Vissa högskolefrågor

1994/95 UbU3

I betänkandet behandlar utskottet nio motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1994. De rör studentrepresentationen i högskolans beslutande organ, universitets- och högskolebiblioteken, tillsättning av akademiska tjänster, vissa frågor om forskning samt den sociala snedrekryteringen till högre studier.

Utskottet avstyrker samtliga yrkanden.

1993/94:Ub617 av Elisabeth Persson och Björn Samuelson (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet för att motverka social snedrekrytering till högskolor och universitet.

1993/94:Ub715 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentariskt sammansatt beredning med uppgift att lägga fram förslag i syfte att motverka snedrekryteringen till högre studier, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade regler för studeranderepresentationen i högskolans beslutande organ, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de studerandes tillgång till bibliotekens samlingar på lika villkor.

1993/94:Ub722 av Stina Gustavsson och Christina Linderholm (c) vari yrkas 3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om universitetslärarnas möjligheter till forskning parallellt med undervisning.

1993/94:Ub727 av Lena Klevenås m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av reglerna för hur vetenskapliga meriter skall värderas vid tillsättningar av högre akademiska tjänster, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av överklagandeproceduren vid tillsättningen av akademiska tjänster.

1993/94:Ub903 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett helhetsgrepp på den sociala snedrekryteringen till högskolan.

1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas 34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att följa upp och utvärdera högskolornas sektorsövergripande forskning.

Utskottet behandlar i det följande nio motionsyrkanden om högskola och forskning vilka alla väcktes under den allmänna motionstiden vid riksmötet 1993/94.

Studentrepresentation

Reglerna om studentrepresentationen i högskolans beslutande organ måste ändras, hävdas det i motion 1993/94:Ub715 (s) yrkande 18. Studenternas möjligheter till inflytande har försämrats genom 1993 års högskolereform. Enligt motionärerna skall minst två företrädare för studenterna ha rätt att ingå i högskolans styrelse. I de särskilda organen för grundutbildningen skall lärarna och studenterna utgöra minst en tredjedel var. Vidare bör minst en tredjedel av fakultetsnämnderna utses av de studenter och forskarstudenter som är berörda.

Enligt 2 kap. 4--6 §§ högskolelagen (1992:1434) har studenter vid högskolan rätt att vara representerade i styrelsen och i sådana organ som svarar för grundutbildningen. Vidare har studenterna vid de högskolor där fakulteten skall verka rätt att vara representerade i fakultetsnämnderna. Högskoleorganens storlek liksom formerna för utseendet av ledamöterna eller antalet lärar- och studeranderepresentanter som har rätt att ingå i dessa anges inte i lagen. Det ankommer på regeringen att besluta härom. Enligt 2 kap. 7 § högskoleförordningen (1993:100) bestämmer regeringen särskilt för varje högskola hur många ledamöter som skall representera lärarna och studenterna i högskolans styrelse. Beträffande fakultetsnämnderna gäller att flertalet ledamöter skall vara vetenskapligt kompetenta lärare inom fakulteten. Även i de särskilda organen för grundutbildning skall flertalet vara lärare vid högskolan. I övrigt saknas särskilda regler för hur beslutsorganen skall vara sammansatta.

Riksdagens beslut hösten 1992 om en högskolereform (prop. 1992/93:1, bet. UbU3, rskr. 103) innebar en väsentlig avreglering på högskoleområdet som även omfattade bestämmelserna om studentrepresentationen i olika högskoleorgan. Vid riksdagsbehandlingen anslöt sig utskottsmajoriteten till regeringens förslag att bara lagfästa studenternas rätt att ingå i alla beslutsorgan som behandlar utbildningsfrågor. Riksdagen antog den dåvarande regeringens förslag beträffande institutionell organisation och sammansättning och avslog samtidigt två motionsyrkanden som överensstämmer med förevarande motion (bet. 1992/93:UbU3 s. 43--44, rskr. 103).

