Kommissionens beslut av den 29 juni 2011 om det statliga stöd C 35/08 (f.d. NN 11/08) som Frankrike har genomfört till förmån för den offentliga institutionen Institut Français du Pétrole (IFP) [delgivet med nr K(2011) 4483] (Endast den franska texten är giltig) (Text av betydelse för EES) (2012/26/EU)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 108.2 första stycket,
med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a,
efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig, och
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
1. Den ställning som offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag som Frankrike har beviljat IFP utgör från och med den 7 juli 2006 en obegränsad offentlig garanti (nedan kallad den statliga garantin) för hela dess verksamhet.
2. Den statliga garantins täckning av den offentliga institutionen IFP:s icke-ekonomiska verksamhet, särskilt utbildningsverksamheten för att få ökade personalresurser med högre skicklighet, den oberoende FoU-verksamheten för att få ökad kunskap och förståelse samt verksamheten för att sprida forskningsresultat, utgör inte ett statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget.
3. Den statliga garantins täckning av den verksamhet för tekniköverföring som bedrivs av den offentliga institutionen IFP på de områden som föreskrivs i det exklusiva avtal om utveckling, saluföring och användande som ingåtts med dess dotterbolag Beicip-Franlab utgör inte ett statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget.
4. Den statliga garantins täckning av den verksamhet för tekniköverföring som bedrivs av den offentliga institutionen IFP på de områden som föreskrivs i de exklusiva avtal som ingåtts med dess dotterbolag Axens och Prosernat enligt artikel 3.1 i kommissionens beslut av den 16 juli 2008 om det stöd som Frankrike har genomfört till förmån för koncernen IFP (nedan kallat beslut C 51/2005) utgör ett statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget.
5. Den statliga garantins täckning av det tillhandahållande av kontraktsforskning och tjänster som bedrivs av den offentliga institutionen IFP, både för tredje mans och för dotterbolagens räkning, utgör ett statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget.
Artikel 2
Vid en ändring av det avtal mellan den offentliga institutionen IFP och dess dotterbolag Beicip-Franlab som anges i artikel 1.3 i detta beslut ska Frankrike anmäla avtalet till kommissionen, med hänsyn till den eventuella effekten av den statliga garantin för värderingen av det eventuella totala beloppet på den offentliga finansieringen, med förbehåll för om de nya avtalsvillkoren innebär att förekomsten av ett statligt stöd kan uteslutas.
Artikel 3
Under perioden från den 7 juli 2006 till den 31 december 2009 har den statliga garantins täckning av den ekonomiska verksamhet som anges i artikel 1.4 och 1.5 i detta beslut utgjort ett stöd som är förenligt med den inre marknaden.
Artikel 4
Från och med den 1 januari 2010 och fram till dess att de exklusiva avtal mellan den offentliga institutionen IFP och dess dotterbolag Axens och Prosernat som anges i artikel 3.1 i beslut C 51/2005 löper ut utgör den statliga garantins täckning av den ekonomiska verksamhet som anges i artikel 1.4 i detta beslut ett stöd som är förenligt med den inre marknaden, under förutsättning att de villkor som anges i artiklarna 5 och 6 i detta beslut uppfylls.
Artikel 5
1. Den årliga finansiella rapport som anges i artikel 4.2 i beslut C 51/2005 ska förutom de uppgifter som redan nämnts i artikel 5.1 i det beslutet innehålla de uppgifter som räknas upp i punkterna 2, 3 och 4 i denna artikel.
2. Den årliga finansiella rapporten omfattar beloppet, räntan och avtalsvillkoren för de lån som tecknas av den offentliga institutionen IFP under den aktuella årliga perioden, samt en värdering av bruttoekvivalenten-subventionen av den eventuella ersättning för de intressen som är knutna till den statliga garantin, med förbehåll om det läggs fram bevis på att dessa låneavtal överensstämmer med normala marknadsvillkor i jämförelse med de som den offentliga institutionen IFP fick före ändringen av dess juridiska ställning och på grundval av en mer exakt metod som på förhand godkänts av kommissionen.
3. Den årliga finansiella rapporten omfattar beloppet på de varor och tillgångar som den offentliga institutionen IFP köper hos leverantörer för att tillhandahålla de ekonomiska tjänster som anges i artikel 1.4 och 1.5 i detta beslut under den aktuella årliga perioden, samt en värdering av den högsta möjliga ekvivalenten-subventionen som följer av en mer gynnsam värdering från leverantörerna av risken för att företaget inte betalar sina skulder. Den här värderingen ska göras med tillämpning av en schablonränta på 2,5 procent av beloppet på de inköp som görs och på grundval av en mer exakt metod som på förhand godkänts av kommissionen.
4. Den årliga finansiella rapporten omfattar beloppet på den ekonomiska verksamhet som anges i artikel 1.4 och 1.5 i detta beslut och som bedrivs av den offentliga institutionen IFP under den aktuella årliga perioden, samt en värdering av den högsta möjliga bruttoekvivalenten-subventionen som följer av avsaknaden av betalning av en premie som motsvarar en fullgörandegaranti eller åtminstone en garanti om bästa vilja som erbjuds mottagarna av dessa ekonomiska tjänster. Den här värderingen ska göras med tillämpning av en schablonränta på 5 procent av beloppet på de tjänster som tillhandahålls och på grundval av en mer exakt metod som på förhand godkänts av kommissionen.
Artikel 6
1. Det totala beloppet på de offentliga medel som anslås den offentliga institutionen IFP:s verksamhet på Axens och Prosernats exklusiva verksamhetsområden, inklusive den högsta möjliga effekten av den statliga garantin beräknad enligt artikel 5.2, 5.3 och 5.4 i detta beslut måste vara lägre än den högsta tillåtna stödnivån enligt gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation.
2. Om det tak som anges i punkt 1 i denna artikel överskrids ska det överskjutande stödet i förekommande fall betalas tillbaka av det berörda dotterbolaget Axens eller Prosernat till den offentliga institutionen IFP.
Artikel 7
Från och med den 1 januari 2010 utgör den statliga garantins täckning av den ekonomiska verksamhet som anges i artikel 1.5 statligt stöd som är förenligt med den inre marknaden under förutsättning att de villkor som anges i artikel 8 i detta beslut uppfylls.
Artikel 8
1. Den verksamhet för kontraktsforskning och tillhandahållande av tjänster som utförs av den offentliga institutionen IFP och som anges i artikel 1.5 i detta beslut ska förbli sekundär till den primära oberoende forskningsverksamheten.
2. För att betraktas som sekundära måste den offentliga institutionen IFP:s verksamhet för kontraktsforskning och tillhandahållande av tjänster uppfylla följande krav:
Inte inverka på den normala driften, oberoendet eller neutraliteten hos den offentliga institutionen IFP.
Ha avgifter till marknadspris, eller i avsaknad av marknadspris till ett pris som med undantag för den potentiella effekten av den statliga garantin avspeglar alla kostnader, med ett rimligt marginaltillägg.
Omfattas av räkenskaper som är åtskilda från räkenskaperna för den oberoende offentliga forskningsverksamheten (särredovisning av respektive kostnader och finansieringar) och de vinsterna som den genererar ska till fullo återinvesteras i den primära oberoende forskningsverksamheten,
Vara oupplösligt knuten till den primära oberoende forskningsverksamheten så att den inte tekniskt kan göras någon åtskillnad mellan dem, särskilt på grund av användningen av samma infrastrukturer, utrustningar, material eller teknik, eller utnyttjandet av samma forskare, vetenskapsmän, ingenjörer, formgivare eller tekniker.
Ligga utanför området för de exklusiva avtal som ingås mellan den offentliga institutionen IFP och dess dotterbolag Axens och Prosernat som anges i artikel 3.1 i beslut C 51/2005, i förekommande fall förlängda eller ändrade i enlighet med artikel 3.2 i beslut C 51/2005 och artikel 12.2 i detta beslut.
Företräda en bokförd del i den offentliga institutionen IFP:s budget för oberoende offentlig forskning.
3. Frankrike ska varje år överlämna en rapport om den verksamhet för kontraktsforskning och tillhandahållande av tjänster som bedrivs av den offentliga institutionen IFP till kommissionen där andelen för det belopp som anslås för denna verksamhet i den offentliga institutionen IFP:s budget för sin oberoende offentliga forskningsverksamhet ska anges.
Artikel 9
1. De franska myndigheterna och den offentliga institutionen IFP ska för varje åtgärd föra följande formulering i finansieringsavtalet (för varje instrument som omfattas av ett avtal):Emissionen/programmet/lånet omfattas inte av någon form av direkt eller indirekt statlig garanti. Vid insolvens är staten inte skyldig att infria IFP:s skuld
2. De franska myndigheterna ska införa en liknande formulering som utesluter statens ansvar i alla avtal om det tillhandahållande av kontraktsforskning eller tjänster som anges i artikel 1.5 i detta beslut.
3. De franska myndigheterna ska införa en liknande formulering som utesluter den offentliga institutionen IFP:s och statens ansvar i alla avtal som medför en fordran och som ingås av aktiebolagen Axens, Beicip-Franlab och Prosernat.
4. Den offentliga institutionen IFP ska avstå från att utfärda alla former av säkerheter, växelborgen, garantier, avsiktsförklaringar eller besked om avskrivning till förmån för aktiebolagen Axens, Beicip-Franlab och Prosernat som inte uppfyller de normala marknadsvillkoren.
Artikel 10
Frankrike ska göra separata anmälningar till kommissionen av stöd som överskrider de tak som anges i gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation, med hänsyn till den eventuella effekten av den statliga garantin.
Artikel 11
Frankrike ska inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet.
Artikel 12
1. Artiklarna 4, 5 och 6 i detta beslut är giltigt till dess att de exklusiva avtal mellan den offentliga institutionen IFP och dess dotterbolag Axens och Prosernat som nämns i artikel 3.1 i beslut C 51/2005 upphör att gälla.
