Om mineralpolitik (prop. 1985/86:100 delvis)

Näringsutskottets betänkande 1985/86:19

om mineralpolitik (prop. 1985/86:100 delvis)

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1985/86:100 bilaga 14 (industridepartementet) punkterna D 1 —D 6, som gäller anslag till Sveriges geologiska undersökning, bergsstaten, nämnden för statens gruvegendom och delegationen för samordning av havsresursverksamheten,

dels — helt eller delvis — 23 motioner rörande bl. a. prospekteringsverksamheten, mangan-, volfram- och talkbrytning, åtgärdsprogram för gruvnäringen i Västerbotten, fortsatt gruvbrytning i Stekenjokkområdet,

Laisvallsgruvan,

inrättande av ett mineraltekniskt utvecklingscentrum i Luleå,

apatitbaserad fosfatindustri,

reformering av gruv- och minerallagstiftningen,

nationalisering av mineralfyndigheter,

åtgärder mot utländska engagemang i gruvnäringen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag till myndigheterna inom mineralförsörjningsområdet. Därmed avstyrks en motion om minskade anslag till nämnden för statens gruvegendom (NSG) för prospektering (reservation m). Fyra motioner om prospektering i bl. a. Bergslagen, Örebro län och Karlsborgs kommun avstyrks med motiveringen att dessa områden har hört till de prioriterade vad gäller statligt stöd under de första etapperna av det femåriga programmet för utökad prospektering och att NSG för närvarande bedömer ansökningar om ytterligare bidrag ur programmet. Dessutom hänvisas till regeringens särskilda utvecklingsprogram för Bergslagen. En motion (s) om den statliga prospekteringsverksamheten avstyrks under åberopande av att åtgärder redan är i färd att vidtas. Nio motioner tar upp särskilda projekt beträffande prospektering och gruvdrift. Utskottet avstyrker dem alla med hänvisning till pågående aktiviteter eller företagna utredningar. Det gäller dels en motion om små -

NU

1985/86:19

i

1 Riksdagen 1985/86. 17 sami nr 19

skalig gruvbrytning (fp), dels motioner (vpk) om mangan, volfram, talk, NU 1985/86:19

industrimineral, gruvnäringen i Västerbotten, Stekenjokkgruvan och mine raltekniskt

utvecklingscentrum. De senare stöds i reservationer (vpk). En

motion (m) om apatitbaserad fosfatproduktion avstyrks med hänvisning till

aviserade initiativ av malmfältsdelegationen.

Ett antal motioner berör ändringar i gruv- och minerallagstiftningen.

Utskottet avstyrker samtliga, delvis med motiveringen att minerallagskommittén (1 1983:4) skal! överväga ämnet. Det gäller motioner om inmutningsrättens längd (m), om rätt till vissa gasfyndigheter (c) och om avskaffande av inmutningssystemet och förstärkt informationsskyldighet vid gruv- och prospekteringsverksamhet (vpk; reservationer). Andra motionsyrkanden (vpk) avser åtgärder mot utländskt inflytande i gruvverksamhet, förstatligande av fyndigheter, bl. a. i Garpenberg, och regelmässigt utnyttjande av statens kronoandel. De avstyrks alla av utskottet (reservationer vpk) med hänvisning till att statens inflytande redan är väl tillgodosett i berörda avseenden. Med motiveringen att den kommande lagen om hushållning med naturresurser delvis tillgodoser önskemålen, finnér utskottet det inte påkallat att riksdagen uttalar sig för ändring i gruvlagen av hänsyn till naturvårdens krav (fp) eller till skydd för fastighetsägares intressen (c).

Propositionen

I proposition 1985/86:100 bilaga 14 (tolfte huvudtiteln) har regeringen — efter föredragning av statsrådet Birgitta Dahl — under angivna rubriker föreslagit:

D I. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering m. m. (s. 99—

101)

att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering m. m. för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 69 236 000 kr.

D 2. Sveriges geologiska undersökning: Utrustning (s. 101) att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 900 000 kr.

D 3. Bergsstaten (s. 102 f.)

att riksdagen till Bergsstaten för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 2 969 000 kr.

D 4. Statens gruvegendom: Prospektering m. m. (s. 103 f.) att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåren 1986/87—1989/90 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden om högst 27 000 000 kr. för budgetåret 1987/88, 18 000 000 kr. för budgetåret 1988/89 och 12 000 000 kr. för budgetåret 1989/90,

2. till Statens gruvegendom: Prospektering m. m. för budgetåret 1986/87

anvisar ett reservationsanslag av 41 744 000 kr. 2

D 5. Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m. m. (s. 105) NU 1985/86:19

att riksdagen till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m. m. för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 5 798 000 kr.

D 6. Delegationen för samordning av havsresursverksamheten (s. 106 f.)

att riksdagen till Delegationen för samordning av havsresursverksamheten för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 2 524 000 kr.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1985/86:N204 av Agne Hansson (c) och Gösta Andersson (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer att minerallagstiftningskommittén (1 1983:04) får i uppdrag att reformera gruvlagen på ett sådant sätt att den enskildes äganderätt ges ett starkare skydd.

1985/86:N210 av Karl-Erik Persson (vpk), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att genomföra en total prospekteringsundersökning med djupprospektering inom Örebro län.

1985/86:N211 av Paul Lestander (vpk) och John Andersson (vpk), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om offensiva forskningsinsatser inom gruvnäringen och om att, som ett led i detta, inrätta ett mineraltekniskt utvecklingscentrum i Luleå.

1985/86:N215 av Paul Lestander (vpk) och John Andersson (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hemställer hos regeringen om åtgärder för en planmässig utveckling av industrimineralsektorn i Laisvall,

2. hemställer hos regeringen om initiativ till ett samarbetsprojekt mellan Bolidenbolaget och staten avseende industrietablering inom Arjeplogs kommun baserad på kvartsen från Laisvallsgruvan,

3. hemställer hos regeringen om åtgärder för att starta en massiv prospekteringsinsats inom Arjeplogsområdet avseende industrimineraler.

1985/86:N221 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen 1.

hos regeringen hemställer om förslag i syfte att förhindra och omöjliggöra för utländska intressen att engagera sig i gruvnäring alltifrån prospektering till utvinning,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att samarbete mellan brittiska BP och LKAB bör upphöra och att LKAB ges tillräckliga resurser för att i egen regi bedriva önskvärd mineralprospektering i Syd- och Mellansverige.

1985/86:N222 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om informationsskyldighet för malm- och mineralprospektering och gruvdrift i enlighet med vad som anförts i motionen.

1985/86:N223 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen NU 1985/86:19

1. uttalar sig för att utvecklingen av svensk gruvnäring bör grunda sig på de riktlinjer motionen anför och hos regeringen hemställer om nödvändiga förslag och åtgärder i enlighet därmed,

2. hos regeringen hemställer om förslag som innebär att inmutningssystemet avskaffas och ersätts med ett enhetligt koncessionssystem,

3. uttalar sig för att staten ej bör upplåta eller överlåta sin kronoandel, som regleras i gruvlagens femte kapitel,

4. hos regeringen hemställer om förslag om ändring i gruvlagen och lagar som reglerar mineralfyndigheter så att nya fyndigheter helt tillfaller samhället,

5. hemställer hos regeringen om förslag innebärande att privatägda mineralförekomster överförs i samhällets ägo.

1985/86:N224 av John Andersson (vpk), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utarbetande av ett åtgärdsprogram för gruvnäringen i Västerbotten med beaktande av vad som anförs i motionen.

1985/86:N225 av John Andersson (vpk), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om fortsatt gruvbrytning i Stekenjokkområdet.

1985/86 :N226 av Paul Lestander (vpk), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder som klarlägger förutsättningarna för brytning av talk i Lautakoski och, om förutsättningarna är gynnsamma, initiativ tas att starta brytning.

1985/86:N233 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen antar följande förslag till ändring i minerallagen:

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter dels

att 9 § andra stycket upphävs,

dels att 1 § sista stycket skall ha följande lydelse:

Fastighetsägaren får utan koncession på egen mark leta efter naturgas och får utnyttja påträffad gas och även olja, därest sådan påträffas. Har fastighetsägaren påträffat naturgas eller olja, äger han därvid, såvitt avser egen mark, företräde till fyndet framför annan som har koncession inom området. Såvitt avser utnyttjande utöver husbehov gäller sådant företräde endast om fynd av fastighetsägaren anmälts till bergmästaren och den som har koncession ej dessförinnan hos bergmästaren anmält fynd av naturgas eller olja i borrhål på ett avstånd understigande fem kilometer från den av fastighetsägaren påvisade fyndplatsen.

1985/86:N241 av Paul Lestander (vpk) och John Andersson (vpk), vari hemställs att riksdagen uttalar sig för att en helhetsbedömning av volframfynden i Västerbotten och Norrbotten snarast bör komma till stånd i enlighet med vad som anförs i motionen.

1985/86:N258 av Karl-Erik Persson (vpk), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder skall vidtas för att återuppta driften vid Basttjärnsgruvan. 4

1985/86:N259 av Lars-Ove Hagberg (vpk), vari hemställs att riksdagen hos NU 1985/86:19 regeringen begär förslag om att silverfyndigheten i Garpenberg nationaliseras i enlighet med vad som anförs i motionen.

1985/86:N266 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari — med motivering i motion 1985/86:Jo738 — hemställs att riksdagen hos regeringen begär att förslag föreläggs riksdagen om införande av regler om hänsyn till naturvårdens krav i gruv- och minerallagstiftningen samt att motionen överlämnas till minerallagskommittén.

1985/86:N284 av Arne Nygren (s), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär att frågan om tillskapandet av ett sammanslaget statligt prospekteringsbolag snarast prövas,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anslagskonstruktionen för prospekteringsmedel till nämnden för statens gruvegendom (NSG) åter inriktas på att öka basprospekteringen, särskilt efter bristmineraler,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snara åtgärder för att trygga verksamheten i Sveriges Geologiska AB i Luleå och Malå.

1985/86:N285 av Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av fortsatt prospektering i ”övriga Sverige”.

1985/86:N286 av Bengt Kindbom (c) och Gunilla André (c), vari hemställs att riksdagen ur anslaget för Statens gruvegendom, prospektering reserverar medel för fullskaleprojektering av mineralförekomst inom Karlsborgs kommun.

1985/86:N287 av Rune Ångström m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att förutsättningarna för att starta gruvdrift i liten skala utreds med sikte på en försöksverksamhet.

