Krigsmaterielindustrin

Näringsutskottets betänkande 1989/90:NU3

Krigsmaterielindustrin

1989/90

NU3

Ärendet

I detta betänkande behandlas tre motioner om ökad civil produktion inom krigsmaterielindustrin.

Sammanfattning

Med hänvisning till pågående beredningsarbete avstyrker utskottet förslag om att regeringen skall anmodas att upprätta en plan för överföring av krigsmaterielindustrins resurser till civil produktion. Motionsyrkanden härom får stöd i en reservation (vpk, mp).

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1988/89:N251 av Elisabeth Persson (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett program för civilt utnyttjande av de resurser som frigörs när de statliga militära beställningarna upphör eller skärs ner vid Saab-Scania i Linköping.

1988/89:N261 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari — med motivering i motion 1988/89:U406 — yrkas att riksdagen hos regeringen begär en femårig plan för den exportberoende vapenindustrins övergång till civil produktion.

1988/89:N362 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari — med motivering i motion 1988/89:U423 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omställning av de delar av svensk försvarsindustri som i dag exporterar krigsmateriel.

1 Riksdagen 1989190.17sami. Nr3

Uppgifter i anslutning till motionerna

1989/90: NU3

Den svenska försvarsindustrin

Uppgifterna i det följande är hämtade ur Fakta om försvarsindustrin (Sveriges försvarsindustriförening, 1989), Sveriges vapenexportpolitik (UD informerar 1989:1) och Företagsekonomiska effekter av svensk vapenexport (rapport till krigsmaterielexportutredningen, se s. 5). I den sistnämnda rapporten definieras krigsmateriel som materiel som får exporteras endast efter anmälan till krigsmaterielinspektionen och godkännande av utrikeshandelsministern eller regeringen. Försvarsmateriel definieras som all materiel som levereras till militära användare.

Antal anställda och total fakturering inom den svenska försvarsindustrin år 1987

Koncern

För svars i ndus t r i

Antal anställda

Fakturer i ng

Total t

varav

Total t

varav

försvars-

milj.

försvar:

mater iel

kr.

ma t e r i e

%

%

Ce1s i u s

Kar 1skronavarvct

AB

1 100

85 Kockums Marine AB

95 Ericsson

Ericsson Radar

Electronics AB

4 500

2 500

90 FFV

FFV Aerotcch

3 400

1 600

81 FFV Ordnance

2 800

1 400

93 ASEA

Hägglunds Vehicle

AB

100 No be 1

AB Bofors, Lindes-

1 ndu-

bergs Industrier

s t r ier

AB, Nobel Chemicals

AB

b 400

4 300

81 Bofors Aerotronics

AB, SATT AB

93 Bofors Electronics

AB

2 800

1 600

50 Saab-

Saab Flygdi v i s ion

6 600

4 400

52 Scania

Saab Mi ss iles AB

98 Saab Instruments

AB, Saab Train ing

Systems AB

100 Vo 1 vo

Volvo Flygmotor AB

3 700

2 200

38 Tota 11

34 900

19 700* 72

*Leveranser mellan företagen

har exkluderats.

2 I sammanställningen på föregående sida redovisas de sju största industrikoncerner som har dotterbolag vilka tillverkar försvarsmateriel. Totalt sysselsatte dessa företag år 1987 ca 35 000 personer, varav drygt 26 000 var sysselsatta med utveckling och tillverkning av försvarsmateriel. Den totala faktureringen uppgick samma år till ca 20 miljarder kronor, varav 14 miljarder kronor avsåg försvarsmateriel. Till det svenska försvaret levererades år 1987 försvarsmateriel till ett värde av 7,4 miljarder kronor, dvs. 52 % av det fakturerade beloppet. Resterande del av produktionen till ett värde av 6,7 miljarder kronor exporterades. Av försvarsindustrins fakturering gick 53 % till det svenska

försvaret, 13 % till övriga Norden, Schweiz och Österrike och 35 % till övriga länder.

