Arbetstid m.m.

1994/95 AU2

I detta betänkande behandlas 18 motioner om arbetstid och vissa semesterfrågor. Motionerna, som främst väcktes under den allmänna motionstiden år 1994, rör bl.a. önskemål om ökad flexibilitet i arbetstiden, förkortad arbetstid samt utredning av arbetstiderna. Arbetstidsfrågan ses från såväl arbetstagar- som arbetsgivarsidan samt ur arbetsmarknadssynpunkt. Två motioner rör semesterlagens bestämmelser om semesterlönegrundande frånvaro.

Samtliga motioner avstyrks av utskottet med hänvisning till den utredning på arbetstidsområdet som aviserats av statsministern samt annat pågående beredningsarbete inom regeringskansliet.

Till utskottets betänkande har fogats en reservation från Miljöpartiet och ett särskilt yttrande från Vänsterpartiet.

1993/94:A40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av arbetstidspolitiken.

1993/94:A44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sextimmarsdagen, arbetet och pensionerna.

1993/94:A203 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet att begränsa uttaget av övertid och mertid i rådande arbetsmarknadsläge.

1993/94:A205 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning angående förkortad arbetstid.

1993/94:A238 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsdelning genom att införa sex timmars arbetsdag.

1993/94:A254 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av arbetstidspolitiken,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av åtgärder för att minska övertidsuttaget.

1993/94:A261 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning med uppgift att avskaffa arbetslösheten genom att införa flexibla arbetstider.

1993/94:A262 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall ges möjlighet att vara mer flexibel i arbetstidens längd och förläggning.

1993/94:A268 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av en konjunkturanpassad arbetstid.

1993/94:A701 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om angelägenheten i att låta utreda de national-, privat- och företagsekonomiska konsekvenserna av en mera flexibel och förkortad normalarbetstid.

1993/94:A702 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om modernisering av arbetstidsregleringen.

1993/94:A704 av Karin Israelsson och Gullan Lindblad (c, m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring i semesterlagen så att dubbel semesterlön inte utges.

1993/94:A706 av Gunnar Thollander och Ingrid Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskat övertidsuttag.

1993/94:A707 av Gustaf von Essen och Stig Rindborg (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i semesterlagen.

1993/94:A709 av Rune Thorén och Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning om en förkortad arbetstid.

1993/94:A715 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av övertiden vid införande av kortare arbetsdag,

3. att riksdagen hos regeringen begär en plan för minskning av normalarbetsdagen till sju timmar år 1997 och sex timmar på längre sikt,

4. att riksdagen hos regeringen begär att en stödfond inrättas för arbetsgivare som inför arbetstidsförkortning enligt vad i motionen anförts,

5. att riksdagen hos regeringen begär direktiv till AMS i enlighet med vad i motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med kortare arbetsdag och arbetsdelning,

7. att riksdagen till försöksverksamhet med kortare arbetsdag för budgetåret 1994/95 anslår 1 000 000 000 kr över Arbetsmarknadsdepartementets budget enligt vad i motionen anförts.

1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibel arbetstid,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att målet är att alla skall få möjlighet till en arbetstid om 30 timmar i veckan vilket ger utrymme för sex timmars arbetsdag,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny arbetstidsutredning i syfte att sänka normalarbetstiden.

1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetstider.

Inledning

Den nu gällande arbetstidslagen (1982:673) antogs av riksdagen våren 1982 (prop. 1981/82:154, bet. SoU 1981/82:55, rskr. 1981/82:436) och trädde i kraft den 1 januari 1983. Vissa lagändringar har gjorts senare i fråga om tillsynen av lagen samt i fråga om övertidsavgift (SFS 1986:56, 1992:637 och 1993:905).

Arbetstidslagen omfattar i princip alla arbetstagare. Undantag har dock gjorts för personal i företagsledande ställning eller personal som har förtroendet att själva disponera sin arbetstid. Det gäller även arbetstagare som utför arbetsuppgifter i sitt hem. Vidare har undantag gjorts för arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll samt vid skeppstjänst, där andra regler gäller.

Arbetstidslagen är dispositiv. Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får undantag göras antingen från lagens tillämpning i dess helhet eller i vissa delar. Lokala avvikelser från lagen får göras under kortare tidsperiod beträffande övertidsarbete och nattarbetsförbudet.

