Om energipolitik (prop. 1985/86:100 delvis, prop. 1985/86:102)

Näringsutskottets betänkande 1985/86:17

om energipolitik (prop. 1985/86:100 delvis, prop. 1985/86:102)

NU

1985/86:17

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1985/86:100 bilaga 14 (industridepartementet) punkterna E 1-E 5, E 7, E 11-E 16 och E 19—E 22, dvs. huvuddelen av regeringens förslag under rubriken Energi,

dels proposition 1985/86:102 (industridepartementet), om vissa åtgärder för omställning av energisystemet,

dels - helt eller delvis - 57 motioner i energifrågor från allmänna motionstiden år 1986,

dels fem motioner som har väckts med anledning av proposition 1985/86:102.

Propositionerna och motionerna redovisas i det följande. En översikt över var i betänkandet de olika förslagen i propositionerna och de olika motionsyrkandena behandlas lämnas i bilaga 2 (s. 125). Vissa förslags och motionsyrkandens behandling i andra betänkanden redovisas i bilaga 3 (s. 127).

Försvarsutskottet har till näringsutskottet avgett yttrande (FöU 1985/ 86:6 y) över ett antal motioner om reservanordningar för elförsörjning. Yttrandet återges som bilaga 1 till detta betänkande (s. 117).

Proposition 1985/86:91 om vissa naturgasfrågor och motioner med anknytning därtill behandlas i betänkandet NU 1985/86:18, som avlämnas samtidigt med detta betänkande.

Sammanfattning

I anslutning till de förslag på energiområdet som regeringen har lagt fram i budgetpropositionen och i proposition 1985/86:102 behandlar utskottet en rad motioner rörande energipolitiken. Alla motionsyrkanden utom i två frågor avstyrks av utskottet. Om inte annat sägs i denna sammanfattning föreligger reservationer i enlighet med de motionsyrkanden som nämns. En förteckning över alla reservationer - med partibeteckningar - finns i innehållsförteckningen på s. 129 f.

Utskottet avstyrker motionsyrkanden (m; c) om allmänna riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken. Härvid hänvisar utskottet till de riktlinjer

1 Riksdagen 1985/86.17sami. Nr 17

som riksdagen fastställde förra året.

Andra yrkanden om energipolitikens allmänna inriktning som utskottet avstyrker gäller åtgärder för energihushållning och effektivare energianvändning (c), tidigareläggning av plan för hushållning och alternativ energiproduktion (vpk), mål för framtida energianvändning (c), åtgärder för att säkra elförsörjningen (m) och utredning om de regionalpolitiska konsekvenserna av en framtida brist på elkraft (m).

Alla motionsyrkanden om kärnkraft avstyrks av utskottet. Det gäller bl. a. fem yrkanden rörande kärnkraftens roll inom energiförsörjningen (2 m; 2 c; vpk). Utskottet poängterar att riksdagens beslut om kärnkraftsavveckling med slutpunkt år 2010 står fast. Vidare anser utskottet - i enlighet med regeringens uppfattning - att statsmakterna bör inrikta sig på att kunna besluta om en konkret omställningsplan år 1995. Utskottet avstyrker också tre motionsyrkanden (2 c; vpk) om att inga medel skall anslås till förberedelser för ånggeneratorbytet i Ringhals 2. En motion (s) om att riksdagen skall begära objektiv, bred och allsidig information om kärnkraften avstyrks också. Utskottet konstaterar att det redan är väl sörjt för att allmänheten får sådan information.

När det gäller de 16 punkter i budgetpropositionen som behandlas godtar utskottet regeringens förslag i alla delar. Regeringens budgetförslag i den här aktuella delen gäller drygt 4,2 miljarder kronor. Den största anslagsposten, ca 2,9 miljarder kronor, avser ett anslag till statens vattenfallsverk för investeringar. Här föreligger tre reservationer (m; c; fp) förutom i frågan om Ringhals 2. De aktuella motionerna berör vattenfallsverkets engagemang i fjärrvärmeanläggningar (m), investeringar i 400 kV-ledningar (c) och en - utan närmare motivering - föreslagen reduktion av anslaget till vattenfallsverket (fp). Beträffande anslaget till energiforskning finns två reservationer som går ut på att riksdagen skall anvisa lägre (m) resp. högre (c) belopp än regeringen har föreslagit.

Utskottet tillstyrker förslaget i proposition 1985/86:102 att ett särskilt stödprogram för utveckling och introduktion av ny teknik inom energiområdet inrättas fr. o. m. den 1 maj 1986. Syftet är att främja övergången till ett effektivt energisystem som i huvudsak är grundat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor. Stödet skall ges till främst användaranknutna försöksanläggningar och demonstrations- och fullskaleanläggningar. Utskottet tillstyrker att 150 milj. kr. anvisas och att en lånegarantiram om 300 milj. kr. fastställs för det nya stödet. Enligt en motion (m) finns det inga skäl att påskynda införandet av ny teknik - annat än miljövänlig energiteknik - eftersom kärnkraftverken kan användas längre än till år 2010. Utskottet godtar inte detta och hänvisar härvid åter till riksdagens beslut angående kärnkraften.

Ägare till små vattenkraftverk har under flera år klagat över att elkraft som levereras till eldistributörer ofta ersätts med ett lägre pris än vad som anses rimligt. I en motion (c, m, fp, vpk) begärs att ägare till sådana kraftverk skall ges laglig rätt att få priset prövat. Utskottet instämmer i att de måste garanteras en korrekt ersättning. I annat fall kan statens ambition att stimulera utbyggnad och modernisering av mindre kraftverk motverkas. Enligt utskottets enhälliga uppfattning bör regeringen låta utreda hur en

NU 1985/86:17

lagprövning skall ske och därefter återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder.

Flera motionsyrkanden (s; m; c) behandlar beredskapen för elavbrott m. m. med utgångspunkt i senare års störningar i elförsörjningen. Motionärerna kräver bl. a. att anskaffningen av reservkraftverk skall stödjas. Utskottet kommer i denna fråga till samma slutsats som försvarsutskottet, vilket har yttrat sig i ämnet. Riksdagen bör med anledning av motionsyrkandena uttala att ansvaret för reservanordningar åvilar den som svarar för verksamheten under ostörda förhållanden. Statsbidrag för investeringar eller andra beredskapsåtgärder bör inte påräknas. I en reservation (c) föreslås att statsbidrag till lantbrukare för anskaffning av reservaggregat skall lämnas under en övergångstid med 25 % av kostnaderna.

Bland övriga motionsyrkanden som utskottet avstyrker kan nämnas yrkanden om åtgärder för att främja vindkraft och solvärme. Enhälligt avstyrker utskottet också 16 motionsyrkanden från olika partier med förslag till lokalisering av en etanolfabrik. Det görs med hänvisning till motoralkoholkommitténs pågående arbete.

Propositionerna Proposition 1985/86:100

I proposition 1985/86:100 bilaga 14 (industridepartementet) framlägger regeringen förslag om anslag för budgetåret 1986/87 m.m. Under här angivna rubriker föreslås:

E 1. Statens energiverk: Förvaltningskostnader (s. 108—111) att riksdagen till Statens energiverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 31 655 000 kr.

E 2. Statens energiverk: Utredningar m. m. och information (s. 111—113) att riksdagen till Statens energiverk: Utredningar m. m. och information för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 15 547 000 kr.

E 3. Statens elektriska inspektion (s. 113 f.)

att riksdagen till Statens elektriska inspektion för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 9 600 000 kr.

E 4. Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi (s. 114—118) att riksdagen till Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 11 330 000 kr.

E 5. Främjande av landsbygdens elektrifiering (s. 118 f.)

att riksdagen till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 2 500 000 kr.

E 7. Visst internationellt energisamarbete (s. 120) att riksdagen till Visst internationellt energisamarbete för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 15 028 000 kr.

NU 1985/86:17

3 E 11. Statens vattenfallsverk (s. 128—144) att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att teckna borgen för lån till bolag i vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier intill sammanlagt 14 034 000 000 kr., varav högst 595 000 000 kr. för lån till eldistributionsföretag,

2. bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att, efter hemställan av regeringen i varje enskilt fall och inom den av riksdagen fastställda ramen för borgensåtaganden för lån till bolag i vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier, teckna borgen för upplåning utomlands till bolag i vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier,

3. till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 2 910 000 000 kr.

E 12. Energiforskning (s. 144-146) att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1986/87 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som, inberäknat redan fattade beslut, innebär åtaganden om högst 160 000 000 kr. för budgetåret 1987/88, högst 70 000 000 kr. för budgetåret 1988/89, högst 30 000 000 kr. för budgetåret 1989/90 och högst 10 000 000 kr. för budgetåret 1990/91,

2. till Energiforskning för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 305 000 000 kr.

E 13. Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB (s. 146-150) att riksdagen till Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 57 410 000 kr.

E 14. Avveckling av forskningsreaktorer, m.m. (s. 150—152) att riksdagen till Avveckling av forskningsreaktorer, m. m. för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 17 150 000 kr.

E 15. Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m. m. (s. 152 f.)

att riksdagen till Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m. m. för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.

E 16. Verksamheten i Ranstad (s. 153 f.)

att riksdagen till Verksamheten i Ranstad för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 2 339 000 kr.

E 19. Drift av beredskapslager (s. 155-157) att riksdagen till Drift av beredskapslager för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 669 630 000 kr.

E 20. Beredskapslagring och industriella åtgärder (s. 157-159) att riksdagen till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 173 460 000 kr.

E 21. Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m. m. (s. 159 f.)

att riksdagen till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m. m. för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

NU 1985/86:17

4 E 22. Oljekrisnämnden (s. 160) att riksdagen till Oljekrisnämnden för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 10 000 kr.

Genomförande av planen för vattenkraftsutbyggnad (s. 162 f.) att riksdagen antar förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291).

Regeringen bereder vidare riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört (s. 110 f.) om inordnandet i statens energiverk av funktionen energiförsörjning inom den civila delen av totalförsvaret (se s. 77 i detta betänkande).

Proposition 1985/86:102

Huvudsakligt innehåll

I propositionen om vissa åtgärder för omställning av energisystemet föreslås att ett nytt stödsystem inrättas den 1 maj 1986. Syftet med stödet är att främja utveckling och introduktion av ny teknik, som kan underlätta övergången till ett effektivt energisystem som i huvudsak är grundat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Stödet bör enligt propositionen inriktas på projekt där ny teknik för tillförsel, distribution och effektiv användning av energi utvecklas, provas och demonstreras.

Stödet föreslås utgå i form av bidrag, villkorliga bidrag och lånegarantier. Det framhålls i propositionen att stöd i första hand bör lämnas till användare av den nya tekniken. För det nya stödet föreslås ett anslag om 150 milj. kr. samt att en ram om 300 milj. kr. fastställs, inom vilken ram lånegarantier får beviljas. Oljeersättningsprogrammet i sin nuvarande utformning föreslås avslutas i samband med att det nya stödsystemet införs.

Förslag

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för stöd till utveckling och introduktion av ny teknik inom energiområdet som föredragande statsrådet har förordat,

2. till Vissa åtgärder för omställning av energisystemet på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 150 000 000 kr.,

3. medger att statliga garantier får lämnas för stöd för utveckling och introduktion av ny teknik inom energiområdet intill ett vid varje tidpunkt sammanlagt belopp av 300 000 000 kr.,

4. till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier för oljeersättande åtgärder samt för utveckling och introduktion av ny energiteknik, m. m. för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.,

5. godkänner att det nuvarande oljeersättningsprogrammet avslutas den 30 april 1986.

NU 1985/86:17

5 Motionerna

NU 1985/86:17

Yrkanden

Av de motioner från allmänna motionstiden som har hänvisats till näringsutskottet behandlas här följande:

1985/86:N216 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), såvitt gäller hemställan (13) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om riktlinjerna för den framtida energipolitiken.

1985/86:N246 av Hugo Bergdahl (fp) och Börje Stensson (fp), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs om utvärdering och forskning om elbilar.

1985/86:N314 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), såvitt gäller hemställan att riksdagen

16. till Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 6 330 300 kr. samt som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utbildning och rådgivning för att spara energi,

19. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående statens vattenfallsverks ägarengagemang i fjärrvärmeanläggningar,

20. till Statens vattenfallsverk, m. m. för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 2 885 000 000 kr.,

21. till Energiforskning för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 225 000 000 kr. samt som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående anslag till energiforskning,

22. i avvaktan på särskild proposition till Stöd för oljeersättande åtgärder, m. m. för budgetåret 1986/87 beräknar ett reservationsanslag av 84 800 000 kr. samt som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om stöd för oljeersättande åtgärder.

1985/86:N401 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att en kommande etanolanläggning förläggs till Skänninge.

1985/86:N402 av Anders Nilsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om lokaliseringen av en fullskaleanläggning för produktion av etanol m. m. grundad på spannmål till Lidköpings kommun i Skaraborgs län.

1985/86:N404 av Erik Janson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att dammriskutredningen får i uppdrag att också undersöka kostnaderna för att bygga ut minikraftverk och utvärdera utfallet av elström i dammar och att en förstudie görs av dammarna i Värmlands län.

1985/86:N405 av Kerstin Göthberg (c) och Hugo Bergdahl (fp), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts angående lokaliseringen av etanolfabrik till Västmanlands län.

1985/86:N406 av Bengt Kindbom (c) och Lennart Brunander (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning av frågan om jordbrukets beredskap för avbrott och störningar i elproduktionen.

1985/86:N407 av Sten Svensson (m) och Ivar Virgin (m), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om lokaliseringen av ett fullskaleförsök med framställning av etanol ur spannmålsprodukter ur spannmålsråvara till Lidköpings kommun i Skaraborgs län.

1985/86:N408 av Ulf Adelsohn m.fl. (m), vari - med motivering i motion 1985/86:Jo708 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om användning av kärnkraft efter år 2010.

1985/86:N409 av Rune Ångström m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande en reducering av tarifferna för elkraft i de fem nordligaste länen, förslagsvis med 15—25 %, så att detta beaktas i de regeringsförslag som omfattar stimulanser för det svenska näringslivet under 1980-talet.

1985/86:N412 av Ivar Franzén m.fl. (c, m, fp, vpk), vari hemställs att riksdagen

1. ger de mindre kraftverken laglig rätt att få elpriset prövat i prisregleringsnämnden för elektrisk ström,

2. antar de tillägg till 1902 års ellag som utarbetats av utskottet enligt de riktlinjer som redovisats i motionen,

3. hemställer hos regeringen att prisregleringsnämndens sammansättning kompletteras i den omfattning som bedöms motiverad.

1985/86:N413 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förmånliga lån bör ges till lantbrukarna för inköp av reservaggregat för elström.

1985/86:N414 av Iréne Vestlund m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om lokalisering av en fullskaleanläggning för etanolproduktion till Avesta kommun.

1985/86:N415 av Rune Evensson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av medborgarnas säkerhet vid el- och teleavbrott.

1985/86:N416 av Evert Hedberg (s) och Ulla-Britt Åbark (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att påskynda åtgärder för att höja beredskapen mot elavbrott.

1985/86:N417 av Ivar Franzén m.fl. (c, m, fp, vpk), vari hemställs att riksdagen

1. beslutar att ett särskilt PoD-bidrag på 25 % av godkänd kostnad skall utgå till eldningsanläggningar för halm enligt de riktlinjer som anförts i motionen,

NU 1985/86:17

2. beslutar att kostnaden för detta bidrag skall bestridas av tillgängliga medel för oljeersättning,

3. beslutar att bidraget skall administreras av statens energiverk.

1985/86:N418 av Torsten Karlsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om etanoltillverkning i Östergötland.

1985/86:N419 av Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c), vari hemställs att riksdagen begär att regeringen låter analysera lämpligheten av att använda gluten som betongförbättringsmedel.

1985/86:N421 av Oskar Lindkvist (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn för att öka samhällets inflytande över kraftproduktionen.

1985/86:N422 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna behovet av överläggningar med fallrättsinnehavarna,

2. hos regeringen begär en översyn av förutsättningarna för att de enskilda fallrätter som ingår i vattenkraftsutbyggnadsplanen tidsbegränsas, för att säkerställa den av riksdagen beslutade planen.

1985/86:N423 av Ivar Virgin (m), såvitt gäller hemställan (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om höjning av produktionskapaciteten vid befintliga kärnkraftverk.

1985/86:N424 av Birger Rosqvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ och medverkan syftande till objektiv information om kärnkraftsproduktionen.

1985/86:N425 av Ingrid Hasselström-Nyvall (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning om etablering av ett utvecklingscenter för energi i Kalmar län.

1985/86:N426 av Gunnel Jonäng (c) och Gunnar Björk i Gävle (c), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär åtgärder för att planerad ombyggnad av kraftledning mellan Ljusdal och Gustafs sker på sätt Ovanåkers kommun och länsstyrelsen i Gävleborgs län anvisat,

2. hos regeringen begär åtgärder för fortsatt forskning om hälsorisker m. m. med anledning av högspänningsledningar,

3. hos regeringen begär åtgärder för översyn av 1902 års ellag enligt motionens intentioner.

1985/86:N427 av Rolf Kenneryd (c) och Ivar Franzén (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till statsbidragsregler för investeringar i reservkraftverk vid vårdinrättningar och inom jordbrukets animalieproduktion.

1985/86:N428 av Rolf Kenneryd (c) och Ivar Franzén (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om bättre ekonomiska förutsättningar för eldistribution i glesbygd enligt de riktlinjer som förordas i motionen.

NU 1985/86:17

8 I

1985/86:N429 av Oswald Söderqvist (vpk), vari hemställs att riksdagen uttalar att den planerade anläggningen för etanolframställning [bör] lokaliseras till Enköping.

1985/86:N430 av Agne Hansson (c) och Gösta Andersson (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om förutsättningarna för att starta etanoltillverkning i f. d. Eds Cellulosa AB:s fabriksanläggning i Edsbruk.

1985/86:N431 av Göran Magnusson (s) och Olle Göransson (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om förläggning av en etanolfabrik till Västmanland och i första hand till Köping.

1985/86:N432 av Paul Lestander m. fl. (vpk), vari - med motivering i motion 1985/86:Sk535 - hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om förslag till dels regionala fonder, dels fondernas administration och fondstyrelsernas sammansättning i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. uttalar att 20 % av fondmedlen bör riktas direkt till de kommuner

som berörts av kraftverksbyggen och sjöregleringar i enlighet med vad som anförts i motionen.

1985/86:N433 av Alf Svensson (c), såvitt gäller hemställan att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag på en konkret awecklingsplan för kärnkraften i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. beslutar att inga statliga medel skall anslås för utbyte av ånggeneratorer på Ringhals 2 utan satsas på anläggningar för inhemska bränslen i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om forskningen på alternativa bränslen.

1985/86:N434 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen uttalar sig för att elpriserna anpassas till internationell nivå och importerade energislag beläggs med skatt så att investeringar i energihushållning blir lönsamma.

1985/86:N435 av Åke Selberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att kommunerna ges ett avgörande inflytande över fortsatt utbyggnad av minikraftverk.

1985/86:N436 av Ivar Franzén (c), vari hemställs att riksdagen

1. beslutar att ett 25-procentigt bidrag skall utgå till de lantbrukare som, för att trygga livsmedelsförsörjningen, anskaffar lämpligt reservkraftverk,

2. beslutar att kostnaden för detta bidrag skall belasta försvarsanslaget.

1985/86:N437 av Ivar Franzén (c) och Kjell A. Mattsson (c), vari hemställs att riksdagen hemställer att regeringen snarast redovisar förslag som främjar en utveckling av vindkraftsindustrin i Sverige enligt de riktlinjer som anges i motionen.

NU 1985/86:17

1985/86:N438 av Ivar Franzén (c) och Olof Johansson (c), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen redovisats om utnyttjande och utveckling av solvärmeteknik,

2. hos regeringen begär förslag på åtgärder som syftar till att säkerställa de mål för utnyttjande av solenergi som redovisas i motionen.

1985/86:N440 av Lars Ahlmark (m), vari hemställs att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag till beslut med innebörden att den strategiska betydelsen av myrarnas tillgänglighet skall beaktas vid prövning av tillstånd att bryta torv.

1985/86:N441 av Paul Lestander m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av ett väsentligt utökat program för odlingsförsök av energiskog på torvmark.

1985/86:N442 av Börje Stensson (fp) och Karl-Göran Biörsmark (fp), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs om förläggning av etanolframställning till Östergötlands län.

1985/86:N443 av Gunnar Thollander m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om lokalisering till Norduppland av en etanolfabrik.

1985/86:N444 av Gunilla André (c) och Bengt Kindbom (c), vari hemställs att riksdagen uttalar att den planerade fullskaleanläggningen för tillverkning av svensk drivmedelsetanol skall förläggas till Lidköping.

1985/86:N445 av Karl Boo (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att erforderliga initiativ tas för att en etablering av en etanolanläggning kommer till stånd i Avestaområdet.

1985/86:N446 av Lars Werner m.fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om förslag till en plan för energihushållning och alternativ energiproduktion under 1987,

2. hos regeringen hemställer om förslag före 1990 till en omställningsplan/ avvecklingsplan för kärnkraften,

3. beslutar att de 75 000 000 kr. som preliminärt anslagits för byte av ånggeneratorer i kärnkraftsreaktorn Ringhals 2 inte skall beviljas,

5. hos regeringen hemställer om förslag till ett stort statligt vindkraftsprogram i enlighet med vpk:s förslag,

6. beslutar om ett förbud mot nedmontering av användbara mottrycksanläggningar,

10. beslutar att oljeersättning i fortsättningen i första hand skall ske genom ersättning med inhemska bränslen eller naturgas,

11. uttalar att användningen av kol i det svenska energisystemet bör begränsas till de 2,7 miljoner ton/år som beräknas för 1986,

14. hos regeringen hemställer om förslag som garanterar en fortsatt och utökad användning av gas som drivmedel särskilt i storstadsområdena.

NU 1985/86:17

1985/86:N447 av Karin Söder m. fl. (c), såvitt gäller hemställan att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som [i motionen] anförts om sambanden mellan energianvändning, miljö, resurshushållning och ekonomisk utveckling,

2. ansluter sig till de riktlinjer för energipolitikens inriktning för industriell utveckling, god miljö och höjd levnadsstandard som anförts i motionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som [i motionen] anförts om

a) den framtida energianvändningen,

b) energihushållning och effektivare energianvändning inom industrin, transportområdet och bebyggelsen,

d) vindkraftsprogrammets fortsatta inriktning,

e) mottryckskraft, elsystemets sårbarhet och systemet för eldistribution,

f) värmepumpar,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om sambanden mellan energipolitikens inriktning och sysselsättning, bytesbalans samt sårbarhet,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om vikten av att följa upp riksdagens beslut om kärnkraftens avveckling i konkret handling,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om byte av ånggeneratorer i Ringhals 2,

13. hos regeringen begär att utredningen om konkurrensförhållanden mellan el och inhemska bränslen får i uppdrag att utvärdera gällande regler för krav på direktverkande el samt lägga förslag om ytterligare skärpta krav,

14. beslutar att investeringar till stöd till förbränningsanläggningar eldade med inhemska fasta bränslen skall utgå med 15 % av investeringskostnaden,

15. beslutar att investeringsstöd till solvärmeanläggningar enligt nu gällande regler skall utgå t. o. m. budgetåret 1990/91,

16. beslutar att stöd till forsknings- och utvecklingsinsatser inom solvärmeområdet skall utgå i enlighet med de riktlinjer som redovisats i motion 1984/85:2878,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad som [i motionen] anförts om riktlinjer och stöd för flexibla och [till] låga drifttemperaturer anpassade fjärrvärmenät och injustering av fastighetsanknutna värmesystem,

18. hos regeringen begär förslag om en Energins utvecklingsfond i enlighet med de riktlinjer som förordas i motionen,

19. beslutar att från 1 juli 1986 på kärnkraftsproducerad el ta ut en utvecklingsavgift med 2 öre/kWh,

24. till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1986/87 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 2 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag om 4 500 000 kr.,

25. hos regeringen begär att statens energiverk får i uppdrag att utreda möjligheten att ge eldistributörer på landsbygden bättre ekonomiska förutsättningar i enlighet med vad som anförts [i motionen],

26. för energiforskning för budgetåret 1986/87 anvisar ett [i förhållande till regeringens förslag] med 100 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag om 405 000 000 kr.,

27. till Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi för budgetåret

NU 1985/86:17

1986/87 anvisar ett [i förhållande till regeringens förslag] med 4 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag om 15 330 000 kr.,

28. till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret 1986/ 87 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 575 000 000 kr. minskat reservationsanslag om totalt 2 335 000 000 kr. fördelat enligt riktlinjer som redovisats i motionen,

29. till Bidrag för verksamheten vid Studsviks Energiteknik anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 20 000 000 kr. minskat reservationsanslag om 37 410 000 kr.,

30. hos regeringen begär förslag om hur finansiering skall ske av kostnaderna för utnyttjande av forskningsreaktorer vid Studsvik enligt de riktlinjer som redovisas i motionen.

1985/86:N448 av Karl Erik Olsson m. fl (c), vari - med motivering i motion 1985/86:Jo778 - hemställs att riksdagen anslår 5 milj. kr. till forskning och teknikutveckling angående resurseffektivisering och avfallshantering från anslaget Energiforskning.

1985/86:N449 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär åtgärder som radikalt förbättrar beredskapen mot elavbrott,

2. hos regeringen begär att sådana åtgärder vidtas att beredskapshänsyn vid samhällsutbyggnaden förverkligas,

3. hos regeringen begär att anvisningar utgår till länsstyrelserna om förbättrad beredskapsplanering vid strömavbrott.

1985/86:N450 av Per-Richard Molén (m), vari hemställs att riksdagen begär att regeringen låter utreda de regionalpolitiska konsekvenserna av en framtida brist på el och därav framtvingade högre elpriser.

1985/86:N451 av Alf Svensson (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om storskalig etanolproduktion.

1985/86:N453 av Olof Johansson m. fl. (c), såvitt gäller hemställan (1) - med motivering i motion 1985/86:A498 - att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning angående Stockholmsregionens energiförsörjning enligt vad som anförts i motionen.

1985/86:N454 av Hadar Cars m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar att anslaget till statens vattenfallsverk skall upptas till 2 830 milj. kr.

Även följande motioner frän allmänna motionstiden som har överlämnats till näringsutskottet av försvarsutskottet resp. arbetsmarknadsutskottet behandlas här:

1985/86:Fö202 av Lennart Blom m. fl (m), såvitt gäller hemställan (9) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om reservanordningar inom den kommunaltekniska försörjningen.

NU 1985/86:17

1985/86:A418 av Ulla Tillander m. fl. (c), såvitt gäller hemställan (6) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggandet av en etanolfabrik i Malmöhus län.

1985/86:A461 av Hans Petersson i Röstånga m.fl. (fp), såvitt gäller hemställan (5) att riksdagen som sin mening uttalar att fullskaleanläggningen för etanolframställning [skall] lokaliseras till Mellanskåne.

1985/86:A474 av Martin Olsson (c) och Görel Thurdin (c), såvitt gäller hemställan (10) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om stöd för utveckling av och forskning om etanolframställning i Örnsköldsvik.

1985/86:A477 av Nils G. Åsling (c), såvitt gäller hemställan att riksdagen

10. hos regeringen begär en utredning och förslag i syfte att återföra mer av elkraftsproduktionens överskott till vattenkraftskommunerna, t. ex. genom att vattenkraftskommunerna för näringslivsutveckling tillförs medel från den allmänna energiskatten,

11. beslutar att anslaget till glesbygdselektrifiering uppräknas med 2 milj. kr.

1985/86:A493 av Gunnel Jonäng (c) och Gunnar Björk i Gävle (c), såvitt gäller hemställan (6) att riksdagen hos regeringen begär att centrum för fastbränsleteknik i Ljusdal-Hudiksvall utreds.

Dessutom behandlas här följande motioner som har väckts med anledning av proposition 1985/86:102:

1985/86:311 av Ivar Franzén m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om syfte, inriktning och utformning av stöd för utveckling och introduktion av ny teknik m. m. inom energiområdet i avvaktan på att en energiutvecklingsfond eller motsvarande genomförs,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av fortsatt stöd för oljeersättande åtgärder,

3. beslutar att det nuvarande stödet till investeringar i små vattenkraftverk och små solenergianläggningar skall bibehållas till vidare i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. hos regeringen begär en redovisning av i vilken utsträckning specialdestinerade medel enligt riksdagens beslut för oljeersättande åtgärder används för avsett ändamål,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om de tekniska formerna för medelanvisning till Vissa åtgärder för omställning av energisystemet.

1985/86:312 av Staffan Burenstam Linder m.fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om stöd för miljövänligare energiteknik,

2. till vissa åtgärder för ny miljövänlig energiteknik på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.,

NU 1985/86:17

3. medger att statliga garantier får lämnas för stöd för utveckling och introduktion av ny miljövänlig energiteknik intill ett vid varje tidpunkt sammanlagt belopp av 100 000 000 kr.,

4. till täckande av förluster i anledning av statliga garantier för oljeersättande åtgärder samt för utveckling av introduktion av ny miljövänlig energiteknik m. m. för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.

1985/86:313 av Birger Rosqvist (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utvärdering av hittills lämnat stöd till svensk teknikutveckling inom energiområdet.

1985/86:314 av Hadar Cars (fp), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om vikten av prototypoch demonstrationsanläggningar för främjandet av export av svensk energiteknik.

1985/86:315 av Lisbet Calner (s) och Sverre Palm (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbränning av värmefraktion bör komma i fråga för det föreslagna stödet för utveckling och introduktion av ny teknik inom energiområdet.

Motivering

I detta avsnitt återges motiveringen för vissa förslag av principiell och övergripande natur rörande energipolitikens allmänna inriktning. De återfinns i partimotioner från moderata samlingspartiet, centern och vänsterpartiet kommunisterna och i en utskottsgruppsmotion från folkpartiet. Motiveringen för övriga förslag i dessa motioner och i de andra motioner som behandlas i betänkandet refereras i det följande under rubriken Utskottet.

Moderata samlingpartiets energipolitik kommer till uttryck i motion 1985/ 86:N216 om näringspolitiken. I motionen påpekas att tillgången på billig energi - speciellt vattenkraft - har satt sin prägel på svensk industri. Det är därför enligt motionärerna angeläget att driva en näringslivsvänlig energipolitik förenlig med omfattande hänsyn till miljön.

Efterfrågan på elenergi har under de senaste åren ökat mycket kraftigare än väntat, konstateras i motionen. Även om ökningstakten avtar kommer Sveriges inhemska tillförsel av elenergi snart att vara otillräcklig. Om Sverige dessutom skulle drabbas av ett torrår kan en direkt bristsituation uppstå. Regeringen måste därför, anför motionärerna, snarast vidta åtgärder för att säkra elförsörjningen.

Enligt moderata samlingspartiet strider regeringens avvecklingsstrategi beträffande kärnkraften mot Sveriges behov av en god energiförsörjning. Kärnkraften har hittills befunnits vara säker och miljövänlig. Säkerheten skall därför avgöra kärnkraftverkens framtid. Det anförs vidare att kärnvärmereaktorer av Secure-typ bör få komma till användning.

När det gäller utbyggnaden av vattenkraften förordar motionärerna en restriktiv hållning. De orörda huvudälvarna bör inte tas i anspråk och

NU 1985/86:17

minikraftverk bör inte stödjas genom statliga bidrag. Det påpekas också att en kraftig ökning av kolbaserad elkraftsproduktion har allvarliga nackdelar från miljösynpunkt.

I motionen sägs vidare att regeringens stora satsning på vindkraft är orealistisk. Det finns inte några förutsättningar för att producera elkraft i vindkraftverk till rimliga priser.

Beskattningen på energiområdet bör enligt motionärerna vara energineutral. Vissa avsteg från denna princip bör dock kunna accepteras vad gäller drivmedelsbeskattningen. I den mån vissa energislag anses vara i behov av speciella subventioner bör dessa redovisas öppet. Vidare borde en anpassning av energibeskattningen till mervärdeskattesystemet prövas.

Systemet med ett särskilt energiforskningsprogram måste överges, heter det vidare i motionen. I stället bör energiforskningen infogas i övrig forskningsorganisation. Den statliga insatsen bör först och främst inriktas på kunskapsuppbyggnad.

I motion 1985/86:N454 anges den allmänna inriktningen av folkpartiets energipolitik. Stor betydelse för energipolitikens fortsatta utformning har, enligt motionärerna, den energitekniska utvecklingen, de långsiktiga förändringarna i prisrelationerna mellan olika energiråvaror och de växande kunskaperna om hur skilda slag av energi inverkar på vår hälsa och vår miljö. Det är därför nödvändigt med fortsatta ansträngningar för att öka kunskaperna om metoder för utvinning, överföring, omvandling, användning och hushållning med energi. Motionärerna påpekar att detta gäller också kunskapen om den miljöpåverkan och de restprodukter som följer med allt bruk av energi. Miljöpåverkan och risker skall redovisas öppet och jämföras.

Investeringar inom energiområdet är ofta mycket resurskrävande, fortsätter motionärerna, och därför också tänkta att utnyttjas under lång tid. Valet och avvägningen mellan olika energisystem bör följaktligen göras så nära tidpunkten för genomförandet som det är möjligt och grundas på då aktuell kunskap. I motionen konstateras att energipolitiken skall vara långsiktig. Den får inte bli en stelbent vaktslagning kring ståndpunkter som förlorat i styrka genom den utveckling som ägt rum och de forskningsrön och andra kunskaper som senare framkommit.

Vidare anförs i motionen att det från miljösynpunkt är väsentligt att skyddade älvsträckor och outbyggda älvar inte blir föremål för vattenkraftsutbyggnad. Enligt motionärernas bedömning är vattenkraften i Sverige i det närmaste färdigutbyggd.

I centerns partimotion 1985/86:N447 sägs att en offensiv och framtidsinriktad energipolitik för effektivare energianvändning och användning av förnybara energislag har en avgörande betydelse för att förbättra vår ekonomi och våra möjligheter att värna natur och miljö. Detta förutsätter enligt centern en fortsatt minskning av oljeberoendet och en avveckling av kärnkraften.

Energipolitikens inriktning måste, anför motionärerna, vara att skapa ett decentraliserat energisystem baserat på utnyttjande av i huvudsak inhemska förnybara energikällor och en effektiv användning av tillgängliga resurser. En sådan inriktning sägs ge de bästa förutsättningarna för att kraven på resurshushållning, ekologisk balans, god miljö, hög säkerhet, försörjnings -

NU 1985/86:17

trygghet, ökad sysselsättning samt en stärkt ekonomi skall uppfyllas. Småskaliga energisystem ger vidare medborgarna bättre möjligheter till inflytande och kontroll över energisystemen.

Varje energikälla som skall användas i större omfattning och under längre tid måste ingå i naturens eget kretslopp, heter det vidare. Uppfylls inte detta krav kommer såväl den ekonomiska tillväxten att förkvävas som omfattande miljöskador att uppstå. Samhällets åtgärder måste därför inriktas på att stödja introduktion och användning av inhemska, förnybara och miljövänliga energikällor samt ny energiteknik. Förbränning av fossila energislag som kol och olja innebär en mycket kraftig påverkan på miljön.

Motionärerna påpekar vidare att en satsning på inhemsk energi är av stor betydelse när det gäller att skapa nya arbetstillfällen. Från bytesbalanssynpunkt är det också önskvärt att ersätta importerad energi med inhemsk energiproduktion. Ett energisystem byggt på småskalighet och inhemsk energi uppvisar även större säkerhet och försörjningstrygghet än ett storskaligt system.

En medveten politik för energihushållning och effektivare energianvändning är enligt motionärerna den bästa garantin för både en positiv ekonomisk utveckling och en bra miljö. Det är således nödvändigt att energipolitiken på både kort och lång sikt inriktas på att ge förutsättningar för en så låg total energianvändning som möjligt. Med centerns energipolitiska inriktning och med utnyttjande av framtidens möjligheter till effektivare energianvändning skulle, anförs det i motionen, det totala energibehovet i början av nästa sekel komma att uppgå till högst 300 TWh, varav 100 TWh elenergi.

En effektiv energianvändning förutsätter enligt motionärerna bl. a. en medveten elanvändningspolitik, som innebär att man inte slösar bort elströmmens höga kvalitet där energi av lägre kvalitet fyller samma uppgift.

Det påpekas i motionen att det är synnerligen viktigt att avvecklingen av kärnkraften påbörjas så snart som möjligt, då utvecklingen går mot att en allt större andel av elproduktionen måste avsättas på värmemarknaden. Förutom de bindningar till kärnkraften som detta i sig innebär, anför motionärerna, får vi ett alltmer köldkänsligt elförsörjningssystem med mycket besvärande toppbelastningar så snart det blir kallt.

Vänsterpartiet kommunisterna konstaterar i sin partimotion 1985/86:N446 att omställningen av det svenska energisystemet mot en större inhemsk produktion och ökad hushållning har hunnit en lång bit på väg sedan mitten av 1970-talet då energifrågorna på allvar började diskuteras. Men fortfarande finns det, säger motionärerna, inflytelserika grupper som arbetar för en annan linje i energipolitiken än den som har fastslagits genom riksdagsbeslut efter folkomröstningen om kärnkraft. Deras verksamhet tar sig uttryck i bl. a. krav på fortsatt användning av kärnkraft efter år 2010, fortsatt utbyggnad av orörda älvar och ökad elkonsumtion. I motsvarande grad motsätter de sig enligt motionärerna en alltför snabb utveckling av alternativ energiproduktion och hushållningsåtgärder som hotar energiavsättningen.

En nyckelfråga i energipolitiken är fortfarande avvecklingen av kärnkraften, heter det vidare. Så länge elkraft från kärnkraftsprogrammet dumpas på den svenska energimarknaden, kommer utveckling och användning av

NU 1985/86:17

alternativa energislag, både inhemska och importerade, att förhindras och försvåras. Den plan för kärnkraftens avveckling som har redovisats från regeringens sida måste fastläggas och genomföras snabbare än vad som föreslagits.

Motionärerna erinrar om att vänsterpartiet kommunisterna i en motion under den allmänna motionstiden år 1985 har föreslagit att ett stort statligt vindkraftsprogram skall sättas i gång. De kritiserar därvid det avtal om utbyggnad av vindenergin som regeringen träffade med kraftindustrin under hösten 1985. Avtalet är inte tillräckligt offensivt, menar de, och det överlåter initiativet till kraftindustrin på ett sätt som inte kan accepteras.

I motionen noteras med tillfredsställelse det snabbt minskade oljeberoendet i det svenska energisystemet under 1980-talet. Det visar att produktion och konsumtion av energi går att påverka och styra utan att andra viktiga samhällsmål behöver eftersättas. Enligt vänsterpartiet kommunisterna bör den totala energikonsumtionen minskas ytterligare, vilket också anses som realistiskt och genomförbart. Med en minskad energikonsumtion kan, hävdar motionärerna, ett vidhållande av ett visst procentberoende för olja bli både oekonomiskt och direkt skadligt för det svenska energisystemet. Oljemarknaden anses fungera väl och åtgärderna för att minska miljöskadorna vid dess användning har varit framgångsrika. Några avfallsproblem i egentlig mening existerar inte, fortsätter motionärerna, och tillgången och priset på olja kan under överskådlig tid förväntas vara av sådan art att oljan kommer att hävda sig väl i jämförelse med andra energislag.

Vidare anför motionärerna att produktionen av elström från kärnkraftverk och användningen av elenergi i värmesystemen har lagt hinder i vägen för utvecklingen av inhemska bränslen. Motionärerna pläderar även för en större användning av naturgas än vad regeringen planerar. Däremot bör användningen av kol och avfall/sopor i värmeproduktionen begränsas ytterligare och på sikt avvecklas. Vänsterpartiet kommunisterna föreslår därför att oljeersättningen i fortsättningen inte sker genom ökad användning av kärnkraft och kol utan i första hand med inhemska bränslen och naturgas.

Uppgifter i anslutning till vissa motioner Riksdagsbeslut om energipolitikens inriktning, m. m.

Våren 1985 beslutade riksdagen, efter förslag från regeringen, om riktlinjer för energipolitiken fram till omkring år 1990 (prop. 1984/85:120, NU 1984/85:30, rskr. 1984/85:362). De beslutade riktlinjerna innebär i huvudsak en fortsättning på 1981 års energipolitiska beslut. Samhällets och industrins behov av en billig och säker energiförsörjning skall enligt riktlinjerna tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning är grundat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor. En effektiv energianvändning och en intensifierad energihushållning skall främjas. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik. Kärnkraften skall utnyttjas under en övergångsperiod. Senast år 2010 skall den sista reaktorn tas ur drift.

Utöver förra årets beslut om energipolitikens riktlinjer har riksdagen

NU 1985/86:17

2 Riksdagen 1985/86.17sami. Nr 17

under senare år fattat en rad beslut som berör skilda delar av energiområdet.

I december 1983 beslutade riksdagen om ett andra program för stöd för åtgärder för att ersätta olja m. m. (prop. 1983/84:62, NU 1983/84:9, rskr. 1983/84:124). Beslutet innebar bl. a. att ett statligt stöd infördes till oljeersättande åtgärder för tiden t.o.m. den 30 juni 1987. Stödet utgör en direkt fortsättning på det första oljeersättningsprogrammet, som omfattade perioden 1981-1983. Stödet är särskilt inriktat på åtgärder som innebär att olja kan ersättas med inhemska bränslen.

Vid sidan av oljeersättningsprogrammen har också konjunkturanpassade investeringsprogram genomförts. Det första investeringsprogrammet avsåg år 1983 (prop. 1982/83:50 bil. 6, NU 1982/83:18, rskr. 1982/83:111). Det omfattade bl. a. ett särskilt stöd till torveldade förbränningsanläggningar och ett stöd till investeringar i distributionsanläggningar för fjärrvärme. Dessutom anvisades medel för åtgärder i samband med upphandling inom energiområdet. År 1983 beslutade riksdagen vidare om åtgärder för att bl. a. öka användningen av inhemska bränslen i Norrbottens län (prop. 1982/ 83:120 bil. 6, NU 1982/83:38, rskr. 1982/83:306). Investeringsprogrammet förlängdes genom riksdagens beslut år 1983 (prop. 1983/84:62, NU 1983/ 84:9, rskr. 1983/84:124) och år 1984 (prop. 1984/85:25 bil. 8, NU 1984/85:12, rskr. 1984/85:87). Genom 1985 års energipolitiska beslut förlängdes investeringsprogrammet för vissa ändamål t.o.m. utgången av år 1986, för att därefter upphöra. Det nuvarande investeringsstödet lämnas till investeringar i större eldningsanläggningar för inhemska bränslen, till investeringar i solvärmeanläggningar och till förprojektering och investeringar i små vattenkraftverk.

Förutom genom direkta stödinsatser har staten också på andra sätt sökt styra energiproduktion och energihushållning. Hösten 1983 beslöt riksdagen efter förslag av regeringen om principer för beskattningen inom energiområdet (prop. 1983/84:28, NU 1983/84:4 y, SkU 1983/84:9, rskr. 1983/84:97). En grundläggande princip för energiskattepolitiken är att främja tillkomsten av de energiinvesteringar för oljeersättning och energihushållning som bör genomföras under 1980-talet. Bl. a. är de inhemska bränslena undantagna från beskattning.

Frågan om utbyggnad av vattenkraften har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen sedan början av 1970-talet. Enligt gällande riktlinjer är målet för vattenkraftsproduktionen 66 TWh/år. I syfte att detta mål skall kunna uppnås fastställde riksdagen i juni 1984 en plan för utbyggnad av vattenkraften, avsedd att garantera ett produktionstillskott om minst 2,5 TWh per år (prop. 1983/84:160, NU 1983/84:10 y, BoU 1983/84:30, rskr. 1983/84:388). Enligt riksdagens beslut år 1985 angående energipolitiken finns det anledning att ytterligare överväga frågan om vattenkraftens långsiktiga roll i energisystemet utöver gällande utbyggnadsmål. Enligt beslutet saknas dock skäl att genomföra studier avseende de fyra outbyggda huvudälvarna. Däremot bör studier kunna göras beträffande övriga enligt den fysiska riksplaneringen skyddade älvsträckor och hittills outbyggda älvar.