2. När de anmäler förlängningar eller ändringar av de exklusiva avtalen till kommissionen enligt artikel 3.2 i beslut C 51/2005 ska de beakta effekten av den statliga garantin för att uppskatta den offentliga finansieringens totala belopp.
Artikel 13
Detta beslut riktar sig till Republiken Frankrike.
1 EUT C 83, 30.3.2010, s. 47. Med verkan från och med den 1 december 2009 har artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget ersatts av artikel 107 respektive artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Innehållet i bestämmelserna är dock i sak oförändrat. I detta beslut bör hänvisningar till artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget i förekommande fall förstås som hänvisningar till artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget. Genom EUF-fördraget infördes också vissa ändringar i terminologin, t.ex. att gemenskapen ersattes med unionen och den gemensamma marknaden med den inre marknaden.
2 EGT L 1, 3.1.1994, s. 1.
3 EUT C 259, 11.10.2008, s. 12.
4 Institut Français du Pétrole har sedan den 13 juli 2010 ett nytt namn, dvs. Institut Français du Pétrole Énergies Nouvelles. Namnändringen infördes genom artikel 81 i lag nr 2010-788 av den 12 juli 2010 om nationellt åtagande för miljön (även kallad Grenelle 2- lagen). (Pressmeddelande från den offentliga institutionen IFP av den 13 juli 2010, tillgängligt på webbplatsen http://www.ifpenergiesnouvelles.fr/actualites/communiques-de-presse/ den 28 juni 2011).
5 Kommissionens beslut 2009/157/EG av den 16 juli 2008 om det stöd som Frankrike har genomfört till förmån för koncernen IFP [C 51/05 (f.d. NN 84/05)], (EUT L 53, 26.2.2009, s. 13).
6 Kommissionens beslut av den 16 juli 2008 om statligt stöd C 35/08 (f.d. NN 11/08) – Obegränsad statlig garanti till IFP – Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter, (EUT C 259, 11.10.2008, s. 12).
7 EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.
8 EUT L 274, 19.10.2010, s. 1.
9 För denna fråga se särskilt skäl 19 i beslut C 56/2007. Innan La Poste omvandlades till aktiebolag 2010 följde La Postes ställning som offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag av en rättslig klassificering. Cour de cassation har i sin dom av den 18 januari 2001 (andra tvistemålsavdelningen) slagit fast principen att La Poste ska likställas med en offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag, en dom som slog fast den princip som fastställdes av appellationsdomstolen i Douai den 22 oktober 1998. I en rapport till den franska senaten 2003 underströk dessutom kommissionens utskott för ekonomiska frågor följande: Alla vet att huvudbolaget La Poste sedan reformen 1990 har en bolagsordning som liknar den som gäller för en offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag.
10 Se punkt 2.1 (Koncernen IFP) i beslut C 51/2005 liksom i beslutet om att inleda förfarandet.
11 Det rör sig om följande avtal respektive överenskommelse: a) Ett exklusivt ramlicensavtal som löper på tio år och som innebär att dotterbolaget får utnyttja IFP:s nuvarande och kommande immateriella rättigheter framför allt i fråga om processer inom sitt verksamhetsområde för att tillhandahålla ingenjörstjänster till sina kunder i samband med dessa processer och överföra rätten att använda den aktuella tekniken till dem i form av överlåtelser av patentlicenser. b) Ett exklusivt produktlicensavtal som löper på tio år och som innebär att dotterbolaget får utnyttja IFP:s nuvarande och kommande teknik inom sitt verksamhetsområde för att tillverka och till sina kunder sälja katalysatorer, adsorbenter, bindningsämnen, utrustning, andra produkter och program som utvecklas av IFP. c) En överenskommelse om industriforskning som löper på tio år och som innebär att [IFP ska erbjuda dotterbolaget resultatet av sin forskning inom området för raffinering och petrokemi så att dotterbolaget om det så önskar kan fortsätta forskningen i ett gemensamt projekt med IFP och sedan utnyttja resultaten.] Om dotterbolaget inte utnyttjar denna möjlighet får IFP erbjuda andra företag resultaten. Varje partner ska själv stå för sina kostnader för att delta i projektet och för resultaten av forskningsprojektet. IFP behåller äganderätten till produkterna och processerna, medan dotterbolaget innehar äganderätten till de olika etapperna i industrialiseringen av produkterna och processerna.
12 Delar av denna text har ersatts för att säkerställa att ingen konfidentiell information offentliggörs. De dolda uppgifterna i dessa delar har omformulerats för att säkerställa att beslutet är begripligt och sammanhängande. Delarna har markerats med hakparenteser och två asterisker.
13 Delar av denna text har utelämnats för att säkerställa att ingen konfidentiell information offentliggörs. Dessa delar har markerats med hakparenteser och en asterisk.
14 Genom en skrivelse av den 18 juni 2009 översände de franska myndigheterna till kommissionen en kopia av tilläggsavtalen till avtalen mellan IFP och dess dotterbolag Axens och Prosernat enligt artikel 6 i beslut C 51/2005. När det gäller Axens undertecknades tilläggsavtalet […] (*) 2009 av […] (*) den offentliga institutionen IFP och […] (*) Axens. När det gäller Prosernat undertecknades tilläggsavtalet […] (*) 2009 av […] (*) den offentliga institutionen IFP och […] (*) Prosernat.
15 Kommissionens meddelande Gemenskapsramar för statligt stöd till forskning och utveckling, (EGT C 45, 17.2.1996, s. 5).
16 Dessa minimiersättningar begränsar i praktiken stödet till varje dotterbolag till högst 75 procent av kostnaderna för genomförbarhetsstudier innan industriell forskning inleds, 50 procent av kostnaderna för industriell forskning och 25 procent av kostnaderna för utvecklingsverksamhet före det konkurrensutsatta stadiet.
17 Det framgår av skäl 18 i beslutet om att inleda förfarandet att kommissionen har för avsikt att granska de verkningar som omvandlingen av IFP till offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag har på den offentliga institutionen IFP och dess dotterbolag i egenskap av ensam operatör på marknaden. I skäl 36 i beslutet om att inleda förfarandet preciseras att denna unika enhet anses vara en potentiell mottagare av en obegränsad statlig garanti.
18 I Frankrike finns det vid sidan av de offentliga organen, som staten och de lokala myndigheterna, två huvudsakliga former av juridiska personer med offentligrättslig ställning: offentliga institutioner och grupper av allmänt intresse, enligt lag nr 82-610 av den 15 juli 1982. När det gäller offentliga institutioner görs det åtskillnad mellan offentliga institutioner av administrativt slag (établissements publics à caractère administratif – EPA), som fullgör traditionella förvaltningsuppdrag, och offentliga institutioner av industriellt och kommersiellt slag (établissements publics à caractère industriel et commercial – EPIC), som bedriver verksamhet av ekonomisk karaktär.
19 Se bl.a. Cour de cassations dom av den 21 december 1987 (första tvistemålsavdelningen).
20 En mer utförlig version av samma argument läggs fram i avsnitt 2.1 i beslut C 56/2007, skälen 20–22.
21 Se även avsnitt 2.2 i beslut C 56/2007, skälen 23–30.
22 Med tillämpning av artikel 21 i dekret av den 6 juli 2006 (där det anges att på området för finansiell förvaltning och bokföring omfattas den offentliga institutionen IFP av de bestämmelser som gäller för industriella och kommersiella företag). Även om den offentliga institutionen IFP inte har tilldelats någon statsrevisor tyder vissa uppgifter på att skulder som innehas av offentliga institutioner av industriellt och kommersiellt slag som inte har tilldelats någon statsrevisor, vid en eventuell avveckling ändå kommer att överföras till staten eller till ett annat offentligt företag. Kommissionen hänvisar till exemplen Charbonnages de France och ERAP, vilka citeras i skälen 49–50 i beslutet om att inleda förfarandet, som visar att vid upplösning av en offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag är hypotesen att det företagets rättigheter och skyldigheter skulle överföras till en annan offentlig institution eller till staten inte bara möjlig, utan något som marknaden tydligt räknar med.
23 Se även avsnitt 2.3 i beslut C 56/2007, skälen 31–36.
24 Se även avsnitt 2.4 i beslut C 56/2007, skäl 37.
25 Jfr bl.a. de franska myndigheternas skrivelser av den 18 juli 2006, 30 januari 2008 och 26 juni 2008.
26 Kommissionen betonar att dessa argument redan har lagts fram i avsnitt 3 (De franska myndigheternas synpunkter och förslag) i beslut C 56/2007. För att förenkla presentationen kommer kommissionen att hänvisa till det beslutet så ofta som möjligt.
27 Beslut av Conseil d'État, 1.4.1938, Société de l'hôtel d'Albe, Conseil d’Etats författningssamling, s. 341.
28 Beslut av Conseil d'État i Campoloro-målet (den 10 november 1999 och den 18 november 2005). Se skäl 59 i beslutet om att inleda förfarandet.
29 Jfr de synpunkter från de franska myndigheterna som översändes den 23 januari 2008 och den 27 oktober 2009 inom ramen för La Poste-ärendet, till vilka kommissionen i tillämpliga fall hänvisar rörande det offentliga företaget IFP.
30 Jfr Conseil d'États rapport för år 2006, s. 69.
31 Jfr de synpunkter från de franska myndigheterna som översändes den 27 oktober 2009 inom ramen för beslut C 56/2007.
32 De franska myndigheterna understryker att på motsatt sätt behövde en uttrycklig garanti beviljas 1991 när post- och televerket omvandlades till en fristående juridisk person, vilket inte skulle ha behövts om La Poste genom sin juridiska ställning hade fått rätt till en statlig garanti i egenskap av företag likställt med en offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag. Dessutom har uttryckliga garantier beviljats Erap och Agence Française du Développement, som båda är offentliga institutioner av industriellt och kommersiellt slag.
33 D. Labetoulle, La responsabilité des AAI dotées de la personnalité morale: coup d'arrêt à l'idée de garantie de l'État, RJEP/CJEG nr 635, oktober 2006.