Av sammanställningen framgår att utveckling och tillverkning av försvarsmateriel utgör en betydande andel av tillverkningen för dessa företag eller drygt 70 %. De allra flesta företagen hade en försvarsmaterieltillverkning om ca 80 % eller mer av den totala produktionen. Företag som hade en mindre andel var bl.a. Saabs Flygdivision och Volvo Flygmotor AB — 52 resp. 38 %. För dessa företag ökade andelen civil produktion från år 1985 till år 1987. Saabs Flygdivision ökade sin andel med 6 procentenheter och Volvo Flygmotor med 3 procentenheter.

Pågående utredningar

Utredningen om krigsmaterielexporlen (UD 1988:02, dir. 1988:41) skall analysera sambandet mellan en fortsatt livskraftig svensk försvarsindustri och denna industris export. På basis av sina analyser skall utredningen klarlägga de ekonomiska och statsfi nansie lia konsekvenserna av olika begränsningar av exporten jämfört med den nuvarande. Aven effekterna av ett totalt avbrytande av krigsmaterielexporten skall utredas. 1 enlighet med direktiven har en särskild expertgrupp tillkallats för att beräkna hur en vapenexport från Sverige påverkar försvarskostnaderna. Såväl de rent företagsekonomiska effekterna som de samhällsekonomiska konsekvenserna i vidare mening skall därvid tas med i beräkningarna.

Utredningen skall vidare göra en fördjupad granskning av vilken betydelse krigsmaterielexporten har för den svenska försvarsindustrins kompetens, kapacitet och konkurrenskraft. Den skall studera frågan om en omställning till civil produktion inom den del av försvarsindustrin som vid minskad export i fredstid inte tas i anspråk för krigsmaterielproduktion. Härvid bör, heter det i direktiven, de förslag beaktas som har framlagts av den interdepartementala arbetsgruppen för nedrustning och utveckling i dess rapport (Ds 1988:19) En politik för nedrustning och utveckling. Utredningen avlämnar sina förslag under hösten 1989.

En utredning om totalförsvarets utveckling efter budgetåret 1990191 (Fö 1988:04, dir. 1988:67) tillsattes i december 1988. Den parlamentariska kommitté som har tillkallats för uppdraget skall bere -

1989/90:NU3

1* Riksdagen 1989190.17samt. Nr3

da underlag dels för riksdagsbeslut om vissa planerings- och arméfrågor m.m. under år 1989, dels för ett nytt, samlat långsiktigt totalförsvarsbeslut år 1991.

I den del av direktiven till utredningen som rör försvarsforskning och försvarsindustri sägs följande:

Den svenska alliansfria utrikespolitiken förutsätter att vi kan successivt utveckla och förändra totalförsvaret så att det kan anpassas till ändrade tekniska och politiska villkor i omvärlden. Försvarsforskning och industriell kapacitet är viktiga instrument för detta. En hög teknisk och industriell kompetens i den svenska försvarsindustrin är en förutsättning för ett effektivt fredstida samarbete med utländsk industri.

På grund av kostnadsutvecklingen är det emellertid av stor vikt att noggrant prioritera de kompetenser och produktionsresurser som på sikt skall upprätthållas inom landet. Överbefälhavaren har i programplanen redovisat mycket begränsade medel för utveckling av ny materiel till försvaret. Detta kan komma att innebära en kraftig minskning av kompetensen och kapaciteten inom industriområden som är viktiga för försvaret.

Utredningen skall, enligt direktiven, lämna förslag beträffande ambitionsnivån för den framtida tillgången till inhemsk kapacitet för forskning, utveckling och produktion inom totalförsvaret. Härvid skall konsekvenserna för försvarsindustrin av krigsmaterielexportutredningens förslag beaktas. Utredningen skall i dessa delar ha slutfört sitt arbete senast den 1 december 1990.

Nyligen avslutade utredningar

Krigsmaterielbegreppsutredningen har i oktober 1989 avlämnat betänkandet (SOU 1989:66) Begreppet krigsmateriel. Utredningens uppdrag har varit begränsat till att gälla definitions- och klassificeringsfrågor. 1 betänkandet föreslås bl.a. följande. Lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. byggs ut med en beskrivning i klartext av vilka materielslag som omfattas av regelsystemet. Begreppet krigsmateriel bibehålls; utförsellagens tillämpningsområde skall definieras till att gälla krigsmateriel och produkter jämställda med krigsmateriel. Till kategorin krigsmateriel hänförs följande materielslag:

- militära vapen och vapensystem,

-ammunition och stridsdelar till sådana vapen och system,

-fordon och farkoster utformade för strid,

-utrustning för inriktning och styrning av militära vapen,

-krut och sprängämnen med egenskaper som är karaktäristiska för användning i strid.