Högskolelagen från 1977, som gällde före 1993 års universitets- och högskolereform, var mer detaljrik. I den föreskrevs bl.a. att två företrädare för de studerande hade rätt att ingå i högskolestyrelsen. Samtidigt bemyndigades regeringen föreskriva om ytterligare studentföreträdare. Av 1977 års högskolelag framgick också att studentföreträdare hade rätt att ingå även i andra högskoleorgan. Bestämmelser om antalet sådana ledamöter återfanns emellertid inte i lag utan i den då gällande högskoleförordningen. Precis som i dag byggde studenternas deltagande i olika högskoleorgan på frivillighet.

Det pågår för närvarande en uppföljning av 1993 års universitets- och högskolereform (dir. 1993:143). Av direktiven framgår bl.a. att utredaren särskilt skall belysa hur studentinflytandet i olika organ utvecklats. Av en första lägesrapport från utredningen, avlämnad i oktober 1994, framgår att utredningen inledningsvis kommer att kartlägga bl.a. organisations- och ledningsfrågor samt inflytande från lärare och studenter. En första delrapport skall enligt utredningsdirektiven presenteras under hösten 1994. Slutredovisning är beräknad till den 1 mars 1996.

Frågan om studentinflytandet berördes av den särskilda utredaren för avveckling av kårobligatoriet som tillsattes för genomförande av riksdagens beslut våren 1993 att avskaffa kårobligatoriet. Utredningen redovisade i betänkandet Avveckling av den obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer (SOU 1994:47) bl.a. förslag till formerna för studentrepresentation i olika beslutsorgan inom universitet och högskolor. Den tidigare i höst tillträdda regeringen har helt nyligen till riksdagen avlämnat en proposition om bibehållet kårobligatorium (prop. 1994/95:96).

Utskottet har erfarit att regeringen avser att ändra högskoleförordningen i syfte att stärka studenternas inflytande och representation i högskolornas beslutande organ. Med hänvisning härtill och till den uppföljning av högskolereformen som för närvarande pågår anser utskottet att riksdagen bör avvakta de initiativ som regeringen kan komma att ta i den fråga som motionärerna aktualiserat. Motion 1993/94:Ub715 yrkande 18 avstyrks därmed.

Universitets- och högskolebiblioteken

I motion 1993/94:Ub715 (s) yrkande 19 begärs ett tillkännagivande om att alla studenter, oberoende av studieort, skall ha tillgång till bibliotekens samlingar på lika villkor. Universitets- och högskolebiblioteken, vars samlingar byggts upp med statliga medel, bör stå till studenternas förfogande på lika villkor, heter det i motionen. Principerna för samarbete mellan universitets- och högskolebiblioteken måste utformas så att de mindre och medelstora högskolorna och deras studenter inte missgynnas, t.ex. med fjärrlåneavgifter.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra följande.

Enligt 3 kap. 8 § högskoleförordningen skall det finnas tillgång till bibliotek vid alla högskolor. En högskola skall inrätta ett bibliotek eller på annat sätt sörja för biblioteksservicen. Det föreskrivs också att högskolebiblioteket inom de områden som anknyter till utbildning och forskning vid högskolan skall svara för biblioteksservice inom högskolan och i samverkan med landets biblioteksväsen i övrigt ge biblioteksservice.

Vad gäller den nu aktuella frågan om avgift för boklån vill utskottet fästa uppmärksamheten på att Kungliga bibliotekets sekretariat för nationell planering och samordning, BIBSAM, bl.a. har till uppgift att utfärda rekommendationer för avgiftsbeläggning av bibliotekstjänster inom sitt verksamhetsområde, dvs. statligt finansierade forskningsbibliotek och informationscentraler. Av BIBSAM:s nu gällande riktlinjer framgår att fjärrlån av böcker är en s.k. bastjänst som skall levereras till samtliga beställare kostnadsfritt. Ett bibliotek skall alltså avgiftsfritt kunna låna in litteratur från ett statligt forskningsbibliotek. Däremot får leveranser av artikelkopior avgiftsbeläggas. Efter 1993 års universitets- och högskolereform fann BIBSAM anledning att se över sina riktlinjer beträffande avgiftsbeläggning av fjärrlån. Översikten redovisades i promemorian Avgifter för fjärrlån: PM angående förändring av BIBSAM:s riktlinjer för avgiftsbeläggning (1993-06-22). Förslaget innebär att de statliga forskningsbiblioteken skall ges möjlighet att ta ut en avgift av det beställande biblioteket för fjärrutlåning av originaldokument. Debitering skall endast ske mellan biblioteken. Den enskilde låntagaren skall, enligt promemorian, inte betala för att få tillgång till originaldokument som inte finns tillgängliga vid det lokala högskolebiblioteket. De nya riktlinjerna planeras träda i kraft i januari 1995.

