Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/2547 av den 10 december 2025 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 vad gäller metoder för beräkning av utsläpp som är inbäddade i varor (Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 av den 10 maj 2023 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen, särskilt artikel 7.7, och

1 Enligt förordning (EU) 2023/956 ska inbäddade utsläpp i varor som importeras till unionens tullområde från och med 2026, oavsett om de fastställs på grundval av faktiska värden eller standardiserade värden, beräknas i enlighet med de metoder som anges i bilaga IV till den förordningen. Sådana beräkningsmetoder ska bygga på den metod som gäller inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter (EU:s utsläppshandelssystem) för anläggningar belägna i unionen, som anges i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2066.

2 Den tillämpliga metoden för beräkning av inbäddade utsläpp under perioden 1 oktober 2023–31 december 2025 fastställs i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/1773. Under övergångsperioden fick kommissionen värdefulla erfarenheter och inhämtade information från berörda parter, experter och rapporterande deklaranter. Parallellt med tekniska samråd med medlemsstaterna, inbegripet på expertnivå, genomförde kommissionen omfattande samråd med berörda parter, inbegripet företrädare för industrin, för att samla in synpunkter i det förberedande arbetet för de regler som fastställs i denna förordning.

3 På grundval av de erfarenheter som gjordes under övergångsperioden är det nödvändigt att anpassa beräkningsmetoden för att säkerställa ändamålsenligheten hos mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen (CBAM). Dessa ändringar bör syfta till att förbättra noggrannheten i beräkningarna av inbäddade utsläpp från varor, minska risken för kringgående av skyldigheterna enligt CBAM, säkerställa att efterlevnaden av övervaknings- och beräkningsreglerna kan verifieras på lämpligt sätt och upprätthålla överensstämmelse med EU:s utsläppshandelssystem, samtidigt som den administrativa bördan för verksamhetsutövare, godkända CBAM-deklaranter, behöriga myndigheter och kommissionen begränsas.

4 För att kvantifiera och beräkna de inbäddade utsläppen från varor bör systemgränser fastställas. Systemgränserna bör överensstämma med dem som gäller inom EU:s utsläppshandelssystem.

5 För att kvantifiera och beräkna de specifika inbäddade utsläppen från varor bör verksamhetsutövare övervaka utsläppen på anläggningsnivå, fastställa vilka av dessa utsläpp som ska tillskrivas en produktionsprocess och sedan tillskriva dessa utsläpp varor som omfattas av den produktionsprocessen.

6 För att fastställa de utsläpp på anläggningsnivå som ska tillskrivas varor bör produktionsprocesser definieras för varor som omfattas av samma funktionella enhet. Den funktionella enheten bör som allmän regel vara de ton varor som omfattas av samma KN-nummer enligt förteckningen i bilaga I till förordning (EU) 2023/956. Eftersom utsläppen för cement och gödselmedel är beroende av innehållet av klinker respektive kväve i dessa varor, bör emellertid de funktionella enheterna vara de ton klinker och ton kväve som dessa varor innehåller. För vissa gödselmedel finns det en extra mängdenhet som mäter andra aspekter än varornas vikt i enlighet med bilagorna till rådets förordning (EEG) nr 2658/87, för att beakta skillnader i sammansättning mellan varor som omfattas av samma KN-nummer. I dessa fall bör den extra mängdenheten utgöra den funktionella enheten. De funktionella enheterna för järn och stål bör fastställas i enlighet med den allmänna regeln, eftersom KN-numren redan medger differentiering vid beräkningen av inbäddade utsläpp. För aluminium och vätgas är den allmänna regeln tillräcklig för att definiera en funktionell enhet som omfattar varor som är tillräckligt lika i fråga om kvalitet och sammansättning för att underbygga definieringen av en unik produktionsprocess för beräkningen av inbäddade utsläpp.

7 För att undvika avvikelser i beräkningen av utsläpp från varor som omfattas av samma funktionella enhet, när sådana varor produceras i olika produktionsvägar inom en anläggning, bör produktionsprocessen för sådana varor inte skilja sig åt för respektive produktionsväg utan omfatta alla produktionsvägar, vilket innebär att de utsläpp som kan tillskrivas varor som omfattas av samma funktionella enhet bör vara det viktade genomsnittet av utsläppen från alla produktionsvägar som används inom anläggningen för att producera varor som omfattas av samma funktionella enhet.

8 För att säkerställa att processen för att övervaka utsläpp är noggrann bör särskilda övervakningsregler fastställas, inbegripet regler för prekursorer. Dessa regler bör överensstämma med de relevanta övervakningsreglerna för EU:s utsläppshandelssystem.