34 Jfr de synpunkter från de franska myndigheterna som översändes den 23 januari 2008 inom ramen för La Poste-ärendet.
35 Conseil d'État, 10.11.1999, Société de gestion du port de Campoloro, Conseil d’États författningssamling, s. 3409.
36 Conseil d'État, 18.11.2005, Société de gestion du port de Campoloro.
37 P. Bon, Le Préfet face à l'inexécution par une collectivité territoriale d'un jugement la condamnant pécuniairement, RFDA – mars april 2006, s. 341. C. Landais och F. Lenica, Le pouvoir de substitution du préfet en cas d'inexécution de la chose jugée par les collectivités territoriales, AJDA, 23 januari 2006, s. 137.
38 Kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier, EGT C 71, 11.3.2000, s. 14.
39 Det förfarande som ska följas om den offentliga institutionen IFP blir insolvent måste fastställas och offentliggöras.
40 Detta förfarande ska antingen vara det förfarande som gäller enligt privaträtten eller ett förfarande som ger den offentliga institutionen IFP:s fordringsägare rättigheter som inte går utöver vad de skulle ha fått om handelsrätten hade tillämpats.
41 Enligt de franska myndigheterna är det tillräckligt, men inte nödvändigt, att dessa kriterier uppfylls för att alla fördelar ska elimineras. Enligt dem vore det framför allt kontraintuitivt att anse att de framförda tvivlen om vilket förfarande som ska tillämpas vid insolvens skulle leda till bättre finansieringsvillkor.
42 Enligt de franska myndigheterna skulle företaget under sådana omständigheter i ett första skede inleda förhandlingar med sina fordringsägare för att få till stånd en skuldsaneringsplan. Om planen inte ansågs vara tillräcklig eller om den inte gjorde det möjligt att förbättra det ekonomiska läget och om det inte upprättats något nytt avtal med fordringsägarna skulle samtliga eller några av fordringsägarna kunna vända sig till behörig domstol för att få ett betalningsföreläggande och på så sätt få sina fordringar erkända. Det förfarande som inrättas genom lagen av den 16 juli 1980 skulle alltså tillämpas. Detta förfarande skulle i förekommande fall kunna leda till att tillsynsmyndigheten trädde i den offentliga institutionen IFP:s lednings ställe för att fatta de beslut som krävdes för att betala företagets skulder med de medel som fanns att tillgå. Om det under det förfarande som inrättas genom lagen av den 16 juli 1980 skulle konstateras att den offentliga institutionen IFP:s tillgångar var otillräckliga och om tillsynsmyndigheten därmed skulle befinna sig i ett läge där det rent materiellt var omöjligt att skapa de nödvändiga resurserna för att betala det utestående beloppet på grund av att det inte fanns några tillgångar att avyttra skulle enligt de franska myndigheterna det förfarande som inrättas genom lagen av den 16 juli 1980 avslutas.
43 Enligt artikel L. 225-258 i handelslagen måste bolagsstämman, när ett bolags egna kapital är lägre än hälften av dess aktiekapital, fastställa och besluta om det finns grund för en förtida upplösning. Om bolagsstämman beslutar att fortsätta bolagets verksamhet är den skyldig att, senast vid utgången av det andra räkenskapsåret efter det räkenskapsår då förlusterna konstaterades, konsolidera sitt kapital till ett värde motsvarande minst hälften av aktiekapitalet genom att minska det om inte tillgångarna har konsoliderats på annat sätt.
44 Domstolens dom av den 21 mars 1991 i mål C-303/88, Italien mot kommissionen, REG I-1433, punkt 21.
45 Se bl.a. domstolens dom av den 16 maj 2002 i mål C-482/99, Frankrike mot kommissionen (Stardust Marine-målet), REG I-4397, punkterna 68–83.
46 Europeiska kommissionen, 21.12.2005, Ärende N 531/2005 – France – Åtgärder för inrättande och drift av Banque Postale (postbank).
47 Förstainstansrättens dom av den 12 september 2007 i mål T-68/03, Olympiaki Aeroporia Ypiresies AE mot kommissionen, ännu ej offentliggjord i rättsfallssamlingen. Se även förstainstansrättens dom av den 1 juli 2008 i mål T-266/02, Deutsche Post AG mot kommissionen, REG 2008, s. II-1233, punkt 92: Kommissionen är vidare skyldig att undersöka huruvida stödmottagaren har fått en verklig fördel.
48 Dekret nr 81-501. När de franska myndigheterna kom med sitt förslag var tillämpningsdekretet nr 81-501 av den 12 maj 1981 för genomförande av lagen av den 16 juli 1980 om administrativa viten och offentligrättsliga juridiska personers verkställighet av domar och om avdelningen för rapporter och undersökningar vid Conseil d'État.
49 Efter ändring skulle dekretet lyda som följer:Om betalningsföreläggandet inte efterlevs innan dess tidsfrister löper ut, ska statens representant eller tillsynsmyndighet föra upp utgiften på den försumliga offentliga institutionens eller verksamhetens budget. Den ska i förekommande fall frigöra de nödvändiga resurserna inom ramen för den offentliga institutionens eller verksamhetens budget, endera genom att begränsa de anslag som avsatts för andra syften, men som är tillgängliga, eller genom att öka medlen. (ändringarna understrukna).
50 De franska myndigheterna hänvisar till skäl 68 i beslutet om att inleda förfarandet, där kommissionen anser att ändringen av dekretet om tillämpning av lagen av den 16 juli 1980inte gör det möjligt att utesluta att en fordringsägare som inte har fått ersättning för sina fordringar inom ramen för tillämpningen av lagen från 1980 vidtar rättsliga åtgärder för att åberopa statens ansvar med hänvisning till en rubbning av likheten inför de offentliga bördorna, om den offentliga institutionen IFP:s resurser är uttömda.
51 Conseil d'État den 16 november 1998, Sille: Precis som angetts i de första domarna, gäller att även om en offentlig myndighets ansvar kan utlösas, också utan försumlighet, på grundval av principen om medborgares likhet inför de offentliga bördorna, om en laglig åtgärd orsakar en fysisk eller juridisk person en särskild skada av ett visst allvar, är faktorerna i ett sådant fastighetsprojekt som planerades i detta fall och som bland annat krävde en förändring av bestämmelserna för markanvändning och ett godkännande av kommunfullmäktige. M. Sille borde normalt ha kunnat förutse möjligheten att projektet skulle läggas ner av kommunen på grund av det negativa resultatet av opinionsundersökningen och fientligheten mot projektet. Eftersom M. Sille hade accepterat denna risk i full vetskap om detta kan han inte med framgång hävda att han har åsamkats en onormal skada och att kommunen borde stå för de kostsamma konsekvenserna för honom till följd av att projektet lades ner.
52 Conseil d'État den 10 juli 1996, Meunier: Kammarrätten har gjort den självständiga bedömningen att den berörda parten genom sitt val att placera verksamheten på ett visst ställe och efter en skrivelse från borgmästaren om eventuella jordskred, medvetet har accepterat de risker för instabilitet som anläggningen var utsatt för. Kammarrätten har varit fullt medveten om bestämmelserna för offentligrättsliga juridiska personer när den gjort bedömningen att en skada som uppstår till följd av en situation som den berörda parten medvetet har utsatt sig för inte ger rätt till ersättning.
53 Tribunalens dom av den 21 maj 2010 i de förenade målen T-425/04, T-444/04, T-450/04 och T-456/04, Frankrike mot kommissionen, ännu ej offentliggjord i rättsfallssamlingen. Tribunalens slutsats i denna dom är att kommissionen inte hade visat att det skett en eventuell förbättring av FT:s ekonomiska ställning till följd av anbudet [det förslag till avtal om aktieägartillskott som varken undertecknades eller verkställdes av France Télécom] i förhållande till den ställning som FT hade […] (punkt 254), och att [k]ommissionen kan […] inte endast på grundval av ett ensidigt erbjudande från staten om att tillhandahålla en kreditfacilitet till ett visst belopp förutsätta att anbudet har fördelaktiga ekonomiska effekter för mottagaren, utan att ta hänsyn till de villkor som reglerar fullgörandet av det aktuella kreditavtalet, och särskilt de villkor som gäller för beviljande och återbetalning av krediten. Detta gäller än mindre när mottagaren inte accepterade anbudet, utan nöjde sig med att återfinansiera sig till de villkor som rådde på marknaden (punkt 255) (kursiveringar tillagda av de franska myndigheterna).
54 Domstolens dom av den 7 mars 1990 i mål C-69/88, H. Krantz GmbH & Co. mot Ontvanger der Directe Belastingen och Nederländerna, REG 1990, s. I-00583.
55 Domstolens dom av den 2 september 2010 i mål C-399/08 P, kommissionen mot Deutsche Post AG, ännu ej offentliggjord i rättsfallssamlingen.
56 De franska myndigheterna hänvisar till sina skrivelser av den 7 maj och den 9 juni 2008.
57 De franska myndigheterna hänvisar till sitt svar på kommissionens skrivelse av den 3 augusti 2007.
58 EUT L 134, 30.4.2004, s. 114.
59 Europeiska kommissionen, 3.3.2004, A report on the functioning of public procurement markets in the EU.
60 Företaget UOP Limited anger att det är verksamt på marknaderna för tillhandahållande av produkter och tjänster till industrier för oljeraffinering, gasbehandling, petrokemisk produktion samt de flesta tillverkningsindustrier. Det anger mer bestämt att de utformar, genomför och godkänner utnyttjandet av licenser, samt säkerställer underhåll av processtekniker som t.ex. råoljeförädling, framställning av rena bränslen, avsvavling av bränslen och petrokemisk teknik. Det anger dessutom att det producerar katalysatorer, molekylärfilter, absorptionsutrustning och annan specialutrustning. De anger även att de finns i olika medlemsstater i Europeiska unionen (Österrike, Belgien, Tjeckien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Ungern, Irland, Nederländerna, Portugal, Polen, Slovakien, Spanien, Sverige och Förenade kungariket), är representerade i Belgien, Frankrike och Tyskland, samt har två produktionsfabriker, varav den första i Brimsdown, Enfield, Storbritannien, och den andra i Reggio Calabria, Italien.