1985/86:N288 av Bertil Danielsson (m) och Anders G Högmark (m), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att inmutningsrätt skall få ges i högst tre år,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att markägaren skall ges rätt till del av avkastningen vid gruvdrift enligt de riktlinjer som i motionen anges.

1985/86:N314av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), såvitt gäller hemställan att riksdagen

13. avslår regeringens förslag om bemyndigande att under budgetåren 1986/87—1989/90 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden om högst 27 000 000 kr. för budgetåret 1987/88, 18 000 000 kr. för budgetåret 1988/89 och 12 000 000 kr. för budgetåret 1989/90,

14. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1987/88 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden om högst 10 000 000 kr.,

15. till Statens gruvegendom: Prospektering m. m. för budgetåret 1986/ NU 1985/86 87 anvisar ett reservationsanslag av 26 744 000 kr.

1985/86:N321 av Sten Sture Paterson (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om förutsättningarna för en apatitbaserad svensk fosfatindustri.

1985/86: A449 av Ingemar Konradsson m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (2)

att riksdagen begär att regeringen tar initiativet till att ett pro spekteringsprogram

utarbetas för Bergslagen.

Vissa uppgifter om gruv- och minerallagstiftningen m. m.

Rätten att utvinna i jorden förekommande mineraltillgångar regleras i svensk lagstiftning enligt tre olika system, nämligen inmutningssystemet, koncessionssystemet och jordäganderättssystemet. Inmutningssystemet, som ligger till grund för gruvlagen (1974:342), innebär i princip att den som först anmäler att han vill utnyttja en fyndighet får rätt till denna. De mineral som är inmutningsbara enligt gruvlagen är framför allt malmer till de flesta metaller och dessutom vissa industrimineral. Principen för koncessionssystemet är att rätten att eftersöka och bearbeta en fyndighet upplåts efter en fri prövning av statlig myndighet. Denna princip ligger till grund för lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter (minerallagen), som omfattar bl. a. olja, gas, stenkol, vissa leror samt uran- eller toriumhaltiga mineral. Även lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden och lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter är baserade på koncessionssystemet.

Rätten att utnyttja mineral som inte omfattas av någon av de fem nämnda lagarna tillkommer jordägaren.

lnmutningsrätt enligt gruvlagen erhålls efter ansökan hos bergmästaren i distriktet. Den som har fått sådan rätt får inom det inmutade området utföra undersökningsarbete i fråga om inmutningsbart mineral. Undersökningstiden (3 kap. 5 §) är tre år. Den kan förlängas med sammanlagt högst tre år och därefter, om synnerliga skäl föreligger, med sammanlagt högst fyra år.

Förlängning får inte medges om något ändamålsenligt arbete inte har utförts och inte heller kan antas bli utfört. Om det finns förutsättningar för gruvdrift kan innehavaren ansöka om att få sig anvisat ett särskilt arbetsområde, utmål, där gruvdrift får äga rum. Utmålet gäller i första hand under 25 år.

Rätt till hälftenandel i utmål, s. k. kronoandel, tillkommer staten om denna inte senast vid utmålsförrättningen anmäler att den avstår därifrån (5 kap.). Kronoandel får helt eller till viss del överlåtas eller upplåtas. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får besluta om avstående från och om överlåtelse eller upplåtelse av kronoandel. Enligt förordningen (1982:579) med instruktion för nämnden för statens gruvegendom får denna myndighet besluta i sådana frågor. Är frågan av större betydelse skall den dock hänskjutas till regeringen.

Beträffande informationsskyldighet innehåller gruvlagen och gruvförord- NU 1985/86:19 ningen (1974:344) följande föreskrifter. Bergmästaren skall så snart han har utfärdat en mutsedel (bevis om inmutningsrätt) delge fastighetsägaren och övriga sakägare en kopia (2 kap. 14 § gruvlagen). Innehållet i mutsedeln skall inom två månader offentliggöras i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning. Bergmästaren skall vidare i ett antal fall informera Sveriges geologiska undersökning, länsstyrelsen, nämnden för statens gruvegendom och kommunen (8, 10, 22 och 25 §§ gruvförordningen). Detta gäller vid utfärdande av mutsedel, vid beslut om förlängning av undersökningstiden, vid utmålsläggning och när rätt till utmål upphör.

I fråga om gasfyndighet gäller enligt minerallagen (9 §) att gas som har framkommit på annat sätt än i samband med sökande efter olje- eller gasfyndighet får utan koncession utnyttjas av fastighetsägaren för husbehov, även om annan har koncession inom området. Bl. a. beträffande gasfyndighet gäller också (8 §) att den, om koncession inte har meddelats, får undersökas av fastighetsägaren utan koncession, för så vitt inte området omfattas av inmutning eller utmål enligt gruvlagen eller någon där har bearbetningskoncession för annat ämne.

Enligt 1934 års gruvlag, som föregick den nu gällande, hade fastighetsägaren rätt att under högst 20 år av gruvinnehavaren få viss ersättning, kallad jordägaravgäld. Avgälden motsvarade 1 % av värdet av alla de inmutningsbara mineraler som brutits och uppfordrats inom utmålet. Den var dock maximerad till 10 000 kr. för år. I det betänkande som låg till grund för den nuvarande gruvlagen föreslogs att rätt till jordägaravgäld skulle bibehållas och maximibeloppet höjas till 30 000 kr. per år. På regeringens förslag (prop. 1974:32) avskaffades emellertid jordägaravgälden för utmål som tillkom enligt den nya lagen. Bakgrunden till detta ställningstagande har utförligt redovisats i näringsutskottets betänkande 1984/85:20 (s. 5 f.).

Vad beträffar utländska engagemang i gruvnäringen kan följande nämnas. I gruvlagen (1 kap. 8 §) erinras om att det i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. finns bestämmelser som i vissa avseenden begränsar rätten att erhålla eller i övrigt förvärva inmutningsrätt eller rätt till utmål. I den sistnämnda lagen föreskrivs (2 kap. 1 §) att kontrollsubjekt enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. inte — utom under vissa speciella förutsättningar — får utan tillstånd (förvärvstillstånd) för varje särskilt fall här i landet erhålla eller i övrigt förvärva inmutningsrätt eller rätt till utmål enligt gruvlagen. En närmare redogörelse för innebörden av bestämmelserna om förvärvstillstånd har lämnats i näringsutskottets betänkande NU 1983/84:28 (s. 22).

Utskottet

Anslagsfrågor

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i budgetpropositionen rörande anslag till Sveriges geologiska undersökning (SGU) för geologisk kartering m. m. och för utrustning. Också förslagen om anslag till bergsstaten, till delegationen för samordning av havsresursverksamheten och till nämnden

för statens gruvegendom (NSG) i vad avser dess egendomsförvaltning NU 1985/86:19 m. m. tillstyrks.

Riksdagen beslöt hösten 1982 (prop. 1982/83:50 bil. 6, NU 1982/83:18, rskr. 1982/83:111) att anvisa 300 milj. kr. för ett femårigt program för utökad prospektering m. m. i syfte att öka livslängden hos befintliga gruvor och mineralföretag och skapa förutsättningar för nya sådana. Av redogörelsen i budgetpropositionen framgår att regeringen under år 1985 har fattat beslut om användning av sammanlagt 66 milj. kr. av dessa medel. På förslag av nämnden för statens gruvegendom (NSG) har ca 39 milj. kr. beviljats som stöd till ett trettiotal prospekteringsprojekt inom huvudsakligen Norrbottens och Västerbottens län och Bergslagen. 23 milj. kr. har beviljats som stöd för olika projekt avseende forskning och utveckling inom mineralområdet.

Under perioden 1982 — 1985 har beslut fattats om användning av sammanlagt 230 milj. kr. av nyssnämnda 300 milj. kr.

För prospektering m. m. föreslår regeringen att NSG skall få ett anslag av ca 41,7 milj. kr. I motion 1985/86:N3!4 (m) begärs att detta belopp skall minskas med 15 milj. kr. Liksom i tidigare motioner med samma innebörd anförs att det är väsentligt att de enskilda företagen tar en större del av ansvaret för prospekteringsverksamheten. Vidare föreslås i motionen att bemyndigandet för regeringen att ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med NSG:s verksamhet begränsas till att gälla högst 10 milj. kr. budgetåret 1987/88 och att inget bemyndigande lämnas för de två därefter följande budgetåren. Enligt regeringens förslag skall för de tre åren få göras åtaganden om resp. 27 milj. kr., 18 milj. kr. och 12 milj. kr.

Riksdagen har på förslag av näringsutskottet avslagit motioner med liknande innehåll åren 1983 — 1985. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att anslaget till NSG minskades med 25 milj. kr. budgetåret 1984/85 som en följd av besparingsförslag som lades fram av regeringen i en proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder (1983/84:40 bil. 10, NU 1983/84:8, rskr. 1983/84:94) och som riksdagen ställde sig bakom. NSG skulle, sades det i propositionen, komma att erhålla en rimlig kompensation för besparingen genom sin aktiva medverkan i programmet för utökad prospektering.

NSG lämnade våren 1985 en redovisning av erfarenheterna från de första etapperna av programmet för utökad prospektering. Därav framgår att prospekteringsvolymen har utvidgats till följd dels av det statliga stödet, dels en viss ökning av företagens egna insatser. Programmet har medverkat till att prospektering kommit i gång vid vissa mindre gruvor och mineralbrott i avsevärd omfattning och har förstärkt insatserna hos såväl de stora som de mindre prospektörerna. Nya former för samverkan både med nya intressenter och inom den etablerade prospekteringen prövas.

De hittills redovisade erfarenheterna av programmet ger enligt utskottets mening inget stöd för den i motion 1985/86:N314 (m) framförda tesen att de enskilda företagen inte tar sin del av ansvaret för prospekteringsverksamheten. Utskottet avvisar motionärernas förslag om en minskad anslagstilldelning till NSG:s prospekteringsverksamhet. Motion 1985/86:N314 (m) avstyrks alltså i nu berörd del.

Prospektering är ett långsiktigt utvecklingsarbete, som kräver stora och !

uthålliga finansiella resurser. För att planeringen av prospekterings- och NU 1985/86:19 brytvärdhetsundersökningarna skulle underlättas infördes i slutet av 1970- talet en ordning med beslutsbemyndiganden avseende NSG:s åtaganden även efter det närmast aktuella budgetåret. Sedan budgetåret 1982/83 har bemyndigandena gällt tre budgetår. Motionärerna har inte anfört några särskilda skäl för sitt förslag att bemyndiganderamen skall minskas och att bemyndiganden inte skall lämnas för de två senare budgetåren. Med hänsyn till projektens långsiktiga karaktär och behovet av effektiv planering tillstyrker utskottet regeringens förslag till beslutsbemyndiganden för budgetåren 1987/88—1989/90. Utskottet avstyrker därmed motion 1985/

86:N314 (m) i denna del.

