kan i övrigt sägas att FN:s miljökonferens ledde till att de på många håll i världen mycket allvarliga miljöproblemen började angripas. Slutligen skall här pekas på en företeelse som är karakteristisk för förhållanden från mitten av 1960-talet och framåt. Härmed avses den allmänna opinionens inriktning; mor nzil/ä/i-âgor både när det gäller naturmiljön och den allmänna miljön i övrigt samt arbetsmiljön. Såväl redan befintliga organisationer som nya, större eller mindre grupper i vårt land tar numera del i miljöarbetet och i debatten på ett sätt som tidigare saknat motstycke. Detta har otvivelaktigt bidragit till några av de institutionella förändringar som behandlas under avsnitt 2.2 i det följande.

Personliga lettnads/örhållanden Det rara/a bosradsbes/ârzdet har ökat mycket under efterkrigstiden, även i förhållande till befolkningsökningen. År 1945 var antalet bostadslägenheter

2,1 milj. och 25 år senare 3,2 milj., dvs. en ökning med merän hälften. Antalet

nybyggda lägenheter var ännu större än vad förändringen av bostadsbeståndet redovisar, eftersom samtidigt ett antal lägenheter försvann. Fördelningen av byggandet var inte hellerjämn i tiden. Så tillkom exempelvis under perioden 1966-1970 hela 15 a; av det totala bostadsbeståndet som redovisats for år 1970. l bemärkelsen färre boende per boningsrum m. m. har den allmänna boslaclsstantlarølen stigit. Två tredjedelar av de lägenheter som byggdes under femårsperioden 1966-1970 hade tre rum och därutöver, 36 ts hade minst fyra rum. Som enjämförelse kan nämnas året 1955, då knappt hälften av de under året nytillkomna lägenheterna hade tre rum eller däröver och 22 ln hade minst fyra rum. Att den successiva förnyelsen av bostadsbeståndet även i sanitära avseenden inneburit ökad standard skall här bara illustreras av ett exempel från sistnämnda år. Redan år 1955 utrustades sålunda så gott som alla lägenheter i nybyggda hus med centralvärme och till nära 93 % med badrum. Lägenheter utan enskild vattenklosett (för personerna i hushålleobyggdes i bara 1 96 av fallen. Utvecklingen har därefter fortsatt allteftersom ett äldre bostadsbestånd ersatts eller upprustats. - Den moderna byggnadstekniken, som möjliggjort utbyggnaden emot högre inomhusstandard har samtidigt i sig i vissa fall inneburit att nya frågor börjat diskuteras t.ex. vad gäller bostadsklimatet, buller från ventilationssystem m. m.

Det bör också erinras om att den snabba ökningen av bostadsbeståndet med delvis ändrade boendeformer och nya boendemiljöer i olika typer av tätorter (“forortsmiljöer“) skapat nya problem. Moderniseringen av bostadsbeståndet

182 2 Bilaga

har t. ex. inneburit att fuktiga bostäder och bristande vattenhygien numera sällan utgör något problem från hälsosynpunkt. l stället har uppmärksamheten alltmer börjat riktas på kopplingen mellan fysisk miljö och psykosociala faktorer och på ohälsa som kan sammanhänga därmed. Ser man till hemarbetet har användningen av arbersbesparanc/e och/eller hygienbefräm/ane/e utrustning och teknik ökat.

1969 års hushållsbudgetundersökning visade bl. a. att dammsugare fanns i nära 9 av l0 i fler än 9 av lO hushåll, elektrisk tvättmaskin i fler än l av 3, kylskåp med eller utan frys Att hushåll och separat frys därutöveri nära hälften osv. Talen kan ha stigit sedan dess. flertalet hushåll numera har lätt tillgång till exempelvis tvättmaskin torde sålunda kunna förutsättas. både i handeln och i hemmen har Förbättrade kallförvaringsmöjligheter och en bidragit till bättre hygien när det gäller maten. Djupfrysningstekniken allmänt ökad användning av industriella hel- och halvfabrikat har påtagligt förändrat i hemmen, samtidigt som kontrollen på matlagningsarbetet område från det allmännas sida delvis fått ändrad karaktär. Det hithörande s. k. uteätander har också en omfattning som aldrig förr, f. n. ca 4 milj. måltider om dagen. Fririden har genomsnittligt ökat avsevärt. Rörligheten är också större nu än tidigare. Till detta har privatbilismens utveckling i hög grad bidragit. Ej sällan förekommer dubbelboende i den bemärkelsen att antalet fritidshus kraftigt har stigit. Vissa kommuner har fått ökade arbetsuppgifter på grund av stor av fritidshus inom området. Andra fritidsaktiviteter såsom anhopning camping och semester i husvagn medför också ökade anspråk på särskilda med goda Sanitära anordningar, oberoende av om dessa platser för ändamålet insatser. Detsamma krav sedan tillgodoses genom privata eller kommunala även båtlivet. på andra anordningar för gäller i viss mån Anspråken bör särskilt nämnas fritidsaktiviteter har också stigit. l detta sammanhang sim- och andra motionsanläggningar där speciella hygienkrav måste ställas

med hänsyn till risken för sanitär olägenhet.

Det beräknas exempelvis att cirka 200.000 hushåll ägde eller hade kontinuerlig tillgång till en fritidsbostad inom eller utom den egna kommunen år 1959. medan antalet stigit till ca 420.000 år 1967. Ett annat mått på fritidsverksamhetens utveckling är båtlivet. Antalet fritidsbåtar i Sverige på hösten 1976 har av en utredning om registrering av har fritidsbåtar (SOU 1977:25) beräknats till cirka 700.000. Det årliga nettotillskottet under senare år uppgått till 40.000 båtar. Antalet övernattningar på särskilt campingkan område har stigit från ungefär 365.000 år 1964 till cirka 800.250 år 1976. Slutligen som ytterligare exempel i detta sammanhang nämnas att antalet friluftsbad/ från 45 år 1965 till bassängbad utomhus, vilka till ca 90 % drivs i kommunal regi, ökade 208 år 1976. Härtill kommer ett ston antal strandbad som bl. a. kräver lokal kontroll av vattenkvaliteten.

Djurhållning m. m.

arbetsuppgifter skall här Med speciell hänsyn till hälsovårdsnämndernas vidare nämnas att djurhâllningen har undergått förändringar såväl i fråga om som Den yrkesmässiga djurhållningen har boskapen sällskapsdjuren. koncentrerats till ett mindre antal brukningsenheter med i vissa fall större

Bilaga 2 183

genomsnittligt antal djur. Förutom arbetet med det direkta djurskyddet kan erinras om att djurhållningen också har betydelse när det gäller spridning av vissa smittsamma .sjukdomar hos människan, allergirisker och andra miljöproblem t. ex. lukt och vattenföroreningar. Urin från djurstallar och pressaft från siloanläggningar kan nämligen innebära avsevärda vattenvårdsproblem. För vårt lands vidkommande gäller att hotet mot människans hälsa genom smittsamma sjukdomar till övervägande delen kommer från människor genom direktkontakt eller indirekt genom smittämnets spridning från smittade personer till främst livsmedel och vatten. Här spelar givetvis den allmänna hygieniska standarden en stor roll liksom de medicinska framstegen att Förebygga eller behandla hithörande sjukdomar.

Vad speciellt gäller djurhållningen skall följande sifferexempel nämnas. Beträffande jordbruket gick för det första antalet brukningsenheter och därmed totala antalet möjliga tillsynsobjekt ned mycket kraftigt. Dessutom har mönstret för djurhållningen ändrats. Av 282.000 brukningsenheter över 2 ha åker år 1951 hade drygt 90 % nötkreatur medan motsvarande var cirka 2/3 av 136.000 enheter år 1974. Antalet nötdjur på dessa enheter ändrades från cirka 2.6 milj år 1951 till 1,9 milj. år 1974. Antalet får däremot. som sjönk i början av 1950-talet, ökade därefter igen. År 1974 fanns får hos totalt 10.000 företag över 2 ha. Företagen med svin är numera drygt 40.000 jämfört med 1950002 för 25 år sedan. Antalet svin har dock ungefär fördubblats och är f. n. cirka 2,4 milj. Vid ungefär 5.600 företag bedrevs året 1974 svinuppfödning med mer än 100 djur. härav 700 företag med mer än 500 djur. Antalet fjäderfä synes totalt ha legat kring 8 a 9 milj. under lång tid även om fördelningen på antalet enheter kan ha ändrats. Slutligen skall erinras om att antalet hästar minskat med nära 90 76 under den här åsyftade perioden. Sällskapsdjuren torde allmänt sett ha ökat i antal högst betydligt. Säkra uppgifter har varit tillgängliga endast for hundar, vilkas antal steg med över 50 *F6under tiden 1953-1973 till nära l/2 milj. djur. Vad gäller tätorterna har debatten här bl. a. gällt de omgivningshygieniska aspekterna.

2.2 Förändringar i lagstiftning och organisation

Inledningen och rubriksättningen i detta avsnitt följer huvudsakligen myndigheternas ansvarsområden och de olika lagstiftningarna inom dessa områden. I andra sammanhang kan en rubrik som Miljövård täcka betydligt mera än vad som här medtagits.

2.2.1 Miljövård

Lagstifining

Miljövårdsarbetet i Sverige var vid seklets början koncentrerat till frågor om skydd av naturen, bl. a. genom inrättande av nationalparker. Sålunda tillkom 1909 lagen om nationalparker i detta syfte. Under 1930- och 1940-talen börjar de sociala aspekterna framträda. Den Häri ingår även djur på naturskyddet nya synen på från cirka hälften av de naturvårdsfrågorna resulterade i 1952 års naturskyddslag som även innehöll då förefmtliga 96.000 bestämmelser om nedskräpning i naturen och om skydd för landskapsbilsmåbruken under 2 ha. den. 2 Ej inräknat 25.000 När det gäller skyddet mot förorenande utsläpp och andra miljöstörningar under brukningsenheter var det i första hand vattenvårdsfrågorna som Av 2 ha med svin. uppmärksammades.

184 Bilaga 2

särskild betydelse i detta sammanhang var ändringar år 1°39 i 1918 års vattenlag då regler om tillgodogörande av grundvatten infördes och år 1941 då lagen kompletterades med bestämmelser om åtgärder mot vattenförorening. Samma år tillkom en särskild lag om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden. Från 1950- och 60-talen har skett en relativt snabb omvandling av synen på natur- och I lagstiftningsarbetet eftersträvades en miljövårdsfrågorna. totalsyn på dessa frågor för att de skulle ses som en del av samhällsutvecklingen och samhällsarbetet. Inom den klassiska naturvärden tillkom år 1964 en ny nuzurvârdslag för att ge samhället starkare skyddsmedel i naturvårdsarbetet. Inom miljöskyddet tillkom 1955 lagen om allmänna Valläll- och avloppsanläggningar (omskriven 1970). 1970 års lag skiljer sig inte i några väsentliga hänseenden från 1955 års lag när det gäller de grundläggande reglerna om vad som är allmän va-anläggning och kommuns skyldighet att anordna sådan. Vatrenlagen kompletterades under 1950- och 60-talen flera gånger för att tillgodose behovet av ökat skydd av våra vattendrag. 1956 infördes bestämmelser om en viss minimistandard för rening av kommuralt avloppsvatten. 1964 skärptes kraven ytterligare. En översyn av vattenligen sker f. n. av vattenlagsutredningen, som tillsattes 1968. (Utredningen lar numera avgivit sitt slutbetänkande.) I fråga om industriellt avloppsvatten innebar bestämmelserna i vattenlagen från början högre krav på åtgärder för att motverka vattsnförorening med hänsyn till att man vid industriell verksamhet har större nöjlighet att välja Genom vattenlagen skapades en möjlighet att från samhällets sida recipient. göra en avvägning mellan å ena sidan de olägenheter som verksamheten medför och å andra sidan kostnaderna för reningsåtgärderna. 1946 tillkom rörande åtgärder till motverkande av vattenförordningen om förprövning m. m. för att formalisera detta avvägningslörfarande. 1956 förorening utfärdades en ny förordning i detta syfte. 1 förordningen uppräknades ett antal fabriker och andra inrättningar som inte fick anläggas innan avloppsproblemen hade prövats i särskild ordning. För vissa andra närmare angivna industrier, vilkas avloppsvatten ansågs vara av något lägre farlighetsgrad, krävdes att anmälan om det planerade företaget gjordes i god tid. Samma år, dvs. 1956, tillkom en förordning om tillsyn över vattendrag. sjöar och andra vattenområden som ersatte den tidigare nämnda lagen. för Iufrvärr/sâlgärderhade behandlats i Frågan om en särskild lagstiftning olika utredningar under 1930- och 40-talen men inte esulterat i någon lagstiftning. Under l950-talet behandlades luftvårdsfrågtrna vid ett flertal tillfällen av riksdagen och år 1960 tog lagberedningen upp ›l. a. dessa frågor i sitt förslag till ny jordabalk.

Förslaget innefattade ett förbud mot att använda fast egendom på sådant sätt att granne utsätts för störning som inte är vanlig för orten. För industriell arläggning förutsattes ett prövningsförfarande med tillståndsgivning. Lagberedningen: förslag i denna del föranledde ingen lagändring.

