Införande av en preliminär antidumpningstull på vissa linor och kablar, av järn eller stål, med ursprung i Ryska federationen, Konungariket Thailand, Tjeckiska republiken och Republiken Turkiet och om godtagande av åtaganden som gjorts av vissa exportörer i Tjeckiska republiken och Republiken Turkiet

Avis juridique important

Kommissionens förordning (EG) nr 230/2001 av den 2 februari 2001 om införande av en preliminär antidumpningstull på vissa linor och kablar, av järn eller stål, med ursprung i Ryska federationen, Konungariket Thailand, Tjeckiska republiken och Republiken Turkiet och om godtagande av åtaganden som gjorts av vissa exportörer i Tjeckiska republiken och Republiken Turkiet Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 034 , 03/02/2001 s. 0004 - 0027

Kommissionens förordning (EG) nr 230/2001

av den 2 februari 2001

om införande av en preliminär antidumpningstull på vissa linor och kablar, av järn eller stål, med ursprung i Ryska federationen, Konungariket Thailand, Tjeckiska republiken och Republiken Turkiet och om godtagande av åtaganden som gjorts av vissa exportörer i Tjeckiska republiken och Republiken Turkiet

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 2238/2000(2), särskilt artikel 7 i denna, och

av följande skäl:

A. FÖRFARANDE

(1) Inledande

(1) Den 5 maj 2000 offentliggjorde kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivande om inledande) i Europeiska gemenskapernas offciella tidning(3) att ett antidumpningsförfarande hade inletts avseende import till gemenskapen av vissa linor och kablar, av järn eller stål, med ursprung i Malaysia, Sydkorea, Ryssland, Thailand, Tjeckien och Turkiet.

(2) Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs i mars 2000 av Liaison Committee of European Union Wire Rope Industries, EWRIS (Sambandskommittén för stållineindustrin i Europeiska unionen, nedan kallad den klagande) som företrädare för gemenskapstillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall 76 %, av gemenskapens tillverkning av den berörda produkten. Klagomålet ansågs innehålla tillräcklig bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada för att motivera att ett förfarande inleddes.

(3) Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkare, exportörer och importörer som såvitt känt var berörda, deras intresseorganisationer, företrädarna för de berörda exportländerna, associeringsrådet EU-Tjeckien, associeringsrådet EG-Turkiet, den klagande samt alla kända gemenskapstillverkare, råvaruleverantörer och användare om att ett förfarande inletts. Berörda parter gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angivits i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(4) Ett antal exporterande tillverkare i de berörda länderna, gemenskapstillverkare och importörer lämnade synpunkter skriftligen, Alla parter som begärde detta inom den angivna tidsfristen och som visade att det fanns särskilda skäl till att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(5) Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som såvitt känt var berörda och till alla andra företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som angivits i tillkännagivandet om inledande. Frågeformuläret besvarades av de 19 gemenskapstillverkarna, 11 exporterande tillverkare i de berörda länderna och deras närstående importörer i gemenskapen, en icke-närstående importör i gemenskapen och en råvaruleverantör. Ingen användare besvarade frågeformuläret.

(6) För att de ryska exporterande tillverkare som så önskade skulle kunna inge en ansökan om status som företag som bedriver sin verksamhet under marknadsekonomiska förhållanden (nedan kallad marknadsekonomisk status) eller om individuell behandling sände kommissionen ansökningsformulär för detta ändamål till de ryska företag som den visste var berörda. Inga andra företag gav sig till känna inom den tidsfrist som angivits i tillkännagivandet om inledande. Två företag ansökte om marknadsekonomisk status i enlighet med artikel 2.7 b i förordning (EG) nr 384/96 (nedan kallad grundförordningen) alternativt individuell behandling om det i samband med undersökningen skulle fastställas att de inte uppfyllde villkoren för marknadsekonomisk status.

(7) Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde nödvändiga för sitt preliminära fastställande av dumpning, skada och gemenskapens intresse och gjorde kontrollbesök på plats hos följande företag:

a) Gemenskapstillverkare

- BTS Drahtseile GmbH, Gelsenkirchen, Tyskland,

- Randers Rebslaaeri A/S, Randers, Danmark,

- Redaelli Tecna Cordati, Gardone VT, Italien,

- Trefileurope, Bourg-en-Bresse, Frankrike,

- Trenzas y Cables, SL, Barberà del Vallès, Spanien.

b) Exporterande tillverkare

Tjeckien

- ZDB as, Bohumín och dess närstående exportör, Prag.

Sydkorea

- Kiswire Ltd, Seoul och Pusan,

- Chung Woo Rope Co., Pusan,

- DSR Wire Corp., Suncheon.

Malaysia

- Kiswire Sdn. Bhd, Johor Bahru.

Ryssland (kontroll av marknadsekonomisk status)

- Cherepovetsky Staleprokatny Zavod, Cherepovets.

Thailand

- Usha Siam Steel Industries plc.

Turkiet

- Celik Halat ve Tel Sanayii AS, Istanbul/Izmit,

- Has Celik ve Halat Sanayi Ticaret AS, Kayseri.

c) Närstående importörer i gemenskapen

Förenade kungariket

- Usha Martin UK Ltd, Clydebank.

Danmark

- Usha Martin Scandinavia A/S, Vallensbaek Strand.

Nederländerna

- Kiswire Europe BV, Dongen.

(8) Undersökningen rörande dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 april 1999 till och med den 31 mars 2000 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen rörande skadeindikatorernas utveckling omfattade perioden från och med den 1 januari 1997 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

2. Berörd produkt och likadan produkt

a) Berörd produkt

(9) Den produkt som berörs är linor och kablar, inbegripet slutet tågvirke, av järn eller stål, dock ej av rostfritt stål, med ett största tvärmått av mer än 3 mm, med eller utan anslutningar. Inom branschen benämns dessa produkter ofta "stållinor". Vid undersökningen fastställdes det att järn inte kan användas som råvara vid tillverkningen av linor och kablar. Stållinor klassificeras för närvarande enligt KN-numren 7312 10 82, 7312 10 84, 7312 10 86, 7312 10 88 och 7312 10 99.

(10) En stållina består av tre huvudsakliga delar: den ståltråd som bildar kardelen, kardelerna som är lindade kring en kärna och själva kärnan. Dessa beståndsdelar har olika utformning beroende på de fysiska krav som ställs i den tilltänkta användningen av stållinan. Det förekommer olika kvaliteter av ståltråd med olika draghållfasthet och diameter. Ståltråden kan vara galvaniserad (t.ex. överdragen med zink) eller blank. Kurdelen erhåIls genom nära sammanslagning av flera trådar lagda i olika geometriska mönster eller konstruktioner (t.ex. standard, seale, filler och warrington). Mängden ståltråd och dess storlek och kvalitet är avgörande för egenskaperna hos den enskilda typen av stållina. Kardelerna sätts vanligen samman och lindas runt en kärna som kan vara av fibermaterial (naturligt eller syntetiskt), stål eller en kombination av bägge. Det finns också andra specifikationer för stållinor, t.ex. slagningsriktning, om de är förformade eller inte eller har andra särskilda egenskaper (kompakta, kabelslagning, graden av rotationsfrihet). De har i regel runt tvärsnitt, men kan också vara rektangulära. Stållinor kan vara tillkapade i längder eller vara utrustade med anslutningar (krokar, ringar) och kan vara plastöverdragna.

(11) Stållinor används i en mängd olika tillämpningar, inbegripet för fiskeri, sjöfart/skeppsfart, olje- och gasindustri, gruvdrift, skogsbruk, linbanetransport, väg- och vattenbyggnadsarbeten, byggnadsverksamhet samt hissar. Alla stållinor konstaterades ha samma grundläggande fysiska egenskaper (dvs. den ståltråd som bildar kardelen, kardelerna som är lindade kring en kärna och själva kärnan).

(12) Flera berörda parter hävdade att stållinor borde delas upp i två olika produkter, nämligen stållinor för allmänna ändamål och stållinor för särskilda ändamål (inbegripet slutet tågvirke). De hävdade att stållinor för särskilda ändamål, eller åtminstone slutet tågvirke(4), inte borde omfattas av förfarandet, eftersom de skilde sig väsentligt från stållinor för allmänna ändamål med avseende på fysiska egenskaper, tillverkningsprocess, slutlig användning, slutliga marknader och priser.

(13) Det framgick av undersökningen att det tillverkas många olika typer av ståIlinor med vissa skillnader i fysiska och tekniska egenskaper och att de olika typerna av stållinor kan klassificeras i ett antal produktgrupper utifrån fysiska och tekniska egenskaper. Det konstaterades emellertid att alla stållinor hade samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och att även om produkterna längst ner och högst upp i sortimentet inte var utbytbara var detta fallet för produkter i närliggande grupper. Följaktligen drogs slutsatsen att det förekommer en viss grad av överlappning och konkurrens mellan stållinor i olika grupper. Produkter i samma grupp kan dessutom ha olika användningar. Eftersom det inte finns någon tydlig skiljelinje mellan de olika i slagen av stållinor och de alla har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper betraktas alla stållinor som en och samma produkt.

b) Likadan produkt

(14) Några berörda parter hävdade att den berörda produkten och den produkt som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden skiljer sig åt så till vida att den förstnämnda huvudsakligen utgörs av stållinor för allmänna ändamål, under det att den senare huvudsakligen utgörs av stållinor för särskilda ändamål. Med hänsyn till de skäl som anges i skäl 13 kunde detta påstående inte godtas.

(15) Kommissionen konstaterade att det inte fanns några betydande skillnader i de grundläggande fysiska och tekniska egenskaperna mellan de olika slagen av stållinor (se beskrivningen ovan). När det gäller stållinornas användning och bruk konstaterades det att alla stållinor, trots att det finns ett stort antal användarindustrier, hade samma användning, dvs. att överföra styrka. Dessutom konstaterades det att stållinorna inom varje produktslag var utbytbara. Stållinor som tillverkades och såIdes på den inhemska marknaden i Malaysia, Sydkorea, Thailand, Tjeckien och Turkiet, stållinor som exporterades till gemenskapen från de berörda länderna och de stållinor som tillverkades och såldes av gemenskapsindustrin konstaterades ha samma fysiska och tekniska egenskaper och användningar. Detta konstaterades gälla även för stållinor som exporterades till gemenskapen från Ryssland och för stållinor som tillverkades och såldes av gemenskapsindustrin.

(16) Följaktligen konstaterades att stållinor som tillverkades och såldes av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden och stållinor med ursprung i de berörda länderna som exporterades till gemenskapen var att anse som likadana produkter i enlighet med artikel 1.4 i grundförordningen. Kommissionen drog även slutsatsen att stållinor som tillverkades och såldes på den inhemska marknaden i Malaysia, Sydkorea, Thailand, Tjeckien och Turkiet och stållinor med ursprung i de berörda länderna som exporterades till gemenskapen var att anse som likadana produkter. På samma sätt var stållinor som tillverkades och såIdes på den inhemska marknaden i Sydkorea och stållinor med ursprung i Ryssland som exporterades till gemenskapen att anse som likadana produkter.

B. DUMPNING

1. Allmän metod

(17) Den allmänna metod som beskrivs nedan har tillämpats för alla berörda exportländer. Undersökningsresultaten rörande dumpning beskriver följaktligen endast den särskilda situationen för var och ett av de sex berörda länderna.

a) Normalvärde

(18) När det gäller fastställandet av normalvärdet fastställde kommissionen först för varje exporterande tillverkare huruvida dess sammanlagda inhemska försäljning av stållinor var representativ i förhållande till dess sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen ansågs den inhemska försäljningen vara representativ om den sammanlagda inhemska försäljningsvolymen för varje exporterande tillverkare motsvarade minst 5 % av tillverkarens sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen.

(19) Därefter identifierade kommissionen de företag som hade en representativ inhemsk försäljning de typer av stållinor bland dem som såldes på den inhemska marknaden som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som exporterades till gemenskapen. Allmänt sett ansågs stållinor, med eller utan anslutningar, med samma diameter, hopsättning, antal kardeler och trådar per kardel, kärna, trådmaterial, egenskaper, överdrag, ytbehandling och draghållfasthet vara direkt jämförbara. En exporterande tillverkare hävdade att man vid identifieringen av direkt jämförbara produktslag även borde beakta brottlast, diametertolerans, användning, brottöjning, rostskyddsegenskaper, extraordinär längd och bredd och linor för särskilda ändamål. Den alternativa kategorisering av jämförbara produktslag som föreslogs av denna exporterande tillverkare omfattade endast några av dessa ytterligare faktorer och analysen av de priser som togs ut av denna exporterande tillverkare visade inte att dessa ytterligare faktorer hade inverkat på priserna. Följaktligen avvisades detta påstående. Ingen annan berörd part invände mot de kriterier som föreslagits av kommissionen.

(20) För varje typ av stållina som de exporterande tillverkarna sålde på den inhemska marknaden och som konstaterades vara direkt jämförbar med de typer som exporterades till gemenskapen fastställdes huruvida den inhemska försäljningen var tillräckligt representativ i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss typ av stållina ansågs vara representativ om den sammanlagda inhemska försäljningen av denna typ under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda exportförsäljningen till gemenskapen av den jämförbara typen av stållina.