Våren 1984 beslutade riksdagen om vissa naturgasfrågor (prop. 1983/ 84:47, NU 1983/84:10, rskr. 1983/84:125) och vissa oljefrågor (prop. 1983/84:110, NU 1983/84:43, rskr. 1983/84:391). Bl. a. ändrades systemet för

NU 1985/86:17

finansiering av prospektering efter olja, naturgas eller kol. Vidare beslöts om en delvis ny inriktning av Svenska Petroleum AB:s verksamhet och om ett ändrat program för beredskapslagring av olja. Riktlinjer för kolanvändningen fastställdes också (prop. 1983/84:158, JoU 1983/84:28, NU 1983/84:44, rskr. 1983/84:389, 390).

Riksdagen godkände år 1984 också regeringens förslag till ny lagstiftning på kärnenergiområdet (prop. 1983/84:60, NU 1983/84:17, rskr. 1983/84:135). Fr. o. m. den 1 februari 1984 gäller sålunda lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Det energiforskningsprogram som ingick i 1981 års energipolitiska beslut avlöstes av ett nytt enligt beslut våren 1984 (prop. 1983/84:107 bil. 9, NU 1983/84:45, rskr. 1983/84:407). En total ram av närmare 1,2 miljarder kronor för perioden 1984/85-1986/87 fastställdes.

Kommunernas roll i energipolitiken har stärkts genom riksdagens beslut hösten 1984 om utvecklad kommunal energiplanering (prop. 1984/85:5, NU 1984/85:1 y, BoU 1984/85:6, rskr. 1984/85:82). Beslutet innebar bl. a. att den plan för oljereduktion som skall finnas i varje kommun skulle vidgas fr. o. m. den 1 januari 1986 till att omfatta all tillförsel, distribution och användning av energi i kommunen. Genom en ändring i ellagen (1902:71 s. 1) har elleverantörers rätt att vägra elleverans till värmepump inom naturgas- eller fjärrvärmeområden begränsats.

År 1983 inrättades kolmiljöfonden (prop. 1982/83:100 bil. 14, NU 1982/83:22, rskr. 1982/83:166). Ur fonden lämnades stöd till anordningar för att minska utsläppen av svavel vid förbränning av kol. Genom 1985 års energipolitiska beslut ändrades stödet till att gälla åtgärder för att minska utsläppen av svavel- och kväveoxider vid förbränning av fasta bränslen samt åtgärder som minskar miljöpåverkan vid avfallsförbränning. Fondens namn ändrades till bränslemiljöfonden.

Flösten 1985 har regeringen - såsom aviserades i föregående års energiproposition - inrättat ett särskilt samrådsorgan, energirådet, för fortlöpande informationsutbyte och diskussion om åtgärder som har vidtagits eller behöver vidtas för att förbereda och genomföra kärnkraftsavvecklingen.

Vid rådets första sammanträde redovisades en precisering av regeringens strategi för avvecklingen. Denna strategi innebär följande. År 1990 skall regeringen och riksdagen kunna lägga fast en plan för utvecklingen av hushållning och alternativ energiproduktion. År 1995 skall regeringen och riksdagen kunna fatta beslut om en omställningsplan som konkret visar hur de olika reaktorerna skall fasas ut och ersättas med ny teknik samt om den lagstiftning som skall reglera omställningen. Omställningen skall inledas i slutet av 1990-talet och sedan genomföras successivt. Kärnkraftsavvecklingen och omställningen skall vara avslutade år 2010.

Elförsörjningen

Enligt preliminära uppgifter uppgick landets elförbrukning, inkl. nätförluster, under år 1985 till drygt 130 TWh, vilket var en ökning med ca 11 TWh jämfört med år 1984. Av förbrukningen under år 1985 svarade avkopplings -

NU 1985/86:17

bar elkraft för ca 5 TWh. Nedan redovisas elförsörjningens utveckling under åren 1983-1985.

1983 TWh

1984 TWh

1985'

TWh

Produktion

Vattenkraft

62,6

66,8

70,1

Kärnkraft

39,1

48,5

55,9

Industriellt mottryck

2,4

2,5

2,5

Mottrycksproduktion i kraftvärmeverk

0,8

1,1

2,8

Ovrig produktion

0,4

0,2

0,9

Summa produktion

105,3

119,1

132,3

Import

10,4

5,7

5,1

Export

5,5

5,3

6,7

Förbrukning inom landet

110,2

119,5

130,8

Förluster

9,9

9,4

11,1

Användning inom landet

100,3

110,1

119,6

varav

avkopplingsbar elkraft

4,7

6,1

4,9

'Preliminära uppgifter. På grund av avrundning uppstår skillnader mellan summan av delposterna och totalsummorna.

Till viss del förklaras elförbrukningens ökning från år 1984 och till år 1985 av att vinterhalvåret 1984—1985 kännetecknades av en varm höst med omslag till en mycket kall vinter omedelbart efter årsskiftet. Detta gav utslag i ett starkt stegrat elbehov. Om elförbrukningen under år 1985 temperaturkorrigeras kan den enligt statens energiverk beräknas till 127-128 TWh.

Den ökade elförbrukningen förklaras också av rådande högkonjunktur i industrin och av att elvärmen i småhussektorn har ökat under senare år. Elvärmen i småhus har ökat från ca 15,0 TWh år 1983 till ca 19,0 TWh år 1985 (temperaturkorrigerade värden).

Elproduktionen i landet uppgick år 1985 enligt de preliminära uppgifterna till drygt 132 TWh (netto). Av dessa utgjorde ca 70 TWh vattenkraft och ca 56 TWh kärnkraft. Tillgången på vatten i vattenmagasinen har varit mycket god under år 1985 med undantag för en kort period under våren då magasinsnivåerna sjönk djupt beroende på en försenad vårflod. Beträffande kärnkraften kan noteras att två kärnkraftsblock, Forsmark 3 och Oskarshamn 3 med en sammanlagd produktionsförmåga om ca 13 TWh per år, har tagits i kommersiell drift under året.

Med nuvarande elproduktionssystem ligger enligt kraftindustrin den optimala nivån på elanvändningen inkl. nätförluster vid ca 135 TWh per år. Vid större efterfrågan stiger de rörliga kostnaderna mycket kraftigt på grund av att oljeeldad produktion måste sättas in i allt större utsträckning. Ökar efterfrågan till över 140 TWh per år kan leveranssäkerheten bli problematisk.

NU 1985/86:17

20 Regeringsbeslut om ånggeneratorbyte i kärnkraftsreaktorn Ringhals 2

Beslutet

Regeringen medgav genom beslut den 20 mars 1986 att statens vattenfallsverk får ta medel i anspråk för byte av ånggeneratorer i kärnkraftsblocket Ringhals 2. Beslutet innebär att verket får använda 95 milj. kr., som har anvisats av riksdagen för budgetåret 1985/86 och reserverats för ändamålet, för att upphandla materiel till ånggeneratorbytet. Totalt har detta - i november 1985 - beräknats kosta ca 1 170 milj. kr. i löpande penningvärde. Det skall vara genomfört år 1989.

Regeringen har också fattat beslut om vissa villkor för anslagsanvändningen och om vissa kompletterande åtgärder. Följande skall gälla: o Ringhals 2 får efter ånggeneratorbytet inte tas i drift utan särskilt tillstånd av regeringen.

o Vattenfallsverket skall redovisa ånggeneratorbytet och provdriften till regeringen.

o Driftstillståndet för Ringhals 2 tidsbegränsas till år 1995. o Vattenfallsverkets ansvar för kärnkraftsavvecklingen slås fast och vidgas genom ändring i verkets instruktion, o Vattenfallsverket skall utöver ordinarie forskningsanslag använda ca 40 milj. kr. om året till utveckling av ny elsnål teknik, ny elproduktionsteknik, bl. a. på vindkraftsområdet, och energihushållning, o Utredningen (I 1984:02) om el och inhemska bränslen åläggs genom tilläggsdirektiv att skyndsamt kartlägga orsakerna till den senaste tidens ökning av elförbrukningen och att föreslå åtgärder som gör det möjligt att styra konsumtionen så att olje- och kolbaserad kraftproduktion undviks, o Statens energiverk får i uppdrag att genomföra en utredning om energihushållning och rationell elanvändning.

Bakgrund och motivering

Ringhals 2, som är en av de tre tryckvattensreaktorerna i Sverige, togs i drift år 1974. I de tuber som ingår i reaktorns tre ånggeneratorer upptäcktes år 1980 allvarliga korrosionsangrepp med läckage som följd. Den huvudsakliga åtgärden mot skadorna har hittills varit att de skadade tuberna pluggats igen. Denna metod innebär emellertid produktionsförluster, en ökad stråldosbelastning för personalen och större risker för oförutsedda händelser.

För närvarande är drygt 12 % av tuberna i de tre ånggeneratorerna igenpluggade. På grund av att generatorerna ursprungligen dimensionerades med betydande marginaler har driften kunnat fortsätta utan att säkerhetsföreskrifterna har åsidosatts. Eftersom det råder en viss osäkerhet om tubskadornas utveckling i framtiden har det inte gått att göra en säker uppskattning av ånggeneratorernas återstående möjliga livslängd.

I januari 1985 begärde vattenfallsverket 95 milj. kr. i ökat anslag från staten för att påbörja bytet av ånggeneratorer i Ringhals 2. Regeringen och riksdagen sade ja till denna begäran men föreskrev att verket inte fick upphandla material till bytet utan regeringens tillstånd.

NU 1985/86:17

21 I november 1985 hemställde vattenfallsverket att få ta de budgeterade medlen i anspråk. Vattenfallsverket menade att den ekonomiska lönsamheten av ett byte skulle bli mycket god. Investeringen skulle vara återbetald i slutet av år 1995, dvs. efter sex år.

Statens strålskyddsinstitut, statens kärnkraftinspektion och statens energiverk har yttrat sig över vattenfallsverkets ansökan och har alla tillstyrkt denna. I vart och ett av fallen har en styrelseledamot anmält avvikande mening.

Strålskyddsinstitutet framhöll att de höga kollektiva stråldoser som förekommer vid Ringhals 2 till största delen beror på de återkommande reparationerna av ånggeneratorerna. Institutet anförde att det från strålskyddssynpunkt skulle vara gynnsamt om ett ånggeneratorbyte kom till stånd så snart som möjligt och att bytet förväntades kunna utföras på ett strålskyddsmässigt acceptabelt sätt.

Kärnkraftinspektionen menade att det skulle vara en väsentlig fördel från reaktorsäkerhetssynpunkt att få ånggeneratorer i fullgott skick i stället för generatorer som är utsatta för en fortlöpande degradering. Inspektionen bedömde det också som tekniskt genomförbart att byta ånggeneratorerna utan att anläggningens säkerhet påverkas negativt i andra avseenden. En fortsatt drift utan ånggeneratorbyte skulle enligt kärnkraftinspektionen kunna öka risken för mer allvarliga fel och olyckor. Inspektionen bedömde också att själva reaktorn i Ringhals 2 är i fullgott skick och inte kommer att utgöra något problem på fem-tio års sikt.

Energiverket ansåg att den samhällsekonomiska lönsamheten för ett byte av ånggeneratorer i Ringhals 2 bör bli god och att bytet knappast kommer att försvåra eller fördyra kärnkraftsavvecklingen. Ett ånggeneratorbyte borde tvärtom kunna sänka kostnaderna för avvecklingen, eftersom behovet av ny elproduktionskapacitet skulle senareläggas.

Regeringen har vid sin bedömning av ärendet även studerat alternativet att driften vid Ringhals 2 fortsätter utan ånggeneratorbyte och alternativet att driften avbryts omedelbart.

I sitt beslut har regeringen redovisat följande överväganden med anledning av vattenfallsverkets framställning:

- Riksdagen har godtagit (NU 1983/84:17, rskr. 135) att avvecklingen av kärnkraften regleras genom en ny lagstiftning som utformas vid den tidpunkt då de frågor som behöver regleras är klarlagda. Regeringens uppfattning är att under den tid kärnkraften utnyttjas skall högsta möjliga säkerhetskrav ställas på driften och investeringar genomföras för att nå detta mål.

- Enligt den strategi för att avveckla kärnkraften som regeringen har redovisat (prop. 1985/86:100 bil. 14 s. 35—36) avses regering och riksdag år 1995 fatta beslut om en omställningsplan som visar i vilken ordning de olika reaktorerna skall tas ur drift samt om den lagstiftning som behövs för att reglera omställningen.

- En grundläggande princip för drift av kärnkraftsreaktorer är att högsta möjliga krav på säkerhet och strålskydd skall ställas på kärnkraftanläggningarna. Detta innebär att en strävan skall vara att alla identifierade fel skall åtgärdas även om minimikrav skulle medge fortsatt drift. Byte av

NU 1985/86:17

ånggeneratorer i Ringhals 2 är en konsekvent tillämpning av denna grundläggande säkerhetsfilosofi.

- Om produktionen i Ringhals 2 minskar eller upphör kan konsekvensen med nuvarande situation i energisystemet åtminstone övergångsvis bli en ökad användning av olja för el- eller värmeproduktion. Detta skulle leda till ökade utsläpp av svavel- och kväveoxider. En omställning till inhemska bränslen, naturgas m. m. tar något längre tid och skulle, om tidigareläggning behöver ske, medföra merkostnader jämfört med den av regeringen redovisade strategin för att avveckla kärnkraften och risk för att miljökrav vid förbränning av sopor och torv åsidosätts. Övervägande fakta i de ekonomiska bedömningar som gjorts talar för att ett byte av ånggeneratorer med stor sannolikhet är ekonomiskt mer fördelaktigt och frigör större resurser för annan användning än övriga alternativ.

Idépromemoria om förnyelsefonder för kraftindustrin

Energiforskningsutredningen publicerade i december 1985 idépromemorian (Ds I 1985:8) Kraftindustrins förnyelsefonder för framtidens elförsörjning. Utredningen beskriver där översiktligt en modell för hur man skulle kunna finansiera, organisera och genomföra erforderlig forskning, utveckling och demonstration med anknytning till kärnkraftsavvecklingen. I promemorian, som är relativt kortfattad (ca 17 textsidor), anförs sammanfattningsvis följande.

Det finns behov av omfattande forsknings-, utvecklings- och demonstrationsinsatser för att kärnkraften skall kunna ersättas på det sätt som riksdagen uttalat vara önskvärt. Det är dessutom väsentligt att kraftindustrin engagerar sig i och tar ett ansvar för detta arbete. Ändamålet skulle kunna tillgodoses genom ett system med avsättning av medel från kärnkraftsproduktionen till en eller flera fonder, i vilka kraftindustrin har majoritet. Fonderna skulle finansiera och beställa den erforderliga verksamheten utan att ha eget ansvar för genomförandet. Projekten skulle drivas av företag inom kraftindustrin, energianvändarindustri eller den kommunala energisektorn. Staten skulle ha insyn i verksamheten och dra upp de huvudsakliga riktlinjerna tillsammans med kraftindustrin.

Medelsbehovet uppskattas till drygt 7,5 miljarder kronor under 15 år. Det skulle täckas med en kärnkraftsavgift, som i inledningsskedet borde uppgå till ca 0,2 öre per kWh för att efter tio år ha stigit till ca 1,0 öre per kWh. Fonderna skall kunna ackumulera kapital under viss tid.

En förändring av behovet av direkt statligt stöd till forskning, utveckling och demonstration med anknytning till elförsörjningen förutses. Ingående överläggningar måste föras mellan staten och kraftindustrin innan förändringarnas omfattning kan klarläggas i detalj.

Avsikten med idépromemorian är, säger energiforskningsutredningen, att den skall stimulera till debatt och kanske förslag till förändringar av det föreslagna fondsystemet eller alternativa lösningar. Utredningen anmäler att den kommer att ta slutlig ställning i frågan under våren 1986.

NU 1985/86:17

23 Utskottet

NU 1985/86:17

Inledning

I det föregående (s. 17 f.) har lämnats en redogörelse för riksdagsbehandlingen av energipolitiska frågor under de senaste åren. De nu gällande riktlinjerna för energipolitiken fram till omkring år 1990 fastställdes av riksdagen förra året (prop. 1984/85:120, NU 1984/85:30, rskr. 1984/85:362). Energipolitiken skall enligt riktlinjerna utformas så att den medverkar till att de välfärdsmål som har satts upp för samhället kan uppnås. Inom ramen för en allmänt god hushållning med begränsade resurser skall en effektiv energianvändning och en intensifierad energihushållning främjas. Vid användning och utveckling av all energiteknik skall ställas stränga krav på säkerhet och omsorg om miljön. Förutsättningar skall skapas för en avveckling av kärnkraften i enlighet med riksdagens beslut. Den sista kärnkraftsreaktorn skall tas ur drift senast år 2010.

Under resten av 1980-talet är energipolitiken enligt riksdagens beslut inriktad på att omställningen av energisystemet från olja till förnybara och inhemska energikällor skall fullföljas, samtidigt som förutsättningar steg för steg läggs fast för avvecklingen av kärnkraften. Som ett led i denna omställning skapas ett energisystem som är mindre känsligt för internationella tillförselstörningar och som ger en förbättrad försörjningstrygghet.

Strategin för förberedande och säkerställande av kärnkraftens avveckling har i huvudsak följande innehåll. Konkreta åtgärder skall vidtas för att snabbt minska oljeberoendet och lägga grunden för en ersättning av kärnkraften genom energihushållning, fjärrvärmeutbyggnad, införande av ny teknik och nya energikällor samt forskning och utveckling. Alla möjligheter till att hushålla med energi och nå en allt effektivare energianvändning skall prövas. I strategin ingår vidare en politik för ändamålsenlig elanvändning. För uppvärmning får elenergi i allt väsentligt endast användas i omställbara, flexibla och utvecklingsbara system eller i kombination med extremt energisnål teknik. Alla de möjligheter som erbjuds genom ny teknik för elproduktion, såsom utnyttjande av vindenergi eller solceller, skall också prövas ingående.

De beslut som successivt behöver fattas för att förbereda och säkerställa kärnkraftens avveckling skall grundas på ett så aktuellt underlag som möjligt. Riktlinjerna innebär att kärnkraften skall ersättas i första hand genom effektivare elanvändning och i andra hand genom övergång till inhemska bränslen, solvärme, naturgas m. m. I tredje hand kan nya elproduktionsanläggningar bli aktuella, dock endast i den utsträckning detta behövs för att komplettera de andra alternativen.

Avvecklingen av kärnkraften bör enligt riktlinjerna för energipolitiken genomföras stegvis. Vid regelbundet återkommande avstämningar bör riksdagen med utgångspunkt i aktuellt beslutsunderlag lägga fast de närmare riktlinjerna.

Riksdagens beslut våren 1985 om energipolitiken innebar att regeringens förslag godtogs på alla punkter utom såvitt gäller vissa planerade förstudier rörande de fyra huvudälvarna. Samtliga oppositionspartier framförde i

motioner sin syn på energipolitiken. Alla motionsyrkanden, utom de som gällde nyssnämnda förstudier, avslogs av riksdagen. Oppositionspartiernas företrädare följde upp sina motioner med reservationer. Vad gäller riktlinjer för energipolitiken förelåg reservationer från moderata samlingspartiet och centerpartiet. I fråga om kärnkraftsavvecklingen reserverade sig förutom dessa partier även vänsterpartiet kommunisterna. Partiernas inställning i olika energipolitiska frågor kommer att framgå av den följande redovisningen.

Förutom till de förslag som regeringen lägger fram i årets budgetproposition har riksdagen nu att ta ställning till ytterligare förslag inom energiområdet. I februari 1986 har regeringen lagt fram två propositioner om energifrågor, nämligen proposition 1985/86:91 om vissa naturgasfrågor och proposition 1985/86:102 om vissa åtgärder för omställning av energisystemet. Den förstnämnda propositionen behandlas av utskottet i ett separat betänkande, NU 1985/86:18. Den innebär att det skapas förutsättningar för en utbyggnad av naturgasnätet på västkusten upp till Göteborg via Halmstad. Propositionen om vissa åtgärder för omställning av energisystemet behandlas i föreliggande betänkande (s. 33 f.). I denna proposition föreslås att ett nytt stödsystem införs med syfte att främja utveckling och introduktion av ny energiteknik. Det nya stödet avses träda i kraft den 1 maj 1986 samtidigt som det nuvarande oljeersättningsprogrammet skulle upphöra.

Proposition 1985/86:140 om vissa inkomstförstärkningar på statsbudgeten, m.m. inbegriper vissa förslag om höjda energiskatter. Vissa hithörande frågor kommer näringsutskottet att behandla i ett yttrande (NU 1985/86:5 y) till skatteutskottet. Näringsutskottet kommer vidare att senare under våren 1986 behandla proposition 1985/86:132 om ändringar i finansieringssystemet för använt kärnbränsle, m.m. Regeringen har också nyligen framlagt en proposition 1985/86:139 om vissa oljebolagsfrågor med anledning av samgåendet mellan det statliga Svenska Petroleum AB och delar av det kooperativt ägda Oljekonsumenternas förbund (OK).

Förutom den tidigare nämnda propositionen om vissa åtgärder för omställning av energisystemet tar utskottet i detta betänkande upp 16 olika punkter i budgetpropositionen. Dessutom behandlas ett förslag i budgetpropositionen om ändring i vattenlagen (1983:291). Regeringens förslag i budgetpropositionen om ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer (punkt E 6 i bilaga 14) har utskottet behandlat i ett separat betänkande (NU 1985/86:16). I anslutning till regeringens förslag behandlar utskottet - helt eller delvis - 57 motioner från allmänna motionstiden och fem motioner som har väckts med anledning av propositionen om vissa åtgärder för omställning av energisystemet.

Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

I inledningen har utskottet sammanfattningsvis redogjort för de riktlinjer för energipolitiken fram till omkring år 1990 som riksdagen beslutade om förra året. Ett par av de motioner i energifrågor som har väckts i år innehåller yrkanden som går ut på att riksdagen nu åter skall göra uttalanden om riktlinjer för energipolitiken. Utskottet tar här först upp dessa motionsyrkan -

NU 1985/86:17

den, dock med undantag för yrkanden som berör kärnkraftsproduktionens NU 1985/86:17 framtid. Dessa behandlas under avsnittet om kärnkraft.

Frågan om riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken berörs i partimotioner från moderata samlingspartiet och centern samt i en utskottsgruppsmotion från folkpartiet. De delar av motionerna som avser den allmänna inriktningen av energipolitiken har ingående refererats i det föregående (s. 14 f.).

I moderata samlingspartiets partimotion 1985/86:N216, som gäller olika näringspolitiska frågor, begärs att riksdagen skall som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om riktlinjerna för den framtida energipolitiken. Enligt motionärerna har tillgången på billig energi, och då speciellt vattenkraft, satt sin prägel på svensk industri. Av den anledningen är det viktigt att driva en näringslivsvänlig energipolitik som är förenlig med omfattande hänsyn till miljön. Därutöver framför partiet specifika krav i olika delfrågor vilka kommer att behandlas i det följande ett efter ett i resp. avsnitt.

I motion 1985/86:N454 (fp) redovisas också synpunkter på den allmänna inriktningen av energipolitiken, dock utan yrkande om något allmänt hållet uttalande i ämnet. Enligt motionärerna är det väsentligt att öka inte bara kunskaperna om metoder för utvinning, överföring, omvandling, användning och hushållning med energi, utan också kunskaperna om den miljöpåverkan och de restprodukter som följer med allt bruk av energi. Miljöpåverkan och risker skall redovisas öppet för alla energislag och jämföras. I motionen sägs vidare att valet och avvägningen mellan olika energisystem skall göras så nära tidpunkten för genomförandet som möjligt och grundas på då aktuell kunskap.

Centern framför i sin partimotion 1985/86:N447 tre olika yrkanden som berör den allmänna inriktningen av energipolitiken. I ett yrkande begärs att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som anförts om sambanden mellan energianvändning, miljö, resurshushållning och ekonomisk utveckling. Tankegångarna i motionen bygger på ett decentralistiskt synsätt och utgår från att det är nödvändigt med en hushållning med tillgängliga resurser.

Energisystemet skall baseras på utnyttjande av i huvudsak inhemska förnybara energikällor.

I samma motion framförs också önskemål om att riksdagen skall ansluta sig till de riktlinjer för energipolitikens inriktning på industriell utveckling, god miljö och höjd levnadsstandard som anförs i motionen. En medveten politik för energihushållning och effektivare energianvändning sägs vara den bästa garantin för både en positiv ekonomisk utveckling och en bra miljö. Enligt motionärerna är det därför nödvändigt att energipolitiken på både kort och lång sikt inriktas på att ge förutsättningar för en så låg total energianvändning som möjligt.

Vidare begärs i centerns motion ett uttalande av riksdagen tili regeringen av innebörden att energipolitikens inriktning har en betydande inverkan på möjligheterna att upprätthålla sysselsättningen, förbättra bytesbalansen och minska sårbarheten.

Moderata samlingspartiet och centern begärde förra året att riksdagen skulle göra uttalanden om energipolitikens inriktning liknande dem som 26

dessa partier nu föreslår. Utskottet avstyrkte då (NU 1984/85:30 s. 34), med reservationer från resp. partiers företrädare i utskottet, motionsyrkandena och tillstyrkte regeringens förslag i ifrågavarande del. Riksdagen gick på samma linje.

Utskottet vill i fråga om moderata samlingspartiets betoning av nödvändigheten av att det förs en näringslivsvänlig energipolitik peka på att energipolitiken enligt gällande riktlinjer skall utformas så att den medverkar till uppnåendet av de välfärdsmål som har satts upp för samhället. Vidare gäller att den elenergi som behövs inom industrin i likhet med annan elenergi som är svår att ersätta bör prioriteras vid avvecklingen av kärnkraften. Det betonas dock att detta inte innebär lägre krav på energihushållning inom industrin än i andra sektorer.

Många av de synpunkter som återfinns i centerns motion framfördes även förra året. Utskottet såg då inte någon grundläggande skillnad mellan de mål för energipolitiken som riksdagen tidigare hade fastlagt - och som även fortsättningsvis borde gälla enligt regeringens förslag - och de allmänna riktlinjerna i motionen. Utskottet är fortfarande av samma uppfattning. Energipolitiken är inriktad på att omställningen av energisystemet från olja till förnybara och inhemska energikällor skall fullföljas, samtidigt som förutsättningar steg för steg läggs fast för avveckling av kärnkraften. En effektiv energianvändning och en intensifierad energihushållning skall främjas inom ramen för en allmänt god hushållning med begränsade resurser. Vid användning och utveckling av all energiteknik skall ställas stränga krav på säkerhet och omsorg om miljön. På lokal nivå har kommunernas ansvar stärkts genom riksdagens beslut om den kommunala energiplaneringen.

När det gäller centerns yrkande om sambanden mellan å ena sidan energipolitikens inriktning och å andra sidan sysselsättning, bytesbalans och sårbarhet vill utskottet erinra om att den nuvarande energipolitiken är inriktad på en utveckling mot ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. För att de energipolitiska målen skall nås krävs omfattande investeringar. Sådana investeringar lägger en väsentlig grund för en långsiktig utveckling mot ökad produktion av inhemska bränslen och ökad sysselsättning. Härav följer också positiva effekter på bytesbalansen och för landets försörjningstrygghet. Något uttalande i detta ämne utöver vad utskottet nyss har anfört om riktlinjer för energipolitiken finner utskottet inte vara befogat.

Även de synpunkter på den allmänna inriktningen av energipolitiken som framförs i motion 1985/86:N454 (fp) synes stå i överensstämmelse med gällande riktlinjer för energipolitiken. Beträffande motionärernas önskemål att valet och avvägningen mellan olika energisystem skall göras så nära tidpunkten för genomförandet som möjligt, vill utskottet hänvisa till gällande strategi för att förbereda och säkerställa kärnkraftens avveckling. Denna strategi är utformad så att de beslut som successivt behöver fattas kan grundas på ett så aktuellt underlag som möjligt. Ambitionen är att säkerställa att bästa tillgängliga teknik utnyttjas vid varje steg i utvecklingen.

Det synes mot här angiven bakgrund inte motiverat med ett uttalande av

NU 1985/86:17

riksdagen om allmänna riktlinjer för energipolitiken i enlighet med motionsyrkandena. Utskottet avstyrker därför ifrågavarande delar av motionerna 1985/86:N216 (m) och 1985/86:N447 (c).

Energianvändning och energihushållning Allmänna riktlinjer m. m.

Den inriktning av energipolitiken fram till år 1990 som riksdagen beslöt om förra året inbegriper även riktlinjer för energianvändning och energihushållning. I dessa sägs att energianvändningen i fortsättningen inte bör överstiga den nuvarande nivån. Detta förutsätter bl. a. en fortsatt energihushållning inom uppvärmningssektorn. Hushållningsinsatserna skall särskilt riktas in på att effektivisera användningen av olja och kol. En medveten och effektiv elanvändning skall främjas. Användningen av elenergi skall ske i former som inte låser oss till ett fortsatt högt elutnyttjande. Inom ramen för de nationella riktlinjerna förutsätts energihushållningen bedrivas utifrån de skiftande lokala förutsättningarna. Kommunerna har därvid en viktig roll.

De styrmedel som enligt riksdagens beslut i huvudsak bör komma till användning är dels prissättningen på energi, dels information, rådgivning och utbildning. Beträffande prissättningen är utgångspunkten för energihushållningen att energianvändarna får betala ett pris för att utnyttja olika energislag som så långt som möjligt avspeglar de samhällsekonomiska kostnaderna för produktion och distribution av energin. Beskattningen av energi skall aktivt och medvetet utnyttjas för att åstadkomma en effektiv och rationell energianvändning.

Det av regeringen tillsatta energirådets verksamhet (se s. 19) gäller bl. a. elanvändningspolitikens utformning och hushållningsåtgärdernas omfattning och inriktning.

I partimotioner från centern och vänsterpartiet kommunisterna framförs allmänna synpunkter på energianvändningen och energihushållningen.

Centern föreslår i sin motion 1985/86:N447 att riksdagen i ett uttalande skall ansluta sig till vad centerpartiet i en motion förra året anförde om energihushållning och effektivare energianvändning inom industrin, transportområdet och bebyggelsen (jfr NU 1984/85:30 s. 41). I den motionen angavs att energipolitiken måste inriktas på att skapa ett decentraliserat energisystem baserat på utnyttjande av i huvudsak inhemska förnybara energikällor och på en effektiv användning av tillgängliga resurser. Ett förverkligande av en sådan politik krävde enligt motionärerna att energianvändningen präglas av en medveten inriktning på hushållning. Detta innebär bl. a. att inte mer högvärdig energi skall användas än vad varje situation kräver.

I vänsterpartiet kommunisternas motion 1985/86:N446 påpekas att avvecklingen av kärnkraften fortfarande är en nyckelfråga i energipolitiken. Enligt motionärerna kommer utveckling och användning av alternativa energislag att förhindras och försvåras så länge elkraft från kärnkraftsprogrammet säljs till underpris på den svenska energimarknaden. De anser därför att den plan för utveckling av hushållning och alternativ energiproduk -

NU 1985/86:17

tion som har aviserats i energirådet (se s. 19) bör presenteras redan år 1987 i stället för som planerat år 1990.

Utskottet vill inledningsvis konstatera att situationen på energiområdet har förbättrats i flera avseenden sedan början av 1980-talet. Betydande effektiviseringar av energianvändningen har åstadkommits i de flesta samhällssektorer. Användningen av olja har kunnat minskas kraftigt. Samtidigt har ny teknik tagits i bruk i betydande utsträckning, vilket gör det möjligt att bl. a. öka utnyttjandet av inhemska bränslen och effektivisera elanvändningen. Enligt utskottets mening är det dock av vikt att fortsatta energihushållningsåtgärder kan åstadkommas inom bl. a. uppvärmningssektorn och att ytterligare ansträngningar görs för att effektivisera energianvändningen. Detta är särskilt betydelsefullt i det längre tidsperspektivet inför kärnkraftens avveckling.

Vid förra årets behandling av centerpartiets nyssnämnda motion anförde bostadsutskottet i ett yttrande (BoU 1984/85:5 y) till näringsutskottet att det som framfördes i den nu aktuella delen av motionen om effektiv energianvändning och energihushållning torde vara obestritt. Bostadsutskottet såg motionsyrkandet snarare som en markering av dessa måls betydelse än som uttryck för en annorlunda inställning i sakfrågan. Motionen avstyrktes av bostadsutskottet med hänvisning till att en tillstyrkan inte skulle ha tjänat något reellt syfte. I en avvikande mening (c, vpk) föreslogs att riksdagen skulle göra ett uttalande i enlighet med motionsyrkandet. Näringsutskottet kom, med reservation från centerpartiets företrädare, till samma slutsats som bostadsutskottet (NU 1984/85:30 s. 41 f.).

Näringsutskottet anser att det inte finns anledning till någon annan slutsats i år och avstyrker därför ifrågavarande del av motion 1985/86:N447 (c).

Utskottet biträder inte heller vänsterpartiet kommunisternas begäran att en plan för utveckling av hushållning och alternativ energiproduktion skall fastställas redan nästa år. Den strategi för avvecklingen av kärnkraften som regeringen presenterade i energirådet under hösten 1985 finner utskottet vara väl avvägd. En förtida precisering av planen för hushållning och alternativ energiproduktion i enlighet med vad som förordas i motionen skulle kunna utgöra en bindning som försvårar en rationell avveckling av kärnkraften. De beslut som successivt behöver fattas för att förbereda och säkerställa kärnkraftens avveckling bör grundas på ett så aktuellt underlag som möjligt. Här behandlad del av motion 1985/86:N446 (vpk) avstyrks sålunda.

Centerns partimotion 1985/86:N447 innehåller ytterligare ett krav som avser energianvändningen. I motionen begärs ett riksdagsuttalande om nivån på den framtida energianvändningen. Med centerns energipolitiska inriktning och med utnyttjande av framtidens möjligheter till effektivare energianvändning kommer energikonsumtionen i början av nästa sekel att uppgå till högst 300 TWh, anför motionärerna.

Den totala slutliga energianvändningen i landet uppgick år 1984 till 361 TWh. Den snabba ökningen av energiförbrukningen under efterkrigstiden avstannade i mitten av 1970-talet till följd av bl. a. prisstegringarna på olja och den delvis därav föranledda recessionen i den svenska ekonomin. Energikonsumtionen fortsatte att öka till år 1979. Därefter minskade den

NU 1985/86:17

fram till år 1983 med sammanlagt ca 13 %. Under år 1984 ökade användningen åter eller med nära 4 %.

När utskottet förra året (NU 1984/85:30 s. 45) behandlade en liknande motion från centerpartiet ansåg utskottet det inte vara meningsfullt att precisera ett kvantitativt mål för energibehovet på lång sikt. Utskottet fann det dock eftersträvansvärt att energianvändningen på längre sikt skulle kunna hållas i huvudsak oförändrad och om möjligt minskas. Det betonades att en god hushållning och fortsatt effektivisering av energianvändningen är betydelsefulla faktorer härvidlag. Mot utskottets uppfattning reserverade sig centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet.

Utskottet kommer till samma slutsats denna gång. Något initiativ av riksdagen av det slag som framförs i motion 1985/86:N447 (c) finner utskottet inte befogat. Motionen i här behandlad del avstyrks därför.

Slutligen tar utskottet i detta avsnitt upp ett motionsyrkande om att riksdagen skall uttala sig för en höjning av elpriserna och energiskatterna för importerade energislag vilken kan stimulera till en bättre energihushållning. Förslaget förs fram i motion 1985/86:N434 (c). Utgångspunkten för motionen är att energianvändningen och energihushållningen ytterligare bör effektiviseras. Detta, menar motionären, låter sig dock inte göras om priset för bostadsuppvärmning är så lågt att hushållning inte lönar sig. Det internationella priset för elenergi sägs i motionen normalt vara dubbelt så högt som det inhemska priset. Enligt motionären har därför riksdagen starka motiv för att genom beskattning hålla energipriserna på en sådan nivå att god energihushållning främjas. I annat fall kan en hög energiförbrukning medföra allvarliga problem den dag som nästa energikris står för dörren.

De styrmedel som i huvudsak skall utnyttjas är, enligt de riktlinjer för energipolitiken som riksdagen beslutade om förra året, prissättningen på energi samt information, rådgivning och utbildning. Vidare gäller att beskattningen av energi skall utnyttjas aktivt för att åstadkomma en effektiv och rationell energianvändning. Sålunda är inhemska bränslen befriade från energiskatt.

Utskottet vill emellertid framhålla att en höjning av energipriserna för att stimulera ytterligare energihushållning inte får motverka andra viktiga mål för energipolitiken. Tillgången på billig och säker energiförsörjning har varit av stor betydelse för den industriella tillväxten i landet. En kraftig energiprishöjning i enlighet med motionärens önskemål skulle allvarligt försämra industrins internationella konkurrenskraft. Som tidigare framhållits bör en utgångspunkt för energihushållningen vara att energipriserna så långt som möjligt avspeglar de samhällsekonomiska kostnaderna för produktion och distribution av energin. Strävan bör därefter vara att genomföra de energihushållningsåtgärder som är samhällsekonomiskt motiverade. Utskottet avstyrker sålunda motionen.

Information och utbildning

Från anslaget Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi bekostas statligt stöd till dels utbildningsåtgärder i syfte att minska energianvändningen vid uppvärmning och ventilation och att förbättra energihushållningen i

NU 1985/86:17

industriella processer, dels energirådgivning m. m. Medlen för utbildningsåtgärder disponeras av statens energiverk och medlen för energirådgivning av statens industriverk.

Riksdagens energipolitiska beslut våren 1985 innefattade att utbildningen successivt borde integreras i det reguljära utbildningsväsendet och att rådgivningen alltmer borde bli en del av utvecklingsfondernas reguljära verksamhet. De statliga insatserna skulle därigenom på sikt kunna minskas väsentligt. Medelsbehovet beräknades till 26 330 000 kr. för innevarande budgetår och 11 330 000 kr. för budgetåret 1986/87.

Regeringen har nu i linje med förra årets beräkningar föreslagit att 11 330 000 kr. skall anvisas för nästa budgetår.

Statens energiverk har på regeringens uppdrag utrett frågan om integrering av utbildnings- och rådgivningsverksamheten i reguljär verksamhet. Verket redovisade i oktober 1985 uppdraget i rapporten Utbildning för effektivare energianvändning - förslag till framtida inriktning av energiutbildning och energirådgivning till industrin.

Enligt rapporten har omställningen från den statligt stödda energiutbildningen till en mer reguljär utbildningsverksamhet redan inletts. Denna omställning innebär bl. a. att den företags- och organisationsinterna liksom den kommersiella utbildningen fortsätter, om än i något mindre omfattning. Den statliga och kommunala vuxenutbildningen förutses komma att tillgodose behovet av kursinsatser på områden där ett mer allmänt kursutbud kan efterfrågas, t. ex. inom fastighetsskötsel. Beträffande energirådgivningsverksamheten anser energiverket att de regionala utvecklingsfonderna i sin allmänna rådgivning bör ta upp även energisparmöjligheterna och utnyttja gjorda erfarenheter för att stimulera företag att undersöka den ekonomiska rimligheten i konkreta energisparåtgärder.

Regeringens förslag till anslag för nästa budgetår kritiseras i två motioner, men från olika utgångspunkter.

I motion 1985/86:N314 (m) anförs att det huvudsakliga ansvaret för utbildning i energihushållning måste ligga på ”vanliga” utbildningsgivare. Enligt motionärerna visar energiverkets rapport att det finns goda förutsättningar för energiutbildning och energirådgivning inom ramen för utbildningsväsendet och kommersiella utbud. Motionärerna begär därför att anslaget skall reduceras med 5 milj. kr. jämfört med regeringens förslag och att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om utbildning och rådgivning för att spara energi.

Centerns partimotion 1985/86:N447 innehåller ett yrkande som går i motsatt riktning. Motionärerna vill att riksdagen skall anvisa 4 milj. kr. mer än regeringen har föreslagit. De menar att det statliga stödet har stor betydelse för utvecklingsfondernas möjligheter att främja en fortsatt minskning av oljeförbrukningen och effektivare energianvändning i de små företagen. Därför borde fondernas resurser för detta ändamål förstärkas i förhållande till regeringens förslag.

Energiverket har i sin rapport visat att det finns goda möjligheter att i fortsättningen bedriva energiinriktad utbildning med minskade direkta statliga bidrag och att det också bör vara möjligt att integrera energirådgivningsverksamheten i utvecklingsfondernas allmänna företagsservice.

NU 1985/86:17

31 I linje med förra årets beräkningar tillstyrker utskottet propositionen i här behandlad del och avstyrker ifrågavarande delar av motionerna 1985/ 86:N314 (m) och 1985/86:N447 (c).

Stockholmsregionens energiförsörjning

Regeringen beredde våren 1985 riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen om riktlinjer för energipolitiken anfördes om storstadsområdenas värmeförsörjning (prop. 1984/85:120 s. 215 f.). I propositionen refererades till en serie överläggningar som företrädare för industridepartementet hade fört med företrädare för storstadskommunerna angående energiförsörjningen. Överläggningarna har sammanfattats i en departementspromemoria (Ds I 1983:5) Storstadsområdenas värmeförsörjning, m. m. Föredraganden, statsrådet Birgitta Dahl, redovisade i propositionen bedömningen att grunden för den fortsatta energihushållningen och oljeersättningen i storstäderna under 1980-talet var lagd. Hon räknade vidare med att statens energiverk skulle följa utvecklingen i dessa regioner och vid behov föreslå erforderliga åtgärder. Statsrådet sade sig ha för avsikt att även fortsättningsvis kalla representanter för storstadsområdena till överläggningar för att ge berörda parter tillfälle att diskutera aktuella frågor om kraftvärmeutbyggnad. Riksdagen hade inget att erinra mot vad som redovisades i denna del av propositionen.

I motion 1985/86:N453 (c) yrkas att en parlamentarisk utredning skall tillsättas med uppgift att se över den aktuella försörjningen och framlägga förslag till tänkbara alternativ för Stockholmsområdet i linje med den på riksplanet förda energipolitiken. Motionärerna anför att det i vart fall för Stockholmsregionens vidkommande råder en oklar situation på energiområdet. De pekar bl. a. på att den planerade konverteringen från olja till kol i kraftvärmeverket i Värtan har försenats till följd av såväl opinionsmotstånd som tekniska problem. Denna fråga bereds för närvarande av regeringen. Dessutom erinrar de om att det fortfarande råder osäkerhet om det tilltänkta industrikombinatet i Nynäshamn, vilket enligt planerna skall producera baskemikalier, inledningsvis ammoniak, samtidigt som spillvärmen från processanläggningarna skall utnyttjas för Storstockholms fjärrvärmeförsörjning.

I Stockholmsområdet har 17 kommuner bildat Stor-Stockholms Energi AB (STOSEB). Bolaget har till uppgift att planera regionens energiförsörjning. Det driver också vissa egna interkommunala fjärrvärmeanläggningar.

Under senare år har energiförsörjningen i området i hög grad präglats av oljeersättande åtgärder. Sålunda har ett stort antal värmepumpar, elpannor och koleldade pannor installerats. För att underlaget för kraftvärmeproduktion skulle ökas har fjärrvärmenäten i Södertälje, Botkyrka och Huddinge kopplats samman. För kommande år planeras bl. a. anläggningar för kraftvärmeverk och en ökad hopkoppling av regionens fjärrvärmenät. I dessa planer ingår också att spillvärmen från Nynäshamnskombinatet skall utnyttjas.