1963 tillsattes en utredning för översyn av frågan. I diektiven framhölls bl. a. att den alltmer ökade industrialiseringen och urlaniseringen samt utbyggnaden av kommunikationerna har lett till att inmissionsfrågorna

SOU 2

1978:44 Bilaga 185

blivit viktiga samhällsproblem. Departementschefen erinrade särskilt om den uppmärksamhet som under senare år ägnats åt luftförorenings- och bullerfrågorna. Utredningens Förslag förelåg 1966 och resulterade i 1969 års miljöskyddslag. Året före tillkom lagen om begränsning av svavelhalten i eldningsolja och kungörelsen om anordning för att begränsa luftförorening från bilmotorer m. m., vilken senare ersatts med bilavgaskungörelsen år 1972. Den nämnda lagen har år 1976 ersatts med en ny och skärpt lagstiftning om åtgärder för att motverka negativa effekter av svavelutsläpp. Den ger regeringen möjlighet att föreskriva utsläppsbegränsningar samt att ge statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag. Regeringen har beslutat att successivt utvidga de områden i landet där man inte får använda eldningsolja med en svavelhalt högre än 1 96 (tidigare max 2,5 90). Från eldningssäsongen 1977/78 kommer restriktionerna att omfatta hela södra Sverige upp till Mälardalen-Värmland. Miljös/Q/c/(ls/agen innebar en ersättning och modernisering av vattenlagens bestämmelser om åtgärder mot vattenförorening samt en nyskrivning i stort sett av bestämmelserna mot luftförorening och bullerstörning. Vid ingripande mot luftförorening var man tidigare hänvisad till- utöver grannelagsrättens oskrivna - bestämmelser regler om immissioner hälsovårdsstadgans mot “sanitär olägenhet samt de ovan nämnda förordningarna om begränsning av svavelhalt och luftförorening från bilmotorer m. m. Genom miljöskyddslagen regleras dels utsläpp av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde, dels sådan användning av mark, byggnad eller anläggning som på annat sätt kan medföra förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde. Byggande i vatten regleras dock även i fortsättningen i vattenlagen. Vidare regleras i miljöskyddslagen sådan användning av mark, byggnad eller anläggning som kan medföra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning. ljus eller annan sådan störning som inte är helt tillfällig. Tillåtlighetsreglerna innebär att den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall vidta de skyddsåtgärder och iaktta de försiktighetsmått som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. Lagen innehåller vidare bestämmelser om offentlig kontroll. l miljöskyddskungörelsen från år 1969 anges vilka verksamheter som måste förprövas innan de får anläggas. Vid förprövningen har prövningsmyndigheten att beakta lokaliseringsfrågan som sådan samt avväga å ena sidan beskaffenheten av det område som kan bli utsatt för störning och betydelsen av störningens verkningar samt å andra sidan nyttan av verksamheten och kostnaden för skyddsåtgärder samt övriga försiktighetsmått som kan komma i fråga. Förbud mot miljöfarlig verksamhet kan enligt miljöskyddslagen utfärdas om den planerade verksamheten trots iakttagande av skäliga försiktighetsmått kan befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse. Förbud kan även utfärdas mot pågående verksamhet om denna inte har prövats av koncessionsnämnden för miljöskydd. Den senare kan nämligen efter framställning av statens naturvårdsverk då besluta om förbud mot fortsatt verksamhet. Med utgångspunkt främst i m-iljöskyddslagen sker f. n. en översyn på området genom en särskild utredning.

186 Bilaga 2

År 1972 tillkom ny lagstiftning i syfte att säkra samhällets, i synnerhet kommunernas, ställning i den lokala planeringen i vad gäller hushållning med mark och vatten (fysisk riksplanering). Bl. a. infördes vissa ändringar i prövningsordningen av miljöfarlig verksamhet så att i vissa fall regeringen alltid prövar lokaliseringsfrågan enligt byggnadslagen. Sedan 1972 har i ett och planeringsskede särskilda kommunöversikter för den framtida programmarkanvändningen utarbetats av kommunerna. För att lösa avfallsfrâgorna tillkom år 1970 den kommunala renhållningslagen som,jämte ändringari naturvårdslagen, innebar väsentliga skärpningar Bl. a. ålades kommunen att svara för av renhållningsbestämmelserna. av orenlighet samt hushållsavfall och därmed jämförligt avfall. bortforsling lagen får kommunen genom föreskrift i lokal hälsovårdsordning Enligt sitt åtagande att även gälla t. ex. industriavfall. ljörordningen om utvidga avfall från 1975 räknas vissa särskilt miljöfarliga avfall upp. miljöfarligt Transport av sådant avfall får endast utföras av kommun eller kommunal eller som har särskilt tillstånd av länsstyrelse. I organisation företag underliggande proposition (prop. 1975:32) föreslås bl. a. att det kommunala skall utvidgas till att omfatta miljöfarligt avfall samt renhållningsmonopolet Detta förutsätts ske allteftersom de olika kommunerna hinner pappersavfall. vidta behövliga förbindelser. Utvidgningen av det kommunala renhållningsförutsattes dock vara genomförd i hela landet år 1980. monopolet Det internationella vatlenkontrollarbetet har i vårt land hittills lett till en lag 1971 om förbud mot dumpning av avfall i vatten, en lag 1972 om åtgärder mot vattenförorening från fartyg samt en lag 1976 om åtgärder mot vattenförore-

ning från fartyg inom Östersjöområdet.

I detta sammanhang kan slutligen även nämnas att räddningstjänsten numera fått fastare former och organisation. Genom en ny brand/ag från år att svara för räddningstjänsten inte bara 1974 åvilar det primärt kommunerna vid brand utan även efter inträffade olyckor med kemikalie- eller oljeutsläpp. För räddningstjänsten till sjöss svarar generaltullstyrelsen.

Organisation Den omfattande lagstiftningen på miljövårdsområdet under 1950- och 60talen kompletterades genom utbyggnad av såväl den statliga som kommunala förvaltningen. På det statliga omrâdet var det i första hand inom vattenvården som en förvaltningsorganisation tillkom. Sålunda inrättades vid mitten av 1950-talet en central och en regional organisation för att handlägga utbyggnaden av kommunala avloppsreningsverk genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå resp. länsingenjörskontoren. Förprövning enligt 1956 års förprövningskungörelse skedde vid vattendomstol medan tillsyn utövades av en nyinrättad myndighet, statens vatteninspektion, som tillkom i slutet av 1950-talet. År 1963 inrättades statens naturvårdsnämnd som central förvaltningsmyndighet för naturvärden. Det regionala naturvårdsarbetet lades på länsstyrelserna. Bl. a. skulle dessa svara för huvuddelen av den inventerings- och som förutsattes för att naturvårdsfrågorna skulle planeringsverksamhet kunna tillvaratas i den totala samhällsplaneringen. År 1963 inrättades även statens luftvårdsnämnd. Denna nämnd fick bl.a. till uppgift att utreda

Bilaga 2

förekomsten av luftföroreningar samt att i samarbete med myndigheter, kommuner, företag och organisationer inom och utom landet söka åstadkomma en lämplig samordning av olika åtgärder mot luftförorening. 1965 års riksdag beslöt att statens vatteninspektion, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå samt statens luftvårdsnämnd skulle sammanföras med statens naturvårdsnämnd till ett centralt organ för hela miljövårdsomrädet. Vid samma tidpunkt skulle länsingenjörskontoren inordnas i länsstyrelserna. År 1967 inrättades sålunda statens naturvårdsverk som central förvaltningsmyndighet för ärenden om naturvård, däri inbegripet vatten- och luftvård samt omjakt och viltvård. Vid länsstyrelserna inrättades särskilda naturvårdsenheter. Sedan 1967 har nya uppgifter successivt tillförts den statliga miljövårdsorganisationen. År 1968 fick naturvårdsverket ansvaret för att leda och främja företrädesvis målinriktad forskning och undersökningsverksamhet inom miljövårdsområdet. l samband med att miljöskyddslagen tillkom år 1969 inrättades en särskild myndighet- koncessionsnämnden för miljöskydd - för att meddela tillstånd och villkorsföreskrifter för bedrivande av viss miljöfarlig verksamhet. Samtidigt fick naturvårdsverket befogenhet att inom hela det koncessionspliktiga området meddela s. k. dispensbeslut. För vissa angivna verksamheter har även länsstyrelsen befogenhet att meddela dispensbeslut. Central tillsyn enligt miljöskyddslagen utövas av naturvårdsverket medan länsstyrelsen svarar för den fortlöpande tillsynen. Hälsovårdsnämnd har ingen formell tillsynsfunktion men fungerar som remissorgan. l samband med att den kommunala renhållningslagen tillkom 1970 blev naturvårdsverket central förvaltningsmyndighet för ärenden om renhållning utomhus. När statens institut för folkhälsan upphörde och vissa av dess avdelningar år 1972 uppgick i statens livsmedelsverk, överfördes institutets omgivningshygieniska avdelning provisoriskt till naturvårdsverket. Frågan om avdelningens framtida organisation och verksamhet är f. n. under övervägande inom regeringen. Nya uppgifter tilldelades också naturvårdsverket och länsstyrelserna som en följd av 1972 års riksdagsbeslut om riktlinjerna för det fortsatta arbetet med den fysiska riksplaneringen. 1 samband med att lagen om hälso- och miljöfarliga varor trädde i kraft år 1973 inrättades produktkontrollnämnden med administrativ anknytning till naturvårdsverket, för prövning av frågor om hälso- och miljöfarliga varor enligt denna lag. Vid tidpunkten för inrättandet av statens naturvârdsverk fanns drygt 100 tjänster och vid länsstyrelsernas naturvårdsenheter drygt 150 för här nämnda frågor. Numera har verket, till en del till följd av ytterligare vidgade arbetsuppgifter, ca 600 tjänster och antalet tjänster hos länsstyrelserna för hithörande uppgifter har stigit till likaså ungefär 600. Som ett annat exempel på statens satsningar kan nämnas att anslagen för miljövårdsverksamhet ökat från ca 100 milj. kr budgetåret 1968/69 till ca 450 milj. kr budgetåret 1976/77 (källa: statens naturvårdsverks ärsböcker).

188 Bilaga 2

2.2.2 Hälso- och miljöfarliga varor År 1962 utfärdades en ny lagstiftning,som ersatte den dåvarande giftstadgan från år 1943 m. fl. författningar. Samtidigt tillskapades ett nytt organ, fr. 0. m. den l juli 1963 för att svara för administrationen av giftnämnden, dessa förordningar, dvs. utfärda vissa tillämpningsföreskrifter, fatta beslut i enskilda fall t. ex. beträffande tillåtligheten av olika bekämpningsmedel, m. m. Giftfrågorna hade tidigare varit uppsplittrade på ett flertal centrala organ. Principiellt nytt i lagstiftningen var bl. a. att den täckte alla for människors hälsa potentiellt farliga kemikalier och kemisk-tekniska varor (läkemedel, livsmedel jämte några andra specialreglerade varor undantagna)- oavsett om de stod förtecknade på en lista eller ej samt att härigenom säljare/tillverkare genom bl. a. märkningsskyldigheten hade att ta reda på sina varors egenmed hänsyn till eventuell hälsofara. En viktig nyhet var att skaper märkningsskyldigheten innefattade krav på uppgifter om vilket eller vilka ämnen som gav varan dess hälsofarliga egenskaper. Genom särskilda föreskrifter om bekämpningsmedel infördes skärpta regler för hithörande varor där också risker for vissa närmare angivna miljökomponenter skulle beaktas. Utvecklingen på området gick emellertid utomordentligt snabbt och redan tio år senare var tiden mogen for en ny grundläggande lagstiftning på området. En lag om hä/sø- och nliljölárliga varor trädde sålunda i kraft den l 1973. 1 kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor från samma år juli inarbetades flertalet av de tidigare gällande detaljreglerna. Väsentligt i den nya lagen är emellertid att alla varor, och sålunda inte enbart bekämpningsmedel, numera skall bedömas med hänsyn till riskerna även för miljön, något som exempelvis erfarenheterna med de i det föregående nämnda polyklorerade bifenylerna, PCB, visat vara i hög grad angeläget (det ansågs t. o. m. nödvändigt att utfärda en särskild lag om dessa ämnen år 1971, vilken numera täcks av lagen om hälso- och miljöfarliga varor). Vidare har generella möjligheter tillkommit för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att ingripa mot speciellt farliga varor genom förbud eller andra restriktioner, ansvaret for tillverkare m. fl. har skärpts och kontrollmyndigheterna har fått rättighet att kräva all erforderlig dokumentation om en vara for att bedöma dess hälso- och miljöfarlighet resp. för att kontrollera att bestämmelserna efterlevs- Lagen är tillämplig på varuhanteringen i alla led och miljöer, inklusive arbetsmiljön. Produktkontrollnämnden har efterträtt den tidigare giftnämnden som centralt organ på området och är administrativt knuten till naturvårdsverket. En produktkontrollbyrå, motsvarande giftnämndens kansli, inordnades i verkets organisation 1973. Som exempel på hur snabbt behovsbedömningarna ändrats hos statsmakterna kan nämnas att den här åsyftade administrativa personalen utgjorde 3 personer år 1963, cirka 20 (8 egentliga tjänster) då lagstiftningen utvidgades och numera cirka 40. Även tillsynsmöjligheterna har förändrats ganska radikalt i och med lagen om hälso- och miljöfarliga varor genom att utvidgas till flera organ inkluderande hälsovårdsnämnderna. Härigenom har bl. a. öppnats nya kontaktvägar mellan lokala myndigheter och de centralt ansvariga när det

Bilaga 2

gäller problem eller s. k. kemiska risker som härrör ur varuhanteringen inom kommunerna.

2.2.3 Arbetsmiljön Den nuvarande arbelars/sydr/s/agerz har sedan sin tillkomst i slutet av 1940talet ändrats vid ett flertal tillfällen. En principiellt betydelsefull ändring gjordes år 1963 då lagens tillämpningsområde utvidgades från rörelse till i huvudsak all verksamhet i vilken arbetstagare används för arbetsgivares räkning. En delreform av arbetarskyddslagstiftningen skedde år 1973 genom vilken tillkom nya eller ändrade bestämmelser om bl. a. partssamverkan i de lokala skyddsorganisationerna, förhandsgranskning av arbetslokaler och skyddsåtgärder på gemensamma arbetsställen. Dessutom infördes nya påföljder i sanktionssystemet. Enligt ett utredningsforslag (SOU 1976:1 och 2), som f. n. är Föremål för regeringens övervägande, skall en helt ny arbelsnliljö/ag införas som anger de grundläggande krav som skall kunna ställas på förhållandena i arbetslivet. lnom dess ram ryms åtgärder mot alla slag av hälso- och säkerhetsrisker som anknyter till arbetsmiljön. l förhållande till annan lagstiftning är arbetsmiljölagen i dessa avseenden övergripande. Målsättningen för lagstiftningen är vidare än att bara skydda mot vissa negativa företeelser som innebär risker för hälsa och säkerhet. l kraft av den vidgade synen på arbetsmiljöns betydelse bygger lagförslaget på att syftet också skall vara att söka nå fram till arbetsförhållanden där arbetet av den enskilde kan upplevas som en meningsfylld och berikande del av tillvaron. l ett avsnitt behandlas samverkan mellan parterna. Där finns bestämmelser om hur skyddsverksamheten ute i företagen skall vara organiserad. De anställdas medverkan i utformningen av sin arbetsmiljö är här starkt framhävd. Samtidigt betonas emellertid myndigheternas roll att ge vägledning och ingripa där det behövs för att lagstiftningens intentioner skall infrias. Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens möjligheter att ge föreskrifter. kontrollera och göra direkta ingripanden stärks väsentligt.

