Ändring av förordning (EG) nr 2022/95 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland

Avis juridique important

Rådets förordning (EG) nr 663/98 av den 23 mars 1998 om ändring av förordning (EG) nr 2022/95 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 093 , 26/03/1998 s. 0001 - 0007

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 663/98 av den 23 mars 1998 om ändring av förordning (EG) nr 2022/95 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1), särskilt artikel 12 i denna,

med beaktande av det förslag som kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och

med beaktande av följande:

A. FÖRFARANDE

(1) Tidigare åtgärder

(1) Genom kommissionens beslut 94/293/EG (2) infördes i maj 1994 antidumpningsåtgärder på import av ammoniumnitrat med ursprung i Litauen och Ryssland efter ett regionalt antidumpningsförfarande avseende import till Förenade kungariket. Beslutet avsåg åtgärder i form av godtagande av åtaganden som skulle begränsa exporten till 100 000 ton per år från vart och ett av länderna till Förenade kungariket. Det godtagna åtagandet från de ryska myndigheternas sida bröts emellertid under det första året det var i kraft.

(2) I juni 1994 inleddes en antidumpningsundersökning för hela gemenskapen avseende import av ammoniumnitrat med ursprung i Litauen och Ryssland (3) sedan ett klagomål hade ingivits av de europeiska gödningsmedelstillverkarnas sammanslutning EFMA.

I augusti 1995 införde rådet genom förordning (EG) nr 2022/95 (4) en slutgiltig antidumpningstull i form av en rörlig tull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland. Tullbeloppet fastställdes till skillnaden mellan ett minimiimportpris på 102,9 ecu per ton nettoprodukt och cif-priset netto gemenskapens gräns före tullklarering, såvitt det senare var lägre. Samtidigt avslutade kommissionen det regionala antidumpningsförfarandet avseende import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland genom beslut 95/345/EG (5).

För importen med ursprung i Litauen ledde avgörandena i undersökningen rörande vållande av skada till att det förfarande som gällde hela gemenskapen avslutades genom kommissionens beslut 95/344/EG (6) utan åtgärder. Det åtagande som avsåg import med ursprung i Litauen till Förenade kungariket, och som hade godtagits inom ramen för det regionala antidumpningsförfarandet, fortsatte emellertid att gälla.

Den undersökning som ledde till att åtgärder avseende hela gemenskapen vidtogs kallas nedan "den ursprungliga undersökningen". Undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen omfattade tiden från och med den 1 april 1993 till och med den 31 mars 1994.

2. Begäran om återupptagande av undersökningen

(3) I april 1997 ingav EFMA en begäran i enlighet med artikel 12 i rådets förordning (EG) nr 384/96 (nedan kallad "grundförordningen") om att undersökningen skulle återupptas beträffande import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland i syfte att granska huruvida antidumpningsåtgärderna hade haft någon verkan på återförsäljningspriser eller senare försäljningspriser i gemenskapen.

Begäran ingavs på de gemenskapsproducenters vägnar, vilkas sammanlagda produktion av ammoniumnitrat utgör en större del av den sammanlagda produktionen i gemenskapen av den berörda produkten enligt artikel 5.4 i grundförordningen, dvs. av gemenskapsindustrin i förfarandet.

(4) Det påstods att införandet av antidumpningstullar på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland inte hade lett till några rörelser eller till otillräckliga rörelser i återförsäljningspriserna och senare försäljningspriser i gemenskapen. De upplysningar som lämnades in av gemenskapsindustrin innehöll tillräckliga bevis för att berättiga ett återupptagande av undersökningen och bestod av en jämförelse mellan det återförsäljningspris per ton som kunde ha förväntats efter att åtgärderna vidtogs (beräknat på så sätt att alla kostnader som uppkommit mellan importen och återförsäljningen lades till det minimiimportpris som fastställdes i rådets förordning (EG) nr 2022/95) och de faktiska återförsäljningspriserna per ton i två medlemsstater (Frankrike och Förenade kungariket), som påstods stå för 82 % av konsumtionen av ammoniumnitrat i gemenskapen.