Universitets- och högskolebiblioteken finansieras inom ramen för de medel som respektive universitet och högskola disponerar. Möjlighet för högskolorna att dessutom ta ut avgifter för varor och tjänster regleras i avgiftsförordningen (1992:191). Enligt bestämmelserna skall full kostnadstäckning eftersträvas.

Utskottet vill understryka att all högskoleutbildning skall bedrivas på hög och likvärdig nivå oavsett studieort. Utskottet har förståelse för motionärernas uppfattning att det borde vara en självklarhet att alla studenter, oberoende av var de väljer att studera, har lika god biblioteksservice. Som redan framgått skall högskolebiblioteken enligt högskoleförordningen, förutom att betjäna den egna högskolan, även stå till tjänst med fjärrlån och annan service inom den egna regionen och landet i övrigt. Den tekniska utvecklingen av datoriserade system för lagring och överföring av information har medfört att man kan lokalisera var litteratur är tillgänglig på ett sätt som inte var möjligt tidigare. Utskottet har erfarit att verksamheten med beställning via fjärrlån ökat konstant under senare år, framför allt utlåningen från forskningsbiblioteken vid universiteten och de stora högskolorna. Utskottet inser att verksamheten med fjärrlån är betydelsefull, inte minst för de mindre och medelstora högskolorna. Å andra sidan medför verksamheten naturligtvis en ökad belastning på universitets- och forskningsbiblioteken. Utskottet vill dock betona att det ankommer på högskolemyndigheterna själva att utforma samarbetet på biblioteksområdet så ändamålsenligt som möjligt.

Införande av fjärrlåneavgifter kan innebära att de mindre och medelstora högskolorna i högre grad än universiteten och de stora högskolorna åsamkas extra kostnader. En sådan fördyring riskerar att på olika sätt drabba studenterna, t.ex. genom inskränkningar i verksamheten. Utskottet utgår från att detta beaktas vid överväganden om avgifter. Vidare förutsätter utskottet att eventuella fjärrlåneavgifter inte skall direkt drabba låntagarna, dvs. studenter och forskare, i form av låneavgift.

Utskottet utgår slutligen från att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen vid mindre och medelstora högskolor i nu berört hänseende. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet bifall till motion 1993/94:Ub715 yrkande 19.

Tillsättning av tjänster

En översyn bör göras av reglerna för hur vetenskapliga meriter skall värderas vid tillsättning av högre akademiska tjänster, hävdas det i motion 1993/94:Ub727 (s) (yrkande 1). Motionärerna efterlyser så objektiva sakkunniga som möjligt. I samma motion (yrkande 2) begärs ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en översyn av överklagandeproceduren vid tillsättning av denna typ av tjänster. Vid ett överklagande, särskilt av professorstillsättning, bör nya sakkunniga utses för att säkra en förnyad bedömning.

Utskottet erinrar inledningsvis om att proceduren vid tillsättning av professorstjänster och flertalet övriga lärartjänster är utförligt författningsreglerad. Vid tillsättning av statligt reglerade anställningar skall avseende endast fästas vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet, varvid skickligheten skall sättas främst. Jämställdhetsintresset betraktas då som en ytterligare saklig grund. Förfarandet vid tillsättning av akademiska tjänster avviker dock i flera avseenden från vad som gäller för andra statliga tjänster genom fler detaljföreskrifter.