Prospekteringsverksamheten

I motion !985/86:N284 (s) diskuteras olika frågor som har samband med prospekteringsverksamheten och Sveriges Geologiska AB (SGAB). Förutom av privata företag bedrivs prospektering för närvarande av två statliga bolag, SGAB och LKAB Prospektering AB. Motionären ifrågasätter om staten skall ha två prospekteringsbolag och håller det för sannolikt att avsevärda vinster skulle kunna göras om dessa verksamheter sammanfördes i ett bolag. Frågan bör utredas närmare, sägs det i motionen. Åtgärder borde också vidtas för att trygga verksamheten vid SGAB i Luleå och Malå. De senaste årens resultatredovisningar ger besked om att SGAB har svårigheter att klara sysselsättningen för de anställda. Orsaker anges i motionen vara förändringarna i statens anslagsgivning och LKAB:s ovilja att nyttja SGAB:s tjänster. Anslagen till NSG bör därför inriktas på att öka basprospekteringen, särskilt efter bristmineraler, menar motionären.

SGAB bildades år 1982 och övertog då uppdragsverksamheten från Sveriges geologiska undersökning (SGU), som sålunda delades upp i en myndighetsdel och en affärsdel. Bland större tänkta uppdragsgivare till SGAB i Sverige fanns NSG, Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), gruv- och kraftföretag, länsstyrelser och kommuner. SGAB har emellertid på den svenska marknaden fått vidkännas en mycket kraftig nedgång i uppdragsvolymen från de etablerade kunderna. Således har SKB upphört med prospektering efter uran. Uppdragen från SGU och NSG har minskat på grund av att anslagen till NSG skars ned med 25 milj. kr. år 1984.

Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till det program för utökad prospektering som riksdagen beslutade om år 1983 och som genomförs under en femårsperiod. Genom detta har prospekteringsvolymen i Sverige totalt sett ökat. Programmet har bl. a. medverkat till att prospektering i väsentlig omfattning har startat vid vissa mindre gruvor och mineralbrott.

Det utformas och genomförs i bred samverkan mellan olika intressenter.

Utskottet anser att de instanser som beslutar om stödet har de bästa förutsättningarna att — enligt de riktlinjer riksdagen har angivit — bedöma olika projekt och inriktningen på olika typer av prospektering. Riksdagen bör därför inte göra ett sådant uttalande om inriktningen av prospekteringsverksamheten som motionären förordar. Motion 1985/86:N284 (s) avstyrks i berörd del. 9

1 * Riksdagen 1985/86. 17 sami. nr 19

I motionen berörs också vissa frågor om organisation och sysselsättning NU 1985/86:19 vid SGAB.

Det är givetvis angeläget att statlig verksamhet bedrivs så rationellt och effektivt som möjligt. Enligt utskottets mening bör dock inte riksdagen uttala sig i detalj om organisatoriska frågor i de statliga bolagen. Det bör ankomma på huvudmännen och de berörda bolagen att inom av riksdagen givna ramar vidta lämpliga åtgärder för verksamhetens bedrivande och att finna organisatoriska lösningar som är ägnade att främja en effektiv verksamhet. Enligt vad utskottet inhämtat pågår för närvarande samtal mellan de berörda parterna om samverkan inom prospekteringsområdet. Utskottet utgår från att en sådan samverkan och åtgärder som vidtas inom de båda bolagen SGAB och LKAB Prospektering AB på sikt kan leda till en stabilisering av verksamheten. Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet motion 1985/86:N284 (s) i nu berörda delar.

Ytterligare fyra motioner tar upp frågor med anknytning till det statliga prospekteringsprogrammet. I motion 1985/86:N285 (s) talas om behovet av fortsatt prospektering i ”övriga Sverige”. I motionerna 1985/86:A449 (s),

1985/86:N210 (vpk) och 1985/86:N286 (c) pläderar man förökad prospektering i resp. Bergslagen, Örebro län och Karlsborgs kommun.

NSG har i uppdrag att svara för projektbedömning, administration och utvärdering av det program för utökad prospektering som utskottet har redogjort för. Huvuddelen av stödet har gått till Norrbotten, Västerbotten och Bergslagen. Av NSG:s rapport till regeringen våren 1985 framgåratt de anvisade beloppen till olika regioner totalt sett ger möjlighet till stora insatser också under den återstående programtiden. Detta gäller särskilt ramarna för de nordliga regionerna, medan ramen för regionen ”övriga Sverige”, vari Bergslagen ingår, är hårt belastad. NSG anser det angeläget att man under programmets slutfas får möjlighet att stödja goda projekt oavsett den geografiska fördelningen. Denna synpunkt ligger väl i linje med vad som framförs i motion 1985/86:N285 (s), enligt vilken det finns ett antal intressanta projekt i regionen ”övriga Sverige” som gör fortsatt prospektering angelägen. NSG skall våren 1986 lämna förslag till regeringen om hur stödmedlen för kommande etapp skall disponeras. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen och vid sin bedömning också väger in de synpunkter som NSG har framfört. Något uttalande av riksdagen med anledning av motion 1985/86:N285 (s) finner utskottet inte erforderligt.

I motion 1985/86:N286 (c) hemställs att av anslaget Statens gruvegendom: Prospektering m. m. skall reserveras medel för fullskaleprojektering av mineralförekomst inom Karlsborgs kommun. Motionärerna hänvisar till att gruvbrytning tidigare har förekommit inom de delar av Karlsborgs kommun i Skaraborgs län som ligger i Tiveden och att mineralförekomsten inte har undersökts med moderna prospekteringsmetoder. Det finns, menar de, regionalpolitiska motiv för en utredning om eventuell brytning. De uppger att LKAB bedömer en fullskaleprospektering som motiverad men att kostnaderna inte kan täckas av LKAB, kommunen och landstinget. Staten borde skjuta till medel med hänsyn bl. a. till de regionalpolitiska skälen.

Enligt vad utskottet har erfarit behandlar NSG för närvarande en ansökan om bidrag för detta ändamål ur det statliga programmet för utökad 10

prospektering. Under våren 1986 skall NSG lägga fram ett samlat förslag NU 1985/86:19

till regeringen om fördelning av bidrag ur programmet för nästa etapp. Det

ankommer på regeringen att fatta beslut. Med hänsyn härtill och till vad

nyss sagts om prospektering i ”övriga Sverige” avstyrker utskottet motion

1985/86:N286 (c).

Ett prospekteringsprogram skall utarbetas för Bergslagen, föreslås i motion 1985/86: A449 (s). Alla befintliga förslag och utvecklingsprojekt bör tas till vara för att skapa nya arbetstillfällen i Bergslagen, sägs det i motionen.

Liknande synpunkter framförs också i motion 1985/86:A:494 (fp), där det hemställs om ett åtgärdsprogram för Bergslagen. Den sistnämnda motionen behandlas i sin helhet av arbetsmarknadsutskottet och berörs ej vidare i detta betänkande.

Prospektering i Bergslagen är temat också i motion 1985/86:N210 (vpk), där motionären hemställer om åtgärder för genomförande av en total prospekteringsundersökning med djupprospektering inom Örebro län.

Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till vad som tidigare sagts om det statliga programmet för utökad prospektering och om prospektering i ”övriga Sverige”. Under de tre första etapperna har det statliga stödet haft en av sina tyngdpunkter i Bergslagen. En rad prospekteringsaktiviteter pågår för närvarande på olika håll i Bergslagen dels till följd av det statliga stödet, dels tack vare egna insatser från den etablerade gruvindustrin. Utskottet erinrar också om regeringens initiativ till långsiktig utveckling av Bergslagen genom det s. k. Bergslagspaketet, som kommer att behandlas av riksdagen i vår (prop. 1985/86:125 bil. 10). Utskottet avstyrker motion 1985/86:A449 (s) i nu berörd del och motion 1985/86:N210 (vpk).

Särskilda projekt

I motion 1985/86:N287 (fp) begärs att förutsättningarna för startande av gruvdrift i liten skala skall utredas med sikte på en försöksverksamhet. Motionärerna anför att olika statliga insatser, såsom prospektering, finansiering och införande av ett system med garanterade metallpriser, skulle underlätta malmbrytning i små enheter. Likalydande motioner har avslagits av riksdagen åren 1983 — 1985 på förslag av näringsutskottet. Utskottet hänvisade därvid till att ett undersökningsarbete pågått sedan flera år i syfte att klarlägga förutsättningarna för exploatering av ett antal mindre fyndigheter. Detta skedde i samarbete mellan NSG och Norrlandsfonden. Våren 1985 konstaterade utskottet att förutsättningar då saknades för att genomföra de konkreta smågruveprojekt som hade diskuterats tidigare men att nya projekt fortlöpande prövades (NU 1984/85:20).

Något nytt har såvitt utskottet erfarit hittills inte framkommit. Med hänsyn till det undersökningsarbete som sålunda har förekommit finner utskottet inte skäl att påkalla en sådan utredning som begärs i motion 1985/

86:N287 (fp).

I motion 1985/86:N258 (vpk) framförs önskemål om att driften vid Basttjärnsgruvan i Ljusnarsbergs kommun, Örebro län, skall återupptas. Basttjärnsgruvans manganmalm bör nu brytas för att Sveriges beroende av

manganmalm från andra länder, bl. a. Sydafrika, skall minska, heter det i 1'

motionen.

Enligt vad utskottet har erfarit innehåller den nämnda gruvan järnmalm NU 1985/86:19 med så lågt manganinnehåll att en brytning med avseende på mangan inte är ekonomiskt lönsam. Brytning av manganhaltig järnmalm sker för övrigt i den närbelägna Stolbergsgruvan samt i Dannemora. Förekomsten av manganmalmer med hög halt av mangan uppges vara god internationellt sett, även utanför Sydafrika. Kommerskollegium utreder nu på regeringens uppdrag i samarbete med berörda myndigheter Sveriges försörjning med legeringsmetallen mangan. Motion I985/86:N258 (vpk) avstyrks.

Volframbrytning i Norrbottens och Västerbottens län är ämnet för motion 1985/86:N241 (vpk). Motionärerna menar att en helhetsbedömning av volframfynden i dessa län kan visa att fyndigheterna är brytvärda. Riksdagen avslog år 1983 på förslag av näringsutskottet (NU 1982/83:32) en motion av samma innebörd som den nu aktuella. Motiveringen var att de fyndigheter som undersökts hade visat sig vara antingen för fattiga eller av dålig kvalitet. Prospekteringar som genomförts därefter har, enligt vad utskottet inhämtat, inte givit något annat resultat.