9 För att stödja beräkningen och verifieringen av faktiska inbäddade utsläpp i enlighet med artikel 8 i förordning (EU) 2023/956 samt granskningen av CBAM-deklarationer i enlighet med artikel 19.2 i den förordningen bör verksamhetsutövare i en övervakningsplan ange de viktigaste metodkriterier som ligger till grund för insamlingen av data för anläggningen under hela året och beräkningen av utsläpp. För att säkerställa att övervakningsplanen innehåller de delar som krävs för verifiering bör en mall med minimikrav fastställas. För att säkerställa att kommissionen och de behöriga myndigheterna effektivt kan verifiera och granska CBAM-deklarationer bör övervakningsplanerna lämnas in på ett begripligt språk som vanligen används för övervakning, beräkning och verifiering av utsläpp.

10 För att kvantifiera och beräkna specifika inbäddade utsläpp från varor som omfattas av en produktionsprocess bör det fastställas regler för att tillskriva varor utsläpp från en produktionsprocess.

11 De bevis som krävs för att godkända CBAM-deklaranter ska kunna rapportera faktiska värden för el och för el som förbrukas i produktionsprocessen för varor i enlighet med artikel 7.3 och 7.4 i förordning (EU) 2023/956 bör ge tillräckliga garantier för att kriterierna i punkterna 5 och 6 i bilaga IV till den förordningen är uppfyllda.

12 För att ackrediterade kontrollörer ska kunna kontrollera huruvida kriterierna för att använda faktiska värden för indirekta utsläpp är uppfyllda bör verksamhetsutövaren vid den anläggning som producerar el och verksamhetsutövaren vid den anläggning som använder denna el för att producera en vara ange nödvändig information i sina utsläppsrapporter. Eftersom verksamhetsutövarna bör vara skyldiga att visa, för uppfyllandet av de kriterier som avses i punkt 6 i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956, att el för vilken de faktiska utsläppen begärs faktiskt flödar från den anläggning där den produceras till den anläggning där elen används för produktion av varor, och eftersom elflödet bör mätas genom smarta mätarsystem vid båda anläggningarna för detta ändamål, bör data från smarta mätarsystem tillhandahållas av varje verksamhetsutövare till respektive kontrollör.

13 För att ackrediterade kontrollörer ska kunna kontrollera huruvida kriterierna för att använda faktiska värden för el som importeras till unionens tullområde är uppfyllda bör verksamhetsutövare vid anläggningar som producerar el i ett tredjeland ange nödvändig information i sina utsläppsrapporter. Eftersom verksamhetsutövare kanske inte har direkt tillgång till relevanta bevis kan de därför behöva motta vissa bevis, bland annat för att visa att det inte finns någon fysisk överbelastning i nätet i enlighet med punkt 5 b i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 eller för att visa att det skett en nominering av kapacitet vid sammanlänkningen för import av el i enlighet med punkt 5 d i bilaga IV till den förordningen, från andra personer, inbegripet den godkända CBAM-deklaranten, importören och den systemansvarige för överföringssystemet.

14 För att säkerställa att det är enkelt för verksamhetsutövarna att beräkna inbäddade utsläpp, i de fall en anläggning som producerar varor som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2023/956 men som inte förtecknas i bilaga II till den förordningen under en rapporteringsperiod mottar el från olika anläggningar eller källor, bör varornas indirekta inbäddade utsläpp som standard fastställas som det viktade genomsnittet av de inbäddade utsläppen från den el som tas emot från olika anläggningar. För att säkerställa att denna standardmetod är proportionell, i de fall verksamhetsutövarna kan lägga fram bevis för att den anläggning som producerar varor som inte förtecknas i bilaga II till förordning (EU) 2023/956 för en viss produktionsprocess endast använt el från en viss källa eller anläggning, eller från en delmängd av källor eller anläggningar, bör de indirekta inbäddade utsläppen från varor som omfattas av den produktionsprocessen få fastställas separat.

15 För att kontrollören med rimlig säkerhet ska kunna fastslå att verksamhetsutövarens utsläppsrapport inte innehåller några väsentliga felaktigheter och för att kommissionen och de behöriga myndigheterna ska kunna granska CBAM-deklarationer, utföra riskbedömningar och förhindra kringgående av reglerna i denna förordning, bör verksamhetsutövarens utsläppsrapport innehålla information om anläggningen och de varor som produceras, inbegripet deras specifika inbäddade utsläpp, samt annan information som underlättar kontrollen av att beräkningen av de specifika inbäddade utsläppen är korrekt. Eftersom beräkningen av justeringen för gratis tilldelning är beroende av data från anläggningen bör utsläppsrapporten också innehålla information som är relevant för beräkningen av justeringen för gratis tilldelning i enlighet med artikel 31 i förordning (EU) 2023/956. För att säkerställa att kommissionen och de behöriga myndigheterna effektivt kan verifiera och granska CBAM-deklarationer bör verksamhetsutövarens utsläppsrapport lämnas in på ett begripligt språk som vanligen används för övervakning, beräkning och verifiering av utsläpp.