(21) Kommissionen undersökte även huruvida den inhemska försäljningen av varje produkttyp kunde anses ha skett vid normal handel genom att fastställa andelen lönsam försäljning av den berörda typen till oberoende kunder. I de fall den försäljning som skedde till ett nettopris motsvarande minst den beräknade tillverkningskostnaden (även kallad den lönsamma försäljningen) utgjorde minst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen och om det vägda genomsnittliga priset för den produkttyp motsvarade minst tillverkningskostnaden, fastställdes normalvärdet på grundval av det vägda genomsnittliga priset för all inhemsk försäljning under undersökningsperioden, oavsett om all denna försäljning var lönsam eller inte. I de fall volymen lönsam försäljning utgjorde mindre än 80 % men mer än 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen fastställdes normalvärdet på grundval av det vägda genomsnittliga priset för den lönsamma försäljningen enbart.

(22) I de fall andelen lönsam försäljning av en viss typ av stållinor utgjorde mindre än 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen ansågs försäljningen av denna typ inte ha skett i tillräckliga mängder för att det skulle vara möjligt att fastställa normalvärdet på grundval av det inhemska priset.

(23) I de fall det inte var möjligt att använda de inhemska priserna för en viss typ av stållinor som såldes av en exporterande tillverkare fastställdes, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen, normalvärdet på grundval av ett vägt genomsnitt av de priser som togs ut av andra tillverkare i det berörda landet för representativ inhemsk försäljning av motsvarande produktslag vid normal handel, under förutsättning att dessa uppgifter fanns tillgängliga.

(24) I de fall försäljningen var otillräcklig eller ingen annan producent i det berörda landet hade någon representativ inhemsk försäljning av ett visst produktslag konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen på grundval av tillverkningskostnaden (vid behov med justeringar) för de exporterade produktslagen, jämte ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och en skälig vinst. För detta ändamål undersökte kommissionen huruvida uppgifterna om varje berörd exporterande tillverkares försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst på den inhemska marknaden var att anse som tillförlitliga.

(25) De faktiska försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader ansågs vara tillförlitliga i de fall det berörda företagets inhemska försäljning av den likadana produkten kunde anses vara representativ. Den inhemska vinstmarginalen fastställdes på grundval av den inhemska försäljningen av den berörda produkten vid normal handel (se skäl 21).

b) Exportpris

(26) I samtliga fall där stållinorna exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, nämligen på grundval av de priser som faktiskt betalades eller skulle betalats.

(27) I de fall exportförsäljningen skedde till en närstående importör konstruerades exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, nämligen på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången såIdes vidare till en oberoende köpare. I dessa fall gjordes justeringar för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen samt förväntad vinst, i syfte att fastställa ett tillförlitligt exportpris. Eftersom de uppgifter som lämnats av den enda ickenärstående importören som samarbetade i undersökningen var ofullständiga fastställdes importörernas vinstnivå på grundval av de uppgifter som lämnats av de icke-närstående importörer av den berörda produkten som samarbetade i ett tidigare förfarande avseende samma produkt(5) och med hänsyn till vad som ansågs vara skäligt för de funktioner som utfördes av de berörda parterna. Vinstnivån fastställdes på denna grundval till 5 %.

c) Jämförelse

(28) I syfte att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset gjordes justeringar för olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

d) Dumpningsmarginal för de undersökta företagen

(29) Enligt artikel 2.11 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalerna på grundval av en jämförelse i samma handelsled mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje produktslag och det vägda genomsnittliga exportpriset fritt fabrik. Om det fanns ett mönster för exportpriserna vilket väsentligen skilde sig mellan olika inköpare, regioner eller tider och den metod som tidigare beskrivits inte till fullo återspeglade den dumpning som förekom, jämfördes det normalvärde som fastställts på grundval av ett vägt genomsnitt med priserna för alla enskilda exporttransaktioner till gemenskapen.

e) Övrig dumpningsmarginal

(30) Dumpningsmarginalen för de exporterande tillverkare som varken besvarade frågeformuläret eller gav sig till känna på annat sätt fastställdes på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen.

(31) I syfte att fastställa graden av samarbetsvilja totalt sett gjordes en jämförelse mellan de exportvolymer som enligt uppgift från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna exporterats till gemenskapen från varje land som omfattades av undersökningen och motsvarande importuppgifter från Eurostat.

(32) Kommissionen beslutade att fastställa den övriga dumpningsmarginalen för de länder som uppvisade en hög grad av samarbetsvilja till den nivå som fastställts för den samarbetsvilliga exporterande tillverkare som hade den högsta dumpningsmarginalen.

(33) Uppgifter från den exporterande tillverkare som hade den högsta dumpningsmarginalen användes även för de länder som uppvisade en låg grad av samarbetsvilja eller där det fanns bevisning för att exportörer som var kända avsiktligen inte samarbetade i undersökningen. I detta fall fastställdes emellertid den övriga dumpningsmarginalen till den högsta dumpningsmarginal som konstaterats för representativa produktslag tillverkade av den nämnda exporterande tillverkaren. Detta tillvägagångssätt användes, eftersom det inte fanns skäl att anta att någon exporterande tillverkare i det berörda landet skulle ha tillämpat dumpning på en lägre nivå än en samarbetsvillig exporterande tillverkare i samma land.

(34) Detta tillvägagångssätt för icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare ansågs även nödvändigt för att förhindra icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare från att dra nytta av att de inte samarbetade.

2. Tjeckien

(35) Två företag besvarade frågeformuläret för exporterande tillverkare. Det svar som lämnades av en tjeckisk exporterande tillverkare var emellertid inte tillräckligt fullständigt för att det skulle vara möjligt för kommissionen att komma fram till ett rimligt tillförlitligt undersökningsresultat. Bland annat hade inga granskade räkenskaper eller andra redovisningshandlingar lämnats. Några uppgifter om tillverkningskostnader, export till gemenskapen (bortsett från sammanlagda siffror) eller den inhemska försäljningen av den berörda produkten hade heller inte lämnats. I enlighet med artikel 18.4 i grundförordningen underrättades företaget om att uppgifterna inte var tillräckliga för att det skulle vara möjligt att göra ett individuellt fastställande och gavs tillfälle att lämna ytterligare förklaringar. Eftersom företaget inte rättade till några av de viktigaste bristerna som konstaterats underrättades det om att de preliminära undersökningsresultaten för dess del skulle komma att fattas på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen. Något kontrollbesök gjordes inte hos detta exporterande företag, i enlighet med artikel 16.1 i grundförordningen. För detta företag fastställdes en övrig antidumpningsmarginal i enlighet med den metod som anges i skäl 33.

a) Normalvärde

(36) För de produktslag som såldes i gemenskapen och på den inhemska marknaden i representativa mängder vid normal handel fastställdes normalvärdet på grundval av de inhemska försäljningspriserna, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen.

(37) Eftersom det inte fanns någon representativ inhemsk försäljning av jämförbara modeller och någon annan exporterande tillverkare i Tjeckien inte var samarbetsvillig beräknades normalvärdet för de flesta produktslagen i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen. Företagets egna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och dess egen vinst på den inhemska försäljningen av den berörda produkten vid normal handel lades till tillverkningskostnadema för de exporterade produktslagen.

b) Exportpris

(38) Den exporterande tillverkarens exportförsäljning till gemenskapen av den berörda produkten skedde i sin helhet till oberoende importörer i gemenskapen, oavsett om den skedde direkt eller genom den exportör som var tillverkaren närstående. Följaktligen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen till det pris som faktiskt betalades eller skulle betalats för den berörda produkten när den såldes på export till gemenskapen.

c) Jämförelse

(39) Justeringar gjordes för olikheter i handelsled, transport-, försäkrings-, hanterings-, lastnings- och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader och kreditkostnader, när detta var tillämpligt och berättigat.

(40) Eftersom den närstående exportörens funktioner kan anses vara desamma som för en handlare som arbetar på provisionsbasis, minskades de priser som det närstående handelsdotterbolaget tog ut av oberoende kunder i gemenskapen med 5 % för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Denna siffra uppskattades på grundval av de provisioner som två sydkoreanska exporterande tillverkare betalade till en icke-närstående agent för transaktioner avseende den berörda produkten och den ansågs rimlig med hänsyn till den närstående handlarens delaktighet i exportörens försäljningsverksamhet.

d) Dumpningsmarginal

(41) I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten. Trots att det uppgivits att det fanns ett mönster för exportpriserna vilket väsentligen skilde sig mellan olika inköpare, regioner eller tider, återspeglade denna metod till fullo den dumpning som förekom.

(42)

>Plats för tabell>

(43) Eftersom en exporterande tillverkare som var känd inte samarbetade användes den metod för länder med en låg grad av samarbetsvilja som beskrivs i skäl 33 för att fastställa en preliminär övrig dumpningsmarginal för Tjeckien. På denna grundval fastställdes den övriga dumpningsmarginalen till 66 %.

3. Sydkorea

(44) Med hänsyn till det stora antal sydkoreanska exporterande tillverkare som nämns i klagomålet och de tidsfrister som anges i artikel 6.9 i grundförordningen avsåg kommissionen först att genomföra undersökningen rörande dumpning så vitt gäller Sydkorea på grundval av ett stickprov av exportörer i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Emellertid kontaktade endast tre exporterande tillverkare kommissionen och lämnade de uppgifter som begärdes i tillkännagivandet om inledande inom 15 dagar efter det att tillkännagivandet hade offentliggjorts. Följaktligen ansågs det inte nödvändigt att använda stickprovsmetoden. Dessa tre exporterande tillverkare besvarade frågeformuläret för exporterande tillverkare. En importör som var en av de exporterande tillverkarna närstående besvarade frågeformuläret för närstående importörer.

a) Normalvärde

(45) En sydkoreansk exporterande tillverkare som köper råvaran (tråd) från ett närstående företag begärde att kommissionen skulle använda det närstående företagets tillverkningskostnad för råvaran vid beräkningen av tillverkningskostnaden för den berörda produkten. Denna begäran avvisades, eftersom företaget tagit upp dessa kostnader i sin bokföring till inköpspriset som konstaterades vara marknadsmässigt och således ansågs återspegla tillverkningskostnaden för den berörda produkten på ett rimligt sätt.

(46) En annan exporterande tillverkare uppgav inte samtliga försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader i samband med tillverkningen och försäljningen av den berörda produkten. Med hänsyn till att denna part hade handlat efter bästa förmåga och att de uppgifter som lämnats var kontrollerbara kunde kommissionen på grundval av uppgifter som inhämtats och kontrollerats på plats korrigera de siffror som angivits i frågeformuläret.

(47) För de flesta produktslag som exporterades till gemenskapen fastställdes normalvärdet på grundval av det inhemska försäljningspriset för jämförbara produktslag, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen.

(48) För andra produktslag som exporterades till gemenskapen fastställdes normalvärdet på grundval av ett vägt genomsnitt av de priser som andra tillverkare i det berörda landet tog ut vid representativ inhemsk försäljning av motsvarande produktslag, vid normal handel, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen.

(49) För övriga produktslag konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

b) Exportpris

(50) En betydande del av exportförsäljningen till gemenskapen skedde direkt till oberoende kunder. För denna försäljning fastställdes exportpriset på grundval av de priser som faktiskt betalades eller skulle betalats vid export till gemenskapen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

c) Jämförelse

(51) Justeringar gjordes för olikheter i fysiska egenskaper, importavgifter, transport-, försäkrings-, hanterings-, lastnings- och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, kreditkostnader och provisioner, när detta var tillämpligt och berättigat.

(52) En exporterande tillverkare begärde en justering för olika handelsled. Företaget ansåg att de indirekta kostnaderna för den inhemska försäljningen borde dras av från det inhemska försäljningspriset vid beräkningen av normalvärdet på samma sätt som försäljningskostnaderna för dess närstående importör i gemenskapen drogs av från återförsäljningspriset vid konstruktionen av exportpriset. Alternativt begärde företaget att kommissionen skulle bortse från den exportförsäljning till gemenskapen som skett genom dess närstående importör.

(53) Dessa önskemål kunde inte tillmötesgås. Det faktum att en närstående importör deltar utgör i sig inget skäl för att göra något avdrag i samband med beräkningen av normalvärdet. Fastställandet av exportpriset och den jämförelse som därefter sker mellan detta exportpris och normalvärdet utgör två skilda steg, för vilka helt olika regler gäller. Enligt det preliminära undersökningsresultatet skedde inte exportförsäljningen och den inhemska försäljningen i olika handelsled. Det är att märka att den export till gemenskapen som skedde genom den närstående importören var betydande.

(54) Samma företag begärde en justering av både den inhemska försäljningen och exportförsäljningen för olikheter i andra faktorer, nämligen företagets kostnader för inspektionsavgifter och behandling utanför företaget (tillkapning i längder eller utrustning med anslutningar) för viss försäljning i syfte att uppfylla kundernas önskemål. Det ansågs lämpligare att bevilja denna justering som en justering för olikheter i fysiska egenskaper. Justeringen uppgår till ett belopp motsvarande en rimlig uppskattning av marknadsvärdet för den olikhet som fastställts av kommissionen.

d) Dumpningsmarginal

(55) I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den berörda produkten som exponerades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten.