I Sverige bryts volframmalm för närvarande endast vid AB Statsgruvors gruva i Yxsjöberg i Bergslagen. Ungefär hälften därav levereras till svenska hårdmetalltillverkare, medan resten exporteras. Volframpriset har liksom priset på många andra råvaror fluktuerat starkt. Sedan år 1977 är emellertid trenden fallande.

I samband med att volframbrytningen vid Yxsjöbergsgruvan ställts under diskussion har statsrådet Thage Peterson den 13 februari 1986 i svar på en fråga (1985/86:370) i riksdagen förutskickat att en bedömning av Sveriges försörjning med volfram skall göras.

Utskottet utgår från att man vid en sådan bedömning även tar i beaktande eventuella brytvärda fyndigheter i de nordliga länen. Mot denna bakgrund avstyrks motion 1985/86:N241 (vpk).

Ett åtgärdsprogram för gruvnäringen i Västerbotten efterlyses i motion 1985/

86:N224 (vpk). Det är ett samhällsintresse, anförs det, att fortsatt gruvdrift av nuvarande omfattning kan säkras. I en separat motion, 1985/86:N225 (vpk), görs motsvarande uttalande i fråga om Stekenjokkområdet i Västerbotten. Nuvarande malmtillgångar sviktar och åtgärder behövs enligt motionären för att säkerställa fortsatt gruvdrift. Ett handlingsprogram kan innefatta åtgärder inom områdena prospektering, utbildning, tjänsteexport, anläggning av anrikningsverk samt forskning och utveckling, t. ex. beträffande bioteknik och utveckling av anriknings- och brytningsmetoder.

De problem som motionären tar upp är väl kända, och en rad åtgärder har redan vidtagits eller planeras såväl från statsmakternas som från andra intressenters sida. Utskottet vill t. ex. peka på att Västerbottenregionen har varit ett av de prioriterade områdena i det program för utökad prospektering som riksdagen har beslutat om. Därutöver har ett särskilt stöd på 52 milj. kr. givits till mycket omfattande prospekteringsarbeten i Stekenjokkområdet. Dessa beräknas pågå till år 1988. De undersökningar som har gjorts i angränsande områden har hittills inte givit något positivt resultat.

De i motionen nämnda förekomsterna i Ankarvattnet och Jormlien har

tidigare undersökts och bedömts ej vara brytvärda. Detta gäller även Levi- 12

malmen, där halterna är för låga för att malmen vid nuvarande prisnivåer NU 1985/86:19

skall vara brytvärd. Enligt vad utskottet har erfarit kommer emellertid undersökningarna i området att fortsätta och pågå till år 1988.

Även på forsknings- och utvecklingsområdet har kraftiga statliga satsningar gjorts, vilka på sikt kommer hela gruvnäringen till godo. Utskottet har i tidigare betänkanden, senast våren 1985 (NU 1984/85:20), närmare redogjort för vissa forskningsinsatser som genomförs på mineralområdet. I en utredning som Sveriges geologiska undersökning lade fram år 1984 om forskning och utveckling inom mineralområdet konstateras att landets samlade FoU-resurser på detta område används i stort sett effektivt och målinriktat. Utredningen visar att ca 140 milj. kr. lades ned på forskning och utveckling inom mineralsektorn år 1983. Staten och företagen delade i stort sett lika på finansieringen av dessa kostnader. På grundval av förslagen i utredningen anslog regeringen år 1985 sammanlagt 22,8 milj. kr. till olika FoU-projekt inom mineralområdet.

Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet motionerna 1985/

86:N224 (vpk) och 1985/86:N225 (vpk).

I motion 1985/86:N226 (vpk) begärs åtgärder för att klarlägga förutsättningarna för brytning av talk i Lautakoski i Pajala kommun i Norrbotten.

Ansvaret för en brytning måste ligga hos staten, säger motionären, och det är också staten som måste göra en samhällsekonomisk bedömning och ta initiativ till brytning av talken, om förutsättningarna är gynnsamma.

Enligt vad utskottet erfarit har talkfyndigheten i Lautakoski tidigare undersökts av LKAB och SGU. En bedömning man då gjorde var att det av hänsyn till naturvårdssynpunkter skulle vara svårt att bryta fyndigheten.

Denna ligger nämligen i kanten av Tärendö älv, som bildar en s. k. bifurkation med Torne och Kalix älvar och anses vara en unik naturföreteelse.

Mot här angiven bakgrund anser utskottet att riksdagen inte bör göra ett sådant uttalande som förordas i motion 1985/86:N226 (vpk).

Mot bakgrund av den sjunkande efterfrågan på bly ter sig framtiden för Laisvallsgruvan i Arjeplogs kommun i Norrbottens län osäker, sägs det i motion 1985/86:N215 (vpk). Därför borde en planmässig utveckling av industrimineralsektorn i Laisvall äga rum, inkluderande bl. a. en industrietablering baserad på kvartsen från Laisvallsgruvan och prospekteringsinsatser avseende industrimineral i Arjeplogsområdet.

Frågan om en ökad satsning på industrimineral har diskuterats tidigare av näringsutskottet. En närmare beskrivning av vissa statliga stöd- och forskningsinsatser på området har lämnats i utskottets betänkande om mineralpolitik våren 1984 (NU 1983/84:28 s. 9, 36). Utskottet ställde sig då positivt till de utökade insatser för forskning och prospektering som planerades bl. a. av styrelsen för teknisk utveckling (STU), NSG och SGU. Dessa program har nu enligt vad utskottet erfarit igångsatts. Sålunda har STU startat ett särskilt forskningsprogram för industrimineral. NSG bedriver en relativt omfattande prospektering efter industrimineral, dels i egen regi, dels i samarbete med andra intressenter. Verksamheten är ännu i ett uppbyggnadsskede — år 1984 svarade den för 15 % av NSG :s prospektering. Ett

problem i sammanhanget är att industrimineral kräver en bredare kunskap, 13

som det tar tid att bygga upp. Stöd till enskilda projekt har också lämnats NU 1985/86:19 inom ramen för det statliga programmet för utökad prospektering. Två av dessa gäller just Arjeplogsområdet — Boliden Mineral AB har fått bidrag för prospektering i Laisvall och LKAB, NSG och Sandvik AB för prospektering i Arjeplogsområdet. Boliden Mineral AB har enligt vad utskottet inhämtat arbetat med metoder för utvinning av industrimineralet baryt i Laisvall och är tekniskt förberett för en sådan verksamhet. För närvarande bedöms utvinning inte som ekonomiskt lönsam.

Utskottet hänvisar till vad här nämnts om pågående aktiviteter inom forskning och prospektering avseende industrimineral. Det synes mot denna bakgrund inte motiverat att riksdagen begär sådana åtgärder beträffande planmässig utveckling av industrimineralsektorn i Laisvall, omfattande bl. a. prospektering och industrietablering, som avses i motion 1985/

86:N215 (vpk). Motionen avstyrks således.

Offensiva forskningsinsatser inom gruvnäringen behövs, anförs det i motion 1985/86:N211 (vpk). Motionärerna föreslår att det i anslutning till högskolan i Luleå skall inrättas ett mineraltekniskt utvecklingscentrum, ett förslag som tidigare har förts fram av Norrbottendelegationen (se NU 1979/80:50 s. 13).

Utskottet har i det föregående (s. 13) redogjort för de forskningsinsatser som har vidtagits på grundval av ett omfattande utredningsarbete som utförts av SGU. Av SGU:s rapport år 1984 om forskning och utveckling på mineralområdet framgår att huvuddelen av behoven av forsknings- och utvecklingsinsatser kan tillgodoses inom ramen för befintlig organisation och oförändrade resurser. Norrbottendelegationens förslag om ett mineraltekniskt utvecklingscentrum nämns i rapporten men förs inte fram som ett förslag av SGU. Vidare kan nämnas att av de medel som år 1982 anvisades för femårsprogrammet för utökad prospektering (300 milj. kr.) regeringen t. o. m. februari i år har fördelat 22,8 milj. kr. till olika FoU-projekt, bl. a. inom området mineralteknisk processkemi.

Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet motion 1985/86:N211 (vpk).

I motion 1985/86:N321 (m) föreslås en utredning om förutsättningarna för en apatitbaserad svensk fosfatindustri. Fördelarna med en sådan industri skulle vara flera, anförs det i motionen: miljömässiga vinster, nya arbetstillfällen, ökad självförsörjningsgrad, sänkta importkostnader och värdefulla biprodukter såsom sällsynta jordartsmetaller. Malmfältsutredningens förslag om satsning på apatiten bör ges en fördjupad och allsidig prövning, anförs det vidare.

Regeringen har i proposition 1984/85:115 om regional utveckling och utjämning beträffande fortsatta insatser i malmfälten noterat att malmfältsdelegationen avser att ta initiativ till en studie av förutsättningarna för produktion av apatit och fosforsyra liksom för utvinning av sällsynta jordartsmetaller i malmfälten.

Utskottet utgår från att de i motionen nämnda synpunkterna beaktas i den studie som avses bli påbörjad av malmfältsdelegationen. Därmed avstyrks motion 1985/86:N321 (m). 14

Övergripande mineralpolitiska frågor

NU 1985/86:19

En plan för svensk gruvnäring behöver utarbetas, sägs det i motion 1985/ 86:N223 (vpk), om gruvverksamheten i landet skall överleva. Huvudpunkterna i en sådan plan skulle enligt motionärerna vara bl. a. samhällsprövning av alla gruvprojekt, samhällsekonomisk bedömning innan en gruva får läggas ned, ökad förädling av mineralråvaror, ökad prospektering under samhällets kontroll, förstatligande av Boliden AB och planerad teknologiöverföring till andra länder.

