lagen.nu
(EG) nr 1586/97

Genomförandebestämmelser för användningen av jordbruksmark som tagits ur bruk till produktion av råvaror för tillverkning inom gemenskapen av produkter som inte primärt är avsedda till livsmedel eller djurfoder

Titel
Kommissionens förordning (EG) nr 1586/97 av den 29 juli 1997 om genomförandebestämmelser för användningen av jordbruksmark som tagits ur bruk till produktion av råvaror för tillverkning inom gemenskapen av produkter som inte primärt är avsedda till livsmedel eller djurfoder
CELEX
31997R1586
Datum
1997-07-29
Källa
eur-lex.europa.eu

Avis juridique important

Kommissionens förordning (EG) nr 1586/97 av den 29 juli 1997 om genomförandebestämmelser för användningen av jordbruksmark som tagits ur bruk till produktion av råvaror för tillverkning inom gemenskapen av produkter som inte primärt är avsedda till livsmedel eller djurfoder Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 215 , 07/08/1997 s. 0003 - 0016

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1586/97 av den 29 juli 1997 om genomförandebestämmelser för användningen av jordbruksmark som tagits ur bruk till produktion av råvaror för tillverkning inom gemenskapen av produkter som inte primärt är avsedda till livsmedel eller djurfoder

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1765/92 av den 30 juni 1992 om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor (1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1422/97 (2), särskilt artiklarna 12 och 16 i denna, och

med beaktande av rådets beslut 93/355/EEG av den 8 juni 1993 om ingåendet av en samförståndsförklaring mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Förenta staterna inom ramen för GATT om vissa oljeväxtfrön (3), särskilt punkt 7 i samförståndsförklaringen om oljeväxtfrön, och

med beaktande av följande:

Enligt artikel 7.4 i förordning (EEG) nr 1765/92 får den uttagna marken användas för produktion av material för framställning inom gemenskapen av produkter som inte primärt är avsedda till livsmedel eller djurfoder, förutsatt att effektiva kontrollsystem används.

Med beaktande av tidigare erfarenheter bör man göra ytterligare ändringar i genomförandebestämmelserna för användningen av den jordbruksmark som tagits ur bruk till produktion av råvaror för tillverkning inom gemenskapen av produkter som inte primärt är avsedda till livsmedel eller djurfoder. Kommissionens förordning (EEG) nr 334/93 av den 15 februari 1993 om genomförandebestämmelser för användningen av jordbruksmark som tagits ur bruk till produktion av råvaror för tillverkning inom gemenskapen av produkter som inte primärt är avsedda till livsmedel eller djurfoder (4), senast ändrad genom förordning (EG) nr 2991/95 (5), har ändrats vid ett flertal tillfällen. För klarhetens skull bör förordning (EEG) nr 334/93 omarbetas. Förordning (EEG) nr 334/93 bör därför upphävas samtidigt som de berättigade förväntningar som föreskrivs i förordningen bör säkerställas.

Råvarorna och de slutprodukter som får tillverkas av dessa bör begränsas så att traditionella marknader skyddas utan att detta inskränker möjligheten att hitta nya avsättningsmöjligheter för råvarorna.

Det är nödvändigt att fortsätta att definiera begreppet slutprodukt som inte primärt är avsedd till livsmedel eller djurfoder.

Vid tillämpningen av detta system bör å ena sidan hänsyn tas till eventuella särskilda förhållanden som gäller i vissa medlemsstater, särskilt förhållanden gällande brukningsmetoder, kontroll, folkhälsa, miljö och straffrätt, men skillnaderna i behandlingen av sådana faktorer bör å andra sidan utjämnas till ett minimum inom gemenskapen.

Varken den råvara som odlats på mark som tagits ur bruk eller någon produkt som framställts av den råvaran bör få uppbära något som helst stöd som beviljas av gemenskapen.

Vid föreskrivande av genomförandebestämmelser är det lämpligt att skilja mellan råvaror som skulle kunna användas som livsmedel eller djurfoder och sådana som inte kan det.

Det är nödvändigt att klart fastställa varje huvudaktörs roll på marknaden. Begreppet uppköpare bör definieras eftersom det fortfarande behövs bestämmelser för handeln på denna marknad. För att jordbruksproducenterna utan dröjsmål skall kunna dra nytta av systemet är det nödvändigt att definiera både vilka typer av råvaror som får odlas på mark som tagits ur bruk och till vilka slutprodukter dessa råvaror får användas.

Det är nödvändigt att tydligt skilja på den sökandes ansvar, som tar slut vid leverans av hela råvarukvantiteten som skördas, och uppköparens och den förste förädlarens ansvar, som börjar vid leverans och slutar vid förädling av råvarorna till slutprodukter som är avsedda till andra ändamål än livsmedel eller djurfoder. om den sökande inte uppfyller sina skyldigheter leder det till påföljder för honom enligt förordning (EEG) nr 3887/92 (6), senast ändrad genom förordning (EG) nr 2015/95 (7). Om uppköparen eller den förste förädlaren inte uppfyller sina skyldigheter leder det till förverkande, helt eller delvis, av den säkerhet som ställts enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85 (8), senast ändrad genom förordning (EG) nr 3403/93 (9).

Det är dessutom nödvändigt att ange en metod som skall användas vid värdering av de produkter som inte skall anses vara avsedda till livsmedel eller djurfoder och de produkter som skall anses vara avsedda för de ändamålen, i syfte att fastställa förhållandet mellan dessa två produkttyper, eftersom detta förhållande skall vara det kriterium som används när den huvudsakliga slutanvändningen fastställs.

Av kontrollskäl är det nödvändigt att kräva att den odlade råvaran skall vara föremål för ett avtal mellan den bidragssökande jordbruksproducenten och antingen den förste förädlaren eller en uppköpare. Detta avtal kommer att tjäna som ett viktigt medel för främjandet av en balanserad marknad. Med stöd av artikel 6.9 i rådets förordning (EEG) nr 3508/92 (10), senast ändrad genom förordning (EG) nr 820/97 (11), anses detta avtal vara en del vara ansökan för arealstöd. Erfarenheter har visat att avtalet av kontrollskäl bör lämnas in av både den sökande och av uppköparen och den förste förädlaren till deras respektive behöriga myndigheter innan kompensationen betalas ut.