Utskottet konstaterar att de åtgärder som har vidtagits och de alternativ

NU 1985/86:17

som övervägs inom regionen ligger väl i linje med de övergripande målen för energipolitiken.

Enligt gällande energipolitiska riktlinjer skall energipolitiken utgå från ett stärkt inflytande och ansvar på den lokala nivån. Kommunerna har härvidlag ett huvudansvar. Fr. o. m. den 1 januari 1986 skall det också i varje kommun enligt riksdagens beslut hösten 1984 (prop. 1984/85:5, BoU 1984/85:6, rskr. 1984/85:82) finnas en plan för tillförsel, distribution och användning av energi.

Utskottet finner mot denna bakgrund ingen anledning för riksdagen att i enlighet med motionärernas önskemål hemställa om en parlamentarisk utredning för att lösa frågan om Stockholmsområdets energiförsörjning. Med hänvisning till tidigare riksdagsbeslut vill utskottet slå fast att denna fråga bör lösas på lokal nivå. Motion 1985/86:N453 (c) i här behandlad del avstyrks sålunda.

Vissa åtgärder för omställning av energisystemet

Inledning

Utskottet behandlar här proposition 1985/86:102 om vissa åtgärder för omställning av energisystemet.

Enligt propositionen bör ett nytt stödsystem inrättas med syfte att främja utveckling och introduktion av ny teknik, som kan underlätta övergången till ett effektivt energisystem som i huvudsak är grundat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Det nya stödsystemet föreslås träda i kraft den 1 maj 1986, varvid det nuvarande oljeersättningsprogrammet skulle upphöra.

Riksdagen och regeringen har under senare år beslutat om ett flertal åtgärder som syftar till att underlätta omställningen av landets energisystem.

Inom ramen för energihushållningsprogrammet har stöd lämnats till energibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse. I syfte att åstadkomma en effektivare energianvändning i bebyggelsen har staten vidare gett stöd för utbildning, rådgivning och besiktning. Även inom andra samhällssektorer har statliga insatser vidtagits för att främja en effektivare energianvändning.

Som stimulans till forskning och teknisk utveckling inom området har stöd lämnats genom de statliga energiforskningsprogrammen. Ett fjärde treårsprogram för energiforskning beslöts av riksdagen år 1984 (prop. 1983/84:107 bil. 9, NU 1983/84:45, rskr. 1983/84:407). Beslutet innebar att en ram på nära 1 200 milj. kr. anvisades för budgetåren 1984/85-1986/87.

I december 1980 beslutade riksdagen om stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m. (prop. 1980/81:49, NU 1980/81:19, rskr. 1980/81:100). Syftet var att underlätta introduktion och kommersialisering av åtgärder som snabbt kunde minska oljeberoendet. Ett andra oljeersättningsprogram beslutades av riksdagen i december 1983 (prop. 1983/84:62, NU 1983/84:9, rskr. 1983/84:124). Därigenom förlängdes det statliga stödet för oljeersättande åtgärder t. o. m. den 30 juni 1987. För perioden den 1 januari 1984-den 30 juni 1987 beräknades ett stöd om totalt 1 650 milj. kr. Sedan den 1 juli 1983 administreras oljeersättningsprogrammet av statens energiverk.

NU 1985/86:17

3 Riksdagen 1985186.17sami. Nr 17

Enligt det nuvarande oljeersättningsprogrammet kan stöd lämnas till prototyp- och demonstrationsanläggningar, till fullskaleanläggningar med stora kommersiella risker och till speciella investeringar i fullskaleanläggningar med måttliga kommersiella risker. Stöd kan också ges till projekt som syftar till utnyttjande av spillvärmen från företag samt för åtgärder som har till syfte att vidmakthålla, öka eller få till stånd elproduktion i små vattenkraftverk.

Direkta statliga stöd för att främja inhemsk energiproduktion har också lärrmats genom särskilda investeringsprogram. Det första programmet beslutades av riksdagen i december 1982 och avsåg stöd till bl. a. investeringar i torveldade förbränningsanläggningar och fjärrvärmeanläggningar. Genom senare riksdagsbeslut åren 1983 och 1984 förlängdes denna stödform och i samband med riksdagens energipolitiska beslut våren 1985 (prop. 1984/85:120, NU 1984/85:30, rskr. 1984/85:362) beslutades om en ytterligare förlängning t.o.m. 1986 års utgång. Inom ramen för det nuvarande investeringsprogrammet kan bidrag ges med högst 10 % av kostnaderna för investeringar i större eldningsanläggningar för inhemska bränslen, med högst 50 % av kostnaderna för investeringar i vissa solvärmeanläggningar, med högst 50 % av kostnaderna för förprojektering av små vattenkraftverk och med högst 15 % av kostnaderna för investeringar i små vattenkraftverk. Även detta stöd administreras av statens energiverk.

I propositionen redovisas exempel på verksamheter där oljeersättningsoch investeringsprogrammen har haft stor betydelse. Till de inhemska energikällor vilkas utnyttjande har stimulerats genom stöden hör torv och trädbränslen. Bl. a. har stöd lämnats för torvbrytning och för produktion av mer förädlade former av trädbränslen. Även förbränningsanläggningar för fasta bränslen har erhållit stöd från programmen. Vidare har introduktionen av värmepumpar stimulerats. Sålunda har ca 460 värmepumpar i kollektiva värmesystem fått stöd. Från oljeersättningsprogrammet har stöd vidare lämnats till en prototyp- och demonstrationsanläggning i Lidköping som producerar etanol ur spannmål för användning som drivmedel.

Den förda energipolitiken betecknas i propositionen som framgångsrik när det gäller syftet att minska oljeberoendet. Oljans andel av energiförsörjningen har minskat från nära 70 % i slutet av 1970-talet till för närvarande knappt 50 %. Även om en fortsatt oljeersättning är angelägen, anförs det, är ett renodlat oljeersättningsprogram inte längre lika motiverat. Tyngdpunkten i stödinsatserna bör i stället förskjutas till förmån för stöd till utveckling och introduktion av ny teknik, som bidrar till ett effektivare och mer miljövänligt energisystem.

Riktlinjer m. m.

För riksdagens godkännande framläggs i propositionen riktlinjer för stöd till utveckling och introduktion av ny energiteknik inom energiområdet. Det föreslås att det nya stödet inriktas på projekt där ny teknik utvecklas, provas och demonstreras. Ett viktigt syfte med stödet sägs vara att stimulera teknik som möjliggör en ökad användning av inhemska bränslen. Stödet skall ges till främst användaranknutna försöksanläggningar och demonstrations- och

NU 1985/86:17

fullskaleanläggningar. Det är dock inte enbart anläggningar som föreslås omfattas av stödet utan det skall även kunna ges för nya systemlösningar och övervakningssystem samt ny styr- och reglerteknik. Det betonas i propositionen att syftet med stödet är att främja utveckling av ny teknik inom energiområdet. Projekt som inte har detta syfte bör inte erhålla stöd. Stödprogrammet bör enligt regeringen främst omfatta ny teknik som nått en tekniskt-ekonomiskt överblickbar utvecklingsnivå. Mer långsiktig och osäker teknikutveckling bör även fortsättningsvis ligga inom energiforskningsprogrammets ram.

Stödet föreslås utgå i samma former som enligt det nuvarande oljeersättningsprogrammet, nämligen bidrag, villkorliga bidrag och lånegarantier. Villkorliga bidrag innebär att staten förbinder sig att vid en senare tidpunkt täcka vissa kostnader för ett projekt om det visar sig att det inte går att utnyttja projektets resultat lönsamt. Vid utfästelse om lånegaranti inträder staten som borgensman för lån som stödmottagaren tar i bank på marknadsmässiga villkor och mot rimliga säkerheter. För både det villkorliga bidraget och lånegarantin uttas en särskild avgift. Enligt propositionen bör summan av bidrag, villkorliga bidrag och lånegarantier till en sökande uppgå till högst 50 % av kostnaden för investeringar i utveckling, anläggningar m. m. Bidrag föreslås utgå med högst 25 % av investeringskostnaden. Det nya stödet skall administreras av statens energiverk.

Regeringens förslag till allmänna riktlinjer tas upp i två motioner där det begärs att riksdagen skall ange andra riktlinjer än dem som regeringen förordar. Riktlinjer för stöd till små vattenkraftverk behandlas av utskottet i ett senare avsnitt (s. 44).

I motion 1985/86:312 (m) anförs att det inte föreligger några avgörande skäl för att införandet av ny teknik skall påskyndas med subventioner. Man hänvisar härvid till att de nuvarande kärnkraftverken kan användas även ett antal år efter år 2010. Statliga subventioner kan dock enligt motionärerna motiveras för åtgärder som syftar till att minska miljöproblemen i samband med energiomvandling. Riksdagen uppmanas därför uttala sig för att stöd för miljövänligare teknik införs.

Motion 1985/86:311 (c) ger uttryck för uppfattningen att ett stöd i huvudsak i linje med regeringens förslag bör inrättas. Motionärerna ser dock detta stödsystem som provisoriskt i avvaktan på att centerns förslag om en energiutvecklingsfond genomförs. Krav på inrättandet av en sådan fond framförs i centerns partimotion 1985/86:N447. Fonden skall enligt förslaget byggas upp genom att en avgift uttas på elenergi som produceras i kärnkraftverk. Med dessa medel skall fonden främja en effektivare energianvändning och utökad alternativ energiproduktion. Detta förslag behandlas senare i detta betänkande (s. 57). Beträffande regeringens förslag till stöd förordar motionärerna vissa förändringar. Sålunda skulle stöd till emissionsbegränsande teknik huvudsakligen avse anläggningar som utnyttjar inhemska bränslen och inte importerade energislag som kol. Det finns inte, anförs det i motionen, behov av investeringar i nya koleldade anläggningar, utan eventuellt stöd bör avse befintliga anläggningar. Motionärerna anser också att bidragsdelen bör kunna överstiga 25 % av investeringskostnaden om särskilda skäl föreligger.

NU 1985/86:17

35 Liknande krav angående den fortsatta oljeersättningen framförs i vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1985/86:N446 från allmänna motionstiden. Där föreslås att riksdagen skall uttala sig för att oljeersättningen i fortsättningen inte får ske genom ökad användning av kärnkraft och kol utan i första hand skall åstadkommas med inhemska bränslen och naturgas. Riksdagen uppmanas också uttala sig för att den årliga användningen av kol i det svenska energisystemet begränsas till 2,7 miljoner ton, vilket är den nivå på kolanvändningen som kan beräknas för i år.

Inför kärnkraftsavvecklingen bör energipolitiken under de närmaste decennierna inriktas på att stödja omställningen av energisystemet. Utveckling och introduktion av ny teknik, som kan underlätta övergången till ett effektivt energisystem i huvudsak grundat på förnybara och inhemska energikällor, är härvid av strategisk betydelse. Utskottet ansluter sig därför till de riktlinjer som regeringen förordar för det föreslagna stödprogrammet. Med hänvisning till att erfarenheterna av de nuvarande stödformerna inom oljeersättningsprogrammet är goda, tillstyrker utskottet att samma former av stöd får ingå i det nya programmet. Utskottet finner också att den av regeringen förordade begränsningen av stödets procentuella andel av investeringskostnaden är väl avvägd. Summan av bidrag, villkorliga bidrag och lånegarantier bör sålunda uppgå till högst 50 % och bidrag till högst 25 % av investeringskostnaden.

Utskottet vill beträffande den i motion 1985/86:312 (m) framförda uppfattningen att det inte finns anledning påskynda införandet av ny teknik, eftersom kärnkraftverken kan användas även efter år 2010, erinra om att riksdagen har beslutat att den sista kärnkraftsreaktorn skall tas ur bruk senast år 2010. Vad gäller kravet i motionen om stöd för miljövänligare teknik vill utskottet påpeka att miljöområdet enligt propositionen är ett av de områden där det föreslagna stödet förutses kunna spela en viktig roll.

Många av de synpunkter angående den fortsatta oljeersättningen som förs fram i motionerna 1985/86:311 (c) och 1985/86:N446 (vpk) överensstämmer med vad som uttalas i propositionen. Som tidigare nämnts är huvudsyftet med stödet enligt regeringen att det skall främja övergången till ett effektivt energisystem som är grundat på helst förnybara och inhemska energikällor. Något uttryckligt förbud mot att stödet utnyttjas för teknikutveckling för importerade bränslen anser utskottet inte motiverat. För att energisystemets miljöpåverkan skall minska ytterligare är det betydelsefullt att det nya stödet kan utnyttjas även för att stimulera till ny emissionsbegränsande teknik i t. ex. koleldade förbränningsanläggningar.

Vad gäller utnyttjandet av kol i energisystemet vill utskottet erinra om att riksdagen år 1984 beslöt om riktlinjer för kolanvändningen fram till år 1990 (prop. 1983/84:158, JoU 1983/84:28, NU 1983/84:44, rskr. 1983/84:389, 390). Riksdagen förordade då en kolanvändningsnivå om högst 3—4 miljoner ton per år fram till år 1990. Samtidigt fastställdes stränga miljökrav för kol. År 1981 hade riksdagen uttalat sig för en nivå om högst 4-6 miljoner ton per år för samma tidsperiod. Enligt statens energiverks beräkningar uppgick kolanvändningen under år 1985 till ca 2,5 miljoner ton, medan den för innevarande år beräknas komma att uppgå till ca 2,7 miljoner ton. För år 1990 har verket uppskattat kolanvändningen till knappt 3 miljoner ton.

NU 1985/86:17

36 Utskottet konstaterar att den kolanvändning som enligt nuvarande bedömningar blir erforderlig fram till år 1990 ligger i undre delen av det intervall som riksdagen har förordat. Utskottet ser mot denna bakgrund ingen anledning för riksdagen att nu göra några ändringar i gällande riktlinjer för högsta nivå på kolanvändningen.

Sammanfattningsvis innebär vad här anförts att utskottet tillstyrker ifrågavarande del av proposition 1985/86:102 och avstyrker här behandlade delar av motionerna 1985/86:312 (m), 1985/86:311 (c) och 1985/86:N446 (vpk).

Som tidigare nämnts förordas i propositionen att det nuvarande oljeersättningsprogrammet avslutas den 30 april 1986 i stället för, som tidigare beslutats av riksdagen, den 30 juni 1987. Enligt föredragande statsrådets bedömning kommer oljeersättningen att fortsätta även utan ett särskilt oljeersättningsstöd. Det anförs bl. a. att utvecklingen av nya energiteknologier har gått snabbt och att deras ekonomiska förutsättningar är avsevärt bättre än när oljeersättningsstödet först introducerades. Regeringen begär därför att riksdagen godkänner att oljeersättningsprogrammet upphör den 30 april 1986.

Utskottet vill peka på att oljebaserad energi alltjämt svarar för den i särklass största delen av vår energibalans. Räknat i antal TWh kan oljan år 1985 beräknas ha svarat för nära tre gånger så stor del av energitillförseln som det näst största energislaget, vattenkraften. En fortsatt oljeersättning är därför nödvändig för att vi skall få ett ännu mer diversifierat och mindre sårbart energisystem. Utskottet delar dock regeringens uppfattning att oljeersättningen kommer att fortsätta utan ett särskilt oljeersättningsstöd. Förutom de hittills genomförda oljeersättningsinvesteringarna tillkommer ett stort antal investeringar som är planerade, beslutade eller under genomförande. Dessa kommer att minska vårt oljeberoende ytterligare. Utskottet tillstyrker således propositionen i här aktuell del.

I motion 1985/86:311 (c) erinras om den senaste utvecklingen på den internationella oljemarknaden med sjunkande priser. Enligt motionärerna kan detta medföra att planerade oljeersättande åtgärder inte kommer till stånd och att oljeanvändningen åter ökar. Det förutsätts därför att ansökningar om stöd till mer renodlade åtgärder för att ersätta olja i ett läge med sjunkande oljepriser kommer att behandlas generöst inom ramen för det föreslagna stödsystemet. Riksdagen uppmanas göra ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd.

Som nyss anförts anser utskottet att oljeberoendet kommer att fortsätta att minska även om det särskilda oljeersättningsstödet upphör. Det statliga stödet bör, som föreslås i propositionen, fortsättningsvis främja teknikutvecklingen inom energiområdet med tyngdpunkten lagd på förnybara och inhemska energikällor.

En sådan utveckling kommer även att stimulera till en minskad oljeanvändning. Beträffande effekterna av den senaste tidens utveckling av oljepriserna anser utskottet att några bestående slutsatser inte kan dras förrän läget på oljemarknaden har stabiliserats. Situationen är för närvarande oklar och den framtida utvecklingen kan inte bedömas med någon större säkerhet. Utskottet avstyrker följaktligen motion 1985/86:311 (c) i här behandlad del.

NU 1985/86:17

37 Utskottet behandlar under detta avsnitt även motionerna 1985/86:314 (fp) och 1985/86:315 (s).

I den förstnämnda motionen begärs ett riksdagsuttalande där prototypoch demonstrationsanläggningars betydelse för främjandet av svensk energiteknikexport betonas. Motionären pekar på att stödet till sådana s. k. PoD-anläggningar inom ramen för oljeersättningsprogrammet har möjliggjort att ny teknik inom energiområdet har kommit till användning i Sverige tidigare än vad som annars hade varit möjligt. PoD-stödet är, fortsätter motionären, av ännu större betydelse då tekniken skall lanseras utomlands. De berörda företagen har då möjlighet att i sin marknadsföring referera till de svenska erfarenheter som oberoende myndigheter har sammanställt för området i fråga.

Utskottet delar i allt väsentligt motionärens uppfattning. PoD-anläggningar är av stort värde för att ny teknik i praktisk tillämpning skall kunna prövas. De har också ett betydande demonstrationsvärde. Utskottet ser dock ingen avgörande skillnad mellan vad som anförs i motionen och vad som i propositionen sägs om fortsatt stöd till sådana anläggningar. I propositionen (s. 11) framhävs vidare att de industripolitiska aspekterna avseende såväl inhemsk produktion som möjligheterna till export bör beaktas vid stödgivningen. Mot denna bakgrund avstyrks motionen.

Motion 1985/86:315 (s) går ut på att riksdagen skall uttala sig för att anläggningar som producerar värme ur avfall kommer i fråga för det i propositionen föreslagna stödet. I motionen anförs att avfall från energisynpunkt är en resurs som det gäller att tillvarata. Enligt motionärerna har det dock visat sig att anläggningar som producerar s. k. värmefraktion av konkurrensskäl har svårigheter att få avsättning för denna produkt. De anser därför att dessa anläggningar passar in på de kriterier som skall gälla för det föreslagna stödsystemet.

Som tidigare nämnts är syftet med det föreslagna stödprogrammet att främja utveckling och introduktion av ny teknik inom energiområdet. Utskottet delar regeringens uppfattning att statligt stöd till teknikutveckling inom miljöområdet är av största betydelse. Det påpekas i propositionen att stödet kan utgöra ett viktigt komplement för utveckling av ny emissionsbegränsande teknik. Regeringen betonar dock att projekt som är förenade med ekonomiska risker men som inte innebär någon teknikutveckling inte bör omfattas av det föreslagna stödet. Utskottet är av samma uppfattning, varför motion 1985/86:315 (s) avstyrks.

Medelsanvisning

I propositionen anförs att det behövs mindre medel för det föreslagna stödet än vad som tidigare har lämnats i oljeersättningsstöd. Det påpekas att flera nya företag och nya tekniker har etablerats inom området under senare år. Det finns därför en industriell och kompetensmässig bas för det fortsatta omställningsarbetet.

Regeringen föreslår att ett engångsanslag om 150 milj. kr. för bidrag och villkorliga bidrag anvisas för stödet under de närmaste åren och kompletteras med en ram för lånegarantier om 300 milj. kr. Med hänvisning till att stödet

NU 1985/86:17

avses träda i kraft den 1 maj 1986 föreslås att anslaget förs upp på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1985/86. För täckande av förluster på lånegarantierna föreslår regeringen att ett förslagsanslag av 1 milj. kr. anvisas för budgetåret 1986/87. Detta anslag skall enligt förslaget även täcka förluster som uppkommer för tidigare lämnade garantier från oljeersättningsprogrammet. Under innevarande budgetår har riksdagen för detta ändamål anvisat ett förslagsanslag om 20 milj. kr. Föredragande statsrådet bedömer dock att förlusterna under budgetåret 1986/87 för täckande av dessa tidigare lämnade garantier blir små.

Vad gäller storleken på anslagen för det föreslagna stödprogrammet föreligger yrkanden i motion 1985/86:312 (m). Med hänvisning till vad motionärerna anfört om stöd för utveckling av miljövänlig energiteknik begärs att riksdagen på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag om 20 milj. kr. och därtill fastställer en lånegarantiram om 100 milj. kr. Till täckande av förluster för lämnade garantier föreslås ett förslagsanslag av 1 milj. kr. för budgetåret 1986/87.

I motion 1985/86:N314 (m) från allmänna motionstiden har föreslagits att riksdagen i avvaktan på särskild proposition skall anvisa 84,8 milj. kr. för stöd till oljeersättande åtgärder under budgetåret 1986/87.1 motionen begärs också att riksdagen i ett uttalande skall ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om stöd till oljeersättande åtgärder. Bl. a. påpekas i motionen att marknadskrafterna har varit den avgörande faktorn bakom den snabba minskningen av oljeförbrukningen under senare år.

Utskottet vill beträffande detta motionsyrkande erinra om att punkter i budgetpropositionen som i avvaktan på särskild proposition upptar preliminärt angivna belopp - enligt gällande praxis det belopp som har anvisats för löpande budgetår - inte riksdagsbehandlas. Sakfrågan prövas när den nya propositionen behandlas.

De senaste årens utveckling på energiområdet har avsevärt förbättrat förutsättningarna för vår energiförsörjning. Behovet av direkt statligt stöd till energisektorn är därför inte lika påtagligt. Utskottet finner att regeringens förslag till medelsanvisning för det föreslagna stödet mot denna bakgrund är väl avvägt. Propositionen i här berörda delar tillstyrks sålunda av utskottet. Följaktligen avstyrks motsvarande delar av motion 1985/86:312 (m).

Motion 1985/86:311 (c) tar upp formerna för regeringens förslag till medelsanvisning. I motionen ifrågasätts om man i ett läge då budgeten för nästa budgetår inte är fastställd skall anvisa medel, som i huvudsak kommer att utnyttjas under nästa budgetår, på tilläggsbudget för innevarande budgetår. Motionärerna betecknar denna anslagsteknik som synnerligen diskutabel och vill att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen i saken.

Utskottet har tidigare tillstyrkt att det nya stödprogrammet införs den 1 maj 1986. I konsekvens härmed måste medel anvisas på tilläggsbudget till innevarande års statsbudget. Detta sker i form av ett reservationsanslag. Det bör påpekas att endast medel som uttas under innevarande budgetår kommer att föras upp på statens utgiftskonto för detta budgetår. Utskottet avstyrker följaktligen motion 1985/86:311 (c) i här aktuell del.

NU 1985/86:17

39 I motion 1985/86:311 (c) krävs också att riksdagen hos regeringen skall begära en redovisning av i vilken utsträckning specialdestinerade medel för oljeersättande åtgärder används för avsett ändamål. Bakgrunden till motionärernas önskemål är följande.

De åtgärder som sedan oljekrisen år 1973 vidtagits inom det energipolitiska området har delvis finansierats genom särskilda avgifter, främst på olja men även på bensin, kol och elenergi som produceras i kärnkraftverk. För närvarande uttas särskilda avgifter för olja med 118 kr. per m3, för bensin med 6 öre per liter, för kol med 10 kr. per ton och för elenergi från kärnkraftverk med 0,2 öre per kWh. Av dessa avgifter tillförs den s. k. oljeersättningsfonden 54 kr. per m3 olja och 2 öre per liter bensin. Återstående avgifter anslås till energiforsknings-, oljeprospekterings- och bränslemiljöfonderna samt för åtgärder mot försurning.

Det första oljeersättningsprogrammet, som riksdagen beslutade om i december 1980, administrerades från början av oljeersättningsfonden. Dess verksamhet överfördes den 1 juli 1983 till statens energiverk i samband med att verket trädde i funktion. När riksdagen i december 1983 beslutade om ett andra oljeersättningsprogram för perioden den 1 januari 1984-den 30 juni 1987 bestämdes att de medel som i fortsättningen tillfördes oljeersättningsfonden skulle överföras till statsbudgeten samtidigt som ett särskilt anslag för oljeersättande åtgärder m. m. infördes (prop. 1983/84:62, NU 1983/84:9, rskr. 1983/84:124). De särskilda avgifterna på olja och bensin inflyter således först till oljeersättningsfonden, varefter medlen överförs till en inkomsttitel på statsbudgeten. På samma sätt förfars med de inkomster som överförs till oljeprospekterings- och energiforskningsfonderna liksom med avgiften mot försurning. Däremot omförs inkomsterna avseende bränslemiljöfonden till en fond utanför statsbudgeten, vilket innebär att de inte påverkar budgetsaldot.

Motionärerna refererar till att centerpartiet vid upprepade tillfällen har begärt att regeringen utförligt skall redovisa i vilken omfattning de särskilda avgifterna för insatser på energiområdet numera har formen av ren budgetförstärkning, dvs. är att betrakta som skatter. Riksdagen uppmanas nu att hos regeringen begära en redovisning av storleken och användningen av de avgifter som uttas för oljeersättande åtgärder.

Enligt uppgifter till utskottet från riksgäldskontoret har till oljeersättningsfonden under perioden den 1 januari 1984-den 31 december 1985 influtit totalt närmare 1 400 milj. kr. från de särskilda avgifterna på olja och bensin. Under samma period har riksdagen anslagit sammanlagt ca 450 milj. kr. för oljeersättande åtgärder. För budgetåret 1985/86 har då hälften av anvisade medel medtagits. Anslagna medel motsvarar således endast ca 30 % av de inkomster som tillförts fonden.

Mot denna bakgrund synes motionärernas begäran vara befogad. Nu har emellertid regeringen i proposition 1985/86:140 om vissa inkomstförstärkningar på statsbudgeten, m. m. föreslagit att de särskilda energiavgifterna skall omvandlas till skatter fr. o. m. den 1 juli 1986.

Med hänsyn härtill anser utskottet att den av motionärerna begärda redovisningen inte skulle fylla någon funktion. Ifrågavarande del av motion 1985/86:311 (c) avstyrks således.

NU 1985/86:17

40 Slutligen behandlar utskottet i detta avsnitt motion 1985/86:313 (s), vari begärs en utvärdering av oljeersättningsprogrammet. Motionären anser att det vore värdefullt med en sådan analys inför de förslag som riksdagen senare förväntas få ta ställning till med anledning av en pågående utredning om energiforskningens framtida uppbyggnad (se s. 72). Det sägs i motionen att det vore särskilt intressant att få en belysning av den svenska satsningen i en internationell jämförelse. Riksdagen uppmanas påtala för regeringen behovet av en sådan utvärdering.

Utskottet delar motionärens uppfattning att det är viktigt med fortlöpande utvärderingar av olika statliga stödprogram. När det gäller stödet till oljeersättande åtgärder redovisade oljeersättningsdelegationen i maj 1983 en utvärdering av det första oljeersättningsprogrammet. Rapporten låg till grund för riksdagens beslut i december 1983 om ett andra oljeersättningsprogram. För närvarande pågår inom energiforskningsnämnden en utvärdering av olika statliga stöd till fullskaleanläggningar av demonstrations- och experimentkaraktär. Denna omfattar stödet till dels prototyp- och demonstrationsanläggningar (PoD) inom ramen för nuvarande oljeersättningsprogram, dels experimentbyggnadsverksamhet med bidrag från statens råd för byggnadsforskning, dels sol- och värmepumpsprojekt hos statens vattenfallsverk. Inledningsvis skall nämnden genomföra femton fallstudier, av vilka fem avser PoD-anläggningar. Resultaten av dessa studier skall presenteras i maj 1986, varefter energiforskningsnämnden kommer att ta ställning till om en fördjupad utvärdering skall utföras.

Enligt utskottets mening får det förutsättas att ytterligare utvärderingar av olika statliga stöd inom energiområdet kommer att ske under kommande år, bl. a. hos energiforskningsnämnden. När det gäller fortsatta utvärderingar av nuvarande oljeersättningsprogram torde det vara en fördel om dessa tidsmässigt genomförs i en inte alltför nära anslutning till själva programmet så att effekterna av stödet lättare kan avläsas. För att olika statliga stöd skall kunna jämföras och utvärderas är det ur riksdagens synvinkel värdefullt om utvärderingarna sammanställs och presenteras för riksdagen i ett sammanhang, t. ex. i samband med nästkommande energiproposition. Något riksdagsuttalande av den innebörd motionären förespråkar anser utskottet inte erforderligt. Motion 1985/86:313 (s) avstyrks därför.

Investeringsprogrammet

Som utskottet i det föregående (s. 34) har redovisat har riksdagen tidigare beslutat om särskilda investeringsprogram för att stimulera inhemsk energiproduktion. Från det nuvarande programmet kan stöd lämnas till investeringar i större eldningsanläggningar för inhemska bränslen, solvärmeanläggningar och små vattenkraftverk. Enligt riksdagens beslut kommer dessa stöd att upphöra den 31 december 1986. I det följande behandlar utskottet motioner som berör stöd till dessa typer av anläggningar. I avsnittet om små vattenkraftverk tar utskottet även upp regeringens förslag till riktlinjer för stöd till sådana kraftverk inom ramen för det föreslagna stödsystemet för utveckling av ny teknik.

NU 1985/86:17

41 Vad gäller eldningsanläggningar infördes år 1983 ett 25-procentigt bidrag för torveldade anläggningar. År 1984 utvidgades stödet till att omfatta även andra inhemska bränslen, samtidigt som bidraget reducerades till 15 %. Fr. o. m. år 1985 begränsades bidraget ytterligare till 10 %. Under åren 1983—1985 har särskilda bidrag om sammanlagt 40 % utgått för förbränningsanläggningar i Norrbottens län.

Centern begär i motion 1985/86:N447 - med hänvisning till en motion förra året - att stödet skall höjas från 10 % till 15 % och därefter bibehållas tills vidare. Det anförs bl. a. att utnyttjande av inhemska bränslen medför att importerade bränslen som kol och olja kan ersättas. Dessutom skapas nya sysselsättningstillfällen inom landet.

Vid föregående års riksdagsbehandling av samma krav från centerpartiet avstyrkte utskottet det då aktuella motionsyrkandet med hänvisning till att syftet med stödinsatserna är att de inhemska bränslena skall kunna etablera sig på marknaden på egna meriter och utan några subventioner. Utskottet fann därvidlag den nedtrappning av stödet som genomförts väl avvägd. Centerpartiets företrädare i utskottet reserverade sig till förmån för motionen. Även moderata samlingspartiets företrädare reserverade sig. De ansåg att inget stöd skulle lämnas till dessa anläggningar. Riksdagen följde utskottet.

Under senare år har antalet eldningsanläggningar ökat kraftigt. Stödet bör därför förbli vid 10 % fram till årets slut. Därefter bör eldningsanläggningar av detta slag vara så etablerade att stödet kan upphöra i enlighet med riksdagens tidigare beslut.

Därutöver bör erinras om att det i propositionen föreslagna stödet för teknikutveckling även omfattar introduktion av ny teknik i eldningsanläggningar för inhemska bränslen. Ett viktigt syfte med stödet är som nämnts att främja en ökad användning av inhemska bränslen. Som även framhålls i propositionen kan en sådan utveckling få stor betydelse från sysselsättningssynpunkt för glesbygdsområden. Motion 1985/86:N447 (c) avstyrks sålunda i här behandlad del.

I detta avsnitt behandlar utskottet även motion 1985/86:N417 (c, m, fp, vpk), vilken går ut på att riksdagen skall införa ett särskilt stöd till eldningsanläggningar för halm. Motionärerna pekar på att det för närvarande finns ett överskott på halmbriketter för energiändamål och att intresset från jordbrukets sida är stort för att bygga ut produktionskapaciteten ytterligare. Det sägs i motionen att halm kan ge betydande bränsletillskott i minst ett tiotal län.

För att användningen av halm - och i förekommande fall vass - skall stimuleras begär motionärerna att riksdagen beslutar om ett särskilt stöd av prototyp- och demonstrationskaraktär till eldningsanläggningar för halm. Stödet skulle utgå med 25 % av godkänd kostnad till två-tre anläggningar i resp. län. Statens totala kostnad för bidraget, som föreslås administreras av statens energiverk, bör enligt motionärerna inte överstiga 25 milj. kr. Kostnaderna skulle täckas med tillgängliga medel för oljeersättning.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt regeringens förslag om inrättande av ett teknikstöd inom energiområdet. Stödet, som enligt propositionen skall kunna ges till bl. a. försöks- och demonstrationsanläggningar, syftar främst

NU 1985/86:17

till att främja användningen av inhemska bränslen. Bidrag föreslås utgå med högst 25 % av investeringskostnaden. Statens energiverk kommer enligt regeringens förslag att handha stödet. Utskottet anser liksom motionärerna att det är angeläget att demonstrationsanläggningar för halmeldning snarast kommer till stånd och förutsätter att regeringen uppmärksammar frågan.

Mot denna bakgrund konstaterar utskottet att motionärernas önskemål till väsentlig del är tillgodosedd genom det föreslagna stödet. Motion 1985/ 86:N417 (c, m, fp, vpk) avstyrks därför.

Investeringsstödet till solvärmeanläggningar infördes år 1984. Stöd lämnas till investeringar i anläggningar som ingår i system med en årlig energianvändning som kan beräknas normalt understiga 3 GWh. Bidrag utgår med högst 50 % av investeringskostnaden. Denna andel har varit oförändrad sedan stödet infördes.

Företrädare för centern har i tre motioner begärt att stödet skall förlängas tills vidare och följaktligen inte upphöra vid 1986 års utgång. Partimotionen 1985/86:N447 innehåller krav på att investeringsstödet skall bibehållas t. o. m. budgetåret 1990/91. Motionärerna hänvisar till en motion förra året vari det krävdes fortsatta forsknings- och utvecklingsinsatser för att Sverige skulle kunna behålla sin ledande position på solvärmeteknikens område. I motion 1985/86:N438 (c) yrkas att bidrag med 50 % av investeringskostnaden skall fortsätta att utgå, i första hand t.o.m. budgetåret 1990/91. Motionärerna anser att solvärmemarknaden måste stödjas övergångsvis; bl. a. borde produkt- och systemutveckling omedelbart få följas upp i ett stort antal praktiska anläggningar. Riksdagen uppmanas därför hos regeringen begära förslag till åtgärder som syftar till att säkerställa de mål för utnyttjande av solenergi som motionärerna förespråkar. I motion 1985/ 86:311 (c) anförs att ett upphävande av stödet till bl. a. solvärmeanläggningar medför ett betydande avbräck för strävandena att få till stånd en minskad oljeförbrukning och en ökad användning av inhemska energislag.

För att stimulera utvecklingen inom solenergiområdet har ett introduktionsstöd till solvärmeanläggningar varit nödvändigt. Under senare år har kompetensen inom området byggts upp till en, även internationellt sett, hög nivå. Solfångarnas prestanda har ökats, väderbeständigheten och den allmänna kvaliteten förbättrats samtidigt som kostnaderna har reducerats.

Utskottet anser att ett fortsatt statligt stöd till solvärmeområdet i huvudsak bör syfta till att främja forsknings- och utvecklingsarbete. Förutom de stöd som lämnas härför från energiforskningsprogrammet (se s. 72 f.) kommer det av regeringen föreslagna teknikstödet att kunna stimulera utvecklingen inom solvärmeområdet. Det nuvarande investeringsstödet har däremot primärt inte ett sådant syfte.

När utskottet förra året behandlade ett krav i en partimotion från centerpartiet om en förlängning av det aktuella stödet efter år 1986 avstyrktes motionen med hänvisning till att utskottet fann den föreslagna perioden för introduktionsstödet vara väl avvägd. Utskottet kommer till samma slutsats i år. Motionerna 1985/86:N447 (c), 1985/86:N438 (c) och 1985/86:311 (c) i här behandlade delar avstyrks sålunda.

NU 1985/86:17

43 Investeringsstödet till små vattenkraftverk infördes även det år 1984. Från början gavs bidrag endast till investeringar i nya vattenkraftverk. Sedan den 1 juli 1985 ges bidrag även till förprojektering av sådana verk. Bidrag ges för närvarande till vattenkraftverk som avses få en effekt mellan 50 och 1 500 kW. Investeringsbidraget utgår med högst 15 % och projekteringsbidraget med högst 50 % av kostnaderna.

Som utskottet tidigare har omtalat ges stöd till små vattenkraftverk även från oljeersättningsprogrammet. Stöd lämnas i form av lånegarantier för åtgärder som syftar till att vidmakthålla, öka eller få till stånd elproduktion i ett vattenkraftverk som får en effekt av mellan 100 och 1 500 kW. Lånegarantin får uppgå till högst 50 % av stödunderlaget.

Regeringen har i propositionen om införande av ett nytt stödprogram för teknikutveckling föreslagit att det stöd till små vattenkraftverk som för närvarande - och enligt regeringens förslag endast t. o. m. den 30 april 1986- lämnas från oljeersättningsprogrammet fortsättningsvis skall kunna ges inom ramen för det nya stödsystemet. På samma sätt som nu kommer stöd enligt propositionen att utgå i form av en högst 50-procentig lånegaranti.

De aktuella stöden till små vattenkraftverk tas upp i tre motioner.

I moderata samlingspartiets partimotion 1985/86:N216 sägs angående riktlinjer för energipolitiken att partiet bl. a. inte vill stödja statliga bidrag till minikraftverk. Även i motion 1985/86:312 (m) anförs att stöd till sådana anläggningar inte bör utgå. Motionärerna anser i konsekvens härmed att något stöd till små vattenkraftverk inte heller bör utgå från det av regeringen föreslagna stödprogrammet.

En motsatt uppfattning förs fram i motion 1985/86:311 (c). Där begärs att det nuvarande investeringsstödet till små vattenkraftverk skall bibehållas tills vidare och inte upphöra att utgå efter år 1986. Motionärerna anser, i likhet med vad de hävdar beträffande stödet till investeringar i solvärmeanläggningar, att åtgärder som stimulerar till en minskad oljeförbrukning eller ökad användning av inhemska energislag bör kunna få stöd även i fortsättningen.

Små vattenkraftverk kan lämna ett visst bidrag till energiförsörjningen. I den av riksdagen år 1984 antagna planen för vattenkraftsutbyggnad ingår små vattenkraftverk med en produktion av 200 GWh/år. Utskottet anser därför att fortsatt stöd bör ges för åtgärder som syftar till att vidmakthålla, öka eller få till stånd elproduktion i sådana verk. Stödet bör lämnas i form av lånegarantier.

Utskottet tillstyrker sålunda propositionen i här behandlad del och avstyrker följaktligen ifrågavarande delar av motionerna 1985/86:N216 (m), 1985/86:312 (m) och 1985/86:311 (c).

Elförsörjning, allmänt

De senaste åren har elförbrukningen ökat snabbare än vad som har antagits i tidigare gjorda elprognoser. För år 1985 beräknas elförbrukningen, inkl. nätförluster, ha uppgått till drygt 130 TWh. Enligt kraftindustrin ligger den optimala nivån med nuvarande elproduktionssystem vid ca 135 TWh per år. Upp till ungefär denna nivå kan elenergi produceras till låga rörliga kostnader. Vid större efterfrågan måste oljebaserad kraftproduktion sättas in i allt större utsträckning. De rörliga kostnaderna stiger då mycket kraftigt.

NU 1985/86:17

44 Ökar efterfrågan ännu mer, till över 140 TWh per år, kan det enligt kraftindustrin bli svårt att upprätthålla tillräcklig leveranssäkerhet. Det bör betonas att den senaste tidens kraftiga oljeprissänkningar inte har beaktats i dessa beräkningar. Om de låga oljepriserna blir bestående kan den optimala produktionsnivån komma att höjas. I det föregående har lämnats några kompletterande uppgifter om elförsörjningen (s. 20 f.).

Utredningen om el och inhemska bränslen (ELIN), som har haft till uppgift att analysera användningen av elenergi för olika ändamål och bedöma om utvecklingen överensstämmer med den långsiktiga energipolitiken och strategin för kärnkraftens avveckling, redovisade resultatet av sitt arbete i mars 1986 i betänkandet (SOU 1986:16) Vägar till effektivare energianvändning. En grundläggande slutsats i betänkandet är att den ansvarsfördelning som för närvarande råder på energiområdet bör bibehållas. Det innebär att riksdagen och regeringen lägger fast mål och riktlinjer för energipolitiken medan kommunerna har ett stort ansvar för genomförandet och tillämpningen på det lokala planet. Central, detaljerad styrning av energianvändningen bör undvikas så långt som möjligt.

Utredningen lämnar olika förslag som är avsedda att underlätta och stödja en i huvudsak marknadsstyrd anpassning av elanvändningen till en framtida situation med mer begränsad tillgång på elkraft. Det är fråga om statliga åtgärder av generell karaktär som berör bl. a. prissättningen på och beskattningen av elkraft, information samt forskning och utveckling. Utredningen föreslår också åtgärder för ökat sparande och effektivare elanvändning i industrin och hushållen. På kort sikt, anför utredaren, bör statsmakterna hålla beredskap för att snabbt kunna ingripa i elmarknadens utveckling om det skulle visa sig nödvändigt.

Som tidigare redovisats har regeringen i mars 1986 givit tilläggsdirektiv till ELIN att kartlägga orsakerna till den senaste tidens tillväxt i elförbrukningen. Utredningen skall med kartläggningen som utgångspunkt föreslå åtgärder som vid behov gör det möjligt att styra elkonsumtionen så att kraftproduktion i kol- och oljekondenskraftverk undviks förutom vid toppbelastningar. Förslagen skall enligt regeringen ta sikte på att säkerställa en så rationell och kostnadseffektiv elanvändning som möjligt inom ramen för gällande energipolitiska riktlinjer. Utredningen skall redovisa sitt arbete senast den 1 december 1986.

Regeringen har också i mars 1986 givit statens energiverk i uppdrag att utreda behovet av åtgärder för att åstadkomma en effektivare användning av elkraft. Energiverket skall enligt regeringen lägga speciell tonvikt vid industrins behov av elenergi för andra ändamål än lokaluppvärmning. Senast den 1 juni 1987 skall verket redovisa sitt uppdrag.

De senaste årens ökning av efterfrågan på elenergi tas upp i två motioner från företrädare för moderata samlingspartiet. I partimotionen 1985/86:N216 anförs angående riktlinjer för den framtida energipolitiken att Sveriges inhemska tillförsel av elenergi snart kommer att vara otillräcklig. Regeringen måste därför, menar motionärerna, snarast vidta åtgärder för att säkra elförsörjningen. I motion 1985/86:N450 (m) sägs att det med den ökningstakt i elefterfrågan som vi för närvarande har finns en uppenbar risk för att elkonsumenterna inte kommer att få tillgång till den elkraft de efterfrågar.

NU 1985/86:17

45 Motionären pekar på att tillgången på billig elenergi har inneburit en betydande konkurrensfördel för svensk industri och att en stor del av den elintensiva industrin är lokaliserad till Norrland. Mot denna bakgrund anser motionären att riksdagen hos regeringen bör hemställa om en utredning av de regionalpolitiska konsekvenserna av en framtida brist på elkraft och därav framtvingade högre elpriser.

Att elanvändningen under de senaste åren har ökat snabbare än vad som förutsetts i tidigare gjorda elprognoser är i och för sig positivt. Genom att landets elproduktionskapacitet kan utnyttjas till fullo ersätts stora mängder olja och kol, vilket innebär gynnsamma effekter för både miljön och samhällsekonomin. Det är emellertid betydelsefullt att elkonsumtionen vid normala betingelser inte överstiger vad som kan produceras i befintliga anläggningar med låga rörliga kostnader.