Den ordinarie arbetstiden får enligt lagen uppgå till högst 40 timmar i veckan. Jourtid får tas ut med högst 48 timmar per arbetstagare under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad om det på grund av verksamhetens natur är nödvändigt att en arbetstagare står till arbetsgivarens förfogande.

Med övertid avses i lagen sådan övertid som överstiger ordinarie arbetstid och jourtid eller den arbetstid som vid heltidsarbete gäller på grund av kollektivavtal. Lagen skiljer mellan två typer av övertid: allmän övertid och nödfallsövertid. Allmän övertid får tas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad. Under ett kalenderår får den allmänna övertiden uppgå till högst 200 timmar. Nödfallsövertid får tillgripas om en olyckshändelse eller liknande vållat avbrott i verksamheten eller medfört risk för avbrott samt vid fara för liv, hälsa eller egendom.

Mertid, dvs. den arbetstid som vid deltidsanställning överstiger arbetstagarens normala arbetstid och jourtid enligt anställningsavtalet, får tas ut med högst 200 timmar under ett kalenderår.

Bestämmelserna om arbetstidens förläggning utgår från regeln att alla arbetstagare skall ha ledigt för nattvila mellan klockan 24.00 och 05.00. Undantag får göras om arbetet med hänsyn till dess art, allmänhetens behov eller särskilda omständigheter måste fortgå även nattetid.

För varje sjudagarsperiod skall en arbetstagare även ha minst 36 timmars sammanhängande veckovila, vilken såvitt möjligt skall förläggas till veckoslut. Raster som inte ingår i arbetstiden skall anordnas så att arbetstagarna inte utför arbete mer än fem timmar i följd. Därutöver skall behövliga pauser anordnas, vilka inräknas i arbetstiden.

Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen är tillsynsmyndigheter. Det skall vidare noteras att arbetstidsreglerna före år 1983 fanns i arbetsmiljölagen. Vid arbetstidslagens tillkomst framhölls att arbetstiden skall ses som en del av arbetsmiljön, och i arbetsmiljölagen finns också en särskild hänvisning till arbetstidslagen. Arbetsmiljölagen innehåller vidare en bestämmelse om minderårigas arbetstid.

Berednings- och utredningsarbete

Den dåvarande regeringen beslutade i maj 1987 om tillsättning av en kommitté med uppdrag att utreda konsekvenserna av olika arbetstidsreformer och förändrade arbetstidsmönster. Arbetstidskommittén lade under sommaren 1989 fram sitt betänkande (SOU 1989:53) Arbetstid och välfärd.

Kommmitténs slutsatser var att inga arbetstidsreformer kunde komma i fråga före mitten av 1990-talet, utöver vad som i regeringsförklaringen år 1988 redan utlovats beträffande föräldraförsäkring och semester. Vilka produktivitetsförbättringar som kunde åstadkommas skulle bli avgörande för om arbetstidsförkortningar kunde genomföras under resterande period fram till sekelskiftet. Kommittén ansåg också att man borde pröva den samlade årsarbetstiden som en ny norm för heltidsarbete. Fördelar med en sådan norm ansågs bl.a. vara att den skulle ge möjlighet till flexibla lösningar och ökad valfrihet för arbetstagarna. I detta sammanhang diskuterades möjligheten att slå samman arbetstidslagen och semesterlagen till en allmän lag om årsarbetstid.

Såväl betänkandet Arbetstid och välfärd som betänkandet (SOU 1988:54) Om semester, vilket avlämnats i november 1988, remissbehandlades.

I februari 1991 tillkallades en särskild utredare för att undersöka om mer flexibla regler för arbetstid och semester borde införas i svensk lagstiftning (dir. 1991:7). Utredningens huvudbetänkande (SOU 1992:27) Årsarbetstid, Ny lag om arbetstid och semester avlämnades i mars 1992. Utredningen föreslog en gemensam lag om arbetstid och semester samt att den lagstadgade 40-timmarsveckan omvandlas till en årsarbetstid om 2 007 timmar. Semestern skulle ingå i årsarbetstiden. På arbetsplatser där kollektivavtal gäller föreslog utredaren att det inte skall finnas några regler om arbetstidens förläggning. En förutsättning var att arbetstagarna skall få påverka förläggningen av sina arbetstider. Vad gäller arbetsplatser som saknar kollektivavtal innebar förslaget att i stort sett samma regler som i dag skall gälla. Reglerna om ordinarie veckoarbetstid föreslogs dock kunna frångås genom personliga avtal.