I korthet gäller följande (här bortses från tjänst för konstnärlig verksamhet). För behörighet till tjänst som professor krävs enligt 3 kap. 2 § högskolelagen bl.a. vetenskaplig skicklighet. För tjänst som lektor och forskarassistent uppställer regelverket likaså krav på vetenskaplig kompetens. Tjänsteförslagsnämnder handlägger ärenden om förslag till tjänst som professor och lektor. I en tjänsteförslagsnämnd skall det enligt 6 kap. 2 och 3 §§ högskoleförordningen ingå tre sakkunniga vid professorstillsättning och två sakkunniga vid tillsättning av lektorat. Före 1993 års högskolereform utsågs bara en sakkunnig vid lektorstillsättning. Vid professorstillsättning får endast en av de sakkunniga tillhöra den fakultet som tjänstens innehavare skall tillhöra. Denna skärpning av bestämmelserna infördes den 1 juli 1990. De sakkunniga som utses för det särskilda ärendet, skall avge utlåtanden om sökandes skicklighet. Även då tjänst som forskarassistent tillsätts, skall yttrande numera inhämtas från en person som är särskilt förtrogen med tjänstens ämne.

Både frågan om värdering av meriter vid tjänstetillsättning och frågan om objektiva sakkunniga togs upp i samband med översynen av proceduren vid tillsättning av professorstjänster i betänkandet Professorstillsättning (SOU 1989:30). I betänkandet påpekades att omständigheterna vid handläggningen av akademiska befordringsärenden är egenartade bl.a. däri att de personer som kan komma i fråga för sakkunniguppdrag stundom måste rekryteras ur en synnerligen begränsad krets. Förhållandet måste, menade utredningen, anses förutsatt i högskoleförfattningarna. En sträng bedömning av vad som konstituerar jäv skulle kunna leda till avsevärda svårigheter att rekrytera erforderligt antal sakkunniga. Utredningen underströk det angelägna i att man, så långt det över huvud taget är möjligt, undviker att utse personer mot vilka jävsinvändning med något fog kan komma att riktas. Dessa svårigheter borde enligt utredningens mening kunna bemästras genom en rimlig tolkning av förvaltningslagens jävsregler.

Lärartjänsterna, inkl. tjänst som professor, tillsätts av rektor. Tillsättningsbeslutet får, enligt 13 kap. 2 § högskoleförordningen, överklagas till Överklagandenämnden för högskolan. Vid ett överklagande anmodas det organ inom högskolan som avgett förslag till innehavare av tjänsten att yttra sig, eventuellt efter hörande av de sakkunniga som anlitats i ärendet.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår för närvarande en förstudie om värdering av kvinnliga sökandes meriter vid tillsättning av högre lärartjänster vid universitet och högskolor. Utredningen initierades av den s.k. JÄST-gruppen och medel anvisades av Utbildningsdepartementet till Linköpings universitet som gav uppdraget till professor Ulla Riis. Förstudien skall utföras under budgetåret 1994/95 och rapporteras till rektor senast den 16 juni 1995. Den skall belysa:

Har kvinnors meriter värderats på annat sätt än mäns i fall då såväl kvinnor som män funnits bland de sökande?

I vilken utsträckning har jämställdhetslagen och kap. 7 i medbestämmandeavtalet för det statliga arbetstagarområdet tillämpats vid tillsättning av sådana tjänster för vilka doktorsexamen är ett krav?

Utskottet delar motionärernas uppfattning att tillsättningsförfarandet när det gäller akademiska tjänster skall ske med omsorg och med iakttagande av opartiskhet och saklighet. Värderingen av den vetenskapliga och pedagogiska skickligheten är ytterst viktig för hela proceduren. Det är sålunda en grannlaga uppgift att utse sakkunniga. En åtstramning beträffande sakkunnigförfarandet har, som ovan angetts, skett under senare år inte minst i syfte att begränsa det lokala inflytandet. Rekryteringsförfarandet är sammantaget, enligt utskottets mening, förhållandevis noggrant reglerat. Utskottet förutsätter att högskolemyndigheterna genomför anställningsproceduren på ett sådant sätt att rättssäkerheten och kraven på prövning av de sökande i enlighet med uppställda regler -- jämställdhetsaspekten inräknad -- beaktas. Det befintliga överklagandeinstitutet fyller härvid en viktig funktion i syfte att tillgodose att statsmakternas ansvar för rättssäkerheten inte eftersätts vid tillsättning av akademiska tjänster.

Mot bakgrund av de nu redovisade förhållandena och vad utskottet anfört föreligger det för närvarande enligt utskottets bedömning inte något behov av att tillmötesgå motionärernas begäran om översyn av reglerna för hur vetenskapliga meriter skall värderas vid tillsättning av högre akademiska tjänster eller av överklagandeproceduren vid sådana tillsättningar. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub727.