16 På grund av den kommersiellt känsliga och personliga karaktären hos vissa data som rör påvisandet av att de kriterier som anges i punkt 5 i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 är uppfyllda bör verksamhetsutövare, i relevanta fall, utarbeta ett deklarantspecifikt tillägg till verksamhetsutövarens utsläppsrapport, som inte får lämnas ut till andra godkända CBAM-deklaranter än den som det åsyftar.

17 På grund av den kommersiellt känsliga karaktären hos vissa dataelement i verksamhetsutövarens utsläppsrapport bör verksamhetsutövare utarbeta en sammanfattad version av den rapporten som ska ingå i verifieringsrapporten och göras tillgänglig för godkända CBAM-deklaranter. Om verksamhetsutövare är registrerade i CBAM-registret i enlighet med artikel 10 i förordning (EU) 2023/956 bör de kunna välja att till den godkända CBAM-deklaranten endast lämna ut den sammanfattade versionen av verksamhetsutövarens utsläppsrapport och, i tillämpliga fall, det relevanta deklarantspecifika tillägget till verksamhetsutövarens utsläppsrapport.

18 För att säkerställa att de regler om övervakning och beräkning av utsläpp som anges i denna förordning efterlevs bör verksamhetsutövarna i övervakningsplanen och verksamhetsutövarens utsläppsrapport korrigera eventuella felaktigheter eller avvikelser eller eventuell bristande efterlevnad som kontrollören lämnat underrättelse om som en del av verifieringsverksamheten. Efter en sådan korrigering bör verksamhetsutövarna förse kontrollören med den slutliga versionen av dokumentet. För att säkerställa att den information som krävs för att beräkna och verifiera inbäddade utsläpp i komplexa varor är fullständig, i de fall verksamhetsutövarens utsläppsrapport innehåller faktiska inbäddade utsläpp från prekursorer som inte producerats vid anläggningen, bör verksamhetsutövarna också förse kontrollören med verifieringsrapporten för den producerande anläggningen.

19 Standardiserade värden bör fastställas för varje tredjeland och för varje vara på grundval av en metod som bygger på den senaste och mest tillförlitliga informationen och som tar hänsyn till tillgången till tillförlitliga data i tredjeländer. Om kommissionen får alternativa tillförlitliga data som visar att de standardiserade värdena är för höga eller för låga bör den revidera de berörda standardiserade värdena.

20 För indirekta utsläpp bör det standardiserade värdet beräknas på grundval av genomsnittet av emissionsfaktorn för ursprungslandets elnät. En sådan beräkningsmetod är den lämpligaste för att både förhindra koldioxidläckage och bevara CBAM:s miljöintegritet, med tanke på att metoden i största möjliga utsträckning återspeglar insatser för att fasa ut fossila bränslen i tredjeländers elnät, samtidigt som en hög skyddsnivå mot risken för koldioxidläckage upprätthålls. För att återspegla effekterna av tredjeländers politik för att fasa ut fossila bränslen, såsom ökad produktion av förnybar energi, samt effekterna av klimatförhållanden på den årliga elförsörjningen i de berörda länderna, samtidigt som man undviker en överdriven volatilitet i emissionsfaktorn på grund av onormala år, inbegripet till följd av exceptionella klimatförhållanden eller andra oförutsebara händelser, bör emissionsfaktorn beräknas på grundval av det aritmetiska medelvärdet av emissionsfaktorerna för den senaste femårsperiod före rapporteringen för vilken tillförlitliga data finns tillgängliga.

21 När det gäller el som importeras till unionens tullområde och för att återspegla effekterna av politiken för att fasa ut fossila bränslen i ett tredjeland eller en grupp av tredjeländer på utsläppsintensiteten för elproduktion i det eller de berörda länderna, samtidigt som man undviker en överdriven volatilitet i emissionsfaktorn på grund av onormala år, inbegripet till följd av exceptionella klimatförhållanden eller andra oförutsebara händelser, bör emissionsfaktorn för koldioxid beräknas på grundval av genomsnittet av de årliga emissionsfaktorerna för koldioxid för den senaste femårsperiod för vilken tillförlitliga data finns tillgängliga.

22 För att godkända CBAM-deklaranter ska kunna använda alternativa standardiserade värden i enlighet med punkterna 4.2.2, 4.3 och 7 i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 är det nödvändigt att fastställa de närmare villkor som ska uppfyllas för detta ändamål. För att skapa klarhet om när alternativa standardiserade värden kan användas bör regler fastställas om metoden och tidsplanen för att lämna alternativa officiella data till kommissionen, om metoden för att beräkna alternativa standardiserade värden och om metoden för att göra de alternativa standardiserade värdena tillgängliga för användning av godkända CBAM-deklaranter. För att säkerställa rättssäkerhet för godkända CBAM-deklaranter är det nödvändigt att de alternativa standardiserade värdena antas och görs tillgängliga formellt.