Lagstiftningens allmängiltighet betonas ytterligare genom en utvidgning av lagens tillämpningsområde bl. a. i fråga om försvaret, utbildningen. familjejordbruken och ensamföretagarna. Den föreslagna arbetsmiljölagen är en utpräglad ramlag. Det materiella innehållet i reglerna om arbetsmiljöns beskaffenhet och de kontrollåtgärder som skall kunna sättas in bestäms sålunda i hög grad av de tillämpningsföreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen skall kunna utfärda. l utredningsförslaget betonas särskilt att det inom ramen för den nya lagstiftningen skall kunna ske en vidareutveckling av kraven på arbetsmiljön i takt med utvecklingen i samhället i socialt och tekniskt hänseende. Allteftersom arbetarskyddsstyrelsen ger ut föreskrifter kan en mera ingående precisering ske och säkrare underlag skapas för skyddsarbetet. Arbetsmiljölagen bygger vidare på det nuvarande påföljdssystemet i arbetarskyddslagen. Detta förstärks och kompletteras i olika avseenden. Numera föreligger också en proposition i äm- Grundstommen formas av reglerna om att yrkesinspektionen och arbetarskyddsnet. Detta referat bygger styrelsen skall kunna meddela föreläggande, förbud eller föreskrift som behövs för att emellertid helt på utredarbetsmiljölagstiftningen skall efterlevas. Även vitesmöjlighet och möjlighet att ningens förslag.

190 Bilaga 2

förordna om tvångsutförande skall finnas. l betydande utsträckning föreslås att direkt Föreskrifter skall kunna meddelas av arbetarskyddsstyrelsen. Det straffsanktionerade kruv på kan här gälla t. ex. särskilda villkor för brukande av kemisk produkt eller tillstånd för användning av en arbetsprocess eller arbetsmetod.

Genom utredningens förslag läggs ökade arbetsuppgifter på tillsynsmyndigföreslås härvidlag, dock utan att heterna. Vissa organisatoriska förändringar beröra formerna för den nuvarande kommunala tillsynen. Resurserna delen av arbetarskyddsverksamheten har för den statliga under de senaste åren. Styrelsen har sålunda vid successivt ökat, speciellt olika tillfällen omorganiserats och förstärkts bl. a. år 1972 då det dåvarande arbetsmedicinska institutet sammanfördes med styrelsen. Som exempel på kan nämnas att anslaget för arbetarskyddsstyrelsen. som för utvecklingen 1949/50 var ungefär 3/4 milj. kr, under budgetåret 1975/76 budgetåret då totalt ökat från 50till 412. uppgick till över 41 milj. kr. Antalet tjänster hade Även resurser har drastiskt utbyggts under åren och yrkesinspektionens personalplanen per den 1 juli 1975 upptog 425 tjänster. Enligt utredningsforkommer den nya lagstiftningen att ställa slaget bakom arbetsmiljölagen anspråk på betydligt ökade resurser for arbetarskyddsmyndigheterna.

2.2.4 Livsmedel

rörande Ända fram till år 1951 saknades i vårt land en samlad lagstiftning hade olika bestämmelser om livsmedels beskaflivsmedel. Dessförinnan av vilka särskilt fenhet m. m. funnits intagna i ett antal olika författningar, den nuvarande hälsovårdsstadgans föregångare. 1951 års bör nämnas livsmedelsstadga innebar ett stort steg framåt inte minst vad gäller de då helt Centrala tillsynsorgan var dåvarande nya reglerna för tillsatser till livsmedel. och veterinärstyrelsen med viss fördelning dem emellan. medicinalstyrelsen Vidare liksom tidigare, dåvarande statens institut för folkhälsan skulle, Hälsovårdsnämndernas medveralltfort vara centralt undersökningsorgan. befástes ytterligare. Länsstyrelsen skulle vaka kan i livsmedelskontrollen över att kommunala organ med ansvar för livsmedelskontrollen fullgiorde

sina åligganden. Så småningom restes allt större krav på att stadgan skulle anpassas till den som skedde inom produktion, handel och annan distrisnabba utveckling och den 1 januari 1972 fick livsmedelskonbution på livsmedelsområdet verksamhetsramar. Då trädde en ny livsmedels/ag i trollen sina nuvarande som statens livsmedelsverk tillskapades som ensamt centralt kraft samtidigt den tidigare veterinärstyrelsen och av organ. Hit fördes även bl. a. delar av Livsmedelsverket på tre avdelningar, av folkhälsoinstitutet. organiserades vilka en är en särskild undersökningsavdelning med förstärkningar gentemot resurser bl. a. vad gäller det toxikologiska området. Det kan tidigare offentliga nämnas att det nya livsmedelsverket i starten fick 186 tjänster totalt, varav

152 var förut befintliga som överllyttades. formellt som tillsynsmyndighet och länsve- Länsstyrelsen anges numera vilkas uppgifter allt mera kommit att domineras av frågor inom terinärerna, livsmedelskontrollen, inordnades år 1972 i länsstyrelserna. Den omedelbara

tillsynen inom varje kommun utövas av hälsovårdsnämnden.

Bilaga 2

Lagstiftningsarbetet hade föregåtts av ett utredningsarbete (betänkandena SOU 1970:6 och 7) av livsmedelsstadgekommittén. Dennas uppgifter var enligt utredningsdirektiven att göra en allmän översyn av livsmedelslagstiftningen och därvid särskilt koncentrera sig på fem huvudfrågor, nämligen datummärkning av livsmedel, innehållsdeklaration av livsmedel, livsmedelstransporter, utomhushandel med livsmedel samt formerna för Iivsmedelskontrollen och de offentliga kontrollorganens befogenheter. Kommittén fann emellertid tämligen snart att översynen av livsmedelsstadgan inte kunde stanna bara vid en överarbetning utan att mer genomgripande omarbetning var nödvändig. I propositionen om livsmedelslag m. m. (prop.197l:6l) föreslog departementschefen också att de nya bestämmelserna borde utformas enligt numera tillämpade lagstiftningstekniska principer och delas upp på en ramforfattning, huvudsakligen innehållande grundläggande föreskrifter och på en tillämpningsforfattning med mer detaljerade regler. Tillämpningsforeskrifterna uppdelades så att Kungl. Majzt (regeringen) utfärdade en särskild livsmedelskungörelse medan livsmedelsverket därutöver lick befogenhet att på ett stort antal sakområden meddela egna tilIämpningsföreskrifter, något som verket också i betydande utsträckning utnyttjat. Det betonades att detta system medför att bestämmelserna kan anpassas till efter tidens växlingar rådande förhållanden. Livsmedelslagen har bl. a. som syfte dels att skydda konsumenterna mot skadliga eller på annat sätt från hälsosynpunkt otjänliga livsmedel. dels att kraven på konsumentupplysning och redlighet i handeln tillgodoses genom deklaration och kontroll av märkning och produktinnehåll. Ett viktigt syftemål är också att tillgodose kraven på näringsriktiga livsmedel med hänsyn till sammansättning och kvalitet. Resultat av den nya lagstiftningen är bl. a. ökade krav på personalhygien och hälsokontroll, väsentligt utbyggt system för innehållsdeklaration av livsmedel. förbud mot försäljning av förpackade livsmedel om tillverkarens hållbarhetsdatum överskridits m. m. Livsmedelsverket har vidare meddelat riktlinjer for den lokala livsmedelskontrollen, som inneburit betydligt ökade uppgifter för hälsovårdsnämnderna. Det bör även nämnas att hälsovårdsstadgan ändrades (9 och 14 §§) vid den nya livsmedelslagstiftningens tillkomst i syfte att säkerställa vissa personella resurser och sakkunskap hos hälsovårdsnämnden just vad gäller livsmedelsfrågor och livsmedelskontroll.

2.2.5 Smittskydd

Som ett led i ett allmänt reformarbete på hälso- och sjukvårdens område skedde en översyn också av lagstiftningen om smittsamma sjukdomar i mitten av l960-talet. Denna översyn ledde till att tre olika tidigare författningar nämligen lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, epidemilagen och tuberkulosförordningen, sammanfördes år 1968 till en enda författning, smitrskyddslagen, med bestämmelser om bekämpandet av smittsamma sjukdomar. lagstiftningen ansågs sålunda behöva anpassas efter den medicinska utvecklingen, bl. a. beträffande vilka sjukdomar den skall omfatta. Ett annat mål var ökad effektivitet särskilt i kampen mot de veneriska sjukdomarna. Genom den enhetliga lagstiftningen och genom att synen på hithörande

192 2 Bilaga

sjukdomar närmats till synen på sjukdomar i allmänhet, har frågan om de smittsamma i någon mån avdramatiserats samtidigt som sjukdomarna bestämda krav kvarstår gentemot den enskilde att låta sig behandlas alternativt i förekommande fall underkasta sig isolering så att smittan ej sprids. Vidare utsträcktes skyldigheterna att låta sig undersökas och därvid m. m. 1 övrigt har hälsovårdsnämnden alltjämtdat närmaste tåla provtagning inseendet över verksamheten vad gäller smittsamma sjukdomar. Några ändringar i fråga om den centrala och regionala tillsynsverksamheten gjordes till inte. Socialstyrelsen åläggs dock direkt att meddela råd och anvisningar ledning for hälsovårdsnämnderna. Här bör vidare nämnas 1975 års karantänsförorrlniizg med tillämpning-Slövilka ersatte den tidigare kungörelsen på området från 1953 och är reskrifter, en anpassning till internationella överenskommelser inom Världshälsoorganisationen.

2.2.6 Central integrering av medicinska och sociala frågcr

Liksom fallet varit beträffande äldre hälsovårdsforfattningar ficl dåvarande viktiga centrala tillsynsuppgifter enligt 1953 års hälsomedicinalstyrelsen Dessa övergick senare till den från den l januari 1938 inrättade vårdsstadga. “nya” socialstyrelsen, som ersatte såväl medicinalstyrelsen son den dåvarande socialstyrelsen. 1 det nya verket skulle de medicinska och sociala frågorna formellt integreras på ett sätt som inte ansetts möjligt tidigare. Det är uppenbart att de medicinska (omgivningshygieniska) aspekterna alltfort måste väga tungt vid socialstyrelsens prioritering av arbetsuppgifter och beslut i fråga om den allmänna hälsovården och sådana därtill angränsande områden som faller under styrelsen. Den nya verksorganisationen med dess bredare ansvarsområde bör dock innebära ökade möjligheter att i förekomminde fall se hälsovårdsfrågorna i ett större socialt sammanhang. Vid verkets tillkomst betonades bl.a. att stor vikt lagts vid verkets

möjlighet att bedriva planerings- ochutvecklingsarbete. Vad gäll:r de direkta

resurserna för den här aktuella verksamheten har endast obetycliga förändringar skett under senare år, i synnerhet omjämforelsen görs mec vissa andra verksamheter som omnämnts i föreliggande avsnitt om irstitutionella Socialstyrelsen har själv talat om kravet på anpissning och förändringar. av sina hälsovårdande och miljömedicinska tllsyns- och förstärkning planeringsfunktioner. Ett utredningsforslag från år 1974 att till sozialstyrelsen överföra avdelningen, f. n. provisoriskt knuten till omgivningshygieniska naturvårdsverket, är föremål for regeringens övervägande.

2.2.7 Bostadsstandard och bostadshygien Vissa bestämmelser om bostadsstandard och bostadshygien harsedan länge funnits i den speciella hälsovårdslagstiftningen. Det kan måhända ses som ett tecken på att den ekonomiska och sociala utvecklingen hunnit fobi reglerna i 1958 års hälsovårdsstadga när bostadssaneringslagen tillkom år 1973. var att komma till rätta ned bostads- Syftet med bostadssaneringslagen funktionella brister och därigenom höja standarden utöver vad som är

Bilaga 2 193

nödvändigt för att undanröja Sanitära brister. l lagens förarbeten underströks behovet av ett instrument för att höja bostadsstandarden vad gäller bostadslägenhetens utrustning och inredning samt husets utförande och kondition. Vidare framhölls vikten av att standardkraven är entydiga och knutna till funktioner så att Föreliggande brister enkelt kan konstateras och så att tvister beträffande åtgärdsbehovet så långt möjligt kan undvikas. Med hänsyn till att standardnivån rimligen flyttas fram i takt med den tekniska utvecklingen m. m. ansågs det inte lämpligt att kravnivån specificerades i lagen. l en särskild Förordning -4/ÖI0I(/III'II_2(II om lägstgoclragbarø sranrlarrl/ör boslaø/.s/áqo/Ilier i vissa fall -angavs i stället de krav som måste uppfyllas för att en bostadslägenhet skall anses ha en sådan standard i dag. Enligt bostadssaneringslzigen kan hyresnämnd på ansökan av kommun rikta åläggande eller förbud mot den för vilken lagfan senast är beviljad eller

sökt. Sådant åläggande eller förbud får förenas med vite. Övergår fastighet till

ny ägare gäller åläggandet eller förbudet mot denne. Utsatt vite gäller dock ej mot den nye ägaren. Lagen om rvârigs/örvallning av bosradsfásnjghel tillkom 1970 för att möjliggöra ingrepp mot fastighetsägare som påtagligt och mera fortlöpande eftersätter skötseln av sin fastighet. Lagen är tillämplig på fastighet med bostadslägenhet som är uthyrd av ägaren och inte utgör del av hans egen bostad (1 §). Om ägaren väsentligt försummar vården av fastigheten eller underlåter att vidta uppenbart angelägna åtgärder för att bevara sundhet. ordning och skick inom fastigheten, kan hyresnämnden ställa fastigheten under förvaltning av annan om det finns anledning anta att rättelse inte kommer att ske. Undantagen från lagen är fastighet som ägs av staten eller av kommun. l sammanhanget bör även erinras om byggnadssradgan från år 1959, omtryckt 1972. I propositionen om 1958 års hälsovårdsstadga diskuterades utförligt frågan om gränsdragningen mellan hälsovårdsstadgan och byggnadslagstiftningen. Departementschefen framhöll därvid bl. a. att byggnadstekniska bestämmelser borde undvikas i hälsovårdsstadgan. Dessa är i stället införda i ett särskilt kapitel (5 kap.)i byggnadsstadgan, som bla. innehåller utförliga byggnadstekniska föreskrifter om värme- och ljudisolering. skydd mot fukt. uppvärmning och ventilation. Vad gäller hälsovårdsnämndernas arbete kan speciellt pekas på att den tidigare omnämnda utvecklingen (avsnitt 2.1.2) på bostadsmarknaden inneburit att hälsovårdsnämndernas bostadsinspektion fått en ändrad karaktär. Det har sålunda under senare år varit relativt sällsynt att hälsovårdsnämnderna ingripit mot trångboddhet samt fuktiga, mörka eller andra liknande brister i lägenheterna. Å andra sidan har t. ex. trafikbuller och det interna bullret i bostadskomplexen i vissa fall blivit en sanitär fara.