Ett effektivt kontrollsystem kräver att de sökande underrättar den behöriga myndigheten om han inte kommer att kunna leverera råvaran eller en del därav som anges i avtalet. Avtalet får ändras eller upphävas under särskilda omständigheter vid onormala jordbruksförhållanden. Det är skäl att klarlägga under vilka förhållanden ändringen kan leda till minskad areal som berörs av avtalet utan att den sökande förlorar rätten till kompensation.

Kravet att sluta ett avtal för den första sådden av råvaran skapar logistiska problem för den sökande. Effektiv kontroll av systemet skulle inte minska om avtalet sluts senast den dag då ansökan om arealstöd lämnas eller en kopia av avtalet lämnas av uppköparen eller den förste förädlaren, beroende på vilket som är det tidigare.

Med beaktande av att det av kontrollskäl är nödvändigt att säkerställa att den avkastning som anges i avtalet mellan den sökande och uppköparen eller den förste förädlaren åtminstone motsvarar den förväntade avkastningen.

Det är nödvändigt att säkerställa att hela råvarukvantiteten som skördas på den av avtalet omfattade arealen levereras till den förste förädlaren eller uppköparen. I syfte att säkerställa att detta villkor uppfylls bör både den sökande och uppköparen eller den förste förädlaren lämna in en deklaration till respektive behöriga myndigheter.

Erfarenheten har visat att kravet att underrätta den behöriga myndigheten om vilken sort av råvara som har levererats av den sökande och erhållits av uppköparen eller den förste förädlaren inte är nödvändigt för ett effektivt kontrollsystem.

Den sökande skall som motprestation för den kompensation som erhålls för skyldigheten att ta mark ur bruk underkasta sig ett kontrollsystem där den sökande är skyldig att deklarera arealerna i fråga och de skördade kvantiteterna.

Av kontrollskäl är det nödvändigt att för råvaror som omfattas av offentliga interventionsuppköp utanför detta system och för rybs- och rapsfrön samt solrosfrön, fastställa en representativ enskild avkastning eller beroende på omständigheterna en representativ lokal avkastning. De orter som används för beräkning av denna avkastning kan, men behöver inte nödvändigtvis vara de regioner som avses i medlemsstaternas regionaliseringsplaner som har utarbetats enligt förordning (EEG) nr 1765/92. Kontrollen görs effektivare för sådana råvaror om den kvantitet som har levererats motsvarar dessa representativa avkastningar. I berättigade fall godtas ett bortfall på upp till 10 % av dessa avkastningar. Under särskilda omständigheter vid onormala jordbruksförhållanden kan ett större bortfall godtas.

För att förebygga spekulation och säkerställa förädling av råvaran till avsedd slutprodukt är det nödvändigt att ett kontrollsystem införs där det krävs att uppköparen eller den förste förädlaren ställer en säkerhet. Säkerhetens storlek bör vara tillräcklig för att skydda mot risk för att råvarorna tas i bruk för tillverkning av produkter som är avsedda till livsmedel eller djurfoder. 250 ecu per hektar land som används för att odla råvarorna skulle vara tillräckligt. Säkerheten får frisläppas proportionellt mot de kvantiteter av slutprodukterna som tillverkats inom en fastställd tidsgräns. Med stöd av artikel 12.4 sista strecksatsen i kommissionens förordning (EEG) nr 1068/93 (12), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1482/96 (13), är den avgörande faktorn för jordbruksomräkningskursen för säkerheter den dag då säkerheten börjar gälla.

Erfarenheten har visat att då uppköparen har ställt en säkerhet och därefter levererar råvaran som omfattas av avtalet till den förste förädlaren, är det den förste förädlaren och inte uppköparen som kommer att förädla råvaran till den slutliga produkten. Av denna orsak skulle det vara lämpligt att säkerheten kan frisläppas om den förste förädlaren har ställt en motsvarande säkerhet hos den behöriga myndigheten.

Av förtydligande skäl är det lämpligt att ange att systemet tillåter användning av motsvarande kvantiteter av mellanprodukter och biprodukter som de skördade råvarorna. Då motsvarande produkter till den skördade råvaran eller mellanprodukter eller biprodukter från den skördade råvaran används inom systemet med ursprung i en annan medlemsstat än där råvaran har skördats är det nödvändigt för medlemsstaterna att underrätta varandra om transaktionen så att alla nödvändiga kontroller skall kunna utföras.

Systemet skulle bättre motsvara handelspraxis om uppköparen eller den förste förädlaren skulle få ändra råvarornas slutanvändningsområden som anges i avtalet efter det att den sökande har levererat råvaran enligt denna förordning, förutsatt att effektiva kontrollsystem tillämpas.

Vissa transporter inom gemenskapen av råvaror och produkter som härrör från dessa, bör täckas av kontrollsystem för att säkerställa möjligheten att spåra produkterna och säkerställa att kraven i denna förordning har uppfyllts. Dessa kontrollsystem skall omfatta användningen av deklarationer och kontrollexemplar T 5. Råvaror, mellanprodukter, delprodukter eller biprodukter som omfattas av ett avtal enligt systemet skall åtföljas av ett kontrollexemplar T 5 utställt i enlighet med kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (14), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1427/97 (15), tills slutprodukterna som avses i avtalet tillverkas.

Det är nödvändigt att klargöra att förädlingen av råvarorna till en av de bidragsberättigade slutprodukterna bör ske senast den 31 juli under det andra året efter skörden.

Kommissionen ges genom förordning (EEG) nr 1765/92 möjlighet att fastställa villkor för odling av grödor utan kompensation på jordbruksmark som tagits ur bruk. Det är önskvärt att odling av sockerbetor, jordärtskockor och cikoriarötter utan kompensation på sådan mark tillåts, förutsatt att detta inte har en menlig inverkan på sockermarknaden. Det är emellertid nödvändigt att säkerställa att sådan odling överensstämmer med bestämmelserna om användning av jordbruksmark som tagits ur bruk till odling av grödor som inte är avsedda till livsmedel eller djurfoder. För att förebygga spekulation och för att säkerställa förädling av råvaran till avsedd slutprodukt bör en säkerhet ställas trots att ingen kompensation utbetalas.