23 För att fastställa inbäddade utsläpp från varor på grundval av faktiska värden, i enlighet med förordning (EU) 2023/956, ska verksamhetsutövarna beräkna de utsläpp som uppkommer vid anläggningen vid produktion av dessa varor under en viss rapporteringsperiod. För att förenkla användningen av den korrekta rapporteringsperiod under vilken varorna producerats bör den rapporteringsperiod som används för ett sådant fastställande motsvara ett kalenderår.

24 För att förenkla identifieringen av rapporteringsperioden för varor som importeras till unionens tullområde och för att minska den administrativa bördan för godkända CBAM-deklaranter, bör det presumeras att sådana varor producerades under kalenderåret för import. Godkända CBAM-deklaranter bör kunna motbevisa presumtionen genom att lämna bevis som styrker den faktiska period under vilken varorna producerades. Eftersom de metoder för övervakning, beräkning och verifiering som fastställs i denna förordning kommer att börja tillämpas först från och med 2026, kan rapporteringsperioden inte vara någon period före 2026.

25 För prekursorer som används vid produktion av en komplex vara bör verksamhetsutövarna beträffande den komplexa varan, i syfte att fastställa inbäddade utsläpp på grundval av faktiska utsläpp, identifiera den tillämpliga rapporteringsperiod under vilken prekursorn producerades och använda motsvarande verifierade faktiska värden. För att förenkla denna identifiering och minska den administrativa bördan för verksamhetsutövarna bör det presumeras att prekursorer som används vid produktion av en komplex vara producerades under den rapporteringsperiod under vilken den komplexa varan producerades. Verksamhetsutövarna bör kunna motbevisa presumtionen genom att till kontrollören lämna bevis som styrker den faktiska period under vilken prekursorn producerades. Eftersom de metoder för övervakning, beräkning och verifiering som fastställs i denna förordning kommer att börja tillämpas först från och med 2026, kan rapporteringsperioden inte inträffa före 2026.

26 För att säkerställa konsekvens bör den rapporteringsperiod som gäller för fastställandet av inbäddade utsläpp på grundval av faktiska värden vara densamma som den rapporteringsperiod som gäller för beräkningen av justeringen för gratis tilldelning och som den rapporteringsperiod som gäller för fastställandet av det koldioxidpris som betalas i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) 2023/956.

27 För att säkerställa att det är enkelt för verksamhetsutövarna att beräkna inbäddade utsläpp, i de fall en anläggning som producerar komplexa varor erhåller prekursorer enligt ett visst KN-nummer som producerats i en anläggning under olika rapporteringsperioder, bör de inbäddade utsläppen från de komplexa varorna, för den del av utsläppen som är inbäddade i dessa prekursorer, fastställas som det viktade genomsnittet av utsläpp som är inbäddade i de prekursorer enligt det KN-numret som produceras under olika rapporteringsperioder.

28 För att säkerställa att det är enkelt för verksamhetsutövarna att beräkna inbäddade utsläpp, i de fall en anläggning som producerar komplexa varor erhåller prekursorer enligt ett visst KN-nummer från olika anläggningar, bör de inbäddade utsläppen från de komplexa varorna, för den del av utsläppen som är inbäddade i dessa prekursorer, som standard fastställas som det viktade genomsnittet av utsläpp som är inbäddade i de berörda prekursorer som erhålls från de olika anläggningarna. För att säkerställa att denna standardmetod är proportionell, i de fall verksamhetsutövarna kan lägga fram bevis för att den anläggning där de komplexa varorna produceras för en viss produktionsprocess endast använt prekursorer från en viss anläggning, eller från en delmängd av anläggningar, bör de inbäddade utsläppen från prekursorer som använts i den produktionsprocessen få fastställas separat.

29 För att säkerställa flexibilitet för verksamhetsutövarna i deras val att använda faktiska värden eller standardiserade värden, i de fall de inbäddade utsläppen från komplexa varor fastställs på grundval av faktiska värden, bör verksamhetsutövarna tillåtas att använda standardiserade värden för en eller flera prekursorer. I sådana fall bör verksamhetsutövarna kunna kombinera användningen av faktiska värden för en eller flera prekursorer med användning av standardiserade värden för andra prekursorer.

30 När kommissionen ser över denna genomförandeakt bör den genomföra ett offentligt samråd för att upprätthålla transparens och säkerställa ett meningsfullt deltagande av alla berörda parter, i enlighet med kommissionens riktlinjer för bättre lagstiftning.

31 De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från CBAM-kommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1 ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1 – Definitioner

I denna förordning gäller de definitioner som fastställs i artikel 1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/2546 och artikel 1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2025/2551.

Dessutom gäller följande definitioner:

1 funktionell enhet: den referensenhet som används för beräkning av inbäddade utsläpp i varor.

2 aktivitetsnivå: den kvantitet varor som omfattas av samma funktionella enhet och som produceras inom systemgränserna för en produktionsprocess under en rapporteringsperiod.