Som produkter jämställda med krigsmateriel skall enligt förslaget räknas:

-sådan materiel för störning eller röjning, vars funktion regelmässigt har direkt samband med en militär vapeninsats,

-sådana fortifikatoriska anläggningar som primärt är konstruerade för vapeninsats eller direkt ledning av sådan insats,

1989/90: NU3

-anläggningar, maskiner och annan utrustning för tillverkning eller kontroll av krigsmateriel,

-delsystem, komponenter, reservdelar och insatsvaror, som har vital betydelse för funktionen hos ett militärt stridsmedel och som inte är tillgängliga på den civila marknaden,

-sådan tekniskt kvalificerad övningsmateriel, som utformats för ett visst vapensystem och vars funktionella samband med den förstörelsebringande effekten hos detta är påtagligt.

Frågan om en omställning från militär till civil produktion i försvarsindustrin har nyligen behandlats av en interdepartemental arbetsgrupp i rapporten (Ds 1988:19) En rapport för nedrustning och utveckling . I gruppen har ingått företrädare för försvars-, finans-, arbetsmarknadsoch industridepartementen. Syftet har varit att föra det svenska arbetet i frågan om sambandet mellan nedrustning och utveckling vidare. Arbetsgruppen skulle bl.a. följa och dokumentera svensk och internationell forskning kring omställningsfrågor och samhällsekonomiska kostnader för försvarsansträngningar samt granska och ta vara på internationella erfarenheter av omställningsprojekt. Arbetsgruppen har kompletterat och följt upp den av Inga Thorsson genomförda utredning på området som utmynnade i betänkandet (SOU 1984:62, SOU 1985:43) Med sikte på nedrustning. Resultatet av denna utredning har näringsutskottet utförligt redovisat i betänkandet NU 1985/86:6 om ökad civil produktion inom krigsmaterielindustrin.

Den interdepartementala arbetsgruppen har i ett par avseenden kompletterat den analys som gjordes av Inga Thorssons utredning. Detta gäller för det första en beskrivning av de aktuella riktlinjerna för näringspolitiken och dennas roll i omställningsprocessen. För det andra gäller det en sammanfattning av vissa erfarenheter av civila företags avveckling, vilka kan belysa de traditionella arbetsmarknadspolitiska instrumentens roll vid en omställning från militär till civil produktion i samband med en nedrustning. I rapporten föreslås att det bildas företagsanknutna förnyelsefonder. Företag inom försvarsindustrin skulle årligen avsätta ett belopp motsvarande minst 2 % av värdet av företagets krigsmaterielexport. Vidare föreslås att på statsbudgeten anvisas 50 milj. kr. för stöd till exempelvis regionala investeringsbolag och specifika lokala initiativ på orter med ett starkt försvarsindustriellt beroende. Slutligen förordar arbetsgruppen att regeringen skall ta initiativ till överläggningar med företagen inom försvarsindustrin för ett informationsutbyte kring deras strategier vid en omställning av produktionen.

I två rapporter som nyligen har färdigställts på uppdrag av krigsmaterielexportutredningen behandlas den svenska vapenexporten från företagsekonomisk resp. från samhällsekonomisk utgångspunkt.

I rapporten Företagsekonomiska effekter av svensk vapenexport (Peter Jennergren, augusti 1989) diskuteras dels bidragseffekten, dels priseffekten. Benämningen bidragseffekt uttrycker att exporten ger ett täckningsbidrag till kostnaderna för upprätthållande av försvarsindustrin. Av rapporten framgår att detta bidrag är mycket stort; detta innebär,

1989/90: NU3

betonar författaren, detsamma som att exporten är mycket viktig om försvarsindustrin skall kunna bevaras. Exportberoendet är dock olika för företagen inom försvarsindustrin. Vissa företag kan överleva med obetydlig export eller rentav utan någon export alls, medan andra är i hög grad beroende av export och om exporten avbröts inte skulle överleva i sin nuvarande form.