Den nuvarande expansionen av elanvändningen måste därför dämpas. Vissa faktorer talar för att så kan komma att ske utan att speciella åtgärder vidtas. En betydande del av ökningen kan hänföras till de senaste årens kalla vintrar och den industriella högkonjunkturen. Övergången till elvärme i småhussektorn kan antas ha passerat sin kulmen. Vidare har elkraftsproducenterna börjat ändra sin marknadsföring av elenergi i syfte att hålla igen stegringen. Om ett lågt elpris kan bibehållas innebär detta fördelar för både industrins konkurrenskraft och de enskilda hushållens ekonomi. Det är betydelsefullt att få klarlagt dels vilka faktorer som ligger bakom den senaste tidens ökning av elförbrukningen, dels hur den framtida utvecklingen kan påverkas.

Utskottet ser därför med tillfredsställelse på att ELIN har fått tilläggsdirektiv att utreda dessa frågor. Regeringens uppdrag till statens energiverk att utreda möjligheterna att uppnå en effektivare elanvändning inom främst industrin är också av intresse härvidlag.

Med hänsyn till dessa utredningar finner inte utskottet anledning att påkalla ytterligare åtgärder mot bakgrund av den senaste tidens utveckling. Utskottet förutsätter också att energirådet i sin fortsatta verksamhet kommer att uppmärksamt följa denna fråga. Motion 1985/86:N216 (m) i här behandlad del och motion 1985/86:N450 (m) avstyrks sålunda.

Motion 1985/86:N421 (s) tar upp frågan om att öka samhällets inflytande över kraftproduktionen. Motionären pekar på att valsedeln för linje 2 vid folkomröstningen om kärnkraft år 1980 upptog bl. a. följande:

Samhället skall ha ett huvudansvar för produktionen och distributionen av elektrisk kraft. Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion av elektrisk kraft av betydelse skall ägas av stat och kommun.

Ett ökat samhällsinflytande skulle, menar motionären, inte bara innebära ett fullföljande av en tankegång som i folkomröstningen vann stor anslutning utan också öka förståelsen hos allmänheten för ett genomförande av de vattenkraftsprojekt som ingår i vattenkraftsplanen. Riksdagen uppmanas därför att hos regeringen begära en översyn av hur samhällets inflytande över kraftproduktionen skall kunna öka.

Statens vattenfallsverk svarade år 1984 för ca 50 % av landets elproduktion. Verket räknar med att marknadsandelen till år 1995 skall öka med

NU 1985/86:17

0,5-1,0 procentenheter, bl. a. genom köp av kraftanläggningar. År 1982 förvärvade vattenfallsverket Gränges AB:s kraftrörelse, varvid verkets marknadsandel ökade med 0,7 procentenheter. En annan större producent av elkraft med ett dominerande samhälleligt ägarinflytande är Sydkraft AB. I detta bolag svarar kommuner och landsting i södra Sverige för drygt 60 % av röstetalet. Sydkraft producerar ca 15 % av landets elenergi. Därutöver finns ett antal kommunägda elkraftsproducenter.

På eldistributionsområdet har kommunerna ett dominerande inflytande. Enligt beräkningar av Svenska elverksföreningen uppgick kommunernas och statens andel av distributionen av elenergi till slutförbrukare år 1984 till sammanlagt över 80 %, varav kommunerna svarade för merparten.

Utskottet konstaterar följaktligen att staten tillsammans med kommuner och landsting redan har ett dominerande inflytande över produktionen och distributionen av elektrisk kraft. Detta förhållande är helt i överensstämmelse med vad linje 2 förordade i folkomröstningen om kärnkraft. Utskottet ser därför inte något skäl för riksdagen att begära en översyn i syfte att samhällets inflytande över kraftproduktionen skall ökas. Motion 1985/ 86:N421 (s) avstyrks sålunda.

Vattenkraft

Vattenkraftsutbyggnaden

Som tidigare omtalats har riksdagen beslutat att vattenkraften skall byggas ut så att en produktionsnivå om 66 TWh per år uppnås. För att detta mål lättare skulle kunna uppnås fastställde riksdagen år 1984 en plan för vattenkraftsutbyggnaden. Planen omfattar projekt med ett totalt produktionstillskott av 3,8 TWh per år i syfte att säkerställa en utbyggnad av vattenkraften om minst 2,5 TWh per år till mitten av 1990-talet.

Ett genomförande av projekten kräver bl. a. att de prövas och befinns tillåtliga enligt vattenlagen (1983:291). I lagen finns bl. a. föreskrivet att vattenmål som avser mer omfattande vattenkraftsprojekt skall föregås av ett s. k. förberedelseförfarande. Det gäller bl. a. projekt över 20 MW och sådana projekt där en kommande regeringsprövning skall ske. I god tid innan närmare undersökningar för ett projekt påbörjas skall berörda kommuner och vissa myndigheter informeras om projektet. Till dessa myndigheter hör, förutom länsstyrelsen, bl. a. statens naturvårdsverk och statens planverk.

Regeringen har i budgetpropositionen (bil. 14 s. 162 f.) föreslagit att även statens energiverk skall inkluderas i förberedelseförfarandet. Syftet med den föreslagna ändringen är att energiverket skall få möjlighet att ta del av aktuella större utbyggnadsprojekt redan på ett tidigt stadium. Därigenom kan genomförandet av projekten underlättas. I propositionen föreslås därför att riksdagen beslutar att 11 kap. 8 § vattenlagen (1983:291) kompletteras så att statens energiverk medtas bland de myndigheter som alltid skall underrättas innan närmare undersökning för ett större vattenkraftsprojekt påbörjas. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1986. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

I motion 1985/86:N422 (s) anförs att det är osannolikt att vattenkraftspla -

NU 1985/86:17

nen kommer att genomföras i tillräcklig omfattning och inom acceptabel tid om inte särskilda åtgärder vidtas. För att stimulera genomförandet av planen bör därför regeringen, anser motionärerna, ta upp överläggningar med fallrättsinnehavarna för berörda projekt. Vidare bör en längsta genomförandetid fastställas. Om denna tid överskrids bör aktuell kommun ges rätt att lösa in fallrätten.

Regeringen har i budgetpropositionen redovisat att överläggningar har förts med kraftföretagen, berörda fackliga organisationer m.fl. i syfte att följa upp genomförandet av planen. Det sägs också att ytterligare överläggningar kommer att föras. Regeringen har vidare i april 1986 givit statens energiverk i uppdrag att följa den fortsatta vattenkraftsutbyggnaden och redovisa till regeringen hur planen genomförs. Några ytterligare åtgärder för att stimulera genomförandet av vattenkraftsplanen anser utskottet för närvarande inte erforderliga. Motion 1985/86:N422 (s) avstyrks sålunda.

Små vattenkraftverk

Utskottet har i det föregående (s. 44) behandlat olika statliga stöd till små vattenkraftverk. I detta avsnitt tar utskottet upp tre motioner som berör andra frågor kring dessa kraftverk.

Motion 1985/86:N404 (s) berör frågan om utbyggnad av små vattenkraftverk i anslutning till dammar för att minska risken för översvämningar. Motionärerna pekar på att det finns ett stort antal dammar i Värmlands län där betydande mängder elenergi skulle gå att utvinna med en sådan utbyggnad. Detta skulle också, enligt motionärerna, få till effekt att säkerheten kring dammarna förbättrades. I motionen begärs därför ett tilläggsuppdrag till den s. k. dammriskutredningen (I 1985:06). Den skulle dels undersöka kostnaderna i allmänhet för att bygga ut små vattenkraftverk samt utvärdera i vilken utsträckning elström kan produceras i dammar, dels göra en förstudie av dammarna i Värmlands län.

Dammriskutredningen har till uppgift att kartlägga behovet av åtgärder för att minska risken för och effekterna av översvämningar. Bakgrunden till utredningen är de översvämningar som skedde i Kopparbergs och Gävleborgs län under hösten 1985. Till utredningens uppgifter hör bl. a. att bedöma möjligheterna att förhindra dammras, översvämningar etc. genom utförande av vissa kompletterande vattenanläggningar. I utredningsuppdraget ingår emellertid också att studera förutsättningarna för att bygga ut små vattenkraftverk vid äldre övergivna dammar. Utskottet finner sålunda att dammriskutredningen redan har till uppgift att studera den fråga motionärerna önskar få belyst. Motion 1985/86:N404 (s) avstyrks därför.

I motion 1985/86:N435 (s) redovisas oro över den pågående utbyggnaden av små vattenkraftverk inom rekreationsområden. Motionärerna vill med hänsyn härtill att kommunerna skall ges ett avgörande inflytande över den fortsatta utbyggnaden av mini kraftverk.

Enligt vattenlagen (1983:291) skall berörd kommun informeras inför prövningen i vattenmålet (13 kap. 23 §). Kommunen har också rätt att föra talan för att tillvarata allmänna intressen inom kommunen (13 kap. 25 §). En utbyggnad av ett kraftverk får enligt lagen inte strida mot fastställda planer

NU 1985/86:17

för området om det inte rör sig om mindre avvikelser (3 kap. 2 §). Utskottet konstaterar sålunda att kommunerna redan har möjlighet att utöva inflytande över utbyggnaden av små kraftverk. Därför avstyrker utskottet motion 1985/86:N435 (s).

Motion 1985/86:N412 (c, m, fp, vpk) behandlar prissättningen på kraftleveranser från små vattenkraftverk. Motionärerna anför att ägare till mindre kraftverk under flera år har klagat över att elkraft som levereras till eldistributörerna ofta ersätts till lägre pris än vad eldistributörernas eget branschorgan, Svenska elverksföreningen, rekommenderar. Eftersom kraftverksägaren endast kan leverera elkraften till områdets eldistributör, fortsätter motionärerna, är hans utgångsläge i en prisförhandling utomordentligt svag. I motionen begärs därför att ägare till små vattenkraftverk skall ges laglig rätt att få priset prövat av prisregleringsnämnden för elektrisk ström. För detta ändamål föreslår motionärerna att nämnden kompletteras med en ledamot som företräder småkraftverksägarnas intressen.

Elverksföreningens rekommendationer betecknas EKOVISAM (ekonomiska villkor för samköming med mindre produktionsanläggningar upp till 1 500 kW). Rekommendationerna bygger på alternativkostnadsprincipen, dvs. eldistributören skall ersätta leveranser från små kraftverk med det belopp som motsvarar de kostnader som distributören annars skulle ha för motsvarande kraftanskaffning.

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat denna fråga. Senast skedde detta för tre år sedan (NU 1982/83:33 s. 56 f.), då utskottet avstyrkte ifrågavarande yrkande bl. a. med hänvisning till att en utredning från statens industriverk år 1982 hade visat att den andel av eldistributionsföretagen som tillämpade Svenska elverksföreningens rekommendationer föreföll vara tillfredsställande.

År 1984 presenterade statens energiverk i en utredning om små vattenkraftverk en ny mätning av följsamheten till Elverksföreningens rekommendationer. Av 33 utvärderade kontrakt följde endast ett EKOVISAM:s angivna principer. Detta föranledde energiverket att ta upp överläggningar med Elverksföreningen i september 1984. Föreningen lovade då att rikta en allvarlig uppmaning till medlemsföretagen att följa EKOVISAM. Samtidigt förband sig Elverksföreningen att efter utgången av år 1985 redovisa en ny rapport om efterlevnaden av föreningens rekommendationer. Energiverket skulle därefter pröva frågan på nytt.

Elverksföreningen överlämnade sin utvärdering till energiverket i februari 1986. Föreningen har där sammanställt 78 avtal som tecknats under perioden den 1 oktober 1984—den 31 december 1985. Enligt föreningen ger 60 stycken eller 77 % av dessa avtal ett utbyte som motsvarar EKOVISAM:s intentioner om alternativkostnadsbaserad ersättning. Av resterande avtal ger 10 stycken en generösare och 8 stycken en sämre ersättning än vad som förespråkas i EKOVISAM. Elverksföreningen konstaterar i sin rapport att följsamheten till EKOVISAM är stor.

1 mars 1986 presenterade även Sveriges energiföreningars riksorganisation och Småkraftverkens riksförening en utredning i ämnet. Där redovisas 36 avtal med sämre ersättning än vad som motsvarar en tillämpning av

NU 1985/86:17

4 Riksdagen 1985186.17sami. Nr 17

EKOVISAM. Föreningarna menar därför att många eldistributörer inte är beredda att följa utfärdade rekommendationer trots att en särskild kampanj har pågått.

Utskottet anser att ägarna till de små vattenkraftverken måste garanteras en korrekt ersättning för sina kraftleveranser. I annat fall kan statens ambition att stimulera utbyggnad och modernisering av små kraftverk motverkas. Enligt utskottets mening visar de nämnda rapporterna att branschen själv inte helt har kunnat komma till rätta med problemen. Utskottet instämmer därför i den uppfattning som förs fram i motion 1985/86:N412 (c, m, fp, vpk) att ägarna till små kraftverk bör ges en laglig rätt att få priset prövat. Regeringen bör låta utreda hur en sådan lagprövning skall ske och därefter återkomma till riksdagen med förslag till de åtgärder som krävs.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet här har anfört. Ett sådant uttalande ligger i linje med vad som anförs i den nämnda motionen.

Statens vattenfallsverk

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen för nästa budgetår skall anvisa ett reservationsanslag av 2 910 milj. kr. till statens vattenfallsverk. De största posterna i den beräknade medelsförbrukningen på sammanlagt 3 220 milj. kr. är överförings- och distributionsanläggningar (1 745,4 milj. kr.), vattenkraftsanläggningar (1 020,7 milj. kr.) och kärnkraftsanläggningar (326,4 milj. kr.). Skillnaden mellan den beräknade medelsförbrukningen och det föreslagna anslaget förklaras av att den beräknade ingående behållningen är större än den erforderliga medelsreserven.

Ett par delposter i den förordade medelstilldelningen tas upp i motionsyrkanden. Detgällerdels75milj. kr. för förberedelser för byte av ånggeneratorer i kärnkraftverket Ringhals 2, dels 25 milj. kr. för kapitaltillskott till värmeproduktionsbolag. Därutöver berörs i ett motionsyrkande en pågående ombyggnad av kraftledningar. För närvarande finns det sex 220 kVledningar och sju 400 kV-ledningar mellan Indalsälven och Mälardalen. Under senare år har omfattande upprustningsbehov aktualiserats för de sex 200 kV-ledningarna. Enligt planerna skall fem av dessa ersättas med två 400 kV-ledningar. Kostnaden för projektet har beräknats till totalt 2 miljarder kronor i 1984 års prisnivå. Genom ombyggnaden kommer stamnätets förluster att minskas med sammanlagt 350 GWh per år. Dessutom kommer överföringsförmågan att ökas med 500—700 MW. Efter ombyggnaden kan omkring 80 mil ledningsgator återlämnas till markägarna.

Under ifrågavarande punkt i propositionen föreslås vidare att riksdagen skall bemyndiga regeringen att teckna borgen intill sammanlagt 14 034 milj. kr. för lån till bolag i vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier. Därav beräknas högst 595 milj. kr. för lån till eldistributionsföretag. Förslaget innebär en vidgning av ramen med 146 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår. Utskottet tillstyrker detta förslag.

Regeringen föreslår också att riksdagen bemyndigar fullmäktige i riks -

NU 1985/86:17

gäldskontoret att, efter hemställan av regeringen i varje enskilt fall och inom den av riksdagen fastställda ramen för borgensåtaganden, teckna borgen för upplåning utomlands till bolag i vilka vattenfallsverket förvaltar statens aktier. Riksdagen har tidigare bemyndigat riksgäldsfullmäktige att teckna borgen för lån som Forsmarks Kraftgrupp AB tar upp utomlands. Nu föreslås att bemyndigandet utvidgas till att gälla alla bolag i vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier. Även detta förslag tillstyrks av utskottet.

Frågan om byte av ånggeneratorer i Ringhals 2 och medel härför behandlar utskottet i ett senare avsnitt (s. 54 f.).

Vad gäller storleken av anslaget till vattenfallsverket i övrigt föreligger yrkanden i tre motioner. Motionärerna föreslår lägre anslag än regeringen, dock med olika utgångspunkter. 1 motion 1985/86:N314 (m) begärs att riksdagen skall uttala sig för att vattenfallsverkets engagemang i fjärrvärmeanläggningar upphör. Riksdagen uppmanas också att inte bevilja de av regeringen föreslagna medlen för investeringar i värmeproduktionsbolag. Centern begär i motion 1985/86:N447 att anslaget till vattenfallsverket skall minskas med 500 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Detta krav föranleds av att motionärerna är negativa till att verket investerar i två 400 kV-ledningar mellan Indalsälven och Mälardalen. De anser att de föreslagna investeringarna innebär en överdimensionering av överföringskapaciteten med hänsyn till den förväntade långsiktiga elanvändningen. Slutligen har det

1 motion 1985/86:N454 (fp) föreslagits - utan närmare motivering - att anslaget till vattenfallsverket skall reduceras med 80 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.

Utskottet konstaterar att regeringens medelsberäkning avseende värmeproduktionsanläggningar står i överensstämmelse med riksdagens beslut år 1982 om vattenfallsverkets uppgifter. Enligt detta beslut skall verket öka sitt samarbete med kommunerna i lokala energiförsörjningsprojekt. Riksdagen bör beräkna medel för denna verksamhet i enlighet med regeringens förslag. Motion 1985/86:N314 (m) i här behandlad del avstyrks sålunda.

Vad gäller investeringarna i 400 kV-ledningar ser utskottet positivt på möjligheterna att sanera och effektivisera stamnätet. Det är också värdefullt att en stor areal ledningsgator genom ombyggnaden kan friställas för användning i jord- och skogsbruket. Utskottet tillstyrker därför regeringens medelsberäkning för vattenfallsverkets överförings- och distributionsanläggningar. Här aktuell del av motion 1985/86:N447 (c) avstyrks.

Utskottet avstyrker också motion 1985/86:N454 (fp).

Med hänvisning till vad här har anförts föreslår utskottet att riksdagen till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för nästa budgetår anvisar

2 835 milj. kr. förutom de medel som kan komma att anvisas för förberedelser för ånggeneratorbytet i Ringhals 2.

Övrigt

Utskottet behandlar i detta avsnitt tre motionsyrkanden som går ut på att ökade resurser skall komma sådana områden till godo som har berörts av vattenkraftsutbyggnad.

I motion 1985/86:A477 (c) hemställs att riksdagen hos regeringen skall

NU 1985/86:17

begära utredning och förslag i syfte att en del av elkraftsproduktionens överskott skall återföras till vattenkraftskommunerna, t. ex. genom att en viss del av energiskatten överförs till de berörda bygderna. Dessa medel bör enligt motionären utnyttjas för att främja näringslivets utveckling i de aktuella kommunerna.

Utskottet behandlade förra året (NU 1984/85:30 s. 77) ett liknande krav. Detta avstyrktes med hänvisning till att energiskatten på elkraft i de norra delarna av Sverige är 1 öre lägre per kWh än i landets övriga delar. Dessutom erinrade utskottet om de möjligheter som enligt vattenlagen (1983:291) finns för kommuner och regioner att få kompensation för de intrång som en vattenkraftsutbyggnad för med sig. De medel som därmed ställs till förfogande kan användas till att främja näringslivet i berörda bygder. Utskottet kommer även i år till samma slutsats. Motion 1985/86:A477 (c) i här behandlad del avstyrks sålunda.

Motion 1985/86:N409 (fp) innehåller krav på att eltarifferna skall minskas med 15—25 % i de fem nordligaste länen. Motionärerna anför att en orimligt liten andel av industrins utbyggnad sedan sekelskiftet har skett i landets nordliga del trots att industrins expansion till stor del har kunnat ske tack vare den billiga elenergin från Norrland. En sänkning av elpriserna skulle, menar motionärerna, stimulera till ökade industriinvesteringar och ge bättre utvecklingsmöjligheter för energikrävande industrier i den norra regionen av Sverige.

Utskottet har varje år sedan 1981 behandlat en liknande motion (senast NU 1984/85:30 s. 78). Motionerna har genomgående avstyrkts med hänvisning till att både priset och - som ovan nämnts - skatten på elkraft är lägre i de norra delarna av landet. Utskottet hänvisar på nytt till dessa förhållanden och avstyrker sålunda motion 1985/86:N409 (fp).

Utskottet behandlar slutligen i detta avsnitt motion 1985/86:N432 (vpk), i vilken föreslås inrättande av regionala samhällsfonder för stöd till olika investeringar i vattenkraftskommunerna. Motiveringen återfinns i motion 1985/86:Sk535, som har hänvisats till skatteutskottet. Av sistnämnda motion framgår att fonderna skulle tillföras resurser genom att produktionsavgiften på elkraft från äldre vattenkraftverk höjs till 6 öre per kWh. Tanken är att fonderna skulle avgränsas länsvis och att 20 % av medlen direkt skulle tillföras de kommuner som berörs av kraftverksbyggen och regleringar.

När utskottet förra året behandlade en motion med likalydande innehåll avstyrkte utskottet i ett yttrande till skatteutskottet (NU 1984/85:7 y) den föreslagna höjningen av produktionsavgiften på vattenkraft. I konsekvens härmed avstyrkte näringsutskottet yrkandena om inrättande av regionala samhällsfonder (NU 1984/85:23 s. 38). Förslaget om avgiftshöjning avstyrktes även av skatteutskottet. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottens förslag.

Näringsutskottet är fortfarande av samma uppfattning. Motion 1985/ 86:N432 (vpk) avstyrks därför.

Kärnkraft

NU 1985/86:17

Av den samlade nettoproduktionen av elkraft i landet var kärnkraftens andel

27 % år 1980 och 42 % år 1985. År 1990 beräknas andelen bli 47 %. Av de tolv reaktorer sorn ingår i det svenska kärnkraftsprogrammet har de två sista, Forsmark 3 och Oskarshamn 3, tagits i kommersiell drift under år 1985. Den beslutade kärnkraftsutbyggnaden är sålunda nu genomförd.

I de riktlinjer för energipolitiken som riksdagen har fastställt ingår, som inledningsvis (s. 17 f.) har nämnts, att kärnkraftsproduktionen stegvis skall avvecklas, varvid den sista reaktorn skall tas ur drift senast år 2010. Den allmänna strategi för denna process som angavs förra året har regeringen nyligen preciserat i samråd med det organ, energirådet, som regeringen har inrättat för diskussion av åtgärder sammanhängande med kärnkraftsavvecklingen.

Enligt ett redogörande avsnitt i budgetpropositionen (bil. 14 s. 36) innebär denna strategi i huvudsak följande. År 1990 skall regeringen och riksdagen kunna lägga fast en plan för utvecklingen av energihushållning och alternativ energiproduktion. År 1995 skall regeringen och riksdagen kunna fatta beslut om en omställningsplan som konkret visar hur de olika reaktorerna skall fasas ut och ersättas med ny teknik samt om den lagstiftning som skall reglera omställningen. Omställningen skall inledas i slutet av 1990-talet och sedan genomföras successivt fram till det fastställda slutåret 2010.

De handlingslinjer som regeringen sålunda har dragit upp kritiseras dels från moderata samlingspartiets, dels från centerns och vänsterpartiet kommunisternas sida. Kritiken framförs från skilda utgångspunkter.

Det förstnämnda partiet ger genom två partimotioner, 1985/86:N216 och 1985/86:N408, uttryck för en klart positiv uppfattning om kärnkraften. Denna har hittills befunnits vara säker och miljövänlig, anförs det. Säkerheten och ekonomiska bedömningar bör därför få avgöra kärnkraftverkens framtid. Det yrkande som framförs i motion 1985/86:N408 motiveras i motion 1985/86:Jo708, som handlar om miljöfrågor. Där betonas att kärnkraftsproduktionen gör det möjligt att väsentligt minska luftföroreningar och utsläpp av försurande ämnen. I motion 1985/86:N216 tilläggs att kärnvärmereaktorer av Securetyp bör få komma till användning. Sådana skulle, säger motionärerna, bli värdefulla för energiförsörjningen i större städer runt om i världen och vara en värdefull svensk exportprodukt. Motionärernas yrkande är att riksdagen skall ansluta sig till deras synpunkter genom riktningsgivande uttalanden till regeringen.

Centern begär i partimotionen 1985/86:N447 att riksdagen för regeringen skall framhålla vikten av att riksdagens beslut om avveckling av kärnkraften följs upp i konkret handling. Det är synnerligen viktigt, heter det i motionen, att avvecklingen påbörjas så snart som möjligt, eftersom utvecklingen går mot att en allt större del av den elkraft som produceras måste avsättas på värmemarknaden. Likartade synpunkter framförs i motion 1985/86:N433 (c). Det är oacceptabelt, hävdas det här, att fastställandet av omställningsplanen uppskjuts ända till år 1995. Planen borde i stället läggas fast omedelbart. Motionärens yrkande är att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till en konkret avvecklingsplan för kärnkraften på dessa premisser.

Även vänsterpartiet kommunisterna kräver - i partimotionen 1985/

NU 1985/86:17

86:N446 - att avvecklingen skall planeras och genomföras snabbare. Regeringens förslag till omställningsplan borde föreläggas riksdagen senast år 1990.

Utskottet tar först, med anledning av vad som sägs i motion 1985/86:N216 (m), upp frågan huruvida kärnvärmereaktorer - eller närmare bestämt Securereaktorer - skall kunna tillåtas som energialstrare i Sverige. För två år sedan lämnade utskottet (NU 1983/84:30 s. 24 f.) en utförlig redogörelse under rubriken Securereaktorn i kärnkraftsdebatten. Där redovisas att utskottet vid upprepade tillfällen efter folkomröstningen om kärnkraft år 1980 hade avstyrkt motionsyrkanden om förbud mot denna typ av kärnreaktorer. I sina motiveringar hade utskottet emellertid konstaterat att folkomröstningens resultat innebar att byggande av Securereaktorer inte skulle förekomma i Sverige. Riksdagen hade inte gjort något särskilt uttalande i ämnet. Utskottets och riksdagens ställningstaganden i frågan de båda senaste åren (NU 1983/84:30 s. 52 f., NU 1984/85:30 s. 61 f.) har varit av samma innebörd. I reservationer har från moderata samlingspartiets sida krävts att riksdagen skulle göra ett uttalande som undanröjde hindren för bruk av Securereaktorer, medan från centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas sida begärts uttryckligt förbud mot byggande av kärnvärmereaktorer.

Utskottet hänvisar till hur frågan om Securereaktorer har behandlats under de gångna åren och avstyrker motion 1985/86:N216 (m) såvitt den går ut på att det skall kunna ges plats för kärnvärmereaktorer i det svenska energiförsörjningssystemet.

Vad gäller kärnkraftens roll inom energiförsörjningen under kommande år ansluter sig utskottet till de riktlinjer som regeringen har angett i budgetpropositionen och som nyss har refererats. Riksdagens beslut om kärnkraftsavveckling med slutpunkt år 2010 står fast. Motion 1985/86:N216 (m) i här aktuell del och motion 1985/86:N408 (m) avstyrks således. Utskottets uppfattning är att statsmakterna bör inrikta sig på att kunna besluta om en konkret omställningsplan år 1995. Den plan för utvecklingen av energihushållning och alternativ energiproduktion som skall antas fem år dessförinnan kommer att ge underlag för en bedömning av vad varje led i avvecklingen får för konsekvenser och hur dessa bör mötas. Under de närmaste åren är förutsättningarna för en sådan bedömning sämre. Detta har inte beaktats i motionerna 1985/86:N447 (c), 1985/86:N433 (c) och 1985/86:N446 (vpk), där man begär att omställningsplanen skall fastställas med det snaraste (c) resp. år 1990 (vpk). Den omställningsplan som skall gälla måste, om den skall vinna tilltro och vara effektiv som styrinstrument, vara noga preciserad och på varje punkt fullt hållbar. De tre sistnämnda motionerna avstyrks i nu aktuellt hänseende.

Ett återkommande problem vid kärnkraftsblocket Ringhals 2, vilket ägs av statens vattenfallsverk, har varit ett visst läckage i de tre ånggeneratorerna. I regeringens förslag till anslag till vattenfallsverket för det nu innevarande budgetåret ingick, enligt framställning från verket, 95 milj. kr. för förberedelser för byte av dessa ånggeneratorer. De totala kostnaderna för generatorbytet har i november 1985 beräknats till 1 170 milj. kr. Det anslag som riksdagen anvisade våren 1985 innefattade det begärda beloppet av 95 milj.

NU 1985/86:17

kr. (NU 1984/85:30 s. 57, 74). Näringsutskottet underströk att ett byte av ånggeneratorer skulle kunna genomföras endast om de säkerhetsgranskande myndigheterna gav sitt godkännande. Utskottet noterade också att vattenfallsverket bedömde att generatorbytet skulle vara företagsekonomiskt lönsamt att genomföra. Det fanns, sade utskottet, inte anledning för riksdagen att ta initiativ till någon ytterligare prövning av frågan utöver den som ändå skulle ske genom regeringens försorg och av berörda myndigheter. Detta uttalande riktade sig mot en motion (c) där det krävdes att planerna på byte av ånggeneratorer i Ringhals 2 skulle analyseras från säkerhetsmässig, energipolitisk och samhällsekonomisk synpunkt innan ytterligare investeringar tilläts. Samtidigt avvisades motionsyrkanden från centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna om att Ringhals 2 skulle tas ur drift i en nära framtid. Riksdagen gick på utskottets linje och avslog sålunda reservationer (c, vpk) till förmån för de motförslag som har nämnts.

I årets budgetproposition (bil. 14 s. 136) begärs ytterligare 75 milj. kr. avseende förberedelser för byte av ånggeneratorerna i Ringhals 2. I konsekvens med resp. partiers ställningstaganden förra året avstyrks den begärda medelsanvisningen i partimotionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/86:N446 (vpk). I den förra begärs också att riksdagen skall göra ett särskilt uttalande till regeringen av innebörd att Ringhals 2 bör tas ur drift omgående och att tillgängliga medel bör satsas på framtida utvecklingsalternativ, i första hand avseende inhemska bränslen, i stället för på ett generatorbyte. Det är angeläget att Ringhals 2 snarast tas ur drift, heter det i den senare motionen. Åtgärden skulle, hävdar motionärerna, kunna genomföras utan någon som helst planläggning för ersättning av förlorad elproduktion. Även motion 1985/86:N433 (c) innehåller ett yrkande som rör det avsedda bytet av ånggeneratorer i Ringhals 2. Inga medel skulle anslås för detta ändamål; i stället skulle motsvarande resurser satsas på anläggningar för inhemska bränslen.

Efter det att motionerna väcktes har regeringen - den 20 mars 1986 - beslutat att vattenfallsverket får ta medel i anspråk för byte av ånggeneratorer i Ringhals 2. Beslutet avser de 95 milj. kr. för ändamålet som anvisades inom ramen för vattenfallsverkets investeringsanslag för det nu löpande budgetåret. Regeringens beslut innefattar en rad villkor för anslagsanvändningen. Dessutom skall vissa kompletterande åtgärder av utredningskaraktär genomföras. En utförlig redogörelse för regeringsbeslutet och dess motivering har lämnats i det föregående (s. 21 f.).

Utskottet konstaterar att regeringens beslut har fattats efter tillstyrkan av berörda myndigheter, till vilka hör statens strålskyddsinstitut och statens kärnkraftinspektion, och står i överensstämmelse med riksdagens ställningstagande i ämnet förra året. I sin motivering säger regeringen sammanfattningsvis att den har funnit ett ja till ansökan om ånggeneratorbytet vara det alternativ som är mest förenligt med kraven på säkerhet och strålskydd, med avvecklingsstrategin och med utvecklingen av det nya energisystemet och dessutom ekonomiskt mest fördelaktigt. Utskottet gör samma bedömning. Mot denna bakgrund avstyrks de motionsyrkanden som nu är aktuella. Utöver den medelsanvisning som utskottet tidigare (s. 51) har tillstyrkt för vattenfallsverkets del bör, såsom regeringen har föreslagit, 75 milj. kr. ställas

NU 1985/86:17

till verkets förfogande för de kostnader med avseende på generatorbytet som kommer att falla på budgetåret 1986/87.

Med utgångspunkt i vissa uppgifter om kärnkraftens andel i elproduktionen internationellt sett föreslås i motion 1985/86:N424 (s) att riksdagen hos regeringen skall begära initiativ och medverkan syftande till objektiv information om kärnkraftsproduktionen. Den internationella erfarenheten i fråga om haverisäkerhet är god, säger motionärerna. Sverige har varit ett föregångsland när det gäller säkerhetsmässig utveckling, och svensktillverkade reaktorer har visat sig ha en drifttillgänglighet i internationell toppklass. Bakgrunden till beslutet om avveckling av kärnkraften i Sverige är, fortsätter motionärerna, ”djupgående sociala och politiska konflikter”. Många människor hyser en stark rädsla för kärnkraften. En objektiv, bred och allsidig information är, anför motionärerna, ett minimikrav för att åtminstone en del av befogad trygghetskänsla skall återskapas. En omotiverat stor oro och därav föranledda politiska spekulationer får, menar de, inte avgöra den tekniska lösningen av en så viktig fråga som energiförsörjningen i Sverige. ”Kärnkraften i Sverige har sin framtid framför sig även om nu snävt fastlagd tidpunkt för totalavveckling skulle stå fast.”

Utskottet har i det föregående konstaterat att beslutet om en successiv avveckling av kärnkraftsproduktionen i Sverige fram till år 2010 står fast. Eftersom kärnkraftsproduktion förutsätts fortgå till denna tidpunkt är det givetvis angeläget att allmänheten även framgent blir fortlöpande informerad om förutsättningarna för kärnkraftverkens drift och om det system av säkerhetsåtgärder som tillämpas. Informationsverksamhet av detta slag utgör en viktig del av de uppgifter som de olika centrala myndigheterna på kärnkraftsområdet har fått sig pålagda genom sina instruktioner. Statens kärnkraftinspektion skall aktivt bidra till att ge allmänheten insyn i och information om det arbete på kärnsäkerhetsområdet som bedrivs inom landet. Informationen lämnas i olika former, t. ex. genom kvartals- och årsrapporter och genom särskilda informationsmöten. Statens kärnbränslenämnd skall verka för att allmänheten får information om arbetet vad gäller använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från detta samt avveckling och rivning av kärnkraftsreaktorer. Statens strålskyddsinstitut har bland sina uppgifter att sprida upplysning om faror och olägenheter som kan orsakas av strålning. Ett för dessa tre myndigheter gemensamt samarbetsorgan tillkom förra året (prop. 1984/85:120 s. 244 f.). Vid de olika kärnkraftverken finns lokala säkerhetsnämnder med kommunal förankring, till vilkas åligganden hör att svara för information om säkerhetsfrågor på det lokala planet.

Sammanfattningsvis finner utskottet att det sålunda är väl sörjt för att allmänheten skall få del av objektiv information om kärnkraftsproduktionen. Riksdagen har vid den årliga budgetbehandlingen möjlighet att framföra krav och önskemål rörande denna informationsverksamhet. Någon särskild åtgärd med anledning av motion 1985/86 :N424 (s) finner utskottet inte motiverad.

Genom tilläggsinvesteringar skulle de befintliga kärnkraftverkens produktionskapacitet kunna ökas från 58 TWh till 63 TWh per år, hävdas det i motion 1985/86:N423 (m). Oljeförbrukningen skulle då kunna minska i

NU 1985/86:17

motsvarande mån, vilket skulle vara värdefullt från miljösynpunkt. Motionären vill att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen till förmån för sådana investeringar.

Kärnkraftsanläggningarna i vårt land uppvisar, enligt vad utskottet har erfarit, totalt sett en tillgänglighet som väsentligt överträffar kalkylerna. Årsproduktionen närmar sig nu nivån 62 TWh. Därtill kommer att effekthöjningar planeras för vissa reaktorers del. De förutsätter tekniska ändringar, som kan genomföras till låga kostnader. För dessa ändringar krävs tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Ansökningar om sådant tillstånd prövas för närvarande.

Mot här angiven bakgrund finner utskottet att det berörda yrkandet i motion 1985/86:N423 (m) inte ger anledning till någon åtgärd från riksdagens sida.

All elenergi som produceras i kärnkraftverk bör enligt centerns partimotion 1985/86:N447 belastas med en särskild avgift av 2 öre per kWh. Avgiftsintäkterna, vid nuvarande kärnkraftsproduktion ca 1,1 miljarder kronor per år, skulle tillföras en nyinrättad energins utvecklingsfond. Fondmedlen skulle användas för genomförande av åtgärder - avseende dels energihushållning och effektivare energianvändning, dels alternativ energiproduktion - som behövs för att kärnkraften skall kunna ersättas i energisystemet. Motionärerna vill att riksdagen skall besluta att en sådan utvecklingsavgift skall tas ut fr. o. m. den 1 juli 1986. Samtidigt skulle regeringen anmodas att lämna förslag till en energins utvecklingsfond enligt de riktlinjer som förordas i motionen.

Energiforskningsutredningen har, såsom redovisats i det föregående (s. 23), i slutet av år 1985 publicerat en idépromemoria där ett liknande förslag skisseras. Kärnkraftsavgiften skulle dock enligt detta först efter tio år nå en maximinivå av 1 öre per kWh, medan motionärerna vill att den redan från början skall vara 2 öre per kWh.

Utskottet finner det uppenbart att riksdagen inte har underlag för att fatta sådana beslut som påkallas i den nu behandlade delen av motion 1985/ 86:N447 (c). Motionen avstyrks sålunda i angiven del.

Mottryckskraft

Med mottryckskraft avses samproduktion av elenergi och värme. Ånga från en bränsleeldad ångpanna driver en turbin som är kopplad till en elektrisk generator. Efter att ha passerat turbinen används ångan i industriella processer eller för att värma vatten till fjärrvärme. I det förra fallet talar man om industriell mottryckskraft, i det senare om kraftvärme. År 1985 var elproduktionen i industriella mottrycksanläggningar enligt preliminära uppgifter ca 2,5 TWh och i kraftvärmeverk ca 2,8 TWh.

I ett mottryckskraftverk kan 80-90 % av insatt bränslemängd tillgodogöras för produktion av elenergi och värme. Som jämförelse kan nämnas att verkningsgraden i ett kondenskraftverk uppgår till ca 40 %. En förutsättning för den höga verkningsgraden i mottrycksproduktionen är dock att det finns fullvärdig avsättning för värmeproduktionen. Detta innebär omvänt att

NU 1985/86:17

värmebehov är en förutsättning för mottrycksproduktion.

Statens energiverk redovisade i februari 1986 på regeringens uppdrag två rapporter angående kraftvärmeproduktion. I den ena rapporten presenteras en kartläggning av den nuvarande kommunala kraftvärmeproduktionen och en prognos fram till år 1990 (Kraftvärme i kommunerna. Statens energiverks rapportserie 1986:2). Den andra rapporten är en teknikorienterad studie angående småskalig kraftvärmeproduktion (Småskalig kraftvärme. Statens energiverks rapportserie 1986:1). Energiverket har tidigare på uppdrag av regeringen utrett utvecklingen av den industriella mottrycksproduktionen (Industriellt mottryck. Produktion. Potential. Prognos. November 1984). Verket kommer fortsättningsvis att en gång per år - med början i oktober 1986 - redovisa den aktuella utvecklingen av såväl industriellt mottryck som kraftvärme.

Energiverket har i sina utredningar beräknat den potentiella elproduktionskapaciteten år 1990 i mottrycksanläggningar. Totalt beräknas kapaciteten uppgå till mellan 10 och 13 TWh år 1990, varav det industriella mottrycket beräknas svara för 5 TWh. Under 1990-talet finns en potential för ytterligare 4 TWh i småskalig kraftvärmeproduktion.

I två motioner betonas vikten av att befintliga mottrycksanläggningar bibehålls. I motion 1985/86:N447 (c) begärs - med hänvisning till en motion förra året - att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om mottryckskraft. Det skulle bl. a. innebära en markering av vikten av att nuvarande överskottssituation i fråga om elproduktion inte leder till att befintliga mottrycksanläggningar läggs ned. Vidare skulle riksdagen begära att regeringen klart anger vilken omfattning mottrycksproduktionen kan bedömas få och att konkreta åtgärder vidtas i syfte att uppsatta mål skall kunna nås. Vänsterpartiet kommunisterna hemställer i sin motion 1985/ 86:N446 att riksdagen beslutar om ett förbud mot nedläggning av användbara mottrycksanläggningar.

Utskottet konstaterar att det inför kärnkraftsavvecklingen är angeläget att skapa största möjliga underlag för samtidig produktion av elenergi och värme. Utskottet delar följaktligen motionärernas uppfattning att befintliga mottrycksanläggningar bör bibehållas. Statens energiverk har i sina rapporter visat att det år 1990 finns en aktningsvärd potential för elproduktion i mottrycksanläggningar. Utskottet ser det som mycket viktigt att mottrycksunderlagens fortsatta utveckling noga följs. Utskottet noterar härvidlag att energiverket årligen kommer att rapportera om denna utveckling.

Mot bakgrund av vad som här har anförts anser inte utskottet att några ytterligare åtgärder är påkallade. Motionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/ 86:N446 (vpk) i här behandlade delar avstyrks därför.

Vindkraft

Det svenska vindkraftsprogrammet inleddes år 1975 som en del i det projekt för forskning inom energiområdet som då startade efter beslut av riksdagen. Efter ett skede av teoretiska studier och försök kom tyngdpunkten i programmet att läggas på utveckling av stora vindkraftsaggregat, dvs. aggregat i storleksklassen flera MW. Två fullskaleprototyper har byggts. Den

NU 1985/86:17

ena, vindkraftverket i Maglarp i Skåne, levererade effekt till elnätet första gången år 1982. Den andra prototypen, med placering vid Näsudden på södra Gotland, kopplades in på elnätet år 1983.

Hösten 1985 träffades en överenskommelse mellan staten och kraftindustrin om ett nytt utvecklingsprogram för vindenergin. Ett särskilt bolag skall bildas där parterna finansierar hälften vardera. Bolaget skall på basis av erfarenheter från prototyperna i Maglarp och på Näsudden genomföra en s. k. konceptstudie genom vilken huvuddragen i nästa stora vindkraftsaggregat skall konstrueras. Vidare skall bolaget låta bygga ett medelstort aggregat i 1 MW-klassen.

I tre motioner framförs olika krav rörande den fortsatta utvecklingen av vindkraften.

Centern, som önskar en meningsyttring av riksdagen i ämnet, anför i motion 1985/86:N447 med hänvisning till en motion förra året att vindkraftsprogrammet bör drivas vidare med att ytterligare aggregat uppförs. Stöd föreslås kunna utgå till investeringar i bl. a. aggregat med en effekt på 0,5—5 MW. Medel för sådant stöd skulle anvisas från oljeersättningsfonden. För små vindkraftverk borde, fortsätter motionärerna, stöd utgå enligt samma grunder som för små vattenkraftverk. Kraftföretagen borde ta ett betydande ansvar för utvecklingen på vindenergiområdet.

I motion 1985/86:N437 (c) begärs att riksdagen hos regeringen skall hemställa om förslag till åtgärder som främjar vindkraftsindustrin i Sverige. För att denna industri skall utvecklas positivt är det, menar motionärerna, nödvändigt att få i gång en kommersiell tillverkning av medelstora vindkraftverk för export.

Vänsterpartiet kommunisterna hemställer i motion 1985/86:N446 att riksdagen av regeringen skall begära en detaljerad plan för ett stort statligt vindkraftsprogram. Partiet hänvisar härvidlag till en motion förra året. Vindkraftsprogrammet skulle ha en planerad kapacitet på ca 10-15 TWh per år. Denna kapacitet skulle systematiskt introduceras i anslutning till att kärnkraften tas ur elförsörjningen. Motionärerna hävdar att det avtal om utbyggnad av vindenergin som regeringen träffade med kraftindustrin förra året inte är tillräckligt offensivt och att det överlåter initiativet till industrin på ett sätt som inte kan accepteras.