61 Företaget UOP Limited hänvisar till webbplatsen http://www.axens.net/about/history.html, så som den såg ut den 20 november 2008.
62 T.ex. i fråga om volym och renhet i de flöden som produceras eller i fråga om råvaruförbrukning.
63 De franska myndigheterna hänvisar till beslut N 531/2005, fotnot 3.
64 Detta cirkulär finns sedan […] (*) och uppdateras och bekräftas regelbundet av […] (*). De franska myndigheterna har bifogat version […] (*) till sin skrivelse.
65 De franska myndigheterna hänvisar till UOP Limiteds skrivelse av den 23 januari 2009, där enligt dem det argument som läggs fram i punkt 3 b i skrivelsen av den 28 november 2008 upprepas.
66 Enligt detta ramavtal får Axens utnyttja den offentliga institutionen IFP:s nuvarande och kommande immateriella rättighet framför allt i fråga om processer inom sitt verksamhetsområde för att tillhandahålla ingenjörstjänster till sina kunder i samband med dessa processer och överföra rätten att använda den aktuella tekniken till dem i form av överlåtelser av patentlicenser.
67 Enligt detta ramavtal får Axens utnyttja den offentliga institutionen IFP:s nuvarande och kommande teknik inom sitt verksamhetsområde för att tillverka och till sina kunder sälja katalysatorer, adsorbenter, bindningsämnen, utrustning, andra produkter och program som utvecklas av IFP.
68 […] (*).
69 Skrivelse från de franska myndigheterna av den 13 oktober 2008, punkt 203.
70 Se avsnitt 4.1.1 C Slutsats om förekomsten av en selektiv fördel för La Poste i beslut C 56/2007, skälen 251–255.
71 Vars ställning, enligt skäl 12 (fotnot 11), kunde likställas med en offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag innan La Postes ställning ändrades till aktiebolag.
72 Conseil d'État, 1.4.1938, Société de l'hôtel d'Albe, Conseil d’États författningssamling, s. 341.
73 Conseil d'États domar i Campoloromålet (10.11.1999 och 18.11.2005).
74 I denna dom har Conseil d'État endast vägrat bevilja en fordringsägares yrkande riktat direkt till ministeriet för offentliga bygg- och anläggningsarbeten. En garantiinsats förutsätter en insolvenssituation och inte att staten, bara för att en fordringsägare begär det, är skyldig att betala en offentlig institutions skuld.
75 Kommissionen hänvisar till sin analys av Camporolo-målet i avsnitt 4.1.1 A b.3 i beslut C 56/2007.
76 Om den offentliga institutionen IFP:s tillgångar är otillräckliga efter ändringen av dess juridiska ställning befinner sig följaktligen dess fordringsägare, oberoende av när deras fordran uppstod, i en jämförbar situation. Alla står inför det faktum att allmänrättens förfaranden i fråga om sanering och likvidation av företag i svårighet inte är tillämpliga. Alla fordringsägare hos den offentliga institutionen IFP garanteras slutlig återbetalning av sina fordringar, i enlighet med förklaringen i punkt A b.
77 Det faktum att förekomsten av denna andra kategori inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 34 i grundlagen om finanslagstiftning förklarar varför rättspraxis om den faktiska garantin för koncessionsinnehavare fortbestår efter 2001. Den är också orsaken till att staten inte är skyldig att ange garantin i en finansiell lag när den äger eller är förknippad med ett företag eller en koncern för vilken handelslagen inte begränsar skuldgarantierna. Kommissionen vill i detta sammanhang precisera att den garanti som här undersöks följer av IFP:s ställning som offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag, att det rör sig om en garanti som förenar staten och den offentliga institutionen IFP (IFP:s fordringsägare är endast indirekta fordringsägare), att garantin inte bara gäller återbetalningen av enskilda fordringar utan även upprätthållandet av IFP:s och/eller dess skyldigheters existens.
78 Tribunalens dom av den 26 juni 2008 i mål T-442/03, SIC mot kommissionen, REG 2008, s. II-1161, punkterna 124–127). Se även tillkännagivandet om garantier.
79 Särskilt inte efter omvandlingen av IFP, France Télécom, Gaz de France, EDF och ADP.
80 Till skillnad mot vad beskrivs ovan anser de franska myndigheterna att det inte skulle ha varit nödvändigt att utfärda en uttrycklig statlig garanti för de post- och telekommunikationstjänster som överfördes till La Poste om La Poste hade omfattats av en statlig garanti enbart på grund av sin juridiska ställning. Ändå utfärdades en sådan garanti genom ett beslut av den 31 december 1990.
81 D. Labetoulle, La responsabilité des AAI dotées de la personnalité morale: coup d'arrêt à l'idée de garantie de l'État, RJEP/CJEG nr 635, oktober 2006.
82 På denna punkt hänvisar kommissionen även till avsnitt 4.1.1 A b.3 i beslut C 56/2007.
83 Kommissionen hänvisar till skälen 139–141 i beslut C 56/2007. Följande del av denna fotnot har offentliggjorts av redaktörerna för 1995 års rapport (s. 219): När det gäller förslaget till lag om statens insatser i planerna på sanering av Crédit Lyonnais och av Comptoir des Entrepreneurs anser Conseil d’Etat (…) att den statliga garantin för dessa företag är en följd av den offentliga institutionens själva natur, utan att detta uttryckligen anges i lag.
84 Se punkt 5 i bilagan till denna skrivelse där det hänvisas till olika rättsakter, till exempel ministerskrivelsen eller alla andra grunder.
85 I en förklarande bilaga till denna skrivelse, närmare bestämt i del 3 med rubriken erfarenheterna av anspråk på garantierna och rådets rättspraxis har bidragit till utformningen av ett antal exempelfall på underförstådda garantier som måste identifieras, anges att vissa rättsliga bestämmelser genom sin konstruktion innebär att ägarna har ett ansvar, särskilt för handelsbolag och tillfälliga företagsgrupper. När det gäller de båda senare företagsformerna söker tredje parter alltid statliga ägare. Detsamma gäller inrättandet av offentliga institutioner och vissa former av ägande i aktiebolag.
86 Villkoren i de tillämpliga rättsakterna, lagen av den 16 juli 1980, dekretet av den 20 maj 2008 om ersättning av dekretet av den 12 maj 1981 samt cirkuläret av den 16 oktober 1989 återges i avsnittet om beskrivningen av åtgärden i detta beslut.
87 I lagen av den 16 juli 1980 föreskrivs att om styrelsen för den offentliga institutionen eller verksamheten inte har frigjort eller skapat dessa resurser ska […] tillsynsmyndigheten vid behov ombesörja och genomföra utbetalningen.
88 I dekretet av den 12 maj 1981, som inte ändras på den punkten genom dekretet från 2008, anges att statens representant eller tillsynsmyndigheten i förekommande fall [ska] frigöra de nödvändiga resurserna, endera genom att begränsa de anslag som avsatts för andra syften, men som fortfarande är tillgängliga, eller genom att öka medlen.
89 Kommissionen hänvisar till avsnitt 4.1.1 A b.3 i beslut C 56/2007.
90 Inom ramen för La Poste-ärendet bestred de franska myndigheterna i sin skrivelse av den 27 oktober 2009 att det är omöjligt att mobilisera egna resurser på grundval av två argument. Detta första argumentet gäller de avgifter som tillämpas av La Poste och kan följaktligen inte överföras på de omständigheter som rådet i detta fall eftersom den offentliga institutionen IFP:s avgifter, till skillnad från La Postes avgifter, inte omfattas av sektorsspecifik reglering.
91 Kommissionen hänvisar till punkterna 112 och 113 de franska myndigheternas skrivelse av den 23 januari 2008 inom ramen för La Poste-ärendet.
92 För en närmare beskrivning av de franska myndigheternas ståndpunkt se bl.a. avsnitt 3.1.1 B a.2 i beslut C 56/2007.
93 Europadomstolens dom av den 6 december 2006 i mål nr 57516/00, Société de gestion du port de Campoloro och Société fermière de Campoloro mot Frankrike. Europadomstolen har avgjort målet genom att ge staten ansvar för kommunen Santa-Maria-Poggios skulder till de klagande företagen.
94 I domen kan man läsa att [den franska regeringen] anser att endast objektiva skäl som uteslutande berör kommunens faktiska oförmåga att frigöra tillräckliga medel har försenat det komplicerade verkställandet av domstolsavgörandena, regeringen vidhåller alltså att den uteblivna verkställigheten av domstolsavgörandena inte beror på att de nationella, statliga eller kommunala myndigheterna frivilligt har avstått från att vidta åtgärder. Avsaknaden av medel är inte en förevändning utan en faktisk omständighet på grund av likviditetsbristen hos den skuldsatta offentligrättsliga juridiska personen.Den uteblivna verkställigheten av skulden beror uteslutande på kommunens ekonomiska svårigheter och dessa omständigheter förefaller inte vara av sådant slag att kommunen undslipper sina skyldigheter och inte heller att ansvaret för denna skuld överförs till staten (CE, kommunen Batz sur Mer, den 25 september 1970). I den inhemska rätten finns ingen rättslig grund för att låta staten träda in i en kommuns ställe för att reglera dess skulder. Ett sådant övertagande skulle inte längre kunna baseras på artikel 6.1 i konventionen eftersom en sådan lösning skulle strida mot själva begreppet juridisk person, som förutsätter ett oberoende och egna tillgångar.