(56)

>Plats för tabell>

(57) De tre exporterande tillverkarna förefaller (enligt Eurostats importuppgifter) svara för all sydkoreansk export till gemenskapen av den berörda produkten. För att bedöma huruvida den landsomfattande dumpningsmarginalen understeg miniminivån fastställdes en vägd genomsnittlig dumpningsmarginal. Denna marginal uppgick till 1,2 %.

4. Malaysia

(58) Ett företag besvarade frågeformuläret för exporterande tillverkare. Ett företag i gemenskapen som var denna exporterande tillverkare närstående besvarade frågeformuläret för närstående importörer.

a) Normalvärde

(59) För de flesta produktslag som exporterades till gemenskapen fastställdes normalvärdet på grundval av det inhemska försäljningspriset för jämförbara produktslag i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen.

(60) För övriga pruduktslag konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

b) Exportpris

(61) En betydande del av exportförsäljningen till gemenskapen skedde till en närstående importör i gemenskapen. För denna försäljning konstruerades exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen.

c) Jämförelse

(62) Justeringar för olikheter i fysiska egenskaper, importavgifter, transport-, försäkrings-, hanterings-, lastnings- och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, kreditkostnader och provisioner, gjordes när detta var tillämpligt och berättigat.

(63) Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren begärde en justering för olika handelsled på samma grundval som en av de sydkoreanska samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Det konstaterades emellertid att den inhemska försäljningen och exportförsäljningen inte skedde i olika handelsled. Denna begäran kunde inte godtas av de skäl som anges i skäl 53.

d) Dumpningsmarginal

(64) I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten.

(65)

>Plats för tabell>

(66) Den exporterande tillverkaren förefaller (enligt Eurostats importuppgifter) svara för all malaysisk export till gemenskapen av den berörda produkten. Den preliminära dumpningsmarginal som fastställts för denna enda tillverkare gäller följaktligen för hela landet.

5. Thailand

(67) Ett företag besvarade frågeformuläret för exporterande tillverkare. Två företag i gemenskapen som var denna exporterande tillverkare närstående besvarade frågeformuläret för närstående importörer.

a) Normalvärde

(68) Den thailändska exporterande tillverkaren som också köper sin råvara (valstråd) från ett närstående företag i Indien till ett högre pris än det rådande marknadspriset begärde att kommissionen skulle använda marknadspriset vid beräkningen av tillverkningskostnaden både i samband med fastställandet av huruvida försäljningen hade ägt rum vid normal handel och vid konstruktionen av normalvärdet. Begäran godtogs, eftersom det konstaterades att inköpspriset var ett internpris och således inte enbart återspeglade kostnaderna i samband med tillverkningen och försäljningen av den berörda produkten.

(69) För de flesta produktslag som exporterades till gemenskapen fastställdes normalvärdet på grundval av det inhemska försäljningspriset för jämförbara produktslag, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen.

(70) För övriga produktslag konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

b) Exportpris

(71) All försäljning av stållinor på gemenskapsmarknaden skedde till närstående importörer i gemenskapen. Följaktligen konstruerades exportpriserna i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen.

c) Jämförelse

(72) Justeringar för olikheter i fysiska egenskaper, importavgifter, transport-, försäkrings-, hanterings-, lastnings- och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, kreditkostnader och provisioner, gjordes när detta var tillämpligt och berättigat.

(73) Den exporterande tillverkaren begärde en justering av normalvärdet för finansieringskostnader för mervärdesskatt, i enlighet med artikel 2.10 k i grundförordningen. Begäran grundade sig på det faktum att det tar lång tid för myndigheterna att återbetala mervärdeskatten, vilket medför att företaget får betydande finansiella kostnader för det icke återbetalade mervärdesskattebeloppet. Begäran kunde inte beviljas, eftersom företaget inte kunde påvisa att denna faktor påverkade prisernas jämförbarhet och särskilt att kunderna dessutom genomgående betalade olika priser på den inhemska marknaden på grund av olikheter i denna faktor. Finansieringskostnaderna för mervärdeskatten utgör i själva verket en normal omkostnad.

d) Dumpningsmarginal

(74) I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet med det vägda genomsnittliga exportpriset.

(75)

>Plats för tabell>

(76) Eftersom graden av samarbetsvilja var låg (mindre än 80 % av den thailändska exporten av den berörda produkten till gemenskapen) fastställdes den övriga dumpningsmarginalen till den högsta dumpningsmarginal som konstaterats för den exporterande tillverkarens representativa transaktioner. Den övriga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av priset fritt gemenskapens gräns, före tull, fastställdes till 42,8 %.

6. Turkiet

(77) Två företag besvarade frågeformuläret för exporterande tillverkare.

a) Normalvärde

(78) I överensstämmelse med den allmänna metoden var det möjligt att fastställa normalvärdet för några produktslag på grundval av det inhemska priset för jämförbara produktslag i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen. På grund av den höga inflationen i Turkiet under undersökningsperioden gjorde kommissionen månadsvisa undersökningar av huruvida försäljningen var representativ och skedde vid normal handel.

(79) För alla andra typer av den berörda produkten som de samarbetsvilliga företagen exporterade till gemenskapen konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen. Företagens egna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader på hemmamarknaden samt vinst vid försäljning på den inhemska marknaden vid normal handel lades till tillverkningskostnaden. För att der höga inflationen skulle beaktas beräknades konstruerade normalvärden för var och en ar de månader som undersökningsperioden omfattade.

b) Exportpris

(80) De samarbetsvilliga företagens försäljning av den berörda produkten på gemenskapens marknad skedde i sin helhet till oberoende kunder i gemenskapen. Exportpriset fastställdes därför i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

c) Jämförelse

(81) Justeringar har i tillämpliga och motiverade fall gjorts för olikheter i importavgifter och indirekta skatter, rabatter, avdrag och kvantiteter, transport-, försäkrings-, hanterings-, lastnings- och därmed sammanhängande kostnader, kostnader för kredit och tekniskt bistånd samt provisioner.

(82) En exporterande tillverkare begärde att normalvärdet skulle justeras, i enlighet med artikel 2.10 b i grundförordningen, för en skatt på 3 % som erlagts för importerade råvaror för vilka inköpsvillkoren medgav betalningsanstånd. Skatten i fråga skulle nämligen inte komma att tas ut för råvaror som användes för att tillverka stållinor vilka så småningom skulle exporteras. Vid kontrollen på platsen konstaterades det att företagen i början av varje år fick ett medgivande om att skattefritt imponera en viss, på grundval av det föregående årets export av färdiga produkter beräknad, mängd råvaror, oavsett om råvarorna i fråga skulle ingå i slutprodukter som skulle säljas på den inhemska marknaden eller i färdiga produkter för export. Det fanns alltså ingen möjlighet att fastställa att skatten hade erlagts för importerade råvaror som fysiskt ingick i stållinor vilka avsatts på den inhemska marknaden. Denna begäran avvisades därför.

(83) En exporterande tillverkare begärde att de inhemska priserna skulle justeras, i enlighet med artikel 2.10 d i i grundförordningen, för olika handelsled, eftersom all exportförsäljning till gemenskapen avsåg återförsäljare, medan den inhemska försäljningen skedde både till återförsäljare och slutanvändare. Justeringen beviljades inte, eftersom företaget inte visade att det fanns konsekventa och tydliga olikheter i funktioner och priser i de påstådda olika handelsleden på hemmamarknaden. Den andra exporterande tillverkaren beskrev sina distributionskanaler i gemenskapen och på hemmamarknaden och begärde, dock utan någon förklaring om hur prisjämförbarheten påverkades, en justering. Med ledning av de ytterligare uppgifter som lämnades på platsen kunde dessutom konstateras att företagets distributionskanal i gemenskapen inte kunde beskrivas på det angivna sättet. Någon justering gjordes därför inte i detta skede av undersökningen.

(84) Den justering för olikheter i direkta kostnader för tillhandahållande av garantier som en av de exporterande tillverkarna begärde avvisades delvis, nämligen avseende det belopp som motsvarade de faktiska utgifterna för bankgarantier. Dessa kostnader är att betrakta som normala driftsomkostnader för vilka en justering inte kan begäras. Företagets begäran om justering innefattade också vinst vid försäljningen, vilken i vederbörlig ordning räknades av från priset på de relevanta transaktionerna.

(85) De exporterande tillverkarna framställde bägge, med stöd av artikel 2.10 j i grundförordningen, följande två krav avseende valutaomräkning: i) Exportpriser uttryckta i euro eller i den nationella valutan i en medlemsstat som antagit euron borde först omräknas till US-dollar, eftersom de inhemska priserna uttrycks i US-dollar. Med hänsyn till eurons "kontinuerliga" depreciering gentemot dollarn borde man vid omräkningen tillämpa den växelkurs som gällde 60 dagar före fakturadatum (eller helst, enligt den ena av de exporterande tillverkarna, den växelkurs som gällde i början av undersökningsperioden). ii) Exportpriserna borde sedan omräknas från US-dollar till turkiska lira med tillämpning av den växelkurs som gällde på betalningsdagen.

(86) När det gäller det första kravet konstaterades att den valuta som användes vid fakturering och betalning på den inhemska marknaden var den turkiska liran, medan däremot US-dollar användes vid upprättandet av den inhemska prislistan, detta för att undvika att listan fortlöpande skulle behöva omarbetas på grund av den höga inflationen. Eftersom det för prisjämförelsen var nödvändigt att göra en omräkning från euro till turkiska lira, ansåg kommissionen att den relevanta växelkursen när exportpriserna skulle jämföras med de inhemska priserna var förhållandet mellan euron och den turkiska liran. Det första kravet kunde således inte tillmötesgås. Kommissionen kunde inte heller tillmötesgå företagens andra krav. Enligt artikel 2.10 j i grundförordningen har exportörerna visserligen en viss tid på sig att anpassa sina exportpriser så att de återspeglar varaktiga förändringar av valutakurserna, men någon justering med hänsyn till växelkursfluktuationer som inträffar efter försäljningsdagen medges inte.

(87) De exporterande tillverkarna begärde bägge, enligt artikel 2.10 k i grundförordningen, en justering av normalvärdena för täckning av kostnaden för att finansiera betalningen av mervärdeskatt mellan dess förfallodag (den 25:e dagen i månaden efter försäljningen) och den dag betalningsskyldigheten inträdde för den inhemska kunden. Denna begäran kunde inte tillmötesgås, eftersom företagen inte kunde visa att denna faktor påverkade prisernas jämförbarhet och, särskilt, att kunderna stadigvarande betalade olika priser på den inhemska marknaden på grund av olikheten avseende denna faktor. Kostnader för att finansiera mervärdeskatt är att betrakta som normala driftsomkostnader.

(88) En av de exporterande tillverkarna, slutligen, begärde enligt artikel 2.10 k grundförordningen att normalvärdet skulle justeras med hänsyn till att den inhemska försäljningen, till skillnad från försäljningen till gemenskapen, var oregelbunden och gällde små kvantiteter. Denna begäran avvisades preliminärt, eftersom företaget inte kvantifierade den och inte kunde visa att denna faktor påverkade prisernas jämförbarhet och, särskilt, att kunderna stadigvarande betalade olika priser på den inhemska marknaden på grund av olikheterna avseende dessa faktorer.

d) Dumpningsmarginal

(89) I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen och det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten. Trots att båda de exporterande tillverkarna hävdade att prismönstret skilde sig åt mellan kunder, regioner och tidsperioder, återspeglades i själva verket genom denna metod dumpningens fulla omfattning.

(90)

>Plats för tabell>

(91) Eftersom samarbetsviljan var omfattande (de samarbetsvilliga företagen svarade för mer än 80 % av exporten av den berörda produkten från Turkiet till gemenskapen), fastställdes den preliminära övriga dumpningsmarginalen till samma nivå som den högsta nivå som fastställts för de samarbetsvilliga företagen, dvs. 58,1 %.

7. Ryssland

a) Allmänna aspekter

i) Analys av marknadsekonomisk status

(92) Två ryska företag begärde att i enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen få status som företag som är verksamma under marknadsekonomiska förhållanden (nedan kallat marknadsekonomisk status). Det ena företaget lämnade - först efter att två gånger ha beviljats en förlängning med en vecka - in sitt svar på frågeformuläret för tillverkare/exportörer i de berörda länderna efter tidsfristens utgång, utan att lämna några godtagbara skäl för förseningen. Svaret var dessutom uppenbart ofullständigt. Framför allt överlämnade företaget inga förteckningar över sin exportförsäljning till gemenskapen eller över sin inhemska försäljning, och det tillhandahöll inte heller de begärda uppgifterna om sina tillverkningskostnader. Företaget betraktades därför som icke samarbetsvilligt i undersökningen och underrättades om att avgörandena beträffande det (som del av övriga fastställanden) skulle komma att fattas på grundval av tillgängliga uppgifter, i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen. Företagets begäran om marknadsekonomisk status och individuell behandling avvisades därför. Det kan också nämnas att företaget inte besvarade en begäran om ytterligare uppgifter och klargöranden som var av avgörande betydelse när det gällde dess ansökan om marknadsekonomisk status och individuell behandling.