2.2.8 Översikt Under de senaste drygt tjugo åren har avsevärda institutionella förändringar inträffat inom hälso- och miljövårdsomrâdena i form av helt nya eller avsevärt ändrad lagstiftning, nya myndigheter eller nya organisatoriska enheter inom befintliga centrala och regionala organ. Förändringarna har föranletts av samhällsutvecklingen som sådan i kombination med en

l 3

194 2 Bilaga

ändrad syn i sammanhanget. Kännetecknande för utvecklingen fortlöpande på frågorna. Detta har varit särskilt har varit en ökad grad av helhetssyn påfallande i fråga om de organisatoriska förändringarna. hälso- och miljövårdsorganen har perioden inneburit För de lokala inom områdena miljövård i vad avser naturmiljön väsentligt ökade uppgifter i övrigt, kontroll av hanteringen av hälso- och och den allmänna miljön (indirekt) och livsmedelskontroll. Dessa miljöfarliga varor. arbetsmiljön arbetsområden har behandlats i det föregående. Även frågor om smittskydd och bostadsinspektion - sedan gammalt viktiga uppgifter för hälsovårds- - har berörts. Behandlingen har beträffande de sistnämnda nämnderna med hänsyn till att förändringarna i sak har frågorna gjorts mera kortfattad varit mindre genomgripande. från de viktigaste nu gällande föreskrifterna på de Med utgångspunkt berörda huvudområdena kan följande schematiska översikt göras över under den aktuella tidsperioden. Det kan förändringar i lagstiftningen framför allt är koncentrerad till ytterligare observeras att ny lagstiftning senare delen av perioden. inrättades år 1967 statens 1 fråga om de organisatoriska förändringarna naturvårdsverk som central förvaltningsmyndighet for nlil/Ötlårt/êlt.

Verket hade därvid föregåtts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och (mitten av 1950-talet), avloppsbyrå (mitten av 1950-talet), statens vatteninspektion statens naturvårdsnämnd (1963), statens luftvårdsnämnd (1963). Samtidigt inrättades särskilda naturvårdsenheter vid länsstyrelserna (tidigare de till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anknutna länsingenjörskontoren). Naturvårdsverket har sedan tillkomsten 1967 successivt tillförts nya uppgifter som förstärkt verkets ställning som central förvaltningsmyndighet på området. 1968 fick naturvårdsverket ansvaret för att leda och främja företrädesvis målinriktad forskning och undersökningsverksamhet inom miljövårdsområdet. 1 samband med att den tillkom 1970 blev naturvårdsverket central förvaltkommunala renhållningslagen ningsmyndighet för ärenden om renhållning utomhus. År 1973 utökades verkets ansvarsområde enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Produktkontrollnämnden - är - som har att pröva frågor om hälso- och miljöfarliga varor enligt denna lag administrativt knuten till naturvårdsverket. Nämnden har föregåtts av giftnåimnden (1963).

Centralt organ för arbetsmiljön har hela tiden varit arbetarskyddsstyrelsen medan för Iivsmedelskonrrol/en en särskild myndighet - statens livsmedelsverk - inrättades 1972 som central förvaltningsmyndighet. Livsmedelsoch statens institut verket hade föregåtts av enheter inom veterinärstyrelsen för folkhälsan. Av den lagstiftning och organisation som behandlats i det föreliggande avsnittet 2 framgår också indirekt att flera departement delar på det yttersta ansvaret för hithörande frågor. Bland dem bör särskilt nämnas jordbruksde- Socialdepartementet och arbetsmarknadsdepartementet. partementet, De statliga satsningarna inom hälso- och miljövårdsområdena då det gäller resurser såväl i form av personal som särskilda forsknings- och undersökningsanslag samt stödåtgärder, t. ex. bidrag till miljöskyddande åtgärder hos

kommuner och industrier, har varit betydande. Ökningen i förhållande till de

flesta andra företeelser i samhället för i varje fall den senaste tioårsperioden har varit synnerligen stor. Några exempel på sådana satsningar har lämnats i

Bilaga 2 195

g Gällande bestämmelser Exempel på tidigare regler på motsvarande område

Miljövård Naturvårdslagen 1964 Naturskyddslagen 1952 Vattenlagen 1918 Vattenlagen har ändrats llera gånger under 1950- och 1960-talen och är fn. under ny översyn Lagen om allmänna vatten- och av- Formellt omskr. av 1955 års lag loppsanläggningar 1970 Miljöskyddslagen 1960 Vattenlagens bestämmelser om vattenfororening m. m. Hälsovårdsstadgan (Grannelagsrättens oskrivna lag) Miljöskyddslagen är f. n. under översyn Bilavgaskungörelsen 1972 Kungörelsen om anordning för att begränsa luftlörorening från bilmotorer m. m. 1968 Kommunala renhállningslagen 1970 Hälsovårdsstadgan 1958 Lagen om förbud av dumpning av avfall i vatten 1971 Lagar om åtgärder mot vattenför- Lagen om vattenförorening från farorening från fartyg 1972 och 1976 tyg 1956) Lagen om svavelhaltiga bränsle Lagen om begränsning av svavel- 1976 halten i eldningsolja 1968 Förordningen om miljöfarligt avfall 1975 Brandlagen 1974 Formellt omskr. av 1962 års lag

Hälsø- och miljöfarliga varor Lagen om hälso- och miljöfarliga Giftlörordningen 1961 varor 1973 Bekämpningsmedelsförordningen 1962 PCB-lagen 1972

Arbetsmiljö Arbetsmiljölagen förväntas 1977 (fö- Arbetarskyddslagen har sedan sin religger i proposition) tillkomst i slutet av 1940-talet ändrats flera gånger, bl. a. 1963 och 1973

Livsmedelskontroll Livsmedelslagen 1971 Livsmedelsstadgan 1951

texten i det föregående. Hänill skall sedan läggas samhällets satsningar i övrigt genom kommunala investeringar. Det har uppskattats att de årliga drift- och kapitalkostnaderna för kommuner och industrier tillsammans för miljövårdsinsatser motsvarar ca 0,7 % av bruttonationalprodukten (källa: statens naturvärdsverk), speciella kostnader för en bättre arbetsmiljö, produktkontroll m. m. oräknade. 1 övrigt är det svårt att få fram rättvisande totalbelopp just för de samlade samhälleliga satsningarna på miljövård i vid bemärkelse.

196 2 Bilaga

3 Framtidsperspektivet

och zitvecklingstendensei i allmänhet

3.1 Något om förutsättningar

synes det utomordentligt Vad gäller de grundläggande Förutsättningarna säkra tendenser, ens for de närmaste åren. svårt att f. n. få fram någorlunda Den ekonomiska utvecklingen i världen, avseende bl. a. råvarutillgång, och varukonsumtion, är avgörande för några av de energiförbrukning i stort och den enskildes vardagsmiljö och faktorer som påverkar både miljön materiella standard. Även valet av energikällor kan komma att få väsentlig är delade om behovet av miljömässig och ekonomisk betydelse. Meningarna inriktad teknik och om arten av och takten i den framtida en mera ekologiskt beträffande urbanisering, boendet i strukturomvandlingen industrialisering, de framtida förändringarna att leda till ökade eller övrigt m. m. Kommer minskade hälso- och miljövårdsproblem? Den frågan är svår att svara på. lnte Även om många hälso- och miljörisker har ens nuläget kan säkert bedömas. reducerats under senare år kan det inte uteslutas att undanröjts eller kraftigt hittills okända eller f. n. svårligen mätbara risker senare kommer att visa sig,

t. ex. i anslutning till den moderna människans varuhantering. allvarligt skulle det vara om den pågående globala föroreningen Speciellt vitala, livsbetingelser som t. ex. viktigare mikroorgapåverkar generella bakterier, atmosfartemperaturen, den ultravionismer av typ kvävefixerande i marknivån, livet i haven etc, eller ger mera påtagliga bidrag letta strålningen som direkt påverkar mänskligt liv och till den grupp av omgivningsfaktorer hälsa såsom cancerframkallande och genetiskt verkande agens. Nationella av räcker i så fall inte. vilket den hittillsvarande lösningar problemen fall. Internationellt arbetar man dock med erfarenheten visat i några konkreta Den långsamma takten när det gäller resultat i dessa frågor, vilket är positivt. samarbetet mellan länder inger emellertid viss oro för det nödvändiga framtiden. i Med ledning av redogörelsen för miljöfrågor (speciellt fororeningsproblentatiken) avsnitt 2 och andra erfarenheter skall här helt kort sammanfattas utgångsläget för några konkreta nationella verksamhetsområden jämte vissa begränsade slutsatser för framtiden:

D den industriella föroreningen genom kända utsläpp har i regel avsevärt reducerats och kan i framtiden lättare kontrolleras allteftersom äldre anläggningar ersätts med

nya. D det industriella avfallet kommeri varje fall under några år framåt att ytterligare öka, ehuru måttligt, D mängden hushållsavfall beräknas fortsätta att stiga till mitten av 1980-talet jämfört

med nuläget ehuru ökningen anses gå långsammare än hittills. D brister ñnns i sättet att hantera avfallet, vilket inte minst beträffande miljöfarligt avfall kommer att framtvinga förbättringar, samtidigt som strävandena till ökad återvinning rent allmänt ökar, D alla tätorter har nu någon form av avloppsrening och 2/3 av de kommunala reningsverken har i dag redan byggt ut till steget biologisk-kemisk rening. Den fortsatta utbyggnadstakten är f. n. svår att bedöma. i reningsverken D öknngen av slam som sammanhänger med den kemiska fallningen förutsätter fler åtgärder framför allt mot tungmetallinnehållet med hänsyn till

slammets användning,

Bilaga 2

El luftfororeningen från motorfordon liksom tralikbullret ökar i vissa avseenden ungefär i takt med antalet bilar. Olika motåtgärder såsom skärpta krav på avgasrening och kontroll av denna. ytterligare regler om bränslets sammansättning, immissionsnormer för buller, bullerdämpande åtgärder och en utvecklad tralikplanering och trafikreglering kommer säkert att intensivt diskuteras under de närmaste åren och även att leda till vissa resultat D kontrollen av kemiska ämnen i olika varor och miljöer (den allmänna produktkontrollen, delar av livsmedelskontrollen och kontrollen av kemiska ämnen i arbetsmiljön) har lett till åtskilliga begränsningar/förbud men är fortfarande mycket ofullständig. Kontrollens inriktning och effektivitet i framtiden blir beroende av flera faktorer (förbättrad överblick över produktsortimentet. ökade krav på forhandstestning av ämnen, säkrare testmetoder, utvidgad miljöövervakning och uppföljning av hälsotillståndet hos grupper av människor, bättre tillgång till redan befintliga data på området etc). Allmänt sett kan man beträffande vårt land utgå från att en fortsatt grovsanering i hälso- och miljöskyddande syfte kommer att ske på eftersatta områden (Lex. trafiken) med ökade ansträngningar for attitydförändringar och kanske också flera restriktioner när det gäller självforvållade risker t. ex. rökningen (anm: ljust detta exempel föreligger dessutom möjlighet att andra människor exponeras). När de mest påtagliga, kända olägenheterna har minskats kommer nästa steg i hälso- och miljövårdsarbetet ofta att kosta mer i relation till resultaten än tidigare steg gjort. Prioriteringen blir då viktigare än tidigare och detta kommer att ställa större krav än hittills på s. k. kostnads/nytta analyser som underlag for allmänna riktlinjer och for enskilda beslut.

Bland annat med hänsyn härtill kan det antas att fler och mer heltäckande data kommer att samlas in i framtiden än for närvarande för bedömning av “hälsotillståndet i miljön” inklusive människans hälsa. Sådana data är också nödvändiga för att eventuella okända risker tidigare skall spåras.

Även den gemensamma internationella fonden av kunskaper for bedömningar av effekter och risker for hälsa och miljö i övrigt från mänskliga aktiviteter, kan väntas öka med större hastighet. Det antas sålunda exempelvis att den vetenskapliga dokumentationen på här aktuella områden året 1985 kommer att vara fyra gånger större än år 1975. Liksom hittills i många fall kommer detta även att leda till successiva omprövningar av intagna ståndpunkter och redan fattade beslut på hälso- och miljövårdsområdet. Sådana omprövningar kan komma att gå i båda riktningarna beroende på om den nya kunskapen bidrar till att större risker än beräknat identilieras t. ex. från kemiska ämnen eller om kunskapen minskar tidigare misstankar om fara.

Det är också viktigt att erinra om att inte bara kunskaper utan också människors successivt ändrade värderingar och anspråk på sin miljö kommer att öka trycket på beslutsfattarna mot ytterligare minskade olägenheter och for en högre allmän komfort. (Ibland sker även förhållandevis plötsliga, genomgripande värdeforändringar i ett samhälle). Över den miniminivå, som gäller de vitala livsbetingelserna, blir det emellertid ytterst en politisk värderingsfråga vilken nivå man vill och kan uppnå och vilka samhälleliga resurser som kommer att ställas till förfogande.

