Kommissionens rekommendation av den 14 juli 2014 om principer för att skydda konsumenter och spelare i samband med onlinespeltjänster och för att förhindra att underåriga spelar onlinespel om pengar (Text av betydelse för EES) (2014/478/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 292, och

(1) Kommissionen höll ett samråd 2011 om sin grönbok om onlinespel på den inre marknaden. I denna identifieras gemensamma mål för medlemsstaterna vad gäller regleringen av onlinespeltjänster. Den bidrog även till att tydligt identifiera de viktigaste områden där det krävs åtgärder.

(2) I sitt meddelande En övergripande europeisk ram för onlinespel som antogs den 23 oktober 2012 föreslår kommissionen en rad åtgärder som syftar till att lösa de lagstiftningsmässiga, samhällsrelaterade och tekniska utmaningarna i samband med onlinespel. Bland annat meddelade kommissionen att den skulle lägga fram en rekommendation om konsumentskydd på området onlinespeltjänster, inbegripet skydd av underåriga, och om ansvarsfulla kommersiella meddelanden när det gäller onlinespeltjänster. Denna rekommendation syftar till att förena dessa båda frågor samt till att förbättra skyddet för konsumenter och spelare, liksom till att förhindra att underåriga spelar onlinespel om pengar. Denna rekommendation syftar till att garantera att spelande kan fortsätta att vara en källa till underhållning, att spelarna får en säker spelmiljö och att det finns åtgärder för att motverka de ekonomiska och sociala riskerna. Det syftar även till att fastställa åtgärder för att förhindra att underåriga spelar onlinespel om pengar.

(3) I sin resolution av den 10 september 2013 om onlinespel på den inre marknaden uppmanade Europaparlamentet kommissionen att utforska möjligheten att samköra nationella register för egenavstängning, öka medvetenheten om riskerna för spelberoende och att överväga att införa en obligatorisk identitetskontroll av tredje part. Det krävdes även att onlinespelaktörer på sina spelwebbplatser skulle vara tvungna att tillhandahålla information om tillsynsmyndigheter och varningar till underåriga samt möjliggöra egenbegränsning. Europaparlamentet efterlyste dessutom gemensamma principer för ansvarsfulla kommersiella meddelanden. Det rekommenderade att kommersiella meddelanden skulle innehålla tydliga varningar om konsekvenserna av tvångsmässigt spelande och för risken att bli spelberoende. Kommersiella meddelanden bör varken vara överdrivna eller visas i samband med innehåll som specifikt riktas till underåriga eller där det finns en ökad risk att underåriga utsätts.

(4) Även Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har uppmanat kommissionen att ingripa för att förbättra konsumentskyddet när det gäller onlinespel och för att skydda underåriga.

(5) Eftersom det inte finns någon harmonisering på EU-nivå är medlemsstaterna i princip fria att fastställa sin egen politik när det gäller hasardspel och definiera vilka säkerhetsnivåer som ska eftersträvas vad gäller skyddet av konsumenternas hälsa. Europeiska unionens domstol har lämnat allmän vägledning om hur de grundläggande friheterna på den inre marknaden bör tolkas när det gäller (online)spel, varvid den särskilda karaktären hos spelverksamhet har beaktats. Medlemsstaterna kan visserligen begränsa det gränsöverskridande utbudet av onlinespeltjänster med hänvisning till att de söker skydda mål av allmänt intresse, men det krävs ändå att de kan visa att åtgärden i fråga är lämplig och nödvändig. Medlemsländerna är skyldiga att kunna visa att mål av allmänt intresse främjas konsekvent och systematiskt.

(6) Europeiska unionens domstol har även fastställt grundregler för kommersiella meddelanden om speltjänster och, framför allt, för sådana tjänster som tillhandahålls under monopolförhållanden. Reklam som innehavaren av ett statligt monopol gör måste vara väl avvägd och inte gå utöver vad som är nödvändigt för att styra konsumenterna till kontrollerade spelnätverk. Sådan reklam får inte uppmuntra konsumenters naturliga spelbenägenhet genom att locka dem till aktivt deltagande, såsom genom att banalisera spelandet eller genom att förstärka spelens dragningskraft med anslående reklambudskap där stora spelvinster förespeglas. Det ska i synnerhet göras åtskillnad på strategier från en monopolinnehavare vars enda syfte är att informera potentiella kunder om produktens existens samt att säkerställa en regelbunden tillgång till hasardspel, genom att styra spelarna mot kontrollerade spelformer, och sådana strategier som inbjuder och lockar till ett aktivt deltagande i sådana spel.