(93) Kommissionen inhämtade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga och kontrollerade på platsen alla uppgifter som lämnats i den andra sökandens ansökan om marknadsekonomisk status.

(94) Det konstaterades att flera av kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen inte uppfylldes av detta företag och särskilt att företaget hade flera motsägelsefulla och sinsemellan oförenliga uppsättningar av sin redovisning, att vissa kostnader inte återspeglade marknadsvärdena samt att vissa betalningar kvittades mot skulder.

(95) Efter samråd med rådgivande kommittén underrättade kommissionen de båda företagen om att deras ansökan om marknadsekonomisk status inte kunde beviljas.

ii) Val av jämförbart land

(96) I avsaknad av företag som uppfyllde kraven för att få marknadsekonomisk status måste enligt artikel 2.7 a i grundförordningen de ryska exporterande tillverkarnas exportpriser jämföras med ett normalvärde som fastställts för ett lämpligt land med marknadsekonomi.

(97) Den klagande hade föreslagit Tjeckien. Kommissionen hade i tillkännagivandet om inledande av förfarandet sagt sig överväga Tjeckien eller Brasilien. Två ryska exporterande tillverkare meddelade inom den utsatta tidsfristen att de preliminärt godtog de tilltänkta länderna och anförde att de ävenså kunde godta valet av Sydkorea som möjligt jämförbart land. Den klagande sade sig vara något tveksam beträffande valet av Brasilien, framför allt med tanke på landets höga tullnivå. Den klagande bekräftade sin uppfattning att Tjeckien var ett lämpligt val, men framhöll också Kanada som ett alternativ.

(98) Ingen av de brasilianska tillverkare som kommissionen kontaktade besvarade dess förfrågan om samarbete. Kommissionen försökte också utan framgång att utverka samarbete från kanadensiska tillverkare. Övriga kända tillverkande länder övervägdes inte, antingen därför att importen av den berörda produkten med ursprung i de länderna var föremål för antidumpningsåtgärder eller därför att det i den tidigare undersökningen, av skäl som kvarstod oförändrade (t.ex. begränsad konkurrens i Norge eller bristande samarbetsvilja i Förenta staterna), hade fastställts att de inte var ett lämpligt val(6).

(99) De typer av den berörda produkten som den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Tjeckien sålde på den inhemska marknaden var huvudsakligen av ett annat slag än de typer som de ryska tillverkarna exporterade till gemenskapen.

(100) Kommissionen undersökte under dessa omständigheter om det skulle kunna vara lämpligt att använda något av de andra länder som berördes av förfarandet. Sydkorea ansågs vara det lämpligaste jämförbara landet, enligt artikel 2.7 a i grundförordningen. För det första är den inhemska marknaden i Sydkorea volymmässigt störst, och den utmärks av att det finns ett betydande antal konkurrerande tillverkare. För det andra är den sydkoreanska försäljningen på hemmamarknaden av den berörda produkten den mest representativa, vid en jämförelse med den ryska exporten till gemenskapen, när det gäller produktslag och volymer. De berörda parterna underrättades i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen om att Sydkorea avsågs användas som jämförbart land. Inga invändningar framfördes.

iii) Individuell behandling

(101) För länder som inte är marknadsekonomier brukar gemenskapens institutioner, i enlighet med artikel 9.5 i grundförordningen, beräkna en landsomfattande tull, utom i de fall de exporterande tillverkarna kan visa att de rättsligt och faktiskt åtnjuter ett oberoende som är jämförbart med vad som skulle råda i en marknadsekonomi och som skulle kunna motivera en avvikelse från huvudregeln om fastställande av en enda landsomfattande tull. I detta syfte innehöll det ansökningsformulär avseende marknadsekonomisk status som sändes till den berörda parterna i samband med inledandet av förfarandet en rad detaljerade frågor.

(102) De två exporterande tillverkare som önskade få marknadsekonomisk status ansökte också om individuell behandling för den händelse deras begäran om marknadsekonomisk status skulle avslås.

(103) Det ena företagets begäran om individuell behandling avslogs, eftersom undersökningsresultaten avseende det företaget (som del av "övriga fastställanden"), på grund av dess bristande samarbetsvilja i samband med undersökningen, grundar sig, i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen, på tillgängliga uppgifter (se skäl 92).

(104) Kommissionen inhämtade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga, kontrollerade på platsen alla uppgifter som det andra sökande företaget lämnat i sin ansökan och analyserade dessa uppgifter på grundval av följande kriterier för individuell behandling(7):

- Det första kriteriet (frihet att ta hem kapital och vinster) är inte relevant i det här fallet, eftersom Joint Stock Company Cherepovetsky Staleprokatny Zavod (nedan kallat JSC CHSPZ) är ett i sin helhet ryskägt företag.

- Inga restriktioner konstaterades förekomma när det gällde fastställande av exportpriser eller exportkvantiteter. Merparten av aktierna i det sökande företaget och i moderbolagen två nivåer uppåt ägs av enskilda.

- JSC CHSPZ utför transaktioner till den av Ryska federationens Centralbank tillämpade valutakursen, vilket är den marknadskurs som fastställs på Moskvas internationella valutabörs.

- Ingen statlig inblandning konstaterades förekomma vad gäller förvaltningen av företaget, moderbolaget eller den viktigaste aktieägaren i moderbolaget.

(105) Detta företag beviljas därför individuell behandling.

b) Normalvärde

(106) Normalvärdet för de ryska exporterande tillverkarna beräknades på grundval av de normalvärden som fastställts för de samarbetsvilliga sydkoreanska företagen och med användande av den metod som redovisas i skälen 47-49. Härvid användes de på den sydkoreanska marknaden sålda produktslag som befanns vara jämförbara med de ryska produktslag som exporterades till gemenskapen.

c) Exportpris

(107) Exportpriset fastställdes för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas.

d) Jämförelse

(108) I tillämpliga fall justerades exportpriset med hänsyn till olikheter i transport-, försäkrings-, hanterings- lastnings- och därmed sammanhängande kostnader samt till olikheter i kostnader för paketering, kredit och provisioner. Eftersom kostnaderna i länder som inte är marknadsekonomier inte kan beaktas vid fastställandet av de priser som skall ligga till grund för jämförelsen mellan exportpriser och normalvärde, grundades justeringen av exportpriserna för transportkostnader och anknytande kostnader (hanterings-, lastnings- och därmed sammanhängande kostnader), till den del de uppkommit i Ryssland, på kostnaderna i det jämförbara landet.

(109) För att möjliggöra en rättvis jämförelse på nivån fritt fabrik justerades också i tillämpliga och motiverade fall det på grundval av normalvärdena för de samarbetsvilliga sydkoreanska företagen fastställda normalvärdet med hänsyn till följande faktorer: fysiska egenskaper (inbegripet det uppskattade marknadsvärdet av de allmänna kvalitetsskillnader som konstaterats mellan den produkt som tillverkades och såldes på den sydkoreanska marknaden och den produkt som tillverkades i Ryssland och exporterades till gemenskapen), importavgifter, transport-, försäkrings-, hanterings-, lastnings- och därmed sammanhängande kostnader samt kostnader för paketering, kredit och provisioner.

e) Dumpningsmarginal

(110) I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes de vägda genomsnittliga normalvärdena för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten.

(111)

>Plats för tabell>

(112) Eftersom en känd exporterande tillverkare avsiktligt inte samarbetade i undersökningen, användes som metod för att fastställa en preliminär övrig dumpningsmarginal för Ryssland den metod som redovisas i skäl 33 och som använts avseende länder där samarbetsviljan var låg. På denna grundval uppgår den övriga dumpningsmarginalen till 50,7 %.

8. Slutsats beträffande dumpning

(113) Kommissionen fastställde betydande dumpningsmarginaler för samtliga samarbetsvilliga företag i Ryssland, Tjeckien, Thailand och Turkiet. Beträffande Sydkorea och Malaysia understeg de fastställda dumpningsmarginalerua miniminivån.

C. GEMENSKAPSINDUSTRIN

1. Tillverkning

(114) Den berörda produkten tillverkas i gemenskapen av följande företag:

- De tillverkare som ingav klagomålet eller stödde det och som var samarbetsvilliga i undersökningen (se skäl 118).

- De tillverkare som ingav klagomålet och som betraktades som icke-samarbetsvilliga i den här undersökningen (se skäl 120).

- Övriga företag som inte tillhörde de klagande och som tillhandahöll allmänna upplysningar eller inte, men som inte motsatte sig förfarandet.

(115) Kommissionen konstaterade att åtta klagande eller klagomålet understödjande gemenskapstillverkare köpte ståIlinor från flera olika inköpskällor utanför gemenskapen under undersökningsperioden, bland annat från de berörda länderna. Sammantaget motsvarade emellertid denna import (i volym) en försumbar del av den totala produktionen (dvs, mindre än 1 % av deras tillverkning under undersökningsperioden). Importen av stållinor från de berörda länderna under undersökningsperioden motsvarade mindre än 0,5 % av den samlade produktionen av stållinor hos de klagande gemenskapstillverkarna och hos de gemenskapstillverkare som stödde klagomålet. Kommissionen ansåg därför att dessa inköp skedde i överensstämmelse med sedvanlig kommersiell praxis bland tillverkare som måste komplettera sitt eget produktsortiment med inköp i mindre omfattning. Med hänsyn till det ovan anförda drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns något skäl för att utesluta någon av dessa gemenskapstillverkare från beräkningen av den totala tillverkningen i gemenskapen.

(116) De stållinor som tillverkas av alla dessa företag utgör därför gemenskapens tillverkning i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

2. Definition av gemenskapsindustrin

(117) Kommissionen undersökte om de samarbetsvilliga klagande eller klagomålet understödjande gemenskapstillverkarna representerade en betydande del av den totala tillverkningen i gemenskapen av den berörda produkten och fann att de under undersökningsperioden svarade för 70,6 % av denna tillverkning. Kommissionen ansåg därför att de samarbetsvilliga klagande eller klagomålet understödjande gemenskapstillverkarna representerar gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen. De kallas nedan gemenskapsindustrin.

(118) Följande tillverkare i gemenskapen utgör gemenskapsindustrin:

- Bridon International, Retford, Förenade kungariket,

- BTS Drahtseile GmbH, Tyskland,

- Cables y Alambres Especiales, SA, Spanien,

- CASAR Drahtseilwerk Saar GmbH, Tyskland,

- Cordoaria Oliveira Sá - Manuel Rodrigues de Oliveira Sá & Filhos, SA, Portugal,

- Drahtseilerei Gustav Kocks GmbH & Co., Tyskland,

- Drahtseilwerk GmbH, Tyskland,

- Drahtseilwerk Hemer GmbH & Co. KG, Tyskland,

- Hamburger Drahtseilerei A. Steppuhn GmbH, Tyskland,

- Metal Press srl, Italien,

- Randers Rebslaaeri A/S, Danmark,

- Redaelli Tecna Cordati SpA, Italien,

- Trefileurope, Frankrike,

- Trenzas y Cables, SL, Spanien,

- Vereinigte Drahtseilwerke GmbH, Tyskland,

- Voest-Alpine Austria Draht GmbH, Österrike,

- Wadra GmbH, Tyskland.

(119) Drahtseilwerk Hemer GmbH & Co. KG började tillverka stållinor först i januari 2000 och kunde därför inte lämna några uppgifter avseende skadeundersökningsperioden. Uppgifterna från detta företag har därför inte beaktats.

3. Andra tillverkare i gemenskapen

(120) Fem tillverkare som tillhörde den klagande organisationen EWRIS men som inte var samarbetsvilliga (Iscar srl, Metalcalvi Wire Ropes srl, Midland Wire Cordage Co. Ltd, Teufelberger Seil GmbH och Westfälische Drahtindustrie GmbH - Seilfabrik Zwickau) samt övriga tillverkare, som inte tillhörde de klagande och som tillhandahöll allmänna upplysningar eller inte men som inte motsatte sig förfarandet, kallas nedan övriga gemenskapstillverkare.

D. SKADA

1. Inledande anmärkningar

(121) Eftersom de dumpningsmarginaler som fastställts för Sydkorea och Malaysia understiger miniminivån avser analysen av skada och orsakssamband de återstående länderna i undersökningen, dvs. Ryssland, Thailand, Tjeckien och Turkiet (nedan kallade de berörda länderna).

(122) Analysen av skada bör ses mot bakgrund av de antidumpningsåtgärder som infördes avseende den berörda produkten genom rådets förordning (EG) nr 1769/1999 av den 12 augusti 1999(8). Genom denna förordning infördes en slutgiltig antidumpningstull på import av den berörda produkten med ursprung i Indien, Kina, Mexiko, Polen, Sydafrika, Ukraina och Ungern.

2. Inhämtande av uppgifter om skada

(123) Kommissionen begärde in uppgifter om produktion, kapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljning, lager och sysselsättning när det gällde den berörda produkten från samtliga företag i gemenskapsindustrin. Med hänsyn till det stora antalet producerande företag som gemenskapsindustrin omfattade och till tidsfristerna enligt artikel 6.9 i grundförordningen grundade kommissionen sin analys av övriga skadeindikatorer på ett stickprov av företagen inom denna industri. I samtliga de fall då en i denna förordning nämnd skadeindikator bygger på upplysningar från företagen i stickprovet kommer detta att uttryckligen anges. Om det inte görs någon sådan hänvisning bygger skadeindikatorerna på uppgifter som erhållits från alla de gemenskapstillverkare som utgör gemenskapsindustrin.