95 Det föreskrivs inga mildrande åtgärder i den inhemska rätten för att hantera situationen när en kommun ställer in betalningarna.Staten kan inte avsäga sig sin skyldighet att verkställa domstolsavgöranden genom att hänvisa till avsaknaden av medel eller offentliga institutioners autonomi, som den hittills inte har kunnat garantera eftersom kommunen inte är i stånd att betala sina skulder. De klagande hänvisar alltså till statens oförmåga att vidta positiva åtgärder som skulle ha gjort det möjligt för kommunen att uppfylla sin betalningsskyldighet.De klagande konstaterar att Conseil dÉtat i sin dom av den 18 november 2005 ansåg att lagstiftaren hade haft för avsikt att ge statens representant befogenhet att träda in i en lokal myndighets ställa för att frigöra eller skapa resurser som gör det möjligt att fullt ut verkställa det rättsliga avgörandet, om denna myndighet inte kan garantera verkställandet av ett lagakraftvunnet betalningsföreläggande. Det är på grund av den franska statens egen uraktlåtenhet som de klagande begär att det ska fastställas att artikel 6.1 har överträtts och att ett skadestånd ska utdömas för detta, vilket inte strider mot begreppet juridisk person och inte heller mot begreppen oberoende och egna tillgångar.
96 Det faktum att de klagande inte kan få dessa rättsliga avgöranden verkställda utgör ett intrång på deras äganderätt, vilket framgår av artikel 1 första stycket första meningen i protokoll nr 1. Regeringen har inte motiverat detta intrång på något sätt och domstolen anser att bristen på resurser inte kan berättiga en sådan underlåtenhet. Sammantaget anser domstolen att de klagande företagen har lidit och fortfarande lider av en särskild och oskälig börda på grund av att de belopp som de borde ha fått vid verkställigheten av de ovannämnda rättsliga avgörandena den 10 juli 1992 inte har betalats ut. Följaktligen har det skett en överträdelse av artikel 1 i protokoll nr 1.
97 Därför anser domstolen att den svarande staten ska garantera betalningen till de klagande, eller i förekommande fall till deras efterföljande rättighetsinnehavare, för de fordringar som de har rätt till enligt avgörandena i kammarrätten i Bastia den 10 juli 1992 (ibidem), inklusive upplupen ränta fram till dagen för denna dom.
98 Kommissionen vill betona de formuleringar som används av Europadomstolen, där inte något eventuellt statligt ansvar nämns utan domstolen anser att det är statens sak att garantera utbetalningen. Detta tyder mer på en garanti än på ett ansvar.
99 En juridisk mekanism i den inhemska rätten kan alltså tolkas som en underförstådd garanti.
100 I sin dom av den 13 maj 1980 i målet Artico mot Italien, serie A nr 37, beslutade Europadomstolen att när en konkurs är hänförlig till en annan person än staten är det staten som i sin egenskap av garantigivare enligt artikel 6.1 ska vidta åtgärder för att garantera att klaganden faktiskt kan utöva de rättigheter som denna tillerkänns genom den artikeln.
101 I sin dom av den 19 mars 1997 i mål nr 59498/00, Bourdov mot Ryssland, konstaterade Europadomstolen också att en statlig myndighet inte kan hänvisa till brist på medel för att inte betala sin skuld.
102 Kommissionen hänvisar särskilt till sitt resonemang i beslut C 56/2007 om effekten på statens ansvar vid en offentlig institutions uppköp av en annan organisation, vars rättigheter och skyldigheter det samtidigt skulle vara tvunget att överta. Om det därefter skulle tvingas betala den organisationens skulder till en tredje part skulle det inte i något kontrakt eller i något annat juridiskt dokument ha angetts att staten inte var skyldig att betala den offentliga institutionens skulder gentemot fordringsägarna i den uppköpta organisationen, eftersom en sådan situation inte hade kunnat förutses. På samma sätt skulle den offentliga institutionen IFP genom en omvandlingsmekanism (fusion, uppköp) av vissa organisationer inom den offentliga sektorn kunna få ansvar för vissa skulder till tredje part utan att det är möjligt att införa en begränsning av den statliga garantin genom ett avtal.
103 I enlighet med avsnitt B i denna del skulle en fordringsägare i den offentliga institutionen IFP som inte kunnat få sin fordran betald genom ett krav på verkställighet av den enskilda fordran ändå kunna hoppas på ersättning för sin fordran inom ramen för en total statligt finansierad omstrukturering av den offentliga institutionen IFP.
104 Begreppet legitimt fel som kan medföra rättsliga konsekvenser hänger samman med teorin om det yttre skenet. Enligt den juridiska ordboken Cornu är det yttre skenet det intryck som de yttre tecknen – avsiktligt eller ej – ger och som vanligtvis är ett uttryck för en ställning, en funktion (ombud, arvtagare, ägare …) och som får någon att tro att den person som har dessa tecken verkligen har den ställningen eller funktionen. Teorin om det yttre skenet bildar rättspraxis eftersom det yttre skenet i sig kan ge konsekvenser för tredje parter som till följd av ett legitimt fel har varit okunniga om de verkliga omständigheterna. Teorin om det yttre skenet tillämpas i rättspraxis och har till och med lett till mycket berömda lösningar (Europadomstolen den 7 juni 2001, Kress). Den tillämpas i privaträtten när det krävs rättsliga konsekvenser för ett kontrakt där någon av parterna har litet på det yttre skenet. Man kan också hänvisa till exemplet skenbar hemvist, eller inom allmänrätten exemplet med de facto-tjänstemän vars avgöranden ofta formaliseras. Teorin gör det lättare att visa förekomsten av ett rättsligt attribut eller en rättslig konsekvens trots att intern rättsakt uttryckligen bekräftar förekomsten av detta.
105 Åtskillnad har gjorts genom utvecklingen av S. Carpi-Petits tes. Les successions en droit administratif, PUR, 2006.
106 Så vitt kommissionen känner till finns det inte ett enda exempel på en rättsakt där det fastställs att skulder ska avlägsnas.
107 Enligt den juridiska ordboken Cornu är arv samtliga tillgångar och skyldigheter hos en och samma person (det vill säga rättigheter och skyldigheter som går att värdera i pengar).
108 Kommissionens expert i La Poste-ärendet hänvisar till det enda kända exemplet på avlägsnande av en offentlig institution när den nått sitt slut: likvidationen av temauniversitetet i Agen (förordning av den 15 juli 2002 (Frankrikes officiella tidning, 23.7.2002). I artikel 1 i förordningen fastställs att likvidatorn har ansvar för att ge ministeriet för högre utbildning ett förslag till fördelning mellan universiteten Bordeaux I och bordeaux IV av de tillgångar, fordringar, skulder och det saldo av likvidationskontot som återstår när likvidationsperioden har löpt ut. Det föreskrivs följaktligen uttryckligen att skulderna för en offentlig institution som upphört överförs till andra offentligrättsliga juridiska personer.
109 Se skäl 25 (tredje strecksatsen) och skäl 45, samt fotnot 20.
110 Tribunalens dom av den 13 juni 2000 i förenade målen T-204/97 och T-270/97, EPAC mot kommissionen, REG 2000, s. II-2267, punkterna 80 och 81.
111 Avsnitt 7.1 i beslut C 51/2005.
112 Artikel 3-1 c i avtalet om industriell forskning mellan den offentliga institutionen IFP och Axens, artikel 3-1 c i avtalet om industriell forskning mellan den offentliga institutionen IFP och Prosernat, samt artikel III.2 i avtalet mellan den offentliga institutionen IFP och Beicip-Franlab.
113 I artikel 2 i lag nr 85-98 av den 25 januari 1985, nu artikel L. 620-2 i handelslagen, anges följande: Rekonstruktions- eller likvidationsförfarandena ska tillämpas på alla affärsidkare, alla som är inskrivna i yrkesregistret, alla jordbrukare och alla privaträttsliga juridiska personer. (kursivering tillagd).
114 Jfr artikel L. 640-1 i handelslagen.
115 Det förenklade förfarande som inrättas genom lagen av den 26 juli 2005 är inte tillämpligt på dotterbolagen Axens, Beicip-Franlab och Prosernat. I enlighet med artikel L. 641-2 i handelslagen tillämpas detta förenklade förfarande om gäldenärens tillgångar inte omfattar fast egendom, företaget inte har haft mer än fem anställda under de senaste sex månaderna före förfarandets inledande, och om företagets omsättning före skatt är lika med eller lägre än 750000 euro. Vid likvidation omfattas dotterbolagen alltså av det allmänrättsliga förfarandet, som sammanfattas i skäl 143 och 144.
116 Jfr artikel L. 640-4 i handelslagen.
117 Jfr artikel L. 640-1 i handelslagen.
118 Jfr artikel L. 641-1 andra strecksatsen i handelslagen.
119 Jfr artikel L. 641-4 första strecksatsen i handelslagen. I den andra strecksatsen i samma artikel anges att fordringsägare utan förmånsrätt i princip inte omfattas av någon kontroll om det verkar som om samtliga tillgångar kommer att förbrukas av lagstadgade avgifter och prioriterade fordringar.
120 Från och med likvidationsdomens offentliggörande måste alla fordringsägare i det berörda dotterbolaget till den offentliga institutionen IFP, vars fordran uppstått före beslutet om att inleda likvidationsförfarandet, rikta en deklaration över sina fordringar till fordringsägarnas representant senast två månader efter beslutets offentliggörande i Bulletin Officiel des Annonces Civiles et Commerciales (BODACC).
121 Jfr artiklarna L. 643-9 och följande i handelslagen.
122 Det finns några undantag från principen om att rättsliga åtgärder inte kan återupptas gentemot gäldenären, bl.a. vid 1) personlig konkurs för gäldenären, 2) dom om oredlighet mot borgenärer mot gäldenären, 3) tidigare likvidationsförfarande (avslutat pga otillräckliga tillgångar) mindre än fem år innan det berörda förfarandet inleddes, 4) bedrägeri gentemot en eller flera fordringsägare (domstolen tillåter då alla fordringsägare att väcka enskild talan mot gäldenären). Slutligen kan förfarandet återupptas efter avslutande pga otillräckliga tillgångar om det konstateras att tillgångarna inte har sålts eller att inga åtgärder i fordringsägarnas intresse har vidtagits under förfarandet.