3 systemgräns: den grupp av kemiska eller fysiska processer som ingår i beräkningen av inbäddade utsläpp från varor i samma aggregerade varukategori.

4 aggregerade varukategorier: aggregerade varukategorier enligt tabell 1 i punkt 2 i bilaga I.

5 rapporteringsperiod: den period som motsvarar det kalenderår under vilket varan produceras och som används av den godkända CBAM-deklaranten som referens för fastställande av inbäddade utsläpp.

6 produktionsväg: en specifik teknik som används i en produktionsprocess för att producera varor.

7 prekursor: varje insatsmaterial i en produktionsprocess som ingår i förteckningen över varor i bilaga I till förordning (EU) 2023/956.

8 bränsle-/materialmängd: endera av följande:

9 emissionskälla: en separat identifierbar del av en anläggning eller en process inom en anläggning, från vilken relevanta växthusgaser släpps ut.

10 beräkningsfaktorer: effektivt värmevärde, emissionsfaktor, preliminär emissionsfaktor, oxidationsfaktor, omvandlingsfaktor, koldioxidinnehåll eller biomassafraktion.

11 mätsystem: en komplett uppsättning mätinstrument och annan utrustning som används för att fastställa variabler för övervakning och beräkning av utsläpp.

12 aktivitetsdata: den mängd bränsle eller material som förbrukas eller produceras genom en process med relevans för den beräkningsbaserade metoden, uttryckt i terajoule, massa i ton eller, för gaser, volym i normalkubikmeter, beroende på vad som är lämpligt.

KAPITEL 2 ANVÄNDNING AV FAKTISKA VÄRDEN

Artikel 2 – Faktiska värden

Om de inbäddade utsläppen fastställs på grundval av faktiska utsläpp i enlighet med artikel 7.2 a i förordning (EU) 2023/956 ska reglerna i detta kapitel tillämpas.

Artikel 3 – Systemgränser

1 Vid kvantifiering och beräkning av specifika inbäddade utsläpp från varor ska de processer inom en anläggning som inträffar inom systemgränserna, definierade per aggregerad varukategori i enlighet med bilaga I, beaktas.

2 Systemgränserna ska omfatta direkta utsläpp, indirekta utsläpp från varor som inte förtecknas i bilaga II till förordning (EU) 2023/956 och inbäddade utsläpp från alla prekursorer.

Artikel 4 – Produktionsprocesser och funktionell enhet

1 Verksamhetsutövare vid en anläggning ska inom en anläggnings systemgränser identifiera produktionsprocessen för varor som omfattas av samma funktionella enhet. Identifieringen av produktionsprocessen ska säkerställa att relevanta insatsvaror, utgående varor och utsläpp kan övervakas i enlighet med bilaga II och att direkta och indirekta utsläpp, i relevanta fall, kan tillskrivas varor som omfattas av en funktionell enhet.

2 De kvantiteter varor, i ton, som produceras och som klassificeras enligt samma KN-nummer ska utgöra den funktionella enheten, med undantag för de varor som avses i punkterna 3, 4 och 5.

3 I fråga om el ska kWh utgöra den funktionella enheten.

4 I fråga om gödselmedel ska följande utgöra den funktionella enheten:

a För KN-numren 28080000, 2814 och 3105, de kilogram kväve som ingår i producerade varor enligt respektive KN-nummer.

b För KN-numren för andra gödselmedel än de som förtecknas i led a, de extra mängdenheter som anges enligt förordning (EEG) nr 2658/87 för producerade varor enligt respektive KN-nummer.

5 I fråga om KN-numren 25231000, 25232100, 25232900 och 25239000 ska de ton klinker som ingår i producerade varor enligt respektive KN-nummer utgöra den funktionella enheten.

6 Om varor som omfattas av samma funktionella enhet produceras i olika produktionsvägar inom en anläggning ska en enda produktionsprocess användas som omfattar alla produktionsvägar.

7 En uppdelning av en anläggning i olika anläggningar, så att produktionsvägar som annars hänför sig till en enda produktionsprocess utförs i separata anläggningar, ska endast tillåtas om verksamhetsutövarna kan påvisa giltiga kommersiella skäl för denna uppdelning relaterade till deras ekonomiska verksamhet. Kommersiella skäl ska anses som giltiga om ett kringgående av förordning (EU) 2023/956 inte är det huvudsakliga syftet eller ett av de huvudsakliga syftena.

8 Om varor som omfattas av olika funktionella enheter produceras genom samma processer får verksamhetsutövarna fastställa en enda multifunktionell produktionsprocess. I så fall ska regler om tillskrivning i enlighet med punkt A.2 i bilaga III tillämpas. I de situationer som anges i punkt A.4 i den bilagan ska det vara obligatoriskt att fastställa en enda multifunktionell produktionsprocess.