Betänkandet har remissbehandlats. En mycket kortfattad redovisning av remissutfallet återfinns i det av riksdagen godkända betänkandet 1992/93:AU4 Arbetstid, semester och annan ledighet. Av denna framgår att flertalet remissinstanser i princip var positiva till flexibla arbetstider. Samtidigt framfördes väsentliga invändningar mot utformningen av förslagen. Såväl arbetstagar- som arbetsgivarorganisationer var kritiska mot att skilda regler skall gälla beroende på om kollektivavtal gäller på arbetsplatsen eller inte. LO och TCO ansåg att det är arbetsgivarens behov av flexibilitet som tillgodosetts i förslaget och inte arbetstagarens. Några remissinstanser hävdade att förslaget om årsarbetstid stred mot de arbetstidsregler som var under övervägande i EG.

EU-rådet antog den 23 november 1993 ett direktiv om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (93/104/EEG). Direktivet skall införlivas i medlemsstaternas lagstiftning inom tre år efter antagandet, dvs. senast den 23 november 1996. Direktivet upptar regler om dygnsvila, raster, veckovila, veckoarbetstidernas längd samt semester. Vidare regleras nattarbete, skiftarbete och tempoarbete. Veckoarbetstiden får enligt direktivet uppgå till högst 48 timmar i veckan, övertid inräknad.

Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet tillkallade i november 1993 en arbetsgrupp med uppgift att analysera EG:s arbetstidsdirektiv samt göra en jämförelse mellan direktivets bestämmelser och den svenska arbetstidslagens (1982:673) regler. Arbetsgruppen lämnade i maj 1994 rapporten EG:s arbetstidsdirektiv (Ds 1994:74).

Arbetsgruppens slutsats var att det föreligger inte obetydliga skillnader mellan arbetstidslagen och direktivet. Ett införlivande av direktivet förutsätter enligt arbetsgruppen en anpassning av det svenska regelsystemet till direktivets bestämmelser. På vissa punkter kan det, enligt gruppens uppfattning, finnas anledning att överväga om en ändring av arbetstidslagen bör ske. Mot denna bakgrund ansåg arbetsgruppen att det krävs en fördjupad utvärdering av direktivets konsekvenser för det svenska regelsystemet på arbetstidsområdet. En utredning borde belysa dessa frågor, föreslog arbetsgruppen.

Enligt beslut vid regeringssammanträde den 8 september 1994 tillkallas en särskild utredare med uppgift dels att pröva behovet av flexibla arbetstidslösningar samt lägga fram de förslag som kan föranledas härav, dels att utreda konsekvenserna av EG:s arbetstidsdirektiv för det svenska regelsystemet på arbetstidsområdet (dir. 1994:99).

Direktiven till utredningen innebär att en ökad flexibilitet i arbetstidsregleringen skall eftersträvas. Förslagen i betänkandet Årsarbetstid, Ny lag om arbetstid och semester skall beaktas liksom de uttalanden som gjorts av arbetsmarknadsutskottet i frågan.

Arbetsmarknadsutskottet har vid ett flertal tillfällen under senare år uttalat att en friare arbetstidsförläggning är en viktig framtidsfråga. Utskottet har därvid uppehållit sig vid de positiva konsekvenserna av en ökad flexibilitet för den enskildes planering av arbetsliv, familjeliv, studier etc. Flexibla arbetstider bör också kunna främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Även produktionens önskemål om flexibla arbetstider har utskottet sett som en väsentlig fråga. Utskottet har utgått från att regeringen skall återkomma med förslag på området (1992/93:AU4).

I den partiledardebatt som ägde rum den 12 oktober 1994 med anledning av regeringsförklaringen tog statsminister Ingvar Carlsson i ett replikskifte upp arbetstidsfrågorna. Enligt statsministern är det med hänsyn till den utveckling som ägt rum rimligt att utreda arbetstidsfrågorna. En arbetstidsutredning kommer därför att tillsättas.