3. Återupptagande av undersökningen

(5) De framlagda bevisen ansågs vara tillräckliga. Därför meddelade kommissionen den 29 maj 1997 genom ett tillkännagivande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (7) att undersökningen rörande de antidumpningsåtgärder som var tillämpliga på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland skulle återupptas i enlighet med artikel 12 i grundförordningen och därefter inleddes den nya undersökningen.

(6) Kommissionen meddelade officiellt de tillverkare/exportörer och importörer/handlare/distributörer som den visste var berörda, företrädarna för det exporterande landet och gemenskapstillverkarna att undersökningen skulle återupptas. Berörda parter bereddes möjlighet att skriftligen lämna sina synpunkter och att begära att bli hörda. Alla parter som begärde att få bli hörda beviljades detta. Skriftliga och muntliga synpunkter ingavs även av en del importörer/handlare/distributörer samt av EFMA och några av dess medlemmar. Kommissionen skickade frågeformulär direkt till alla tillverkare/exportörer och importörer/handlare/distributörer som den visste var berörda.

a) Tillverkare/exportörer i ursprungslandet och deras närstående företag

Inga svar mottogs inom den fastställda tidsfristen. En tillverkare/exportör svarade efter det att tidsfristen hade gått ut, men svaret kunde inte betraktas som annat än otillräckligt. Detta företag gavs då möjlighet att rätta till bristerna i sitt svar, men gjorde det inte. Företaget underrättades då om att det skulle betraktas som ett icke samarbetsvilligt företag och gavs i enlighet med artikel 18.4 i grundförordningen möjlighet att yttra sig över detta beslut. Efter det att tidsfristen hade löpt ut svarade företaget att det hade lämnat icke förtroliga upplysningar som borde användas av kommissionen. De icke förtroliga uppgifter som redan hade lämnats var dock otillräckliga för den nya undersökningen.

b) Importörer/handlare/distributörer i gemenskapen

Nio icke-närstående importörer/handlare/distributörer gav sig till känna för kommissionen och besvarade frågeformuläret. Av dessa var det två som senare inte samarbetade och därför uteslöts ur den nya undersökningen. Båda företagen underrättades om detta beslut och gavs möjlighet att yttra sig, i enlighet med artikel 18.4 i grundförordningen.

Kommissionen gjorde kontrollbesök hos följande företag:

- Unifert France, SA, Frankrike

- SHB Trading Ltd., Förenade kungariket

- ConAgra Resources Europe Ltd., Förenade kungariket

- Common Market Fertilizers, SA, Belgien

Återstående tre samarbetsvilliga importörer/handlare/distributörer besöktes inte av kommissionen, men de upplysningar som de hade lämnat in med sina svar beaktades vederbörligen.

(7) Den nya undersökningen omfattade perioden från och med 1 april 1996 till och med 31 mars 1997 (nedan kallad "den nya undersökningsperioden").

(8) Den nya undersökningen överskred den normala sexmånadersperiod som anges i artikel 12.4 i grundförordningen på grund av att den markanta bristen på samarbetsvilja försvårade kommissionens arbete att samla in uppgifter.

B. PRODUKT SOM ÄR FÖREMÅL FÖR UNDERSÖKNING

(9) Den produkt som undersöktes på nytt är samma produkt, med ursprung i Ryssland, som ingick i den ursprungliga undersökningen, dvs. ammoniumnitrat, som är ett gödselmedel, som tillverkas i tablett- eller granulatform och som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3102 30 90 (ammoniumnitrat, annan än löst i vatten) och 3102 40 90 (blandningar av ammoniumnitrat med kalciumnitrat eller andra oorganiska ämnen utan gödselverkan, innehållande mer än 28 viktprocent kväve).