Frågan om civil produktion som alternativ till försvarsmaterielexport diskuteras också i rapporten. Det är knappast möjligt att i större skala ersätta försvarsmaterielexporten med civil produktion, menar författaren. Skillnader föreligger mellan företag med avseende på det s.k. försvarsberoendet. Inom flygområdet och i viss mån inom elektronikområdet förekommer det att försvarsindustriella resurser utnyttjas för civila ändamål.

När det gäller priseffekten av en svensk vapenexport sägs i rapporten bl.a. att det inte är möjligt att uttala något entydigt om hur ett upphörande av den svenska krigsmaterielexporten skulle inverka på prisnivån.

I ett avslutande kapitel anförs att det finns tendenser som skulle kunna tyda på att försvarsmaterielexporten kan komma att reduceras i framtiden. En är att försvarets materielverks (FMV) möjligheter att lägga ut utvecklingsuppdrag hos den svenska försvarsindustrin förefaller att minska. Vissa typer av system kommer kanske inte längre att kunna utvecklas i Sverige i framtiden. En sådan tendens kan leda till att exporten också minskar, eftersom företagen kommer att sakna de nödvändiga FMV-referenserna i sin marknadsföring utomlands. En annan tendens är att vapenexporten håller på att ändra karaktär. Det blir i mindre utsträckning en fråga om fysisk export än om teknologiöverföring, vilket också kan komma att reducera volymen på exporten.

I rapporten Samhällsekonomiska synpunkter på svensk vapenexport (Lennart Hjalmarsson, augusti 1989) betonas inledningsvis att vapenexportens företagsekonomiska lönsamhet också är den viktigaste indikatorn på dess samhällsekonomiska lönsamhet.

I ett avsnitt om olika kostnadsaspekter vid en omställning från militär till civil produktion påpekas att det problem som behandlas skiljer sig från problemet i de studier som gällt konsekvenserna för samhällsekonomin av en allmän nedrustning och nedläggning av försvaret. Vid en allmän nedrustning förutsätts att försvarets tjänsteproduktion inte längre har något samhällsekonomiskt värde. En nedläggning av försvaret innebär då att resurser, på kort sikt arbetskraft och på längre sikt kapital och landarealer, frigörs för civil produktion med överföringsvinster av betydande omfattning som konsekvens. I denna rapport förutsätts dock att försvarsproduktionen har ett samhällsekonomiskt värde och att försvarets tjänsteproduktion bör ske till så låga kostnader som möjligt.

I debatten om vapenexporten hävdas, framhålls det i rapporten, att ett förbud mot vapenexport skulle frigöra arbetskraft och att Sverige mycket väl och utan större problem skulle kunna ställa om från militär till civil produktion. För landet som helhet är detta givetvis korrekt, säger författaren. För enskilda företag och orter kan omställ -

1989/90: NU3

ningskostnaderna emellertid bli betydande. Sådana kostnader har dock i hög grad karaktären av samhällsekonomiska fördelningseffekter. De lägsta samhällsekonomiska kostnaderna för en avveckling av vapenproduktionen erhålls sannolikt, menar författaren, om staten avstår från att söka förmå de aktuella företagen till viss alternativ produktion. Slutsatserna av analysen sammanfattas i bl.a. följande punkter: -Skillnaden mellan företagsekonomiska och samhällsekonomiska kostnader för begränsningar i vapenexporten är mycket svår att uppskatta numeriskt men sannolikt liten.

-De samhällsekonomiska kostnaderna för ökade restriktioner eller förbud mot vapenexport är starkt beroende av vilken storlek som "behövs" på den icke lönsamma inhemska vapenproduktionen. -Själva anpassningsprocessen med omställning från militär till civil produktion kan dock leda till höga kostnader i form av regionaloch industripolitiska åtgärder. Sådana åtgärder kan vara motiverade av fördelningsskäl.

-Om ett förbud mot svensk vapenexport leder till att större delen av den svenska vapenproduktionen läggs ned och detta leder till en friare optimering med ökad grad av internationell konkurrens i upphandlingen av försvarsmateriel kan de försvarsekonomiska effekterna mycket väl bli positiva och därmed uppväga andra negativa effekter. Om å andra sidan en efter exportförbud icke lönsam svensk vapenindustri skall subventioneras via restriktioner på utnyttjandet av försvarsans lagen blir de försvarsekonomiska effekterna klart negativa.