(7) Konsument- och hälsoskydd är de viktigaste målen av allmänt intresse som medlemsstaterna värnar om i samband med sina nationella spelramverk, varvid syftet är att förebygga problemspelande och skydda underåriga.

(8) Medlemsstaternas regler och politik för att uppnå mål av allmänt intresse skiljer sig åt betydligt sinsemellan. Åtgärder på unionsnivå gör att medlemsstaterna uppmuntras att hålla en hög skyddsnivå inom hela unionen, särskilt i ljuset av spelrelaterade risker som t.ex. spelproblem eller andra personliga och sociala problem.

(9) Syftet med denna rekommendation är att skydda konsumenternas och spelarnas hälsa och därmed även att minimera den ekonomiska skada som ett tvångsmässigt eller överdrivet spelande eventuellt kan ge upphov till. För detta ändamål rekommenderas således principer för en hög skyddsnivå för konsumenter, spelare och underåriga, när det gäller onlinespeltjänster. Kommissionen har utarbetat denna rekommendation på grundval av god praxis i medlemsstaterna.

(10) Onlinespeltjänster har både ett brett utbud och många användare. Onlinespelande är en tjänsteverksamhet med årliga intäkter i EU på 10,54 miljarder euro 2012. Den tekniska utvecklingen, den ökade tillgången till internet och den bekväma mobiltekniken har gjort att onlinespelandet har blivit alltmer tillgängligt och ökat i omfattning. Information som inte är tillräckligt tydlig eller överskådlig kan emellertid leda till felaktiga val. Dessutom letar onlinespelare efter alternativa spelmöjligheter när de upplever att erbjudandena inte är tillräckligt attraktiva.

(11) Det finns ett stort antal medier som bidrar till att människor utsätts för spelrelaterade kommersiella meddelanden, t.ex. tryckta medier, direktreklam, audiovisuella medier och utomhusreklam samt sponsring. Detta kan leda till att sårbara grupper som t.ex. minderåriga lockas till spel. Kommersiella meddelanden om onlinespeltjänster kan dock spela en viktig roll när det gäller att styra konsumenterna till ett utbud som är tillåtet och övervakat, t.ex. genom att de visar spelaktörens identitet och ger korrekt information om spelande, bl.a. om risken för problemspelande, samt innehåller lämpliga varningsmeddelanden.

(12) För en del människor leder spelandet till problem som är såpass allvarliga att de får konsekvenser för dem själva eller deras familj, under det att andra lider skada till följd av ett patologiskt spelande. Uppskattningsvis lider mellan 0,1 och 0,8 % av den vuxna befolkningen av någon typ av spelproblem och ytterligare 0,1 till 2,2 % uppvisar potentiellt problematiska tendenser i sitt spelande. Det behövs därför en förebyggande strategi för att se till att onlinespeltjänster tillhandahålls och marknadsförs på ett socialt ansvarsfullt sätt, bland annat för att garantera att spelande förblir en källa till rekreation och en fritidssysselsättning.

(13) Underåriga utsätts ofta för spel när de använder internet och mobilapplikationer och mobila medier som visar spelreklam. De exponeras även för utomhusreklam för spel. De tittar på och deltar i idrottstävlingar som sponsras av spelintressen eller visar reklam som är inriktad på spelverksamhet. Denna rekommendation har därför även till syfte att förhindra att underåriga skadas av eller utnyttjas genom spel.

(14) Det blir allt vanligare att onlinespelaktörer som är etablerade i unionen innehar flera licenser i flera olika medlemsstater, vilka valt en spellagstiftning som bygger på licensbaserade system. En mer enhetlig strategi vore till nytta för dessa aktörer. Alltför många olika uppsättningar av efterlevnadskrav kan dessutom leda till en onödig dubblering av infrastruktur och kostnader, vilket leder till en onödig administrativ börda för tillsynsmyndigheterna.

(15) Medlemsstaterna bör uppmanas att anta bestämmelser som ger konsumenterna information om onlinespel. Dessa bestämmelser bör även förhindra att spelare utvecklar spelrelaterade problem och att underåriga kan få tillträde till speltjänster samt motverka att konsumenterna tar del av ett spelutbud som inte är tillåtet och därmed kan vara skadligt.

(16) I tillämpliga fall ska principerna i denna rekommendation inte bara rikta sig till spelaktörerna utan även till tredje parter, exempelvis s.k. närstående, som har rätt att främja onlinespeltjänster på spelaktörens vägnar.