123 Enligt Mestre (Lamy Sociétés Commerciales, 2003, nr 1914) definieras en avsiktsförklaring som ett dokument som ett moderbolag riktar till sitt dotterbolags kreditgivande bank och genom vilket detta moderbolag, enligt olika villkor, ger mottagaren garantier beträffande de åtaganden som gjorts med avseende på dotterbolaget. Enligt Cozian, Viandier, et Deboissy (Droit des Sociétés, Litec 16:e uppl., nr 1992 och följande), [g]enom att underteckna avsiktsförklaringen lovar moderbolaget fordringsägaren att se till att dotterbolaget kan fullgöra sina åtaganden. Enligt de upplysningar som översänts av de franska myndigheterna garanterar den offentliga institutionen IFP inte uttryckligen de åtaganden som görs av de privaträttsliga dotterbolagen i koncernen IFP.
124 B. Grimonprez, Pour une responsabilité des sociétés mères du fait de leurs filiales, Revue des sociétés, 2009, s. 715, punkt 8.
125 I denna artikel föreskrivs följande: Den som genom en rättsstridig handling skadar annan skall ersätta skadan.
126 Jfr artikel L. 651-2 i handelslagen.
127 Tribunal des conflits, 2.7.1984, Commissaire de la République du Loiret c/ TGI d'Orléans, författningssamling, s. 449; AJDA 1984.562, concl. Lateboulle.
128 Tribunal des conflits, 23.1.1989, Préfet de la Loire c/ Tribunal de commerce de Saint-Étienne, rättsfallssamling, s. 291; D. 1989.367, concl. F. Flipo; D. 1898.370, note P. Amselek et F. Derrida.
129 Slutsatser av regeringens ombud, Emmanuel Glaser, i mål CE (3/8 SSR), 5.12.2005, Département de la Dordogne, rättsfallssamling nr 259748. Se bl.a. Bulletin Juridique des Collectivités Locales nr 2/06, La faillite d'un comité d'expansion économique entraîne-t-elle la responsabilité du département qui l'a créé?, s. 138–143.
130 Tribunal des conflits, 15.11.1999, Comité d'expansion de la Dordogne c/ Département de la Dordogne, rättsfallssamling, s. 479; AJDA 1999.992, chron. Mme P. Fombeur et M. Guyomar.
131 Tribunal des conflits, 8.2.1873, rättsfallssamling 1 supplement 61, concl. David. GAJA, 15:e upplagan, nr 1.
132 Tribunal des conflits, 20.11.2006, SEM Olympique d'Alès en Cévennes, författningssamling, concl. Stahl.
133 SEM Olympique d'Alès en Cévennes bolagsändamål är bl.a. att organisera avgiftsbelagda idrottsevenemang, rekrytera och utbildare spelare samt alla former av främjande av stadens professionella lag.
134 Finansieringen av SEM Olympique d'Alès en Cévennes säkerställs genom rörelseintäkter som till stor del härrör från åskådarnas entréavgifter, reklam, sponsring och stöd från Ligue nationale de football samt stöd från det franska fotbollsförbundet.
135 Saluföring av katalysatorer och teknik för raffineringsindustrier och petrokemiska industrier vad beträffar Axens, utgivning och spridning av specialiserad programvara samt undersökningar och rådgivning vad beträffar Beicip-Franlab, samt försäljning av utrustning avsedd gasbehandling och svavelbehandling med tillhörande tjänster vad beträffar Prosernat.
136 Den offentliga institutionen IFP har i egenskap av yrkeshögskola inte karaktären av offentlig institution utan som privaträttslig juridisk person (CE, 5 / 3 SSR, 7.12.1984, 16900 22572, offentliggjord i rättsfallssamlingen Lebon). Denna tolkning har bekräftats i samband med ett yttrande från den finansiella avdelningen vid Conseil d'État 1997, efter ett anhängiggörande av ekonomi-, finans- och industriministern (Section des finances - Avis nr 360 991 av den 26 augusti 1997).
137 Jfr artikel L. 621-2 andra strecksatsen i handelslagen: På begäran av förvaltaren, det juridiska ombudet, allmänna åklagarmyndigheten eller å ämbetets vägnar kan det inledda förfarandet utvidgas till en eller flera andra personer vid bristande särskillnad av deras egendom från gäldenärens egendom eller vid fiktiv juridisk person. Den domstol som inlett förfarandet förblir behörig för detta ändamål. (kursivering tillagd).
138 B. Grelon och C. Dessus-Larrivé, La confusion de patrimoines au sein d'un groupe, Rev. sociétés 2006. 281, nr 3.
139 Se bl.a. skäl 158.
140 Com. 16 oktober 2001, Act. proc. coll. 2001-20, nr 56; Com. 8 januari 2002, Act. proc. coll. 2002-6, nr 70.
141 Cour de cassations, chambre commerciale, 19.4.2005, nr 05-10094 (Metaleurop), D. 2005. AJ. 1225, obs. A. Lienhard et somm. 2013, obs. F.-X. Lucas. JCP E 2005. 721, note B. Rolland och chron. 1274, obs. P. Petel.
142 Com. 10 januari 2006, Rev. sociétés 2006. 629, note P. Roussel Galle.
143 Se fotnot 117.
144 P. Roussel Galle, ovanstående fotnot. P. Delmotte, Les critères de la confusion de patrimoines dans la jurisprudence de la Cour de cassation, RJDA 2006-6. 539, nr 14.
145 Jfr skäl 132 i beslut C 51/2005.
146 Och följaktligen i ännu högre grad det faktum, som UOP Limited anger i sina synpunkter, att Axens ibland besöker sina kunder tillsammans.
147 Com. 13 oktober 1998, Bull. Joly 1999. 58, note P. Seerlooten.
148 Enligt den parlamentsrapport som citeras i skäl 165 utgör ett bolag som bildas för att säkerställa betalningen av ett annat bolags skulder som är föremål för ett kollektivt förfarande, vars verksamhet det fortsätter i samma lokaler, md samma ledning, samma kunder och samma franchiseavtal enligt rättspraxis ett fiktivt bolag, vilket styrker en utvidgning av saneringsförfarandet.
149 Särskilt på följande webbplatser: http://www.ifpenergiesnouvelles.fr; http://www.axens.net/; http://www.beicip.com/index.php/eng; http://www.prosernat.com/en/ den 28 juni 2011.
150 Adress: 1 & 4, avenue de Bois-Préau, 92852 Rueil-Malmaison Cedex – Frankrike.
151 Adress: Rond-point de l'échangeur de Solaize, BP 3, 69360 Solaize – Frankrike.
152 Adress: Hélioparc Pau-Pyrénées, 2, avenue du Président Pierre Angot, 64000 Pau – Frankrike.
153 Adress: 89, boulevard Franklin Roosevelt – BP 50802, 92508 Rueil-Malmaison Cedex – Frankrike.
154 Adress: 232, Avenue Napoléon Bonaparte – P.O. BOX 213, 92502 Rueil-Malmaison – Frankrike.
155 Adress: 100 -101, Terrasse Boieldieu, 92800 Puteaux – Frankrike.
156 Information tillgänglig den 28 juni 2011 på följande webbplats: http://www.prosernat.com/en/contactus/zoom_image_img20080715219.php.
157 Cour de cassation, chambre commerciale, 18.12.2007, nr 06-14093.
158 P. Delebecque, Groupes de sociétés et procédures collectives: confusion de patrimoines et responsabilités des membres du groupe, Rev. proc. coll. 1998/2, s. 129, spéc. nr 14.
159 Ovan nämnda parlamentsrapport, s. 63.
160 B. Grimonprez, Pour une responsabilité des sociétés mères du fait de leurs filiales, idem, punkt 10.
161 Idem, punkt 11.
162 D. Schmidt, La responsabilité civile dans les relations de groupes de sociétés, Rev. sociétés 1981, s. 725.
163 Ansvaret gentemot tredje man kan teoretiskt göras gällande på grundval av artiklarna L. 223-22 och L. 225-251 i handelslagen.
164 När det gäller den faktiska ledningen bör det påpekas att klassificeringen av ett moderbolag som faktisk ledare inte är systematiskt och domaren, som bedömer detta konkret, kräver exakta handlingar som kan hänföras till moderbolaget och som visar att det utan skälig anledning direkt eller indirekt bedriver en positiv och oberoende verksamhet i förvaltningen av sitt dotterbolag. Se bl.a.: Com. 9 maj 1978, D. 1979. 419, note M. Vasseur. Adde, J.-L. Rives-Langes, La notion de dirigeant de fait, D. 1975. chron. 41; D. Tricot, Les critères de la gestion de fait, Dr. et patr. januari 1996, s. 24, citerad av B. Grimonprez, idem, punkt 13.
165 Förutom lagstiftningen om kollektiva förfaranden, har Cour de cassation, Chambre commerciale, 26.3.2008, nr 07-11.619, Ademe c. Elf Aquitaine, nyligen konstaterat att ett ansvar för försummelse inom ramen för ett moderbolags insatser beträffande sitt dotterbolag kan göras gällande är moderbolaget inte skyldigt att endast på grund av sitt delägarskap i dotterbolaget finansiera detta för att det ska kunna uppfylla sina skyldigheter (även om dotterbolaget har ett uppdrag som avser offentlig tjänst som kan utgöra en risk för allmänintresset).
166 Jfr artikel L. 651-2 i handelslagen.
167 Författarna till ovan nämnda parlamentsrapport anger t.ex. att i samband med Cour de cassations dom av den 19 april 2005 i målet Metaleurop angav domstolens avdelning för dokumentation och stöder att vissa handlingar […] av ett moderbolag gentemot sitt dotterbolag kan vara av en sådan karaktär att de faktiskt utgör bristfällig ledning som kan leda till otillräckliga tillgångar hos dotterbolaget.