Bilaga 2

3.2 De kommunala hälso- och miljövârdsorganen

Det kan sägas att kommunernas företrädare i dag har att möta människor med delvis ändrade referensramar i en miljö som till vissa delar är ganska olik den för bara 20-30 år sedan. Också kommunerna har ändrats genom att deras i storlek och geografiska gränser till följd av kommunindelningsreformerna regel vidgats. Kommunernas problem torde numera uppvisa större likheter sins emellan än förr genom att kommuntyper, som är renodlade landsbygdskommuner renodlade tätortskommuner med ett antal industrier, respektive är sällsynta. Samtidigt består givetvis skillnaderna mellan ytterlighetsfallen å ena sidan och en till ytan stor men till med storstadsbebyggelsen invånarantalet liten kommun i t. ex. Norrbotten å den andra. De hittillsvainnebär emellertid inte att kommunernas framtida rande förändringarna storlek och struktur säkert kan överblickas. är beroende av ur vilken synvinkel det ses och Varje framtidsperspektiv sammanhänger bl. a. med vilka delar av framtiden som vissa personer eller natur att HSU grupper av personer kan påverka. Det ligger i uppdragets sina forslag inte kan påverka de allmänna strukturella, tekniska, genom sociala och förhållandena i vilken de lokala hälso- och miljömässiga miljövårdande organen skall verka. Däremot skulle HSU kunna påverka den som en hälsovårdsstadga el. standard i hälso- och miljöskyddshänseende motsv. kräver- samtidigt som en sådan standardnivå inte gärna kan avvika från vad som i övrigt gäller på motsvarande område. HSU:s arbete mycket skulle också kunna leda till att det huvudansvariga lokala miljövårdsorganet fick en allmänt förstärkt ställning inom kommunen. Att HSU vidare genom de institutionella förhållandena i förekommande fall sina förslag beträffande skulle kunna påverka relationerna mellan centrala/regionala organ och de liksom arbetsfördelningen dem lokala hälso- och miljöskyddande organen emellan och framgår klart av direktiven. Även här måste är uppenbart emellertid mera allmänna synsätt och tendenser utgöra grunden. Dessa talar direktiven för en minskad statlig styrning och kontroll av lokala enligt myndigheters verksamhet. Samtidigt -inte minst på hälso- och miljövårdsområdet - reses allt starkare krav på riktlinjer eller normer från de centrala med deras tillgång till expertis. Orsaken härtill är problemens organen natur. En eventuell omfördelning av arbetsuppgifter och ansvar övergripande skulle alltså kunna tänkas gå i två motsatta riktningar. på det lokala planet får under alla omständigheter antas Arbetsuppgifterna öka både i omfattning och betydelse. Det moderna samhället blir alltmer komplicerat och kräver i långt större utsträckning än förr bl. a. omsorgsfull planering då det gäller de gemensamma resurserna i kommunen, inte minst

beträffande hälso- och miljövårdsfrågorna. Åtskilliga beslut i dessa frågor

tenderar redan att få vittgående konsekvenser, även i ekonomiskt hänseende, i fråga om bredd, kvalitet, sakkunskap etc. och kräver ett gott beslutsunderlag Om det djupa engagemanget hos många människor för hälso- och miljöbestår, kommer den enskilde också snarare att öka än att vårdsfrågorna minska sina krav på de lokala myndigheternas agerande. Ökade lokala resurser för hithörande verkamhet blir sålunda ofrånkomliga.

sou 1978:44 Bilaga 2 199

Lista över vissa BOh“g

Författningar

Mil/övâ/zl

1918 Vattenlagen (SFS 1918:523 m. ändr. b1.a. i SFS 1939:146 o 154, 1941:614. 1956:67 0 87, 1964:110 0 663, 1971:531, 567 0 1048, 1974:273) (Vattenlagsutredningens slutbetänkande Revision av vattenlagen - Förslag till ny vattenlag (SOU 1977:27) remissbehandlas l”. n.)

1958 Hâilsovårdsstadgan (SFS 1958:663, m. ändr. b1.a. i SFS 1971:512, 673, 1141, 1972:675, 1975:339 och 759, 1967:727, 1977:200) Ersätter hälsovårdsstadgan (SFS 1919:566) och Förordningen om kontroll av vattenledningsvatten (SFS 1941:654)

1 964 Naturvårdslagen (SFS 1964:822, omtryckt senast i SFS 1974: 1025 m. ändr. i SFS 1975: 196) Äldre bestämmelser på motsvarande område återfinns i naturskyddslagen (SFS 1952:683) och lagen om nationalparker (SFS 1909:56)

1969 Miljöskyddslagen (SFS 1969:387, omtryckt i SFS 1972:782 m. ändr. i SFS 1973:927. 1975:342, 461 0 727) Äldre bestämmelser på motsvarande område återlinns i lagen om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden (SFS 1956:582) och i lagen med samma benämning (SFS 1941:615), i hälsovårdsstadgan (SFS 1958:663) och i vattenlagens (SFS 1918:523) bestämmelser om vattenlörorening m. m.

1969 Miljöskyddskungörelsen (SFS 1969:388 m. ändr. i SFS 1971:833, 1972:224, 1975:347 0 780 samt 1976:330) Äldre bestämmelser på motsvarande område återfinns i kungörelsen om förprövning rörande åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m. (SFS 1956:583) och i kungörelsen med samma benämning (SFS 1946:684)

1970 Lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (SFS 1970:244 m. ändr. i SFS 1971:544, 1973:194 0 541, 1974:1085) Äldre bestämmelser på motsvarande område återfinns i lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (SFS 1955:314)

1970 Kommunala renhållningslagen (SFS 1970:892 m. ändr. i SFS 1971:949, 1974:1023 0 1975:338) Äldre bestämmelser på motsvarande område återfinns i hälsovårdsstadgan (SFS 1958:663) och i lagen om skyldighet att renhålla gata m.m. (SFS 1956:619)

1971 Lagen om Förbud mot dumpning av avfall i vatten (SFS 1971:1154 m. ändr. i SFS 1972:277, 1975:735, 1976:8 0 572)

1972 Lagen om åtgärder mot vattenlörorening från fartyg (SFS 1972:275 m. ändr. i SFS 1973:1201. 1975:84 o 149,1976:7 o 571) Äldre bestämmelser på området återfinns i lagen (SFS 1956:86) med samma Ändringar t. o. m. maj benämning. 1977 införda.

200 Bilaga 2

1972 Bilavgaskungörelsen (SFS 1972:596 m. ändr. i SFS 1972:605, 1973: 112, 1975:59 0 1976:367) Äldre bestämmelser på området återfinns i kungörelsen om anordning för att begränsa luftförorening från bilmotorer m. m. (SFS 1968:728) 1974 Brandlagen (SFS 1974:80 m. ändr. i SFS 1975:96) Äldre bestämmelser på området återfinns i brandlagen (SFS 1962:90) 1975 Förordningen om miljöfarligt avfall (SFS 1975:346 m. ändr. i SFS 1975:1309 0 1976:576). 1976 Lagen om svavelhaltigt bränsle (SFS 1976:1054) Äldre bestämmelser på området återfinns i lagen om begränsning av svavelhalten i eldningsolja (SFS 1968:551) 1976 Lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg inom Östersjöområdet (SFS 1976:6 m. ändr. i SFS 1977:78).

Hälso- och miljöfarliga varor 1973 Lagen om hälso- och miljöfarliga varor (SFS 1973:329 m. ändr. i SFS 1975:340 o 741. 1976:592) 1973 Kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor (SFS 1973:334 m. ändr. i SFS 1973:1050. 1974:40. 1975:137 0 465, 1976:1057 och 1977:246) Äldre bestämmelser på motsvarande område återfinns i giftstadgan (SFS 1943:877), giftförordningen (SFS 1962:702) bekämpningsmedelsförordningen (SFS 1962:703) och PCB-lagen (SFS 1971:385)jämte tillämpningsföreskrifter: kungörelsen (SFS 1963:441) om tillämpningen av giftförordningen, kungörelsen (SFS 1963:442) om tillämpningen av bekämpningsmedelsförordningen. kungörelsen om tillverkning, införsel och överlåtelse m. m. av fenylaceton (SFS 1969:17) och PCB-kungörelsen (SFS 1972:34).

A rbetsmiljö 1971 Arbetarskyddslagen (SFS 1949:1 m. ändr. bl. a. i SFS 1963:245, 1976:461, 1970:694 och 1973:834) Äldre bestämmelser på området återfinns i lagen (SFS 1912:206) med samma benämning och i lagen om förbud i vissa fall mot arbetares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg (SFS 1926:21). (Arbetsmiljölagen föreligger i proposition 1976/77:149)

Livsmedelskontroll 1971 Livsmedelslagen (SFS 1971:511 m. ändr. i SFS 1975:733, 1976:589). Äldre bestämmelser på motsvarande område återfinns i lagen angående uppvärmning av till kreatursföda avsedd mjölk m. m. (SFS 1925:382). förordningen med vissa bestämmelser rörande till människoföda avsedd mjölk

Bilaga 2

och grädde m. m. (SFS 1937:737) och Förordningen om framställning och införsel av vitaminiserade livsmedel (SFS 1941:268). I97l Livsmedelskungörelsen (SFS 1971:807 m. ändr, bl. a. i SFS 1973:665). Äldre bestämmelser på motsvarande omrâde återfinns bl. a. i livsmedelsstadgan (SFS 1951:824). som i sin tur ersätter en rad detaljregleringar.

S mi Its/odd 1968 Smittskyddslagen (SFS 1968:231 m. ändr. bl. a. i SFS 1972:667, 1974:583) Äldre bestämmelser på motsvarande område återfinns i lagen angående åtgärder mot utredning av könssjukdomar (SFS 1918:400), epedemilagen (SFS 1919:443) och tuberkulosforordningen (SFS 1939:113).

Bostadsstandarøl och bosradslrvgzierz 1947 Byggnadslagen (SFS 1947:385. omtryckt senast i SFS 1972:775, ändr. i SFS 1973:312 0 1085, 1975:459 0 1321, 1976:213 0 667 samt 1977:338). Äldre bestämmelser på motsvarande område återfinns i stadsplanelagen (SFS 1931:142). 1959 Byggnadsstadgan (SFS 1959:612, omtryckt senast i SFS 1972:776 m. ändr. i SFS 1973:548, 662, 663. 840. 1086, 1974:341, 945, 1975:460. 462, 817, 819, 1976:490, 668. 678. 1047, 1977:22, 193 0 339. Äldre bestämmelser på motsvarande område återñnns i byggnadsstadgan (SFS 1947:390) och i byggnadsstadgan (SFS 1943:390) samt i byggnadsstadgan (SFS 1931:364). 1970 Lagen om tvångsforvaltning av bostadsfastighet (SFS 1970:246, omtryckt i SFS 1971:544 m. ändr. i SFS 1973:541). 1973 Bostadssaneringslagen (SFS 1973:531 m. ändr. i SFS 1974:821). 1973 Kungörelsen om lägsta godtagbara standard For bostadslägenhet i vissa fall (SFS 1973:532).

Bilaga 3 Miljöbetingade hälsoeffekter

av Stadsläkare Bengt Mol/sredr, Göteborg.

En författnings värde för framtiden kan delvis bedömas genom att man analyserar försvinnande, nu existerande och tillkommande förhållanden som skall regleras av den aktuella författningen. Hälsoskyddslagen omfattar främst fysiska Förhållanden i vår allmänna miljö. Den behandlar däremot i mycket liten utsträckning psykiska och sociala miljöförhållanden. Arbetsmiljön är reglerad i andra lagstiftningar. Hälsoskyddslagen berör i liten omfattning sådana förhållanden som beror på individens vanor m. m. l denna bilaga diskuteras därför ej sådana frågor, annat än som exempel for att belysa existerande kunskaper. Denna diskussion är främst avsedd att belysa lagens användningsområde. Hälsoskyddsnämrzderna har ett vidgat arbetsfält dels genom annan lagstiftning (miljöskydd, livsmedelshygien, smittskydd etc.), dels genom möjligheter till initiativ på det kommunala området (individuell hälsovård, hälsoinformation. miljöplanering m. m.). Nomenklaturen inom hälsoskyddsområdet är ofta svår att överblicka. Nedanstående tablå är gjord för att illustrera hur några använda termer kan grupperas.

Hälsoskydd

. . Samhälle individ (miljö)

- - Psykiska Sociala _ Fysiska

:gif Sjäffjgx

förhål- förhål- förhållanden landen landen tex kost- tex ymp- (omgiv› (mental- (sociala motion ningar ningshygien) hygien) hygien)

204 3 Bilaga

inledningsvis bör framhållas att våra kunskaper om hälsoeffekter p. g. a. miljöstörningar är begränsade. Endast i få fall t. ex. vid smittsamma sjukdomar kan helt klara orsakssamband påvisas. De klassiska sjukdomarna som t. ex. Vattenburen kolera har enkla och klarlagda orsaker men i andra fall t. ex. tuberkulos fordras det många faktorer för att sjukdom skall uppstå. Ökad forskning vad gäller förgiftningar, överkänslighetsreaktioner, tumörer, mentalsjukdomar m. m. fordras för att belysa sambandet med hälsa.

l Hälsomått

Det finns inga entydiga mått på människans ”hälsa”. Hälsa är enligt WHO:s definition “ett fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och icke blott frånvaro av sjukdom och invalidiserande lyte”. [detta hälsobegrepp ingår alltså subjektiva komponenter där välbefinnande läggs in. En hög “livskvalitet” innebär ett stort mått av “hälsa” men några absoluta mått finns ej. Man har på olika håll i världen försökt att konstruera “hälsoindex“. Ett sådant “hälsoindex” byggs upp genom att individen lår svara på omfattande frågeformulär vid olika tidpunkter. Förändringar som har skett mellan svarstillfallena studeras därefter för att få fram eventuella effekter på hälsan. Metoden är komplicerad och är svår att använda för att studera direkta orsakssamband. Den har ej prövats i Sverige. Indirekta mått på hälsotillståndet kan man få genom att studera livslängds-, sjukdoms- och dödsorsaksstatistik. Vid internationella jämförelser brukar man använda sig av livslängden som ett mått på en befolknings hälsotillstånd. Sådanajämförelser måste emellertid ske med stor försiktighet då en rad variabler påverkar denna statistik.