Enligt gällande energipolitiska riktlinjer skall den fortsatta utvecklingen av vindkraften i Sverige ske i flera steg i vilka ytterligare generationer av vindkraftsaggregat successivt kan byggas och utvärderas. Utskottet noterar med tillfredsställelse att kraftindustrin avser att medverka i denna utveckling inom ramen för det särskilda bolag som nu är under bildande. Upphandlingen av ett medelstort aggregat och konceptstudien kring ett större ger möjlighet att upprätthålla och utveckla den svenska industriella kompetensen på vindkraftsområdet.

Beträffande stöd till utvecklingen av vindkraften har regeringen i proposition 1985/86:102 om införandet av ett nytt stödprogram för utveckling av ny teknik, vilken utskottet har behandlat tidigare i detta betänkande, angivit att stöd från detta program bör kunna ges för provning och demonstration av vindkraftsaggregat. Därutöver lämnas stöd från energiforskningsprogrammet.

NU 1985/86:17

59 Mot bakgrund av vad som nu anförts ser utskottet inget skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av här behandlad del av motion 1985/86:N447 (c) och motion 1985/86:N437 (c). Dessa avstyrks därför.

Utskottet anser vidare att det inte finns skäl för en sådan plan för ett stort statligt vindkraftsprogram som föreslås i motion 1985/86:N446 (vpk). Som tidigare har framhållits bör utvecklingen ske i flera steg. Utskottet vill också mer än motionärerna betona betydelsen av kraftföretagens medverkan i utvecklingen av vindkraften i Sverige. Motion 1985/86:N446 (vpk) i här aktuell del avstyrks sålunda.

Eldistribution, elsäkerhet

I detta avsnitt tar utskottet upp frågor om bl. a. elsystemets sårbarhet och beredskapen mot störningar i elförsörjningen. Här behandlas också särskilt eldistributionen på landsbygden.

Elsystemets sårbarhet

I centerns motion 1985/86:N447 begärs ett uttalande av riksdagen om elsystemets sårbarhet och om eldistributionssystemet med hänvisning till vad som anfördes i en motion förra året. Där sades att ett viktigt skäl för att undvika en hög andel elvärme är den ökade sårbarhet och de krav på investeringar i effektutbyggnader som detta innebär, eftersom elsystemet måste dimensioneras efter den högsta belastningen. Detta gäller såväl produktion som distribution. För att elvärmeabonnenterna skall stimuleras att i högre grad ha egen reserveffekt för uppvärmning vid kall väderlek bör eltaxan i högre grad gynna detta.

När utskottet förra året (NU 1984/85:30 s. 90 f.) behandlade ett yrkande (c) av samma innebörd som det nu aktuella underströk utskottet att eltaxorna successivt hade fått en alltmer kostnadstrogen utformning. Vidare erinrade utskottet om möjligheterna till återbetalning av energiskatt för elenergi som under vissa förutsättningar förbrukas i avkopplingsbara elpannor. Motionen avstyrktes. Centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet reserverade sig. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet gör samma bedömning i år. Eltaxorna anpassas i allt högre utsträckning efter kostnaderna. För högspänningstarifferna har en omfattande kostnadsanpassning uppnåtts. Som alternativ till de normala lågspänningstarifferna har bl. a. statens vattenfallsverk för några år sedan infört en säsongdifferentierad tariff. Den stimulerar användning av elvärme under låglasttid och användning av andra uppvärmningsalternativ under höglasttid. Enligt vad utskottet har erfarit har verket beslutat att säsongdifferentierad taxa skall vara obligatorisk för nya kunder fr. o. m. den 1 april 1987. Detta tillämpas redan av Sydkraft AB. Vidare kan nämnas att Svenska elverksföreningen leder ett projekt som har till mål att stimulera eldistributörerna att införa säsongdifferentierade taxor. De här angivna åtgärderna syftar bl. a. till att en så jämn elbelastning som möjligt skall åstadkommas. Utskottet räknar också med att tillkommande användning av elenergi för uppvärmning totalt sett endast till begränsad del ökar elbelastningens temperaturkänslighet under höglasttid.

NU 1985/86:17

60 Med hänsyn till vad här har anförts anser utskottet att riksdagen inte bör göra ett sådant uttalande som föreslås i den nu behandlade delen av motion 1985/86:N447 (c). Motionen avstyrks alltså i ifrågavarande del.

Eldistributionen på landsbygden

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att reservationsanslaget Främjande av landsbygdens elektrifiering skall beräknas till 2,5 milj. kr. för budgetåret 1986/87. Från anslaget utgår stöd till landsbygdens elförsörjning. Stöd kan beviljas till nyanläggning, bl. a. för elektrifiering av äldre helårsbebodda fastigheter i glesbygd, och till upprustning av elektriska distributionsnät på landsbygden. Beslut om sådant stöd fattas av statens energiverk.

Riksdagen beslutade våren 1980 (prop. 1979/80:100 bil. 17, NU 1979/ 80:36, rskr. 1979/80:248) om stödverksamhetens omfattning för en tioårsperiod. Stöd skulle lämnas för upprustning med 2 milj. kr. per år under fem år (t. o. m. budgetåret 1984/85) och för nyanläggningar med 2,5 milj. kr. per år under tio år (t.o.m. budgetåret 1989/90).

Sedan energiverket anmält ett fortsatt behov av medel för att redan påbörjade upprustningar skulle kunna fullföljas beslöt riksdagen våren 1985 (prop. 1984/85:120, NU 1984/85:30, rskr. 1984/85:362) att medelsramen 2,5 milj. kr. per år för nyanläggningar skulle få användas även för upprustningsändamål.

Det av regeringen föreslagna anslaget om 2,5 milj. kr. för nästa budgetår står sålunda i överensstämmelse med riksdagens tidigare beslut.

1 två motioner, 1985/86:N447 (c) och 1985/86: A477 (c), begärs att anslaget uppräknas till 4,5 milj. kr. I den förstnämnda motionen sägs att ökningen i förhållande till regeringens förslag främst bör användas till upprustning av befintliga men nu olönsamma nät.

Med hänsyn till tidigare nämnda riksdagsbeslut finner utskottet ingen anledning att nu förorda en utökad medelsram. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag om medel för det nu behandlade anslaget. Av det sagda framgår att utskottet samtidigt avstyrker motionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/86:A477 (c) i här behandlade delar.

Ytterligare ett förslag i motion 1985/86:N447 (c) gäller eldistributionen på landsbygden. Med hänvisning till en motion förra året sägs att det har blivit allt svårare för lokala företag med distribution utanför tätorterna att klara konkurrensen. Kostnaderna för elnäten i glesbygder, anför motionärerna, gör det nästan omöjligt för ett aldrig så effektivt företag att hålla jämna steg med företag med tätortsdistribution. I motionen begärs därför att regeringen skall uppdra åt statens energiverk att utreda möjligheten att ge eldistributörer på landsbygden bättre ekonomiska förutsättningar. Ett system för omfördelning av elskatten mellan tätorts- och glesbygdsdistribution föreslås i motionen. Enligt detta förslag skulle elföretagen få betala elskatt efter ekvivalent ledningslängd. Detta skulle enligt motionärerna ge en ökad kostnadsneutralitet mellan företag med olika distributionsförutsättningar. I motion 1985/86:N428 (c) framförs - med samma hänvisning - liknande krav som i den nyss nämnda motionen.

Utskottet behandlade ett sådant krav förra året (NU 1984/85:30 s. 88).

NU 1985/86:17

61 Med hänvisning till att utskottet då hade erfarit att statens energiverk hade för avsikt att kartlägga de skillnader i elpris som tillämpas av olika eldistributörer avstyrktes motionen. Centerpartiets företrädare i utskottet reserverade sig. Riksdagen följde utskottet. Energiverket har påbörjat den nyss nämnda utredningen. Den beräknas bli färdigställd under år 1986.

Energiverkets kartläggning torde kunna ge underlag för säkrare bedömningar än som för närvarande kan göras om vilka pris- och kostnadsskillnader som faktiskt förekommer mellan olika eldistributörer. Utskottet ser mot här angiven bakgrund och på samma sätt sorn förra året inget skäl för riksdagen att begära den typ av utredning som motionärerna föreslår. Motion 1985/86:N447 (c) i här behandlad del och motion 1985/86:N428 (c) avstyrks sålunda.

Beredskap mot störningar i elförsörjningen m. m.

I slutet av år 1983 drabbades stora delar av Sverige av störningar i elförsörjningen. Till följd av ett fel i ett kopplingsorgan vid Enköping avbröts kraftleveranserna till södra hälften av landet. Regeringen tillkallade med anledning härav en kommission för att utreda elförsörjningens sårbarhet och lämna förslag i ämnet.

Resultatet av kommissionens arbete redovisades i augusti 1984 i betänkandet (SOU 1984:69) Säker elförsörjning. Kommissionen uttalade bl. a. att flertalet viktiga samhällsfunktioner klarar elavbrott under 12-24 timmar med befintlig och planerad reservkraft utan större negativa samhällseffekter. Vid längre elavbrott på upp till två tre dygn uppstår större problem. Kommissionen ansåg därför att ökad uppmärksamhet borde ägnas åt sådana elavbrott. Beträffande jordbruket fann kommissionen det önskvärt att fler lantbruk anskaffade reservkraft. Det fanns dock enligt kommissionen inte tillräckliga motiv för att föreslå statliga bidrag till detta ändamål. Däremot ansågs det att statliga lånegarantier borde kunna lämnas för investeringar i reservkraft.

Beredskapen mot störningar i elförsörjningen togs upp i proposition 1984/85:120 om riktlinjer för energipolitiken. Riksdagen (NU 1984/85:30, rskr. 1984/85:362) godkände i propositionen angivna riktlinjer för elförsörjningen liksom föreslagna grunder för stöd för anskaffande av reservkraftverk inom jordbruket. Grunderna innebar att statliga lånegarantier kan lämnas för detta ändamål.

Under våren 1985 beställde regeringen tre utredningar med sikte på att öka beredskapen vid svåra elavbrott. Åt statens energiverk uppdrogs att utreda behovet av åtgärder för att förebygga långa elavbrott i fred och för att begränsa konsekvenserna av sådana elavbrott. Socialstyrelsen fick i uppdrag att inventera reservkraften vid landets sjukhus. Vidare skulle transportrådet utreda drivmedelsförsörjningen vid elavbrott i fred. Alla tre utredningarna färdigställdes kring årsskiftet 1985-1986.

Enligt energiverkets utredning har det svenska elförsörjningssystemet en hög driftsäkerhet som successivt ökar ytterligare genom ny- och ombyggnader av elnäten. Verket anser att det är viktigast att förbättra beredskapen för åtgärder vid långvariga elavbrott hos eldistributörer, kommuner och elför -

NU 1985/86:17

brukare så att man kan reducera konsekvenserna av avbrott som trots allt inträffar. Energiverket anser att störningskänsliga elabonnenter själva måste planera och förbereda åtgärder för att lindra negativa konsekvenser vid elavbrott. Då det gäller störningskänsliga lantbruk finns stora behov av reservelverk. Energiverket har därför tillsammans med berörda parter låtit utarbeta en kravspecifikation för traktordrivna reservelverk. Elverk som har konstruerats för att uppfylla denna specifikation provas för närvarande av statens maskinprovningar. Ca 18 000 lantbruk beräknas ha behov av sådana reservelverk.

Socialstyrelsens inventering visar bl. a. att flertalet reservkraftsaggregat vid landets sjukhus ger otillfredsställande effekt och att omkring en tredjedel av alla sjukhus helt saknar reservkraft. I transportrådets utredning påpekas att det, med undantag för försvarsmakten, i huvudsak saknas reservaggregat för drivmedelspumpar. Ett elavbrott under två till tre dagar bedöms medföra väsentliga problem även för prioriterade förbrukarkategorier. De nu nämnda myndighetsrapporterna bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Utskottet behandlar här åtta motioner som ur olika aspekter tar upp beredskapen mot elavbrott m. m. De berörda motionerna är 1985/86:Fö202 (m), 1985/86:N406 (c), 1985/86:N413 (c), 1985/86:N415 (s), 1985/86:N416 (s), 1985/86:N427 (c), 1985/86:N436 (c) och 1985/86:N449 (m). Försvarsutskottet har avgivit yttrande över dessa motioner (FöU 1985/86:6 y). Innebörden av motionsförslagen har refererats i yttrandet, som finns fogat till detta betänkande som bilaga (s. 117 f.).

Försvarsutskottet uttalar i sitt yttrande till näringsutskottet att det finns två grundläggande orsaker till att läget nu är otillfredsställande. Den ena är att beredskapshänsyn på många håll länge har varit en okänd företeelse i den ordinarie verksamheten. Redan fattade beslut och pågående arbete inom bl. a. regeringskansliet måste snabbt leda till förbättringar i detta avseende. Den andra huvudorsaken till det nuvarande läget anses vara att det råder osäkerhet om ansvarsfördelningen beträffande reservanordningar. Förhoppningar om statsbidrag till investeringar för försvarsberedskap kan ha avhållit från nödvändiga åtgärder i syfte att möta störningar i fredstid. För att påskynda utvecklingen bör riksdagen nu enligt försvarsutskottet ställa sig bakom följande principiella inriktning beträffande reservanordningar för elavbrott.

I första hand bör anskaffas reservanordningar som tillgodoser nödvändiga behov vid störningar i fredstid. För varje samhällsviktig verksamhet bör vederbörande företag, kommun, affärsdrivande verk eller statlig myndighet ställa sig frågan hur verksamheten påverkas av ett långvarigt elavbrott. Ansvaret för att beredskapsåtgärder vidtas i fråga om en viss verksamhet, och även kostnadsansvaret, bör enligt försvarsutskottet åvila den som svarar för verksamheten under ostörda förhållanden. Som stimulans till planering, investeringar m.m. utanför den statliga sektorn kan staten ta initiativ till vissa åtgärder. Det rör sig främst om utbildning och övningar men också om t. ex. sådana åtgärder som statens energiverk i samråd med andra har vidtagit för att underlätta anskaffning av traktordrivna reservelverk. Försvarsutskottet anser dock att statsbidrag för investeringar eller andra beredskapsåtgärder inte bör påräknas.

NU 1985/86:17

63 Beträffande krigsbehoven bör riksdagen enligt försvarsutskottets mening uttala sig för att ansvarsförhållanden och ambitionsnivåer bestäms under år 1987, om möjligt i samband med riksdagens långsiktiga försvarsbeslut.

När det gäller lantbrukets beredskap mot avbrott i elförsörjningen anser försvarsutskottet att jordbrukare vilkas verksamhet är känslig för elavbrott i eget intresse bör sörja för att ha tillgång till reservkraft. Det kan inte förutsättas att kommunerna har möjlighet att hjälpa lantbrukare vid elavbrott. Något statsbidragssystem bör inte tillskapas men åtgärder som underlättar anskaffningar och samarbete mellan flera lantbruk bör stödjas.

Vad gäller kommunerna anser försvarsutskottet det vara angeläget att ökad uppmärksamhet ägnas åt reservanordningar inom den kommunaltekniska försörjningen. Reservanordningar för vårdinrättningar, radiosändare, lagercentraler, vägstationer m. m. måste också tillkomma i ökad utsträckning. Reservpumpar för drivmedel behövs både vid stationer som är öppna för allmänheten och hos myndigheter, företag m.fl. som har egna drivmedelsanläggningar.

Enligt försvarsutskottets mening bör riksdagen med anledning av ifrågavarande motionsyrkanden som sin mening ge regeringen till känna vad som anförs i försvarsutskottets yttrande. I en avvikande mening (c) föreslås att statsbidrag för anskaffning av reservaggregat till lantbrukare med djurhållning skall utgå under en övergångstid med förslagsvis 25 % av kostnaderna för aggregat och installation.

Näringsutskottet instämmer i vad försvarsutskottet har anfört om beredskapen mot störningar i elförsörjningen. Riksdagen bör sålunda enligt näringsutskottets uppfattning göra ett uttalande till regeringen av den innebörd som försvarsutskottet har föreslagit och som här har återgivits.

Högspänningsledningar

Frågan om eventuella hälsorisker i samband med elektriska och magnetiska fält från kraftledningar tas upp i motion 1985/86:N426 (c). Motionärerna aktualiserar detta ämne mot bakgrund av vattenfallsverkets planerade ombyggnad av en kraftledning mellan Ljusdal och Gustafs i Gävleborgs län. I motionen krävs att riksdagen hos regeringen skall begära att den planerade ombyggnaden sker på det sätt Ovanåkers kommun och länsstyrelsen i Gävleborgs län anvisat. Vidare begär motionärerna att riksdagen hos regeringen skall hemställa om dels fortsatt forskning om hälsorisker med anledning av högspänningsledningar, dels en översyn av 1902 års ellag i syfte att utöka föreskrivet avstånd mellan ledningar och bebyggelse.

Vad gäller den aktuella ombyggnaden av kraftledningen i Gävleborgs län har statens vattenfallsverk efter överläggningar i februari 1986 med länsstyrelsen, aktuella kommuner och berörda fastighetsägare modifierat sitt förslag till sträckning av kraftledningen. Länsstyrelsen i Gävleborgs län skall nu yttra sig över det nya förslaget, varefter statens energiverk har att ta ställning till vattenfallsverkets förslag. Därefter kommer regeringen att avgöra frågan. Utskottet ser mot denna bakgrund ingen anledning för riksdagen att vidta några åtgärder i ärendet.

Beträffande högspänningsledningars eventuella hälsorisker gäller att

NU 1985/86:17

regeringen har uppdragit åt statens energiverk att årligen rapportera om utvecklingen av forskningen inom detta område. Dessutom pågår inom Ingenjörsvetenskapsakademien en uppdatering av en rapport från år 1983 om biologiska effekter av kraftledningars elektriska och magnetiska fält. Nyligen har också lantbruksuniversitetet redovisat en undersökning om högspänningsledningars eventuella effekter på djur. I undersökningen har inte några sådana effekter kunnat påvisas. Vidare har statsrådet Dahl under år 1985 haft överläggningar med representanter för berörda myndigheter, organisationer och fackliga organisationer för att få forskningsläget allsidigt belyst. Hon har meddelat sin avsikt att kalla till nya överläggningar under år 1986.

Med hänvisning till de olika forskningsinsatser som för närvarande sker inom detta område är det enligt utskottets mening inte påkallat med några ytterligare åtgärder. Utskottet anser inte heller att det behövs någon översyn av ellagen i enlighet med motionens intentioner. Det kan här påpekas att det numera är energiverket som fastställer det aktuella avståndskravet. Dessförinnan fanns föreskrifter om detta inskrivna i ellagen.

Av vad utskottet här har anfört framgår att motion 1985/86:N426 (c) avstyrks.

V ärmeförsör jning

Värmeförsörjningen svarar för knappt 30 % av den totala slutliga energianvändningen. Energin utnyttjas för att värma byggnader och för att bereda tappvarmvatten. Under den senaste tioårsperioden har värmeförsörjningen undergått en snabb förändring. Oljeanvändningen har minskat kraftigt samtidigt som fjärrvärme och elvärme har kommit att svara för en betydande del av uppvärmningen i landet.

I det följande behandlar utskottet fem motionsyrkanden som på olika sätt berör värmeförsörjningen.

I motion 1985/86:N447 (c) krävs med hänvisning till en motion förra året ett riksdagsuttalande om stöd till injustering av fastighetsanknutna värmesystem. Enligt motionärerna bör fjärrvärmenäten anordnas för låga driftstemperaturer. Målet måste vara att även befintliga värmesystem skall anpassas till lägre driftstemperatur. I motionen anförs att inget statligt bidrag borde utgå till injusteringsarbete som inte uppfyller detta mål.

För att värmepumpar och solvärme i fjärrvärmesystem skall kunna utnyttjas väl bör temperaturen i fjärrvärmenäten inte vara alltför hög. Inom ramen för de statliga energisparbidragen för vissa åtgärder i bostadshus har stöd lämnats till injustering av värmesystem. Sedan den 1 mars 1985 har det i bostadsstyrelsens föreskrifter för stödet angivits att låg temperatur bör eftersträvas vid sådant injusteringsarbete. I februari 1986 beslutade dock regeringen att statliga energisparbidrag till åtgärder med VVS-teknisk inriktning-1, ex. injustering av värmesystem - tills vidare inte skulle lämnas. Det i motionen åberopade stödet utgår således inte för närvarande. Utskottet ser därför ingen anledning för riksdagen att göra ett särskilt uttalande i enlighet med motionärernas önskemål. Motion 1985/86:N447 (c) i här aktuell del avstyrks alltså.

NU 1985/86:17

5 Riksdagen 1985186.17sami. Nr 17

I samma motion påyrkas att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall ansluta sig till vad motionärerna har anfört om värmepumpar. De understryker vikten av att satsningar görs på nya system av värmepumpar samt på forskning och utvecklingsarbete kring bränsledrivna och kemiska värmepumpar.

Stöd till forskning om nya typer av värmepumpar lämnas för närvarande från energiforskningsprogrammet. För innevarande budgetår har anslagits preliminärt 12,4 milj. kr. för detta ändamål. Regeringen har i den tidigare behandlade propositionen om införande av ett nytt stödprogram för teknikutveckling vidare angivit att stödet även bör kunna användas för introduktion av ny teknik för värmeförsörjning. Där anförs bl. a. att behov av stödinsatser kan föreligga för utveckling av nya typer av värmepumpar.

Med hänsyn härtill anser utskottet att det inte krävs något uttalande av riksdagen på grundval av den nu behandlade motionen. Följaktligen avstyrks ifrågavarande del av motion 1985/86:N447 (c).

Centerns motion 1985/86:N447 innehåller även yrkanden om åtgärder för att främja solvärmetekniken. Liknande önskemål förs fram i motion 1985/ 86:N438 (c). Utskottet har tidigare (s. 43) behandlat kravet i de båda motionerna om att investeringsstödet till solvärmeanläggningar skall förlängas efter år 1986, då det enligt riksdagens beslut skall upphöra att utgå. I motionerna begärs därutöver fortsatt stöd till forskning och utveckling inom solvärmeområdet. Med hänvisning till en motion förra året anförs i partimotionen att en djärv satsning på solenergi kan ge Sverige ett bra försprång på området med stärkt ekonomi och ökad sysselsättning som följd. I motion 1985/86:N438 (c) krävs en meningsyttring av riksdagen om riktlinjer för utnyttjande och utveckling av solvärmeteknik i enlighet med vad som redovisas i motionen. Om inte Sverige skall förlora sin ledande roll avseende plana högeffektiva solfångare och systemteknik krävs, menar motionärerna, fortsatta forsknings- och utvecklingsinsatser.

Utskottet vill även i denna fråga hänvisa till energiforskningsprogrammet och det av regeringen föreslagna stödsystemet för utveckling av ny teknik. För budgetåret 1985/86 har preliminärt 5,6 milj. kr. anslagits från energiforskningsprogrammet för forskning om solvärmeteknik. Motionerna 1985/ 86:N447 (c) och 1985/86:N438 (c) i här behandlade delar avstyrks sålunda.

Slutligen behandlas i detta avsnitt ett yrkande i centerns partimotion 1985/86:N447 angående direktverkande elvärme.

Riksdagen beslutade år 1981 (prop. 1980/81:133, CU 1980/81:37, rskr. 1980/81:384) att användning av direktverkande elvärme endast skulle tillåtas i speciellt energisnåla byggnader enligt de s. k. ELAK-kraven. Detta villkor anses vara uppfyllt för byggnader där behovet av elenergi för uppvärmning och tappvarmvattenberedning har minskats med i genomsnitt 40 % av behovet av elenergi för uppvärmning om byggnaderna hade utförts enligt minimikraven på värmeisolering och luftomsättning i SBN 1980 (Svensk byggnorm). En närmare redogörelse lämnade utskottet förra året (NU 1984/85:30 s. 97 f.).

Centern begär i nyssnämnda motion - med hänvisning till en motion förra året - en skärpning av de byggnadstekniska kraven för att direktverkande

NU 1985/86:17

elvärme skall få installeras. I motionen förordas att det 40-procentiga hushållningskravet skall beräknas på energibehovet för såväl uppvärmning som varmvattenberedning. Vidare anförs att det kan finnas skäl att utvärdera erfarenheterna av gällande regler med hänsyn till den teknikutveckling som har ägt rum. Enligt motionärerna bör därför ELIN ges i uppdrag att utvärdera gällande regler och lägga fram förslag om ytterligare skärpta krav för direktverkande elvärme i syfte att motverka ökad sårbarhet i värmeförsörjningen.

Som tidigare nämnts avlämnade ELIN sitt huvudbetänkande i mars 1986.1 utredningens uppgifter har ingått att närmare analysera hur användningen av direktverkande elvärme har utvecklats och om det finns behov av korrigerande åtgärder från statens sida för att styra elanvändningen så att den står i samklang med de övergripande energipolitiska målen.

I utredningen redovisas att andelen nyproducerade småhus som installeras med enbart direktverkande elvärme har sjunkit kraftigt sedan mitten av 1970-talet. År 1985 uppgick andelen till 12 % att jämföra med drygt 70 % tio år tidigare. Det påpekas vidare i utredningen att flertalet av de småhus som nu byggs är mycket energisnåla. Med hänsyn härtill anser utredaren att tillkommande elanvändning i nya småhus kan förväntas få en relativt blygsam roll för den totala elefterfrågan. Någon skärpning av ELAK-kraven förordas därför inte. Det finns dock enligt utredningen anledning för statsmakterna att noga följa utvecklingen av den direktverkande elvärmen under de närmaste åren. Det föreslås därför att en ny utvärdering skall göras omkring åren 1987—1988.

På grundval av vad som här har anförts kommer utskottet till slutsatsen att det inte nu krävs någon skärpning av ELAK-kraven. Här aktuell del av motion 1985/86:N447 (c) avstyrks sålunda.

Torvbrytning

Torvbrytning bedrivs för närvarande av ett femtiotal företag i landet. Hittills uppförda anläggningar har kapacitet för att under ett normalår utvinna en bränslemängd om ca 2 TWh per år. Brytningen sker både med frästorvsteknik och med stycketorvsteknik. Dessa tekniker kännetecknas av att de initiala investeringarna är relativt stora och av att brytningen kommer i gång först efter tre till fyra år. Brytningssäsongen är kort och väderberoendet starkt.

Landets torvtillgångar är spridda över i stort sett hela landet. Omfattningen av de exploaterbara tillgångarna är dock oklar då torvinventeringarna fortfarande är bristfälliga. Bl. a. saknas ofta uppgifter om torvens kvalitet i olika avseenden samt myrarnas dränerbarhet och djup. Hur stor andel av torvmarkerna som är värd att bryta är därför svårt att bedöma. Statens energiverk genomför för närvarande på regeringens uppdrag en torvmarksinventering. Därvid undersöks torvmarkerna med avseende på bl. a. tekniska och ekonomiska förutsättningar för utvinning av torven.

Den 1 juli 1985 infördes lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter m. m. (prop. 1984/85:120, NU 1984/85:27, rskr. 1984/85:363). För undersökning

NU 1985/86:17

och bearbetning av torvfyndigheter krävs enligt lagen undersöknings- resp. bearbetningskoncession. Koncessionsprövningen görs av länsstyrelsen. För erhållande av koncession krävs bl. a. att det från allmän synpunkt är lämpligt att verksamheten kommer till stånd. Vid prövningen skall främst naturvårdsintressen vägas in. Före den 1 juli 1985 krävdes för torvutvinning dels täkttillstånd enligt naturvårdslagen, dels koncession enligt minerallagen. Dessa båda förfaranden har nu sammanförts i den nya lagen.

Motion 1985/86:N440 (m) tar upp tillståndsprövningen för brytning av torv. Enligt motionären kommer torven att få en starkt ökad betydelse vid en eventuell avspärrning av landet. Vad som emellertid nu sker, fortsätter motionären, är att de lättillgängliga myrarna bryts ut medan de mera svårtillgängliga blir kvar. Han anser därför att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till beslut med innebörden att den strategiska betydelsen av myrarnas tillgänglighet skall beaktas vid koncessionsprövningen.

För att torv skall kunna hävda sig gentemot andra bränsleslag måste priset vara konkurrenskraftigt. Utskottet finner det därvidlag vara naturligt att de mer lättillgängliga torvmarkerna bryts ut först. Att så sker torde inte ha någon avgörande betydelse för energiförsörjningen vid en avspärrningssituation. Motion 1985/86:N440 (m) avstyrks därför.

Alternativa drivmedel

Frågan om etanoltillverkning för låginblandning (dvs. inblandning av mindre mängder) av etanol i drivmedel har under senare år aktualiserats i samband med utvecklingen av alternativa drivmedel. Denna fråga har också anknytning till ansträngningarna att finna nya avsättningsområden för spannmål.

Gällande plan för introduktion av alternativa drivmedel antogs av riksdagen år 1983 efter förslag av regeringen (prop. 1982/83:100 bil. 14, NU 1982/83:33, rskr. 1982/83:280). Enligt planen skall de statliga insatserna främst inriktas på att utveckla användningen av bränsle som består av nästan enbart motoralkoholer. Målet för insatserna är att ge närmare underlag för ett beslut i slutet av 1980-talet om introduktion av ett rent alkoholbränsle som drivmedel i större skala. Det anges vidare i planen att låginblandning kan vara ett sätt att påbörja introduktionen av motoralkoholer.

Inom ramen för energiforskningsprogrammet bedrivs ett flertal projekt i syfte att studera möjligheterna att utnyttja alkohol som drivmedel. Sålunda stöds exempelvis utvecklingen av motorer för ren alkoholdrift. Det görs också för närvarande konkreta försök med användning av rent alkoholbränsle i ett antal testbilar av olika märken. Erfarenheterna av nuvarande försök skall ligga till grund för beslut om försöksverksamheten skall utvidgas till större fordonsflottor som omfattar såväl person- som transportfordon.

För att förutsättningarna för produktion av etanol ur jordbruksprodukter skall klarläggas har regeringen tidigare beslutat om stöd till en anläggning för framställning av etanol i Lidköping (det s. k. Skaraborgsprojektet). Anläggningen, som togs i drift år 1983, har en produktionskapacitet av 6 600 m3 etanol per år. Ursprungligen skulle anläggningen som biprodukt producera enbart proteinfoder. Anläggningen har dock senare kompletterats med även

NU 1985/86:17

stärkelseproduktion. Råvaran är i första hand spannmål, men även potatis och sockerbetor är tänkbara råvaror. I anslutning till detta projekt pågår sedan maj 1984 i samarbete med Oljekonsumenternas förbund (OK) en försöksverksamhet med låginblandning (4 %) av etanol i bensin i Stockholmsområdet.

Statens energiverk har i september 1985 lämnat en lägesrapport angående genomförandet av introduktionsplanen för alternativa drivmedel. Enligt energiverket har arbetsprogrammet med viss tidsförskjutning genomförts i enlighet med planen. Energiverket kommer senare under år 1986 att göra en utvärdering av arbetet med introduktionsplanen.

Enligt beslut av regeringen i mars 1985 har en kommitté med parlamentarisk sammansättning fått i uppdrag att klarlägga förutsättningarna för att öka försörjningstryggheten och minska oljeberoendet inom transportsektorn genom ökad användning av alternativa drivmedel. Kommittén har antagit namnet motoralkoholkommittén (I 1985:02). Enligt direktiven (Dir. 1985:14) skall kommittén utreda dels möjligheterna till låginblandning av motoralkoholer i drivmedel, dels möjligheterna att på längre sikt använda ett alternativt drivmedel som bränsle. Kommittén skall vidare bedöma de ekonomiska förutsättningarna för produktion av alternativa drivmedel ur inhemska råvaror. Förutsättningarna för användning av energigrödor för andra ändamål inom energiområdet än produktion av motoralkoholer skall också övervägas.

Om kommittén finner att det är lämpligt och att förutsättningar därför finns bör ett förslag till reviderad plan för introduktion av alternativa drivmedel inom transportsektorn framläggas. Kommittén skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 15 december 1986.

I januari 1986 beslutade regeringen - såsom tidigare aviserats i årets budgetproposition - att ge motoralkoholkommittén tilläggsdirektiv att med förtur klarlägga förutsättningarna för att framställa etanol grundad på spannmål i en fullskaleanläggning. Enligt dessa direktiv (Dir. 1986:1) skall kommittén utreda ekonomiska, tekniska och andra förutsättningar för att producera etanol ur jordbruksråvaror i en fullskaleanläggning. Vidare skall kommittén analysera vilka åtgärder som kan fordras för att säkra avsättningen av etanol och andra produkter från en sådan anläggning. Kommitténs överväganden och förslag i denna del skall redovisas senast den 15 juli 1986.

Med anledning av tilläggsdirektiven till motoralkoholkommittén har regeringen i budgetpropositionen under punkt E 20, Beredskapslagring och industriella åtgärder, föreslagit att 15 milj. kr. skall anvisas under budgetåret 1986/87 för att täcka de anspråk på staten som kommitténs förslag kan komma att leda till. Enligt regeringen torde det vara av intresse för industrin och andra näringar att finansiellt medverka i en fullskaleanläggning. Utskottet återkommer senare (s. 77) till detta anslag.

I det följande tas här upp 20 motioner som berör alternativa drivmedel. Huvuddelen av motionerna gäller etanolproduktion och då framför allt lokaliseringen av en fabrik för tillverkning av etanol. I nedanstående tabell redovisas det län och - i förekommande fall - den ort som i motionerna föreslagits som lämplig lokalisering av en kommande etanolanläggning.

NU 1985/86:17

69 Motion

1985/86:

Län

Ort (i förekommande fall)

N429 (vpk)

Uppsala

Enköping

N443 (s)

Uppsala

N401 (c)

Östergötland

Skänninge (Mjölby)

N418 (s)

Östergötland

N442 (fp)

Östergötland

N430 (c)

Kalmar

Edsbruk (Västervik)

A418 (c)

Malmöhus

A461 (fp)

Malmöhus

N402 (s)

Skaraborg

Lidköping

N407 (m)

Skaraborg

Lidköping

N444 (c)

Skaraborg

Lidköping

N405 (c, fp)

Västmanland

N431 (s)

Västmanland

Köping

N414 (s)

Kopparberg

Avesta

N445 (c)

Kopparberg

Avesta

A474 (c)

Västernorrland

Örnsköldsvik

I de allra flesta motionerna åberopas som skäl för den föreslagna lokaliseringen dels tillgången på råvara för etanoltillverkning, dels en negativ sysselsättningsutveckling. I de tre motioner som förespråkar Lidköping som lämplig lokaliseringsort anförs också som skäl att det redan finns en försöksanläggning där och att de erfarenheter och det kunnande som hittills vunnits i frågan alltså finns på orten.

Motoralkoholkommittén har som nyss nämnts fått i uppdrag att studera möjligheterna att producera etanol ur jordbruksråvaror i en fullskaleanläggning. Kommitténs arbete kommer att ge underlag för säkrare bedömningar av vilken roll etanolen i framtiden kan spela inom transportsektorn och vilka förutsättningar det finns för etablering av en etanolfabrik i full skala. Frågan om lämplig lokaliseringsort för en eventuell etanolfabrik får avgöras efter det att kommittén har visat om sådana förutsättningar föreligger. Det är för övrigt enligt utskottets uppfattning inte en uppgift för riksdagen att i den situationen uttala sig för lokalisering till någon viss ort. Av det sagda framgår att utskottet avstyrker de här aktuella motionerna.

I två motioner berörs etanoltillverkningen från produktionssynpunkt. I motion 1985/86:N419 (c) begärs att i samband med projekteringen av en fullskaleanläggning för etanolproduktion även användningen av biprodukterna, främst stärkelse och protein, skall analyseras med sikte på att få bästa möjliga totalekonomi. Motionärerna anför särskilt att den bästa delen av proteinet - gluten - kan användas även som betongförbättringsmedel. En inblandning av gluten vid betongtillverkning höjer, enligt motionärerna, betongens motståndskraft mot frost och andra väderpåkänningar. I motionen yrkas därför att riksdagen skall begära att regeringen låter analysera lämpligheten av att använda gluten som betongförbättringsmedel.

NU 1985/86:17

70 Planerna på en storskalig etanolproduktion baserad på brödsäd ifrågasätts i motion 1985/86:N451 (c). Där anförs att flera utredningar har visat att det går åt lika mycket energi för odling och transporter av vete och etanolproduktion som man får ut i form av etanol och biprodukter. En sådan produktion kommer också, menar motionären, att medföra ett ökat behov av konstgödsel och andra bekämpningsmedel i jordbruket. Den kritiska inställningen till en storskalig etanolproduktion baserad på brödsäd innebär dock inte ett avståndstagande från fortsatt samhällsstöd för etanolframställning under förutsättning att lämpliga råvaror väljs.

Utskottet vill beträffande dessa motioner hänvisa till motoralkoholkommitténs pågående arbete. Beträffande användningen av biprodukterna från etanolproduktionen sägs i tilläggsdirektiven särskilt att kommittén även skall analysera vilka åtgärder som kan fordras för att säkra avsättningen av dessa produkter. Utskottet utgår vidare från att de frågor som aktualiseras i motion 1985/86:N451 (c) kommer att bli belysta genom kommitténs arbete. De båda motionerna avstyrks sålunda.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1985/86:N446 att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till åtgärder som garanterar en fortsatt och utökad användning av gas som drivmedel särskilt i storstadsområdena. I motionen påpekas att bränsleförbrukningen inom transportsektorn är av särskilt intresse på grund av den stora del av försurningseffekten och därmed skogsdöden som biltransporterna bidrar till. Enligt motionärerna är gas den absolut överlägsna energikällan från miljösynpunkt så länge förbränningsmotorerna är konstruerade på det sätt som de är för närvarande. En satsning på en uppbyggnad av ett gassystem för fordonstrafiken, i första hand i storstäderna, anförs därför som ett från både energi- och miljösynpunkt stort framsteg. I motionen nämns att det i samband med riksdagens beslut om införande av blyfri bensin har framförts farhågor från petroleumbranschens sida att utrymmet för gasdrift inom transportsektorn mer eller mindre kommer att försvinna.

Enligt vad utskottet erfarit har motoralkoholkommittén för avsikt att även studera motorgasens förutsättningar som ett alternativt drivmedel. Med hänsyn därtill finner utskottet inte anledning för riksdagen att hos regeringen begära förslag i enlighet med motionärernas önskemål. Motion 1985/ 86:N446 (vpk) i här behandlad del avstyrks därför.

Avslutningsvis i detta avsnitt behandlar utskottet motion 1985/86:N433 (c) i vilken begärs ett riksdagsuttalande angående forskningen om alternativa bränslen. Enligt motionären bör framför allt den forskning prioriteras som syftar till att vanligtvis dieseldrivna fordon skall anpassas till ren alkoholdrift. En sådan anpassning anses värdefull från både miljö- och försörj ningssynpunkt. Motionären anför att oljeväxtoljor kan vara ett alternativ som råvara till dieselbränsle. Därför föreslås i motionen att växtförädlingen ges erforderliga resurser till att utveckla optimalt lämpliga växter för dieselbränsle och att en utredning snarast verkställs om lämpliga anläggningar för framställning av sådant bränsle.

Även denna fråga är aktuell inom ramen för motoralkoholkommitténs arbete. I direktiven till kommittén anges nämligen att en förberedelse för eller övergång till alternativa drivmedel är särskilt värdefull i fordonsflottor

NU 1985/86:17

som är av strategisk betydelse i samband med en krissituation eller vid andra störningar av importen. Det gäller i första hand tyngre lastbilar, bussar och traktorer inom viktiga samhällssektorer som försvaret och jordbruket. Kommittén skall kartlägga de tekniska förutsättningarna för en sådan användning av motoralkoholer och ange de eventuella kompletterande utvecklingsinsatser som därvid erfordras för exempelvis motorer och bränslesystem.

Med hänsyn till vad här har anförts anser utskottet att riksdagen inte bör göra ett sådant uttalande som föreslås i den nu behandlade delen av motion 1985/86:N433 (c). Motionen avstyrks alltså i ifrågavarande del.

Energiforskning

Ett fjärde treårsprogram för forskning och utveckling på energiområdet beslöts av riksdagen våren 1984 (prop. 1983/84:107 bil. 9, NU 1983/84:45, rskr. 1983/84:407). Beslutet innebar att riktlinjer för omfattning, inriktning och genomförande av verksamheten inom energiforskningsprogrammet under budgetåren 1984/85 — 1986/87 lades fast. Vidare medgavs att 1 191,5 milj. kr., utöver tidigare anvisade medel som kvarstod odisponerade, skulle få användas för programmet under perioden.

Energiforskningsprogrammet är indelat i fem program. Dessa är i sin tur uppdelade på delprogram. Verksamma organ inom energiforskningsprogrammet är transportforskningsberedningen, naturvetenskapliga forskningsrådet, statens råd för byggnadsforskning, energiforskningsnämnden, styrelsen för teknisk utveckling, statens energiverk och Studsvik Energiteknik AB.

Regeringen tillkallade under år 1985 en särskild utredningsman med uppgift att utreda energiforskningens framtida inriktning, omfattning och inplacering i det totala statliga forskningsprogrammet samt därmed sammanhängande organisationsfrågor. Utredningen har antagit namnet energiforskningsutredningen (I 1985:01). Dess resultat skall redovisas senast den 1 maj 1986.

I det följande behandlar utskottet regeringens förslag i budgetpropositionen under punkt E 12, Energiforskning, jämte hithörande motioner från företrädare för moderata samlingspartiet och centern. Därefter behandlas fyra motioner med anknytning till olika delar av energiforskningsprogrammet och två motioner vari föreslås inrättande av särskilda lokala utvecklingscentra för energiteknik.

Alltsedan energiforskningsprogrammen startades har regeringen haft bemyndigande av riksdagen att i samband med stöd till energiforskning göra åtaganden även för flera år efter det aktuella budgetåret och efter det beslutade treårsprogrammets slut. Sådana bemyndiganden har lämnats för att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i forsknings- och utvecklingsverksamheten. I budgetpropositionen beräknar regeringen behovet härav till högst 160 milj. kr. för åtaganden avseende budgetåret 1987/88, högst 70 milj. kr. för budgetåret 1988/89, högst 30 milj. kr. för budgetåret 1989/90 och högst 10 milj. kr. för budgetåret 1990/91. I propositionen föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att under nästa budgetår ikläda staten ekonomiska

NU 1985/86:17

förpliktelser i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet sorn, inberäknat redan fattade beslut, innebär åtaganden enligt vad nu nämnts. Lämnas bemyndigande ankommer det på regeringen att meddela de närmare föreskrifter som erfordras. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Beträffande anslaget till energiforskning föreslår regeringen att riksdagen för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 305 milj. kr. Detta motsvarar en minskning med 50 milj. kr. jämfört med riksdagens beslut år 1984 att sammanlagt 1 191,5 milj. kr. skulle anvisas under budgetåren 1984/85 — 1986/87. Regeringen motiverar anslagsminskningen med det statsfinansiella läget.

I motion 1985/86:N314 (m) anförs att det i längden inte finns anledning att ha ett särskilt program för energiforskning skilt från annan teknisk forskning och att det av motionärerna i annat sammanhang föreslagna tekniska forskningsrådet i framtiden bör ha det övergripande ansvaret för huvuddelen av energiforskningen. Riksdagen uppmanas att i ett uttalande ansluta sig till vad som i motionen anförts om anslag till energiforskning.

Motionärerna anser vidare att anslaget till energiforskning för nästa budgetår bör reduceras med 50 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Det sägs bl. a. att många av de forskningsprojekt som nu finansieras från energiforskningsprogrammet har kommit så långt att de kan finansieras av intresserade företag. Således föreslår motionärerna att riksdagen för nästa budgetår skall anvisa ett reservationsanslag av 255 milj. kr.