168 I det särskilda fallet med miljöskador har, med hänsyn till den grundläggande karaktären på grund av miljöskadors kollektiva natur och den risk som det innebär att inte verkställa dem, artikel L. 512-17 i miljölagen om återställande av anläggningar för prospektering nyligen ändrats för att det ska vara möjligt att ställa moderbolaget till ansvar vid bristfälligt agerande som leder till en brist på tillgångar som hindrar dotterbolaget att fullgöra sina miljöförpliktelser avseende rehabilitering. I den version av artikeln som ingår i lag nr 2010-788 av den 12 juli 2010 om nationellt åtagande för miljön (jfr artikel 277) föreskrivs följande i artikel 512-17 i miljölagen: När företaget är ett dotterbolag i den mening som avses i artikel L. 233-1 i handelslagen och ett likvidationsförfarande har inletts eller avslutats gentemot detta kan likvidatorn, åklagarmyndigheten eller statens företrädare på avdelningen väcka talan vid den domstol som inlett eller avslutat likvidationen för att fastställa förekomsten av en försummelse som begåtts av moderbolaget och som har bidragit till otillräckliga tillgångar hos dotterbolaget och därför yrka, när en sådan försummelse har konstaterats, att moderbolaget görs ansvarigt för hela eller en del av finansieringen av åtgärderna för att återställa platsen vid verksamhetens avslutande. (kursivering tillagd). När det gäller rapporten om orsakssambandet se Paris, 15 januari 1999, Bull. Joly 1999. 626, § 137, note B. Saintourens.
169 Informationsrapport nr 558 (2008–2009) av Alain Anziani och et Laurent Béteille, gjord för lagutskottets räkning och framlagd inför senaten den 15 juli 2009 samt avseende civilrättsligt ansvar (tillgänglig på senatens webbplats: http://www.senat.fr/rap/r08-558/r08-5581.pdf).
170 Ovan nämnda parlamentsrapport, s. 62.
171 I kraft av första strecksatsen i artikel 1384 i civillagen: Man är ansvarig inte bara för den skada man orsakat genom sin egen handling, utan även för den som orsakats av den handling som utförts av personer för vilka man måste svara för, eller saker som man har i sin vård. Författarna till ovan nämnda parlamentsrapport noterar att rättspraxis har varit kreativ genom att inrätta ansvarsordningar som ingen rättsakt hade behandlat, oavsett om det rör sig det rör sig om sakansvar, ansvar för annans handling eller ansvar för avvikande grannskapsproblem. Hittills har rättspraxis följaktligen inte lett till ett fastställande av ett ansvar för moderbolaget när det gäller dotterbolagens handlingar.
172 Organisationerna Consommation, Logement et Cadre de Vie (CLCV) och UFC-Que choisir, jfr ovan nämnda parlamentsrapport, s. 62 och s. 65.
173 Rapport till justitieministern av den 22 september 2005: Avant-projet de réforme du droit des obligations (articles 1101 à 1386 du code civil) et du droit de la prescription (articles 2234 à 2281 du code civil.
174 Ovan nämnda preliminär förslag Catala, s. 166.
175 Ovan nämnda preliminär förslag Catala, p. 177.
176 Tillgänglig på senatens webbplats: http://www.senat.fr/leg/ppl09-657.pdf.
177 Kommissionen påpekar i detta sammanhang att den rekapitalisering av dotterbolaget Prosernat som de franska myndigheterna nämner i sina synpunkter i skäl 46 ägde rum i mars 2006 (dvs. innan ändringen av den offentliga institutionen IFP:s ställning den 7 juli 2006) och följaktligen inträffade under en period då IFP ännu inte omfattades av en obegränsad statlig garanti.
178 Kommissionens beslut 2005/145/EG av den 16 december 2003 om det statliga stöd som Frankrike genomfört till förmån för EDF samt el- och gasindustrin (nedan kallat EDF-beslutet), (EUT L 49, 22.2.2005, s. 9). Se särskilt skäl 135 i beslutet: Kommissionen anser att det faktum att EDF kommer att omfattas av civilrättsliga konkursbestämmelser får till följd att den obegränsade statliga garanti som företaget åtnjuter upphävs (kursivering tillagd).
179 Se artikel 2 i beslut C 56/2007: den faktiska omvandlingen av La Poste till aktiebolag kommer att avskaffa den obegränsade garanti som företaget av den orsaken åtnjuter (kursivering tillagd).
180 Kommissionen hänvisar till fotnot 3 i beslut N 531/2005: [i] egenskap av allmänrättsligt aktiebolag kommer Banque Postale att omfattas av allmänrättens bestämmelser, särskilt lag nr 85-98 om sanering och likvidation av företag. Det kommer i denna egenskap inte att åtnjuta någon obegränsad statlig garanti. (kursivering tillagd).
181 Se skäl 18 i beslut C 51/2005 och skäl 6 i beslutet om att inleda förfarandet.
182 Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation, EUT C 323, 30.12.2006, s. 1.
183 Enligt definitionen i punkt 2.2 e i rambestämmelserna för FoU och innovation.
184 Enligt definitionen i punkt 2.2 f i rambestämmelserna för FoU och innovation.
185 Enligt definitionen i punkt 2.2 g i rambestämmelserna för FoU och innovation.
186 Domstolens domar av den 23 april 1991 i mål C-41/90, Klaus Höfner och Fritz Elser mot Macrotron GmbH, REG 1991, s. I-1979, punkt 21, och av den 19 februari 2002 i mål C-309/99, J. C. J. Wouters m.fl. mot Algemene Raad van de Nederlandse Orde van Advocaten, REG 2002, s I-157, punkterna 46 ff.
187 Om övriga villkor i artikel 107.1 i EUF-fördraget också uppfylls.
188 Mål 118/85, kommissionen mot Italien, Rec 1987, s. 2599, punkt 7; mål C-35/96, kommissionen mot Italien (CNSD), REG 1998, s. I-3851, punkt 36; mål C-309/99, Wouters, REG 2002, s. I-1577, punkt 46.
189 Denna praxis sammanfattas bl.a. i punkt 3.1.1 i rambestämmelserna för FoUI.
190 Se fotnot 25 i rambestämmelserna för FoUI: med uttrycket intern till sin natur avser kommissionen en situation där förvaltningen av forskningsorganisationens kunskap bedrivs av en avdelning inom eller et dotterbolag till forskningsorganisationen eller tillsammans med andra forskningsorganisationer.
191 Se fotnot nr 24 i rambestämmelserna för FoUI.
192 Se skäl 150 i beslut C 51/2005.
193 Se skäl 8182 i beslut C 51/2005: […] den offentliga finansieringen berör endast faserna i den industriella forskningen.
194 Se skäl 90 och 98 i beslutet om att inleda förfarandet.
195 När det gäller företag som omfattas av kreditbetyg från oberoende kreditvärderingsinstitut, som La Poste, har kommissionen i punkt 4.1.2 a i beslut C 56/2007 visat att den obegränsade garanti som följer av en ställning som offentlig institution innebär att det mottagande företaget kan få mer förmånliga finansieringsvillkor än vad det skulle ha fått på grundval av sina egna meriter.
196 Se skäl 101 i beslutet om att inleda förfarandet, samt skäl 102 där kommissionen bl.a. citerar en rapport från franska senaten, i vilken finansutskottet apropå Réseau Ferré National förklarar att [d]enna [finansierings]mekanism kan i kombination med den oberoende och villkorslösa uttryckliga statliga garantin, tack vare dess ställning som offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag, ge Réseau Ferré National en betydande låneförmåga till räntenivåer som ligger mycket nära de som gäller för SNCF.
197 exklusive uttag för konsolidering av leasingobjekt
198 eftersom uppgifterna läggs fram den 31 december varje år saknas uppgifterna för 2010.
235 Factoring är ett avtal genom vilket en factor (dvs. ett specialiserat kreditinstitut) mot ersättning köper en leverantörs kundfordringar. Leverantören får en tredubbel tjänst: kreditinstitutet ger leverantören ett kassaförskott, befriar den från åtgärder för att inkassera fordringarna och garanteras deras betalning (i fall av utestående fordringar, särskilt vid kundens försummelse, stannar risken kvar hos kreditinstitutet). När det gäller den sista punkten bör det noteras att det rör sig om en fullgörandegaranti, eftersom kreditinstitutet åtar sig att betala säljaren för de fakturor som denne har utfärdat. Kreditinstitutet tar över risken för köparens insolvens och risken för att skulden inte betalas i tid.
236 Kommissionen grundar denna värdering på uppgifter som är offentligt tillgängliga. Se bl.a. de finansiella informationswebbplatserna http://www.netpme.fr och http://www.banque-info.com, särskilt artikeln om factoring av Luc Bernet-Rollande, konsult och utbildare i bank- och finansfrågor på följande webbplatser: http://www.banque-info.com/fiches-pratiques-bancaires/l-affacturage et http://www.netpme.fr/banque-entreprise/2-affacturage.html (i den version som var tillgänglig den 28 juni 2011).
237 Utifrån de uppgifter som tillhandahålls av Banque de France noterar de franska myndigheterna att den del av åtgärderna som integrerar ett heltäckande utbud som omfattar alla ovan nämnda tjänster fortsätter att minska och har gått från 45 procent 2008 till 35 procent 2009 till förmån för delegerad styrning som har gått från 35 procent till 49 procent. Enligt samma undersökning såg fördelningen av factoringverksamhet enligt åtgärdstyp 2009 ut enligt följande. Inkassering, finansiering och garanti (utom delegerad styrning): 35,5 procent. Inkassering och finansiering (utom delegerad styrning): 6,9 procent. Delegerad styrning: 49,1 procent. Inkassering och garanti: 0,3 procent, Omvänd factoring: 3,8 procent (det rör sig om en modell som gör det möjligt för en gäldenär att begära att kreditinstitutet träder i hans ställe för att betala hans huvudleverantörer. För leverantören är det en garanti för att få kontant betalning och utan rättslig prövning. Köparen behåller betalningsfrister, får trogna leverantörer, stödjer deras kassa och får en rabatt för kontant betalning). Syndikering: 3,8 procent. Övrigt: 2,5 procent.
238 De franska myndigheterna noterar med rätta att det inte är möjligt att, när leverantörerna betalas direkt, fastställa om de har ingått ett factoringavtal om delegerad styrning och att det inte heller är möjligt att, när ett factoringföretag betalas hos leverantören, känna till den exakta omfattningen av de tjänster som leverantören lägger ut på factoringföretaget, bl.a. om leverantören har tagit en factoringtjänst med garanti eller ej.