1 . 1 Livs/ängdsstatistik Denna statistik kan antingen anges som medelåldern när döden inträffar eller som förväntad återstående livslängd vid olika tidpunkter. Medellivslängden beräknas genom att studera åldern när en större grupp människor avlider. Denna har stigit under 1900-talet men ökningen har ej varit lika kraftig de senaste åren. Orsakerna till denna ökning av medellivslängden är flera. Bättre levnadsförhållanden, bättre kunskaper hos människor, förbättrade förebyggande åtgärder främst mot infektionssjukdomar, förbättrad sjukvårdsteknik spelar i sammanhanget roll. En ytterligare ökning av medellivslängden är statistiskt sett möjlig att uppnå genom att fler människor förs upp i hög ålder. Detta innebär att förebyggande åtgärder måste riktas framförallt mot yngre åldersgrupper då en ytterligare förlängning av livet i högre åldersgrupper av skäl är mindre sannolik. l En ytterligare diskus- biologiska sion ftnns i Carlsson - Kan man förhindra olycksfall och sjukdom i barn- och ungdomsåren Bygren - Werkö - Ar- kommer allt fler människor att nå högre åldrar, och därigenom stiger vidsson: Befolkningens

medellivslängden.

hälsoförhållanden. Sam- Återstående livslängd kan beräknas från olika åldrar t. ex. l, 15, 50 års ålder arbetskommittén for forsk- etc. Den återstående livslängden räknat från födelsen har under 1900-talet långtidsmotiverad ning. Stockholm 1978. infektioner m. m. kunnat förhindras och stigit genom att barnsjukdomar,

3 205 Bilaga

Överl evande (%) 100 \ §§ :.__ t* Figur l. Teoretiska överlevnadskztrvor. Den heldragna kurvan visar en population med konstant dödlighet per tidsperiod, dvs. populationen halveras under tidsperioden O- T,, den vid tidpunkten T, Ö\(*Il(*|'aI1(l(' populationen halveras tgert under perioden Tl“7::), osv. Den streckade kurvan däremot visar överlevnadenjör en population som åldras. l bådafa/len är den maximala livslängden M. (Efter Corn/ort 1964.)

Överlevande (%)

-:n 0 Figur 2. Överlevnadskurvor/ör kohorter av vita kvinnor under olika externa betingelser: A = borgarkvittnor i staden York pa° 1500-talet. B = kvinnor tillhörande engelska aristokratin under 1500-talet, C =ameri- _ \ kanska kvinnor år l 900.

1 I øonøäñá och D = amerikanska

0 20 40 éo 80 100

kvinnor a°r 1969. (Efter Ålder (År) Goldman l 975.)

Återstående livslängd (År)

10- Figur 3. Återsrâendefärväntad livslängd för vita män vid 60 års ålder i Förenta staterna under I I | l I I I de senaste 150 åren. 1 800 1 850 1 900 1950 (E/ier Bjorksten l 969.)

Källa ñgur l-3: Prof. Andrus Viidik: Åldrandet och den biologiska livscykelns naturliga slutfas. Forskning och Praktik 4/77.

206 Bilaga 3

Tabell l 1900 1915 1930 1945 1960 1975 MedeI/ivslängd män 54.5 55.6 61.0 68.1 70.9 72.12 kvinnor 57.0 58.4 65.5 70.7 74.1 77.87 Å Ierslâende livslängd

behandlas. För de högsta åldrarna ex. över 65 år har däremot inte den återstående livslängden ökat i större omfattning under detta sekel. Det förefaller alltså som om medellivslängden och återstående livslängd ej kommer att öka speciellt mycket i framtiden. Detta kan bero på att vi nått en biologisk gräns för levnadsåldern. Arvsegenskaper m. m. kan alltså spela en större roll än miljöfaktorerna gör vad gäller levnadsåldern (se fig. l-3).

1.2 Dödsorsakssrarisrik Denna baseras på dödsbevis utfärdade av läkare. Detta bevis grundas på undersökning fore eller efter döden. Den kliniska diagnosen (före döden) kan ofta vara oklar varför orsaksstatistiken kan vara osäker. I Sverige obduceras ca 50 % av alla döda men även i dessa fall finns svårigheter att ge ett säkert statistiskt underlag. Ett av skälen till detta är att det vid hög ålder är svårt att dödsorsaken bland en rad olika sjukdomstillstånd. Ju avgöra den slutliga högre åldern är när man avlider, desto osäkrare blir diagnosen av dödsorsaken och for närvarande är ca 2/3 av de döda över 65 år gamla. När man i denna skall fastställa en bestämd dödsorsak är det ofta svårt att finna åldersgrupp denna bland flera olika sjukdomstillstånd. Endast i ett fåtal fall kan man klan utsäga att en människa har dött av en sjukdom; i de flesta fall dör man med olika sjukdomar. Om t. ex. en person som lider av sockersjuka blir dödad i en trafikolycka är det klart att han avlider av olycksfallet och med sin sockersjukdom. l de flesta fall vid högre åldrar är sådana samband icke klara. För dödsfall under 50 år är däremot dödsorsaksstatistiken men fbr att använda denna för säkra slutsatser måste tillförlitlig ofta av små grupper. Dödsorsaksstatistik måste man göra specialstudier, därför bedömas med försiktighet. Dödsorsakerna varierar från tid till annan men förskjutningarna är relativt små. Idag. med den höga åldern for död, beror ca 50 % av dödsorsakerna på cirkulationsorganens sjukdomar, ca 20 % beror på tumörer och ca 6-7 % på våld. av olika slag, självmord och “yttre Med “yttre våld” menas olycksfall mord. Gruppen ”yttre våld” är betydelsefull att studera då dödsfall i yngre åldrar ofta sker på grund av dessa orsaker. Det kan t. ex. anges att ca 1 200 och ca 1 500 begår självmord i personer dör varje år p. g. a. trafikolycksfall Sverige” (fig. 4).

SOU l°78z44 3 Bilaga 207

100%

50%

0% “VTT-I-

19153045 60 75 1915304560 75 lnfektioner Tumören Hjärt- kärl- Lung- Olycks- Självmord Övriga sjukdomar sjukdomar fall Figur 4. Andelen av olika (lödsorsaker under l 9700-talet. Figuren belyser endast irrveck/ingen och dara/rån de olika åren är e] helr/äm/örbara. Den stora andelen övriga sjukdomar under seklers början gör al! slursaiserjâr dragas med försiktighet.

Dödsorsaksmönstret för befolkningen som helhet torde ej genomgå några påtagliga förändringar under resten av 1900-talet. Detta antagande baseras framförallt på det faktum att död i hög ålder kommer att dominera i Sverige. Från allmän miljösynpunkt är det svårt att få fram intressanta gruppspeciñka dödstal. Inom arbetsmiljöområdet har denna statistik tidigare visat sig vara mycket värdefull. Ett exempel på geografisk fördelning ges i fig. 5 och 6 som visar två olika cancertyper Iänsvis i Sverige, for hela befolkningen. Det är vanskligt att dra slutsatser från sådana geografiska epidemiologiska studier. Många olika faktorer kan påverka utfallet och osäkerhet om personers flyttning mellan områden kan kraftigt förskjuta resultaten. Dessutom måste studien utföras så att observationerna sker likartat. Olika obduktionsfrekvens kan påverka resultaten, och storstädernas högre cancerfrekvens kan i någon utsträckning förklaras av att vid universitetssjukhusen kan obduktioner ske i större utsträckning än i landet som helhet. a

208 Bilaga 3

Figur 5.

mm cm mm vw mn

mZIm oacmz: .Zçxmon

a

ciao: moTmo_ 2:18.

:mm :om Imw |om

uom_

cwcozmacmmötøxmq

.E852

n,...

Y

xmzmäwotmv.:

xwuc_

ámEmöcmamEonxåm

un_

En_

:mvciârmno mm:_.a0xc0_.

m

ms:

xx _mzmv_

. ö_ \

...__E\mw_noo_xmnc_

zum_

mm_

?sömn u

oo_

xmbc_

mmm

.mocmumxommmmå

Tamm.

mo. mo_

3 209 Bilaga

Figur 6.

m? 8 om 2 8 mm

måne?

.lögn

olio: mSroo_

a

Smcmä.:

|

|o3 :om |ow

.mmzxons

o? 12 18

v.85

:mcotmrcmwzgmxmq

.EEEE

xmcmaotmv.:

so mmcöm

.umESocmQmEOUxPJ

2a_

...ouciäwöno mmcñoxcow

m

me:

nmzmv_

..___E\mm

u

8_

xmuc_

m5 mm.

.wucmomc

mmummm_

3._

»lm

Bilaga 3

Trots svårigheterna att dra slutsatser från studier av detta slag är de emellertid viktiga som indikatorer på hälsoeffekter. 1 många fall tvingas hälsomyndigheter ge råd även om helt entydiga studier saknas. Som exempel kan anges kostrådgivning, åtgärder för att förbättra luftmiljön m. m.

1.3 Dödsstatistikför olika grupper Man kan studera dödsmönstret för olika kön, åldersgrupper, yrkesgrupper, inom geografiska områden osv. Man vet då att kvinnor har ett något annorlunda dödsorsaksmönster än män och att kvinnorna i allmänhet lever Den mest betydelsefulla gruppspecifika dödligheten är den s. k. längre. spädbarnsdödligheten. Denna brukar användas som ett mått på ett lands

Tabe112

MFM

spädbams 98.5 75.8 54.7 29.9 16.6 8.6 /1000 dödlighet Födda

MFM = medelfolkmängden resp. år

Tabell 3 Vissa anmälningspliktiga sjukdomar

1900 1915 1930 1945 1960 1975

Smittkoppor fall 63 10 0 0 0 0 död 6 4 0 0 0 0

Polio fall - 1 903 304 2 446 18 0 döda 50 196 76 202 1 O

Dlfreri fall 11115 11550 4178 2620 2 0 döda 2 573 1 046 249 97 0 1b

Scharlakansfeber fall 8 623 10 912 8 046 15 931 1 l 827 7 675 döda 898 297 77 63 0 0

Tyfoia + pararyfoid fall 3 303 1 577 541 369 14 35 döda 853 257 90 34 0 0

Lungtbr - - - 9 638 4 194 1 446 fall döda - 8 842 6 507 3 763 513 181

Gonorré fall - 15 300 14 408 15 593 18 473 24 288

a Denna sifTra inkl. enbart typhoid och är därför ej jämförbar med övriga siffror. b Detta fall inträffade ett tidigare år.

Bilaga 3 21 1

allmänna hälso- och sjukvårdsstandard. Man får fram den genom att dividera antalet barn, som avlider före ett års ålder med totala antalet födda barn. I Sverige uppgår den f. n. till något under l % och är sannolikt den lägsta i världen. (Tabell 2.) Stickprov på vissa befolkningsgrupper (åldersgrupper, yrkesgrupper, tvillingar m. m.) kan ge information i speciella frågor. Tabell 4 är ett ex. på en sådan studie. 1969-70 studerade man nära l4 000 diagnoser vid olika öppna vårdmottagningar i Göteborg och konstaterade denna Fördelning av sjukdomsdiagnoserna. Detta gäller alltså sådana sjukdomar som föranledde läkarbesök. Studien säger dock ingenting om sjukdomsförhållandena i befolkningen som helhet.

1.4 Sjukdomsstatistik Sjukdomsstatistik kan vara osäker därför att sjukdomsdiagnosen ofta anges med viss osäkerhet. Underlaget för sådan statistik är bl. a. frånvarostatistik, försäkringsstatistik, obligatorisk anmälan av läkare för vissa sjukdomar samt stickprovsundersökningar. Frånvarostatistik kan hämtas från skolor, militära förband och enstaka arbetsplatser. Den baseras ofta på självdeklaration från den som ej är närvarande i skolan, arbetet etc. Den är därför osäker vad gäller diagnosen. Denna osäkerhet är emellertid enligt lång erfarenhet av mindre betydelse då den i detta sammanhang dominerande orsaken är infektioner. Försäkringsstatistik hämtas från allmänna försäkringskassorna men även från privata försäkringsbolag. Försäkringskassestatistiken är dominerande och vid korttidssjukdom (under 7 dagar) baseras den på självdeklaration. Denna självdeklaraton innebär givetvis ett osäkerhetsmoment vad gäller diagnosen. Då läkarintyg utfärdas efter sju dygn avser detta intyg enbart att belysa arbetsoförmågan. En absolut säkerhet i diagnostiken föreligger därför ej. Vidare täcker försäkringen endast åldrarna 16-66 år varför man måste behandla denna statistik med försiktighet. De dominerande sjukdomarna är infektioner, olycksfall, ledernas och skelettorganens sjukdomar (“ryggar”), matsmältningsorganens sjukdomar (“magsår“) samt mentalsjukdomar. I lig. 7 ges en illustration till hur sjukskrivningen i Göteborgs allmänna försäkringskassa varierat under 1976 och första delen av 1977. Figuren illustrerar endast tidsvariationer och anger ej något om kostnaderna för försäkringskassan eller fördelningen för olika sjukdomar. De största kostnaderna gäller ersättning för förlorad arbetsförtjänst vid långtidssjukdomar. Vissa sjukdomar är anmälningspliktiga, det vill säga alla läkare måste anmäla när de ställer respektive diagnos. Detta gäller allmänfarliga infektionssjukdomar, tumörer, trafikolycksfall och yrkesbetingade sjukdomar. Denna statistik kan betecknas som relativt tillförlitlig men för att dra säkra slutsatser krävs specialstudier. Som ett exempel kan nämnas att vid en detaljstuderad salmonellainfektion 1976 med drygt 1 000 insjuknade förelåg anmälningar i ca 750 fall. Det var alltså 25 % underrapportering i detta fall. Dessa anmälningspliktiga sjukdomar kan användas som indikator på sjukdomsförhållandena i stort i samhället, vidare kan de vara underlag för specialstudier om utbredningen av vissa tumörformer inom olika yrkesgrupper etc. (tab. 3). Man kan kombinera olika statistiska studier för att få fram resultat. Man

212 3 sou 1978:44 Bilaga

Figur 7. .rVyanmä/dajäll, veckovis hos Göteborgs jörsáikringskassa 1976 och 1977.

period

influensa

- - - - - -

vecka

55 45

M-tal

155 145 135 125 115

sou 1978:44 Bilaga 3 213

Tabell 4. Diagnoser vid besök i öppen sjukvård i Göteborg 1969-70 (i % av samtliga besök).