Vissa frågor om forskning

Det är enligt motion 1993/94:Ub722 (c) yrkande 3 angeläget att universitets- och högskolelärarna, under professorsnivån, ges ökade möjligheter att forska parallellt med undervisningen. Regeringen bör därför låta utreda förutsättningarna härför. Fler behöver rekryteras till forskarutbildningen och förutsättningarna för att fortsätta med forskarutbildning måste vara lika goda vid högskolor som vid universitet. Det är färre, anförs det i motionen, som går vidare till forskarutbildning från de mindre och medelstora högskolorna än från universiteten. Enligt motionärerna måste incitamenten till forskarkarriär förbättras.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra följande.

Enligt den allmänna bestämmelsen om innehållet i lärartjänster i 3 kap. 1 § högskolelagen får i lärares tjänst ingå utbildning, forskning eller konstnärligt utvecklingsarbete samt administrativa uppgifter. Enligt 4 kap. 6 § högskoleförordningen beslutar högskolan i vilken omfattning lektorer och adjunkter skall bedriva eller medverka i forskning inom ramen för tjänsten. Beträffande forskarassistenter föreskrivs att dessa i huvudsak skall bedriva forskning.

Utskottet konstaterar att det råder en stor lokal frihet vad gäller lärares möjlighet att forska inom ramen för lärartjänsten. Högskolan bestämmer hur stor del av tjänsten en lärare skall ägna åt forskning. Möjlighet finns sålunda att t.ex. besluta att en lärare under en viss period uteslutande skall ägna sig åt forskning och därmed inte ha någon undervisningsskyldighet. Endast den övre gränsen för undervisningsskyldighet har reglerats genom avtal. Enligt gällande avtal för tjänster inom högskolan m.m. (ATH) får t.ex. lektorer åläggas att fullgöra lektionsundervisning högst 400 timmar per läsår och adjunkter högst 630 timmar. Någon undre gräns för forskningsutrymmet har dock inte uttryckts i avtalet.

Universitet och högskolor har i dag själva det huvudsakliga ansvaret för sin personal- och rekryteringspolitik. Efter universitets- och högskolereformen 1993 bestämmer varje universitet och högskola vilka lärartjänster, inkl. professurer, som skall finnas vid lärosätet. I en rapport som nyligen avlämnats behandlas lärarsituationen vid de statliga universiteten och högskolorna, Lärarkåren vid universitet och högskolor under 1900-talet (Ds 1994:79). Av rapporten framgår bl.a. att det finns en inofficiell karriärstege med stegen doktorand, forskarassistent, högskolelektor och professor. Antalet professorer, högskolelektorer och forskarassistenter har vuxit kontinuerligt och mycket talar för att "doktorstätheten" i lärarkåren ökat de senaste 5--10 åren. I rapporten konstateras att andelen adjunkter har minskat. Det framhålls också att behovet av lärare med doktorsexamen förväntas öka på grund av utbyggnaden av forskningen med hjälp av ökade forskningsresurser. I rapporten konstateras dessutom utifrån SCB:s statistik att antalet forskarassistenter fördubblats under perioden 1984--1992, vilket bl.a. förklaras av de extra satsningar på sådana tjänster som gjordes i samband med 1987 års forskningspolitiska beslut.