(124) Stickprovet gjordes på grundval av geografisk belägenhet och företagens storlek i produktionshänseende. I det slutliga stickprovsurvalet ingick följande medelstora och större gemenskapstillverkare från sex medlemsstater: BTS Drahtseile GmbH, Randers Rebslaaeri A/S, Redaelli Tecna Cordati SpA, Trefileurope, Tremas y Cables, SL samt Teufelberger Seil GmbH. Det sistnämnda företaget avböjde att samarbeta och uteslöts därför från stickprovet.

(125) De samarbetsvilliga företagen i stickprovet svarade för 51 % av gemenskapsindustrins tillverkning (i volym) av den berörda produkten 1999.

3. Synbar förbrukning i gemenskapen

(126) Den synbara förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av svaren på frågeformuläret (gemenskapsindustrins försäljningsvolym), uppgifter från Eurostat (importvolym) och den klagande (övriga gemenskapstillverkares försäljningsvolym).

(127) Det bör noteras att utvecklingen av den synbara förbrukningen till stor del påverkas av importörernas och handlarnas (viktiga lagerhållare) beteende på gemenskapsmarknaden. De fungerar nämligen som mellanhänder för de företag som tillverkar stållinor, å ena sidan, och användarna, å andra sidan. Uppgifterna om den synbara förbrukningen återspeglar därför till stor del importörernas och handlarnas inköp under skadeundersökningsperioden och inte nödvändigtvis inköpen från användarnas sida.

(128) På grundval av ovanstående minskade den synbara förbrukningen i gemenskapen med 6 % under skadeundersökningsperioden, från 156658 ton 1997 till 147963 ton under undersökningsperioden. Med tanke på att den synbara förbrukningen ökade med 9 % 1998 till 170922 ton kan minskningen under 1999 till 147104 ton förklaras med att det skedde en försäljning från de lager som importörerna och handlarna hade byggt upp 1998. Under 1998 ökade importen från de länder som året därpå blev föremål för antidumpningsåtgärder med 28 % för att sedan minska väsentligt 1999 och under undersökningsperioden, Denna utveckling synes också ligga i linje med den omständigheten att de branscher som är de största användarna av stållinor (fiskeri, gruvdrift, olje- och gasutvinning offshore, byggnadsverksamhet, inbegripet hissar) noterade låg, och i fråga om fiskeri negativ, tillväxt under skadeundersökningsperioden.

4. Sammantagen bedömning av verkningarna av den berörda importen

(129) Kommissionen undersökte om importen av stållinor med ursprung i de berörda länderna borde bedömas sammantaget i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(130) Det konstaterades att de dumpningsmarginaler som fastställts avseende importen från vart och ett av de berörda länderna översteg miniminivån enligt artikel 9,3 i grundförordningen och att importvolymen från vart och ett av länderna inte var försumbar.

(131) Vad konkurrensförhållandena beträffar framgick det av undersökningen att de stållinor som importerades från de berörda länderna var, varje typ betraktad för sig, likadana i fråga om alla väsentliga fysiska och tekniska egenskaper. På den grundvalen var dessa stållinor dessutom sinsemellan utbytbara, och de såldes under skadeundersökningsperioden på gemenskapsmarknaden genom jämförbara försäljningskanaler och på likartade kommersiella villkor. Det bör noteras att importerade stållinor därför ansågs konkurrera både med varandra och med stållinor i som tillverkats i gemenskapen.

(132) Kommissionen ansåg därför att samtliga kriterier i artikel 3.4 i grundförordningen var uppfyllda och att importen från de berörda länderna således borde bedömas sammantaget.

5. Import från de berörda länderna

a) Volym och marknadsandel för den dumpade importen

(133) Den subventionerade importen till gemenskapen av stållinor med ursprung i de berörda länderna ökade kontinuerligt från 5100 ton 1997 till 7233 ton 1998, 13644 ton 1999 och 16052 ton under undersökningsperioden, vilket motsvarar en ökning med 215 % under skadeundersökningsperioden.

(134) De berörda ländernas marknadsandel ökade med 7,5 procentenheter under skadeundersökningsperioden, från 3,3 % 1997 till 4,2 % 1998, 9,3 % 1999 och 10,8 % under undersökningsperioden. Den största ökningen inträffade 1999 (+ 5,1 procentenheter) och sammanföll med införandet inom ramen för ett tidigare förfarande av antidumpningsåtgärder mot importen från vissa andra länder utanför gemenskapen.

b) Priserna för den dumpade importen

i) Prisutveckling

(135) Priserna, uttryckta i euro, på imponerade produkter från de berörda länderna minskade enligt Eurostats uppgifter med 16 % mellan 1997 och 1998 och stabiliserades därefter.

ii) Prisunderskridande

(136) För bedömningen av prisunderskridandet ombads gemenskapsindustrin och de berörda exporterande tillverkarna att lämna uppgifter om försäljningspriserna på stållinor, indelade i olika modellkategorier enligt följande kriterier: antal kardeler, antal trådar per kardel, sammansättningen av trådar till en kardel, kärnan, trådmaterial, dragfasthållhet, trådens egenskaper, linans egenskaper, linans överdrag samt linans diameter.

(137) Med hänsyn till det stora antalet gemenskapstillverkare i stickprovet och det stora antalet modeller som såldes på gemenskapsmarknaden, såväl av de berörda exporterande tillverkarna som av gemenskapsindustrin, grupperade kommissionen modellerna enligt de kriterier som bedömdes ha störst betydelse för prisutvecklingen på denna marknad. Dragfasthållhet beaktades därvid inte, eftersom det konstaterades att denna faktor inte hade något separat inverkan på försäljningspriset.

(138) På grundval av styrkta uppgifter från en icke närstående importör justerades vidare de exporterande tillverkarnas priser för kostnader efter importen (för tullar, frakt och hantering), Dessa priser justerades också för olikheter i fråga om handelsled så att kostnader som uppkommit för icke närstående importörer mellan importen och försäljningen fritt fabrik skulle beaktas.

(139) För varje typ av stållina jämförde kommission de exporterande tillverkarnas och gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser, efter avdrag av rabatter och skatter, beräknade på grundval av försäljningen till den första oberoende kunden i samma handelsled.

(140) Med tillämpning av metoden enligt ovan uppgår skillnaden mellan priserna, uttryckt i procent av gemenskapsindustrins vägda genomsnittliga pris (fritt fabrik), dvs. prisunderskridandemarginalen, till följande:

>Plats för tabell>

6. Gemenskapsindustrins situation

a) Produktion, installerad kapacitet och kapacitetsutnyttjande

(141) Gemenskapsindustrins produktion minskade med 8 % under skadeundersökningsperioden, från 107735 ton 1997 till 99588 ton under undersökningsperioden. Under 1998 ökade produktionen med 6 %, men den förväntade försäljningen översteg den faktiska och lagren ökade (+ 19 %), eftersom importörerna ökade sin import betydligt, särskilt från de länder som vid det laget blivit föremål för antidumpningsåtgärder. Under 1999 minskade produktionen med omkring 15000 ton för att man skulle komma till rätta med de ökade lagren och den minskade försäljningen. Sedan antidumpningsåtgärder införts 1999 stabiliserades produktionen på nivån cirka 100000 ton.

(142) Gemenskapsindustrins installerade kapacitet ökade med 7 % under skadeundersökningsperioden, från 203319 ton 1997 till 209313 ton 1998, 213984 ton 1999 och 216904 ton under undersökningsperioden. Kapacitetsökningen berodde på att företagen investerade i nya maskiner.

(143) Förvärvet av nya maskiner, i förening med förekomsten av gammal, men fortfarande användbar maskinpark (som i en del fall redan var helt avskriven), samt behovet av att optimera installationstider och antalet skift, ledde emellertid till lågt kapacitetsutnyttjande under hela skadeundersökningsperioden (53 % 1997, 55 % 1998 och 46 % 1999 och under undersökningsperioden), Även om gemenskapsindustrin skulle producera också de kvantiteter som de berörda länderna nu avsätter på gemenskapsmarknaden skulle dess kapacitetsutnyttjande fortfarande ligga kring 55 %.

b) Lager

(144) Gemenskapsindustrins utgående lager ökade med 13 % under skadeundersökningsperioden, från 26136 ton 1997 till 29660 ton under undersökningsperioden. Efter att ha uppgått till 31208 ton 1998 minskade lagren emellertid till 30050 ton 1999.

c) Tillväxt, försäljningsvolym och marknadsandel

(145) Tillväxtutsikterna på gemenskapsmarknaden påverkas av de blygsamma tillväxtutsikterna för de branscher som använder stållinor och av gemenskapsindustrins förmåga att konkurrera med lågprisimport från tredje land. Gemenskapsindustrin har inte till fullo kunnat dra fördel av att importen från de länder som blev föremål för antidumpningsåtgärder 1999 praktiskt taget försvann från marknaden. Till stor del ersattes denna import av dumpad import från de länder som omfattas av det nu aktuella förfarandet.

(146) Gemenskapsindustrins försäljning till oberoende kunder på gemenskapsmarknaden minskade med 5 % under skadeundersökningsperioden, från 71125 ton 1997 till 67671 ton under undersökningsperioden (försäljningen hade ökat till 72676 ton 1998 för att sedan sjunka till 66331 ton 1999), även om den visade tecken på återhämtning sedan antidumpningsåtgärder införts 1999.

(147) Gemenskapsindustrins marknadsandel sjönk med 0,6 procentenheter under skadeundersökningsperioden, från 55,2 % 1997 till 50,5 % 1998, och förblev stabil under 1999 och undersökningsperioden (54,3 % respektive 54,6 %), en period då de berörda länderna kunde notera fortsatt ökade marknadsandelar. Gemenskapsindustrins ökade marknadsandel 1999 kan till stor del hänföras till en förbrukningsnedgång som ägde rum efter den lageruppbyggnad som ägde rum precis före införandet av antidumpningsåtgärder 1999.

d) Försäljningspriser och faktorer som påverkar försäljningspriset - uppgifter från stickprovet

(148) Det vägda genomsnittliga försäljningspriset för de stållinor som gemenskapsindustrin sålde till oberoende kunder på gemenskapens marknad ökade med 8 % under skadeundersökningsperioden. Prisökningen inträffade främst under 1999 och uppgick då till 6 %. Prisuppgången på 1 % under undersökningsperioden är blygsam med tanke på nivån på de antidumpningsåtgärder som infördes 1999. Priset på den huvudsakliga råvaran (ståltråd), som står för upp till 50 % av tillverkningskostnaden, minskade 1999 och förblev stabilt under undersökningsperioden.

e) Lönsamhet, avkastning på investerat kapital och kassaflöde - uppgifter från stickprovet

(149) Gemenskapsindustrin noterade under skadeundersökningsperioden ihållande förluster (före skatt) på sin försäljning till oberoende kunder på gemenskapsmarknaden (- 1,4 % 1997, - 1,5 % 1998 och - 0,6 % 1999), utom under undersökningsperioden då industrin kunde täcka sina kostnader. Det svaga ekonomiska utfallet sammanföll med förekomsten av dumpad import under hela skadeundersökningsperioden.

(150) Siffror för avkastningen på investerat kapital och för kassaflödet fanns för samtliga företag i stickprovet tillgängliga endast för respektive företag som helhet. Eftersom den berörda produkten endast är en av många produkter som tillverkas av företagen i stickprovet, anses dessa indikatorer inte ge någon ledning när det gäller gemenskapsindustrins situation såvitt gäller den berörda produkten. Det är emellertid uppenbart att den svaga lönsamheten för denna produkt innebar att den inte lämnade något positivt bidrag som kunde förbättra den Iåga avkastningen på investerat kapital eller kassaflödet från rörelsen.

f) Investeringar och kapitalanskaffningsförmåga - uppgifter från stickprovet

(151) Investeringarna ökade under skadeundersökningsperioden från 5,8 miljoner euro 1997 till 11,6 miljoner euro 1998, 22,3 miljoner euro 1999 och 21,5 miljoner euro under undersökningsperioden. Investeringar i anläggningar och maskiner svarade för en stor del av de totala investeringarna. Andelen varierade mellan cirka 95 % 1997 och 44 % under undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden avsåg merparten av de återstående investeringarna byggnader. Investeringar i anläggningar och maskiner är av avgörande betydelse för att gemenskapsindustrin skall kunna fortsätta att vara konkurrenskraftig på lång sikt. Investeringssatsningarna måste alltså fortsätta även under perioder med svag lönsamhet.

(152) Dessa investeringar påverkar lönsamheten främst genom de avskrivningar och räntebetalningar som de aktualiserar. Eftersom merparten av investeringarna avsåg anläggningar och maskiner (med en avskrivningsperiod på cirka 10 år) och byggnader (med en avskrivningsperiod på cirka 25 år), hade de endast en begränsad inverkan på gemenskapsindustrins lönsamhet under skadeundersökningsperioden.