Sjukdomsgrupp På mot- Jour Totalt % tagning och (exkl. hemjour) besök

Källa: Hälso- och sjukvård inför 1980-talet. Socialstyrelsen 1973.

har t. ex. undersökt den rapporterade dödsrisken i arbete resp. på fritid under perioden 1955-73. Man kunde konstatera att yrkesriskerna statistiskt minskade kraftigt medan fritidsriskerna ökade (tab. 5). Trots att Sverige har en väl fungerande statistik mäste vi ändå konstatera att det finns brister i vårt kunnande. En ökad epidemiologisk forskning krävs för att man skall kunna säkerställa samband mellan sjukdomsfaktorer och

Tabell 5. Relativ dödsrisk per individ och tidsenhet i olika arbets- och fritidsaktiviteter

1955 1960 1965 1970 1973

Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor

Arbete (totalt) 2,7 0,3 2,1 0,3 1,8 0,4 1,6 0,4 1,1 0,3 Färd till och från arbete 5,5 1,5 4,2 2,0 3,7 3,1 3,9 2,1 1,9 1,7 Egentigt arbete 2,3 0,2 1,8 0,1 1,6 0,1 1,3 0,2 1,0 0,1 Vaken fritid (totalt) 1,9 0,4 2,1 0,5 2,8 0,7 2,5 0,8 3,0 0,8 1 trafik 7,2 1,4 7,6 1,8 7,2 2.5 5,9 6.9 2,6 2,5 Övrig vaken fritid 0,6 0,2 0,8 0,3 1,7 0,3 1,8 0,5 2,1 0,5 Källa: Carl-Johan Göthe, MD, Dödsrisk i arbete och under fritid. Opuscula medica 1976.

214 3 Bilaga

olika sjukdomstillstånd. Vår kunskap är god beträffande vissa sjukdomar, t. ex. infektioner och en del tumörsjukdomar, men när det gäller psykiska sjukdomar och s. k. psykosomatiska sjukdomstillstånd behövs mycken ökad kunskap.

2 Utveckling under 1900-talet

För att belysa utvecklingen under 1900-talet har data för vart femtonde år under 1900-talet tagits fram, men detta är ej en fullständig redovisning utan endast en illustration till utvecklingen. ökat för såväl män som kvinnor men att Det framgår att medellivslängden ökningen relativt sett avtagit under senare år. Detta kan bero på biologiskskäl. Det är rimligt förmoda att denna ökning kommer att genetiska ytterligare bromsas under resten av 1900-talet. För att öka medellivslängden måste olycksfall och sjukdomar under barn- och ungdomsåren förebyggas så att fler personer förs till högre åldrar (tab. l). Återstående livslängd har ökat, dock ej för de högsta åldrarna, vilket stöder resonemanget om en biologisk gräns för högsta ålder. När man skall studera hälsorisker i framtiden måste man ha ett säkert underlag för att avgöra vilken befolkning som löper sådana risker. “Riskbefolkningen skall därför noga anges. Födelsetal och dödstal, migration, ålderssammansättnlng, yrkestillhörighet m. m. måste anges (tab. 6). Den av födelsetalet under de senaste åren har kraftiga sänkningen betydelse och har påverkats av många förhållanden, bl. a. av det stigande aborter. dels kan antalet Migrationen spelar en viss roll då invandrare i det svenska samhället, dels kan medföra sjukdomar som är sällsynta utsättas för psykiska och sociala risker av annat slag än den inhemska befolkningen. Spädbarnsdödligheten har sjunkit framförallt på grund av bättre levnadsstandard, förbättrad förebyggande mödravård och förlossningsvård (tab. 2). i framtiden kan man sannolikt ej räkna med då Några avsevärda förbättringar den spädbarnsdödlighet som nu finns i Sverige i stor utsträckning beror på och svåra missbildningar av varierande orsaker. förlossningsskador Dödsorsaksmönstret har under 1900-talet förskjutits (ftg. 4). Död p. g. a. infektionssjukdomar har minskat medan död av förslitningssjukdomar”

Tabell 6.

1900 1915 1930 1945 1960 1975

Fädelsetal absolut 138.139 122.997 94.220 135.373 l02.219 103.632 relativt 27.00 21.59 15.37 20.40 13.66 12.65/1.000 MFM

Migration Invandring absolut 8.017 6.357 7.515 21.126 26.143 44.133 relativt 1.57 1.12 1.23 3.18 3.49 539/1000 MFM Utvandring absolut 20.661 7.512 5.682 8.261 15.138 27.249 relativt 4.04 1.32 0.93 1.24 2.02 3.33/ l .OOO MFM

Bilaga 3 215

har ökat. Med “förslitningssjukdomar” brukar man avse hjärt-kärlsjukdomar och vissa tumörer. Denna ökning förklaras framförallt av att fler människor lever längre så att de “hinner utveckla” dödande tumörer. För vissa tumörformer t. ex. lungcancer föreligger en ökning oberoende av ålderssammansättning. Sjukdomsmönstret är svårt att studera. Korttidssjukdomar är framförallt infektioner och skador. När det gäller långtidssjukdomar är statistiken ofullständig bl. a. på grund av att forsäkringskassestatistiken sträcker sig enbart t. 0. m. åldersgruppen 66 år. En ökning av antalet tumörer har skett under 1900-talet. I viss utsträckning kan detta förklaras av bättre diagnostiska möjligheter och bättre rapportering. Sannolikt har det skett en reell ökning under de senaste 30 åren. Vissa svårare infektioner som tuberkulos och polio har minskat drastiskt (tab. 4). Skademönstret har ändrat karaktär. Dödsorsaken är numera “drunkning” relativt sällsynt p. g. a. den utbredda simundervisningen, däremot har antalet trafikolycksfall ökat. Under de senaste åren av 70-talet har dock en viss absolut minskning av trafikolycksfallen inträffat. Den relativa olycksfallsfrekvensen har, i förhållande till mängden trafik, minskat kraftigt. Arbetsmiljöförhållandena har förbättras och de yrkesbetingade sjukdomarna minskat under 1900-talet som helhet.

3 Miljöbetingade skador och sjukdomar

För att kunna bedöma hälsoeffekter i vår allmänna miljö måste man göra en uppdelning av riskfaktorerna. Dessa riskfaktorer är alltså sådana företeelser som framkallar skador, sjukdom eller förstadier till sjukdom. Först sker här en uppdelning och diskussion av faktorerna, därefter göres ett försök att bedöma vilka sjukdomar som är miljöbetingade, och avslutningsvis diskuteras de möjligheter som finns att påverka dessa faktorer. Diskussionen är ej fullständig och skall ses som ett försök att exemplifiera i dag kända förhållanden.

3.1 .üukdomsframkallande faktorer

Ett traditionellt sätt att dela upp sjukdomsframkallande faktorer är i fysiska, psykiska och sociala komponenter. Dessa komponenter samverkar ofta och det är svårt att få fram ett kausalpar av faktor och sjukdom. Dessutom kan vissa sjukdomstillstånd, framförallt de s. k. psykosomatiska, framkallas av många olika sjukdomsagens. De fysiska miljöfaktorerna kan delas upp i biologiska, kemiska och fysikaliska faktorer. Biologiska faktorer är smittämnen, parasiter och skadedjur. De resulterande sjukdomarna är infektioner av olika slag. Dessa kan vara svåra dödande sjukdomar som smittkoppor och tuberkulos men också vara mycket banala övre luftvägsinfektioner (”förkylningar“). Spridningen av dessa sjukdomar sker genom direkt eller indirekt kontakt mellan personer, med vatten, livsmedel, luft eller damm. Parasitära sjukdomar (bl.a. bristsjukdomar förorsakade av maskar m. rn.) är idag ovanliga i Sverige och torde ej spela

216 3 Bilaga

Figur 8. Tora/miljö.

u-landsarbetare m. m. kan vi dock någon stor roll. Genom ökade turistresor, lå in importfall som kan vålla svårigheter för sjukvården. Skadedjur irriterar och förorsakar hudinfektioner. De spelar i vårt land i dag en liten roll. Kemiska faktorer kan vålla förgiftningar av olika slag. Dessa förgiftningar kan ge upphov till både akuta, ibland dödande sjukdomar och långdragna sjukdomsförlopp eller skador på arvsanlagen och tumörbildning. De skadliga ämnena kan spridas via luft, vatten, livsmedel och med olika ämnen i vår samt med i samhället inklusive i arbetsmiljö produkthanteringen hemmen. l vår allmänna miljö torde bilavgaser utgöra en av de allvarligaste faktorerna i detta sammanhang. Ökad användning av kemiska produkter skulle kunna innebära en ökning av dessa potentiella sjukdomsfaktorer. Å andra sidan ökar våra kunskaper både om hur förgiftningar uppstår och om hur de skall förebyggas och behandlas. l detta sammanhang är det väsentligt att påpeka att en rad kemiska faktorer påverkar människan på grund av människans egna vanor. l totalperspektivet är det viktigt att alkoholmissbruk, tobaksrökning och felaktiga kostvanor diskuteras. Dessa självförvållade sjukdomstillstånd ligger utanför hälsoskyddslagens ram men måste ändå beaktas vid en total bedömning. faktorer är sådana företeelser som buller, strålning av olika fysikaliska typer,temperaturförhållanden,tryckförhållanden, mekaniska problem m. m. De störningar i hälsotillståndet som dessa kan vålla kan vara mycket ospecifika som t. ex. vid grannskapsstörningar i bostaden. De kan även vara mycket speciella som t. ex. yrkessjukdomen “dykarsjuka” som uppstår när människor utsätts för tryckdifferenser. Fysikaliska faktorer spelar roll vid så kallade komfortförhållanden. I bostadssammanhang spelar t. ex. låg inomhustemperatur eller hög relativ luftfuktighet roll. Joniserande strålning m. m.) har studerats intensivt sedan l940-talet. Värde- (kärnkraftsproblem ringarna av dess hälsorisker varierar avsevärt. Under 1960- och 1970-talen har problem angående bullerfrågor diskuterats. Framförallt har trafikbuller studerats, och när det gäller klagomålsfrekvensen till hälsovårdsnämnder är bullret en dominerande orsak. “Mekaniska” problem spelar roll vid olycksfall samt vid förslitningar,

SOU l978:44 21 7 Bilaga 3

främst av leder och muskelsystem. Felaktigt utformade verktyg, arbetsställningar m. m. torde spela en stor roll inom både arbets- och fritidsmiljö. Ökad insikt om bioteknologiska förhållanden” torde i framtiden kunna minska både olycksfall och onödiga förslitningar. Den svåraste enskilda effekten av “mekaniska faktorer” måste anses vara trafikolycksfallen. Dessa drabbar ofta yngre personer och svarar för ca l 200 dödsfall per år samt skadar, mer eller mindre svårt, upp till 30 000 människor. De psykiska och sociala sjukdomsframkallande faktorerna är mindre väl kända. De spelar i den allmänna miljön i förhållande till hälsoskyddslagen en mindre roll och diskuteras ej här. Detta betyder icke att de inte har stor betydelse från hälsosynpunkt. Som framgår av det ovanstående har vi kunskap om en rad förhållanden när det gäller sambandet mellan sjukdom och skadlig faktor. l de fall där samverkan sker mellan olika faktorer är kunskapen mindre, likaså behöver vi fördjupa vårt kunnande när det gäller långtidsexposition för olika faktorer i låg koncentration.

3.2 Sjukdomar betingade av mi/jäfaktorer Det är mycket svårt att med säkerhet ange vilken faktor som framkallar en viss sjukdom. Även om man arbetar med stora grupper av faktorer saknas det underlag för att göra en kvalitativ bedömning av olika faktorers betydelse. Materialet i tab. 4 är baserat på omfattande frågeformulär ifyllda av patient och läkare. Några data om bakomliggande sjukdomsagens finns dock ej. För att belysa storleksordningen av de olika grupperna av faktorer har en mycket översiktlig skattning gjorts för respektive sjukdomsgrupp. Självfallet sker i många fall en samverkan mellan olika faktorer varför huvudskälet till sjukdom är svårt att ange. Med dessa reservationer kan det bedömas att de sjukdomar som enligt tab. 4 fordrade läkarbesök till omkring hälften berodde på fysiska faktorer, till ca en fjärdedel på sociala och/eller psykiska faktorer och till en fjärdedel berodde på okända eller andra faktorer (t. ex. arvsförhållanden). Inom gruppen fysiska faktorer kan infektioner beräknas stå för ca hälften av sjukdomarna (1/4 av hela materialet). Stor osäkerhet råder dock om dessa förhållanden, och ovanstående siffror är endast en mycket grov skattning för att ge ett exempel för den följande genomgången. Skulle man studera andra material, t. ex. dödsorsaksstatistik eller frånvarostatistik, skulle andra resultat erhållas.

Biologiska faktorer Som ovan sagts spelar infektioner en stor roll när det gäller sjukfrånvaro och behov av öppen sjukvård, men spelar idag en liten roll som dödsorsak (tab. 3 och fig. 4). Detta visar att även i framtiden måste traditionell infektionsförebyggande verksamhet inta en stor plats för hälsoskyddsnämnderna. Traditionellt hälsoarbete för att förebygga infektioner genom förbättrad vatten- och livsmedelskontroll. renhållningskontroll etc. måste därför fortsätta. Hälsofostran måste även i framtiden inriktas på att undervisa om befolkningen betydelsen av personlig hygien, renlighet i hem och på arbetsplats etc.