Centern föreslår i sin partimotion 1985/86:N447 att riksdagen skall anvisa ett anslag av 405 milj. kr., dvs. 100 milj. kr. mer än vad regeringen har föreslagit. Motionärerna hänvisar till vad centerpartiet föreslog i samband med att riksdagen antog det nuvarande energiforskningsprogrammet. Från centerpartiets håll förelåg då ett yrkande om att 1 600 milj. kr. skulle satsas på energiforskningsprogrammet under den aktuella treårsperioden.

Utskottet anser att verksamheten med stöd till forskning och utveckling under nästa budgetår bör bedrivas i huvudsak enligt de tidigare fastlagda riktlinjerna. Av statsfinansiella skäl bör dock anslaget, såsom regeringen föreslår, reduceras med 50 milj. kr. i förhållande till tidigare beslutad medelsram.

Vad gäller möjligheterna att samordna energiforskningen med annan teknisk forskning vill utskottet erinra om att en viktig uppgift för energiforskningsutredningen är att belysa denna fråga.

Med hänvisning till vad som här har anförts avstyrker utskottet nu behandlade delar av motionerna 1985/86:N314 (m) och 1985/86:N447 (c). Regeringens förslag till medelsanvisning tillstyrks.

Motion 1985/86:N441 (vpk) går ut på att riksdagen skall begära ett utökat program för energiskogsodling på torvmark. Motionärerna refererar till ett pågående odlingsförsök som domänverket genomför. Försöket startade år 1979 och är planerat att pågå till år 1987. Myrarna har mycket olika förutsättningar för energiskogsodling, framhåller motionärerna. De anser att det behövs odlingar på ytterligare ett antal försöksområden och att därför ett utvidgat försöksprogram för odling av energiskog på torvmark bör utarbetas. Även i motion 1985/86:N433 (c) anförs att fler försöksodlingar med

NU 1985/86:17

energiskog bör göras för att större erfarenheter skall vinnas.

Forsknings- och utvecklingsinsatser inom detta område bedrivs för närvarande inom ramen för energiforskningsprogrammet. Bl. a. bekostas domänverkets odlingsförsök. Statens energiverk har under hösten 1984 gjort en utvärdering av energiskogsanvändning i Sverige. Verket har kommit fram till att ett fortsatt utvecklingsprogram bör bedrivas. Detta skulle inriktas på en vidareutveckling av energiskogsodling på framför allt jordbruksmark. Ett kommersiellt genombrott skulle kunna ske på 1990-talet. Odling på torvmark bedöms utgöra en reservmöjlighet för framtiden.

Utskottet finner mot här angiven bakgrund ingen anledning för riksdagen att begära ett utökat program för energiskogsodling på torvmark. Motion 1985/86:N441 (vpk) avstyrks därför. Även motion 1985/86:N433 (c) i här behandlad del avstyrks.

I motion 1985/86:N448 (c) aktualiseras frågan om avfallshanteringen. Med hänvisning till vad som anförs i motion 1985/86: Jo778 (c) begärs att riksdagen anslår 5 milj. kr. från energiforskningsanslaget till forskning och teknikutveckling rörande resurseffektivisering och avfallshantering. Enligt motionärerna är tiden mogen för en genomgång av avfallsproblemet. Denna bör syfta till att lägga grunden för en avfallspolitik enligt vilken avfallet minimeras och det återstående avfallet i största möjliga utsträckning används på nytt. Motionärerna föreslår att en utredning om avfallshanteringen tillsätts. Utredningen skulle bl. a. få till uppgift att lägga fram förslag om ekonomiskt stöd till forskning inom området. Under en övergångsperiod borde stöd till denna typ av forskning kunna lämnas från energiforskningsprogrammet. Förslaget om utredning behandlas av jordbruksutskottet.

Forskning om avfallshantering finansieras redan från energiforskningsprogrammet. Bl. a. bekostas en stor del av verksamheten vid stiftelsen REFORSK, som är statens, kommunernas och industrins gemensamma forsknings- och utvecklingsorgan inom avfalls- och återvinningsområdet. Ifrågavarande medel förmedlas till REFORSK via styrelsen för teknisk utveckling (STU). Innevarande budgetår har STU anslagit 3,8 milj. kr. till REFORSK, varav 3,2 milj. kr. utgör medel från energiforskningsprogrammet.

Statens energiverk och statens naturvårdsverk utreder för närvarande på regeringens uppdrag de tekniska förutsättningarna för tillvaratagande av energi ur avfall samt hälso- och miljömässiga begränsningar i anslutning därtill. Utredningen, som skall slutföras senast den 31 maj 1986, kommer enligt vad utskottet har erfarit att beröra behovet av framtida forsknings- och utvecklingsarbete inom området. Ytterligare kunskaper i detta ämne har framtagits genom det s.k. DRAV-projektet (driftstudie avfallsbehandling) som drivs gemensamt av naturvårdsverket och Svenska renhållningsverksföreningen. Inom projektet har man bl. a. studerat befintliga avfallsförbränningsanläggningar från teknik-, ekonomi- och miljösynpunkt.

Den totala mängden hushållsavfall i landet uppgår till ca 2,5 miljoner ton per år. För närvarande förbränns ungefär 40 % av detta avfall, varvid ca 2,1 TWh energi produceras. Till detta skall läggas den energi som utvinns ur industriavfall.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att avfall bör betraktas som en

NU 1985/86:17

resurs som skall återvinnas. En förutsättning för att avfall skall kunna användas som energiråvara är att förbränningen kan ske på ett miljömässigt acceptabelt sätt. Utskottet ser därför positivt på all den utrednings- och forskningsverksamhet som för närvarande bedrivs inom detta område. Något ytterligare statligt stöd till denna verksamhet anser dock utskottet inte motiverat. Fördelningen av det befintliga energiforskningsanslaget mellan olika program bör enligt utskottets uppfattning fastställas av regeringen. Motion 1985/86:N448 (c) avstyrks sålunda.

Ett riksdagsuttalande rörande forskning om elbilar begärs i motion 1985/ 86:N246 (fp). Enligt motionärerna bör forsknings- och utvecklingsarbetet rörande elbilar kraftigt utökas. Det framhålls i motionen att den svenska bilindustrin borde vara en självklar samarbetspartner i detta utvecklingsarbete.

I delprogrammet Energianvändning i fordon inom energiforskningsprogrammet ingår forsknings- och utvecklingsarbete rörande elbilar. Programansvarig myndighet är styrelsen för teknisk utveckling, som för budgetåren 1984/85 — 1986/87 har beräknat ett totalt anslag om 15 milj. kr. för utveckling av elektrokemiska system (batterier, elmotorer, system för effektreglering, provning av elbilar m. m.). Viss ytterligare statsfinansierad verksamhet inom detta område bedrivs av statens vattenfallsverk.

Utskottet anser det med hänsyn till vad som här har anförts inte motiverat att riksdagen gör ett sådant uttalande som motionärerna förordar. Det kan förutsättas att den svenska bilindustrin aktivt följer utvecklingen inom detta område. Motion 1985/86:N246 (fp) avstyrks med vad nu sagts.

Utskottet behandlar här också två motioner med förslag till lokalisering av centra för utveckling av energiteknik.

I motion 1985/86:N425 (fp) begärs att riksdagen hos regeringen skall hemställa om en utredning om etablering av ett utvecklingscentrum för energi i Kalmar län. Motion 1985/86:A493 (c) innehåller ett motsvarande krav angående etablering av ett centrum för fastbränsleteknik i Ljusdals—Hudiksvalls-regionen.

Det är, menar utskottet, närmast en angelägenhet för resp. lokala intressenter att ta de initiativ som erfordras för att de här aktuella frågorna skall bli prövade. Riksdagen bör följaktligen inte uttala sig på det sätt som föreslås i motionerna. Dessa avstyrks därför.

Studsvik Energiteknik AB

Studsvik Energiteknik AB (tidigare AB Atomenergi) byggdes upp under utvecklingen av det svenska kärnkraftsprogrammet. Bolaget är för närvarande ett mångsidigt högteknologiföretag inom energisektorn. Tillsammans med dotterbolag sysselsätter företaget ca 1 100 anställda. Verksamheten var tidigare helt anslagsfinansierad men har successivt kommit att bekostas med intäkter från uppdrag.

I budgetpropositionen (punkt E 13) beräknas ett reservationsanslag om drygt 57 milj. kr. för bolagets verksamhet under det kommande budgetåret. Anslaget fördelar sig på dels ett driftbidrag om sammanlagt ca 19 milj. kr. för

NU 1985/86:17

75 R2-reaktorn och Studsviks bibliotek, dels ett belopp av 18 milj. kr. för forskning och utveckling och dels ett bidrag om 20 milj. kr. för avveckling av lokaliseringsbetingade kostnader. R2-reaktorn utnyttjas, förutom för den kommersiella verksamheten, för naturvetenskaplig grundforskning. Universitet och högskolor samt naturvetenskapliga forskningsrådet har tillgång till reaktorn. När Studsviksområdet byggdes på 1950- och 1960-talen planerades en omfattande statsfinansierad forskningsverksamhet. Anläggningarna dimensionerades för en betydligt större verksamhet än den som bedrivs i Studsvik för närvarande. Företaget har därför redovisat stora underskott på dessa anläggningar varje år. Bidraget till avvecklingen av de lokaliseringsbetingade kostnaderna skall utgöra en engångsersättning för nedskrivning av anläggningarna.

Verksamheten vid Studsvik Energiteknik tas upp i centerns partimotion 1985/86:N447. Enligt motionärerna är det en tvivelaktig ordning att med skattemedel finansiera de överkostnader som företaget har i sin verksamhet. Dessa borde, anser centern, bekostas av kärnkraftsindustrin. Det föreslås därför att anslaget reduceras med 20 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. I motionen aktualiseras också formerna för finansieringen av R2-reaktorn. Enligt motionärerna bör det aktuella bidraget till grundforskning inte ges till Studsvik Energiteknik utan till dem som utnyttjar R2-reaktorn. De får då möjlighet att från sina utgångspunkter fritt välja forskningsresurser. Riksdagen borde därför hos regeringen begära förslag till finansiering av verksamheten vid R2-reaktorn i enlighet med vad motionärerna har anfört.

Enligt utskottets mening är R2-reaktorn betydelsefull för den svenska naturvetenskapliga grundforskningen. Detta bestyrks av att reaktorn utnyttjas i mycket stor utsträckning. Utskottet ser därför ingen anledning till någon omläggning av finansieringen av verksamheten vid reaktorn. Regeringens förslag till anslag för verksamheten vid Studsvik Energiteknik tillstyrks av utskottet. Genom bidraget till nedskrivning av anläggningarna i Studsvik kan huvuddelen av de underskottskällor som ligger i dessa anläggningar slutligt elimineras. Av det sagda framgår att utskottet avstyrker motion 1985/ 86:N447 (c) i här behandlad del.

Förutom det anslag som nu har behandlats föreslås i budgetpropositionen ytterligare tre anslag som berör Studsvik Energiteknik. Ett avser bidrag för avveckling av forskningsreaktorer (ca 17,2 milj. kr.) och ett annat verksamheten i Ranstad (ca 2,3 milj. kr.). Till anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik föreslås ett formellt anslag om 1 000 kr. För nästa budgetår har företaget inte begärt några ytterligare medel för detta ändamål. Däremot kommer medel att begäras för budgetåret 1987/88.

Utskottet tillstyrker dessa förslag.

Vissa anslag

I detta avsnitt tar utskottet upp ett antal anslag inom energiområdet som inte har behandlats på annan plats i detta betänkande eller i annat sammanhang. Ingen av de berörda punkterna i budgetpropositionen har föranlett några motioner.

NU 1985/86:17

76 Två av anslagen berör statens energiverk, som sedan år 1983 är den centrala förvaltningsmyndigheten för energifrågor.

Under punkt E 1, som rör energiverkets förvaltningskostnader, bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförs om inordnandet i energiverket av funktionen energiförsörjning inom den civila delen av totalförsvaret. Riksdagen har beslutat att ansvaret för denna funktion, som för närvarande åvilar överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), fr. o. m. den 1 juli 1986 skall överföras till statens energiverk (prop. 1984/85:160, FöU 1984/85:11, rskr. 1984/85:388). I enlighet härmed inrättas vid denna tidpunkt en särskild beredskapsbyrå vid energiverket, och 16 tjänster överförs från ÖEF till energiverket. Utskottet har inget att erinra mot vad som anförs i denna del av propositionen.

Utgifterna för energiverkets förvaltningskostnader, inkl. tillkommande kostnader för beredskapsbyrån, beräknas för nästa budgetår till ca 43,6 milj. kr. Samtidigt beräknas verkets inkomster till ca 11,9 milj. kr., varav ca 7,7 milj. kr. utgör överföringar från andra anslag. Den medelstilldelning som regeringen föreslår under punkt E 1 uppgår sålunda till ca 31,7 milj. kr. För energiverkets utrednings- och informationsverksamhet föreslår regeringen under punkt E 2 att ett reservationsanslag om ca 15,5 milj. kr. skall anvisas. Detta anslag tillförs också ca 4,1 milj. kr. från energiforskningsanslaget (E 12). Utskottet tillstyrker dessa förslag.

Till verksamheten vid statens elektriska inspektion föreslås ett förslagsanslag av 9,6 milj. kr., vilket utskottet tillstyrker.

Fyra anslag berör beredskapsfrågor. Från anslaget Drift av beredskapslager (E 19) bestrids drifts- och kapitalkostnader-exkl. inlagringskostnaderför beredskapslagring av bränslen och drivmedel. Regeringen föreslår att riksdagen fördetta ändamål anvisar ett förslagsanslag av ca 669,6 milj. kr. för nästa budgetår. Kostnader för beredskapslagring av bränslen och drivmedel betalas med medel från anslaget Beredskapslagring och industriella åtgärder (E 20). Från detta anslag bekostas också olika former av industriella åtgärder och vissa åtgärder för att förbättra beredskapen inom det ekonomiska försvaret. För kommande budgetår har föreslagits att ett reservationsanslag av ca 173,5 milj. kr. skall anvisas. Som tidigare nämnts har regeringen under denna punkt föreslagit att 15 milj. kr. skall avsättas till regeringens disposition för de eventuella anspråk på staten som motoralkoholkommitténs förslag rörande etanolframställning i en fullskaleanläggning kan komma att leda till. Anslaget Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m. m. (E 21) står till regeringens disposition för täckande av oförutsedda kostnader under föregående anslag. Regeringen föreslår att ett formellt förslagsanslag av 1 000 kr. anvisas. Slutligen har regeringen under punkt E 22 föreslagit att 10 000 kr. skall anvisas för oljekrisnämndens verksamhet. Anslaget avser utgifter för arvoden, expenser m.m. Samtliga förslag tillstyrks av utskottet.

Under punkt E 7 har regeringen föreslagit att riksdagen skall anvisa ca 15,0 milj. kr. för visst internationellt energisamarbete. Även detta förslag tillstyrks av utskottet.

NU 1985/86:17

77 Hemställan

NU 1985/86:17

Utskottet hemställer

Allmänna riktlinjer

1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

att riksdagen avslår motion 1985/86:N216 yrkande 13 i ifrågavarande del och motion 1985/86:N447 yrkandena 1, 2 och 4,

2. beträffande riktlinjer för energianvändning och hushållning att riksdagen avslår motion 1985/86:N446 yrkande 1 och motion 1985/86:N447 yrkande 3 b,

3. beträffande mål för energianvändningen

att riksdagen avslår motion 1985/86:N447 yrkande 3 a,

4. beträffande prishöjningar för att stimulera energihushållning att riksdagen avslår motion 1985/86:N434,

5. beträffande utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 4 och med avslag på motion 1985/86:N314 yrkande 16 och motion 1985/86:N447 yrkande 27 till Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 11 330 000 kr.,

6. beträffande Stockholmsregionens energiförsörjning att riksdagen avslår motion 1985/86:N453 yrkande 1,

Vissa åtgärder för omställning av energisystemet

7. beträffande riktlinjer för stöd till utveckling av ny teknik inom energiområdet

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:102 moment 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1985/86:311 yrkande 1, motion 1985/86:312 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1985/ 86:N446 yrkandena 10 och 11 godkänner i propositionen angivna riktlinjer såvitt dessa inte behandlas under 19,

8. beträffande oljeersättningsprogrammet

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:102 moment 5 godkänner att det nuvarande oljeersättningsprogrammet upphör den 30 april 1986,

9. beträffande fortsatt stöd för oljeersättande åtgärder att riksdagen avslår motion 1985/86:311 yrkande 2,

10. beträffande vikten av stöd till prototyp- och demonstrationsanläggningar att

riksdagen avslår motion 1985/86:314,

11. beträffande stöd till avfallsförbränning att riksdagen avslår motion 1985/86:315,

12. beträffande anslag till omställningsåtgärder

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:102 momenten 2—4 och med avslag på motion 1985/86:312 yrkandena 2—4 och motion 1985/86:N314 yrkande 22

a) till Vissa åtgärder för omställning av energisystemet på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 150 000 000 kr.,

b) medger att statliga garantier får lämnas för stöd för utveckling och introduktion av ny teknik inom energiområdet intill ett vid varje tidpunkt sammanlagt belopp av 300 000 000 kr.,

c) till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier för oljeersättande åtgärder samt för utveckling och introduktion av ny energiteknik, m. m. för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.,

13. beträffande formerna för medelsanvisning att riksdagen avslår motion 1985/86:311 yrkande 5,

14. beträffande redovisning av anvisade medel för oljeersättande åtgärder

att riksdagen avslår motion 1985/86:311 yrkande 4,

15. beträffande utvärdering av oljeersättningsprogrammet att riksdagen avslår motion 1985/86:313,

16. beträffande stöd till eldningsanläggningar för inhemska bränslen

att riksdagen avslår motion 1985/86:N447 yrkande 14,

17. beträffande stöd till eldningsanläggningar för halm att riksdagen avslår motion 1985/86:N417,

18. beträffande investeringsstöd till solvärmeanläggningar

att riksdagen avslår motion 1985/86:311 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1985/86:N438 yrkande 2 och motion 1985/86:N447 yrkande 15,

19. beträffande riktlinjer för stöd till små vattenkraftverk

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:102 moment 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1985/86:N216 yrkande 13, motion 1985/86:311 yrkande 3 och motion 1985/86:312 yrkande 1, alla i ifrågavarande del, godkänner i propositionen angivna riktlinjer såvitt dessa inte behandlas under 7,

Elförsörjning, allmänt

20. beträffande utredning om de regionalpolitiska konsekvenserna av en framtida brist på elkraft

att riksdagen avslår motion 1985/86:N216 yrkande 13 i ifrågavarande del och motion 1985/86:N450,

21. beträffande ökat samhällsinflytande över kraftproduktionen att riksdagen avslår motion 1985/86:N421,

Vattenkraft

22. beträffande vattenkraftsutbyggnad

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 i ifrågavarande del antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

NU 1985/86:17

23. beträffande överläggningar med fallrättsinnehavare att riksdagen avslår motion 1985/86:N422,

24. beträffande undersökning av kostnaderna för utbyggnad av små vattenkraftverk

att riksdagen avslår motion 1985/86:N404,

25. beträffande kommunernas inflytande över utbyggnaden av små vattenkraftverk

att riksdagen avslår motion 1985/86:N435,

26. beträffande prissättningen på elkraft från små vattenkraftverk att riksdagen med anledning av motion 1985/86:N412 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. beträffande anslag till statens vattenfallsverk, m. m.

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 11 momenten 1—3, det sistnämnda i ifrågavarande del, och med avslag på motion 1985/86:N314 yrkandena 19 och 20, motion 1985/ 86:N447 yrkande 28 i ifrågavarande del och motion 1985/86:N454

a) bemyndigar regeringen att teckna borgen för lån till bolag i vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier intill sammanlagt 14 034 000 000 kr., varav högst 595 000 000 kr. för lån till eldistributionsföretag,

b) bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att, efter hemställan av regeringen i varje enskilt fall och inom den av riksdagen fastställda ramen för borgensåtaganden för lån till bolag i vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier, teckna borgen för upplåning utomlands till bolag i vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier,

c) till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 2 835 000 000 kr.,

28. beträffande återföring av medel till vattenkraftskommunerna att riksdagen avslår motion 1985/86:A477 yrkande 10,

29. beträffande reduktion av eltarifferna i Norrland att riksdagen avslår motion 1985/86:N409,

30. beträffande regionala samhällsfonder att riksdagen avslår motion 1985/86:N432,

Kärnkraft

31. beträffande kärnvärmereaktorer

att riksdagen avslår motion 1985/86:N216 yrkande 13 i ifrågavarande del,

32. beträffande kärnkraftens roll inom energiförsörjningen

att riksdagen avslår motion 1985/86:N216 yrkande 13 i ifrågavarande del, motion 1985/86:N408, motion 1985/86:N433 yrkande 1, motion 1985/86:N446 yrkande 2 och motion 1985/86:N447 yrkande 5,

33. beträffande byte av ånggeneratorer i Ringhals 2

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 11 moment 3 i ifrågavarande del och med avslag på motion

NU 1985/86:17

1985/86:N433 yrkande 4, motion 1985/86:N446 yrkande 3 samt motion NU 1985/86:17

1985/86:N447 yrkande 12 och yrkande 28 i ifrågavarande del till

Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret 1986/87

under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av - utöver det

under 27 angivna beloppet - 75 000 000 kr.,

34. beträffande information om kärnkraftsproduktionen att riksdagen avslår motion 1985/86:N424,

35. beträffande effekthöjningar vid kärnkraftverken att riksdagen avslår motion 1985/86:N423 yrkande 2,

36. beträffande utvecklingsavgift på kärnkraftsproduktionen att riksdagen avslår motion 1985/86:N447 yrkandena 18 och 19,

Mottrycksproduktion

37. beträffande mottryckskraft

att riksdagen avslår motion 1985/86:N446 yrkande 6 och motion 1985/86:N447 yrkande 3 e i ifrågavarande del,

Vindkraft

38. beträffande utveckling av vindkraft

att riksdagen avslår motion 1985/86:N437, motion 1985/86:N446 yrkande 5 och motion 1985/86:N447 yrkande 3 d,

Eldistribution, elsårbarhet

39. beträffande eldistributionssystemet m. m.

att riksdagen avslår motion 1985/86:N447 yrkande 3 e i ifrågavarande del,

40. beträffande främjande av landsbygdens elektrifiering

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 5 och med avslag på motion 1985/86:N447 yrkande 24 och motion 1985/86: A477 yrkande 11 till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 2 500 000 kr.,

41. beträffande eldistribution på landsbygden

att riksdagen avslår motion 1985/86:N428 och motion 1985/86:N447 yrkande 25,

42. beträffande reservanordningar vid störningar i elförsörjningen m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Fö202 yrkande 9 samt motionerna 1985/86:N406, 1985/86:N413, 1985/86:N415, 1985/

86:N416, 1985/86:N427, 1985/86:N436 och 1985/86:N449 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

43. beträffande högspänningsledningar att riksdagen avslår motion 1985/86:N426,

6 Riksdagen 1985186.17sami. Nr 17

Värmeförsörj ning

NU 1985/86:17

44. beträffande stöd till injustering av värmesystem att riksdagen avslår motion 1985/86:N447 yrkande 17,

45. beträffande värmepumpar

att riksdagen avslår motion 1985/86:N447 yrkande 3 f,

46. beträffande solvärme

att riksdagen avslår motion 1985/86:N438 yrkande 1 och motion 1985/86:N447 yrkande 16,

47. beträffande direktverkande elvärme

att riksdagen avslår motion 1985/86:N447 yrkande 13,

Torvbrytning

48. beträffande torvbrytning

att riksdagen avslår motion 1985/86:N440,

Alternativa drivmedel

49. beträffande lokalisering av etanolfabrik

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:N429 och 1985/86:N443 (Uppsala län), motionerna 1985/86:N401, 1985/86:N418 och 1985/ 86:N442 (Östergötlands län), motion 1985/86:N430 (Kalmar län), motion 1985/86:A418 yrkande 6 och motion 1985/86:A461 yrkande 5 (Malmöhus län), motionerna 1985/86:N402, 1985/86:N407 och 1985/ 86:N444 (Skaraborgs län), motionerna 1985/86:N405 och 1985/ 86:N431 (Västmanlands län), motionerna 1985/86:N414 och 1985/ 86:N445 (Kopparbergs län) samt motion 1985/86:A474 yrkande 10 (Västernorrlands län),

50. beträffande etanoltillverkning

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:N419 och 1985/86:N451,

51. beträffande användning av gas som drivmedel att riksdagen avslår motion 1985/86:N446 yrkande 14,

52. beträffande forskning om alternativa drivmedel

att riksdagen avslår motion 1985/86:N433 yrkande 5 i ifrågavarande del,

Energiforskning

53. beträffande ekonomiska förpliktelser för staten

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 12 moment 1 bemyndigar regeringen att under budgetåret 1986/87 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som, inberäknat redan fattade beslut, innebär åtaganden om högst 160 000 000 kr. för budgetåret 1987/88, högst 70 000 000 kr. för budgetåret 1988/89, högst 30 000 000 kr. för budgetåret 1989/90 och högst 10 000 000 kr. för budgetåret 1990/91,

54. beträffande anslag till energiforskning

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 12 moment 2 och med avslag på motion 1985/86:N314 yrkande 21 och motion 1985/86:N447 yrkande 26 till Energiforskning för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 305 000 000 kr.,

55. beträffande energiskogsodling

att riksdagen avslår motion 1985/86:N433 yrkande 5 i ifrågavarande del och motion 1985/86:N441,

56. beträffande forskning om avfallshantering att riksdagen avslår motion 1985/86:N448,

57. beträffande forskning om elbilar att riksdagen avslår motion 1985/86:N246,

58. beträffande regionala projekt att riksdagen

a) avslår motion 1985/86:N425,

b) avslår motion 1985/86:A493 yrkande 6,

Studsvik Energiteknik AB

59. beträffande viss verksamhet vid Studsvik Energiteknik AB att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 13 och med avslag på motion 1985/86:N447 yrkandena 29 och 30 till Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 57 410 000 kr.,

60. beträffande avveckling av forskningsreaktorer

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 14 till Avveckling av forskningsreaktorer, m. m. för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 17 150 000 kr.,

61. beträffande anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m. m. att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 15 till Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m. m. för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

62. beträffande verksamheten i Ranstad

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 16 till Verksamheten i Ranstad för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 2 339 000 kr.,

Vissa anslag m. m.

63. beträffande inordnande i statens energiverk av funktionen energiförsörjning inom den civila delen av totalförsvaret

att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

NU 1985/86:17

64. beträffande anslag till statens energiverk att riksdagen

a) med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 1 i ifrågavarande del till Statens energiverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 31 655 000 kr.,

b) med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 2 till Statens energiverk: Utredningar m. m. och information för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 15 547 000 kr.,

65. beträffande statens elektriska inspektion

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 3 till Statens elektriska inspektion för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 9 600 000 kr.,

66. beträffande anslag till visst internationellt energisamarbete

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 7 till Visst internationellt energisamarbete för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 15 028 000 kr.,

67. beträffande anslag till beredskapsåtgärder m. m. att riksdagen

a) med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 19 till Drift av beredskap slager för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 669 630 000 kr.,

b) med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 20 till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 173 460 000 kr.,

c) med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 21 till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m. m. för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

d) med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 22 till Oljekrisnämnden för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 10 000 kr.

Stockholm den 8 april 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesiö (s), Erik Hovhammar (m), Birgitta Johansson (s) (mom. 1, 3—15), Åke Wictorsson (s), Hadar Cars (fp), Sten Svensson (m) (mom. 1, 3—15), Bo Finnkvist (s) (mom. 2, 16-67), Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s) (mom. 1, 3—15), Per Westerberg (m) (mom. 2,16—67), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c) (mom. 1, 3—15), Per-Richard Molén (m), Elving Andersson (c) (mom. 2,16—67) och Göran Magnusson (s) (mom. 2, 16—67).

NU 1985/86:17

84 Reservationer

NU 1985/86:17

1. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom. 1)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med ”Moderata samlingspartiet” och slutar på s. 28 med ”och 1985/86:N447 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i anslutning till vad som anförs i motion 1985/86:N216 (m) slå fast att Sveriges välstånd är beroende av en god energiförsörjning. Tillgången på billig energi har satt sin prägel på svensk industri. Det är därför angeläget att det drivs en näringsvänlig energipolitik som samtidigt förenas med omfattande hänsyn till miljön.

Energipolitiken måste inriktas på att den fria marknadens förmåga att utveckla ett effektivt energisystem skall tillvaratas. Detta är väl motiverat både av budgetskäl och med hänsyn till energiförsörjningen. Byråkratins inflytande över energibesluten måste reduceras. Enskilda företag och kommuner bör utan påtryckningar från staten kunna välja de energiförsörjningsalternativ som är mest lämpade för deras behov. Statliga ingripanden som vidtagits på energiområdet har visat att utvecklingen av marknadspriserna på energiråvarorna har utgjort det viktigaste och mest effektiva styrmedlet vid val av energislag och för sparande. En långtgående offentlig styrning genom tvingande bestämmelser eller höga skattesatser kan leda till ineffektiv resursanvändning.

För att en ekonomiskt rationell energiproduktion skall kunna åstadkommas måste beskattningen på energiområdet vara energineutral. I den mån vissa energislag anses vara i behov av speciella subventioner skall dessa redovisas öppet. En anpassning till mervärdeskattesystemet i likhet med vad som tillämpas i andra länder bör enligt utskottets mening prövas. Beskattning och dispenser får heller inte utformas så att de som har gjort en framgångsrik energibesparing drabbas av högre skattesatser.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därmed blir motion 1985/86:N216 (m) tillgodosedd i ifrågavarande del.

De tankegångar som framförs i här behandlad del av motion 1985/86:N447 (c) skiljer sig i väsentliga avseenden från utskottets uppfattning. Något uttalande med anledning av denna del av motionen anser utskottet inte vara befogat. Motionen avstyrks alltså i denna del.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N216 yrkande 13 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1985/86:N447 yrkandena 1, 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom. 1)

NU 1985/86:17

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med ”Moderata samlingspartiet” och slutar på s. 28 med ”och 1985/86:N447 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka uttalandet i motion 1985/86:N447 (c) att en offensiv och framtidsinriktad energipolitik för effektivare energianvändning och användning av förnybara energislag har en avgörande betydelse för möjligheterna att förbättra vår ekonomi och värna natur och miljö. Den strategi för energisystemet som motionärerna förordar ger enligt utskottets uppfattning de bästa förutsättningarna för att dessa för samhället viktiga mål skall kunna nås. Strategin bygger på ett decentralistiskt synsätt och utgår från nödvändigheten av hushållning med tillgängliga resurser. Energianvändningen måste anpassas till naturens eget kretslopp. En omfattande energianvändning utgör inget självändamål. Tillförd energi skall användas effektivt. Energisystemen skall ges en flexibel och lokalt anpassad, småskalig utformning.

I likhet med motionärerna anser utskottet att energipolitiken måste inriktas på att det skall skapas ett decentraliserat energisystem baserat på utnyttjande av i huvudsak inhemska förnybara energikällor. Hushållning med och en effektiv användning av tillgängliga resurser är ett grundläggande krav. Därigenom erhålls de bästa förutsättningarna för att kraven på resurshushållning, ekologisk balans, god miljö, hög säkerhet och en stärkt ekonomi skall kunna tillgodoses. För att energisystemet på ett miljövänligt sätt skall kunna styras över mot användning av förnybara energikällor är en medveten hushållning med energikvalitet av stor vikt.

Utskottet vill vidare peka på att den här förordade inriktningen av energipolitiken har en betydande inverkan på våra möjligheter att upprätthålla sysselsättningen, förbättra bytesbalansen och minska sårbarheten. En satsning på inhemsk energi är av väsentlig betydelse för möjligheterna att skapa nya arbetstillfällen. Exempelvis bör utnyttjande av inhemsk skogsenergi och torv kunna ge många sysselsättningstillfällen, främst i de regioner där sysselsättningsproblemen är störst. Att inhemska energialternativ utnyttjas torde därför vara samhällsekonomiskt lönsamt även om investeringarna med en företagsekonomisk beräkning i vissa fall inte är motiverade.

För att bytesbalansen skall förbättras är det vidare önskvärt att importerad energi ersätts med inom landet producerad energi där så kan ske till rimlig kostnad.

Ett energisystem byggt på småskalighet och inhemsk energi uppvisar även en större säkerhet och bättre försörjningstrygghet än storskaliga system. Att storskaliga system har en mycket stor sårbarhet visar inte minst strömavbrottet den 27 december 1983, då ett mindre fel slog ut större delen av landets elförsörjning.

Härutöver vill utskottet betona vikten av att den energipolitik som fördes under perioden 1976-1982 fullföljs. Denna var inriktad på att successivt forma ett decentralistiskt energisystem byggt på allsidighet, bättre energihus -

hållning och utnyttjande av olika förnybara inhemska energikällor.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Därigenom tillgodoses de nu aktuella yrkandena i motion 1985/86:N447 (c). Av det sagda framgår att utskottet avstyrker motion 1985/86:N216 (m) i nu behandlad del.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N447 yrkandena 1,2 och 4 och med avslag på motion 1985/86:N216 yrkande 13 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Riktlinjer för energianvändning och hushållning (mom. 2)

Erik Hovhammar, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Som flera gånger tidigare har framhållits av moderata samlingspartiet måste energipolitiken inriktas på att den fria marknadens förmåga att utveckla ett effektivt energisystem skall tillvaratas. En stor del av de subventioner som under de senaste åren har satts in för att stimulera till förbättrad energihushållning har, enligt utskottets mening, varit onödiga. Det totala energianvändningen har minskat betydligt, men det är huvudsakligen marknadskrafterna och inte statsingripanden som har svarat för de gynnsamma förändringarna.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Ett sådant uttalande låter sig inte förenas med vad som i nu aktuell del kommer till uttryck i motionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/ 86:N446 (vpk). De avstyrks följaktligen i berörda delar.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande riktlinjer för energianvändning och hushållning

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:N446 yrkande 1 och motion 1985/86:N447 yrkande 3 b som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Riktlinjer för energianvändning och hushållning (mom. 2) Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som - med hänvisning till motion 1984/85:2878 (c) - anförs i motion 1985/86:N447 (c) om energihushållning och effektivare energianvändning.

Grundläggande för energipolitiken bör vara hushållning med tillgängliga resurser. Detta innebär att strävan skall vara att inte använda mer högvärdig energi än vad varje situation kräver. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse den förskjutning i energipolitiken som härvidlag har ägt rum under

NU 1985/86:17

senare år i linje med vad som länge har förespråkats från centerpartiets sida.

Industrisektorns utveckling behöver, såsom motionärerna påpekar, inte förutsätta en ökad energianvändning. Målet att energisystemet på ett miljövänligt sätt skall styras över mot användning av förnybara energikällor är för sitt förverkligande beroende av en medveten hushållning med elenergi, värme och drivmedel.

Det är av avgörande betydelse för den framtida utformningen av energisystemet att produktionen av elenergi och elvärme sker på ett sådant sätt att tillförd energi utnyttjas effektivt och för rätt ändamål. Elenergi bör på sikt främst utnyttjas för ändamål där den har uppenbara fördelar jämfört med andra energislag.

Som anförs av motionärerna är det vidare av stor vikt att verksamheten för att spara energi i bostäder och lokaler fortsätter och att de återstående möjligheterna därtill tas till vara. Detta har inte enbart energipolitisk betydelse utan även avsevärda sysselsättningspolitiska fördelar genom det tillskott av arbetstillfällen som skapas inom såväl byggsektorn som byggmaterialindustrin.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed blir motion 1985/86:N447 (c) i här berörd del helt tillgodosedd. Även vad som motivledes har anförts i detta ämne i motion 1985/86:N446 (vpk) tillgodoses i allt väsentligt.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande riktlinjer för energianvändning och hushållning att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N447 yrkande 3 b och med avslag av motion 1985/86:N446 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Riktlinjer för energianvändning och hushållning (mom. 2) Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Som vänsterpartiet kommunisterna påpekar i motion 1985/86:N446 är avvecklingen av kärnkraften en nyckelfråga i energipolitiken. Så länge elkraft från kärnkraftverken säljs till underpris på den svenska energimarknaden kommer utveckling och användning av alternativa energislag, både inhemska och importerade, att förhindras och försvåras.

Utskottet finner det därför vara tillfredsställande att regeringen nu är beredd att lägga fram en preciserad plan för utvecklingen av hushållning och alternativ energiproduktion. Detta ligger också i linje med vad vänsterpartiet kommunisterna länge förespråkat. Enligt utskottets uppfattning måste dock den i energirådet presenterade planen fastläggas tidigare och genomföras snabbare än vad som föreslagits. Utskottet anser att det redan nu finns underlag för att kunna lägga fast en plan för hushållning och alternativ energiproduktion som bör kunna presenteras nästa år. Utskottet tillstyrker därför motion 1985/86:N446 (vpk) i här behandlad del. Ett bifall till motionen ligger också i linje med vad som framförts om energihushållning och energianvändning i motion 1985/86:N447 (c).

NU 1985/86:17

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande riktlinjer för energianvändning och hushållning

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N446 yrkande 1 och med anledning av motion 1985/86:N447 yrkande 3 b som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Mål för energianvändningen (mom. 3)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per-Richard Molén (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”När utskottet” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

När utskottet förra året (NU 1984/85:30 s. 45) behandlade en liknande motion från centerpartiet ansåg utskottet det inte vara meningsfullt att precisera ett kvantitativt mål för energibehovet på lång sikt. God hushållning och fortsatt effektivisering av energianvändningen bör dock givetvis eftersträvas. Något initiativ av riksdagen av det slag som föreslås i motion 1985/86:N447 (c) finner utskottet inte befogat. Motionen i här behandlad del avstyrks därför.

7. Mål för energianvändningen (mom. 3)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”När utskottet” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse: Ingen kan med säkerhet förutse vårt energibehov i början av nästa sekel. Det är lätt gjort att underskatta framtidens möjligheter till en allt effektivare energianvändning. Ett bevis för detta är att vi för närvarande använder endast 60 % av den energimängd som för tio år sedan ansågs vara ett kvalificerat mål för energianvändningen år 1985.

Enligt utskottets uppfattning bör det därför ställas upp ett ambitiöst mål för den framtida energianvändningen. I överensstämmelse med vad som anförs i motion 1985/86:N447 (c) anser utskottet att energipolitiken bör inriktas mot en långsiktig total användning av 300 TWh per år, varav ca 100 TWh elenergi.

Utskottet vill här också peka på det positiva sambandet mellan lågt energiutnyttjande och minskad miljöpåverkan. Genom att inte uppställa ett seriöst mål för energianvändningen frånhänder vi oss en möjlighet att påverka miljön i gynnsam riktning. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Därigenom tillgodoses helt det här behandlade önskemålet i motion 1985/86:N447 (c).

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande mål för energianvändningen

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N447 yrkande 3 a som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1985/86:17

8. Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi (mom. 5)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med ”Energiverket har” och slutar på s. 32 med ”och 1985/86:N447 (c)” bort ha följande lydelse: Energiverket har i sin rapport visat att det finns goda möjligheter att bedriva energiutbildning inom ramen för utbildningsväsendet och i näringslivet och att även förutsättningarna för energirådgivning genom kommersiella utbud har förbättrats avsevärt. Som anförs i motion 1985/86:N314 (m) bör därför utgifterna under detta anslag reduceras med 5 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.

Utskottet tillstyrker sålunda motion 1985/86:N314 (m) i här behandlad del och avstyrker motion 1985/86:N447 (c).

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 4, med bifall till motion 1985/86:N314 yrkande 16 och med avslag på motion 1985/86:N447 yrkande 27 till Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 6 330 000 kr. och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi (mom. 5)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande börjar på s. 31 med ”Energiverket har” och slutar på s. 32 med ”och 1985/86:N447 (c)” bort ha följande lydelse: Som anförs i motion 1985/86:N447 (c) är statliga bidrag av stort värde för utvecklingsfondernas möjligheter att främja en fortsatt energihushållning i de små företagen. Med ökade statliga stöd till fonderna kan en ytterligare minskning av oljeförbrukningen och en effektivare energianvändning åstadkommas i dessa företag. Utskottet anser därför att anslaget bör utökas med 4 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Därigenom blir den här behandlade delen av motion 1985/86:N447 (c) helt tillgodosedd. Av det sagda följer att motion 1985/86:N314 (m) avstyrks i här aktuell del.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 4, med bifall till motion 1985/86:N447 yrkande 27 och med avslag på motion 1985/86:N314 yrkande 16 till Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 15 330 000 kr.

NU 1985/86:17

10. Stockholmsregionens energiförsörjning (mom. 6)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 32 med ”Utskottet konstaterar” och slutar på s. 33 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

I enlighet med vad som anförs i motion 1985/86:N453 (c) anser utskottet att den nuvarande energisituationen i Stockholmsregionen är mycket oklar. Av tidigare planerade projekt är det i stort sett enbart en rad värmepumpsprojekt som har förverkligats i regionen. Riksdagen har tidigare uttalat att kommunerna har ett huvudansvar för energiförsörjningen på det lokala planet, men utskottet anser att de problem inom energiområdet som för närvarande råder i Stockholmsregionen är av nationell betydelse. Därför är en parlamentarisk utredning i linje med motionärernas önskemål påkallad. Utredningen bör få i uppgift att studera det aktuella försörjningsläget och föreslå tänkbara alternativ för regionen. Utskottet föreslår sålunda att riksdagen hos regeringen hemställer om en sådan utredning. Motion 1985/86:N453 (c) i här aktuell del tillstyrks därmed.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande Stockholmsregionens energiförsörjning att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N453 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Riktlinj er för stöd till utveckling av ny teknik inom energiområdet (mom. 7)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 36 med ”Inför kärnkraftsavvecklingen” och slutar på s. 37 med ”och 1985/86:N446 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Den viktigaste orsaken bakom det minskade oljeberoendet i landet är enligt utskottets uppfattning marknadens reaktion på de höga oljepriserna. Som flera gånger tidigare har framhållits av moderata samlingspartiet finns det anledning att kritiskt granska statliga subventioner för energibesparing. Om energibesparingar uppnås till priset av ökad användning av andra resurser innebär det inte nödvändigtvis något positivt. Snarare kan det i realiteten innebära att kostnaderna för energiförsörjningen ökar.

Det i proposition 1985/86:102 föreslagna stödet för omställning av energisystemet motiveras främst med hänvisning till den av regeringen förordade avvecklingen av kärnkraften till år 2010. Eftersom man på goda grunder kan utgå att de nuvarande kärnkraftverken kan användas även ett antal år efter år 2010 föreligger det enligt utskottets uppfattning inte några avgörande skäl för att med subventioner påskynda införandet av ny teknik.

Utskottet delar dock den uppfattning som uttrycks i motion 1985/86:312 (m) att statliga subventioner kan motiveras för åtgärder som syftar till att främja en mer miljövänlig energiteknik. Stödet bör utgå till projekt som ligger nära ett kommersiellt förverkligande och bör gälla prototyp- och

NU 1985/86:17

demonstrationsanläggningar. Beträffande den tekniska utformningen av stödet bör de principer som redovisas i propositionen tillämpas.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed blir motion 1985/86:312 (m) i här berörd del tillgodosedd. Däremot låter sig inte ett sådant uttalande förenas med vad som i nu aktuell del anförs i motionerna 1985/86:311 (c) och 1985/86:N446 (vpk). Alltså avstyrks dessa delar av motionerna liksom propositionen i nu behandlad del.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande rikdin jer för stöd till utveckling av ny teknik inom energiområdet

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:312 yrkande 1 i ifrågavarande del och med avslag på proposition 1985/86:102 moment 1 i ifrågavarande del, motion 1985/86:311 yrkande 1 och motion 1985/ 86.N446 yrkandena 10 och 11 godkänner av utskottet angivna riktlinjer såvitt dessa riktlinjer inte behandlas under 19.