Tidigare motionsyrkanden (vpk) med samma eller likartad inriktning har avslagits av riksdagen vid ett flertal tillfällen. Senast skedde det våren 1985, då näringsutskottet (NU 1984/85:20) som grund för sin avstyrkan bl. a. hänvisade till det av regeringen inledda utvecklings- och investeringsprogrammet för gruv- och mineralindustrin (se s. 13). Ett första led i detta program var det särskilda anslag för utökad prospektering som hade anvisats år 1983. Syftet var, som tidigare nämnts, att öka livslängden hos befintliga gruvor och skapa förutsättningar för nya sådana. Ett andra led var regeringens beslut att anslå särskilda medel till forskning och utveckling som var av betydelse för mineralområdet. Ett tredje led var den översyn av minerallagstiftningen som regeringen hade initierat. Utskottet kunde sålunda konstatera att åtgärder hade vidtagits på viktiga punkter inom ramen för ett investerings- och utvecklingsprogram för mineralområdet. Målet för detta program anslöt väl till det som hade varit vägledande för förslagen i den aktuella motionen, nämligen att den svenska gruv- och mineralindustrin skulle utvecklas. Detaljerade riktlinjer av den innebörd som motionärerna angav sade sig utskottet emellertid inte kunna tillstyrka.

Utskottet avstyrker även motion 1985/86:N223 (vpk) i berörd del.

Gruv- och minerallagstiftning m. m.

Inmutningssystemet

Rätten att utvinna i jorden förekommande mineraltillgångar regleras i svensk lagstiftning enligt tre olika system, nämligen inmutningssystemet, koncessionssystemet och jordäganderättssystemet. Huvuddelen av den nu gällande gruv- och mineralrättsliga lagstiftningen tillkom år 1974. Vissa ändringar har därefter genomförts. År 1983 tillkallades en utredning, minerallagskommittén (I 1983:04), med uppgift att se över nuvarande gruv- och minerallagstiftning och utarbeta ett förslag till ny lagstiftning.

En redogörelse för grunddragen i den gällande gruv- och minerallagstiftningen har lämnats i det föregående (s. 6 fi). Minerallagskommitténs direktiv har utförligt redovisats av utskottet vid ett tidigare tillfälle (NU 1983/ 84:28 s. 12 f.). Den nuvarande ordningen med skilda rättsliga system för olika slags mineraltillgångar betecknas i direktiven som otillfredsställande. Som en utgångspunkt för utredningsarbetet gäller att inmutnings- och koncessionssystemen i deras nuvarande utformning bör ersättas av ett nytt system som i huvudsak bygger på koncessionsprincipen men har inmutnings -

rättsliga inslag. Minerallagskommittén väntas lämna förslag till ny mineral- NU 1985/86:19 lagstiftning under hösten 1986.

Ett av förslagen i motion 1985/86:N223 (vpk) om åtgärder för gruvnäringen är att inmutningssystemet skall avskaffas och ersättas med ett enhetligt koncessionssystem.

Som framgår av vad just sagts är syftet med minerallagskommittén att regeringen skall få förslag till en enhetlig lagstiftning på området vilken i huvudsak präglas av koncessionsprincipen.

Utskottet har vid flera tillfällen, senast år 1985 (NU 1984/85:20 s. 11), avstyrkt liknande motionsyrkanden (vpk) med motiveringen att minerallagskommitténs arbete och statsmakternas kommande ställningstagande till dess resultat inte borde föregripas genom en sådan meningsyttring som motionärerna begärde. Utskottet avstyrker även motion 1985/86:N223 (vpk) i denna del.

Enligt motion 1985/86:N288 (m) kan avsevärda störningar uppstå för jordbruks- och skogsbruksföretag när undersökningstiden för en inmutare tilllåts bli så lång som upp till tio år. Nödvändiga undersökningar borde hinna genomföras under en treårsperiod. Motionärerna önskar ett tillkännagivande av riksdagen av innebörd att inmutningsrätten skall begränsas till högst tre år.

Näringsutskottet behandlade våren 1985 en likalydande motion. Utskottet erinrade då (NU 1984/85:20 s. 12) om gruvlagens bestämmelser, enligt vilka undersökningsperioden primärt är tre år (se s. 6), och fortsatte:

Lagens nuvarande utformning innebär —, konstaterar utskottet, vissa

inskränkningar i rätten till förlängd inmutningstid. Även om reglerna inte är så restriktiva som motionärerna föreslår, ligger de dock i linje med dessas önskemål.

Utskottet avstyrkte den då aktuella motionen med hänvisning till den genomgripande översyn av gruv- och minerallagstiftningen som pågår. Utskottet vill — med samma motivering — inte heller nu förorda ett sådant uttalande av riksdagen som motionärerna påyrkar. Motion 1985/86:N288 (m) avstyrks sålunda i aktuell del.

Ägande och inflytande på gruv- och mineralområdet

Kronoandel, förstatligande av fyndigheter

Frågor om statens ägande och inflytande på gruvområdet och om förstatligande av fyndigheter tas upp i fyra motionsyrkanden. Tre av dessa återfinns i den tidigare (s. 15) nämnda motion, 1985/86:N223 (vpk), som gäller frågan om en samlad planering av gruvverksamheten i Sverige. 1 en sådan plan som motionärerna önskar skulle ingå att statens ägande och inflytande skall stärkas genom att staten utnyttjar sin rätt till kronoandel enligt gruvlagen (se s. 6), att nya fyndigheter skall tillfalla samhället samt att privatägda fyndigheter skall föras över i samhällets ägo. Regeringen skulle anmodas att framlägga förslag till lagstiftning etc. på de båda sistnämnda punkterna.

Likadana motionsyrkanden (vpk) om utnyttjande av kronoandel och om förstatligande av fyndigheter har förekommit vid ett flertal tillfällen, senast

våren 1985 (NU 1984/85:20 s. 12). De har avslagits av riksdagen på förslag NU 1985/86:19

av näringsutskottet. De motiv som utskottet har anfört till stöd för sin avstyrkan har oförändrad giltighet. Utskottet anser sålunda beträffande kronoandel att omständigheterna i det särskilda fallet bör bli avgörande för om staten skall utnyttja sin kronoandel genom direkt medverkan i gruvdriften eller i stället upplåta eller överlåta kronoandelen till någon annan intressent. Något skäl till totalt samhällsägande av nya mineralfyndigheter finns inte, menar utskottet. Det allmännas intressen på mineralområdet kan tillgodoses på annat sätt. Enligt nuvarande ordning sker detta främst genom kronoandelsinstitutet enligt gruvlagen och koncessionsförfarandet enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter. Åtgärder för ett förstatligande av privatägda malm- och mineralförekomster anser utskottet inte heller vara motiverade. Det aktuella yrkandet i motion 1985/86:N223 (vpk) avstyrks således.

I motion 1985/86:N259 (vpk) yrkas att silverfyndigheten i Garpenberg — den s. k. Dammsjögruvan — skall förstatligas. Motiveringen är här att ett förstatligande är enda utvägen för att komma till rätta med de problem beträffande bl. a. miljö och arbetstillfällen, som har uppkommit på grund av att ägaren, Boliden Mineral AB, för närvarande ej avser att påbörja brytning i gruvan trots att företaget erhållit regeringens tillstånd därtill.

Regeringen fattade i december 1985 beslut angående brytning i denna gruva och ställde därvid de villkor bl. a. med hänsyn till miljökraven som bedömdes nödvändiga.

Utskottet avstyrker motion 1985/86:N259 (vpk). Det är, anser utskottet, inte sannolikt att förutsättningarna för exploatering av silverfyndigheten i Garpenberg skulle förändras genom ett förstatligande av denna.

Utländska engagemang i gruvnäringen

Åtgärder för att hindra utländska företag att engagera sig i svensk gruvnäring begärs i motion 1985/86:N221 (vpk). Motionären yrkar också på att det prospekterings- och gruvbrytningssamarbete som inleddes år 1982 mellan LKAB och Svenska BP Mineral AB skall avbrytas.

Riksdagen har vid flera tillfällen tidigare på förslag av näringsutskottet avslagit motionsyrkanden av samma innebörd som de två nu aktuella i motion 1985/86:N221 (vpk). Lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. begränsar, såsom anges i det föregående (s. 7), utländska företags möjligheter att förvärva inmutningsrätt eller rätt till utmål enligt gruvlagen. Utskottet har som sin mening uttryckt (senast NU 1984/85:20 s. 13) att lagen ger staten erforderliga möjligheter att förhindra icke önskvärda utländska engagemang inom den svenska gruvnäringen. Det konkreta fall av samverkan på mineralområdet mellan svenska och utländska intressen som motionärerna tar upp och som de vill skall upphöra har utskottet närmare redovisat år 1984 (NU 1983/84:28 s. 21). Utskottet har då liksom förra året uttalat att det för den breddning och satsning på nya projekt inom mineralområdet som bör komma till stånd borde finnas utrymme för både svenska och utländska intressen att ställa kunnande, teknologi och

investeringskapital till förfogande. Det får, har utskottet vidare anfört, för- 17

utsättas att staten genom utnyttjande av kronoandelsinstitutet och i egen- NU 1985/86:19 skap av ägare till LKAB bibehåller svensk kontroll över de naturtillgångar som berörs av avtalet mellan LKAB och BP.

Utskottet anser att en samverkan mellan företag, svenska såväl som utländska, i många fall kan vara en positiv faktor när det gäller teknikspridning och kunnande i en bransch som i mycket bygger på ett långsiktigt utvecklingsarbete och som kräver stora och uthålliga finansiella resurser.

Med vad nu sagts avstyrker utskottet motion 1985/86:N221 (vpk).

Vidgade rättigheter för fastighetsägare

Utvinning av naturgas är — såsom har redovisats i det föregående (s. 7) — reglerad genom minerallagen (1974:890). En ändring av denna lag föreslås i motion 1985/86:N233 (c). Fastighetsägaren bör enligt förslaget (se s. 4) på egen mark utan koncession få leta efter naturgas samt med vissa inskränkningar få företräde att utnyttja fyndet framför koncessionsägaren. Syftet med lagändringen skulle vara att hindra att en fastighetsägare, som redan innehar eller har påträffat en gaskälla för husbehov, skall kunna berövas denna genom att en koncessionsinnehavare går in och borrar i den omedelbara närheten.

Liknande motionsyrkanden har behandlats av utskottet och avslagits av riksdagen åren 1981, 1983 och 1984. Utskottet har framhållit (senast NU 1983/84:28 s. 44) att minerallagskommittén kan överväga de förhållanden som motionären berör. Utskottet upprepar detta påpekande och avstyrker motion 1985/86:N233 (c).

Enligt vad som sägs i motion 1985/86:N288 (m) bör den som äger marken där mineralfynd görs ha del i avkastningen. En sådan rätt till ersättning fanns enligt 1938 års gruvlag. Även om ersättningen var liten visade denna rätt, säger motionärerna, att äganderätten till marken hade reellt innehåll.

Hur stor markägarens del i avkastningen skall vara och hur reglerna i övrigt skall utformas bör enligt motionärerna övervägas vidare. I princip bör reglerna i 1938 års gruvlag kunna tillämpas, sägs det i motionen. Motionärerna önskar ett uttalande av riksdagen av denna innebörd.