C. DEN NYA UNDERSÖKNINGEN

1. Samarbete

(10) Ingen tillverkare/exportör av ammoniumnitrat i Ryssland - eller närstående importör/handlare/distributör i eller utanför gemenskapen - samarbetade i den nya undersökningen. Dessutom var det inte heller många icke-närstående importörer/handlare/distributörer i eller utanför gemenskapen som var samarbetsvilliga, vilket anges nedan i punkt 11.

Därför användes tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Uppgifter som inhämtats från tullmyndigheterna i Förenade kungariket, från branschtidningar, samarbetsvilliga importörer/handlare/distributörer och från gemenskapsindustrin användes där det var lämpligt.

(11) De samarbetsvilliga företagens inköp utgjorde endast 20 % av importen till gemenskapen av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland under den nya undersökningsperioden. Dessutom var ett antal samarbetsvilliga företag icke-samarbetsvilliga företag närstående som också de bedrev handel med ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland. Trots att detta innebar att kommissionen inte kunde vara helt säker på att de inlämnade uppgifterna var fullständiga lämnades de inte utan beaktande, i de fall de var relevanta, eftersom det ansågs att bristerna inte var sådana att de gjorde det orimligt svårt att komma fram till ett rimligt, tillförlitligt avgörande, i enlighet med artikel 18.3 i grundförordningen. I detta avseende användes kostnaderna mellan importen och återförsäljningen, som kontrollerats på plats hos de samarbetsvilliga företag som ansågs ha lämnat de mest utförliga uppgifterna, för att beräkna det återförsäljningspris som rimligen kunde ha förväntats för den berörda produkten efter det att åtgärderna hade införts.

2. Rörelser i återförsäljningspriserna i gemenskapen

(12) I enlighet med artikel 12.1 och 12.2 i grundförordningen fastställdes det huruvida det hade skett sådana rörelser i återförsäljningspriset, som man kunde förvänta sig efter införandet av antidumpningstullar 1995. I synnerhet jämfördes det återförsäljningspris till första oberoende köpare som borde ha förväntats under den nya undersökningsperioden (referenspriset) med det återförsäljningspris man faktiskt konstaterade under samma period (det faktiska återförsäljningspriset).

a) Beräkning av referenspriset

(13) För beräkning av referenspriset ansågs det lämpligt att addera minimiimportpriset, som fastställdes i den ursprungliga undersökningen med alla kostnader som uppkommit mellan importen och återförsäljningen plus ett belopp för vinst.

I avsaknad av lämpliga uppgifter gjordes det emellertid skillnad mellan de kostnader som hänförde sig till import som de samarbetsvilliga importörerna/handlarna/distributörerna svarade för - för vilka de kostnader som uppkommit mellan import och återförsäljning kontrollerades på plats - och dem som hänförde sig till import som de icke samarbetsvilliga företagen svarade för - vilkas kostnader fastställdes på grundval av tillgängliga uppgifter, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(14) Vid beräkningen av de kostnader som uppkommit mellan importen och återförsäljningen för de samarbetsvilliga företagen togs hänsyn till skäliga belopp för tullar, hantering och därmed sammanhängande kostnader, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader (inklusive kreditkostnader) och vinst, belopp som samtliga hade kontrollerats på plats.

Efter det att resultaten av den nya undersökningen hade offentliggjorts hävdade en importör att den vinst som hade använts inte speglade den faktiska vinsten enligt vad som hade kontrollerats på plats. Den vinst som hade använts prövades på nytt och en lämplig justering gjordes.

(15) För de icke samarbetsvilliga företagen togs hänsyn till skäliga belopp för tullar, hantering och därmed sammanhängande kostnader, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader (inklusive kreditkostnader) och vinst, varvid de högsta kostnader som påträffats i de enskilda medlemsstaterna för de samarbetsvilliga företagen användes. Vederbörlig hänsyn togs till det faktum att den import till Förenade kungariket som de icke samarbetsvilliga företagen stod för huvudsakligen skedde i bulk, vilket framgick av den bevisning som tullmyndigheterna lagt fram. Därför inbegreps även kostnaderna för säckar och paketering i beräkningen av de kostnader som uppkommit mellan importen och återförsäljningen beträffande den import till Förenade kungariket som de icke samarbetsvilliga företagen stod för. Vinsten fastställdes på grundval av de uppgifter som fanns med i begäran om en ny undersökning.