I detta sammanhang skall även redovisas att regeringen i november 1992 tillkallat en särskild utredare att se över ledighetslagstiftningen. Under våren 1994 har utredningen avlämnat betänkandet Ledighetslagstiftningen -- en översyn (SOU 1994:41). I betänkandet redovisas överväganden och förslag beträffande i första hand studieledighetslagen och föräldraledighetslagen. Dessa delar kommer inte vidare att beröras i utskottsbetänkandet. I utredningen ingår emellertid också en översyn av reglerna om semesterlönegrundande frånvaro i semesterlagen. Denna fråga återkommer i det följande.

Vissa statistiska uppgifter

Inledningsvis redovisas några statistiska uppgifter från SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) angående arbetstid och övertid. Eftersom förändringar gjordes i AKU fr.o.m. januari 1993 jämförs endast åren 1993 och 1994.

Under andra kvartalet 1994 (1993) uppgick den faktiska medelarbetstiden för personer i arbete inkl. företagare och medhjälpande familjemedlemmar till 36,1 (35,2) timmar i veckan; för kvinnor var motsvarande tal 32,2 (31,4) timmar och för män 39,6 (38,6) timmar.

AKU-undersökningarna ger också information om antalet övertidstimmar, som genomsnittligt tas ut per vecka. För att ta hänsyn till förändringar i sysselsättningen brukar man sätta övertidstimmarna i relation till det faktiska antalet arbetstimmar.

Övertidstimmar åren 1993 och 1994 (för anställda)

Övertidstimmar Faktiska arbets- Övertid/ i miljoner timmar i miljoner Faktisk (genomsnitt per (genomsnitt per tid vecka) vecka) %

1993 jan. 2,05 122,3 1,7 feb. 2,52 130,6 1,9 mar. 2,50 130,6 1,9 apr. 1,53 119,2 1,3 maj 2,03 126,2 1,6 jun. 2,08 117,7 1,8 jul. 1,73 71,4 2,4 aug. 2,47 115,7 2,1 sep. 2,80 134,4 2,1 okt. 2,99 132,9 2,2 nov. 2,91 131,3 2,2 dec. 2,30 114,1 2,0

1994 jan. 2,37 118,7 2,0 feb. 2,96 129,0 2,3 mar. 2,78 107,8 2,6 apr. 2,64 108,5 2,4 maj 2,02 102,6 2,0 jun. 2,84 105,6 2,7 jul. 2,00 58,9 3,4 aug. 2,47 98,5 2,5 sep. 3,29 116,2 2,8

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningar.

Utskottet tar i detta betänkande upp olika frågor om arbetstider och semester med anledning av 18 motioner som väcktes under främst allmänna motionstiden vid föregående riksmöte. Motionerna om arbetstid avser bl.a. frågan om konjunkturanpassad arbetstid och andra former av flexibel arbetstid samt sex timmars arbetsdag. Två motioner rör semesterlagens bestämmelser om semesterlön.

Arbetstider

Socialdemokraterna redovisar sin syn på inriktningen av arbetstidspolitiken i motionerna A40 (yrk. 15) och A254 (yrk. 30, 31). Enligt motionerna stimuleras produktiviteten av en ökad individuell flexibilitet i arbetstiderna. För att uppnå en nödvändig balans behövs dels nya lagregler, dels branschavtal och lokala kollektivavtal, dels ett individuellt inflytande för den enskilde i förhållande till arbetsgivaren. Det nuvarande höga arbetstidsuttaget är oacceptabelt och innebär problem bl.a. för jämställdhetsarbetet. Övertidsuttaget bör minska och fler människor beredas arbete.

Vänsterpartiet tar upp arbetstidsfrågorna i motionerna A44 (yrk. 12), A715 (yrk. 2--7) samt Fi32 (yrk. 37). En arbetstidsförkortning bör införas stegvis. Enligt Vänsterpartiet bör riksdagen av regeringen begära en plan för minskning av normalarbetstiden till sju timmar per dag år 1997 och till sex timmar på längre sikt. En kortare arbetstid ger fler arbeten, tvingar företagen att organisera produktionen på ett annat sätt samt ökar jämställdheten inom familjen. Även ur pensionssynpunkt är det viktigt med en jämnare fördelning av lönearbetet mellan kvinnor och män.