För att uppfylla åtagandena i samförståndsförklaringen mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Förenta staterna inom ramen för GATT om vissa oljeväxtfrön är det nödvändigt att införa ett kontrollsystem för att bedöma kvantiteterna av biprodukter avsedda till livsmedel eller djurfoder omräknat i sojabönmjölekvivalenter tillverkade av raps-, rybs-, solrosfrön och sojabönor som odlas på mark som tagits ur bruk för andra ändamål än livsmedel och djurfoder.

Då det gäller råvaror som inte kan användas till livsmedel eller djurfoder kan förenklade regler tillämpas. Det är tillräckligt om den sökande i sin deklaration anger de berörda skiftena med sådana grödor och deras skördeintervall och åtar sig att se till att de råvaror som används eller säljs kommer att användas i slutprodukter som inte primärt är avsedda till livsmedel eller djurfoder.

Det bör införas ett konkret kontrollsystem för varje typ av huvudaktör. Om det upptäcks att bestämmelserna i denna förordning inte har följts bör kontrollerna skärpas.

En utvärdering av systemet i syfte att säkerställa att målen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken har tillgodosetts bör göras med användande av information om den faktiska tillämpningen av systemet i medlemsstaterna.

Avvikelser mellan beskrivningen i texten av vissa råvaror och deras KN-nummer förekommer på grund av ändring av rådets förordning (EEG) nr 2658/87, av den 23 juli 1987, om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (16), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1195/97 (17), och av detta skäl är det lämpligt att ändra de berörda KN-numren.

Förvaltningskommittén för spannmål har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Definitioner

Artikel 1

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

- sökande: den person som ansöker om kompensationsbetalning enligt artikel 2.5 i förordning (EEG) nr 1765/92, i det följande kallat kompensation.

- förste förädlare: den användare som svarar för det första förädlingssteget av råvarorna i syfte att framställa en eller flera av de produkter som nämns i bilaga III.

- uppköpare: varje undertecknare av det avtal som avses i artikel 4 i denna förordning, som för egen räkning köper de råvaror som nämns i bilaga I för de slutanvändningsområden som nämns i bilaga III,

- uppköpare eller förste förädlare: uppköparen eller den förste förädlaren beroende på fallet.

KAPITEL II

Råvaror som måste omfattas av ett kontrakt

Artikel 2

1. Bestämmelserna i detta kapitel som gäller råvaror som nämns i bilaga I och i detta kapitel avser "råvaror" uttryckligen dessa råvaror.

2. Ingen kompensation, i den mening som avses i artikel 2.5 i förordning (EEG) nr 1765/92, skall utbetalas enligt det system som har inrättats i detta kapitel för jordbruksmark som tagits ur bruk på vilken sockerbetor, jordärtskockor eller cikoriarötter odlas. Alla bestämmelser i detta kapitel skall emellertid tillämpas, i de fall då sockerbetor, jordärtskockor eller cikoriarötter odlas på mark som tagits ur bruk, på samma sätt som de skulle tillämpas om kompensation utbetalades.

Artikel 3

1. Råvaror får endast odlas på mark som tagits ur bruk om deras huvudsakliga slutanvändning är tillverkning av någon av de produkter som anges i bilaga III. Det ekonomiska värdet av produkter avsedda för andra ändamål än livsmedel eller djurfoder som erhålls från varje förädlingssteg av dessa råvaror skall vara större än värdet av alla andra produkter avsedda till livsmedel eller djurfoder som erhålls från samma förädlingssteg i enlighet med värderingsmetoden i artikel 6.3.

2. Råvaror som odlas på mark som tagits ur bruk, skall omfattas av ett avtal enligt artikel 4.

3. Den sökande är skyldig att leverera all skördad råvara. Uppköparen eller den förste förädlaren är skyldig att ta emot hela skörden som levererats av den sökande och garantera att motsvarande kvantitet råvara används inom gemenskapen vid tillverkning av en eller flera av de slutprodukter som anges i bilaga III.

Om uppköparen eller den förste förädlaren använder den råvara som faktiskt skördas vid tillverkning av en mellanprodukt eller biprodukt, får han använda motsvarande kvantitet av sådan mellanprodukt eller biprodukt för tillverkning av en eller flera slutprodukter som avses i första stycket.

I de fall där uppköparen eller den förste förädlaren använder sig av den möjlighet som föreskrivs i det första eller andra stycket skall han informera den behöriga myndigheten där säkerheten har ställts. Om en motsvarande kvantitet används i en annan medlemsstat än den där råvaran har skördats, skall de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna underrätta varandra om transaktionen.

Artikel 4

1. Den sökande skall till stöd för sin ansökan om arealstöd till den behöriga myndigheten lämna in ett avtal, slutet mellan den sökande och antingen uppköparen eller den förste förädlaren.

2. Den sökande skall säkerställa att detta avtal innehåller följande uppgifter:

a) Samtliga avtalsslutande parters namn och adresser.

b) Avtalets giltighetstid.

c) Alla berörda råvaruslag och arealen för varje slag.

d) Förväntad skörd för varje råvaruslag samt alla tillämpliga villkor för leverans. Angiven förväntad skörd skall minst motsvara det skördeutfall som den behöriga myndigheten anser vara representativt för råvaran i fråga, varvid hänsyn skall tas bland annat till det fastställda genomsnittliga skördeutfallet, om sådant finns, för regionen i fråga.

e) En förpliktelse att fullgöra skyldigheterna enligt artikel 3.3.

f) De huvudsakliga slutanvändningsområdena för råvarorna, där varje slutanvändningsområde är i överensstämmelse med villkoren i artiklarna 3.1 och 6.3.

3. Den sökande skall säkerställa att avtalet har slutits vid en tidpunkt som gör det möjligt för uppköparen eller den förste förädlaren att lämna en kopia av avtalet till den behöriga myndigheten senast vid de tidpunkter som anges i artikel 6.1.

4. Då avtalet avser raps-, rybs-, solrosfrön och sojabönor som omfattas av KN-nummer ex 1205 00 90, 1206 00 90 eller 1201 00 90 samt de uppgifter som krävs enligt punkt 2, skall den sökande säkerställa att det i avtalet anges den förväntade mängden av de biprodukter avsedda till annat än livsmedel eller djurfoder som skall produceras.