12. Riktlinjer för stöd till utveckling av ny teknik inom energiområdet (mom. 7)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 36 med ”Inför kärnkraftsavvecklingen” och slutar på s. 37 med ”och 1985/86:N446 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Inför kärnkraftsavvecklingen bör energipolitiken under de närmaste decennierna inriktas på att stödja omställningen av energisystemet. Utveckling och introduktion av ny teknik, som kan underlätta övergången till ett effektivt enerigisystem i huvudsak grundat på förnybara och inhemska energikällor, är här av strategisk betydelse och bör ytterligare stimuleras. De riktlinjer som regeringen förordar för det föreslagna stödprogrammet tillstyrks därför i allt väsentligt av utskottet. Utskottet vill dock förorda följande förändringar.

Stöd bör huvudsakligen utgå endast till ny teknik som utnyttjar inhemska energislag och naturgas. Som anförs i motion 1985/86:311 (c) bör stöd till emissionsbegränsande teknik inte lämnas för anläggningar som utnyttjar importerade energislag såsom kol. Enligt utskottets uppfattning finns det inget behov av nyinvesteringar i koleldade anläggningar, utan eventuellt stöd bör endast avse befintliga anläggningar. I linje med den uppfattning som förs fram i vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1985/86:N446 anser utskottet att riksdagen bör uttala sig för att kolanvändningen i det svenska energisystemet skall begränsas till högst 2,7 miljoner ton per år.

Beträffande stödets tekniska utformning anser utskottet att bidragsdelen bör kunna överstiga 25 % av investeringskostnaden om särskilda skäl för detta föreligger.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Utskottet tillstyrker därmed motionerna 1985/86:311 (c) och 1985/86:N446 (vpk) i ifrågavarande delar. Vad nu har anförts är inte förenligt med vad som kommer till uttryck i motion 1985/86:312 (m) och skiljer sig till viss del från vad som anförs i propositionen. De avstyrks följaktligen i berörda delar.

NU 1985/86:17

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande riktlinjer för stöd till utveckling av ny teknik inom energiområdet

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:311 yrkande 1 och motion 1985/86:N446 yrkandena 10 och 11 och med avslag på proposition 1985/86:102 moment 1 i ifrågavarande del och motion 1985/86:312 yrkande 1 i ifrågavarande del godkänner av utskottet angivna riktlinjer såvitt dessa inte behandlas under 19.

13. Fortsatt stöd för oljeersättande åtgärder (mom. 9)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per-Richard Molén (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Sorn nyss” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Som nyss anförts anser utskottet att oljeberoendet kommer att fortsätta att minska även om det särskilda oljeersättningsstödet upphör.

Beträffande effekterna av den senaste tidens utveckling av oljepriserna anser utskottet att några bestående slutsatser inte kan dras förrän läget på oljemarknaden har stabiliserats. Situationen är för närvarande oklar, och den framtida utvecklingen kan inte bedömas med någon större säkerhet. Utskottet avstyrker följaktligen motion 1985/86:311 (c) i här behandlad del.

14. Fortsatt stöd för oljeersättande åtgärder (mom. 9)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Sorn nyss” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av den senaste tidens utveckling på den internationella oljemarknaden finns det uppenbara risker för att användningen av olja kan öka. I det läge som nu uppstått ställs sannolikt större krav på statligt stöd för att investeringarna i oljeersättande åtgärder skall fortsätta. Ansökningar om stöd till oljeersättande åtgärder bör därför behandlas generöst inom ramen för det föreslagna stödprogrammet även om projekten i sig inte innebär utveckling av någon ny teknik.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion 1985/86:311 (c) i här berörd del tillstyrks alltså.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande fortsatt stöd för oljeersättande åtgärder att riksdagen med bifall till motion 1985/86:311 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Anslag till omställningsåtgärder (morn. 12)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”De senaste” och slutar med ”motion 1985/86:312 (m)” bort ha följande lydelse:

NU 1985/86:17

93 Med hänvisning till vad utskottet tidigare anfört om behovet av statligt stöd för att utveckla mer miljövänlig energiteknik föreslår utskottet att riksdagen anvisar ett reservationsanslag om 20 milj. kr. och beslutar om en ram för lånegarantier om 100 milj. kr. fördetta ändamål. Då stödet bör inrättas den 1 maj 1986 föreslår utskottet att anslaget förs upp på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1985/86. Till täckande av förluster för lämnade lånegarantier för utveckling av ny miljövänlig energiteknik samt förluster med anledning av tidigare beviljade garantier för oljeersättande åtgärder bör riksdagen anvisa ett förslagsanslag om 1 milj. kr. för budgetåret 1986/87.

Det här sagda innebär att utskottet tillstyrker ifrågavarande delar av motion 1985/86:312 (m) och avstyrker motsvarande delar av propositionen.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande anslag till omställningsåtgärder att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:102 momenten 2-4, med bifall till motion 1985/86:312 yrkandena 2—4 och med anledning av motion 1985/86:N314 yrkande 22

a) till Vissa åtgärder för ny miljövänlig energiteknik på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.,

b) medger att statliga garantier får lämnas för stöd för utveckling och introduktion av ny miljövänlig energiteknik intill ett vid varje tidpunkt sammanlagt belopp av 100 000 000 kr.,

c) till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier för oljeersättande åtgärder samt för utveckling och introduktion av ny miljövänlig energiteknik, m. m. för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.

16. Anslag till omställningsåtgärder (mom. 12)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”De senaste” och slutar med ”motion 1985/86:312 (m)” bort ha följande lydelse: Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning för det föreslagna stödet. Det nya stödsystemet bör dock enligt utskottets mening betraktas som provisoriskt i avvaktan på att centerns förslag om inrättande av en energiutvecklingsfond genomförs. Propositionen i här berörda delar tillstyrks sålunda av utskottet. Följaktligen avstyrks motsvarande delar av motion 1985/86:312 (m).

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande anslag till omställningsåtgärder att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:102 momenten 2—4 och med avslag på motion 1985/86:312 yrkandena 2—4 och motion 1985/86:N314 yrkande 22

a) (= utskottet),

b) (= utskottet),

c) (= utskottet).

NU 1985/86:17

17. Formerna för medelsanvisning (mom. 13)

NU 1985/86:17

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

I linje med vad som anförs i motion 1985/86:311 (c) finner utskottet det anmärkningsvärt att regeringen, när riksdagen ännu inte har fastställt statsbudgeten för kommande budgetår, väljer att föra upp hela anslaget för det föreslagna stödet på tilläggsbudget till innevarande budgetår. Ett mer rimligt tillvägagångssätt hade varit att anslå en mindre del av de föreslagna medlen på tilläggsbudget och resterande del av medlen under ett anslag för nästa budgetår. Även om den valda anslagstekniken inte har någon betydelse när det gäller frågan under vilket budgetår uttagna medel bokförs kan den försvåra bedömningen av hur statsbudgeten utvecklas från år till år.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1985/86:311 (c) i här behandlad del.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande formerna för medelsanvisning att riksdagen med bifall till motion 1985/86:311 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Stöd till eldningsanläggningar för inhemska bränslen (mom. 16)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Under senare” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse: Utskottet delar den uppfattning som uttrycks i motion 1985/86:N447 (c) att stödet till investeringar i förbränningsanläggningar eldade med inhemska fasta bränslen skall utgå med 15 % av investeringskostnaden. Stödet bör utgå tills vidare och således inte upphöra den 31 december 1986. Den stora kapacitet för produktion av elkraft som nu finns och den intensiva marknadsföring av lågt prissatt elkraft som har genomförts i syfte att eluppvärmningen skall öka utgör enligt utskottets uppfattning ett hot mot möjligheterna att avveckla kärnkraften. Med anledning av detta och de drastiskt sänkta oljepriserna behövs en ytterligare stimulans av utvecklingen mot en fungerande marknad för inhemska bränslen. Utskottet tillstyrker följaktligen motion 1985/86:N447 (c) i här aktuell del och föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande stöd till eldningsanläggningar för inhemska bränslen att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N447 yrkande 14 godkänner av utskottet angivna grunder för stöd till eldningsanläggningar för inhemska bränslen.

19. Investeringsstöd till solvärmeanläggningar (mom. 18) NU 1985/86:17

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”För att” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Från miljösynpunkt är utnyttjande av solvärme det överlägset bästa uppvärmningssättet. Teknikutvecklingen vad avser solvärmeanläggningar går för närvarande mycket snabbt med åtföljande lägre kostnader. För installerade solfångarfält med driftstemperaturer omkring 70-80° C har Sverige den klart lägsta kostnaden i världen, samtidigt som verkningsgraden för system med högeffektiva plana solfångare är högst. Sverige har således ett entydigt försprång på området.

Marknadsutrymmet för solvärmetekniken är emellertid begränsat med hänsyn till den rådande produktionsstrukturen på energiområdet med dess överinvesteringar i kärnkraftverken. Förespråkare för kärnkraft arbetar också för att förhindra konkurrens från såväl solenergi som inhemska bränslen.

För att Sverige skall kunna behålla sin ledande position på solvärmeteknikens område krävs därför enligt utskottets mening fortsatta stödinsatser. Det gäller såväl forsknings- och utvecklingsinsatser som stöd till praktiska anläggningar. Utskottet instämmer följaktligen i vad som anförs i motionerna 1985/86:N447 (c), 1985/86:N438 (c) och 1985/86:311 (c) om att det nuvarande investeringsstödet till solvärmeanläggningar bör förlängas efter år 1986. Utskottet anser att stödet bör finnas kvar åtminstone t. o. m. budgetåret 1990/91.

En djärv satsning på solvärme med en inriktning som tar till vara möjligheterna att med hjälp av svensk teknik och svensk produktion främja användningen av solenergi kan ge Sverige ett bra försprång i kunskaper och produktionsteknik - med en stärkt ekonomi och ökad sysselsättning som följd.

Utskottet föreslår därför att riksdagen anmodar regeringen att föranstalta om en förlängning av investeringsstödet för solvärmeanläggningar i enlighet med vad utskottet har anfört. Därmed tillgodoses motionerna 1985/86:N447 (c), 1985/86:N438 (c) och 1985/86:311 (c) i nu berörda delar.

dels att utskottet under 18 bort hemställa

18. beträffande investeringsstöd till solvärmeanläggningar att riksdagen med bifall till motion 1985/86:311 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1985/86:N438 yrkande 2 och motion 1985/86:N447 yrkande 15 godkänner av utskottet angivna grunder för investeringsstöd till solvärmeanläggningar.

20. Riktlinjer för stöd till små vattenkraftverk (mom. 19)

Erik Hovhammar, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Små vattenkraftverk” och slutar med ”och 1985/86:311 (c)” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motionerna 1985/86:N216 (m) och 1985/86:312 (m) bör statligt stöd till små vattenkraftverk inte lämnas. Därav följer att stöd till dessa anläggningar inte heller bör utgå enligt förslaget i propositionen. Utskottet avstyrker alltså propositionen i berörd del och motsvarande del av motion 1985/86:311 (c) och tillstyrker här behandlade delar av motionerna 1985/86:N216 (m) och 1985/86:312 (m).

dels att utskottet under 19 bort hemställa

19. beträffande riktlinjer för stöd till små vattenkraftverk att riksdagen med bifall motion 1985/86:N216 yrkande 13 och motion 1985/86:312 yrkande 1, båda i ifrågavarande del, och med avslag på motion 1985/86:311 yrkande 3 i ifrågavarande del avslår i proposition 1985/86:102 moment 1 angivna riktlinjer såvitt dessa inte behandlas under 7.

21. Riktlinjer för stöd till små vattenkraftverk (mom. 19)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Små vattenkraftverk” och slutar med ”och 1985/86:311 (c)” bort ha följande lydelse:

I syfte att främja en ökad användning av inhemska energislag och bidra till att den av riksdagen antagna planen för vattenkraftsutbyggnad kan uppnås bör fortsatt stöd lämnas till små vattenkraftverk. Utskottet tillstyrker alltså propositionen i här behandlad del och avstyrker ifrågavarande delar av motionerna 1985/86:N216 (m) och 1985/86:312 (m). Dock anser utskottet att stöd bör ges inte bara i form av lånegarantier utan även i form av bidrag. Som anförs i motion 1985/86:311 (c) bör därför det nuvarande investeringsstödet till små vattenkraftverk bibehållas. Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta de åtgärder som krävs för att detta stöd skall förlängas efter år 1986. Därigenom tillgodoses motion 1985/86:311 (c) i här aktuell del.

dels att utskottet under 19 bort hemställa

19. beträffande riktlinjer för stöd till små vattenkraftverk att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:102 moment 1 i ifrågavarande del och motion 1985/86:311 yrkande 3 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1985/86:N216 yrkande 13 och motion 1985/86:312 yrkande 1, båda i ifrågavarande del, godkänner av utskottet angivna riktlinjer såvitt dessa inte behandlas under 7.

22. Utredning om de regionalpolitiska konsekvenserna av en framtida brist på elkraft (mom. 20)

Erik Hovhammar, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Att elanvändningen” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse: Den senaste tidens utveckling av elförbrukningen inger stor oro. För närvarande finns inga konkreta planer på att bygga ut produktionskapacite -

NU 1985/86:17

7 Riksdagen 1985186.17sami. Nr 17

ten av elenergi i någon större omfattning. Med den ökningstakt som vi nu har - samtidigt som risken för torrår inte kan uteslutas - finns det en uppenbar risk för att en direkt bristsituation kan uppstå. Utskottet anser därför att regeringen - i enlighet med vad som anförs i motion 1985/86:N216 (m) - snarast måste vidta åtgärder för att säkra elförsörjningen.

Svenska företag har alltid haft tillgång till billig elenergi i förhållande till vad som gäller i andra länder. För vårt lands industri har detta inneburit betydande konkurrensfördelar vilket har främjat välståndsutvecklingen. Tack vare tillgången på vattenkraft har stora delar av vår elintensiva industri lokaliserats till Norrland. Den industrin utgör i hög grad ryggraden i norrländskt näringsliv, utan vilken stora delar av arbetsmarknaden skulle rasa samman. Mot denna bakgrund och med hänvisning till den kraftiga ökningen av elanvändningen under senare år instämmer utskottet i vad som anförs i motion 1985/86:N450 (m) om att de regionalpolitiska konsekvenserna av en framtida brist på elkraft och därav föranledda elprishöjningar bör utredas. Det bör ankomma på regeringen att föranstalta om en sådan utredning.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed blir motion 1985/86:N216 (m) i här aktuell del och motion 1985/86:N450 (m) tillgodosedda.

dels att utskottet under 20 bort hemställa

20. beträffande utredning om de regionalpolitiska konsekvenserna av en framtida brist på elkraft

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N216 yrkande 13 i ifrågavarande del och motion 1985/86:N450 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Utredning om de regionalpolitiska konsekvenserna av en framtida brist på elkraft (mom. 20)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Att elanvändningen” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Genom att landets elproduktionskapacitet utnyttjas till fullo ersätts stora mängder olja och kol, vilket innebär gynnsamma effekter för både miljön och samhällsekonomin. De senaste årens ökade elanvändning beror till betydande del på kalla vintrar och den industriella högkonjunkturen. Övergången till elvärme i småhussektorn kan antas ha passerat sin kulmen. Det kan dock finnas skäl att klarlägga om eventuellt också andra faktorer ligger bakom ökningen.

Utskottet noterar att ELIN har fått tilläggsdirektiv att utreda dessa frågor och att statens energiverk har fått i uppgift att utreda möjligheterna att uppnå en effektivare elanvändning inom främst industrin. En utgångspunkt för arbetet bör vara att elproduktionen skall svara mot de behov av elenergi som det svenska samhället har och kan få samt att brister i produktionen inte skall uppstå. Utskottet förutsätter att energirådet i sin fortsatta verksamhet kommer att uppmärksamt följa denna fråga. Motion 1985/86:N216 (m) i här behandlad del och motion 1985/86:N450 (m) avstyrks.

NU 1985/86:17

24. Utredning om de regionalpolitiska konsekvenserna av en framtida brist på elkraft (mom. 20)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Att elanvändningen” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Elanvändningen har under de senaste åren ökat snabbare än vad som förutsetts i tidigare gjorda prognoser. Huvudanledningen till detta är en mycket framgångsrik marknadsföring från kraftbolagens sida. Tyvärr har ökningen skett på ett sådant sätt att vi har nått ”effekttaket” långt innan produktionskapaciteten är optimalt utnyttjad. Vi har under betydande delar av året överkapacitet, men en för hög och oflexibel andel elenergi för uppvärmningsändamål under vinterhalvåret ger betydligt mindre oljeersättning, större negativ miljöpåverkan och drastiskt ökade risker för överbelastning och dyrbara strömavbrott än vad en bättre anpassad elanvändning skulle ha gett.

För att elanvändningen skall bli bättre avvägd krävs bl. a. en mer kostnadsanpassad eltaxa. Genom att elabonnentens kostnader vid högbelastning mera överensstämmer med kraftbolagens faktiska kostnader kommer det att bli lönsamt för många elabonnenter att på vintern ersätta den elström som används för uppvärmning med andra energislag, men också att investera i effektivare energianvändning. På så sätt kan befintliga investeringar i elproduktionskapacitet utnyttjas mer optimalt och fördyrande investeringar i ny elproduktionskapacitet undvikas.

Utskottet understryker vikten av att utvecklingen mot allt effektivare energianvändning och ökad användning av biobränsle fortsätter utan avbrott. Det är bästa garantin för låga energipriser, samtidigt som miljön kan värnas. Med hänvisning till vad här anförts avstyrker utskottet motion 1985/86:N216 (m) i här behandlad del och motion 1985/86:N450 (m).

25. Anslag till statens vattenfallsverk, m. m. (mom. 27)

Erik Hovhammar, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet konstaterar” och slutar med ”Ringhals 2” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion 1985/86:N314 (m) anser utskottet att vattenfallsverkets engagemang i fjärrvärmeanläggningar successivt bör avvecklas. Riksdagen bör därför inte inför nästa budgetår beräkna medel för investeringar i värmeproduktionsanläggningar. Anslaget till vattenfallsverket bör följaktligen beräknas till ett belopp som är 25 milj. kr. lägre än vad regeringen har föreslagit. Motion 1985/86:N314 (m) i här behandlad del tillstyrks sålunda.

Vad gäller (= utskottet) motion 1985/86:N454 (fp).

Med hänvisning till vad här har anförts föreslår utskottet att riksdagen till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m.m. för nästa budgetår anvisar 2 810 milj. kr. förutom de medel som kan komma att anvisas för förberedelser för ånggeneratorbytet i Ringhals 2.

NU 1985/86:17

dels att utskottet under 27 bort hemställa

27. beträffande anslag till statens vattenfallsverk, m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt Eli momenten 1 och 2 och motion 1985/86:N314 yrkandena 19 och 20, med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 11 moment 3 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1985/86:N447 yrkande 28 i ifrågavarande del och motion 1985/86:N454

a) (= utskottet),

b) (= utskottet),

c) till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 2 810 000 000 kr. och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om statens vattenfallsverks ägarengagemang i fjärrvärmeanläggningar.

26. Anslag till statens vattenfallsverk, m. m. (mom. 27)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet avstyrker” och slutar med ”Ringhals 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser dock att anslaget till statens vattenfallsverk bör kunna reduceras med 80 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Motion 1985/86:N454 (fp) tillstyrks alltså.

Med hänvisning till vad här har anförts föreslår utskottet att riksdagen till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för nästa budgetår anvisar 2 755 milj. kr. förutom de medel som kan komma att anvisas för förberedelser för ånggeneratorbytet i Ringhals 2.

dels att utskottet under 27 bort hemställa

27. beträffande anslag till statens vattenfallsverk, m. m. att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt Eli momenten 1 och 2 och motion 1985/86:N454, med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt Eli moment 3 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1985/86:N314 yrkandena 19 och 20 och motion 1985/86:N447 yrkande 28 i ifrågavarande del

a) (= utskottet),

b) (= utskottet),

c) till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 2 755 000 000 kr.

27. Anslag till statens vattenfallsverk, m. m. (mom. 27)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Vad gäller” och slutar med ”Ringhals 2” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1985/86:N447 (c) innebär de föreslagna investeringar -

NU 1985/86:17

na i 400 kV-ledningar en överdimensionering av överföringskapaciteten med hänsyn till den förväntade långsiktiga elanvändningen. Enligt utskottets mening är det bättre att rusta upp de bästa 220 kV-ledningarna och därmed begränsa behovet av 400 kV-ledningar.

Utskottet föreslår därför att anslaget till vattenfallsverket för nästa budgetår minskas med 500 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. I den mån reduceringen berör mer än det kommande budgetåret förutsätter utskottet att verket med egna medel kan göra omfördelningar så att inte andra projekt med betydelse för leveranssäkerheten åsidosätts. Med det sagda tillstyrks här aktuell del av motion 1985/86:N447 (c).

Motion 1985/86:N454 (fp) avstyrks av utskottet.

Med hänvisning till vad här har anförts föreslår utskottet att riksdagen till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för nästa budgetår anvisar 2 335 milj. kr. förutom de medel som kan komma att anvisas för förberedelser för ånggeneratorbytet i Ringhals 2.

dels att utskottet under 27 bort hemställa

27. beträffande anslag till statens vattenfallsverk, m. m. att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 11 momenten 1 och 2 och motion 1985/86:N447 yrkande 28 i ifrågavarande del, med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt Eli moment 3 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1985/86:N314 yrkandena 19 och 20 och motion 1985/86:N454

a) (= utskottet),

b) (= utskottet),

c) till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 2 335 000 000 kr.

28. Återföring av medel till vattenkraftskommunerna (mom. 28)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Utskottet behandlade” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1985/86:A477 (c) bör vattenkraftsproduktionens regionala betydelse utredas med syftet att en väsentligt större andel av produktionens överskott skall användas för utveckling av näringslivet i vattenkraftskommunerna. De försäljningar av kraftverksintressen som har skett under senare tid visar att marknaden värderar dessa tillgångar på ett sätt som inte står i rimlig proportion till den gottgörelse som sker till de bygder som tillhandahåller vattenkraften. Utredningen bör presentera förslag till hur en överföring av medel till berörda kommuner skall kunna åstadkommas med hjälp av en differentiering av energiskatten. Av det sagda följer att utskottet tillstyrker motion 1985/86:A477 (c) i här aktuell del. Det får ankomma på regeringen att föranstalta om en sådan utredning som här har angivits.

NU 1985/86:17

dels att utskottet under 28 bort hemställa

28. beträffande återföring av medel till vattenkraftskommunerna att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A477 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

29. Regionala samhällsfonder (mom. 30)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”När utskottet” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1985/86:N432 (vpk) om behovet av regionala samhällsfonder för att återföra övervinster från vattenkraften till resp. region för investeringar. Det finns otaliga exempel på att sysselsättningsskapande projekt som har tagits fram i de berörda länen inte har kunnat genomföras på grund av att finansieringsfrågan inte har lösts. Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motionen om att styrelserna för fonderna bör tillsättas regionalt, t. ex. av landstingen och kommunerna, och att de stora löntagarorganisationerna bör tillförsäkras ett starkt inflytande i fonderna. Utskottet finner det också rimligt att 20 % av fondmedlen riktas direkt till de kommuner som berörs av kraftverksbyggen och sjöregleringar. Regeringen bör lägga fram förslag om regionala samhällsfonder enligt dessa riktlinjer. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande ansluter sig till vad utskottet har anfört. Motion 1985/86:N432 (vpk) tillstyrks sålunda.

dels att utskottet under 30 bort hemställa

30. beträffande regionala samhällsfonder

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N432 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

30. Kärnvärmereaktorer (mom. 31)

Erik Hovhammar, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Utskottet hänvisar” och slutar med ”svenska energiförsörjningssystemet” bort ha följande lydelse:

Av den åberopade redogörelsen i ämnet framgår klart att resultatet av folkomröstningen år 1980 inte lägger något hinder i vägen för utnyttjande av Securereaktorer i vårt land. Riksdagen bör i anslutning till motion 1985/ 86:N216 (m) slå fast att så är fallet. Skälen för detta är uppenbara. Reaktortypen kännetecknas av en extremt hög säkerhet. Även i övrigt tillfredsställer Securereaktorerna högt ställda miljökrav. En särskild fördel är att de kan byggas i begränsade storlekar och sålunda möjliggör en ökad decentralisering av energiproduktionen.

dels att utskottet under 31 bort hemställa

31. beträffande kärnvärmereaktorer

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N216 yrkande 13 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1985/86:17

31. Kärnkraftens roll inom energiförsörjningen (mom. 32) j^U 1985/86-17

Erik Hovhammar, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med "Vad gäller” och slutar med ”aktuellt hänseende” bort ha följande lydelse:

Vad gäller kärnkraftens roll inom energiförsörjningen under kommande år vill utskottet anföra följande. Den avvecklingsstrategi som regeringen har bundit sig för ger uttryck för ett ensidigt och skadligt betraktelsesätt.

Kärnkraften utdöms som en mera långsiktigt användbar energikälla utan att dess uppenbara fördelar tas i beaktande.

Såsom har framhållits från moderata samlingspartiets sida har kärnkraften hittills befunnits säker och miljövänlig. Genom att fullt ut utnyttja investeringarna i kärnkraftverken kan vi under en följd av år bespara oss stora mängder av de luftföroreningar som är förknippade med användningen av de alternativa energikällor vilka närmast står till buds. Samtidigt undviks en onödig kapitalförstöring, oförenlig med de hushållningsprinciper som måste prägla en rationell energipolitik. På grundval av motionerna 1985/86:N216 (m) och 1985/86:N408 (m) bör riksdagen göra ett uttalande av här angiven innebörd. Det sagda innebär att utskottet avstyrker motionerna 1985/

86:N447 (c), 1985/86:N433 (c) och 1985/86:N446 (vpk) i här aktuella delar.

dels att utskottet under 32 bort hemställa

32. beträffande kärnkraftens roll inom energiförsörjningen att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N216 yrkande 13 i ifrågavarande del och motion 1985/86:N408 och med avslag på motion 1985/86:N433 yrkande 1, motion 1985/86:N446 yrkande 2 och motion 1985/86:N447 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

32. Kärnkraftens roll inom energiförsörjningen (mom. 32)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Vad gäller” och slutar med ”aktuellt hänseende” bort ha följande lydelse:

Vad gäller kärnkraftens roll inom energiförsörjningen under kommande år vill utskottet kraftigt betona att riksdagens beslut om kärnkraftsavveckling - i enlighet med resultatet av folkomröstningen år 1980- måste stå fast. De synpunkter i annan riktning som kommer till uttryck i motionerna 1985/

86:N216 (m) och 1985/86:N408 (m) tar utskottet bestämt avstånd ifrån.

Avvecklingsbeslutet måste emellertid omsättas i en preciserad omställningsplan. Regeringen menar att statsmakternas beslut om en sådan plan bör få anstå till år 1995. Ett sådant dröjsmål finner utskottet oacceptabelt.

Avvecklingen måste, såsom framhålls i motionerna 1985/86:N447 (c),

1985/86:N433 (c) och 1985/86:N446 (vpk), påbörjas med det snaraste. En fortsatt kärnkraftsproduktion på nuvarande höga nivå kommer att förstärka tendensen till att elenergi i stor utsträckning utnyttjas för uppvärmning.

Detta är skadligt såväl på kort sikt, genom att det medför ökad risk för

temporär överbelastning av elförsörjningssystemet, som på längre sikt, 103

genom att det skapas bindningar som kan komma att åberopas mot kärnkraftsavvecklingen. Det överordnade intresset är att kärnkraften med hänsyn till produktionsriskerna och avfallsproblemen tas ur bruk så snart som möjligt.

dels att utskottet under 32 bort hemställa

32. beträffande kärnkraftens roll inom energiförsörjningen

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N433 yrkande 1, motion 1985/86:N446 yrkande 2 och motion 1985/86:N447 yrkande 5 och med avslag på motion 1985/86:N216 yrkande 13 i ifrågavarande del och motion 1985/86:N408 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

33. Byte av ånggeneratorer i Ringhals 2 (mom. 33)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 55 med ”Utskottet konstaterar” och slutar på s. 56 med ”budgetåret 1986/87” bort ha följande lydelse:

De tre nämnda motionerna är samstämmiga i sin kritik av det planerade bytet av ånggeneratorer i Ringhals 2 och ger därmed uttryck för utskottets uppfattning. De invändningar mot en sådan investering som reservationsvis (c, vpk) framfördes förra året ter sig i dagens läge än mer befogade. På ett mera bestämt sätt än tidigare har regeringen numera - om än med ett otillfredsställande tidsschema - angett riktlinjer för den avveckling av kärnkraften som riksdagen har beslutat om. Trovärdigheten hos denna awecklingsstrategi har emellertid minskat kraftigt till följd av regeringens beslut att ge klartecken för ett ånggeneratorbyte i Ringhals 2. En sådan åtgärd kan ju vara ekonomiskt försvarbar endast under förutsättning att denna reaktor behålls i drift under lång tid. Det enda rimliga i nuvarande situation är att planerna på ånggeneratorbytet stoppas omgående. Regeringen bör dra försorg om att så sker. Det begärda anslagsbeloppet av 75 milj. kr. bör följaktligen inte anvisas av riksdagen. I den mån de ändrade planerna medför några ytterligare särskilda kostnader som inte täcks av redan anvisade medel får regeringen återkomma med en redovisning härav. Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna 1985/86:N447 (c), 1985/86:N433 (c) och 1985/86:N446 (vpk) i vad de berör Ringhals 2.

dels att utskottet under 33 bort hemställa

33. beträffande byte av ånggeneratorer i Ringhals 2

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N433 yrkande 4, motion 1985/86:N446 yrkande 3 och motion 1985/86:N447 yrkande 12 och yrkande 28 i ifrågavarande del avslår proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt Eli moment 3 i ifrågavarande del och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1985/86:17

34. Information om kärnkraftsproduktionen (mom. 34) NU1985/86:17

Erik Hovhammar, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”inte motiverad” bort ha följande lydelse:

Utskottet ser i motion 1985/86:N424 (s) ett glädjande vittnesbörd om det i och för sig välbekanta förhållandet att det även på socialdemokratiskt håll finns många insiktsfulla bedömare med en mera realistisk syn på kärnkraften än den som regeringen officiellt ger uttryck för. Kärnpunkten i motionärernas resonemang är att de faktiska riskerna med kärnkraften har överdrivits, samtidigt som man har undervärderat kärnkraftens roll som en positiv miljöfaktor. Som framhålls i motionen har användningen av fossila bränslen - främst olja - tack vare kärnkraften kunnat reduceras väsentligt med därav följande minskning av risken för försurningsskador.

Flera centrala myndigheter- statens strålskyddsinstitut, statens kärnkraftinspektion och statens kärnbränslenämnd - har enligt sina instruktioner till uppgift att sprida information beträffande kärnsäkerhetsfrågor. Ytterligare en grupp aktörer på detta område är de kommunalt förankrade lokala säkerhetsnämnderna. På goda grunder kan det hävdas (se NU 1984/85:30 res. 33) att alltför många centrala organ nu är engagerade i denna informationsverksamhet. Det informationsbehov som åsyftas i motion 1985/86:N424 (s) är emellertid dåligt tillgodosett. Det gäller inte bara att beskriva säkerhetsproblemen och de ambitiösa lösningar av dessa som staten och kärnkraftsproducenterna har utvecklat. För att allmänheten skall få en riktig uppfattning om kärnkraftens roll inom energisystemet behövs en utvidgad, objektiv information enligt de riktlinjer som motionärerna anger. Det är enligt utskottets mening angeläget att statens nuvarande informationsinsatser på energiområdet kompletteras på detta sätt. Regeringen bör dra försorg om att så sker. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1985/86:N424 (s).

dels att utskottet under 34 bort hemställa

34. beträffande information om kärnkraftsproduktionen att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N424 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

35. Information om kärnkraftsproduktionen (mom. 34)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”inte motiverad” bort ha följande lydelse:

Utskottet ser i motion 1985/86:N424 (s) ett illavarslande tecken på att den avvecklingsstrategi som presenteras i budgetpropositionen inte är så fast förankrad inom regeringspartiet som regeringens och det ansvariga statsrådets uttalanden borde garantera. Som tidigare påpekats har också beslutet om byte av ånggeneratorer i Ringhals 2 bidragit till att minska regeringens trovärdighet i detta hänseende. Innebörden i motionärernas resonemang tycks vara att beslutet om kärnkraftsavveckling är grundat på otillräcklig kunskap och på känslomässiga värderingar som delvis har föranletts av 105

”sensationslystet negativt färgade beskrivningar”. Utskottet tar med skärpa avstånd från denna framställning. Det åligger nu en rad olika myndigheter - statens strålskyddsinstitut, statens kärnkraftinspektion, statens kärnbränslenämnd och de kommunalt förankrade lokala säkerhetsnämnderna- att sörja för att allmänheten får erforderlig objektiv information på kärnkraftsområdet. Denna verksamhet är angelägen och måste vidmakthållas. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1985/86:N424 (s).

36. Utvecklingsavgiftpå kärnkraftsproduktionen (mom. 36)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”angiven del” bort ha följande lydelse:

För att kärnkraftsavvecklingen skall kunna genomföras krävs, som energiforskningsutredningen har betonat, omfattande insatser och ett starkt engagemang från kraftindustrins sida. Det system med en energins utvecklingsfond som skisseras i motion 1985/86:N447 (c) synes väl ägnat att skapa förutsättningar för de åtgärder som behövs. Den förordade kärnkraftsavgiften, 2 öre per kWh, är enligt utskottets mening väl avvägd. Energiforskningsutredningens förslag om en väsentligt lägre avgift får ses mot bakgrund av att det avser mera begränsade stödändamål. Regeringen bör anmodas att med det snaraste lägga fram förslag till lagstiftning om en sådan avgift som anges i motionen och till regler för en energins utvecklingsfond på grundval av motionärernas förslag.

dels att utskottet under 36 bort hemställa

36. beträffande utvecklingsavgift på kärnkraftsproduktionen att riksdagen med anledning av motion 1985/86:N447 yrkandena 18 och 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

37. Utveckling av vindkraft (mom. 38)

Erik Hovhammar, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 59 med ”Enligt gällande” och slutar på s. 60 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är förutsättningarna för utnyttjande av vindkraft inte speciellt goda i Sverige. Som moderata samlingspartiet tidigare har påpekat krävs vid en storskalig introduktion av vindkraft också ny effekt i reservtillgångar. Till detta kommer behovet av att öka kapaciteten hos kraftledningarna från Norrland. Det skulle således bli en mycket dyrbar lösning. Utskottet anser dessutom att en utbyggnad av vindkraften varken är miljövänlig eller enkel.

På nuvarande stadium är det sålunda inte realistiskt att räkna med vindkraften som kraftkälla. Det utesluter inte att den i framtiden kan komma att spela en viss marginell roll. Det är emellertid inte motiverat att nu inleda en mycket dyrbar teknisk utveckling och skapa förväntningar om en omfattande utbyggnad av vindkraften. I stället bör erfarenheter av utländska försök och de två vindkraftverken i Maglarp och vid Näsudden utnyttjas.

NU 1985/86:17

106 Erfarenheter från internationell och svensk forskning bör också tas till vara.

Mot bakgrund av vad som nu anförts ser utskottet inget skäl för riksdagen att ta något initiativ på vindkraftens område med anledning av motionerna 1985/86:N437 (c), 1985/86:N447 (c) och 1985/86:N446 (vpk). Dessa avstyrks därför, de båda sistnämnda såvitt de är aktuella här.

38. Utveckling av vindkraft (mom. 38)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 59 med ”Enligt gällande” och slutar på s. 60 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Vindkraften tilldrar sig ett allt större intresse i olika delar av världen. Utskottet har noterat att vindkraftsproduktionen för närvarande genomgår en snabb utveckling i länder med högre elpriser än Sverige, t. ex. Förenta staterna och Danmark. En betydande vindkraftsmarknad håller på att växa fram. Sverige haren framskjuten industriell position på flera energitekniska områden men har blivit akterseglat när det gäller vindkraften. De svenska kraftföretagen tycks systematiskt motarbeta utvecklingen av vindkraften. De insatser som de trots allt gör kommer till stånd under protester och efter betydande påtryckningar från bl. a. regeringen. Detta är en icke önskvärd situation som försvårar en positiv utveckling av vindkraftstekniken i Sverige.

Som anförs i motionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/86:N437 (c) bör vindkraftsprogrammet nu gå vidare med att ytterligare aggregat uppförs. Till dessa anläggningar bör stöd utgå från det föreslagna stödprogrammet för utveckling av ny teknik, vilket utskottet har behandlat tidigare i detta betänkande. Vidare bör stöd till investeringar i små vindkraftverk lämnas enligt samma grunder som till små vattenkraftverk. Förberedelser för byggande av en demonstrationsgrupp av stora vindkraftverk bör vidtas för att förutsättningar skall skapas för en kommande serieproduktion.

Kraftföretagen bör ta ett betydande ansvar för utvecklingen på vindenergiområdet. Föreslagna satsningar ger goda möjligheter att få referensanläggningar och underlätta möjligheterna till export. Sverige är för närvarande på efterkälken, men med ett rimligt handtag är den svenska industrin säkert kapabel att ta marknadsandelar på en växande vindkraftsmarknad.

Utskottet ansluter sig alltså till vad som anförs i motionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/86:N437 (c) om vindkraftsprogrammets fortsatta inriktning och föreslår att riksdagen gör ett uttalande till regeringen med här angiven innebörd. Motion 1985/86:N446 (vpk) skiljer sig genom sin starka betoning av det statliga engagemanget från vad utskottet har anfört men blir ändå i väsentlig del tillgodosedd genom det föreslagna uttalandet.

dels att utskottet under 38 bort hemställa

38. beträffande utveckling av vindkraft att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N437 och motion 1985/ 86:N447 yrkande 3 d och med anledning av motion 1985/86:N446 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

39. Utveckling av vindkraft (mom. 38)

NU 1985/86:17

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 59 med ”Enligt gällande” och slutar på s. 60 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Som föreslås i motion 1985/86:N446 (vpk) är det motiverat med ett stort statligt vindkraftsprogram, vilket bör introduceras i anslutning till att kärnkraften utmönstras ur kraftsystemet. Av flera skäl är ett stort inslag av vindkraft önskvärt. Tillgängliga data talar för att potentialen för vindkraft är betydande. I dagens energisituation, där den alltmer utbyggda kärnkraften blockerar varje alternativ utbyggnad av elkapacitet, är det emellertid uppenbart att vindkraften inte kommer att introduceras i önskvärd omfattning i kraft av sin överlägsenhet.

Det är därför nödvändigt med en av staten planerad och stödd introduktion. Enligt utskottets uppfattning erfordras beslut av statsmakterna om att - i den mån bortfallande kärnkraft måste ersättas med ny elproduktion - vindkraften skall prioriteras vid sidan av samproducerad elenergi. Ett sådant utbyggnadsprogram för vindkraften kan till sin omfattning vara flexibelt men bör med tanke på den sannolika efterfrågan planeras för en kapacitet i storleksordningen 10—15 TWh. Denna energimängd torde med begränsade regleringskostnader kunna tas emot i befintligt kraftsystem. Regeringen bör låta utarbeta ett statligt vindkraftsprogram av den nu nämnda omfattningen.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att regeringen nu äntligen erkänner att vindkraften är en energikälla att räkna med. Därmed har förslaget om en stor satsning på vindkraft som en av de alternativa metoderna för energiproduktion fått ökad aktualitet. Det förutsätts emellertid att staten tar ansvaret för utbyggnaden så som här har föreslagits. Det avtal om utbyggnad av vindenergin som regeringen träffade med kraftindustrin förra året är inte tillräckligt offensivt, och det överlåter initiativet till industrin på ett sätt som inte kan accepteras. Enligt utskottets mening behövs det en bestämd styrning av vattenfallsverket och framför allt av privata kraftproducenter om det skall bli något av med utbyggnaden av vindkraften i Sverige.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört om ett statligt vindkraftsprogram. Motion 1985/86:N446 (vpk) tillstyrks sålunda i nu berörd del. De båda övriga här behandlade motionsyrkandena avstyrks.

dels att utskottet under 38 bort hemställa

38. beträffande utveckling av vindkraft att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N446 yrkande 5 och med avslag på motion 1985/86:N437 och motion 1985/86:N447 yrkande 3 d som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

40. Eldistributionssystemetm. m. (mom. 39)

NU 1985/86:17

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 60 med ”Utskottet gör” och slutar på s. 61 med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att det sedan en tid pågår en viss utveckling i linje med vad som föreslås i motionen. Fortfarande subventioneras dock värmeabonnenter under höglasttid. Det finns anledning för riksdagen att ytterligare markera betydelsen av att den tillgängliga elkapaciteten används på bästa sätt. Kapaciteten bör utnyttjas jämnare under året. Man bör vidare undvika att använda elström vid kortvariga stora effektbehov. En vidareutveckling av de kostnadsanpassade taxor som har börjat tillämpas torde vara nödvändig. Det är också av största vikt att den nuvarande möjligheten att erhålla lågt prissatt elkraft inte leder till att elvärme tar i anspråk den del av värmemarknaden som på sikt är mest lämpad för skogsbränsle. Härutöver vill utskottet betona vikten av att det inte byggs en elproduktionskapacitet för toppeffekter, vilket motverkar strävandena att ersätta olja med andra energikällor. Utskottet vill vidare liksom motionärerna erinra om att avkopplingsbara eller avbrytbara elleveranser har fördelar från belastningssynpunkt. Fel använt kan dock detta system innebära att övergången till ett energisystem i huvudsak baserat på inhemska och förnybara energislag hämmas. Utskottet anser att riksdagen genom ett uttalande till regeringen bör ansluta sig till vad utskottet här i anslutning till motion 1985/86:N447 (c) har anfört om eldistributionssystemet och elsystemets sårbarhet.

dels att utskottet under 39 bort hemställa

39. beträffande eldistributionssystemet m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N447 yrkande 3 e i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

41. Främjande av landsbygdens elektrifiering (mom. 40)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Med hänsyn” och slutar med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Med instämmande i vad som sägs i motionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/86:A477 (c) föreslår utskottet att anslaget till främjande av landsbygdens elektrifiering under nästa budgetår skall utgå med 4,5 milj. kr. De medel som anvisas utöver vad regeringen har föreslagit bör främst användas till upprustning av befintliga men olönsamma nät.

Utskottet tillstyrker därmed motionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/ 86:A477 (c) i här aktuella delar.

dels att utskottet under 40 bort hemställa

40. beträffande främjande av landsbygdens elektrifiering

att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14

punkt E 5 och med bifall till motion 1985/86:N447 yrkande 24 och motion 1985/86: A477 yrkande 11 till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 4 500 000 kr.

42. Eldistribution på landsbygden (morn. 41)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med "Energiverkets kartläggning" och slutar med "avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/86:N428 (c) är det önskvärt med åtgärder från statsmakternas sida för att skapa en ökad kostnadsneutralitet mellan elföretag med olika distributionsförhållanden. På grund av högre kostnader har det blivit allt svårare för lokala företag med eldistribution utanför tätorterna att hålla jämna steg med tätortsföretag i fråga om möjligheter att erbjuda säker elförsörjning och god lokal service. Den utredning som motionärerna föreslår bör därför genomföras i syfte att i dessa avseenden skapa bättre förutsättningar för distributörerna av elkraft på landsbygden. Då utskottet har erfarit att man vid den åberopade utredningen hos statens energiverk inte har för avsikt att studera denna fråga med den inriktning motionärerna förordar anser utskottet att riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Utskottet tillstyrker sålunda ifrågavarande del av motion 1985/86:N447 (c) och motion 1985/ 86:N428 (c).

dels att utskottet under 41 bort hemställa

41. beträffande eldistribution på landsbygden att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N428 och motion 1985/ 86:N447 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

43. Reservanordningar vid störningar i elförsörjningen m. m. (mom. 42)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med "Näringsutskottet instämmer” och slutar med "har återgivits” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer i vad som anförs av centerns företrädare i försvarsutskottet. Under en övergångstid bör sålunda statsbidrag utgå för anskaffning av reservaggregat till lantbrukare med djurhållning. Förslagsvis bör bidrag utgå med 25 % av kostnaderna för aggregat och installation. I övrigt instämmer näringsutskottet med vad försvarsutskottet har anfört. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av den innebörd som här har redovisats.