Finansieringen är naturligvis av central betydelse för möjligheten för lärare att bedriva forskning. Utskottet erinrar om att forskarutbildade lärare har möjlighet att få del av den s.k. rörliga resursen inom fakultetsanslagen. Den rörliga resursen är till för att bereda lektorer och adjunkter, som har avlagt doktorsexamen, tillfälle att bedriva forskning (prop. 1984/85:57, bet. UbU9, rskr. 115). Den används för att finansiera såväl längre sammanhållna arbetsperioder för forskning som kortare insatser av karaktären kompetensuppehållande forskning. Vilka medel och hur stora belopp som skall avsättas som rörlig resurs beslutas av styrelsen för det universitet eller den högskola till vilken fakulteten är knuten. I sak bereds frågan om vilka lärare som skall få medel ur den rörliga resursen av resp. fakultetsnämnd. Fakultetsnämnderna har ansvar för att god forskarutbildning och forskning bedrivs inom hela deras respektive verksamhetsområde. I samband med utskottets behandling av regeringens förslag till ny högskolelag m.m. (prop. 1992/93:1, bet. UbU3, rskr. 103) förordade utskottet beträffande hanteringen av denna resurs att det inom varje fakultetsanslag genom statsmaktsbeslut avsätts en viss minsta andel för lärare från mindre och medelstora högskolor. Av regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 avseende anslag till universitet och högskolor m.m. framgår att inom den rörliga resursen under varje fakultetsanslag skall avsättas en andel för lärare från mindre och medelstora högskolor. Denna andel skall minst vara proportionell mot antalet disputerade lärare inom fakultetens ansvarsområde. Riksdagen beslutade under våren 1993 om ytterligare medel till forskningsstödjande åtgärder för de mindre och medelstora högskolorna för att skapa bättre förutsättningar för dessa högskolor att initiera och stödja forskningsprojekt (prop. 1992/93:170, bet. UbU15, rskr. 388).

Utskottet vill i sammanhanget peka på att en lektor som har visat särskild skicklighet får av högskolan, inom ramen för sin tjänst som lektor, ges ställning som biträdande professor. Vidare kan regeringen ge en person professors namn.

Vid behandlingen av den forskningspolitiska propositionen våren 1990 (bet. 1989/90:UbU25 s. 72) instämde utskottet i den dåvarande regeringens uppfattning att det måste vara de lokala högskoleorganen som svarar för fördelning av arbetsuppgifter och arbetsledning. Några centrala föreskrifter borde därför enligt utskottets mening inte utfärdas. Någon utredning i enlighet med motionsyrkandet anser utskottet inte nu vara påkallad, varför yrkandet avstyrks.

Enligt motion 1993/94:A815 (c) yrkande 34 bör en uppföljning och utvärdering snarast genomföras av hur medel fördelas av högskolan till sektorsövergripande forskning. Forskning inom områden som kvinnors arbetsliv, hälsa och roll i samhället är ofta svåra att hänföra till specifika sektorer. Därför, hävdas det i motionen, är det viktigt att sektorsövergripande forskning får tillräckliga resurser. Speciellt centra för kvinno- och jämställdhetsforskningen måste ges fortsatt stöd.

Utskottet erinrar om att den områdesorienterade forskningen, den s.k. sektorsforskningen, stöds av en stor mängd forskningsfinansierande organ och myndigheter under de olika departementen. Varje samhällssektor har därmed ansvar för att bedöma, formulera, initiera och finansiera sina egna forsknings- och utvecklingsbehov. I samband med behandlingen av forskningspropositionen för perioden 1990/91--1992/93 instämde utskottet i regeringens uppfattning att de sektoriella intressena i första hand bör tillgodoses genom samspel mellan forskare och sektorsintressen utan regeringens närmare inblandning. Regeringen eller organ som är knutna till departementen borde därför, enligt utskottets mening, inte ha till uppgift att fördela medel till forskare (bet. 1989/90:UbU25 s. 59).

Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till att den dåvarande regeringen våren 1994 tillsatte en särskild utredare med uppgift att genomföra en översyn av forskningsråden (dir. 1994:79). Av direktiven framgår att utredaren bl.a. skall belysa i vilken utsträckning forskningsråden främjar utvecklingen av gränsöverskridande forskning och lämna förslag till hur denna utveckling kan förstärkas. Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den 15 november 1995.

Utskottet erinrar vidare om att statsmakterna i olika sammanhang har understrukit vikten av kvinno- och jämställdhetsforskning och uttalat sitt stöd härför. I forskningspropositionerna som lagts fram under 1980- och 90-talen har kvinno- och jämställdhetsforskningen varit ett av de prioriterade områdena. I samband med behandlingen av den senaste forskningspolitiska propositionen (prop. 1992/93:170, bet. UbU15, rskr. 388) framhöll utskottet att det är synnerligen angeläget att jämställdhetsarbetet på forskningsområdet intensifieras genom olika insatser. Utskottet underströk att de fora och centra för kvinnliga forskare som finns vid universitet och högskolor är av stort värde för kvinno- och jämställdhetsforskningen och att det är angeläget att verksamheten utvecklas. Utskottet, som står fast vid sin tidigare uppfattning i frågan, instämmer sålunda i syftet med motionen, nämligen att kvinno- och jämställdhetsforskningen bör främjas. Det finns skäl att i detta sammanhang peka på verksamheten vid Forskningsrådsnämnden (FRN), som bl.a. har till uppgift att främja kvinno- och jämställdhetsforskningen. Årligen fördelas ca 11 miljoner kronor för ifrågavarande forskning. I sin fördjupade anslagsframställning för 1993/94--1995/96 har FRN beskrivit kvinno- och jämställdhetsforskningens utveckling under senare år.