(16) När referenspriset, uttryckt i ecu, för återförsäljning i gemenskapen skulle fastställas för den nya undersökningsperioden lades de vägda genomsnittliga kostnader som uppkommit mellan import och återförsäljning samt vinst till det minimiimportpris som fastställts under den ursprungliga undersökningen (fastställt på grundval av priset cif gemenskapens gräns oförtullat).

b) Faktiskt återförsäljningspris sedan åtgärderna införts

(17) Därefter fastställdes det faktiska återförsäljningspriset till den första oberoende köparen för all ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland som importerades till gemenskapen under den nya undersökningsperioden. Härvid gjordes skillnad mellan det faktiska återförsäljningspriset för den import som de samarbetsvilliga importörerna/handlarna/distributörerna stod för och det återförsäljningspris som beräknades för den import som de icke samarbetsvilliga företagen stod för.

(18) Det faktiska återförsäljningspriset för den import som de samarbetsvilliga företagen stod för beräknades på grundval av uppgifter som kontrollerades på plats.

(19) Det faktiska återförsäljningspriset för den import som de icke samarbetsvilliga företagen stod för beräknades på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen och räknades fram månadsvis per medlemsstat för den nya undersökningsperioden med hjälp av marknadspriser som offentliggjordes i branschtidningar. För att inte belöna bristande samarbetsvilja och med hänsyn till det faktum att dessa marknadspriser hänförde sig till all importerad ammoniumnitrat, medan rysk ammoniumnitrat enligt uppgifter som inkommit under den nya undersökningens gång säljs till lägre priser än annan importerad ammoniumnitrat, användes i avsaknad av mer användbara uppgifter de lägsta priser som offentliggjordes i branschtidningarna.

(20) Slutligen beräknades ett enda vägt genomsnittligt faktiskt återförsäljningspris, uttryckt i ecu, för all import av den berörda produkten (både i bulk och förpackad) för den nya undersökningsperioden.

c) Otillräckliga rörelser i återförsäljningspriserna

(21) Skillnaden mellan det faktiska återförsäljningspriset och referenspriset beräknades sedan för att man skulle kunna fastställa huruvida de införda antidumpningsåtgärderna hade lett till tillräckliga rörelser i återförsäljningspriserna.

(22) De antidumpningsåtgärder som införts visade sig ha lett till otillräckliga rörelser i återförsäljningspriserna i gemenskapen. Det faktiska återförsäljningspriset förblev lägre än referenspriset grundat på ett vägt genomsnitt. Denna bristande prisrörelse uttrycks nedan i procent av det vägda genomsnittliga faktiska återförsäljningspriset: 9,0 %.

Med anledning av denna markanta brist på rörelse i återförsäljningspriserna ansågs det inte nödvändigt att fortsätta att undersöka om de senare försäljningspriserna i gemenskapen hade rört sig tillräckligt.

d) Andra faktorer som påverkade det genomsnittliga återförsäljningspriset för produkten sedan antidumpningstullar hade införts

(23) Inga andra skäl anfördes av de berörda parterna och inte heller upptäcktes några andra faktorer under den nya undersökningen, som förklarade varför återförsäljningspriserna, som det visas ovan, inte rörde sig i den utsträckning som rimligen kunde förväntas sedan antidumpningstullen införts.