I det föregående (s. 7) finns en redogörelse för den ordning som tidigare gällde beträffande jordägaravgäld och som avskaffades i samband med att den nuvarande gruvlagen (1974:392) trädde i kraft. Det argument som anfördes för den nya ordningen var att fastighetsägaren sällan hade möjlighet att använda den substans vari mineralen ingick för annat ändamål än gruvdrift. Prospekteringen inriktade sig i allt större utsträckning på djupmalmer. Enligt regeringens uppfattning, som riksdagen anslöt sig till, fanns det då inget rimligt skäl för att fastighetsägaren utan egen insats skulle vara berättigad att erhålla ersättning av gruvinnehavaren med betydande belopp.

Med hänvisning till det angivna argumentet, som enligt utskottets mening fortfarande är giltigt, avstyrks motion 1985/86:N288 (m) i här berörd del.

Gruvlagen är i sina grunder av gammalt datum och går tillbaka till en tid då

. 1C

andra förutsättningar gällde, sägs det i motion 1985/86 :N204 (c). Vid in -

mutningar på fastigheter i inre Småland för undersökning av guld har det NU 1985/86:19 visat sig att gruvlagen inte tar hänsyn till förhållandena i södra Sverige, där ett intensivt jord- och skogsbruk bedrivs och bebyggelsestrukturen är en annan än där gruvdrift normalt förekommer. Härigenom kan störningar uppstå i en aktiv jordbruks- och skogsbruksverksamhet, som är av betydelse för utövarens försörjning, menar motionärerna. Den teknik som nu används vid eftersökandet medför också att stora områden berörs samtidigt.

En modern lagstiftning borde utgå från att mineralförekomster skall undersökas på ett sätt som innebär att den enskildes äganderätt inte träds för när och som mer än nu står i överensstämmelse med vad som föreskrivs i skogsvårdslagen (1979:429), lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark och naturvårdslagen (1964:822). I motionen yrkas att minerallagskommittén skall få i uppdrag att föreslå om sådana ändringar i gruvlagen att den enskildes äganderätt ges ett starkare skydd.

Gruvlagstiftningen har i Sverige sedan början av 1700-talet baserats på inmutningssystemet. Vem som helst kan få rätt att inte bara på egen utan också på annans mark undersöka och bearbeta fyndigheter av de mineral som i lagen anges vara inmutningsbara. Gruvlagen reglerar i första hand inmutarens och gruvinnehavarens förhållande till markägaren. Vissa intressen skyddas genom regler om inmutningshinder. Det gäller t. ex. områden i närheten av bostäder och trädgårdar samt områden med stads- eller byggnadsplan. Till markägaren skall inmutaren betala ersättning för skada eller intrång som orsakas av undersökningsarbetet eller utmålet.

Utskottet vill erinra om att förhållandet till motstående intressen i stor utsträckning regleras i annan lagstiftning än gruvlagen. Gruvinnehavaren är sålunda underkastad sådana inskränkningar i fråga om markanvändningen som föreskrivs enligt bl. a. byggnadslagen (1947:385), vattenlagen (1983:291) och miljöskyddslagen (1969:387). Naturvårdslagen ger vidare det allmänna befogenhet att undanta naturområden från gruvdrift.

Utskottet utgår från att i den översyn av minerallagstiftningen som pågår hänsyn tas till sådana ändrade förutsättningar för gruvdrift som är att hänföra till modern teknikutveckling och ändrade strukturförhållanden, utan att därvid det allmännas intresse av att fyndigheter kan undersökas och utvinnas på ett rationellt sätt åsidosätts.

Det kan, anser utskottet, finnas fog för motionärernas synpunkt att minerallagstiftningen behöver klarare anknytas till den lagstiftning som i övrigt berör utnyttjandet av mark och andra naturresurser. Regler härom finns i en rad lagar. Det regelverk som vuxit fram har blivit svåröverskådligt.

I regeringens förslag till lag om hushållning med naturresurser (prop.

1985/86:3), som för närvarande behandlas av bostadsutskottet, har införts regler om en total, sammanvägd bedömning av alla tänkbara intressen vad gäller naturresurser. Bestämmelserna i lagen syftar till att främja en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt god hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Härmed skapas en för olika lagar gemensam grund för avvägning mellan konkurrerande intressen i samband med beslut som rör en ändrad användning av mark- och vattenresurser.

1 propositionen om naturresurslagen har uppmärksammats behovet av 19

samordning med annan lagstiftning, t. ex. minerallagstiftningen, och utta- NU 1985/86:19 lats att denna fråga bör tas upp av minerallagskommittén. Utskottet utgår från att så kommer att ske utan att riksdagen gör något särskilt uttalande därom.

Av det sagda framgår att önskemålen i motion 1985/86:N204 (c) delvis har tillgodosetts. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen.

Hänsyn till naturvårdens krav

Folkpartiet vill, enligt yrkandet i motion 1985/86:N266, att regler om hänsyn till naturvårdens krav skall införas i gruv- och minerallagstiftningen.

Motiveringen, som återfinns i folkpartiets partimotion om bättre miljövård (1985/86:Jo738), tar sin utgångspunkt i förmodandet att mineralhantering är den näring där hänsynen till naturvård är minst. I analogi med vad som gäller för skogs- och jordbruket borde regler om naturvårdshänsyn införas i minerallagstiftningen. Minerallagskommittén bör ta upp frågan, anser motionärerna.

Utskottet vill erinra om vad som har sagts i föregående avsnitt. Förhållandena till motstående intressen, t. ex. naturvårdsintressen, regleras för närvarande i stor utsträckning i annan lagstiftning än gruvlagen. Gruvinnehavaren är underkastad sådana inskränkningar i fråga om markanvändningen som föreskrivs enligt bl. a. byggnadslagen, vattenlagen och miljöskyddslagen. Den föreslagna nya naturresurslagen (NRL) syftar emellertid till en samlad bedömning av de olika intressen som står mot varandra.

I sitt yttrande (NU 1985/86:3 y) till bostadsutskottet över förslaget till NRL noterade näringsutskottet beträffande 2 kap. NRL att mark- och vattenområden, som innehåller värdefulla ämnen eller material, omfattas av de grundläggande hushållningsbestämmelserna och även kan vara av riksintresse, vilket innebär att bl. a. mineralutvinning ges ett kvalificerat skydd.

Utskottet konstaterade att regeringens förslag i dessa delar inte hade väckt någon gensaga i motionerna. Invändningar mötte däremot förslaget om särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden i landet (3 kap.

NRL), i vad avser undantagsregler för utvinning av mineral även i områden av riksintresse. Folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna, som ansåg att regeringen inte hade redovisat tillräckligt starka skäl för att de starka bevarandeintressena i fjällområdena skulle åsidosättas, reserverade sig mot utskottets tillstyrkan av regeringens förslag i detta avseende.

Utskottet konstaterar att den nämnda propositionen tar upp behovet av en samordning av naturresurslagen och minerallagstiftningen. Därvid hänvisas till att denna fråga skall behandlas av minerallagskommittén.

Den fråga som motionärerna berör har alltså redan uppmärksammats och kommer att behandlas av minerallagskommittén. Härmed torde önskemålet i motion 1985/86:N266 (fp) ha tillgodosetts. En begäran av riksdagen att frågan skall överlämnas till minerallagskommittén är således obehövlig.

Informationsfrågor

En demokratisk insyn i prospektering och gruvdrift behövs enligt motion 1985/86:N222 (vpk). I brist på information från företag till kommuner och

anställda om bl. a. företagens inmutningar och resultatet av undersökning- NU 1985/86:19 ar beträffande olika fyndigheter är det, menar motionärerna, svårt för samhället att bedriva en effektiv planering. Motionärerna önskar en lagstiftning som innebär att prospekterings- och gruvbolag ges informationsplikt gentemot kommuner, länsstyrelser och andra samhällsinstanser. Syftet skulle vara att ge samhället demokratisk kontroll över och insyn i prospekteringsinsatser och gruvverksamhet.

Utskottet konstaterar att viss informationsskyldighet finns föreskriven i gruvlagen och gruvförordningen (se s. 7) och att frågan om utökad information om åtgärder på mineralområdet har uppmärksammats i samband med utredningar på senare tid.

Utredningen om vissa frågor inom mineralområdet (FRIMO) har i betänkandet Ytterligare regionalisering av Sveriges geologiska undersökning (Ds I 1985:3) bl. a. lämnat förslag om att bergsstaten skall få i uppdrag att informera kommuner och länsstyrelser om pågående eller avslutad prospekteringsverksamhet i resp. bergmästardistrikt. Förslaget remissbehandlas för närvarande.

I minerallagskommitténs (I 1983:4) uppdrag ingår att överväga lämpliga former för tidiga samråd mellan exploatör, prövningsmyndighet och kommun vid genomförandet av olika mineralprojekt. Kommittén väntas avlämna sitt betänkande under hösten 1986.

Utskottet finner att motionärernas önskemål att regeringen skall anmodas lägga fram förslag om informationsskyldighet beträffande prospektering och gruvdrift inte behöver föranleda någon åtgärd, eftersom ett arbete på att utforma sådana regler redan pågår. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1985/86:N222 (vpk).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Sveriges geologiska undersökning

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkterna D 1 och D 2 för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar

a) till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering m. m. ett reservationsanslag av 69 236 000 kr.,

b) till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning ett reservationsanslag av 900 000 kr.,

2. beträffande bergsstaten

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt D 3 för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln till Bergsstaten anvisar ett förslagsanslag av 2 969 000 kr.,

3. beträffande prospektering m. m.