Utskottet anser att det ankommer på berörda myndigheter och organ att göra erforderliga forskningsprioriteringar och ansvara för medelstilldelningen. Utskottet förutsätter dock att regeringen inför kommande forskningsproposition noga följer utvecklingen när det gäller kvinno- och jämställdhetsforskningen. Något uttalande av riksdagen om särskild uppföljning och utvärdering av högskolornas sektorsövergripande forskning, finner utskottet inte påkallat med anledning av förevarande yrkande, varför utskottet föreslår att riksdagen avslår detsamma.

Social snedrekrytering

Utredningen om den sociala snedrekryteringen till högre studier lade i november 1993 fram sitt huvudbetänkande (SOU 1993:85) Ursprung och utbildning -- social snedrekrytering till högre studier. Utredningens slutsatser om hur snedrekryteringen kan påverkas tas upp i två motioner. I motion 1993/94:Ub715 (s) yrkande 13 åberopas uttalanden från en enig riksdag om vikten av att bryta den sociala snedrekryteringen. En parlamentariskt sammansatt beredning bör enligt motionärerna ges i uppdrag att utifrån den grund utredningen utgör lägga fram konkreta förslag i syfte att motverka snedrekryteringen. Vänsterpartiet anser enligt motion 1993/94:Ub903 (v) yrkande 1 att det behöver tas ett utbildningspolitiskt helhetsgrepp på snedrekryteringen. Man måste ta hänsyn till hur olika utbildningssystem, skolformer och studiefinansieringssystem samverkar till (eller motverkar) en bättre social rekrytering till högskolan. I anslutning till utredningens betänkande framförs i andra yrkanden i motionen ett antal förslag om åtgärder i ungdomsskolan och när det gäller behörighetsbestämmelser och antagning till universitet och högskolor. Dessa yrkanden har behandlats i betänkandena 1993/94:UbU17 resp. 1993/94:UbU16.

Utskottet konstaterar att utredningens betänkande av Utbildningsdepartementet har distribuerats till ett stort antal myndigheter och organisationer. Det har däremot inte blivit föremål för ett formellt remissförfarande. Utredningens delbetänkande (SOU 1992:122) Social bakgrund -- studiestöd och övergång till högre studier nämns i direktiven till en planerad utredning om fortsatt reformering av studiestödet (dir. 1994:93), där betänkandet sägs vara av vikt för den fortsatta behandlingen av studiefinansieringsfrågorna.

Som påpekas i båda motionerna har utredningen om social snedrekrytering angivit ett antal karakteristika hos ett utbildningssystem som skulle kunna minimera den sociala snedrekryteringen till högre studier. Det rör hela utbildningssystemet, från och med grundskolenivån och uppåt. I regeringsdeklarationen tidigare denna höst har den nya regeringen strukit under bl.a. vikten av att behålla den sammanhållna skolan och att barn inte sorteras efter föräldrarnas ekonomiska och sociala förhållanden. Vidare sägs där att utbildningsministern kommer att leda arbetet med att mobilisera utbildningssamhällets alla resurser, och att fler platser kommer att inrättas inom högskola och vuxenutbildning.

Uppföljningsarbete pågår när det gäller systemen för behörighet, urval och antagning till högre utbildning, varvid bl.a. förändringar i den sociala rekryteringen skall uppmärksammas (dir. 1993:143).

Mot bakgrund av det anförda utgår utskottet från att regeringen kommer att pröva behovet av förändringar inom olika delar av utbildningssystemet, bl.a. i syfte att minska den sociala snedrekryteringen. Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa regeringens beredning av dessa frågor och att motionerna 1993/94:Ub715 yrkande 13 och 1993/94:Ub903 yrkande 1 därför bör avslås.