Vissa importörer hävdade att de låga återförsäljningspriserna avspeglade det dåliga läget på marknaden för ammoniumnitrat. En sådan situation berör dock inte det förhållande som är föremål för övervägande, dvs. att återförsäljningspriserna under den nya undersökningsperioden (1 år) inte i tillräckligt hög grad avspeglade de kostnader som skulle ha uppstått och de vinster som skulle ha gjorts om minimiimportpriset hade respekterats.

e) Slutsats

(24) Rådet drar slutsatsen att för ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland har antidumpningsåtgärderna inte lett till tillräckliga rörelser i återförsäljningspriserna i gemenskapen i den mening som avses i artikel 12.2 i grundförordningen.

3. Omräkning av dumpningsmarginalen

(25) I enlighet med artikel 2 i grundförordningen fastställdes en ny dumpningsmarginal i enlighet med artikel 12.2 i den förordningen.

a) Normalvärde

(26) Eftersom ingen tillverkare/exportör hävdade att någon förändring i normalvärdet hade skett, så som avses i artikel 12.5 i grundförordningen, användes det normalvärde som hade fastställts i den ursprungliga undersökningen för det jämförbara landet, Polen, vid omräkningen av dumpningsmarginalen.

b) Omvärderat exportpris

(27) Ett exportpris beräknades för all ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland, vilket hade importerats till gemenskapen under den nya undersökningsperioden.

(28) För den import som samarbetsvilliga importörer/handlare/distributörer stod för beräknades exportpriserna med hjälp av uppgifter som kontrollerats på plats, på grundval av det pris som dessa aktörer hade betalat eller skulle betala.

(29) Då det inte fanns några exportpriser för den import som de icke samarbetsvilliga företagen stod för beslöts att sådana priser skulle konstrueras i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I detta sammanhang ansågs inte Eurostats importstatistik vara en tillförlitlig grundval att fastställa sådana priser på, eftersom det uppenbarligen existerade en förbindelse eller ett kompensationsarrangemang mellan parterna. Denna synpunkt sammanföll med den bevisning som tullmyndigheterna i Förenade kungariket hade lagt fram och som tydde på att vissa icke samarbetsvilliga företag i allmänhet överskattade exportpriserna. Samma slutsats drogs utifrån de uppgifter beträffande återförsäljningsfakturor som kommissionen förfogar över och som tyder på ett återförsäljningspris som ligger långt under vad som skulle möjliggöra för en importör att bedriva normal handel om minimiimportpriset hade respekterats. Med andra ord, om alla kostnader som uppstått mellan import och återförsäljning dras av från återförsäljningspriset på fakturan till den första oberoende köparen ger det ett importpris vid gemenskapens gräns före tullklarering, som är lägre än minimiimportpriset.

Tillförlitliga exportpriser vid gemenskapens gräns konstruerades därför på grundval av det pris, till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till en oberoende köpare, fastställt i enlighet med artikel 18 i grundförordningen på grundval av tillgängliga uppgifter, dvs. de uppgifter som anges i punkt 19 ovan, med justeringar för alla kostnader som uppstått mellan importen och återförsäljningen, inklusive den antidumpningstull som skall betalas, samt ett rimligt belopp för vinst. Beloppet för vinst fastställdes på grundval av de uppgifter som fanns med i begäran om återupptagande av undersökningen och som har bekräftats av andra källor.

(30) Ett vägt genomsnittligt exportpris fritt gemenskapens gräns beräknades sedan för all import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland.

c) Jämförelse

(31) En rättvis jämförelse gjordes mellan det normalvärde som hade fastställts i den ursprungliga undersökningen och det vägda genomsnittliga exportpriset fastställt enligt ovan, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

d) Dumpningsmarginal(32) Jämförelsen mellan normalvärdet och de omvärderade, vägda genomsnittliga exportpriserna visade att det förekom en högre dumpningsmarginal jämfört med den som fastställdes i den ursprungliga undersökningen. Den omräknade, vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen uttryckt i procent av priset cif fritt gemenskapens gräns är: 41,9 %.

e) Slutsats

(33) Eftersom den nya undersökningen har visat att gällande åtgärder har lett till otillräcklig rörelse i återförsäljningspriserna i gemenskapen och att dumpningsmarginalerna har ökat måste gällande åtgärder, i enlighet med artikel 12.3 i grundförordningen, ändras i linje med de nya avgörandena beträffande exportpriserna.