5. Av kontrollskäl får medlemsstaterna föreskriva att varje sökande endast får sluta ett leveransavtal för varje råvara.

Artikel 5

1. Den sökande skall varje år, på den ansökan för arealstöd som inges till den behöriga myndigheten, ange skiftet eller skiftena, där råvarorna skall odlas. För varje skifte som är uttaget ur bruk och för varje råvara som odlas på dessa, skall följande uppgifter lämnas:

- Råvaruslag och sorter.

- De förväntade skördarna för varje slag och sort.

När samma råvaruslag eller sort också odlas på mark som inte tagits ur bruk inom ett och samma jordbruksföretag, skall slaget eller sorten och den förväntade skörden anges tillsammans med skiftena i fråga, deras geografiska läge och identitetsbeteckning.

2. Om de avtalsslutande parterna ändrar eller upphäver avtalet efter det att den sökande har lämnat in en ansökan om arealstöd, har den sökande rätt till kompensation endast om

- den sökande underrättar den behöriga myndigheten om ändringen eller upphävandet så att alla nödvändiga kontroller kan utföras,

- den sökande lämnar in detta meddelande före sista inlämningsdatum för ändring av ansökan om arealstöd i den berörda medlemsstaten.

Om den sökande meddelar den behöriga myndigheten att han på grund av särskilda omständigheter inte kan leverera råvaran helt eller delvis så som det anges i avtalet, kan den behöriga myndigheten, utan att det påverkar tillämpningen av första stycket, efter att ha erhållit tillräckliga bevis om dessa särskilda omständigheter, bevilja tillstånd till att ändra avtalet i den utsträckning som förefaller berättigad eller upphäva det. I det fall ändringen leder till minskad areal som täcks av avtalet eller om avtalet upphävs bör den sökande för att behålla rätten till kompensation.

- på ett sätt som godkänts av den behöriga myndigheten på nytt lägga marken i fråga i träda,

- förlora rätten att sälja, skänka bort eller använda den råvara som inte längre omfattas av avtalet.

Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket kan uppköparen eller den förste förädlaren ändra de huvudsakliga slutanvändningsområden för råvarorna som anges i artikel 4.2 f efter det att den i avtalet avsedda råvaran har levererats till uppköparen eller den förste förädlaren och villkoren i det första stycket i punkt 4 i denna artikel och i artikel 6.4 första stycket har uppfyllts. Ändringar av slutanvändningsområdena skall uppfylla de krav som anges i artiklarna 3.1 och 6.3. Uppköparen eller den förste förädlaren skall i förväg lämna besked till den behöriga myndigheten så att alla nödvändiga kontroller kan genomföras.

3. För råvaror som kan omfattas av offentliga interventionsuppköp utanför detta system samt för rabs- och rybsfrön som omfattas av KN-nummer ex 1205 00 90, med undantag av sorter med hög erukasyrahalt, och solrosfrön som omfattas av KN-nummer 1206 00 90, skall medlemsstaterna varje år före skörden fastställa en avkastning som anses vara representativ och som faktiskt skall uppnås. Den avkastning som anses vara representativ skall fastställas antingen

- i enskilda fall för de berörda jordbruksföretagen, eller

- på lokal nivå. Medlemsstaterna skall välja de orter som används för beräkning av denna avkastning som kan men inte nödvändigtvis behöver vara de regioner som avses i medlemsstaternas regionaliseringsplaner som utarbetats enligt förordning (EEG) nr 1765/92.

Varje år före skörden, men senast

- för råvaror som kan omfattas av offentliga interventionsuppköp utanför detta system och raps- och rybsfrön som avses i det första stycket, den 31 juli, och

- för solrosfrön som avses i det första stycket, den 31 augusti,

skall medlemsstaterna upplysa de sökande om den avkastning som anses vara representativ.

4. Den sökande skall till den behöriga myndigheten deklarera den totala kvantiteten råvara som har skördats för varje slag och sort, samt bekräfta den levererade kvantiteten och till vilken part råvaran har levererats.

För de råvaror som anges i punkt 3, skall den kvantitet som faktiskt levereras av den sökande till uppköparen eller den förste förädlaren minst motsvara den enskilda representativa avkastningen eller den lokala representativa avkastningen som gäller för skiftet i fråga så som den har fastställts av medlemsstaterna i enlighet med den punkten.

Men

- i berättigade fall får medlemsstaterna i undantagsfall godta ett bortfall på upp till 10 procent av denna avkastning, eller

- i sådana fall då den behöriga myndigheten har tillåtit att avtalet ändras eller upphävs i enlighet med punkt 2 andra stycket, får den behöriga myndigheten minska den kvantitet som den sökande skall leverera enligt andra stycket i denna punkt i den utsträckning det förefaller motiverat.

Om den sökande inte levererar den kvantitet av en viss råvara som anges i denna förordning, anses det att han enligt artikel 9.2 i förordning (EEG) nr 3887/92 inte har uppfyllt de skyldigheter kan ålagts vad avser skiften som lagts i träda för produktion av råvaror för framställning av icke-livsmedelsprodukter, i förhållande till en areal som beräknats genom att multiplicera det totala arealuttaget som han har använt för att producera råvaror enligt det system som föreskrivs i denna förordning med det proportionerliga bortfallet i leverans av råvaran.

5. För mark som tagits ur bruk enligt villkoren i förordning (EEG) 1765/92 får kompensationsbetalning till den sökande ske innan råvaran bearbetas. Kompensationsbetalning får dock endast ske när råvarukvantiteten som skall levereras enligt den här förordningen har levererats till uppköparen eller den förste förädlaren, och om

a) den deklaration som avses i punkt 4 har lämnats in,

b) uppköparen eller den förste förädlaren har lämnat en kopia av avtalet till den behöriga myndigheten, de villkor som avses i artikel 6.2 har uppfyllts, samt de uppgifter som specificeras i artikel 6.4 första stycket har lämnats av antingen uppköparen eller den förste förädlaren,

c) den behöriga myndigheten har mottagit bevis för att fullständig säkerhet enligt artikel 7.2 har ställts,

d) den behöriga myndigheten, som ansvarar för utbetalning av kompensationen, har kontrollerat att villkoren för varje begäran om ersättning enligt artikel 4 är uppfyllda.

Artikel 6

1. Uppköparen eller den förste förädlaren skall lämna en kopia av avtalet till sin behöriga myndighet

- senast den 31 december det aktuella året när det gäller råvaror som skall sås under tidsperioden 1 juli-31 december, eller

- senast den dag ansökan om arealstöd skall lämnas in under det aktuella året i den berörda medlemsstaten när det gäller råvaror som skall sås under tidsperioden 1 januari-30 juni.