Överbefälhavaren (ÖB) har i september 1989 presenterat sin perspektivplan Försvarsmakt 50. Den sista delrapporten, som behandlar den svenska försvarsindustrins framtid, har avlämnats till regeringen i mitten av oktober. Försvarets materielverk har utarbetat ett omfattande underlag till denna rapport.

I rapporten konstateras att Sverige inte har någon överflödig försvarsindustrien kompetens. Den svenska försvarsindustrin står nu inför omfattande förändringar. Med ÖB:s förslag till planering behåller landet en bred och kvalificerad försvarsindustri. Detta förutsätter emellertid att en omstrukturering genomförs i den mån det nu finns dubblerade eller överlappande kompetenser, såsom inom robot- och ammunitionsindustrin, och att exporten ligger på dagens nivå.

Rapporten innehåller också ett antal exempel på lägre ekonomiska nivåer. 1 dessa exempel bedöms det för stora delar av den svenska försvarsindustrin bli omöjligt att bibehålla tillräcklig utvecklingskompetens för överlevnad på sikt.

Utredningen redovisar konsekvenserna av ÖB:s förslag och i exempel på lägre ekonomiska nivåer. I fråga om anskaffning av materiel gäller vid planering enligt ÖB:s förslag att nyanskaffning, modifiering och underhåll kan ske vid svenska företag. Det är dock tvivelaktigt om industrier för stridsfordon och pjäser kan få tillräckliga utvecklingsuppdrag under 1990-talet. Övriga planeringsexempel innebär för anskaffningen av materiel att förutom tillverkningen av stridsfordon och

1989/90: NU 3

pjäser även andra områden inte kan beläggas med uppdrag i tillräcklig omfattning. Robotindustrins behov av utvecklingsprojekt under de närmaste åren kan inte tillgodoses. Enligt ett par av exemplen kan flyg- och varvsindustrierna inte beläggas. Elektronikindustrin kan sannolikt inte behålla utvecklingskompetens för alla behövliga områden, t.ex. för avancerad radarteknik, såsom flygande spaningsradar. En prioritering och omstrukturering skulle göra det möjligt att bibehålla en producerande ammunitionsindustri.

Förloras kompetensen för utveckling vid en försvarsindustri minskar exportmöjligheterna snabbt, sägs det i rapporten. Industrin blir dessutom inte intressant som samarbetspartner för utländska företag. De strukturexempel som avser en lägre ekonomisk nivå innebär att från 1990-talets slut många system måste anskaffas utomlands. För dessa system måste tillräcklig kompetens finnas kvar inom landet för underhåll och i viss mån även modifiering.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har vid ett flertal tidigare tillfållen behandlat motionsyrkanden om civilt utnyttjande av resurser inom krigsmaterielindustrin. Under 1970- och 1980-talen har yrkandena i vissa fall beretts av näringsutskottet, i andra fall av försvarsutskottet i samband med dess behandling av anslagsfrågor m.m. för totalförsvaret. En utförlig redogörelse för ställningstaganden i ämnet under åren 1977—1983 har lämnats i näringsutskottets betänkande NU 1985/86:6. I detta behandlades två motioner om särskilda åtgärder från statens sida för att främja en omställning från militär till civil produktion. Utskottet anförde att förutsättningarna för en sådan omställning kunde vara helt olika inom olika företag. Riksdagen hade vid behandlingen av liknande motionsyrkanden och i andra sammanhang under senare år intagit den ståndpunkten att ansvaret för en omställning av produktionen borde ligga på företagen och att statens medverkan borde ske genom de generella former för stöd till utvecklingsprojekt m.m. som stod till förfogande. Motionerna avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen. Enligt en reservation (vpk) borde regeringen anmodas att snarast föreslå riksdagen åtgärder för omställning från militär till civil produktion.