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt D 4 och med avslag på motion 1985/86:N314 yrkandena 13 — 15

a) bemyndigar regeringen att under budgetåren 1986/87—1989/

90 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens

för statens gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden om .

högst 27 000 000 kr. för budgetåret 1987/88, 18 000 000 kr. för bud- NU 1985/86:19 getåret 1988/89 och 12 000 000 kr. för budgetåret 1989/90,

b) till Statens gruvegendom: Prospektering m. m. för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 41 744 000 kr.,

4. beträffande förvaltning av statens gruvegendom

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt D 5 till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m. m. förbudgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 5 798 000 kr.,

5. beträffande havsresursverksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt D 6 för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln till Delegationen för samordning av havsresursverksamheten anvisar ett reservationsanslag av 2 524 000 kr.,

6. beträffande prospekteringsverksamheten att riksdagen

a) avslår motion 1985/86:N284 (SGAB m. m.),

b) avslår motion 1985/86:N285 (”övriga Sverige”),

c) avslår motion 1985/86:N286 (Karlsborgs kommun),

d) avslår motion 1985/86:A449 yrkande 2 (Bergslagen),

e) avslår motion 1985/86:N210 (Örebro län),

7. beträffande småskalig gruvbrytning att riksdagen avslår motion 1985/86:N287,

8. beträffande Basttjärnsgruvan

att riksdagen avslår motion 1985/86:N258,

9. beträffande volfram i Norrbottens och Västerbottens län att riksdagen avslår motion 1985/86:N241,

10. beträffande gruvnäringen i Västerbotten att riksdagen avslår motion 1985/86:N224,

11. beträffande gruvdrift i Stekenjokkområdet att riksdagen avslår motion 1985/86:N225,

12. beträffande talkbrytning i Lautakoski att riksdagen avslår motion 1985/86:N226,

13. beträffande industrimineral i Laisvall att riksdagen avslår motion 1985/86:N215,

14. beträffande mineraltekniskt utvecklingscentrum i Luleå att riksdagen avslår motion 1985/86:N211,

15. beträffande framställning av fosfatgödsel ur apatit att riksdagen avslår motion 1985/86:N321,

16. beträffande plan för gruvnäringen

att riksdagen avslår motion 1985/86:N223 yrkande 1,

17. beträffande avskaffande av inmutningssystemet att riksdagen avslår motion 1985/86:N223 yrkande 2,

18. beträffande inmutningsrättens längd

att riksdagen avslår motion 1985/86:N288 yrkande 1,

19. beträffande statligt ägande och inflytande på gruv- och mineralområdet 22 att riksdagen avslår motion 1985/86:N223 yrkandena 3—5,

20. beträffande förstatligande av silverfyndigheten i Garpenberg NU 1985/86:19 att riksdagen avslår motion 1985/86:N259,

21. beträffande utländska engagemang i svensk gruvnäring att riksdagen avslår motion 1985/86:N221,

22. beträffande rätt till gasfyndighet

att riksdagen avslår motion 1985/86:N233,

23. beträffande ersättning till markägare

att riksdagen avslår motion 1985/86:N288 yrkande 2,

24. beträffande skydd för fastighetsägares intressen att riksdagen avslår motion 1985/86:N204,

25. beträffande regler om naturvärdens krav i gruv- och minerallagstiftningen att

riksdagen avslår motion 1985/86:N266,

26. beträffande informationsskyldighet att riksdagen avslår motion 1985/86:N222.

Stockholm den 3 april 1986

På näringsutskottets vägar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson (s) (mom. 4—26), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Erik Hovhammar (m), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Sten Svensson (m),

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s) (mom.

1—3), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c) och och Bruno Poromaa (s).

Reservationer

1. Prospektering m. m. (mom. 3)

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m) och Per Westerberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”De hittills” och slutar på s. 9 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

En kraftig ökning av det statliga prospekteringsstödet beslutades av riksdagen år 1983, då 300 milj. kr. anslogs till ett femårigt program för utökad prospektering. Utskottet erinrar i detta sammanhang om det förslag till skyndsam avveckling av programmet för utökad prospektering som förordades i en reservation (m) till utskottets betänkande om mineralpolitik våren 1984 (NU 1983/84:28). Den minskning av NSG:s anslag till prospektering med 25 milj. kr. som i enlighet med riksdagens beslut genomfördes budgetåret 1984/85 var ett steg i rätt riktning mot en mer rimlig statlig insats för stimulans av prospekteringsverksamheten. Utskottet anser — med instämmande i vad som sägs i motion 1985/86:N314 (m) — att det är väsent- 23

ligt att de enskilda företagen tar en större del av ansvaret för prospekte- NU 1985/86:19 ringsverksamheten. Utskottet förordar därför att anslaget till NSG:s prospekteringsverksamhet minskas med 15 milj. kr. för budgetåret 1986/87 och att bemyndigandet för regeringen att ikläda staten ekonomisk förpliktelse reduceras till att gälla åtaganden om högst 10 milj. kr. för budgetåret 1987/

88. Något bemyndigande för de två följande budgetåren bör enligt utskottets mening inte lämnas.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande prospektering m. m. att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt D 4 och med bifall till motion 1985/86:N314 yrkandena 13 —

a) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1986/87 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden om högst 10 000 000 kr. för budgetåret 1987/88,

b) till Statens gruvegendom: Prospektering m. m. för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 26 744 000 kr.

2. Småskalig gruvbrytning (mom. 7)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Något nytt” och slutar med ”motion 1985/86:N287 (fp)” bort ha följande lydelse:

Den utredning som gjorts av Norrlandsfonden om småskalig gruvverksamhet har fått ett positivt mottagande av remissinstanserna. Utskottet noterar bl. a. att den regionalpolitiska synpunkten betonats liksom betydelsen av ny teknikutveckling. Med anledning av vad som föreslås i motion 1985/

86:N287 (fp) bör förutsättningarna för att starta gruvdrift i liten skala utredas med sikte på en försöksverksamhet.

dets att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande småskalig gruvbrytning att riksdagen med anledning av motion 1985/86:N287 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Basttjärnsgruvan (mom. 8)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Enligt vad” och slutar med ”1985/86:N258 (vpk) avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser med instämmande i synpunkterna i motion 1985/

86:N258 (vpk) att större hänsyn bör tas till försörjningsaspekten i fråga om legeringsmetaller och att de inhemska mineraltillgångarna bör utnyttjas intensivare. Genom att åter öppna Basttjärnsgruvan skulle man minska

beroendet av manganmalm från andra länder, bl. a. Sydafrika, samt skapa NU 1985/86:19 nya arbetstillfällen i Ljusnarsbergs kommun. Regeringen bör vidta åtgärder för att detta skall ske.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande Basttjärnsgruvan

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N258 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Volfram i Norrbottens och Västerbottens län (mom. 9)

Jörn Svensson (vpk) anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet utgår” och slutar med ”1985/86:N241 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Även om fyndigheterna av volfram kanske var för sig inte är brytvärda torde man, menar utskottet, vid en helhetsbedömning kunna finna positiva samordningsfördelar. Så kan t. ex. ett gemensamt anrikningsverk för flera småfyndigheter förändra lönsamheten vid smågruvor.

Kravet på försörjningsberedskap talar starkt för en inhemsk brytning av volfram. Utskottet ansluter sig sålunda till uttalandet i motion 1985/

86:N241 (vpk) att en helhetsbedömning av volframfynden i Västerbotten och Norrbotten snarast bör göras.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande volfram i Norrbottens och Västerbottens län

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N241 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Gruvnäringen i Västerbotten och i Stekenjokkområdet (mom. 10 och 11)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Med hänvisning” och slutar med ”och 1985/86:N225 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar emellertid motionärens oro för utvecklingen av gruvnäringen i Västerbotten mot bakgrund av den betydelse näringen har för länet.

I vissa kommuner utgör gruvarbete ett dominerande inslag i industrisysselsättningen. En ytterligare nedläggning av gruvor skulle innebära svåra problem. Detta är dock vad som hotar i och med att malmbasen i länet sviktar. 1 Stekenjokkområdet är problemet akut, eftersom de nuvarande malmtillgångarna kommer att vara utbrutna år 1989.

Utskottet ställer sig därför positivt till förslagen i motionerna 1985/

86:N224 (vpk) och 1985/86:225 (vpk) att ett åtgärdsprogram skall utarbetas för gruvnäringen i Västerbotten och att åtgärder för att om möjligt säkerställa fortsatt gruvdrift i Stekenjokk skall vidtas. Regeringen bör dra försorg om att så sker.

dels att utskottet under 10 och 11 bort hemställa NU 1985/86:19

10. beträffande gruvnäringen i Västerbotten

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N224 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande gruvdrift i Stekenjokkområdet

att riksdagen med bifall till motion 1985/86 :N225 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Talkbrytning i Lautakoski (mom. 12)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Mot här” och slutar med ”motion 1985/86:N226 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de synpunkter som framförs i motion 1985/

86:N226 (vpk). Enligt mineralpolitiska utredningen (SOU 1977:75) är Lautakoski den största talkförekomsten i landet. Talk har en lång rad användningsområden och världsförbrukningen är stigande. Utskottet delar uppfattningen att talk kan vara en intressant produkt. I Sverige sker brytning för närvarande enbart i Handöl i Jämtland. Förutom på de användningsområden som nämns i motionen vill utskottet peka på vad som kommer fram genom den satsning som i Norrlandsfondens regi görs på ”Teknik i kallt klimat”. Talk kan i det sammanhanget visa sig vara ett intressant alternativ till smörjmedel för lager och maskindelar. Utskottet anser alltså i likhet med motionären att en utredning om förutsättningarna för talkbrytning i Lautakoski bör komma till stånd.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande talkbrytning i Lautakoski

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N226 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Industrimineral i Laisvall (mom. 13)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet hänvisar” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar med tillfredsställelse de utökade samhälleliga insatserna för att bredda kunskapsbasen och utveckla tekniken inom området industrimineral. Det krävs emellertid mer planmässiga och konkreta insatser i Laisvall och i Arjeplogsområdet avseende industrimineralsektorn. Bland dem måste ingå prospektering och initiativ till samarbetsprojekt för industrietablering på sätt som utvecklas i motion 1985/86:N215 (vpk). Riksdagen bör göra ett uttalande med denna innebörd.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande industrimineral i Laisvall

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N215 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört. ^6

8. Mineraltekniskt utvecklingscentrum i Luleå (mom. 14) NU 1985/86:19

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Med hänvisning” och slutar med ”motion 1985/86:N211 (vpk)” bort ha följande lydelse: Utskottet

anser att det är nödvändigt med ytterligare satsningar på forskning från samhällets sida för att möta de omställningsproblem som svensk gruvnäring står inför. I anslutning till högskolan i Luleå bör därför ett mineraltekniskt utvecklingscentrum inrättas på sätt som på sin tid föreslogs av Norrbottendelegationen. Utskottet tillstyrker alltså motion 1985/ 86:N211 (vpk).