Om den sökande och uppköparen eller den förste förädlaren något år ändrar eller upphäver avtalet före den dag som anges i andra strecksatsen i artikel 5.2 första stycket, skall uppköparen eller den förste förädlaren senast denna dag det aktuella året lämna in en kopia av detta ändrade eller upphävda avtal till sin behöriga myndighet.

2. Den behöriga myndigheten som avses i punkt 1 skall kontrollera att de inlämnade avtalen uppfyller villkoren som avses i artikel 3.1. Om villkoren inte är uppfyllda, skall den sökandes behöriga myndighet underrättas.

För att denna kontroll skall kunna genomföras skall uppköparen eller den förste förädlaren till sin behöriga myndighet lämna de nödvändiga uppgifterna för förädlingskedjan i fråga, i synnerhet uppgifter om de priser och tekniska förädlingskoefficienter som skall användas för att fastställa vilka kvantiteter av slutprodukterna som är möjliga att uppnå. Dessa koefficienter skall vara de som avses i artikel 9.2.

3. I syfte att övervaka att artikel 3.1 följs skall den behöriga myndigheten i fråga, på grundval av uppgifterna som avses i punkt 2, jämföra det sammanlagda värdet av alla produkter som är avsedda för andra ändamål än livsmedel eller djurfoder med det sammanlagda värdet av alla andra produkter som erhålls från samma förädlingssteg, men som är avsedda till livsmedel eller djurfoder.

Varje värde är resultatet av respektive kvantitet multiplicerad med genomsnittet av de priser fritt fabrik som konstaterats under föregående regleringsår.

I de fall där sådana priser inte är tillgängliga skall den behöriga myndigheten fastställa lämpliga priser, särskilt på grundval av de uppgifter som avses i punkt 2.

4. Den uppköpare eller förste förädlare som har mottagit råvarorna från den sökande skall meddela sin behöriga myndighet vilken kvantitet råvaror som har mottagits, med specificering av art samt namn och adress på den avtalsslutande part som har levererat råvarorna, leveransorten och det berörda avtalets referensnummer, senast det datum som medlemsstaterna fastställer för att säkerställa att ersättningen kan utbetalas inom den tidsperiod som anges i artikel 10 i förordning (EEG) nr 1765/92.

Uppköparen skall, inom 40 arbetsdagar från leverans av råvaran till den förste förädlaren, meddela sin behöriga myndighet dennes namn och adress. Den förste förädlaren skall i sin tur inom 40 arbetsdagar efter mottagandet av råvaran meddela till sin behöriga myndighet namn och adress på den uppköpare som har levererat råvaran, vilken kvantitet och typ av råvara som mottagits samt datum för leveransen.

När råvaran inte levereras direkt till den förste förädlaren av uppköparen skall den senare meddela sin behöriga myndighet namn och adresser på de parter som ingår i leveranskedjan, inklusive den förste förädlarens namn och adress. Dessa uppgifter skall lämnas inom 40 arbetsdagar efter det att den förste förädlaren har mottagit råvaran.

Varje part som ingår i leveranskedjan skall i sin tur inom 40 arbetsdagar meddela sin behöriga myndighet namn och adress på köparen av råvaran och den kvantitet som sålts till denne.

Om de är olika, skall den förste förädlarens behöriga myndighet och myndigheterna för varje part som ingår i leveranskedjan för råvaran som avses i tredje stycket informera uppköparens behöriga myndighet om vilka kvantiteter som har levererats till den förste förädlaren.

När uppköparens eller den förste förädlarens medlemsstat inte är samma som den medlemsstat i vilken råvaran har odlats, skall den behöriga myndigheten i fråga senast 40 arbetsdagar efter det att de uppgifter som avses i första och tredje styckena har tagits emot, upplysa den sökandes behöriga myndighet om den totala kvantiteten råvara som har levererats.

5. Den behöriga myndighet som avses i punkt 1 skall, utan att de påverkar tillämpningen av punkterna 1-4, meddela kommissionen snarast möjligt och inte senare än den 31 maj det år som råvaran skördas den förväntade totala kvantiteten av biprodukter avsedda för livsmedel och djurfoder, vilken de avtal som avses i artikel 4 leder till, när dessa avtal gäller rapsfrön, rybsfrön, solrosfrön eller sojabönor enligt KN-numren ex 1205 00 90, 1206 00 90 eller 1201 00 90.

Den behöriga myndigheten skall beräkna sin förväntade kvantitet enligt följande:

a) Den förväntade kvantiteten av alla biprodukter som kommer att erhållas från rapsfrön, rybsfrön, solrosfrön eller sojabönor enligt KN-numren ex 1205 00 90, 1206 00 90 eller 1201 00 90 skall beräknas med hjälp av följande koefficienter:

- 100 kg rapsfrön eller/och rybsfrön enligt KN-nummer 1205 00 90 skall anses motsvara 56 kg biprodukter.

- 100 kg solrosfrön enligt KN-nummer 1206 00 90 skall anses motsvara 56 kg biprodukter.

- 100 kg sojabönor enligt KN-nummer 1201 00 90 skall anses motsvara 78 kg biprodukter.

b) Den förväntade kvantiteten av biprodukter som kommer att produceras och som avses i artikel 4.4 skall dras av från den förväntade kvantiteten av alla biprodukter som har beräknats enligt a.

6. Kommissionen skall med hjälp av de uppgifter som tillhandahållits enligt punkt 5 beräkna den förväntade totala kvantiteten av biprodukter avsedda för livsmedel och djurfoder angiven som sojamjölsekvivalenter.

Artikel 7

1. Uppköparen eller den förste förädlaren skall ställa hela den säkerhet som avses i punkt 2 till sin behöriga myndighet senast den sista inlämningsdagen för ansökan om arealstöd det aktuella året i den berörda medlemsstaten.

2. Säkerheten skall beräknas för varje råvara till ett belopp på 250 ecu per hektar multiplicerat med summan av all mark som tagits ur bruk enligt detta system, vilken omfattas av ett avtal som undertecknats av den berörda uppköparen eller förste förädlaren och som används för att producera denna råvara.