Den sociala snedrekryteringen till högre studier förstärks, när de som kommer från folkhögskolorna utestängs, hävdas det i motion 1993/94:Ub617 (v). För att motverka detta bör enligt motionärerna en försöksverksamhet prövas med särskild antagning av vuxenstuderande kvinnor från folkhögskolor, på samma sätt som försöksverksamhet ibland förekommer för att rekrytera kvinnliga studenter till tekniska linjer vid universitet och högskolor.

Utskottet erinrar om att varje statligt universitet och högskola numera själv beslutar om sina urvalsregler inom ramen för allmänt hållna föreskrifter i högskoleförordningen (1993:100). En försöksverksamhet av det slag som motionärerna förespråkar är med nuvarande bestämmelser en fråga för lärosätena och inte för statsmakterna. I sitt svar på två frågor i kammaren den 18 oktober 1994 har den nye utbildningsministern meddelat sin avsikt att genomföra förändringar i det nuvarande systemet, bl.a. för att säkerställa att reglerna för antagning till universitet och högskolor är rättvisa, överblickbara och garanterar studenternas rättssäkerhet. Genomförande av förändrade regler aviserades till vårterminen 1996.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen inte bör göra något tillkännagivande i enlighet med motionen, som således avstyrks.

Utskottet hemställer

1. beträffande studentrepresentation i högskolans beslutande organ att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub715 yrkande 18,

2. beträffande högskolebiblioteken att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub715 yrkande 19,

3. beträffande tillsättning av akademiska tjänster att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub727,

4. beträffande lärarnas möjligheter att forska att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub722 yrkande 3,

5. beträffande sektorsövergripande forskning att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkande 34,

6. beträffande den sociala snedrekryteringen till högre studier att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub715 yrkande 13 och 1993/94:Ub903 yrkande 1,

7. beträffande försöksverksamhet med särskild antagning av vuxenstuderande kvinnor från folkhögskolor att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub617 yrkande 2.

Stockholm den 17 november 1994

På utbildningsutskottets vägnar

Berit Löfstedt

I beslutet har deltagit: Berit Löfstedt (s), Beatrice Ask (m), Bengt Silfverstrand (s), Eva Johansson (s), Rune Rydén (m), Ingegerd Wärnersson (s), Andreas Carlgren (c), Agneta Lundberg (s), Ulf Melin (m), Margitta Edgren (fp), Torgny Danielsson (s), Britt-Marie Danestig-Olofsson (v), Tomas Eneroth (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude (mp), Inger Davidson (kds) och Majléne Westerlund Panke (s).

Särskilda yttranden

1. Studentrepresentation i högskolornas beslutande organ (mom. 1)

Beatrice Ask, Rune Rydén, Ulf Melin och Hans Hjortzberg-Nordlund (alla m) anför:

Vi moderater anser att nuvarande bestämmelser om studentrepresentation i högskolans beslutande organ är väl avvägda. Utskottet avstyrker visserligen det aktuella motionsyrkandet, men vi vill ändå markera att det enligt vår bedömning inte föreligger något behov av att ändra reglerna om studentrepresentationen.

2. Tillsättning av akademiska tjänster (mom. 3)

Margitta Edgren (fp) anför:

Jag vill i sammanhanget markera att det på sikt finns anledning att göra förändringar i högskoleförordningen av jämställdhetsskäl.

Det gäller sakkunniggruppers och tjänsteförslagsnämnders sammansättning, där jag anser att det är viktigt att lägga fast att de skall bestå av både män och kvinnor.

Det gäller också behovet av definition av kriterierna för vad som anses konstituera vetenskaplig, pedagogisk och administrativ skicklighet. Begreppen är ofta svårdefinierade och svårtolkade. Tolkningen har en tendens att ske på mäns villkor och variera från tillfälle till tillfälle.

Dessutom anser jag att i högskoleförordningen bör anges att sakkunniga regelmässigt skall uppföra fler sökande än en på förslag. I dag är det frivilligt för sakkunniga att föra upp flera än en på sitt förslag vilket innebär att medsökande inte blir rangordnade och inte får sina meriter allsidigt belysta.