9 Om de prekursorer som är relevanta för komplexa varor produceras i samma anläggning som de komplexa varorna, och om respektive prekursorer inte överförs för försäljning eller användning i andra produktionsprocesser, får produktionen av prekursorer och komplexa varor omfattas av en gemensam produktionsprocess. I så fall ska övervakning och beräkning av inbäddade utsläpp från prekursorer och komplexa varor utföras gemensamt.

Artikel 5 – Metoder för övervakning på anläggningsnivå

1 De direkta utsläppen från en produktionsprocess ska fastställas i enlighet med de principer och metoder för övervakning som anges i punkterna A och B i bilaga II och med hjälp av de övervakningsmetoder och övervakningsregler som fastställs i enlighet med punkt B i den bilagan.

2 Om värmeflöden ingår i produktionen av en funktionell enhet ska de övervaknings- och beräkningsregler som anges i punkt C i bilaga II tillämpas.

3 I fråga om komplexa varor ska utsläppen från prekursorer övervakas i enlighet med reglerna i punkt E i bilaga II.

4 De indirekta utsläppen ska fastställas genom övervakning av elförbrukningen i den relevanta produktionsprocessen, i enlighet med punkt D i bilaga II.

5 Vid tillämpning av punkterna 1–4 ska verksamhetsutövarna utforma och genomföra en övervakningsplan som innehåller åtminstone de beståndsdelar som anges i punkt A.5 i bilaga II.

6 Övervakningsplanen ska lämnas in på engelska.

Artikel 6 – Tillskrivning av utsläpp till varor

De specifika inbäddade utsläppen från varor ska fastställas genom att direkta och, i relevanta fall, indirekta utsläpp från produktionsprocesserna tillskrivs de specifika varorna i enlighet med bilaga III.

Artikel 7 – Identifiering av rapporteringsperiod

1 Vid fastställandet av de faktiska inbäddade utsläppen i en vara ska den rapporteringsperiod under vilken varan producerades fastställas i enlighet med andra stycket.

2 Genom undantag från punkt 1 ska rapporteringsperioden för el som importeras till unionens tullområde vara importåret.

Artikel 8 – Användning av faktiska värden för el och indirekta utsläpp

1 De bevis som styrker att kriterierna i punkt 5 i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 är uppfyllda anges i punkt D.2.4 i bilaga II till den här förordningen.

2 De bevis som styrker att kriterierna i punkt 6 i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 är uppfyllda anges i punkt D.4.3 i bilaga II till den här förordningen.

3 För att visa att de kriterier som avses i punkt 1 i denna artikel är uppfyllda ska verksamhetsutövare i verksamhetsutövarens utsläppsrapport ange att kriterierna i punkt 5 första stycket c i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 och, i relevanta fall, punkt 5 första stycket b i den bilagan när det gäller den direkta anslutningen mellan den anläggning som producerar el och unionens överföringssystem, är uppfyllda. Verksamhetsutövarna ska till stöd för detta lämna de bevis till kontrollören som förtecknas i punkt D.2.4 i bilaga II till den här förordningen.

4 För att visa att de kriterier som avses i punkt 1 i denna artikel är uppfyllda ska verksamhetsutövaren också, i ett tillägg till verksamhetsutövarens utsläppsrapport som upprättas separat för varje godkänd CBAM-deklarant som importerat el från den verksamhetsutövarens anläggning och som vill använda faktiska värden för den elen, för var och en av dessa godkända CBAM-deklaranter ange att kriterierna i punkt 5 första stycket a och d i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 och, i relevanta fall, punkt 5 första stycket b i den bilagan när det gäller att det inte finns någon fysisk överbelastning i nätet, är uppfyllda. I tillägget för varje godkänd CBAM-deklarant ska verksamhetsutövaren också ange den mängd el som importerats av den relevanta godkända CBAM-deklaranten och för vilken kriterierna i punkt 5 i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 är uppfyllda, och ska till stöd för detta till kontrollören lämna de relevanta bevis som förtecknas i punkt D.2.4 i bilaga II till den här förordningen.

5 För att visa att de kriterier som avses i punkt 2 i denna artikel är uppfyllda ska verksamhetsutövaren i verksamhetsutövarens utsläppsrapport ange att kriterierna i punkt 6 i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 är uppfyllda, och ska till stöd för detta till kontrollören lämna de bevis som förtecknas i punkt D.4.3 i bilaga II till den här förordningen.

6 De faktiska inbäddade utsläppen från el och de faktiska inbäddade indirekta utsläppen ska beräknas med hjälp av de regler som anges i punkt D i bilaga II.

Artikel 9 – Indirekta utsläpp när anläggningar använder el från olika källor

1 Om en anläggning som producerar varor som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2023/956 men som inte förtecknas i bilaga II till den förordningen under en rapporteringsperiod mottar el från flera källor, och om faktiska utsläpp rapporteras för sådana varor, ska varornas inbäddade indirekta utsläpp fastställas enligt en standardmetod. Standardmetoden ska vara genomsnittet av emissionsfaktorerna för varje elkälla, viktat med den andel av den totala elförbrukningen i anläggningen som den mottagna elen från respektive källa utgör.