En förkortning av arbetstiden måste vidare kombineras med en kraftig begränsning av övertiden, anser Vänsterpartiet. Övertiden bör därför begränsas i lag.

Vänsterpartiet föreslår att en stödfond inrättas för att kompensera arbetsgivare som minskar arbetstiden och/eller skapar nya arbetstillfällen med sextimmarsdag. Regeringen bör ge direktiv till AMS att förhandla med kommunerna om ett åtgärdspaket med denna inriktning. En försöksverksamhet med kortare arbetsdag och arbetsdelning bör inledas redan under budgetåret 1994/95. För denna verksamhet bör en miljard kronor anslås.

I motionerna A262 (yrk. 28) och A268 av Ny demokrati talar motionärerna för en konjunkturanpassad arbetstid. En del av dagens arbetslöshet skulle kunna undvikas om det fanns möjlighet att vara mer flexibel i fråga om arbetstidens längd och förläggning. Lagstiftningen bör enligt motionärerna ändras så att arbetsgivarna och det lokala facket själva kan bestämma arbetstiden inom vissa ramar, t.ex. från 80 % till 120 %.

Av de enskilda motionerna tar ett flertal upp arbetstidsfrågan bl.a. ur arbetsmarknadssynpunkt.

Hans Karlsson (s) begär i motion A203 ett tillkännagivande angående behovet att begränsa uttaget av övertid och mertid i rådande arbetsmarknadsläge. Med hänsyn till att nuvarande övertidsuttag sägs motsvara 50 000 helårsarbeten bör den nuvarande gränsen på 200 övertidstimmar per år halveras. Ett likartat krav framställs i motion A706 av Gunnar Thollander och Ingrid Andersson (s).

Hans Andersson m.fl. (v) framhåller i motion A238 (yrk. 2) att en kortare arbetstid leder till ökad tillväxt. Arbetsdelning och sex timmars arbetsdag bör införas för att klara målet om full sysselsättning.

I motion A702 av Bengt Harding Olson (fp) yrkas på en modernisering av arbetstidsregleringen. I framtiden krävs en omprövning i fråga om såväl generell arbetstidsförkortning som en sänkning av rätten till övertidsuttag.

Karin Starrin m.fl. (c) anför i motion A815 (yrk. 19, 20) att en omfördelning av arbetstiden skulle innebära att nya arbetstillfällen skapades. Vidare förordar motionärerna flexibla arbetstider som kan öka trivsel och produktivitet samt minska arbetsskadorna. För att främja livskvalitet och jämställdhet är målet att alla skall få möjlighet till en arbetsvecka på 30 timmar eller en arbetsdag på sex timmar.

Med utgångspunkt i krav på full sysselsättning, jämställdhet och livskvalitet begärs i fem motioner en ny arbetstidsutredning syftande till förkortad och/eller flexibel arbetstid. Bl.a. pekas på att den föregående arbetstidsutredningen (Arbetstid och välfärd, SOU 1989:53) färgades av det dåvarande arbetsmarknadsläget med knapphet på arbetskraft. Dessa fem motioner är A205 av Birthe Sörestedt m.fl. (s), A261 av Jan Fransson m.fl. (s), A701 av Holger Gustafsson (kds), A709 av Rune Thorén och Pär Granstedt (c) samt A815 (yrk. 21) av Karin Starrin m.fl. (c).

Utskottet gör följande bedömning.

Som framgår av den tidigare beskrivningen av utrednings- och beredningsarbetet på arbetstidsområdet har frågor om arbetstiden under en följd av år varit föremål för ett stort intresse. Mot bakgrund av den arbetsmarknadspolitiska situationen de senaste åren har arbetstidsfrågorna fått ytterligare en dimension, vilket är märkbart även på det internationella planet.

I OECD:s sysselsättningsstudie (svensk översättning i september 1994 av material som kommer att publiceras i The OECD Jobs Study: Evidence and Explanations) tas arbetstiderna upp som ett led i kampen mot arbetslöshet. OECD säger bl.a. följande.