NU 1985/86:17

44. Värmepumpar (mom. 45)

NU 1985/86:17

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Stöd till” och slutar med ”motion 1985/86:N447 (c)” bort ha följande lydelse: Värmepumpstekniken är känd och etablerad i landet. Utskottet vill dock betona betydelsen av satsningar på nya system av värmepumpar och understryka vikten av forskning och utvecklingsarbete kring bränsledrivna och kemiska värmepumpar. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Därmed tillgodoses motion 1985/86:N447 (c) i nu berörd del.

dels att utskottet under 45 bort hemställa

45. beträffande värmepumpar

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N447 yrkande 3 f som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

45. Solvärme (morn. 46)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs om solvärme i motionerna 1985/ 86:N447 (c) och 1985/86:N438 (c).

Sverige har för närvarande en framskjuten position på solvärmeteknikens område. Denna teknik är i dagsläget i ungefär samma situation som värmepumpstekniken var för fem år sedan.

Om inte Sverige skall förlora sin ledande roll krävs fortsatta forskningsoch utvecklingsinsatser. Vidareutbyggnaden av dessa kunskaper i syfte att nå ett kommersiellt genombrott på den svenska och den internationella marknaden borde vara ett överordnat mål för utvecklingsarbetet.

Riksdagen bör därför i ett uttalande ansluta sig till vad utskottet här har anfört om behovet av ökat stöd till forskning inom solvärmeområdet. Därmed tillgodoses här berörda delar av motionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/86:N438 (c).

Medelsberäkningen återkommer utskottet till i det följande (s. 73).

dels att utskottet under 46 bort hemställa

46. beträffande solvärme

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N438 yrkande 1 och motion 1985/86:N447 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

lil

46. Direktverkande elvärme (mom. 47)

NU 1985/86:17

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med ”På grundval” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

När riksdagen år 1981 skulle fastställa villkoren för installation av direktverkande elvärme hade civilutskottet att behandla en motion (c) i vilken föreslogs att sådan elvärme skulle få installeras endast i hus där det sammanlagda energibehovet för tappvarmvatten och värme understeg motsvarande förbrukning i normhuset med minst 40 %.

Med anledning av motionen anförde civilutskottet enhälligt att utskottet anslöt sig till tanken på en skärpning av kraven i ett andra steg. Riksdagen följde utskottet.

Det finns sålunda goda motiv för centerns förslag att kraven skall skärpas och ELIN ges tilläggsdirektiv med begäran om förslag till skärpta krav.

Näringsutskottet föreslår att riksdagen med anledning av här behandlad del av motion 1985/86:N447 (c) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

dels att utskottet under 47 bort hemställa

47. beträffande direktverkande elvärme att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N447 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

47. Torvbrytning (mom. 48)

Erik Hovhammar, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med ”För att” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1985/86:N440 (m) kommer den inhemska energikällan torv att få en starkt ökad betydelse vid en eventuell avspärrning av landet. Torven kan från den utgångspunkten betraktas som en strategisk energikälla.

För att torv skall kunna hävda sig gentemot andra bränsleslag måste priset på den färdiga torvprodukten vara konkurrenskraftigt. Av produktionskostnaden för torv svarar transportkostnaderna för en betydande del. Anläggandet av nya vägar till nu svårtillgängliga torvmarker undviks därför nästan helt. Tillgången på befintliga vägar blir i stället avgörande vid bestämningen av vilka marker som skall brytas.

Det är följaktligen de lättillgängliga myrarna som nu bryts ut medan de mera svårtillgängliga blir kvar som energireserv.

Mot den angivna bakgrunden borde även myrarnas tillgänglighet beaktas när brytningstillstånd skall ges så att hänsyn tas till myrarnas strategiska betydelse. Utskottet föreslår att riksdagen anmodar regeringen att framlägga förslag till beslut med denna innebörd. Därmed blir motion 1985/86:N440 (m) tillgodosedd.

dels att utskottet under 48 bort hemställa NU 1985/86:17

48. beträffande torvbrytning att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N440 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

48. Anslag till energiforskning (mom. 54)

Erik Hovhammar, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”medelsanvisning tillstyrks” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1985/86:N314 (m) finns det i längden ingen anledning att ha ett särskilt program för energiforskning skilt från andra tekniska forskningsprogram. Det är positivt att regeringen har föreslagit en minskning av anslaget för nästa budgetår, men enligt utskottets bedömning är det motiverat att fastställa en ännu lägre anslagsnivå. Många av de forskningsprojekt som bekostas med medel från detta anslag har kommit så långt att de kan finansieras av intresserade företag.

Anslaget bör fastställas till 255 milj. kr. för nästa budgetår. Riksdagen bör vidare som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här har anfört angående anslag till energiforskning. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1985/86:N314 (m) i här behandlad del och avstyrker ifrågavarande del av motion 1985/86:N447 (c).

dels att utskottet under 54 bort hemställa

54. beträffande anslag till energiforskning att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 12 moment 2 och motion 1985/86:N314 yrkande 21 och med avslag på motion 1985/86:N447 yrkande 26 till Energiforskning för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 255 000 000 kr.

49. Anslag till energiforskning (mom. 54)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”medelsanvisning tillstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om den allvarliga kritik mot regeringens förslag till medelsram för energiforskningsprogrammet som uttalades av såväl centerpartiet som vänsterpartiet kommunisterna när frågan behandlades i riksdagen för två år sedan. Denna kritik är än mer befogad nu mot bakgrund av det förslag regeringen presenterar rörande forskningsanslaget.

Gällande energipolitiska beslut innebär att energisystemet inom några decennier huvudsakligen skall baseras på utnyttjande av förnybara och miljövänliga energislag samt en effektivare energianvändning. I stället för en nedrustning av energiforskningsprogrammet krävs i nuvarande situation förstärkta resurser och fördjupade insatser. Framför allt måste därvid satsas på forskning och utveckling som rör energianvändningen. Utskottet föreslår

8 Riksdagen 1985186.17sami. Nr 17

att anslaget för nästa budgetår fastställs till 405 milj. kr. Om riksdagen beslutar enligt utskottets förslag blir motion 1985/86:N447 (c) i denna del helt tillgodosedd. Förslaget i motion 1985/86:N314 (m) låter sig inte förenas med vad utskottet här har anfört, varför den motionen avstyrks i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 54 bort hemställa

54. beträffande anslag till energiforskning

att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 12 moment 2, med bifall till motion 1985/86:N447 yrkande 26 och med avslag på motion 1985/86:N314 yrkande 21 till Energiforskning för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 405 000 000 kr.

50. Energiskogsodling (mom. 55)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”del avstyrks” bort ha följande lydelse:

Domänverkets odlingsförsök är särskilt viktigt eftersom myrmarkerna utgör den största markpotentialen för energiskogsodling. Myrarna har mycket olika förutsättningar för sådan odling. Olikheterna kan vara biologiska, tekniska och ekonomiska. Därför skulle det vara värdefullt med ett avsevärt utvidgat försöksprogram för energiskogsodling på torvmark. Ansvaret för genomförandet av detta program bör som hittills läggas på domänverket. Där finns redan den kompetens och erfarenhet som samlats under hittillsvarande utvecklingsarbete.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet här har anfört. Därigenom tillgodoses motion 1985/86:N441 (vpk) och här aktuell del av motion 1985/86:N433 (c).

dels att utskottet under 55 bort hemställa

55. beträffande energiskogsodling

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N433 yrkande 5 i ifrågavarande del och motion 1985/86:N441 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

51. Forskning om avfallshantering (morn. 56)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 74 med ”Den totala” och slutar på s. 75 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1985/86:N448 (c) bör ytterligare medel anslås till forskning och teknikutveckling angående avfallshantering. Trots de ansträngningar som gjorts kan man på intet sätt påstå att avfallsproblemen är lösta. Utskottet instämmer därför med motionärerna i att en utredning om avfallshantering bör tillsättas. Utredningen bör bl. a. studera om en miljöavgift kan uttas för att finansiera forskningen.

NU 1985/86:17

114 Redan nu bör riksdagen enligt utskottets uppfattning anmoda regeringen att anslå 5 milj. kr. från energiforskningsprogrammet till forskning och teknikutveckling angående resurseffektivisering och avfallshantering.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet här har anfört. Därmed skulle motion 1985/86:N448 (c) bli väsentligen tillgodosedd.

dels att utskottet under 56 bort hemställa

56. beträffande forskning om avfallshantering att riksdagen med anledning av motion 1985/86:N448 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

52. Viss verksamhet vid Studsvik Energiteknik AB (morn. 59) Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer med den i centerns partimotion framförda uppfattningen att de överkostnader som Studsvik Energiteknik har i sin verksamhet bör bekostas av kärnkraftsindustrin. Bolaget har huvudsakligen byggts upp för denna industris räkning. Anslaget bör därför räknas ned med 20 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.

Vidare anser utskottet att den nuvarande finansieringen av R2-reaktorn bör ses över. Som anförs i centermotionen bör bidrag för denna verksamhet ges till användarna av reaktorn. Om de sedan väljer att utnyttja reaktorn får de täcka kostnaderna vid reaktorn med dessa bidrag.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till finansiering av R2- reaktorn med den uppläggning utskottet här har redovisat. Därmed tillgodoses här aktuell del av motion 1985/86:N447 (c).

dels att utskottet under 59 bort hemställa

59. beträffande viss verksamhet vid Studsvik Energiteknik AB att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 13 och med bifall till motion 1985/86:N447 yrkandena 29 och 30 till Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 37 410 000 kr. samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1985/86:17

115 Särskilda yttranden

NU 1985/86:17

1. Ökat samhällsinflytande över kraftproduktionen (mom. 21)

Jörn Svensson (vpk) anför:

Som anförs i motion 1985/86:N421 (s) bör samhällets inflytande över kraftproduktionen ökas. Detta överensstämmer också med de löften som linje 2 gav inför folkomröstningen om kärnkraften. Syftet med ett ökat samhällsinflytande får dock inte vara att stimulera till en ökad vattenkraftsutbyggnad. Jag kan därför inte tillstyrka motion 1985/86:N421 (s).

2. Återföring av medel till vattenkraftskommunerna (mom. 28)

Jörn Svensson (vpk) anför:

Vänsterpartiet kommunisterna har en egen konstruktion som avser att vinster från vattenkraften skall överföras till samhällsfonder för de norra regionernas utveckling. Min bedömning av det nu aktuella förslaget i centermotionen 1985/86:A477 betingas härav. Jag stöder inte förslaget men kan inte heller ställa mig bakom den motivering som utskottet lämnar för sitt avstyrkande.

116 Försvarsutskottets yttrande NU1985/86.-17

Bilaga 1

1985/86:6 y

över motioner om reservanordningar vid störningar i elförsörjningen

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över motionerna 1985/86:N406, N413, N415 - N416, N427, N436 och N449.

Motionsförslag hos näringsutskottet

1985/86:N406 av Bengt Kindbom (c) och Lennart Brunander (c). Motionärerna föreslår att riksdagen begär en utredning av frågan om jordbrukets beredskap för avbrott och störningar i elproduktionen. De anser att jordbrukets blockorganisation bör tillföras reservkraft och att statliga stödåtgärder bör prövas för att garantera en tillgång på reservkraftverk.

1985/86:N413 av Marianne Karlsson (c). Motionären önskar att riksdagen skall uttala sig för att lantbrukare skall kunna få förmånliga lån för inköp av reservaggregat för elström. Att anskaffa reservaggregat så att livsmedel kan produceras även under ofredstider och under långa elavbrott i fred är enligt hennes mening inte enbart lantbrukarnas egen angelägenhet.

1985/86:N415 av Rune Evensson m.fl. (s). Motionärerna föreslår att riksdagen skall begära en översyn av medborgarnas säkerhet vid el- och teleavbrott. De anser att en bättre säkerhet kan åstadkommas genom förbättringar av distributionsnät och anläggningar. Fler reservaggregat behövs enligt deras mening.

1985/86:N416 av Evert Hedberg (s) och Ulla-Britt Åbark (s). Motionärerna anser att samhällets åtgärder för att höja beredskapen mot elavbrott bör påskyndas och eventuellt kompletteras samt att riksdagen bör uttala sig härom. Reservanordningar för vitala samhällsfunktioner bör enligt deras mening ges förtur i det fortsatta arbetet.

1985/86:N427 av Rolf Kenneryd (c) och Ivar Franzén (c). Enligt motionärerna bör riksdagen begära förslag av regeringen om statsbidragsregler för investeringar i reservkraftverk vid vårdinrättningar och inom jordbrukets animalieproduktion. De betonar att förbättringar bör komma till stånd snarast.

1985/86:N436 av Ivar Franzén (c). Motionären föreslår att riksdagen skall besluta om ett 25-procentigt statsbidrag till anskaffning av lämpliga reservkraftverk för att trygga livsmedelsförsörjningen. Kostnaden bör enligt hans mening belasta anslag till försvarsändamål.

1985/86:N449 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m). Motionä -

9 Riksdagen 1985186.17sami. Nr 17

rerna föreslår att riksdagen skall begära åtgärder som radikalt förbättrar beredskapen mot elavbrott. De betonar att beredskapshänsyn måste tas vid samhällets utbyggnad och efterlyser anvisningar till länsstyrelserna om bättre beredskapsplanering på området. Vidare erinras om den nyligen inledda verksamheten avseende kommunala riskanalyser för fred, kris och krig.

Uttalanden i motioner hos försvarsutskottet

1985/86:Fö201 av Bengt Westerberg m. fl. (fp). Motionärerna framhåller att sårbarheten i samhället har ökat i flera avseenden. Som påtagliga exempel nämns elförsörjningen och telekommunikationerna. Särskilt i större tätorter behöver sårbarheten enligt motionärerna minska också för andra funktioner, exempelvis när det gäller fjärrvärme.

1985/86:Fö202 av Lennart Blom m. fl. (m). Motionärerna påminner om förslaget (SOU 1984:57) från 1982 års provplanläggningskommitté att ökad uppmärksamhet skall ägnas åt reservanordningar inom den kommunaltekniska försörjningen. De anser att åtgärder snarast bör vidtas för att förbättra tillgången på sådana reservanordningar och föreslår att riksdagen skall uttala sig härom (yrkande 9).

1985/86:Fö203 av Lars Werner m. fl. (vpk). Motionärerna hävdar att sårbarhetsfrågorna inför 1987 års försvarsbeslut måste få en helt annan tyngd i den samlade försvarsdebatten. De anser att 1984 års försvarskommitté har gjort en förtjänstfull uppräkning av problemen (SOU 1985:23).

1985/86:Fö205 av Karin Söder m. fl. (c). Enligt motionärerna måste i samhällsplaneringen läggas stor vikt vid att bemästra sårbarhetsproblemen inom t. ex. el-, data-, elektronik- och livsmedelssektorerna.

Bakgrund

Under hösten 1981 behandlade riksdagen en motion om användning av reservkraftaggregat hos det militära försvaret och civilförsvaret vid fredstida elbortfall för lantbrukare med djurhållning (FöU 1981/82:3). Motionen avslogs.

I samband med 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102. FöU 18, rskr. 374) uppmärksammades samhällets sårbarhet främst med avseende på den fortgående datoriseringen och i fråga om resurserna för sjukvård.

En stor störning i landets elförsörjning inträffade den 27 december 1983. Regeringen tillsatte en kommission med uppgift att utreda elförsörjningens sårbarhet och lämna förslag i ämnet. I sitt betänkande i augusti 1984 (SOU 1984:69) uttalade kommissionen bl. a. att flertalet viktiga samhällsfunktioner klarar elavbrott under 12-24 timmar med befintlig och planerad reservkraft utan större negativa samhällseffekter. "Längre elavbrott medför växande problem. Ökad uppmärksamhet bör därför ägnas elavbrott på upp till 2-3 dygn.”

Kommissionen föreslog flera nya utredningsuppdrag på området. Beträffande jordbruket fann kommissionen ”önskvärt att fler djurhållande lantbruk anskaffar reservkraft. Detta är också ett starkt beredskapsintresse, särskilt vad avser mjölkproduktionen. Kommissionen finner dock att det

NU 1985/86:17

(FöU 1985/86:6 y)

från dess utgångspunkter inte finns tillräckliga motiv att föreslå direkt statligt bidrag till sådan anskaffning. Detta kan övervägas inom det ekonomiska försvarets ram. Anskaffningen bör dock stimuleras genom att investeringar som enbart avser reservkraft får utgöra låneunderlag för statsgaranterade lån.”

Ett annat förslag från kommissionen var att kommunerna skulle få ansvaret för att genomföra en planering för att möta långvariga elavbrott.

Provplanläggningskommittén - civilförsvaret och kommunerna (ProCK) - lämnade i juli 1984 betänkandet Kommunerna i totalförsvaret (SOU 1984:57). Kommittén fann det vara nödvändigt att ägna ökad uppmärksamhet åt reservanordningar för den kommunaltekniska försörjningen. Riksnämnden för kommunal beredskap (RKB) har år 1985 utgivit allmänna råd för kommunal beredskapsplanläggning avseende bl. a. sådana reservanordningar. Planläggningen skall landet runt vara genomförd vid utgången av år 1986.

Enligt lagen (1964:63) om kommunal beredskap är primärkommuner och landstingskommuner skyldiga att redan i fredstid vidta reservanordningar för bl. a. elförsörjningen, om länsstyrelsen förordnar därom (6 §). Skyldigheten är dock beroende av att statsbidrag med minst 90 % utgår för skäliga kostnader (15 §). Några medel har inte anvisats för sådana statsbidrag.

Beredskapen mot störningar i elförsörjningen togs upp i proposition 1984/85:120 om riktlinjer för energipolitiken. Härvid tog regeringen ställning till kommissionens förslag samt till andra förslag och synpunkter, framförda bl. a. i remissyttranden. Riksdagen (NU 1984/85:30, rskr. 362) godkände i propositionen angivna riktlinjer för elförsörjningen och godkände föreslagna grunder för stöd för anskaffande av reservkraftverk inom jordbruket. Grunderna innebar att statliga lånegarantier kan lämnas för investeringar i reservkraft.

Regeringen gav våren 1985 tre uppdrag som gällde fredstida störningar i eltillförseln. Uppdragen ställdes

- til! statens energiverk (STEV) att utreda behovet av åtgärder för att

förebygga långa elavbrott i fred och för att begränsa konsekvenserna av

sådana elavbrott,

- till socialstyrelsen att inventera reservkraften vid landets sjukhus m. m.,

- till transportrådet att utreda drivmedelsförsörjningen vid elavbrott i fred.

Statens energiverk har redovisat resultaten av sitt uppdrag i januari 1986.

STEV uttalar att avbrott i regionala och lokala elnät är vanligare än storstörningar i stamnätet av den typ som inträffade i december 1983. Snö och storm kan orsaka lokala och regionala störningar som kan bli långvariga och medföra större konsekvenser för drabbade elabonnenter än korta avbrott i stamnätet. Enligt verkets uppfattning har det svenska elförsörjningssystemet en hög driftsäkerhet som successivt ökar ytterligare genom nyoch ombyggnader av elnäten. Viktigast nu är att förbättra beredskapen för åtgärder vid långvariga elavbrott hos eldistributörer, kommuner och elförbrukare så att man kan reducera konsekvenserna av avbrott som trots allt inträffar.

På grundval av enkätsvar konstaterar STEV i rapporten att beredskapen mot långa elavbrott är mycket låg i de flesta kommuner. ”Det beror till stor

NU 1985/86:17

(FöU 1985/86:6 y)

del på att det råder osäkerhet om ansvarsfördelningen och om vad planeringen skall ha för syfte och innehåll. För vattenverk, avloppsanläggningar, värmeverk m. m. saknas i många fall erforderliga reservelverk.”

Enligt STEV måste störningskänsliga elabonnenter själva planera och förbereda åtgärder för att lindra negativa konsekvenser vid elavbrott. Då det gäller störningskänsliga lantbruk finns stora behov av reservelverk. Verket har därför tillsammans med berörda parter låtit utarbeta en kravspecifikation för traktordrivna reservelverk. Elverk som har konstruerats för att uppfylla denna specifikation kommer att typprovas av statens maskinprovningar under vintern 1986. Ca 18 000 lantbruk beräknas ha behov av sådana reservelverk.

Ett viktigt syfte med den kommunala elavbrottsplaneringen är enligt rapporten från STEV att skapa en mental beredskap för långvariga elavbrott och att uppnå en grundberedskap för att minska negativa följder vid avbrott. Verket anser att kommunerna, mot bakgrund av ansvaret för sina invånare, bör säkra väsentliga samhällsfunktioner och planera för ”värmestugor", som behövs för att trygga invånarnas överlevnad vid långa elavbrott. Enligt verket torde många kommuner finna det naturligt att utarbeta sådana planer i samband med sin planläggning för beredskaps- och krigsförhållanden.

STEV anser att kommunernas åtgärder för att anskaffa reservelverk i första hand bör ske för nödlägen i fred. Merkostnaden för reservelverk för krig kan inte anges förrän fredsbehovet är kartlagt. Enligt energiverket torde investeringsbehovet för krig bli begränsat i jämförelse med investeringsbehovet för störningar i fred.

Såväl planering och övning för långvariga elavbrott i fred som anskaffning av nödvändig reservutrustning bör enligt STEV utgöra ett normalt inslag i kommunernas ansvar för sina invånares välfärd. Kostnaderna bör därför enligt verkets uppfattning finansieras på samma sätt som andra normala kommunala kostnader.

Socialstyrelsens inventering har bl. a. visat att flertalet reservkraftaggregat vid landets sjukhus ger otillfredsställande effekt och att omkring en tredjedel av alla sjukhus helt saknar reservkraft. I rapporten föreslås att en arbetsgrupp bildas för att stödja och stimulera landstingskommunerna i fråga om säkerhetsåtgärder på området.

Transportrådets utredning visar att det, med undantag för försvarsmakten, i huvudsak saknas reservaggregat för dri vmedelspumpar. Ett elavbrott under två till tre dagar bedöms medföra väsentliga problem även för prioriterade förbrukarkategorier. Risken för sabotage i ett skymningsläge mellan fred och krig anses öka behovet av beredskapsåtgärder.

Den bästa beredskapsåtgärden för drivmedelsförsörjningen är enligt transportrådet att skaffa batteridrivna pumpar. Enligt rådets uppfattning bör oljeföretagen själva svara för anskaffning av drivmedelspumpar till sina försäljningsställen, utöver dem som överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) håller i lager för krigsbruk.

Regeringen uppdrog i april 1985 åt ÖEF att bl. a. översiktligt bedöma behovet av särskilda reservanordningar för den kommunaltekniska försörjning som behövs under krig och krigsfara samt överväga ändrade principer för finansiering av sådana reservanordningar.

NU 1985/86:17

(FöU 1985/86:6 y)

120 ÖEF lämnade en första rapport i november 1985. Enligt denna kan ifrågavarande behov inte bedömas centralt eftersom de lokala förhållandena varierar avsevärt. Bedömningarna måste göras lokalt. Verket redovisade en handlingsplan som inkluderade metoder för s. k. kommunal riskanalys för fred, kris och krig. Beträffande finansieringsprinciper uttalade ÖEF bl. a. att pågående utveckling av analysmetoder m. m. och kommunernas pågående planläggning bör kunna ge underlag att år 1987 översiktligt bedöma det totala behovet av reserv- och skyddsanordningar för kommunalteknisk försörjning. Verket ansåg sig inte dessförinnan ha underlag för att föreslå finansieringsprinciper.

De nu nämnda myndighetsrapporterna bereds för närvarande inom regeringskansliet.

I perspektivstudien för det ekonomiska försvaret, fas B, har ÖEF för skydds- och reservanordningar som avser den kommunaltekniska försörjningen avsatt totalt 215 milj. kr. för perioden 1987/88-1991/92. Redan för budgetåret 1986/87 avsatte ÖEF i sin anslagsframställning 30 milj. kr. av sin särskilda medelsram. Verket menade att även om det tar tid att precisera vilka åtgärder som behöver genomföras så är det en stor fördel att kunna ta upp diskussion med berörda parter om beredskapsåtgärder redan när andra åtgärder skall genomföras. Att medel finns tillgängliga för angelägna projekt ökar enligt ÖEF intresset hos företag och kommuner att medverka i planeringen. I budgetpropositionen 1986 (bil. 14 s. 159) har inte beräknats några medel för ändamålet.

1984 års försvarskommitté skall enligt sina direktiv (dir. 1984:14) analysera den svenska samhällsutvecklingen från sårbarhets- och resurssynpunkt. Kommittén skall bl. a. i fråga om elförsörjningen föreslå ambitionsnivå beträffande den säkerhet som bör eftersträvas och lämna förslag till finansiering av de beredskapsåtgärder som behöver vidtas i fred.

Försvarskommittén har i januari 1986 lämnat ett särskilt expertuppdrag om principer för finansiering av beredskapsåtgärder inom den civila delen av totalförsvaret. Uppdraget skall redovisas till kommittén senast den 1 september 1986.

Försvarskommittén har nyligen i en skrivelse (Ds Fö 1986:1) föreslagit atti totalförsvarets planering för perioden 1987-1992 skall läggas särskild vikt vid att tillgodose en tillräcklig funktionssäkerhet inom bl. a. funktionen Energiförsörjning vad gäller elkraft och kommunalteknisk försörjning.

Regeringen föreskrev i beslut den 20 februari 1986 att försvarskommitténs skrivelse skall utgöra underlag för den fortsatta planeringen.

Försvarsutskottet

Vårt samhälle är sårbart. I ett modernt samhälle som är mycket beroende av el och elektronik och där verksamheten av ekonomiska och andra skäl i regel drivs med snäva marginaler finns risk för mer eller mindre allvarliga störningar. Aven händelser som ansetts helt osannolika har visat sig kunna inträffa.

Om risken för en viss typ av störning är liten, men konsekvenserna är stora om den trots allt inträffar, kan samhället inte underlåta att dels söka minska

NU 1985/86:17

(FöU 1985/86:6 y)

risken ytterligare, dels verka för att mildra befarade konsekvenser. En viktig förebyggande åtgärd blir att påverka den mentala beredskapen hos invånarna och hos de myndigheter, företag m. m. som bör vidta beredskapsåtgärder.

Kortvariga avbrott i eldistributionen är kända företeelser och har i allmänhet måttliga konsekvenser. För känslig verksamhet som kan drabbas hårt redan av sådana elavbrott måste enligt utskottets mening den som svarar för verksamheten i eget intresse anskaffa reservanordningar som säkerställer verksamheten.

Försvarsutskottet behandlar i det följande främst långvariga elavbrott och syftar då på avbrott under omkring ett dygn eller längre tid. Sådana kan inträffa redan under fredsförhållanden och drabba större eller mindre områden. Beroende på övriga omständigheter vid avbrottet - årstid, väder, trafiksituation, m. m. - kan störningarna bli allvarliga. Människoliv och väsentliga samhällsfunktioner äventyras.

Som framgår av redogörelsen i det föregående har det påbörjats och delvis genomförts ett omfattande utredningsarbete för att ytterligare öka säkerheten i elleveranserna och minska konsekvenserna av elavbrott. Eftersom vårt samhälle är mycket beroende av eltillförsel är det synnerligen angeläget att arbetet utan onödig fördröjning leder till konkreta resultat.

Försvarsutskottet anser att det finns två grundläggande orsaker till att läget nu är otillfredsställande. Den ena är att beredskapshänsyn på många håll länge har varit en okänd företeelse i den ordinarie verksamheten. Redan fattade beslut och pågående arbete inom regeringskansliet och hos bl. a. totalförsvarets chefsnämnd måste snabbt leda till förbättringar i detta avseende. Utskottet har alltså samma uppfattning som i denna del framförs i motion N449.

Den andra huvudorsaken till det nuvarande läget är att det råder osäkerhet om ansvarsfördelningen beträffande reservanordningar. Förhoppningar om statsbidrag till investeringar för försvarsberedskap kan ha avhållit från nödvändiga åtgärder i syfte att möta störningar i fredstid. För att påskynda utvecklingen bör riksdagen nu ställa sig bakom följande principiella inriktning beträffande reservanordningar för elavbrott.

I första hand bör anskaffas reservanordningar som tillgodoser nödvändiga behov vid störningar i fredstid. För varje samhällsviktig verksamhet bör vederbörande företag, kommun, affärsdrivande verk eller statlig myndighet ställa sig frågan hur verksamheten påverkas av ett långvarigt elavbrott. Ansvaret för att beredskapsåtgärder vidtas i fråga om en viss verksamhet - även kostnadsansvaret - åvilar den som svarar för verksamheten under ostörda förhållanden. Som stimulans till planering, investeringar m. m. utanför den statliga sektorn kan staten ta initiativ till vissa åtgärder - främst rörande utbildning och övningar men också t. ex. sådana som statens energiverk i samråd med andra har vidtagit för att underlätta anskaffning av traktordrivna reservelverk. Statsbidrag för investeringar eller andra beredskapsåtgärder bör dock inte påräknas.

En tillfredsställande beredskap för långvariga elavbrott i fredstid måste kompletteras med åtgärder för lägen som kan inträffa vid yttre hot eller fientlig verksamhet mot vårt samhälle. Såvitt gäller kommunerna anser statens energiverk att merkostnaderna för reservelverk för ett krigsbehov

NU 1985/86:17

(FöU 1985/86:6 y)

inte kan anges förrän fredsbehovet är kartlagt. Verket bedömer att investeringsbehovet för krig blir begränsat i jämförelse med investeringsbehovet för störningar i fred.

Beträffande krigsbehoven bör riksdagen enligt försvarsutskottets mening uttala sig för att ansvarsförhållanden och ambitionsnivåer bestäms under år 1987, om möjligt i samband med riksdagens långsiktiga försvarsbeslut. Resultat av de kommunala riskanalyserna och av försvarskommitténs överväganden bör först tillföras underlaget i denna del. Beträffande kostnadsansvaret bör ett huvudalternativ vara att liksom för fredsbehoven utgå från varje sektors eget intresse av att ha tillgång till reservkapacitet.

Försvarsutskottet har därmed förordat att riksdagen nu dels uttalar sig om ansvaret för reservanordningar som behövs redan i fredstid, dels uttalar sig om när ansvar m.m. för ytterligare reservanordningar bör bestämmas. Utskottet övergår därefter till att särskilt kommentera några av de frågor beträffande elförsörjning som tas upp i ifrågavarande motioner.

Ett genomgående tema i motionerna är att elsäkerheten bör förbättras och att beredskapen inför elavbrott snarast bör stärkas. Som framgår av det föregående har försvarsutskottet samma uppfattning.

Flera motioner gäller särskilt lantbrukares beredskap mot avbrott i elförsörjningen. Frågan är viktig från flera synpunkter. Försvarsutskottet anser att lantbrukare vars verksamhet är känslig för elavbrott i eget intresse bör sörja för att ha tillgång till reservkraft. Det kan inte förutsättas att kommunerna har möjlighet att hjälpa lantbrukare vid elavbrott. Något statsbidragssystem bör inte tillskapas men åtgärder som underlättar anskaffningar och samarbete mellan flera lantbruk bör stödjas.

Beträffande kommunerna anser försvarsutskottet det vara angeläget att ÖEF:s studie om reserv- och skyddsanordningar bedrivs med hög prioritet. Studien genomförs i samarbete med centrala myndigheter, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet samt vissa länsstyrelser och kommuner. Detaljerade studier genomförs i fyra kommuner. Underlag för en samlad översiktlig behovsanalys beräknas föreligga under år 1987. Enligt utskottets mening bör eftersträvas att till underlag för försvarskommittén redovisa preliminära resultat under hösten 1986. Med detta uttalande har försvarsutskottet också ställt sig bakom vad som i motion 1985/86:Fö202 anförs om att ökad uppmärksamhet bör ägnas åt reservanordningar inom den kommunaltekniska försörjningen. Reservanordningar för vårdinrättningar, radiosändare, lagercentraler, vägstationer, m. m. måste också tillkomma i ökad utsträckning. Reservpumpar för drivmedel behövs både vid stationer som är öppna för allmänheten och hos myndigheter, företag m. fl. som har egna drivmedelsanläggningar.

Försvarsutskottet har i denna fråga yttrat sig mot bakgrund av sina beredningsuppgifter, som bl. a. gäller fredsräddningstjänsten och civila delar av totalförsvaret samt frågor om samordning inom totalförsvaret. Efter samråd med näringsutskottet överlämnas yrkande 9 i motion 1985/86:Fö202 till näringsutskottet för att behandlas tillsammans med de motioner som försvarsutskottet har erbjudits att yttra sig över och som delvis gäller den kommunaltekniska försörjningen.

Enligt försvarsutskottets mening bör riksdagen med anledning av ifrågava -

NU 1985/86:17

(FöU 1985/86:6 y)

rande motionsyrkanden som sin mening ge regeringen till känna vad som har anförts i detta yttrande.

Stockholm den 18 mars 1986

På försvarsutskottets vägnar

Lennart Blom

Närvarande: Lennart Blom (m), Olle Göransson (s), Roland Brännström (s), Åke Gustavsson (s), Kerstin Ekman (fp), Gunnar Björk i Gävle (c), Ingemar Konradsson (s), Ingvar Björk (s), Hans Lindblad (fp), Olle Aulin (m), Christer Skoog (s), Barbro Evermo (s), Ingegerd Anderlund (s), Ingbritt Irhammar (c) och Sten Andersson i Malmö (m).

Avvikande mening

Gunnar Björk i Gävle (c) och Ingbritt Irhammar (c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. [123] börjar med ”Flera motioner” och slutar med ”bör stödjas” bort ha följande lydelse:

Flera motioner gäller särskilt lantbrukares beredskap mot avbrott i elförsörjningen. Frågan är viktig från flera synpunkter. Försvarsutskottet anser att lantbrukare vars verksamhet är känslig för elavbrott i eget intresse bör sörja för att ha tillgång till reservkraft. Det kan inte förutsättas att kommunerna annat än undantagsvis har möjlighet att hjälpa lantbrukare vid elavbrott. Redan nu kan statliga lånegarantier lämnas för investeringar i reservkraft till jordbruk. Under en övergångstid bör utgå statsbidrag för anskaffning av reservaggregat till lantbrukare med djurhållning, förslagsvis till 25 % av kostnaderna för aggregat och installation. Andra åtgärder som underlättar anskaffningar och samarbete mellan flera lantbruk inom varje block bör stödjas.

NU 1985/86:17

(FöU 1985/86:6 y)

124 Översikt av utskottets behandling av propositionerna och motionerna

Proposition/ motion 1985/86

Utskottets yttrande s.

Utskottets

hemställan

moment

Reservation

nr

NU 1985/86:17 Bilaga 2

Proposition 100 bilaga 14 E 1 E 2 E 3 E 4 E 5 E 7 E 11:1 2 3

E 12:1 2

16 19

E 20 E 21 E 22

Ändring i vattenlagen

Proposition 102 mom. 1 2

5 E

E

E

E

E

50, 55

76 76

77 77 77 77

34, 44

63, 64

65 5

66 27 27

27, 33

60 61 62 67 67 67 67

7, 19 12 12 12 8

8, 9 41

25-27 25-27 25-27, 33

48, 49 52

11, 12, 20, 21 15, 16 15, 16 15, 16

Motion

N216:13

26, 44, 45, 53

1, 19, 20, 31, 32

1,2,21

N246

57 N314:16

8, 9

25-27

25-27

48, 49

15, 16

N401

49 N402

49 N404

24 N405

49 N406

43 N407

49 N408

31, 32

N409

29 N412:l

26 N413

43 N414

49 N415

43 N416

43 N417:l

17 N418

49 N419

50 N421

21 N422:1

23 Motion 1985/86

Utskottets yttrande s.

Utskottets

hemställan

moment

Reservation

nr

N423:2

35 N424

34, 35

N425

58 N426:l

43 N427

43 N428

42 N429

49 N430

49 N431

49 N432:l

29 N433:l

31, 32

71, 73

52, 55

50 N434

4 N435

25 N436:l

43 N437

37-39

N438:l

19 N440

47 N441

50 N442

49 N443

49 N444

49 N445

49 N446:l

3-5

31, 32

37-39

11, 12

11, 12

51 N447:l

1, 2

1, 2

3 a

6, 7

3 b

3-5

3 d

37-39

3 e

58, 60

37, 39

3 f

1, 2

31, 32

48, 49

8, 9

51, 55

27, 33

25-27, 33

52 N448

51 N449:l

43 NU 1985/86:17

126 Motion 1985/86

Utskottets yttrande s.

Utskottets

hemställan

moment

Reservation

nr

N450

22-24

N451

50 N453:l

10 N454

26, 51

25-27

Fö202:9

43 A418:6

49 A461:5

49 A474:10

49 A477:10

41 A493:6

311:1

11, 12

13, 14

43, 44

18, 19

19-21

312:1

35, 44

7, 19

11, 12, 20, 21

15, 16

15, 16

15, 16

11 NU 1985/86:17

127 Översikt över vissa förslags och motionsyrkandens behandling i andra betänkanden NU 1985/86:17 Bilaga 3

Proposition/motion Betänkande

1985/86

Proposition 100 bilaga 14 E 6

NU 1985/86:16

E 8

NU 1985/86:25

E 9

NU 1985/86:25

E 10

NU 1985/86:25

Försörjningsberedskapen avseende naturgas

NU 1985/86:18

Motion

N314:17

NU 1985/86:25

18 NU 1985/86:24

N403:1

NU 1985/86:18

2 NU 1985/86:18

N410

Uppskov till riksmötet 1986/87

N411

NU 1985/86:24

N420

NU 1985/86:25

N423:l

NU 1985/86:25

N433:3

Överlämnad till KU (NU 1985/86:4 y)

N439

NU 1985/86:18

N446:4

NU 1985/86:16

7 NU 1985/86:25

8 NU 1985/86:25

9 NU 1985/86:25

13 NU 1985/86:25

N447:6

NU 1985/86:25

7 NU 1985/86:25

9 NU 1985/86:25

10 NU 1985/86:25

11 NU 1985/86:16

31 NU 1985/86:18

N452

NU 1985/86:18

N453:2

NU 1985/86:18

128 Innehåll NU 1985/86:17

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionerna 3

Proposition 1985/86:100 3

Proposition 1985/86:102 5

Huvudsakligt innehåll 5

Förslag 5

Motionerna 6

Yrkanden 6

Motivering 14

Uppgifter i anslutning till vissa motioner 17

Riksdagsbeslut om energipolitikens inriktning, m. m 17

Elförsörjningen 19

Regeringsbeslut om ånggeneratorbyte i kärnkraftsreaktorn

Ringhals 2 21

Beslutet 21

Bakgrund och motivering 21

Idépromemoria om förnyelsefonder för kraftindustrin 23

Utskottet 24

Inledning 24

Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken 25

Energianvändning och energihushållning 28

Allmänna riktlinjer m. m 28

Information och utbildning 30

Stockholmsregionens energiförsörjning 32

Vissa åtgärder för omställning av energisystemet 33

Inledning 33

Riktlinjerm. m 34

Medelsanvisning 38

Investeringsprogrammet 41

Elförsörjning, allmänt 44

Vattenkraft 47

Vattenkraftsutbyggnaden 47

Små vattenkraftverk 48

Statens vattenfallsverk 50

Övrigt 51

Kärnkraft 52

Mottryckskraft 57

Vindkraft 58

Eldistribution, elsäkerhet 60

Elsystemets sårbarhet 60

Eldistributionen på landsbygden 61

Beredskap mot störningar i elförsörjningen m. m 62

Högspänningsledningar 64 129

Värmeförsörjning 65

Torvbrytning 67

Alternativa drivmedel 68

Energiforskning 72

Studsvik Energiteknik AB 75

Vissa anslag 76

Hemställan 78

Reservationer 85

1. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (m) 85

2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (c) 86

3. Riktlinjer för energianvändning och hushållning (m) 87

4. Riktlinjer för energianvändning och hushållning (c) 87

5. Riktlinjer för energianvändning och hushållning (vpk) 88

6. Mål för energianvändningen (m) 89

7. Mål för energianvändningen (c, vpk) 89

8. Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi (m) 90

9. Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi (c) 90

10. Stockholmsregionens energiförsörjning (c) 91

11. Riktlinjer för stöd till utveckling av ny teknik inom energiområdet (m) 91

12. Riktlinjer för stöd till utveckling av ny teknik inom energiområdet (c, vpk) 92

13. Fortsatt stöd för oljeersättande åtgärder (m) 93

14. Fortsatt stöd för oljeersättande åtgärder (c) 93

15. Anslag till omställningsåtgärder (m) 93

16. Anslag till omställningsåtgärder (c) 94

17. Formerna för medelsanvisning (c) 95

18. Stöd till eldningsanläggningar för inhemska bränslen (c) 95

19. Investeringsstöd till solvärmeanläggningar (c) 96

20. Riktlinjer för stöd till små vattenkraftverk (m) 96

21. Riktlinjer för stöd till små vattenkraftverk (c) 97

22. Utredning om de regionalpolitiska konsekvenserna av en framtida brist på elki aft (m) 97

23. Utredning om de regionalpolitiska konsekvenserna av en framtida brist på elkraft (fp) 98

24. Utredning om de regionalpolitiska konsekvenserna av en framtida brist på elkraft (c) 99

25. Anslag till statens vattenfallsverk, m. m. (m) 99

26. Anslag till statens vattenfallsverk, m. m. (fp) 100

27. Anslag till statens vattenfallsverk, m. m. (c) 100

28. Återföring av medel till vattenkraftskommunema (c) 101

29. Regionala samhällsfonder (vpk) 102

30. Kärnvärmereaktorer(m) 102

31. Kärnkraftens roll inom energiförsörjningen (m) 103

32. Kärnkraftens roll inom energiförsörjningen (c, vpk) 103

33. Byte av ånggeneratorer i Ringhals 2 (c, vpk) 104

34. Information om kärnkraftsproduktionen (m) 105

NU 1985/86:17

35. Information om kärnkraftsproduktionen (c, vpk) 105 NU1985/86:17

36. Utvecklingsavgift på kärnkraftsproduktionen (c, vpk) 106

37. Utveckling av vindkraft (m) 106

38. Utveckling av vindkraft (c) 107

39. Utveckling av vindkraft (vpk) 108

40. Eldistributionssystemetm. m. (c, vpk) 109

41. Främjande av landsbygdens elektrifiering (c) 109

42. Eldistribution på landsbygden (c) 110

43. Reservanordningar vid störningar i elförsörjningen m. m. (c) ... 110

44. Värmepumpar (c) lil

45. Solvärme (c, vpk) lil

46. Direktverkande elvärme (c, vpk) 112

47. Torvbrytning (m) 112

48. Anslag till energiforskning (m) 113

49. Anslag till energiforskning (c) 113

50. Energiskogsodling (vpk) 114

51. Forskning om avfallshantering (c) 114

52. Viss verksamhet vid Studsvik Energiteknik AB (c) 115

Särskilda yttranden 116

1. Ökat samhällsinflytande över kraftproduktionen (vpk) 116

2. Återföring av medel till vattenkraftskommunerna (vpk) 116

Bilagor 117

1. Försvarsutskottets yttrande 1985/86:6 y över motioner om reservanordningar vid störningar i elförsörjningen 117

2. Översikt av utskottets behandling av propositionerna och motionerna 125

3. Översikt över vissa förslags och motionsyrkandens behandling i andra betänkanden 128