3 218 Bilaga

K emiska _faktorer Det brukar anges att tumörsjukdomar till ca 80 96 är betingade av yttre Framförallt spelar arbetsmiljön här roll men även den miljöfaktorer. allmänna miljön torde vara betydelsefull. l enskilda fall, t. ex. lungcancer, kan orsakssamband finnas till yttre miljöfaktorer(främst tobaksrökning)och i andra fall kan tumörformer knytas till arbetsmiljön. Förgiftningar med dödlig utgång är ovanliga i vår allmänna miljö men har kunnat visas förekomma i arbetsmiljö t. ex. med kolmonoxid. Den allmänna miljön bidrar sannolikt till att förvärra sjukdomar sätt. Som exempel kan anges att kronisk bronkit uppkomna på annat (luftrörskatarr) fororsakas i huvudsak av tobaksrökning men kan förvärras vid tillfällen med svåra luftföroreningar. Kostvanor och andra individuella vanor anses spela stor roll för den dominerande dödsorsaken, hjärtkärlsjukdomar. Huruvida den allmänna miljön i detta sammanhang betyder något är oklart; vissa samband t. ex. mellan transportsätt, tidspress, ansvarsbörda etc. bör dock ytterligare studeras. Kemiska faktorer spelar stor roll i dagens och morgondagens sjukdoms- Orsakssamband är dock ej alltid klara och epidemiologisk panorama. forskning behövs inom detta område.

Fysikaliska faktorer Dessa faktorer spelar störst roll vid förslitningssjukdomar och olycksfall. Strålning av olika slag har begränsad betydelse men kan framkalla sjukdom främst i arbetsmiljön. Buller framkallar en rad medicinska problem såsom irritation men även dövhet. De mer ospecifika hälsoeffeksömnstörningar, terna avspeglas ej i sjukdomsstatistiken och är därför svåra att illustrera.

3.3 Möjligheter att påverka skadliga faktorer

Den sjukdom eller hälsorubbning som uppstår när en individ utsätts för en skadlig faktor beror påfaktorns styrka, mängd eller intensitet och på individens För att förebygga en sjukdom kan man därför antingen motståndskraft. undanröja eller försvaga den skadliga faktorn eller bygga upp individens motståndskraft. Det individuella 1900-talet genom bättre sociala skyddet har ökat under förhållanden med hög levnadsstandad, goda näringsförhållanden samt goda kunskaper. Vidare har individens motståndskraft mot infektionssjukdomar kunnat ökas genom ympningar. På detta sätt har t. ex. polio praktiskt taget fullständigt försvunnit från Sverige. Genom ökade medicinska kunskaper, framförallt vid behandling av sjukdomar med t. ex. antibiotika, har infektionssjukdomarna minskat kraftigt som dödsorsak. För en framtidsbedömning kan man förutsätta att det svenska välståndet fortfar. Befolkningen antas alltså ha tillgång till en näringsriktig kost, goda bostäder, goda fritidsresurser samt kunskap i hälsofrågor. Dessa kunskaper måste vidmakthållas och utökas hos befolkningen genom hälsofostran och hälsoinformation. Befolkningen kan först med motiverad kunskap förmås att leva på ett hälsofrämjande sätt. De individuella vanorna vad gäller alkohol,

Bilaga 3 2 l 9

tobak, kost, fysisk aktivitet m. m. spelar stor roll. De skadliga _faktorerna kan undanröjas på olika sätt. Sedan medicinsk kunskap fastställt aktuella risker, toxiska doser etc. är det en teknisk fråga hur dessa tags bort från miljön eller om deras effekt förebyggs på annat sätt. När det gäller att skydda människan kan medicinsk kunskap krävas för att utforma hörselkåpor, andningsskydd eller skyddsklädsel. De biologiska skadliga faktorerna dvs. smittämnen kan behandlas så att infektionsdos ej uppnås. Smittämnen “spädes” alltså så att det ej blir tillräcklig mängd för att ge sjukdom. På samma sätt kan giftiga ämnen bytas ut eller minskas i mängd så att farliga koncentrationer ej uppnås, De fysikaliska faktorerna kan oftast styras så att man uppnår människans komfortzon vad gäller t. ex. fuktighet och temperaturförhållanden och i övrigt reducerar man dem i intensitet.

4 Bedömning av framtiden

inledningsvis är det viktigt att påpeka att ökad medicinsk kunskap främst kommer sjukvården till del. Ökade medicinska kunskaper leder till bättre behandlingsmetoder, förbättrade läkemedel, kirurgisk teknik etc. för de redan sjuka men spelar mindre roll inom det förebyggande hälsoskyddet. Hälsoskyddande åtgärder är ofta av tekniskt slag t. ex. för bullerbekämpning. Den individuella motståndskraften spelar även stor roll genom att individerna har en hög levnadsstandard. Det är viktigt att hälsovårdsarbetet fotas på humanbiologisk kunskap men det genomförs ofta med kunskaper från andra områden.

4.1 Fysiska förhållanden

Vid en genomgång av de fysiska förhållandena kan följande förmodanden gälla for de skadliga faktorerna.

Biologiska _faktorer Ökade kunskaper om ympningar och om smittämnen, framförallt virus, torde medföra att allvarliga infektionssjukdomar bättre kan förebyggas. De banalare infektionerna i övre luftvägar och på huden torde dock bestå och kräva insatser för smittobekämpning. Det traditionella hälsovårdsarbetet måste alltså fortsätta. Hög beredskap mot epidemier måste bevaras men huvuddelen av detta infektionsförebyggande arbete måste omfatta traditionella åtgärder som desinfektion, god ventilation, städning, god livsmedelshygien och intensiv hälsofostran vad gäller personlig hygien.

Kemiska faktorer Nya kemiska ämnen tillförs ständigt vår miljö och detta innebär potentiella hälso- och miljörisker. Tilltagande kunskaper inom biologi och kemi torde dock motverka denna utveckling. En fortlöpande observans torde behövas

220 Bilaga 3

och insatser för övervakning av luft och vatten samt kemiska produkter erfordras. Ämnesområden som allergologi och tumörbiologi är under kraftig utveckling och det kan förmodas att Förbättrade förebyggande åtgärder torde komma under 1900-talet. Att tumörsjukdomar skulle kunna utrotas måste dock betecknas som osannolikt. För att nå resultat inom hela området “kemiska riskfaktorer” krävs avsevärda insatser för individuell hälsovård. Alkohol- och tobaksproblem m. m. får anses dominera inom detta fält. Dessa förhållanden regleras ej av hälsoskyddslagen men måste nämnas i sammanhanget. Genom ändrade individuella vanor samt identifiering av riskgrupper torde goda resultat dock kunna uppnås.

Fysikaliska faktorer Komfort- eller bekvämlighetsfrågor är beroende av politiska värderingar. Människorna torde dock även i framtiden ställa höga krav på boendemiljö etc. varför kontroll i dessa avsnitt måste ske. Hälsorisker av t. ex. buller eller strålning kommer att kräva fortsatt intensiv övervakning. Olycksfallsförebyggande åtgärder måste ökas under resten av detta sekel. En striktare kommunal ansvarsfördelning måste ske inom detta fält. Inom samhällsplaneringsarbetet torde hälsoskyddsnämnderna ha en betydelsefull roll att spela.

4.2 Sociala och psykiska _faktorer Sociala och psykiska faktorer kommer att fordra ökad observans i framtiden. Det viktigaste hjälpmedlet torde här bli att samhället planeras på ett sådant sätt att långsiktiga vinster kan uppnås. Hälsoskyddsnämndernas roll i detta avseende måste förstärkas. De långsiktiga effekterna på hälsan är svåra att förutse bl. a. med hänsyn till att vi saknar mätmetoder inom dessa områden.

Fortlöpande forskning inom det humanbiologiska området med hjälp av epidemiologisk teknik torde ge bättre beslutsunderlag för hälsoskyddsnämnderna att arbeta med i framtiden. Våra kunskaper om bl. a. trafikens effekter (luftföroreningar, buller, olycksfall) är ofullständiga, likaså behöver ev. långtidseffekter av kemiska vattenföroreningar(främst från ytvattnet) studeras. Den synnergistiska effekten av kemiska substanser är ofta oklar och bl. a. tumörer bland storstadsbor behöver utredas närmare. Internationell kunskap måste omsättas till svenska förhållanden, och med hänsyn till att utvecklingen går mycket snabbt inom omgivningshygienen krävs att det på både central och lokal nivå finns kvalificerade tjänstemän som snabbt kan omforma forskningsresultat till praktiska handlingslinjer. En ramlagstiftning är i detta sammanhang värdefull därför att den medger hög flexibilitet. Sjukdomspanoramat under resten av 1900-talet torde ej genomgå några större förändringar med idag kända riskfaktorer. Ökade arbetsinsatser måste göras för att studera psykiska och sociala förhållanden. Inom gruppen fysiska miljöförhållanden kräver de kemiska faktorerna ökade arbetsinsatser utan att man därför får eftersätta det traditionella hälsoarbetet riktat mot fysikaliska och biologiska faktorer.

Statens

offentliga utredningar 1978

Kronologisk förteckning

Stat-kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyr› kan. Kn. Statakyrka. Bilaga l. Kyrkans lramtida organisation, Kn. Stat-kyrka. Bilaga 242. Utredningar I delfrågor. Kn. Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedömv ningsunderlag. U. Föráldrautbildning. S. Ny skogspolitik. Jo. Skog for framtid. Jo, Hyresratt 2. Lokalhyra. Ju. Ny konkurrensbegransningslag. H, . Barnets ratt. 1. Om förbud mot aga. Ju. . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi, E. . Kapitalmarknaden I svensk ekonomi, Bilaga 1. E. . Kapitalmarknaden I svensk ekonomi. Bilaga 2-4, E. . Arbete åt handikappade. A. . Praktikfrägoreåtgarder I ett kort perspektiv. U. . Regional konsumentpolitisk verksamhet. H. . Energi. I. . Öresundsförbindelser. K, . Öresundsförbindelser. Bilaga A, Ritningar, K. . Öresundsförbindelser. Bilaga B. Konsekvenser for företag och hushåll. K. 21. Bemanning av fartyg. K 22, Energi, strukturomvandling och sysselsättning. A. 23. Vaxtförädling. Jo. 24. Ny renhállningslagstiftning. Jo. 25. Etablering av milyostörande industri. Bo. 26. Halso- och sjukvårdspersonalen. S. 27. Fortsatt korkortsreform. K. 28. Kvinnors förvärvsarbete och förvärvshinder, A. 29. Arbete I Jordbruk och trädgård. A. 30, Brand inomhus. B. 31. Trafikpolitikrkostnadsansvar och avgifter. K. 32. Ny indelningslag för kommuner, landstingskommuner och församlingar. Kn. 33. Ordningsvakter. Ju, 34. Förstärkt skydd för fri_ och rättigheter. Ju. 35. Regional utvecklingsplanenng. Iânsplanering, vidgad länsdemokrati, Kn. 36. Arrenderätt 1. Ju. 37. Hotell- och restaurangbranschen. H. 38. Jämställdhet I arbetslivet. A. 39. Foráldraförsäkring. S. 40. Tvistlösning på konsumentomrádet. H. 41. Statlig personalutbildning. B. 42. Kommunernas medverkan l sysselsättningsplanering, A, . Miliokostnader. Jo. 44. Kommunalt hälsoskydd. S.

Statens utredningar 1978 offentliga

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Bostadsdepartementet [8] Etablering av miljöstörande industri, [25] Hyresrätt 2. Lokalhyra. Barnets rätt. 1.Om förbud mot aga. [10] Brand inomhus, [30], Ordningsvakter. [33] Förstärkt skydd för fri- och rättigheter. [34] lndustridepartementet Arrenderätt 1.136] Energi, [ 1 7]

Socialdepartementet Kommundepartementet Föráldrautbildning. [5] Kyrkoministerns stat-kyrka grupp. l. Stat-kyrka. Ändrade relationer Hälso- och siukvårdspersonalen. [26] mellan staten och svenska kyrkan, [1] 2. Stat-kyrka. Bilaga 1. Föräldraförsäkring. [39] Kyrkans framtida organisation. [2] 34 Stat-kyrka. Bilaga 2-12, Kommunalt hälsoskydd, [44] Utredningar I delfrâgor. [3] Ny indelningslag för kommuner, landstingskommuner och försam- Kommunikationsdepartementet lingar. [32] 1975års danska ochsvenska öresundsdelegationer. 1.Öresunds- Regional utvecklingsplanering, Iänsplanering, vidgad länsdemokrati, förbindelser. [18] 2. Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar. [19] [35] 3. Öresundsförbindelser Bilaga B. Konsekvenser för företag och hushåll. [20] Bemanning av fartyg. [21] Fortsatt körkortsreform. [27] TrafikpoIitik-kostnadsansvar och avgifter. [31]

Ekonomidepartementet KapitaImarknadsutredningen. 1. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. [1 1] 2. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1.[12] 3. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2-4. [13]

Budgetdepartementet Statlig personalutbildning. [4 11.

Utbildningsdepartementet Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedömningsunderlag» [4] Praktikfrágor-åtgärder i ett kort perspektiv. [15]

Jordbruksdepartementet 1973års skogsutredning. 1.Ny skogspolitik. [6] 2. Skog för framtid. l7l Växtförädling. [23] Ny renhållningslagstiftning. [24] Miljökostnader. [43]

Handelsdepartementet Ny konkurrensbegränsningslag. [9] Regional konsumentpolitisk verksamhet. [15] Hotell- ochrestaurangbranschen. [37] Tvistlösning pä konsumentomrâdet. [40]

Arbetsmarknadsdepartementet Sysselsättningsutredningen. 1. Arbete åt handikappade. [14] 2. Energi, strukturomvandling och sysselsättning. [22] 3. Kvinnors förvärvsarbete och förvärvshinder. [28] 4. Kommunernas medverkan i sysselsättningsplanering. [42] Arbete i jordbruk och trädgård. [29] Jämställdhet i arbetslivet. [38]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarn1 örteckningen, KUNGL. Bil]

7 U JUL 1317:3

?TV343 I_._I5_l.\l ha

H71*

ISBN 91-38-04153-7

hm LlberFOrlag

|SSN o375250x Allmänna Förlaget