3. Om ett avtal ändras eller upphävs enligt artikel 5.2 första eller andra stycket, skall säkerheten justeras på motsvarande sätt.

4. Säkerheten skall frisläppas proportionellt för varje råvara mot de kvantiteter av denna råvara som har bearbetats till den slutprodukt som anses vara den huvudsakliga produkten och som är avsedd för andra ändamål än livsmedel eller djurfoder, på villkor att uppköparens eller den förste förädlarens behöriga myndighet har bevis för att denna kvantitet av råvaran har bearbetats enligt villkoren i artikel 4.2 f, och i förekommande fall skall hänsyn tagas till ändringar som har gjorts i enlighet med artikel 5.2 tredje stycket.

Om uppköparen har ställt en säkerhet skall denna utan att det påverkar tillämpningen av första stycket frisläppas efter det att råvaran i fråga har levererats till den förste förädlaren på villkor att uppköparens behöriga myndighet har bevis för att den förste förädlaren har ställt en motsvarande säkerhet till sin behöriga myndighet.

Artikel 8

1. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där eventuell förädling sker skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att förädlarna inom det egna territoriet ställer alla garantier med avseende på ingångna åtaganden.

2. Det är ett primärt krav enligt artikel 20 i förordning (EEG) nr 2220/85 att råvarukvantiteterna huvudsakligen bearbetas till en av de slutprodukter som anges i avtalet.

Bearbetningen till en eller flera av de slutprodukter som avses i bilaga III skall ske senast den 31 juli under det andra året efter det år då den sökande skördat råvaran.

3. Följande skyldigheter som åligger uppköparen eller den förste förädlaren skall utgöra underordnade krav enligt artikel 20 i förordning (EEG) nr 2220/85;

- Skyldigheten att ta emot hela den skörd som har levererats av den sökande enligt artikel 3.3.

- Skyldigheten att lämna en kopia av avtalet enligt artikel 6.1.

- Skyldigheten att avge meddelanden enligt artikel 6.4 första, andra och tredje stycket.

- Skyldigheten att ställa en säkerhet enligt artikel 7.1.

4. Om uppköparen eller den förste förädlaren säljer eller skänker bort råvaror, mellanprodukter, delprodukter eller biprodukter som omfattas av ett avtal enligt artikel 4 till en förädlare i en annan medlemsstat, skall produkten åtföljas av ett kontrollexemplar T 5 utställt i enlighet med förordning (EEG) nr 2454/93. Fält 104 på kontrollexemplar T 5 skall fyllas i med en av följande påskrifter under rubriken "Övrigt":

- Producto destinado a su transformación o entrega de acuerdo con lo establecido en el artículo 4 del Reglamento (CE) n° 1586/97 de la Comisión

- Skal anvendes til forarbejdning eller levering i overensstemmelse med artikel 4 i Kommissionens forordning (EF) nr. 1586/97

- Zur Verarbeitung oder Lieferung gemäß Artikel 4 der Verordnung (EG) Nr. 1586/97 der Kommission zu verwenden

- ÐñÝðåé íá ÷ñçóéìïðïéçèåß ãéá ìåôáðïßçóç Þ ðáñÜäïóç óýìöùíá ìå ôï Üñèñï 4 ôïõ êáíïíéóìïý (ÅÊ) áñéè. 1586/97 ôçò ÅðéôñïðÞò

- To be used for processing or delivery in accordance with Article 4 of Commission Regulation (EC) No 1586/97

- À utiliser pour transformation ou livraison conformément aux dispositions de l'article 4 du règlement (CE) n° 1586/97 de la Commission

- Da consegnare o trasformare conformemente all'articolo 4 del regolamento (CE) n. 1586/97 della Commissione

- Te gebruiken voor verwerking of levering overeenkomstig artikel 4 van Verordening (EG) nr. 1586/97 van de Commissie

- A utilizar para transformação ou entrega em conformidade com o artigo 4º do Regulamento (CE) nº 1586/97 da Comissão

- Käytetään jalostamiseen tai toimittamiseen komission asetuksen (EY) N:o 1586/97 mukaisesti

- Används till bearbetning eller leverans i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1586/97.

Samma förfarande skall tillämpas för alla efterföljande försäljningar till förädlare i andra medlemsstater tills den i avtalet avsedda slutprodukten producerats.

När det gäller en delprodukt eller en biprodukt skall denna bestämmelse tillämpas endast i fall där denna produkt berättigar till exportbidrag om den erhålls från råvaror som odlas utanför detta system.

5. Om leveransen av råvaran till den förste förädlaren helt eller delvis inte utförs av en uppköpare som är etablerad i en annan medlemsstat än den förste förädlaren, skall denne uppköpare utfärda ett kontrollexemplar T 5 med följande uppgifter angivna under "Övrigt" i fält 104:

a) Den kvantitet som uppköparen har levererat direkt till den förste förädlaren.

b) Den förste förädlarens namn och adress.

c) Namn och adresser på andra parter som ingår i leveranskedjan, även i de fall dessa parter är etablerade i medlemsstaten där det första förädlingssteget äger rum.

d) De kvantiteter som var och en av parterna i fråga har levererat.

6. De parter som ingår i leveranskedjan som avses i punkt 5 c, och som inte är etablerade i den förste förädlarens medlemsstat, skall fylla i ett kontrollexemplar T 5 och i fält 104 ange uppköparens namn och adress samt uppgifterna enligt punkt 5 a och b.

7. Om en eller flera slutprodukter, mellanprodukter, delprodukter eller biprodukter som omfattas av ett avtal enligt artikel 4 är avsedda för export till tredje land, skall de vid transport inom gemenskapens territorium åtföljas av ett kontrollexemplar T 5 utställt av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där slutprodukten har framställts.