Flexiblare dags-, vecko-, års- och livsarbetstider kan tillfredsställa såväl företagens behov som de anställdas önskemål. De tillåter företagen att bättre utnyttja sin produktionskapacitet genom att bättre anpassa produktionen till efterfrågan. Anställda och deras familjer skulle också tjäna på nya arbetstider som skräddarsys efter deras individuella preferenser eller familjeförhållanden. Den typ av arbetstid som företagen eftersträvar sammanfaller givetvis inte alltid med de anställdas önskemål. Bästa sättet att lösa sådana konflikter är genom förhandlingar på decentraliserad nivå. -- -- --

En viktig fördel med flexiblare arbetstider är deras potential för att integrera arbetstidsminskning med nya mönster för livslång utbildning. -- -- --

Det är emellertid viktigt att de nya arbetstiderna blir ekonomiskt försvarbara; det förutsätter att inte produktionskostnaden per tillverkad enhet eller skattebördan ökar då arbetstiderna ändras.

Beträffande utvecklingen i Sverige har utskottet informerat sig om ett par pågående verksamheter med sextimmarsdag i landet, nämligen Kiruna hemtjänst resp. Blekinge landstings psykiatriavdelning.

Utskottet har vidare erfarit att Allmänna Arbetsgivarförbundet och Industrifacket den 28 oktober 1994 har överenskommit om vissa rekommendationer som skall gälla t.o.m. den 31 december 1995 i syfte att öka sysselsättning och produktivitet. Bl.a. berörs övertidsarbetet. Enligt överenskommelsen rekommenderas de lokala parterna att i samråd behandla frågor rörande arbetsplanering, flexibilitet rörande arbetstiden, övertidsarbetets omfattning och fördelning, bl.a. i syfte att minska ett alltför omfattande övertidsuttag.

Enligt rekommendationerna är parterna ense om att i de kommande avtalsförhandlingarna ta upp frågan om lokalt ansvar för dispenser vid övertidsarbete.

Intresset för arbetstidsfrågorna avspeglas också i de olika riksdagsmotionerna. Som utskottet ser saken vittnar motionskraven om att de nuvarande arbetstidsreglerna inte är anpassade till ett modernt arbets- och familjeliv. Mot bakgrunden av de i motionerna beskrivna behoven från såväl arbetstagar- som arbetsgivarsidan samt ur arbetsmarknadssynpunkt hälsar utskottet med tillfredsställelse att statsministern aviserat en utredning på detta område.

Utskottet har inhämtat att regeringen nu förbereder direktiven för arbetstidsutredningen. Avsikten är att utredningen skall vara parlamentarisk. Arbetet planeras få en bred uppläggning och omfatta många av de frågor som har varit uppe till diskussion de senaste åren. Bl.a. avses arbetstidsförkortning och flexibilitet i arbetstiderna ingå i utredningen liksom också årsarbetstidsbegreppet. Frågan om konsekvenserna av EG:s arbetstidsdirektiv för de svenska arbetstidsreglerna bör enligt regeringskansliet utredas med förtur.

Enligt utskottets uppfattning är det värdefullt att regeringen nu avser att få till stånd ett samlat material som kan utgöra underlag för ett ställningstagande på arbetstidsområdet. Utskottet förutsätter att även övertidsfrågorna kommer att ingå i utredningsuppdraget.

Utskottet ställer sig avvisande till förslag om omedelbar försöksverksamhet med kortare arbetstid med därtill knutna anslagsmedel. Enligt utskottets uppfattning bör det av regeringen planerade utredningsarbetet inte föregripas.

I samband med att direktiv ges för en ny arbetstidsutredning avser regeringen att upphäva de direktiv som gavs den 8 september 1994 angående utredning av flexibel arbetstid och konsekvenser av EG:s arbetstidsdirektiv (se avsnittet Berednings- och utredningsarbete).

Med hänvisning till vad som ovan anförts bör upptagna motionsyrkanden på arbetstidsområdet inte påkalla någon riksdagens åtgärd.

Semesterlönegrundande frånvaro

Vidare tar utskottet i detta sammanhang upp två motioner rörande semesterlagens bestämmelser om semesterlönegrundande frånvaro. Som en bakgrund till motionerna lämnas följande beskrivning av gällande rätt samt vissa utredningsresultat på området.