(17) Konsumenter och spelare bör få bättre information om onlinespeltjänster som, i överensstämmelse med unionsrätten, inte är tillåtna enligt lagstiftningen i den medlemsstat där de tas emot. Man bör dessutom agera mot sådana otillåtna tjänster. Inom denna ram bör medlemsstater som inte tillåter en viss onlinespeltjänst inte tillåta kommersiella meddelanden för denna tjänst.

(18) Registreringsförfarandet för att öppna ett spelkonto är till för att kontrollera den berörda personens identitet och spelarbeteende. Det är viktigt att detta registreringsförfarande är utformat så att det också hindrar konsumenterna från att avbryta förfarandet och från att använda sig av spelwebbplatser som inte är reglerade.

(19) Även om registreringsförfarandet har fått olika utformning i medlemsstaterna och till exempel kan innehålla både moment utanför nätet och manuella moment, bör medlemsstaterna se till att det enkelt går att kontrollera personuppgifterna, eftersom detta underlättar registreringsförfarandet.

(20) Det är viktigt att spelkonton görs permanenta först när de personuppgifter som lämnats av spelarna har validerats. Det är önskvärt att spelarna kan använda sig av ett tillfälligt konto i väntan på att få ett permanent konto. Med tanke på dessa tillfälliga kontons art bör de ha ett fast nominellt värde och spelaren bör inte ha rätt att ta ut varken sina insättningar eller vinster.

(21) För att skydda spelarna och deras medel samt för att garantera insyn bör det finnas förfaranden för att kontrollera spelkonton som inte har varit aktiva under en bestämd tidsperiod och för att permanent eller tillfälligt stänga av ett spelkonto. Vidare gäller att om det visar sig att spelaren är underårig bör spelkontot annulleras.

(22) Vad gäller informativa varningar bör när så är lämpligt en timer vara synlig för spelaren under spelsessionen.

(23) Vad gäller spelarstöd kan spelarna förutom begränsningar för insättningar även tillhandahållas ytterligare skyddsåtgärder, som till exempel möjligheten att fastställa gränser för insatser eller förluster.

(24) I syfte att förhindra spelproblem bör en spelaktör, om det förekommer oroande ändringar i spelbeteendet, även ha möjlighet att se till att spelaren tar time out eller kunna stänga av spelaren. Spelaktören bör under sådana omständigheter underrätta spelaren om skälen till sitt beslut och vägleda spelaren till stöd eller behandling.

(25) Spelaktörer är viktiga sponsorer av idrottslag och sportevenemang i Europa. När det gäller sponsring som leverantörer av onlinespeltjänster står för bör man öka ansvarstagandet genom att se till att det finns tydliga krav på att sponsringen ska vara transparent och ske på ett ansvarsfullt sätt. Framför allt bör det fastställas tydliga krav så att spelaktörernas sponsring inte leder till en negativ inverkan eller påverkan på underåriga.

(26) Det är också nödvändigt att skapa medvetenhet om de inneboende risker som finns med vanliga spelwebbplatser, t.ex. bedrägerier, som inte är underkastade någon form av kontroll i unionen.

(27) Det krävs att det finns en effektiv tillsyn för att man ska kunna skydda mål av allmänt intresse på bästa sätt. Medlemsstaterna bör utse behöriga myndigheter, fastställa tydliga riktlinjer för spelaktörer och se till att det finns lättillgänglig information för konsumenter, spelare och sårbara grupper, som t.ex. underåriga.

(28) Uppförandekoder kan spela en viktig roll för att få tillämpningen och övervakningen av principerna för kommersiella meddelanden i denna rekommendation att fungera väl.

(29) Denna rekommendation inverkar inte på Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG eller rådets direktiv 93/13/EEG.

(30) Tillämpningen av principerna i denna rekommendation kräver behandling av personuppgifter. Följaktligen är Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG tillämpliga.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS MEDLEMSSTATERNA FÖLJANDE

1 KOM(2011) 128 slutlig.

2 COM(2012) 596 final.

3 P7_TA(2013)0348.

4 2012/2322(INI).

5 Målen C-186/11 och C-209/11, Stanleybet International, C-316/07, Stoss m.fl., och angiven rättspraxis.

6 Mål C-347/09, Dickinger och Omer, och angiven rättspraxis.

7 ALICE-RAP policy paper series, Gambling: two sides of the same coin – recreational activity and public health problem. ALICE RAP är ett forskningsprojekt som finanseras inom ramen för sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling (www.alicerap.eu).

8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 11.6.2005, s. 22).

9 Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 21.4.1993, s. 29).

10 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

11 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).