En av följande påskrifter skall anges i fällt 104 på kontrollexemplar T 5:

- Este producto no podrá acogerse a ninguna de las medidas previstas en el apartado 2 del artículo 1 del Reglamento (CEE) n° 729/70 del Consejo (18)

- De finansieringsforanstaltninger, der er omhandlet i artikel 1, stk. 2, i Rådets forordning (EØF) nr. 729/70 (19) kan ikke anvendes på dette produkt

- Dieses Erzeugnis kommt für keine Finanzierungen gemäß Artikel 1 Absatz 2 der Verordnung (EWG) Nr. 729/70 des Rates (20) in Betracht

- Ôï ðñïúüí áõôü äåí ìðïñåß íá åðùöåëçèåß áðü ôá ìÝôñá ðïõ ðñïâëÝðïíôáé óôï Üñèñï 1 ðáñÜãñáöïò 2 ôïõ êáíïíéóìïý (ÅÏÊ) áñéè. 729/70 ôïõ Óõìâïõëßïõ (21) 7

- This product shall not qualify for any benefit pursuant to Article 1 (2) of Council Regulation (EEC) No 729/70 (22)

- Ce produit ne peut pas bénéficier des financements prévus à l'article 1er paragraphe 2 du règlement (CEE) n° 729/70 du Conseil (23)

- Questo prodotto non può beneficiare delle misure di cui all'articolo 1, paragrafo 2 del regolamento (CEE) n. 729/70 del Consiglio (24)

- Dit product komt niet in aanmerking voor financieringen als bedoeld in artikel 1, lid 2, van Verordening (EEG) nr. 729/70 van de Raad (25)

- O presente produto não pode beneficiar de medidas ao abrigo do nº 2 do artigo 1º do Regulamento (CEE) nº 729/70 do Conselho (26)

- Tähän tuotteeseen ei sovelleta neuvoston asetuksen (ETY) N:o 729/70 (27) 1 artiklan 2 kohdan mukaisia toimenpiteitä

- De åtgärder som avses i artikel 1.2. i rådets förordning (EEG) nr 729/70 (28) kan inte användas för denna produkt.

Detta krav gäller endast när den slutprodukt som avses i bilaga III, mellanprodukten, delprodukten eller biprodukten som omfattas av ett avtal enligt artikel 4 kan berättiga till exportbidrag om den framställts av råvaror som odlats utanför detta system.

Artikel 9

1. Medlemsstaterna skall fastställa vilka journaler som uppköparen och förädlaren skall föra. Journalerna skall minst innehålla följande uppgifter:

a) För uppköpare:

- De kvantiteter av samtliga råvaror som köpts och sålts för förädling inom ramen för detta system.

- Efterföljande köpares/förädlares namn och adresser.

b) För förädlare skall den behöriga myndigheten regelbundet fastställa

- de kvantiteter av samtliga råvaror som köpts för förädling,

- de kvantiteter av råvaror som bearbetats, samt kvantiteterna och typerna av slutprodukter, delprodukter och biprodukter som framställts av dem,

- svinn vid förädlingen,

- de kvantiteter som förstörts och anledningen till det,

- de kvantiteter och typer av produkter som sålts eller skänkts bort av förädlaren samt de priser som har erhållits,

- efterföljande köparens/förädlares namn och adresser.

2. Uppköparens behöriga myndighet och de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där förädling har skett skall genomföra kontroller, inbegripet fysiska besiktningar och kontroll av affärshandlingar för att säkerställa

- vad beträffar uppköpare, att det råder överensstämmelse mellan inköp av råvaror och genomförda leveranser samt, vad beträffar förädlare, att det råder överensstämmelse mellan leverans av råvaror, slutprodukter, delprodukter och biprodukter.

Den behöriga myndigheten skall genomföra dessa kontroller särskilt med hänsyn till tekniska förädlingskoefficienter för råvarorna i fråga.

Om sådana koefficienter finns i gemenskapslagstiftningen i samband med export, skall de tillämpas. Om de inte finns skall andra koefficienter tillämpas, om sådana finns i gemenskapslagstiftningen. I alla andra fall skall kontrollen huvudsakligen baseras på koefficienter som är allmänt accepterade av förädlingsindustrin,

- den korrekta slutanvändningen av råvaror, delprodukter och biprodukter,

- efterlevnaden av artiklarna 3.1 och 6.3.

Dessa kontroller skall omfatta minst 10 % av de transaktioner och förädlingssteg som äger rum i medlemsstaten och skall väljas ut av den behöriga myndigheten på grundval av riskanalys och ett element av representativitet för de inlämnade avtalen.

3. I händelse av

- oriktigheter som berör 3 procent eller mer av de kontroller som avses i punkt 2,

- avvikelse från en förädlares tidigare resultat,

- förädlingssteg där

i) det är oproportionerliga skillnader mellan kvantiteterna eller värdena av slutprodukter, delprodukter och biprodukter enligt de koefficienter som avses i punkt 2 första stycket,

ii) det är oproportionerliga skillnader vid jämförelse med de kriterier för den ekonomiska värderingen av produkterna enligt artiklarna 3.1 och 6.3

skall de behöriga myndigheterna skärpa kontrollåtgärderna som avses i punkt 2 och utan dröjsmål underrätta kommissionen.

KAPITEL III

Råvaror som inte behöver omfattas av avtal

Artikel 10

Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas på de råvaror som förtecknas i bilaga II, och i detta kapitel avser begreppet "råvaror" dessa råvaror.

Artikel 11

Råvaror får odlas på jordbruksmark som har tagits ur bruk på villkor att dessa råvaror slutligt skall används inom framställningen av en av de produkter som specificeras i bilaga III.

Artikel 12

1. Den sökande som önskar ta jordbruksmark ur bruk för att odla råvaror skall för att vara berättigad till kompensation lämna ett skriftligt åtagande till den behöriga myndigheten i sin medlemsstat, när han lämnar in sin ansökan om arealstöd, om att råvarorna i fråga i händelse av utnyttjande eller försäljning används i de syften som anges i bilaga III.

2. Sökandena skall varje år meddela i sina ansökningar om arealstöd för skiften som tagits ur bruk enligt detta kapitel de grödor som odlas på dessa skiften, längden av grödans vegetationsperiod samt förutsedd skördefrekvens.

KAPITEL IV

Allmänna villkor

Artikel 13

Medlemsstaterna får undanta råvaror som anges i bilaga I eller bilaga II från det system som denna förordning upprättar, om de leder till problem avseende brukningsmetoder, kontroll, folkhälsa, miljö eller straffrätt. I sådana fall skall medlemsstaten i fråga informera kommissionen om vilken eller vilka råvaror den avser att undanta och även ange skälen för detta. Om kommissionen inte har reagerat inom 20 arbetsdagar efter att ha mottagit en sådan anmälan får de aviserade undantagen genomföras.