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. beträffande mineraltekniskt utvecklingscentrum i Luleå att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N211 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Plan för gruvnäringen (mom. 16)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet avstyrker” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1985/86:N223 (vpk) uttryckta uppfattningen att kraftfulla insatser från samhällets sida är nödvändiga för att svensk gruvindustri skall överleva och fortsätta att utvecklas. Medlen för att nå detta mål bör enligt utskottets mening utformas med utgångspunkt i den strategi som formuleras i motionen. En sådan planering av gruvverksamheten i Sverige som motionärerna kräver är enligt utskottets mening en nödvändig förutsättning för att önskade resultat skall kunna nås. Samhällelig kontroll över prospekteringen, nationalisering av mineralförékomsterna och samhälleliga initiativ till vidareförädling och till vidgat handelsutbyte är betydelsefulla inslag i planeringen. Planeringen måste i sin helhet styras av samhällsekonomiska överväganden och präglas av ett internationellt perspektiv. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande plan för gruvnäringen att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N223 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Avskaffande av inmutningssystemet (mom. 17)

Jörn Svensson (vpk) anser

delssLU den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Sorn framgår” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet finnér det självklart att utnyttjandet av våra mineraltillgångar

helt måste få bestämmas av samhällsintresset. Inmutningssystemet strider NU 1985/86:19

mot denna grundsats genom att ge långtgående favörer åt privata intressen.

Det är tacknämligt att regeringen, såsom minerallagstiftningskommitténs direktiv ger vid handen, har kommit till insikt om att inmutningssystemets fortbestånd bör sättas i fråga. Det finns emellertid alla skäl för riksdagen att redan på detta stadium av den pågående omprövningen betona att systemet bör överges. En sådan markering från riksdagens sida, enligt det nu berörda yrkandet i motion 1985/86:N223 (vpk), kan medverka till att den nödvändiga reformen av minerallagstiftningen kommer att genomföras snabbt och konsekvent.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. beträffande avskaffande av inmutningssystemet att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N223 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Statligt ägande och inflytande på gruv- och mineralområdet (mom. 19)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Likadana motionsyrkanden” och slutar på s. 17 med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Ägarförhållandena inom gruvnäringen utgör ett kraftigt hinder för en önskvärd expansion och vitalisering av denna näring. Att viktiga naturtillgångar bör ligga i samhällets händer är en princip som tidigare har haft starkt stöd hos det socialdemokratiska partiet. Mot bakgrund av den avslöjande nedläggningspolitik som kännetecknar de privata gruvägarnas agerande borde i dagens läge bred enighet kunna uppnås om åtgärder som tillför staten initiativet inom hela gruvsektorn. Därmed skulle förutsättningar skapas för att gruvindustrin kan återta och förstärka sin position bland de svenska basnäringarna.

Regeringen bör följaktligen lägga fram förslag till åtgärder som leder till att alla privatägda mineralfyndigheter överförs i samhällets ägo. Utskottet ansluter sig sålunda till yrkandet härom i motion 1985/86:N223 (vpk). I avvaktan på att ett sådant förstatligande genomförs bör staten inte göra avkall på den möjlighet till aktiv medverkan inom gruvindustrin som kronoandelsinstitutet ger. Riksdagen bör alltså, enligt yrkandet härom i samma motion, som en riktlinje för regeringens handlande uttala att staten inte bör upplåta eller överlåta kronoandel till någon annan. Riksdagen bör också uttala att regeringen genom tilläggsdirektiv till minerallagstiftningskommittén bör ange som en utgångspunkt för kommitténs arbete att nya mineralfyndigheter skall tillfalla samhället.

dets att utskottet under 19 bort hemställa

19. beträffande statligt ägande och inflytande på gruv- och mineralområdet att

riksdagen med bifall till motion 1985/86:N223 yrkandena 3—5 28

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Förstatligande av silverfyndigheten i Garpenberg NU 1985/86:19

(mom. 20)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Utskottet avstyrker” och slutar med ”av denna” bort ha följande lydelse:

Ett första steg i riktning mot samhällets övertagande av alla mineralfyndigheter bör tas genom att riksdagen redan nu i överensstämmelse med förslaget i motion 1985/86:N259 (vpk) uttalar att silverfyndigheten i Garpenberg bör nationaliseras i enlighet med vad som anförs i motionen.

dels att utskottet under 20 bort hemställa

20. beträffande förstatligande av silverfyndigheten i Garpenberg att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N259 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Utländska engagemang i svensk gruvnäring (mom. 21)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”motion 1985/86:N221 (vpk)” bort ha följande lydelse: Denna

argumentering är emellertid ohållbar. Regleringen enligt lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. är helt otillräcklig för att effektivt förhindra besvärande utländska engagemang i den svenska gruvnäringen. Utan någon prövning från regeringens eller myndighets sida kan ett utländskt företag bedriva prospektering i Sverige fram till det stadium då utmål erfordras. De kriterier för prövning av frågor om förvärvstillstånd som framgår av lagen och dess förarbeten är alltför uddlösa. I ett motivuttalande anges rent av som en utgångspunkt för lagstiftningen ”den allmänt liberala princip som hittills gällt” för utländska direktinvesteringar i Sverige. Utskottet finner det rådande rättsläget oacceptabelt och stöder det nu behandlade yrkandet i motion 1985/86:N221 (vpk). Riksdagen bör alltså uttala sig för en sådan framställning till regeringen som motionärerna föreslår.

Utskottet ser kritiskt på det samarbetsavtal som har träffats mellan LKAB och Svenska BP Mineral AB och finner det uppenbart att detta inte tillräckligt tillgodoser LKAB:s intressen. När riksdagen nu ånyo prövar saken bör den självklara utgången vara att regeringen uppmanas dra försorg om att samarbetet mellan LKAB och BP med det snaraste bringas att upphöra. Det får sedan ankomma på regeringen att, om så visar sig erforderligt, ta ytterligare initiativ för att LKAB skall kunna i egen regi bedriva den mineralpolitik i södra och mellersta Sverige som är önskvärd.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. beträffande utländska engagemang i svensk gruvnäring

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N221 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört. 29

14. Ersättning till markägare (mom. 23) NU 1985/86:19

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Ivar Franzén (c), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Med hänvisning” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Äganderätten är ett omistligt inslag i den svenska demokratiska rättstraditionen. Det förhållandet att markägaren inte har någon rätt till del i mineralfyndighet som finns under markytan på hans egendom strider mot denna hävdvunna rättsuppfattning. Utskottet delar den i motion 1985/86:N288 (m) framförda meningen att i gruvlagen bör införas regler som ger markägaren viss del i avkastningen från gruvdrift. Regeringen bör i tilläggsdirektiv uppdra åt minerallagskommittén att lägga fram förslag härom.

dels att utskottet under 23 bort hemställa

23. beträffande ersättning till markägare att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N288 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Regler om naturvårdens krav i gruv- och minerallagstiftningen (mom. 25)

Christer Eirefelt (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Den fråga” och slutar med ”således obehövlig” bort ha följande lydelse:

Den föreslagna naturresurslagen ger dock enligt utskottets mening ett alltför starkt skydd för mineralutvinning. Detta innebär att lagens bestämmelser om särskilda begränsningar beträffande ingrepp i speciellt känslig miljö — främst vissa kustområden och skärgårdar, de s. k. obrutna fjällområdena och vissa älvar — urholkas. Utskottet anser, med instämmande i vad som anförs i motion 1985/86 :N266 (fp), att naturvården bör ges ett starkare skydd gentemot mineralutvinningsintresset och att regler härom bör införas i gruv- och minerallagstiftningen. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att så bör ske.

dels att utskottet under 25 bort hemställa

25. beträffande regler om naturvårdens krav i gruv- och minerallagstiftningen att

riksdagen med bifall till motion 1985/86:N266 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Informationsskyldighet (mom. 26)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”motion 1985/86:N222 (vpk)” bort ha följande lydelse: -

Utskottet välkomnar att den viktiga frågan om ökad informationsskyl- NU 1985/86:19 dighet har uppmärksammats av flera utredningar på senare tid. Det är emellertid inte tillräckligt med tidiga samråd mellan olika intressenter, såsom anges i direktiven till minerallagskommittén. Det behövs en lagstiftning som föreskriver informationsplikt för berörda prospekterings- och gruvbolag gentemot kommuner, länsstyrelser och andra instanser i samhället och som på sätt som utvecklas i motion 1985/86:N222 (vpk) ger samhället möjlighet till en demokratisk insyn i och kontroll över prospekteringsinsatser och gruvverksamhet. Regeringen bör anmodas att med det snaraste lägga fram förslag till en sådan lagstiftning.

dels att utskottet under 26 bort hemställa

26. beträffande informationsskyldighet att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N222 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehåll

Ärende t 1

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 3

Vissa uppgifter om gruv- och minerallagstiftningen m. m 6

Utskottet 7

Anslagsfrågor 7

Prospekteringsverksamheten 9

Särskilda projekt 11

Småskalig gruvbrytning 11

Basttjärnsgruvan 11

Volfram i Norrbottens och Västerbottens län 12

Gruvnäringen i Västerbotten 12

Gruvdrift i Stekenjokkområdet 12

Talkbrytning i Lautakoski 13

Industrimineral i Laisvall 13

Mineraltekniskt utvecklingscentrum i Luleå 14

Fosfatgödsel ur apatit 14

Övergripande mineralpolitiska frågor 15

Gruv- och minerallagstiftning m. m 15

Inmutningssystemet 15

Ägande och inflytande på gruv- och mineralområdet 16

Kronoandel, förstatligande av fyndigheter 16

Utländska engagemang i gruvnäringen 17

Vidgade rättigheter för fastighetsägare 18

Hänsyn till naturvårdens krav 20

Informationsfrågor 20 31

Hemställan 21 NU 1985/86:19

Reservationer 23

1. Prospektering m. m. (m) 23

2. Småskalig gruvbrytning (fp, c) 24

3. Basttjärnsgruvan (vpk) 24

4. Volfram i Norrbottens och Västerbottens län (vpk) 25

5. Gruvnäringen i Västerbotten och i Stekenjokkområdet (vpk) . 25

6. Talkbrytning i Lautakoski (vpk) 26

7. Industrimineral i Laisvall (vpk) 26

8. Mineraltekniskt utvecklingscentrum i Luleå (vpk) 27

9. Plan för gruvnäringen (vpk) 27

10. Avskaffande av inmutningssystemet (vpk) 27

11. Statligt ägande och inflytande på gruv- och mineralområdet

(vpk) 28

12. Förstatligande av silverfyndigheten i Garpenberg (vpk) 29

13. Utländska engagemang i svensk gruvnäring (vpk) 29

14. Ersättning till markägare (m, c, fp) 30

15. Regler om naturvårdens krav i gruv- och minerallagstiftningen

(fp) 30

16. Informationsskyldighet (vpk) 30

Liber Tryck AB Stockholm 1986