239 Under årets första 10 månader.
241 I enlighet med C 51/2005 omfattas de kostnader som är knutna till olika inköp och personalkostnader av en uppdelning i redovisning, vilket innebär att den offentliga institutions två verksamhetstyper (ekonomisk och icke-ekonomisk) samt dess kostnader och finansiering är tydligt åtskilda i IFP:s räkenskaper.
242 Denna svaghet (i storleksordningen […] (*) procent) förklaras av att de varor och tjänster som är särskilt avsatta för driften av den ekonomiska verksamheten i huvudsak avser arvoden, utläggning på entreprenad, avgifter för flyttning och inköp av förbrukningsvaror som är direkt kopplade till (och internfaktureras kunden) för motsvarande forskningstjänster.
243 Detta belopp följer av en multiplicering av den årliga omsättningen ([…] (*) euro) med den högsta avgiften som tas ut för att täcka den offentliga institutionen IFP:s kreditrisk (2,5 procent). Genom att använda samma beräkningsmetod och med hänsyn till förändringar i omsättningen är de årliga beloppen de följande: […] (*) euro 2007, […] (*) euro 2008, […] (*) euro 2009. För 2006 är det i teorin även lämpligt att tillämpa en procentsats på 48,5 procent (= (365-188)/365) för att ta hänsyn till proportionen i tiden, eftersom garantin inte började gälla förrän från och med den 7 juli 2006, den 188:e dagen år 2006 och det datum då IFP:s juridiska ställning ändrades, dvs. högst […] (*) euro.
244 Villkoren för att skadestånd utanför avtalsförhållanden ska kunna göras gällande är dessutom mycket strängt reglerade: det krävs i) ett fel, ii) en skada och iii) ett orsakssamband mellan felet och skadan.
245 Eftersom den här risken är så viktig har den offentliga institutionen IFP tecknat ett avtal med en huvudförsäkringsgivare som har anlitat en samförsäkrare för att dela de vinster och risker som är förenade med avtalet.
246 Court de cassation, avdelning 2 för civilmål, 9.6.1993: Med hänsyn till att denna text [artikel 1382 i civillagen] inte kan tillämpas på ersättning för en skada som hänger ihop med fullgörandet av ett avtalsenligt åtagande.
247 Enligt webbplatsen http://www.performancesuretybonds.com som är specialiserad på fullgörandegarantier den 28 juni 2011.
248 Se skälen 149–151 i beslut C 51/2005.
249 Se skäl 149 i beslut C 51/2005.
250 Kostnaderna för resor och uppehälle motsvarar det finansiella flöde som uppstår på grund av hyrning av material och lokaler (laboratorier) och tillhörande tjänster (juridisk tjänst).
251 Stödnivån är utnyttjade offentliga medel genom den totala kostnaden för forskningsprojektet, dvs. här 11,3/56,4 = 20 %.
252 Dessa belopp är ett resultat av en multiplicering av den årliga omsättningen (som anges för varje år i kolumnen Omsättning med den högsta avgiften som tas ut täcka fullgörandegarantin (5 procent). För 2006 är det i teorin lämpligt att tillämpa en procentsats på 48,5 (= (365-188)/365) för att ta hänsyn till proportionen i tiden, eftersom garantin inte började gälla förrän från och med den 7 juli 2006, den 188:e dagen år 2006 och det datum då IFP:s juridiska ställning ändrades.
254 Se skäl 104 i beslutet om att inleda förfarandet.
255 Se skäl 8 i beslut N 531/2005: La Postes obegränsade garanti kommer att bli föremål för ett särskilt förfarande. Effekterna av denna garanti på Banque Postale behandlas dock i detta beslut (kursivering tillagd).
256 Se skälen 88–91 i beslut N 531/2005.
257 Konkret fel, läs Beicip-Franlab i stället för Beicip-Prosernat.
258 Se skäl 96 i beslut N 531/2005.
259 Se skäl 132 i beslutet.
260 Se skäl 154 i beslut C 51/2005.
261 Det är lämpligt att påminna om att om den utför för dotterbolagens räkning omfattar kontraktsforskningen teman som inte ingår i Axens och Prosernats exklusiva områden.
262 De franska myndigheterna förklarar att det t.ex. kan handla om en geologisk undersökning på grundval av uppgifter som tillhandahålls av kunden, laboratorieförsök för […] (*) eller en beräkning av prestandan hos ett material som tillhandahålls av kunden.
263 De franska myndigheterna citerar bl.a. följande exempel på användningar: forskningsutrustning […] (*) för en utvärdering […] (*) eller för att genomföra test […] (*). forskningsutrustning […] (*) för att genomföra ett försöksprogram för […] (*) eller för att testa […] (*). […] (*) särskilt anpassad av IFP för dess forskning […] (*) och […] (*) för […] (*). den metod för […] (*) som IFP utvecklat för att genomföra en studie av […] (*). celltest anpassade för […] (*) eller […] (*).
264 De franska myndigheterna citerar bl.a. exemplet på användandet av […] (*) för […] (*).
265 De franska myndigheterna citerar bl.a. följande exempel på användningar: sakkunskap […] (*); genomförbarhetsstudie rörande […] (*).
266 De franska myndigheterna citerar bl.a. följande exempel på användningar: genomförbarhetsstudie […] (*), genomförbarhetsstudie […] (*): sakkunskap […] (*) utvecklad med […] (*). studie […] (*) på anläggningen […] (*), projekt […] (*): sakkunskap på området för […] (*) – validering och förbättring av […] (*). […] (*) inom ramen för projektet […] (*) (validering av begreppet […] (*)) för […] (*) räkning.
267 Det rör sig om […] (*), universitet nyligen inrättat […] (*), för vilket de avtalsenliga forskningstjänsterna har fakturerats inom ramen för ett forskningscentrum som inbegriper IFP, […] (*) agerar för […] (*) räkning.
268 Forskningen bedrivs för […] (*) räkning. Den […] (*) gör det bl.a. möjligt att […] (*) utifrån […] (*).
269 Studien gjordes för […] (*) räkning: IFP har bl.a. kontrollerat […] (*) och utfärdat rekommendationer om […] (*), används av […] (*).
270 […] (*), som har fått kännedom om detta verktyg bad IFP att tillämpa det på […] (*).
271 […] (*) bad IFP att anpassa […] (*) som gör det möjligt att testa […] (*).
272 […] (*) bad IFP att använda sin know-how när det gäller […] (*) för att validera […] (*).
273 […] (*).
274 Kommissionens förordning (EG) nr 1998/2060 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse, (EUT L 379, 28.12.2006, s. 5).
275 Kommissionen hänvisar särskilt till punkt 4.1 b i tillkännagivandet om garantier, samt till punkterna 118–123 i Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till järnvägsföretag, EUT C 184, 22.7.2008, s. 13 (nedan kallade riktlinjerna för järnvägsföretag).
276 Se särskilt punkt 120 i riktlinjerna för järnvägsföretag, skäl 127 i EDF-beslutet och skäl 311 i beslut C 56/2007.
277 Även om uttrycket tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte definieras i fördraget råder dock bred enighet om att termen avser ekonomiska tjänster som medlemsstaterna eller gemenskapen bedömer ligger i allmänhetens intresse och därför skall omfattas av särskilda skyldigheter. (Kommissionen, Grönbok om tjänster i allmänhetens intresse, 21 maj 2003, punkt 17 (kursivering tillagd).
278 Förenligheten hos ett sådant utnyttjande av stödet granskas i avsnitt 7.3.2.
279 Bl.a. på grund av att deras natur av prototyper eller pilotprojekt i den mening som avses i rambestämmelserna för FoUI är för belastande för att producera om de endast ska användas av den offentliga institutionen IFP i demonstrations- och valideringssyfte.
280 EGT C 119, 22.5.2002, s. 22.
281 Se skäl 168–171 i beslutet.
282 Se informationen på webbplatsen för SINTEF: http://www.sintef.no/default.aspx?id=490, tillgänglig den 28 juni 2011.
283 OECD, 2002. La mesure des activités scientifiques et technologiques, Méthode type proposée pour les enquêtes sur la recherche et le développement expérimental.
284 Se skälen 168–171 i beslutet.
285 Se skälen 168–171 i beslutet.
286 Egna medel består av utdelningar och ersättningar samt andra intäkter, t.ex. inkomster av patent som registrerats av den offentliga institutionen IFP. Kommissionen har endast räknat med de ersättningar som betalats in av Axens och Prosernat i sin undersökning.
287 Uppgifter enligt beslut C 51/2005 för år 2006 och de årliga rapporter som lämnats av de franska myndigheterna för åren 2007 och 2009.
288 Se de sista två raderna i Tabell 5 i skäl 236.
289 Vägt genomsnitt för de stödtak som är tillåtna för industriell forskning och genomförbarhetsstudier.
293 Se punkt 6 i rambestämmelserna för FoU och innovation.
294 […] (*).
295 […] (*).
296 Detta […] (*) gör det möjligt […] (*). Det handlar om ett mycket viktigt led i kedjan […] (*) som har till syfte […] (*). Kedjan […] (*) är mycket intresserad […] (*).
297 Infångning efter förbränning är en av de processer som gör det möjligt att, efter förbränning av kolväte eller kol, undvika att koldioxid kastas ut i atmosfären.
298 Kommissionen noterar särskilt att priskonkurrensen inte är det främsta argumentet för differentiering av det utbud som finns på marknaden eftersom kunderna väljer en teknik med hänsyn till olika kriterier, varav vissa, som t.ex. installationskostnaden som den medför och investeringens lönsamhet, betraktas som avgörande men är helt främmande för forskningsprojekt.
299 Kommissionen hänvisar till skäl 204 i beslut C 51/2005.
300 Se bland annat punkt 1.5 i tillkännagivandet om garantier där neutralitetsprincipen bekräftas, samt punkt 1.2 där det förklaras att en statlig garanti kan vara en följd enbart av den juridiska formen (andra och fjärde strecksatserna i den punkten).