Utskottet

De motioner som behandlas här rör alla frågan om övergång från militär till civil produktion. I motion 1988/89:N362 (s) föreslås en omställning av de delar av svensk försvarsindustri som i dag exporterar krigsmateriel. Motionärerna menar att det i avvaktan på att statsmakterna tar ställning till den framtida vapenexportpolitiken är viktigt att åtgärder vidtas i syfte att få ner nivån på den svenska krigsmaterielexporten. Förberedelser borde redan nu vidtas så att de som arbetar inom försvarsindustrin inte förlorar sina arbeten. Liknande krav fram -

1989/90: NU3

förs i motion 1988/89:N261 av vänsterpartiet kommunisterna. Partiet menar att all vapenexport bör förbjudas. I motionen föreslås olika åtgärder för att stoppa vapenexporten, bl.a. att regeringen skall låta utarbeta en femårig plan för den exportberoende vapenindustrins övergång till civil produktion. I motion 1988/89:N251 begär en företrädare för samma parti att riksdagen skall anmoda regeringen att lägga fram ett program för civilt utnyttjande av de resurser som frigörs när de statliga militära beställningarna upphör eller skärs ner vid SaabScania i Linköping. Motionären hänvisar till att partiet under en lång följd av år har motionerat om att staten tillsammans med de företag som huvudsakligen står för den militära produktionen skall utarbeta planer för övergång till civilt utnyttjande av de stora kapital- och teknikresurser som har samlats inom krigsmaterielindustrin.

Av den föregående redogörelsen framgår att frågan om ökad civil produktion inom krigsmaterielindustrin har behandlats i flera rapporter under senare år och att ett par utredningar för närvarande arbetar med olika frågor som har anknytning till denna industrisektor. Särskilt vill utskottet fästa uppmärksamheten på de uppgifter och synpunkter som en interdepartemental arbetsgrupp förra året redovisade i (Ds 1988:19) En rapport för nedrustning och utveckling (se s. 5), på den pågående utredningen om krigsmaterielexporten (se s. 3 och 6) och på den rapport rörande den svenska försvarsindustrins framtid som överbefälhavaren och försvarets materielverk nyligen har avlämnat (se s. 7).

Med hänsyn till det pågående beredningsarbetet i frågan om ökad civil produktion inom krigsmaterielindustrin finner utskottet inte anledning till någon särskild åtgärd på detta område från riksdagens sida. Motionerna 1988/89:N362 (s), 1988/89:N251 (vpk) och 1988/89:N261 (vpk) avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:N251, 1988/89:N261 och 1988/89:N362.

res. (vpk, mp)

Stockholm den 24 oktober 1989 På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

1989/90:NU3

9 Närvarande: Lennart Pettersson (s), Per Westerberg (m). Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c). Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c). Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Sven-Ake Nygårds (s), Karin Falkmer (m) och Isa Halvarsson (fp).

Reservation

Rolf L Nilson (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

För att kristillstånd på orter med krigsmaterielindustri skall förebyggas i så god tid som möjligt bör åtgärder omedelbart vidtas för att den nödvändiga omställningen från militär till civil produktion inom denna del av näringslivet skall komma till stånd. Med instämmande i vad som anförs härom i motionerna 1988/89:N251 (vpk) och 1988/89:N261 (vpk) anser utskottet att det nu behövs en målmedveten statlig planering för en sådan omställning. Utskottet vill understryka vad som i motionerna anförs om att staten har ett särskilt ansvar för sysselsättningen inom krigsmaterielindustrin. Ett sådant synsätt präglar de förslag om ett statligt engagemang i omställningsprocessen som Inga Thorsson lade fram i betänkandet (SOU 1984:62) Med sikte på nedrustning och som arbetsgruppen för nedrustning och utveckling har följt upp i sin rapport (Ds 1988:19) En politik för nedrustning och utveckling. På grundval bl.a. av dessa utredningars förslag och de synpunkter som framförs i de två motionerna bör regeringen snarast lägga fram förslag till riksdagen om åtgärder för omställning från militär till civil produktion. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Motionerna 1988/89:N251 (vpk) och 1988/89.N261 (vpk) tillstyrks alltså. Med ett sådant uttalande från riksdagens sida lar även motion 1988/89:N362 (s) anses bli tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:N251 och 1988/89:N261 och med anledning av motion 1988/89:N362 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:NU3

gotab 99140, Slockholm 1989