Enligt 4 § semesterlagen har en arbetstagare rätt till 25 semesterdagar varje år. Under semesterledigheten har arbetstagaren rätt till semesterlön i den mån han har tjänat in sådan under intjänandeåret. Semesterlönen utgör enligt 16 § semesterlagen 12 % av arbetstagarens lönesumma under intjänandeåret. Semesterlönen ingår i beräkningsunderlaget för den sjukpenninggrundande inkomsten.

Även viss frånvaro är semesterlönegrundande. För sådana frånvarodagar beräknas semesterlönen antingen som arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomst eller, om han inte haft någon inkomst under intjänandeåret, med hänsyn till den inkomst som det kan antagas att han skulle ha haft, om han hade arbetat för arbetsgivarens räkning.

Semesterlönegrundande frånvaro är enligt 17 § semesterlagen bl.a. sjukdom, arbetsskada, föräldraledighet eller s.k. närståendevård. Vissa begränsningar finns dock.

Beträffande frånvaro från arbetet för sjukdom/arbetsskada gäller följande. Rätten till semesterlönegrundande frånvaro är begränsad till högst 180 dagar under intjänandeåret i de fall sjukdomen inte beror på en arbetsskada. Vid arbetsskada gäller inte 180-dagarsgränsen. Efter oavbruten frånvaro på grund av sjukdom eller arbetsskada under två hela intjänandeår grundar därefter infallande frånvarodag för sjukdom eller arbetsskada inte rätt till semesterlön. De första 90 dagarna av en frånvaroperiod skall enligt lagen inte i något fall anses bero på arbetsskada.

Som tidigare nämnts ingår semesterlagens regler om semesterlönegrundande frånvaro i utredningsbetänkandet Ledighetslagstiftningen -- en översyn (SOU 1994:41). Enligt utredningen är de semesterlönegrundande frånvaroorsakerna ytterst en ekonomisk intressefråga för arbetsgivare och arbetstagare. De ekonomiska konsekvenserna har ej varit möjliga att bedöma närmare, anför utredningen, som koncentrerat sig på att överväga förenklingar m.m. i systemet. Bl.a. har man berört frågan om eventuell överkompensation av arbetstagare vid sjukdom. Vidare föreslår utredningen att sjukdomsfall och arbetsskadefall skall behandlas lika ur semesterlönesynpunkt. Enligt förslaget skall endast den sjukfrånvaro, inkl. sådan som beror på arbetsskada, som under intjänandeåret inte överstiger 180 dagar vara semesterlönegrundande. Den s.k. 90-dagarsregeln föreslås avskaffas.

I motion A704 av Karin Israelsson och Gullan Lindblad (c, m) anförs att reglerna om semesterlön vid frånvaro på grund av sjukdom, föräldraledighet och närståendevård medför att den anställde blir dubbelt kompenserad. Motionärerna pekar på det förhållandet att sjukpenningen etc. beräknas efter lönen inkl. semesterlönen samtidigt som arbetsgivaren skall betala semesterlön vid dessa typer av frånvaro. Enligt motionärerna blir de som är frånvarande favoriserade i förhållande till dem som arbetar. De nu angivna slagen av frånvaro bör därför inte vara semesterlönegrundande, anser motionärerna.

I motion A707 av Gustaf von Essen och Stig Rindborg (m) begärs att 17 § semesterlagen ändras så att arbetsskada jämställs med sjukdom i fråga om semesterlönegrundande frånvaro. Enligt motionärerna bör frånvaro på grund av sjukdom eller arbetsskada, vilken under intjänandeåret inte överstiger 180 dagar, vara semesterlönegrundande. Motionärerna anför att de ändringar som ägde rum den 1 juli 1993 i samband med slopande av arbetsskadesjukpenningen i princip innebär att alla försäkrade under sjukpenningtid erhåller ersättning enligt lagen om allmän försäkring. En motsvarande likabehandling av de försäkrade bör tillämpas även beträffande semesterlagen. Ett lagförslag ingår i motionen.

Utskottet gör följande bedömning.

Som ovan redovisats planeras inom regeringskansliet en bred utredning på arbetstidsområdet. Avsikten är att även årsarbetstidsbegreppet skall ingå i utredningsuppdraget. Detta innebär att en bedömning måste göras om arbetstids- och semesterreglerna skall föras samman i en gemensam lag.