Artikel 14

1. De råvaror som ingår i förteckningen i bilaga I och som har odlats på jordbruksmark som har tagits ur bruk samt mellanprodukter, slutprodukter, delprodukter och biprodukter som erhålls från dem, råvaror som ingår i förteckningen i bilaga II och som har odlats på jordbruksmark som har tagits ur bruk och produkter som erhållits från dem samt jordbruksmark som har använts vid produktion av sådana råvaror skall inte berättiga till

- åtgärder som finansieras av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, garantisektionen, enligt artikel 1.2 i förordning (EEG) nr 729/70,

- gemenskapens stöd enligt rådets förordning (EEG) nr 2078/92 (29) och (EEG) nr 2080/92 (30).

2. Jordbruksmark som har tagits ur bruk för odling av de råvaror som ingår i förteckningen i bilaga I eller bilaga II skall omfattas av bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 762/94 (31).

Det oaktat

- skall odling av dessa råvaror anses vara förenligt med dessa bestämmelser, och

- med undantag från artikel 3.4 andra strecksatsen i förordning (EG) nr 762/94, behöver marken i fråga inte tas ur bruk från och med den 15 januari

på villkor att bestämmelserna i denna förordning följs.

Artikel 15

Medlemsstaterna skall senast tre månader efter utgången av varje regleringsår till kommissionen lämna alla uppgifter som behövs för en utvärdering av systemet enligt denna förordning.

Av meddelanden skall särskilt framgå

a) när det gäller kapitel II

- arealerna för de olika råvaruslagen, de förväntade skördar som avses i artikel 4.2 d och de representativa skördeutfall som avses i artikel 5.3,

- de kvantiteter av varje råvaruslag som inte har sålts av uppköparna,

- kvantiteterna av varje framställd slutprodukt, delprodukt och biprodukt, med avgivande av den använda råvarutypen,

b) när det gäller kapitel III andelen odlad mark som har tagits ur bruk för varje sort som odlas på den.

Artikel 16

1. Medlemsstaterna skall utse de behöriga myndigheter som avses i denna förordning.

2. Medlemsstaterna får vidta ytterligare åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av denna förordning och skall underrätta kommissionen om dessa.

Artikel 17

Förordning (EEG) nr 334/93 upphör att gälla, men den skall fortsätta att gälla för avtal som slutits innan denna förordning har trätt i kraft.

Artikel 18

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 29 juli 1997.

På kommissionens vägnar

Franz FISCHLER

Ledamot av kommissionen

(1) EGT nr L 181, 1.7.1992, s. 12.

(2) EGT nr L 196, 24.7.1997, s. 18.

(3) EGT nr L 147, 18.6.1993, s. 25.

(4) EGT nr L 38, 16.2.1993, s. 12.

(5) EGT nr L 312, 23.12.1995, s. 9.

(6) EGT nr L 391, 31.12.1992, s. 36.

(7) EGT nr L 197, 22.8.1995, s. 2.

(8) EGT nr L 205, 3.8.1985, s. 5.

(9) EGT nr L 310, 14.12.1993, s. 4.

(10) EGT nr L 355, 5.12.1992, s. 1.

(11) EGT nr L 117, 7.5.1997, s. 1.

(12) EGT nr L 108, 1.5.1993, s. 106.

(13) EGT nr L 188, 27.7.1996, s. 22.

(14) EGT nr L 253, 11.10.1993, s. 1.

(15) EGT nr L 196, 24.7.1997, s. 31.

(16) EGT nr L 256, 7.9.1987, s. 1.

(17) EGT nr L 170, 28.6.1997, s. 11.

(18) EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13.

(19) EGT nr L 215, 30.7.1992, s. 85.

(20) EGT nr L 215, 30.7.1992, s. 96.

(21) EGT nr L 90, 7.4.1994, s. 8.

BILAGA I

RÅVAROR SOM AVSES I KAPITEL II

>Plats för tabell>

BILAGA II

RÅVAROR SOM AVSES I KAPITEL III

>Plats för tabell>

BILAGA III

Slutprodukter som skall anses som tillåtna användningsområden för de i bilaga I och bilaga II angivna råvarorna och som inte är avsedda till livsmedel eller djurfoder

Alla produkter i Kombinerade nomenklaturen

a) med undantag för

- alla produkter som omfattas av kapitel 1 till 24 i Kombinerade nomenklaturen, med undantag för

- alla produkter som omfattas av KN-kapitel 15 och som är avsedda för andra ändamål än livsmedel eller djurfoder,

- KN-nummer 2207 20 00 för direkt användning i motorbränsle eller avsedda att bearbetas för användning i motorbränsle,

- förpackningsmaterial som omfattas av KN-numren ex 1904 10 och ex 1905 90 90, på villkor att tillräckliga bevis föreligger för att produkterna har använts till andra ändamål än livsmedel och djurfoder enligt bestämmelser i artikel 7.2 i denna förordning,

- svampmycelium som omfattas av KN-nummer 0602 91 10,

- shellack o.d., naturliga gummiarter, hartser och gummihartser (t.ex. balsamer) som omfattas av KN-nummer 1301,

- safter och extrakter från opium som omfattas av KN-nummer 1302 11 00,

- phyrethrumextrakt och extrakter ur rötterna ur rotenhaltiga växter som omfattas av KN-nummer 1302 14 00,

- annat växtslem och andra förtjockningsmedel som omfattas av KN-nummer 1302 39 00,

b) däribland

- alla jordbruksprodukter som anges i bilaga I och derivat därav, vilka erhållits i en mellanomvandlingsprocess och som förbränns i anläggningar för energiproduktion,

- alla produkter som anges i bilaga II och deras förädlade derivat som är avsedda för energiändamål,

- alla produkter som anges i kommissionens förordning (EEG) nr 1722/93 (1) på villkor att de inte erhållits ur spannmål eller potatis som odlats på mark som tagits ur bruk eller inte innehåller produkter som härstammar från spannmål eller potatis som odlats på mark som tagits ur bruk,

- alla produkter som anges i rådets förordning (EEG) nr 1010/86 (2), på villkor att de inte erhållits ur sockerbetor som odlats på mark som tagits ur bruk eller inte innehåller produkter som härstammar från sockerbetor som odlats på mark som tagits ur bruk.

(1) EGT nr L 159, 1.7.1993, s. 112.

(2) EGT nr L 94, 9.4.1986, s. 9.