4. Förslag till ändring av de tillämpliga åtgärderna

(34) De åtgärder som hittills har tillämpats har inte haft avsedd effekt på återförsäljningspriset för ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland på grund av att gällande antidumpningsåtgärder absorberades. De faktiska återförsäljningspriserna under den nya undersökningsperioden avspeglade inte de kostnader som uppstått mellan importledet och återförsäljningsledet.

Under den nya undersökningen övervägdes huruvida det skulle vara lämpligt att helt enkelt höja minimiimportpriset så att det avspeglade den ökade dumpningsmarginalen.

Just det faktum att antidumpningstullarna i form av ett minimiimportpris har absorberats innebär emellertid att alla höjningar av nivån för minimiimportpriset kan bli precis lika ineffektiva när det gäller ändring av återförsäljningspriser eller senare försäljningspriser i gemenskapen.

Av det föregående framgår att den flexibilitet som de ryska tillverkarna/exportörerna har tillåtits genom de hittills tillämpade rörliga antidumpningstullarna inte har lett till tillräckligt ändrade priser för ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland för att dumpningens skadliga verkningar skall ha avhjälpts.

(35) Avgörandena i den nya undersökningen - och erfarenheterna av de tidigare antidumpningsåtgärder som införts på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland, vilka medförde överträdelse av ett åtagande under det första året efter att det hade godtagits av kommissionen (se punkt 1 ovan) - leder till slutsatsen att det är välbetänkt att även ändra åtgärdernas form. Med hänsyn till att en värdetull på denna säsongsbetingade och priskänsliga produkt kan komma att absorberas, anser rådet det lämpligt att ändra den slutgiltiga antidumpningstull som införts på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland från det minimiimportpris som för närvarande gäller till en specificerad tull per ton. Denna form av antidumpningsåtgärd bör vara mer effektiv när det gäller att ändra återförsäljningspriserna och därmed avhjälpa dumpningens skadliga verkningar.

En importör hävdade att problemet med absorbering av gällande antidumpningstull var begränsat till import i bulk och att en specificerad tull visserligen var skälig för import i bulk men att minimiimportpriset borde fortsätta att gälla för import i säckar. Förtjänsterna hos detta argument övervägdes men det accepterades inte av den anledningen att resultaten av den nya undersökningen tydde på att absorbering av tullar inte var något som var begränsat till den import som skedde i bulk.

En tillverkare i Ryssland, som inte hade gett sig till känna vid något tillfälle innan resultaten av den nya undersökningen lämnades ut, föreslog ett åtagande. Detta förslag övervägdes men bedömdes som omöjligt att acceptera på grund av de ryska tillverkarnas/exportörernas fullständiga brist på samarbete.

(36) Den nya nivån på antidumpningstullen fastställdes genom att skillnaden mellan exportpriserna i den ursprungliga undersökningen och exportpriserna i den nya undersökningen lades till den tidigare tullnivån (minimiimportpriset minus exportpriset vid gemenskapens gräns i den ursprungliga undersökningen). Den ändrade tull som skall tas ut per ton netto vid gemenskapens gräns är 26,3 ecu per ton.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2022/95 skall ersättas med följande:

"2. Den antidumpningstullsats som skall tillämpas skall vara 26,3 ecu per ton."

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 23 mars 1998.

På rådets vägnar

M. MEACHER

Ordförande

(1) EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 2331/96 (EGT L 317, 6.12.1996, s. 1).

(2) EGT L 129, 21.5.1994, s. 24.

(3) EGT C 158, 9.6.1994, s. 3.

(4) EGT L 198, 23.8.1995, s. 1.

(5) EGT L 198, 23.8.1995, s. 29.

(6) EGT L 198, 23.8.1995, s. 27.

(7) EGT C 162, 29.5.1997, s. 5.