Mot bakgrund av att regeringskansliet förfogar över betydande underlagsmaterial i fråga om reglerna för semesterlönegrundande frånvaro avvaktar utskottet för sin del regeringens beredning av frågan och utgår från att regeringen återkommer till riksdagen i ärendet.

På anförda grunder bör inte heller motionerna A704 och A707 föranleda någon riksdagens åtgärd. De avstyrks följaktligen.

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av arbetstidspolitiken att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A40 yrkande 15, 1993/94:A44 yrkande 12, 1993/94:A203, 1993/94:A205, 1993/94:A238 yrkande 2, 1993/94:A254 yrkandena 30 och 31, 1993/94:A261, 1993/94:A262 yrkande 28, 1993/94:A268, 1993/94:A701, 1993/94:A702, 1993/94:A706, 1993/94:A709, 1993/94:A715 yrkandena 2--7, 1993/94:A815 yrkandena 19--21 och 1993/94:Fi32 yrkande 37, res. (mp)

2. beträffande semesterlönegrundande frånvaro att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A704 och 1993/94:A707.

Stockholm den 15 november 1994

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Sten Östlund (s), Berit Andnor (s), Martin Nilsson (s), Kent Olsson (m), Per Erik Granström (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Christina Zedell (s), Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kds), Anna Åkerhielm (m), Ola Ström (fp), Ingrid Burman (v) och Birger Schlaug (mp).

Inriktningen av arbetstidspolitiken (mom. 1)

Birger Schlaug (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det positivt att regeringen nu avser att åter utreda frågan om sänkt arbetstid. Utskottet anser att det är nödvändigt att normalarbetstiden anpassas till verkligheten. Den nuvarande arbetstidsnormen kan inte anses vara en naturlag eller en evigt optimal lösning. Anpassas inte normalarbetstiden till verkligheten tvingas den offentliga sektorn bära kostnader för den arbetslöshet som uppstår genom att normalarbetstiden är för hög. Därför är det bra att regeringen nu avser att utreda frågan om arbetstiden.

Vid sidan av utredningen är det synnerligen värdefullt med en praktisk försöksverksamhet med kortare arbetstid. Den bör inledas omedelbart och omfatta också det privata näringslivet. Projektpengar bör anvisas för försöksverksamheten.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna A715 och Fi32 i berörda delar bör ges regeringen till känna. Med hänsyn till den aviserade utredningen bör övriga upptagna motionsönskemål på arbetstidsområdet inte påkalla någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av arbetstidspolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A715 yrkandena 6 och 7 och 1993/94:Fi32 yrkande 37 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1993/94:A40 yrkande 15, 1993/94:A44 yrkande 12, 1993/94:A203, 1993/94:A205, 1993/94:A238 yrkande 2, 1993/94:A254 yrkandena 30 och 31, 1993/94:A261, 1993/94:A262 yrkande 28, 1993/94:A268, 1993/94:A701, 1993/94:A702, 1993/94:A706, 1993/94:A709, 1993/94:A715 yrkandena 2--5, 1993/94:A815 yrkandena 19--21 och 1993/94:Fi32 yrkande 37 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Inriktningen av arbetstidspolitiken (mom. 1)

Ingrid Burman (v) anför:

Som framgår av Vänsterpartiets motioner på arbetstidsområdet är det mycket angeläget att en arbetstidsförkortning kan införas stegvis. Vänsterpartiet har i motioner lagt förslag som innebär försöksverksamhet med kortare arbetstid. Vänsterpartiet har också begärt medel för att finansiera denna försöksverksamhet. Riksdagen har i tidigare behandling avvisat Vänsterpartiets förslag till finansiering. Eftersom detta innebär att eventuella ekonomiska konsekvenser av förslaget behöver beredas ytterligare, ansluter vi oss till utskottsuppfattningen om en utredning på området.

Att frågan om en försöksverksamhet med därtill knutna anslagsmedel blir föremål för en utredning får ej innebära att pågående initiativ med kortare arbetstid avstannar i avvaktan på utredningen. Vi vill i stället i detta sammanhang understryka vikten av att ytterligare försöksverksamhet med kortare arbetsdag initieras redan nu inom utredningens ram. Till skillnad mot nu pågående verksamheter med sextimmarsdag inom den offentliga sektorn bör nya försöksverksamheter ha en bredare inriktning och omfatta flera branscher inom både offentlig och privat sektor.