(153) Gemenskapsindustrins förmåga att anskaffa kapital förefaller inte ha påverkats negativt. Detta gäller kapitalanskaffningen såväl från moderbolagen som från banksystemet.

g) Sysselsättning

(154) Sysselsättningen minskade kontinuerligt, från 2226 personer 1997 till 2045 personer under undersökningsperioden, eller med 8 % under skadeundersökningsperioden. Sysselsättningsminskningen berodde främst på gemenskapsindustrins ansträngningar till omstrukturering.

h) Produktivitet

(155) Produktiviteten inom gemenskapsindustrin, mätt i ton per anställd, förbättrades med endast 1 % under skadeundersökningsperioden. Under 1998 ökade produktiviteten till följd av ökad produktion, medan den minskade 1999 eftersom produktionen minskade snabbare än sysselsättningen. Under undersökningsperioden inträffade en viss produktivitetsförbättring i och med att produktionen ökade samtidigt som sysselsättningen sjönk något.

i) Löner - uppgifter från stickprovet

(156) Arbetskostnaden inom gemenskapsindustrin per producerad enhet, uttryckt i euro per kilogram, var stabil under skadeundersökningsperioden.

j) Den faktiska dumpningsmarginalens nivå

(157) Med hänsyn till volymen av och priserna på importen från de berörda länderna kan verkningarna för gemenskapsindustrin av den faktiska dumpningsmarginalens nivå inte anses vara försumbar.

k) Slutsats om skada

(158) Volymen dumpad import från de berörda länderna ökade under skadeundersökningsperioden med 215 %. Marknadsandelen för denna import ökade från 3,3 % till 10,8 %.

(159) Sedan antidumpningsåtgärder hade införts 1999 stabiliserades gemenskapsindustrins situation under undersökningsperioden, men var fortfarande otillfredsställande. Produktionen var i stort sett stabil, kapacitetsutnyttjandet låg kvar på samma nivå och lagren minskade något från 30050 ton till 29660 ton. Även om en blygsam försäljningsökning noterades, från 66331 ton 1999 till 67671 ton under undersökningsperioden, ökade inte gemenskapsindustrins marknadsandel, trots att en effektiv konkurrens från de länder som omfattades av antidumpningsåtgärder hade återställts.

(160) Gemenskapsindustrins lönsamhet förbättrades visserligen något, från - 1,4 % till 0 %, under skadeundersökningsperioden, men låg kvar på en nivå som var otillräcklig för att säkerställa industrins långsiktiga livskraft. Gemenskapsindustrins priser ökade vidare inte som förväntat under undersökningsperioden som ett resultat av de antidumpningsåtgärder som infördes 1999. Gemenskapsindustrin kunde nästan inte alls dra fördel av antidumpningsåtgärderna på grund av den ökade importen från de berörda länderna till priser som i betydande grad underskred gemenskapsindustrins.

(161) Med hänsyn till ovanstående har kommissionen preliminärt dragit slutsatsen att gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen.

E. ORSAKSSAMBAND

1. Inledande anmärkningar

(162) För att kunna komma fram till en preliminär slutsats om huruvida det fanns ett orsakssamband mellan den dumpade importen och den skada som gemenskapsindustrin lidit undersökte kommissionen hur den dumpade importen från de berörda länderna hade påverkat gemenskapsindustrins situation.

(163) För att söka utröna om någon annan faktor än den dumpade importen kan ha brutit det eventuella orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som gemenskapsindustrin lidit analyseras nedan, i överensstämmelse med artikel 3.7 i grundförordningen, andra kända faktorer, såsom förbrukningsutveckling, övriga gemenskapstillverkares situation, gemenskapsindustrins exportresultat, utveckling och verkningar vad gäller importen från andra länder utanför gemenskapen samt verkningarna av förändringar i fråga om råvarukostnader.

2. Verkningar av den berörda importen

(164) Inledningsvis bör noteras att konkurrensen på marknaden för stållinor, där produkterna till helt övervägande del är höggradigt standardiserade, i stor utsträckning sker i form av priskonkurrens.

(165) Det finns ett tydligt sammanträffande i tiden mellan den ökade importen från de berörda länderna och gemenskapsindustrins oförmåga att i rimlig utsträckning dra fördel av de antidumpningsåtgärder som infördes 1999. Det konstaterades vidare att priserna på importen från de berörda länderna betydligt underskred gemenskapsindustrins priser under undersökningsperioden.

(166) Sedan det 1999 införts antidumpningsåtgärder avseende import med ursprung i Indien, Kina, Mexiko, Polen, Sydafrika, Ukraina och Ungern kunde gemenskapsindustrin stabilisera eller något förbättra sin situation vad gäller produktion, kapacitetsutnyttjande, lager och försäljning, men marknadsandelen utvecklades inte på ett tillfredsställande sätt och lönsamhetsutvecklingen var klart otillräcklig.

(167) Importen från de berörda länderna ökade väsentligt 1999 och under undersökningsperioden. Denna import inte bara ersatte till stor del importen från de länder som nu är föremål för antidumpningsåtgärder, utan kunde också öka på gemenskapsindustrins (och även andra gemenskapstillverkares) bekostnad. Priserna på denna import underskred betydligt gemenskapsindustrins priser. Det finns ett klart samband mellan allt detta och det faktum att gemenskapsindustrin inte i någon större utsträckning kunde dra fördel av antidumpningsåtgärderna genom att utnyttja ledig kapacitet och öka sin försäljning och på så sätt förbättra sitt dåliga ekonomiska läge (gemenskapsindustrin befann sig under undersökningsperioden precis bara på den kritiska punkten).

(168) Därför kan slutsatsen dras att importen från de berörda länderna i stor utsträckning har undergrävt verkningarna av de antidumpningsåtgärder som infördes 1999 och att läget vad gäller gemenskapsindustrins stagnerande marknadsandel, dess prisnivå och dess otillfredsställande situation, särskilt vad lönsamheten beträffar, kan tillskrivas den dumpade importen från de berörda länderna.

3. Verkningar av andra faktorer

a) Den synbara förbrukningens utveckling

(169) Kommissionen undersökte om utvecklingen av den synbara förbrukningen var en väsentlig orsak till gemenskapsindustrins försämrade situation.

(170) Medan den synbara förbrukningen ökade kraftigt 1998 (med 9 %) låg gemenskapsindustrins försäljning kvar på en i stort sett oförändrad nivå. Förbrukningsökningen kom bara de länder som nu är föremål för antidumpningsåtgärder, de berörda länderna samt Sydkorea och Malaysia till godo. De länderna kunde se sin marknadsandel öka, medan gemenskapsindustrin förlorade 4,7 procentenheter i marknadsandel under samma period. Detta sammanföll med inledandet av det föregående antidumpningsförfarandet och kan förklaras med att importörerna av stållinor byggde upp sina lager. Under 1999 minskade den synbara förbrukningen, vilket inträffade samtidigt som det infördes antidumpningsåtgärder inom ramen för det föregående förfarandet och som en viss försäljning ägde rum från importörernas lager. Gemenskapsindustrins försäljning till oberoende kunder i gemenskapen minskade under denna period väsentligt (från 72676 ton 1998 till 66331 ton 1999), medan importen från de berörda länderna, trots nedgången i den synbara förbrukningen, fortsatte att öka. Under 1999 och undersökningsperioden låg förbrukningen kvar på i stort sett oförändrad nivå, medan importen från de berörda länderna ökade från 13644 ton till 16052 ton och gemenskapsindustrins försäljning återhämtade sig något, från 66331 ton till 67671 ton.

(171) Det är därför osannolikt att utvecklingen när det gäller den synbara förbrukningen har bidragit till gemenskapsindustrins försämrade situation.

b) Övriga gemenskapstillverkares situation

(172) Kommissionen undersökte i samband med undersökningen också om situationen för övriga gemenskapstillverkare, som svarade för 29,4 % av den totala produktionen i gemenskapen under undersökningsperioden, hade förorsakat den skada som gemenskapsindustrin lidit. Det kan i sammanhanget erinras om att kommissionen grundade sina slutsatser på uppgifterna i klagomålet och på ytterligare uppgifter som några gemenskapstillverkare lämnade om sin totala försäljning och tillverkning. Såväl försäljning som produktion minskade hos övriga gemenskapstillverkare under skadeundersökningsperioden (med 4 % respektive 5 %) och följde därmed ungefär samma mönster som inom gemenskapsindustrin.

(173) Det kan därför inte göras gällande att övriga gemenskapstillverkares resultat skulle ha förorsakat gemenskapsindustrins stagnerande produktion och försäljning.

c) Import från andra länder utanför gemenskapen

(174) Marknadsandelen för importen från andra länder utanför gemenskapen, inbegripet tredje land som inte berörs av detta förfarande samt import med ursprung i Sydkorea och Malaysia, minskade från 27 % 1997 till 19,7 % under undersökningsperioden.

i) Sydkorea

(175) Det framgick av undersökningen att dumpningsmarginalerna för de exporterande tillverkarna i Sydkorea understeg miniminivån. För importen från detta land noterades icke desto mindre en betydande uppgång under skadeundersökningsperioden (299 %). Marknadsandelen för denna import ökade från 1,9 % 1997 till 8,2 % under undersökningsperioden. Det konstaterades att priserna på importen med ursprung i Sydkorea underskred gemenskapsindustrins försäljningspriser under undersökningsperioden.

(176) Importen från Sydkorea bedöms därför ha påverkat gemenskapsindustrins situation negativt.

ii) Malaysia

(177) Det framgick av undersökningen att dumpningsmarginalerna för de exporterande tillverkarna i Malaysia understeg miniminivån. För importen från detta land noterades icke desto mindre en betydande ökning under skadeundersökningsperioden (244 %), Marknadsandelen för denna import ökade från 0,5 % 1997 till 1,8 % under undersökningsperioden. Det konstaterades att priserna på importen med ursprung i Sydkorea underskred gemenskapsindustrins försäljningspriser under undersökningsperioden.

(178) Importen från Malaysia bedöms därför ha påverkat gemenskapsindustrins situation negativt.

iii) Andra länder utanför gemenskapen med undantag av Sydkorea och Malaysia

(179) Kommissionen konstaterade att marknadsandelen för andra länder utanför gemenskapen än de länder som omfattas av det nu aktuella förfarandet minskade med 63 % under skadeundersökningsperioden, huvudsakligen som en följd av minskad import från de länder som omfattades av antidumpningsåtgärder. Eftersom merparten av denna import omfattas av antidumpningsåtgärder och med tanke på den kraftiga volymmässiga nedgången när det gäller denna import, kan man inte dra slutsatsen att den har bidragit till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin har lidit.

iv) Råvaror

(180) Kommissionen undersökte om den skada som gemenskapsindustrin lidit kunde bero på ökade råvarukostnader.

(181) Det befanns att priserna på de råvaror som normalt används vid tillverkningen av den berörda produkten (valstråd eller ståltråd, beroende på gemenskapstillverkarnas struktur) minskade under skadeundersökningsperioden.

(182) Kommissionen fann därför att priset på råvaran inte hade bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

4. Slutsats

(183) Även om andra faktorer, särskilt importen från Sydkorea och Malaysia, kan ha inverkat negativt på gemenskapsindustrins situation under undersökningsperioden finner kommissionen på grundval av det ovan anförda att denna inverkan inte är sådan att den bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen och gemenskapsindustrins situation. Importen från de berörda länderna har därför, beaktad separat, befunnits vålla gemenskapsindustrin väsentlig skada.

F. GEMENSKAPENS INTRESSE

1. Allmänna överväganden

(184) På grundval av de uppgifter som lämnats undersökte kommissionen preliminärt om det, trots undersökningsresultaten beträffande dumpning och skada, fanns tvingande skäl för att dra slutsatsen att det inte skulle ligga i gemenskapens intresse att införa åtgärder i detta fall.

(185) Kommissionen övervägde därför vilka verkningar eventuella åtgärder skulle få för de parter som berördes av förfarandet och även konsekvenserna för dessa parter om det inte skulle vidtas några provisoriska åtgärder.

2. Inhämtande av uppgifter

(186) För att kunna bedöma vilka verkningar eventuella åtgärder skulle få sände kommissionen frågeformulär angående gemenskapens intresse till alla berörda parter i tidigare och senare led i förädlingskedjan som var kända för kommissionen när förfarandet inleddes. Uppgifter beträffande gemenskapens intresse inhämtades också från gemenskapsindustrin. Endast en råvaruleverantör, två icke klagande tillverkare i gemenskapen samt gemenskapsindustrin besvarade frågeformuläret. Inga användare besvarade det.

3. Gemenskapsindustrins intresse

a) Gemenskapsindustrins art och struktur

(187) Gemenskapsindustrin består av små och medelstora företag samt av två större företag, belägna i åtta medlemsstater (Danmark, Frankrike, Förenade kungariket, Italien, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike). Eftersom det finns ett stort antal tillverkare i gemenskapen råder det en kraftig konkurrens på gemenskapsmarknaden.