2 Om verksamhetsutövarna till kontrollören lämnar tillräckliga bevis för att den anläggning som producerar varor som inte förtecknas i bilaga II till förordning (EU) 2023/956, för en viss produktionsprocess, endast använt el från en enda källa, eller från en delmängd av källor, ska dock de inbäddade indirekta utsläppen från varor som produceras genom den produktionsprocessen fastställas på grundval av emissionsfaktorn för den enskilda källan, eller som genomsnittet av emissionsfaktorerna för varje relevant elkälla som ingår i delmängden, viktat med den andel av den totala elförbrukningen i produktionen av sådana varor som den mottagna elen från respektive källa utgör.

Artikel 10 – Verksamhetsutövarens utsläppsrapport

1 Om de inbäddade utsläppen beräknas på grundval av faktiska utsläpp ska verksamhetsutövarna utarbeta en utsläppsrapport (verksamhetsutövarens utsläppsrapport) och en sammanfattning av denna som åtminstone innehåller den information som anges i mallarna enligt punkterna 1.1 och 1.2 i bilaga IV. Om de inbäddade utsläppen från el beräknas på grundval av faktiska utsläpp ska verksamhetsutövarna dessutom utarbeta ett deklarantspecifikt tillägg till verksamhetsutövarens utsläppsrapport som innehåller den information som anges i punkt 1.1.1 i den bilagan.

2 Om verksamhetsutövare är registrerade i CBAM-registret i enlighet med artikel 10 i förordning (EU) 2023/956 ska de översända verksamhetsutövarens utsläppsrapport, sammanfattningen av denna och, i tillämpliga fall, det deklarantspecifika tillägget till kontrollören via CBAM-registret.

3 Om verksamhetsutövare inte är registrerade i CBAM-registret ska de översända verksamhetsutövarens utsläppsrapport, sammanfattningen av denna och, i tillämpliga fall, det deklarantspecifika tillägget till kontrollören på annat sätt än via CBAM-registret.

4 Verksamhetsutövarens utsläppsrapport ska lämnas in på engelska.

KAPITEL 3 ANVÄNDNING AV STANDARDISERADE VÄRDEN

Artikel 11 – Standardiserade värden

1 Om de inbäddade utsläppen i importerade varor fastställs på grundval av standardiserade värden i enlighet med artikel 7.2 b i förordning (EU) 2023/956 ska de standardiserade värden som anges i enlighet med bilaga IV till den förordningen användas.

2 Om de inbäddade utsläppen från komplexa varor fastställs på grundval av faktiska värden, och de inbäddade utsläppen från prekursorer som används i produktionen av dessa komplexa varor fastställs på grundval av standardiserade värden i enlighet med artikel 15, ska de standardiserade värden som anges i enlighet med bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 användas för dessa prekursorer.

3 Vid fastställandet av specifika indirekta utsläpp ska de standardiserade värden som anges i enlighet med bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 användas, utom när faktiska värden kan användas i enlighet med artikel 8.

4 Vid fastställandet av inbäddade direkta utsläpp från el som importeras till unionens tullområde ska de standardiserade värden som anges i enlighet med bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 användas, utom när faktiska värden kan användas i enlighet med artikel 8.

5 Kommissionen ska se över de standardiserade värdena senast i december 2027.

Artikel 12 – Alternativa standardiserade värden

Den godkända CBAM-deklaranten får använda alternativa standardiserade värden i enlighet med punkterna 4.2.2, 4.3 och 7 i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 om de villkor som avses i punkt D.2.3 eller punkt D.4.4 i bilaga II till den förordningen eller i bilaga V till den förordningen är uppfyllda.

KAPITEL 4 SÄRSKILDA REGLER FÖR KOMPLEXA VAROR

Artikel 13 – Rapporteringsperiod för prekursorer

Standardrapporteringsperioden för en prekursor ska vara det år då den komplexa varan produceras. Om verksamhetsutövaren till kontrollören lämnar tillräckliga bevis som identifierar den faktiska produktionstidpunkten ska emellertid rapporteringsperioden vara den period under vilken prekursorn producerades.

Artikel 14 – Prekursorer som produceras under olika rapporteringsperioder eller i olika anläggningar

1 Om en anläggning som producerar komplexa varor erhåller från en annan anläggning prekursorer enligt ett visst KN-nummer som producerats under olika rapporteringsperioder, ska de inbäddade utsläppen från de komplexa varorna, för den del av utsläppen som är inbäddade i prekursorer enligt detta KN-nummer, fastställas som det viktade genomsnittet av utsläpp som är inbäddade i de prekursorer enligt det KN-numret som produceras under dessa olika rapporteringsperioder.