(188) Tillverkningen av stållinor är kapitalintensiv, och gemenskapsindustrin måste investera i nya maskiner och bedriva forskning och utveckling för att kunna upprätthålla en komparativ fördel i det övre segmentet av marknaden, särskilt för att kunna förbättra sitt produktutbud när det gäller stållinor som tillverkas efter kundens önskemål. De stållinor som gemenskapsindustrin tillverkar blir ofta föremål för åtgärder som ökar deras värde, t.ex. tillkapning i längder och påförande av anslutningar. Dessa åtgärder utförs ibland av närstående handelsföretag. Det bör i noteras att stållinor används inom en mängd olika slutanvändande industrier, vilka inkorporerar stållinorna i diverse tillämpningar. Gemenskapsindustrin sysselsatte omkring 2000 personer under undersökningsperioden och köpte sina råvaror från leverantörer i gemenskapen, vilket betyder att industrin också påverkade sysselsättningen hos råvaruleverantörerna.

(189) Vid sidan av standardlinor tillverkar gemenskapsindustrin också ett brett spektrum av linor för särskilda ändamål, inbegripet en del linor som tillverkas på projektbasis, t.ex. linor som används vid byggandet av hängbroar eller inom oljeutvinning offshore. (Tillverkningen av projektstållinor har den fördelen att den ger högre vinstmarginal, lägre lagringskostnader (linorna tillverkas på beställning) samt effektivare kapacitetsutnyttjande, eftersom maskininställningen inte behöver ändras lika ofta som när man tillverkar mindre volymer. Tillverkningen kräver sofistikerade maskiner, investeringar i forskning och utveckling (som ofta utförs av närstående företag) samt god planering så att projektstållinorna blir färdiga inom den frist som normalt fastställs i kontraktet, Det bör noteras att projektbaserat arbete under årens lopp har blivit en viktig inkomstkälla för gemenskapsindustrin. Eftersom en projektbeställning i regel kräver ett nära tekniskt samarbete med kunden samt tilläggstjänster, inte bara i samband med installationen av stållinorna utan också när det gäller reparations- och underhållsarbete, är gemenskapsindustrin praktiskt taget den enda leverantören på gemenskapsmarknaden av projektstållinor.

(190) Med undantag av projektstållinor och andra övre marknadssegment är sortimentet av stållinor emellertid höggradigt standardiserat, och såväl gemenskapsindustrin som de exporterande tillverkarna i de berörda länderna tillverkar stållinor enligt överenskomna standarder. Med hänsyn till den höga standardiseringsgraden och till de större importörernas och handlarnas starka förhandlingsposition i gemenskapen - några av dessa uppträder både som importörer av stållinor som tillverkats i tredje land och som återförsäljare av stållinor som tillverkats i gemenskapen - konkurrerar företagen främst på grundval av priset. De vanligaste typerna av stållinor är alltså extremt känsliga för dumpad import.

(191) Gemenskapsindustrin tillverkar linor för särskilda ändamål med hjälp av samma maskiner och samma arbetsstyrka som för standardstållinor av motsvarande dimension, och därför är tillverkningen av linor för särskilda ändamål knuten till tillverkningen av standardstållinor i den mån det finns ett behov av tillverkning av de senare för att sprida de fasta kostnaderna. Det är dessa standardstållinor och stållinor för särskilda ändamål som utgör den stora delen av gemenskapsindustrins produktion.

b) Verkningarna för gemenskapsindustrin av att åtgärder införs eller inte införs

(192) Med hänsyn till att skadan tagit sig uttryck i en otillräcklig ökning av såväl försäljningsvolymer som försäljningspriser, vilket i sin tur lett till dålig lönsamhet inom gemenskapsindustrin, förväntar kommissionen att införandet av antidumpningstullar kan komma att leda till att gemenskapsindustrins försäljning av stållinor ökar och även, i viss utsträckning, till att priserna på stållinor på gemenskapsmarknaden ökar. Detta skulle göra det möjligt för gemenskapsindustrin att nå en godtagbar lönsamhetsnivå. Med tanke på den konkurrenssituation som råder mellan gemenskapstillverkarna och på förekomsten av annan lågprisimport som inte omfattas av några antidumpningsåtgärder är det emellertid osannolikt att gemenskapsindustrins priser skulle komma att öka med tullens fulla belopp.

(193) Den bör noteras att gemenskapsindustrins låga vinstmarginaler till stor del beror på dess svårigheter att konkurrera med dumpad lågprisimport med ursprung i de berörda länderna. Om det införs åtgärder kommer gemenskapsindustrin sannolikt att kunna öka sin försäljning och på så sätt få ett ökat bidrag till täckande av de fasta kostnaderna. De typer av stållinor som de berörda länderna tillverkar och som gemenskapsindustrin skulle vara i stånd att ekonomiskt tillverka om det inte förekom någon dumpad import uppskattas motsvara mer än 70 % av den totala importen från de berörda länderna. Med tanke på de förväntade produktivitetsökningarna och utsikterna beträffande förbrukningstillväxten kommer emellertid införandet av åtgärder sannolikt inte att leda till någon ökad sysselsättning.

(194) Det bör emellertid noteras att fördelarna för gemenskapsindustrin av antidumpningsåtgärder sannolikt inte kommer att härröra från ökad försäljning i det allra lägsta segmentet av produktsortimentet. På grund av gemenskapsindustrins kostnadsstruktur, särskilt dessa rörliga kostnader, kommer tillverkarna också i fortsättningsvis att ha en komparativ fördel inom det segmentet, vilket konstaterats motsvara något mindre än 30 % av den totala importen från de berörda länderna.

(195) Om det inte införs några åtgärder kommer gemenskapsindustrins situation sannolikt att förvärras, eftersom industrin inte kommer att kunna konkurrera med dumpad lågprisimport från de berörda länderna. Gemenskapsindustrins omstruktureringsansträngningar under senare år skulle i så fall omintetgöras. En nedläggning på medellång sikt av några av företagen kommer kanske inte att kunna undvikas, vilket skulle innebära att sysselsättningen ytterligare minskade. Den skada som gemenskapsindustrin lidit när det gäller de typer av stållinor som exporteras från de berörda länderna skulle dessutom, om resultatet skulle bli att större tillverkare av dessa typer av stållinor tvingades lägga ned sin verksamhet, kunna inverka negativt på gemenskapsindustrins förmåga att tillverka projektstållinor.

(196) Antidumpningsåtgärder förväntas avslutningsvis vara verksamma när det gäller att ge industrin en möjlighet att till fullo återhämta sig från den skadevållande dumpning som fastställts inom ramen för denna undersökning och i den föregående.

4. Leverantörsindustrins intresse

a) Råvaruleverantörernas situation

(197) Den viktigaste råvaran vid tillverkning av stållinor är ståltråd för industriellt bruk (som tillverkas av valstråd), särskilt tråd av stål med hög kolhalt vilken kan galvaniseras eller på annat sätt överdragas. Några av de stållinetillverkande företagen i gemenskapen tillverkar sin egen ståltråd, och den råvara de köper är alltså valstråd. Det bör observeras att andra produkter, exempelvis syntetfibrer och fetter, också är viktiga insatsvaror vid tillverkningen av stållinor. Ståltråden levereras i rullar. Den valstråd och ståltråd som gemenskapsindustrin använder tillverkas av de större stålproducenterna i Europa, och dessa företag förser de i stickprovet ingående gemenskapstillverkarna med hela deras råvarubehov. Ståltråd av olika kvalitet och diameter kan användas för denna typ av tillverkning. De ståltrådstillverkande företagen i gemenskapen tillverkar hela det sortiment som krävs för tillverkningen av stållinor.

(198) Endast en samarbetsvillig råvaruleverantör (ett företag som tillverkar ståltråd) med totalt 589 anställda 1999 besvarade frågeformuläret. Dess försäljning av den berörda råvaran till tillverkare i gemenskapen av stållinor minskade under skadeundersökningsperioden (med mellan 24 % och 26 %)(9). Vinstmarginalen ökade för företaget som helhet med (mellan 1 och 2 procentenheter) mellan 1997 och 1999, och den berörda råvaran stod för (mellan 22 % och 26 %) av företagets omsättning 1999.

b) Verkan av att åtgärder införs eller inte införs

(199) På grundval av uppgifterna från detta företag kan slutsatsen dras att leverantörerna i gemenskapen av de berörda råvarorna säljer mer än två tredjedelar av sin produktion på gemenskapsmarknaden till företag som tillverkar stållinor.

(200) Med beaktande av att den totala tillverkningen i gemenskapen av de berörda råvarorna står för (mellan 15 % och 20 %) av råvaruleverantörernas totala omsättning och sysselsättning är det rimligt att anta att deras försäljning skulle komma att öka om det infördes antidumpningsåtgärder.

(201) Om det inte skulle införas några åtgärder är det däremot sannolikt att den nedåtgående tendensen i fråga om försäljning och omsättning skulle komma att fortsätta.

5. Importörernas och handlarnas intresse

a) Import- och distributionskanalernas struktur

(202) Distributionen av stållinor i gemenskapen kännetecknas av förekomsten av ett stort antal importörer och handlare som håller stora lager av den berörda produkten. Importörerna och handlarna agerar i huvudsak som mellanhänder mellan tillverkare (både gemenskapstillverkare och tillverkare utanför Europeiska unionen) och användare av stållinor, och deras marknadsbeteende påverkar i hög grad priserna på stållinor. Importörerna kan genom sin tillgång till dumpad import och sin förhandlingsstyrka gentemot leverantörer från tredje land och gentemot gemenskapsindustrin kontrollera nivån för den synbara förbrukningen och därmed priserna. Kommissionen fann att gemenskapsindustrin fortfarande är beroende av importörernas och handlarnas väletablerade distributionsnät för omkring 15 % av sin försäljning.

b) Importörernas ekonomiska situation

(203) Den enda importör som svarade på frågeformuläret uppgav låga vinstmarginaler före skatt under skadeundersökningsperioden, men det går inte att från detta svar utläsa vilken lönsamhet företaget hade för den berörda produkten (stållinor svarade för 32 % av företagets totala försäljning 1999). Denna importör stod för omkring 6,5 % av importen från de länder som omfattas av detta förfarande. Kommissionen vill erinra om att undersökningen i det föregående förfarandet utvisade en samlad vinstmarginal för importörerna på mellan 3 % och 18 %.

c) Verkan av att åtgärder vidtas eller inte vidtas

(204) Det bör noteras att importörerna också handlar med ett stort antal andra varor som inte berörs av detta förfarande. Kommissionen kom i den förra antidumpningsundersökningen fram till att den berörda produkten svarade för mellan 40 % och 80 % av importörernas totala omsättning. Det finns vidare alternativa försörjningskällor i tredje land som inte omfattas av några antidumpningsåtgärder. De tillgodosåg omkring 15 % av gemenskapens behov under undersökningsperioden.

(205) Mot bakgrund av de åtgärder som redan införts i samband med det föregående antidumpningsförfarandet undersökte kommissionen också hur eventuella antidumpningsåtgärder skulle komma att påverka importörernas ekonomiska situation. Härvidlag bör noteras att endast en importör besvarade frågeformuläret i det nu aktuella förfarandet, vilket kan tyda på att antidumpningsåtgärderna från 1999 inte hade några större verkningar för importörernas del. Vid bedömningen av vilka verkningar eventuella antidumpningsåtgärder skulle få när det gäller importörernas situation bör i alla händelser beaktas att dessa parter också handlar med andra produkter. Det är vidare viktigt att notera att importörerna även har intäkter från försäljningen av stållinor som tillverkas enligt kundens egna krav i fråga om exempelvis längd och anslutningar.

(206) Enligt kommissionens bedömning kommer priserna på stållinor sannolikt att stiga på gemenskapsmarknaden om det införs antidumpningsåtgärder. Även om priserna på den dumpade importen med all sannolikhet kommer att öka med tullens fulla belopp, väntas emellertid priserna på gemenskapsmarknaden inte öka i samma utsträckning. Prisökningen kommer sannolikt att påverka importörerna negativt, och deras marginaler kommer troligen att minska. Det bör emellertid noteras att importörerna, som i stor utsträckning också uppträder som handlare, kan komma att välja att öka sina inköp från gemenskapsindustrin eller från leverantörer som inte omfattas av åtgärder och att de kan komma att få mängdrabatter för större inköpsvolymer. Vidare kan importörerna och handlama komma att övervältra prisökningarna på användarna, för vilka den berörda produkten representerar en försumbar del av deras totala kostnader.

(207) Med hänsyn till ovanstående bedömde kommissionen det som osannolikt att importörernas situation skulle komma att förvärras i någon större utsträckning om det skulle införas åtgärder.

6. Användarnas intresse

a) Användarindustriernas art och struktur

(208) I avsaknad av samarbete från användarindustrins sida i detta förfarande har verkningarna för användarna av antidumpningsåtgärder undersökts på grundval av undersökningsresultaten i den föregående undersökningen.

(209) Stållinor används inom en rad olika områden, såsom fiskeri, sjöfart/skeppsfart, grovdrift (såväl under jord som i dagbrott) och olje- och gasutvinning offshore, skogsbruk, linbanetransport (inbegripet skidliftar och kabinbanor), väg- och vattenbyggnadsarbeten (hängbroar, tom, täckta takkonstruktioner) samt byggnadsverksamhet (kranar och hissar). Med hänsyn till den typ av användarindustri som det är fråga om och i överensstämmelse med de uppgifter som lämnades av användarna inom ramen för det föregående förfarandet är det inte fel att dra slutsatsen att stållinor står för en ringa del av slutproduktens kostnad. Det konstaterades i samband med den föregående undersökningen att den andel av användarföretagens omsättning som var hänförlig till den berörda produkten bara uppgick till mellan 0,01 % och 3 %, vilket visade att stållinor i mycket liten utsträckning påverkade användarnas samlade verksamhet.

b) Verkningar av att åtgärder införs eller inte införs

(210) Med tanke på avsaknaden av samarbete från användarindustrins sida i det här förfarandet, på försörjningskanalerna och på vilken typ av användare det rör sig om kommer en eventuell antidumpningstull sannolikt att ha endast marginella verkningar för användarna, eftersom, som visades i den föregående undersökningen, priset på stållinor endast står för en marginell del av tillverkningskostnaden för slutprodukten.

(211) Eftersom det finns alternativa försörjningskällor som inte omfattas av några åtgärder, däribland gemenskapsindustrin, är det vidare osannolikt att det skulle uppstå några försörjningssvårigheter om det skulle införas antidumpningsåtgärder.

7. Slutsats beträffande gemenskapens intresse

(212) Undersökningen har visat att införandet av åtgärder kan förväntas göra det möjligt för gemenskapsindustrin att öka sina priser och volymer och att därmed förbättra sin lönsamhet, med därav följande gynnsamma effekter för konkurrensförhållandena på gemenskapsmarknaden. Införandet av antidumpningstullar förväntas också gynna råvaruleverantörerna.

(213) De eventuella negativa verkningarna för importörerna kommer sannolikt att ta formen av prisökningar, men verkningarna kan reduceras genom att importörerna sänker sina marginaler eller ökar de priser de tar ut av användarindustrin.

(214) Användarindustrin kommer i sin tur sannolikt inte att drabbas märkbart av en sådan prisökning med tanke på i hur liten utsträckning kostnaden för stållinor påverkar kostnaden för slutprodukten.

(215) Mot denna bakgrund anser kommissionen att det inte finns några tvingande skäl för att inte införa åtgärder och att en tillämpning av antidumpningstullar skulle ligga i gemenskapens intresse.

G. PROVISORISKA ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER

1. Nivå för undanröjande av skada

(216) Det har sålunda fastställts att den berörda dumpade importen har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada och att det inte finns några tvingande skäl för att inte vidta åtgärder. Dessa åtgärder bör införas på en nivå som, utan att de fastställda dumpningsmarginalerna överskrids, är tillräckligt hög för att den skada som importen förorsakat skall kunna undanröjas.

(217) Vid beräkningen av hur stor tull det skulle krävas för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina kostnader och totalt sett uppnå en vinst före skatt på den nivå som industrin rimligen skulle uppnå på försäljning av den likadana produkten i gemenskapen under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import.

(218) På grundval av uppgifter från berörda parter konstaterades preliminärt att en vinstmarginal på 5 % av omsättningen kunde betraktas som ett skäligt minimum som gemenskapsindustrin kunde förväntas uppnå om det inte förekom någon skadevållande dumpning. En sådan vinstmarginal bedöms också möjliggöra för gemenskapsindustrin att göra de investeringar som krävs.

(219) På denna grundval jämfördes de vägda genomsnittliga exportpriserna för stållinor, justerade enligt den metod som beskrivs i skälen 138 och 139, med gemenskapsindustrins försäljningspriser, justerade för att återspegla en skälig vinstmarginal på 5 %. Resultatet, vilket motsvarade skademarginalen, uttrycktes sedan i procent av de exporterande tillverkarnas exportpriser cif gemenskapens gräns.

2. Provisoriska antidumpningsåtgärder

(220) Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att en preliminär antidumpningstull bör införas på nivån för de fastställda dumpningsmarginalerna, dock ej för ett företag i Turkiet för vilket tullen, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen, bör införas på nivån för skademarginalen, som i detta företags fall är lägre.

(221) De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av undersökningsresultaten i den här undersökningen och återspeglar alltså dessa företags situation sådan den konstaterats i samband med undersökningen. Dessa tullsatser är (i motsats till den övriga tull som är tillämplig på "alla övriga företag") uteslutande tillämpliga på import av produkter med ursprung i det berörda landet vilka tillverkats av de företag, dvs. de specifika juridiska personer, som nämns. Importerade produkter vilka tillverkats av något annat företag som inte, med angivande av företagets namn och adress, särskilt nämns i denna förordnings artikeltext, inbegripet enheter som är de specifikt nämnda företagen närstående, kan inte omfattas av dessa satser. För dem måste i stället den tullsats som gäller för "alla övriga företag" tillämpas.

(222) Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av att enhetens namn ändrats eller att nya produktions- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast inges till kommissionen(10) tillsammans med alla relevanta upplysningar, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning eller exportförsäljning som hänger samman med t.ex. denna namnändring eller ändring av produktions- eller försäljningsenheterna. Kommissionen kommer vid behov och efter samråd med rådgivande kommittén att ändra förordningen för att ta hänsyn till detta och uppdatera förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

3. Inga provisoriska åtgärder vad gäller Sydkorea och Malaysia

(223) Med hänsyn till undersökningsresultaten beträffande Sydkorea och Malaysia och till att den fastställda dumpningsmarginalen för de två länderna understiger det tröskelvärde på 2 % som anges i artikel 9.3 i grundförordningen, bör det inte införas några provisoriska åtgärder för Sydkoreas och Malaysias del. Kommissionen kommer att fortsätta att undersöka och överväga den ytterligare bevisning som kan komma att inges. Om de preliminära undersökningsresultaten skulle komma att bekräftas i det slutgiltiga skedet, kommer förfarandet att avslutas såvitt gäller denna import.

4. Åtaganden

(224) De exporterande tillverkarna i Tjeckien och Turkiet har gjort prisåtaganden enligt artikel 8.1 i grundförordningen. De har därigenom gått med på att sälja den berörda produkten till, som lägst, priser på en nivå som innebär att de skadevållande verkningarna av dumpning undanröjs. Företagen kommer också att regelbundet överlämna detaljerade uppgifter till kommissionen om sin export till gemenskapen, vilket innebär att kommissionen effektivt kommer att kunna följa upp åtagandena. Produktens art, företagens struktur och deras försäljningsmönster är vidare sådana att risken för att åtagandena kommer att kringgås är mycket liten.

(225) Åtagandena bedöms därför som godtagbara. De berörda företagen har underrättats om de huvudsakliga omständigheter, överväganden och skyldigheter på vilka godtagandet grundar sig.

(226) För att ytterligare underlätta för kommissionen att på ett effektivt sätt följa upp att företagen uppfyller sina åtaganden bör, vid uppvisandet av begäran om övergång till fri omsättning, befrielse från antidumpningstull endast beviljas under förutsättning att det uppvisas en faktura som innehåller åtminstone de uppgifter som föreskrivs enligt bilagan till denna förordning. Denna uppgiftsnivå är nödvändig också för att tullmyndigheterna med tillräcklig säkerhet skall kunna förvissa sig om att leveransen motsvarar beskrivningen i de kommersiella dokumenten. Om det inte uppvisas någon sådan faktura eller om denna inte svarar mot den produkt som uppvisas för tullmyndigheterna, bör i stället den tillämpliga antidumpningstullen betalas.

(227) Om åtagandet bryts eller återtas eller om det finns en misstanke om att det har brutits, kan enligt artikel 8.9 och artikel 10 i grundförordningen en antidumpningstull införas.

(228) Trots godtagandet av åtaganden inom ramen för undersökningen kommer, i enlighet med artikel 8.6 i grundförordningen, undersökningen avseende dumpning, skada och gemenskapens intresse att fullföljas avseende de berörda länderna.

H. SLUTBESTÄMMELSE

(229) Enligt god förvaltningspraxis bör det fastställas en tid inom vilken de berörda parterna kan lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Vidare bör det anges att alla undersökningsresultat som anges i denna förordning är preliminära och kan behöva omprövas inför fastställandet av de slutgiltiga åtgärder som kommissionen kan komma att föreslå.

HÄRIGENOM FÖRESKRNS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En preliminär antidumpningstull skall införas på import av linor och kablar, inbegripet slutet tågvirke, av järn eller stål, dock ej av rostfritt stål, med ett största tvärmått av mer än 3 mm, med eller utan anslutningar, enligt KN-numren 7312 10 82, 7312 10 84, 7312 10 86, 7312 10 88 och 7312 10 99, med ursprung i Ryssland, Thailand, Tjeckien och Turkiet.

2. Följande preliminära antidumpningstullsats skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, för produkter med ursprung i de nedan angivna länderna:

>Plats för tabell>

3. Dessa tullsatser skall inte tillämpas på produkter som tillverkats av nedanstående företag, för vilka i stället följande antidumpningstullsatser skall tillämpas:

>Plats för tabell>

4. Trots vad som sägs i punkt 1 skall den preliminära tullen inte tillämpas på import som övergår till fri omsättning enligt bestämmelserna i artikel 2.

5. Om inget annat anges skall gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

6. För att den produkt som avses i punkt 1 skall få övergå till fri omsättning i gemenskapen skall en säkerhet ställas som motsvarar den preliminära tullens belopp.

Artikel 2

1. De åtaganden som gjorts av nedanstående företag godtas härmed.

>Plats för tabell>

2. Produkter som importeras och deklareras för övergång till fri omsättning enligt TARIC-tilläggsnumren A216, A219, A220 skall vara befriade från de antidumpningstullar som införs genom artikel 1 om de tillverkats av något av de företag som anges i artikel 2.1 och av detta direkt exporterats (dvs. fakturerats och sänts) till ett företag som agerar som importör i gemenskapen. Sådan import skall även åtföljas av en faktura som innehåller åtminstone de uppgifter som föreskrivs enligt bilagan till denna förordning.

3. En förutsättning för denna tullbefrielse skall vara att de varor som deklareras och uppvisas för tullen exakt motsvarar varubeskrivningen i fakturan.

Artikel 3

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20 i förordning (EG) nr 384/96 får berörda parter inom en månad efter den här förordningens ikraftträdande begära att uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för den lämnas ut, framföra synpunkter skriftligen samt begära att bli hörda av kommissionen.

2. Enligt artikel 21.4 i förordning (EG) nr 384/96 får berörda parter inom en månad efter denna förordnings ikraftträdande begära att bli hörda angående bedömningen av gemenskapens intresse och lämna synpunkter på tillämpningen av den här förordningen.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas offciella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 2 februari 2001.

På kommissionens vägnar

Pascal Lamy

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 56, 6.3.1996, s. 1.

(2) EGT L 257, 11.10.2000, s. 2.

(3) EGT C 127, 5.5.2000, s. 12.

(4) Slutet tågvirke består av lager av sammanflätade trådar runt en kärna i form av en kardel av runda trådar. Trådarnas särskilda form både hindrar det slutna tågvirket från att fransa sig om en tråd bryts och gör att det slutna tågvirket tekniskt sett ingår i kategorin stållinor.

(5) Kommissionens förordning (EG) nr 362/1999 av den 18 februari 1999 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av linor och kablar av stål med ursprung i Kina, Indien, Mexiko, Sydafrika och Ukraina och om godtagande av åtaganden som gjorts av vissa exportörer i Ungern och Polen (EGT L 45, 19.2.1999, s. 8).

(6) Förordning (EG) nr 362/1999 (se fotnot 5) och rådets förordning (EG) nr 1796/1999 (EGT L 217, 17.8.1999, s. 1).

(7) Översyn av de antidumpningsbestämmelser som är tillämpliga på Ryssland och Kina, KOM (2000) 363 slutlig.

(8) Se fotnot 6.

(9) Av sekretesskäl anges ett intervall.

(10) Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för handel

Direktorat C

TERV 0/12

Rue de la Loi/Wetstraat 200 B - 1049 Bryssel

BILAGA

Uppgifter som skall anges på de fakturor vilka åtföljer försäljning som omfattas av ett åtagande

1. Fakturanummer.

2. Det TARIC-tilläggsnummer enligt vilka de fakturerade varorna kan tullklareras vid gemenskapens gräns.

3. En exakt beskrivning av varorna med bl.a. följande uppgifter:

- Produktkodnummer (PCN) (enligt vad som fastställs i det åtagande som gjorts av den tillverkade exportören i fråga).

- KN-nummer.

- Kvantitet (i kilogram).

4. Beskrivning av försäljningsvillkoren, med bl.a. följande uppgifter:

- Pris per kilogram.

- Betalningsvillkor.

- Leveransvillkor.

- Sammanlagda rabatter och avdrag.

5. Namnet på det företag som agerar som importör och till vilket fakturan utfärdas direkt av det berörda företaget.

6. Namnet på den företrädare för företaget som har utfärdat fakturan samt följande undertecknade försäkran:

"Jag intygar härmed att försäljning för direkt export till Europeiska gemenskapen av de varor som avses i denna faktura omfattas av och sker enligt villkoren i det åtagande som gjorts av ... [företaget] och som godtagits av Europeiska kommissionen genom förordning (EG) nr 230/2000. Jag försäkrar att uppgifterna på denna faktura är fullständiga och korrekta."