2 Om en anläggning som producerar komplexa varor erhåller prekursorer enligt ett visst KN-nummer från flera anläggningar, ska de inbäddade utsläppen från de komplexa varorna, för den del av utsläppen som är inbäddade i prekursorer enligt detta KN-nummer, som standard fastställas som det viktade genomsnittet av utsläpp som är inbäddade i de prekursorer enligt det KN-numret som erhålls från de olika anläggningarna.

3 Om verksamhetsutövarna till kontrollören lämnar tillräckliga bevis, i fråga om de prekursorer enligt ett visst KN-nummer som erhålls från flera anläggningar, för att den anläggning där de komplexa varorna produceras för en viss produktionsprocess endast använt prekursorer från en enda anläggning, eller från en delmängd av anläggningar, ska de inbäddade utsläppen från dessa prekursorer som använts i de varor som produceras genom den produktionsprocessen fastställas på grundval av de inbäddade utsläppen från de prekursorer som erhålls från den enda anläggningen eller som det viktade genomsnittet av utsläpp som är inbäddade i de prekursorer som erhålls från denna delmängd av anläggningar.

Artikel 15 – Kombinerad användning av faktiska värden och standardiserade värden

De specifika inbäddade utsläppen från komplexa varor får beräknas genom att fastställa faktiska utsläpp från produktionsprocesserna inom den anläggning där de komplexa varorna produceras och standardiserade värden för en eller flera prekursorer till de komplexa varorna.

KAPITEL 5 SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 16 – Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 EUT L 130, 16.5.2023, s. 52, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/956/oj.

2 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2066 av den 19 december 2018 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och om ändring av kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 (EUT L 334, 31.12.2018, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_impl/2018/2066/oj).

3 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/1773 av den 17 augusti 2023 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 vad gäller rapporteringsskyldigheter inom ramen för mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen under övergångsperioden (EUT L 228, 15.9.2023, s. 94, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_impl/2023/1773/oj).

4 Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 7.9.1987, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/1987/2658/oj).

5 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/2546 av den 10 december 2025 om tillämpning av principerna för verifiering av deklarerade inbäddade utsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 ( EUT L, 2025/2546, 22.12.2025, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_impl/2025/2546/oj).

6 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2025/2551 av den 20 november 2025 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 genom specificering av villkoren för att bevilja kontrollörer ackreditering, för kontroll och tillsyn av ackrediterade kontrollörer, för återkallande av ackreditering och för ömsesidigt erkännande och inbördes utvärdering av ackrediteringsorgan ( EUT L, 2025/2551, 22.12.2025, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_del/2025/2551/oj).

BILAGA I

1. DEFINITIONER

I denna bilaga och bilagorna II–VII gäller följande definitioner:

1 osäkerhet: en parameter, kopplad till resultatet av fastställandet av en storhet, som karaktäriserar spridningen av de värden som rimligen kan tillskrivas denna storhet, inbegripet effekterna av både systematiska och slumpmässiga faktorer; osäkerheten uttrycks i procent och beskriver ett konfidensintervall runt medelvärdet som omfattar 95 % av de värden som fås fram med beaktande av varje asymmetri i fördelningen av värden.

2 förbränningsutsläpp: växthusgasutsläpp som uppkommer vid ett bränsles exotermiska reaktion med syre.

3 emissionsfaktor: det genomsnittliga växthusgasutsläppet i förhållande till aktivitetsdata för en bränsle-/materialmängd om man antar en fullständig oxidation vid förbränning och en fullständig omvandling vid alla andra kemiska reaktioner.

4 oxidationsfaktor: kvoten mellan kol som oxiderats till koldioxid som en följd av förbränning och det totala kolinnehållet i bränslet, uttryckt som en fraktion, där kolmonoxid (CO) som släpps ut i atmosfären anses som den molekvivalenta mängden koldioxid (CO2).

5 omvandlingsfaktor: kvoten mellan kol utsläppt som koldioxid och det totala kolinnehållet i bränsle-/materialmängden innan utsläppsprocessen äger rum, uttryckt som en fraktion, där kolmonoxid (CO) som släpps ut i atmosfären anses som den molekvivalenta mängden koldioxid.

6 noggrannhet: grad av överensstämmelse mellan ett mätresultat och det sanna värdet på den specifika storheten eller ett referensvärde som fastställs empiriskt med internationellt accepterade och spårbara kalibreringsmaterial och standardmetoder, med beaktande av både slumpmässiga och systematiska faktorer.

7 kalibrering: en serie åtgärder som, under angivna villkor, fastställer förhållandena mellan de värden som anges av ett mätinstrument eller mätsystem, eller värden som representeras av ett fysiskt mått eller ett referensmaterial, och motsvarande värden för en kvantitet som realiseras genom en referensstandard.

8 konservativ: att en uppsättning antaganden är fastställd för att säkerställa att de rapporterade utsläppen inte underskattas och att produktionen av värme, el eller varor inte överskattas.

9 biomassa: biomassa enligt definitionen i artikel 2.24 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001. Den omfattar flytande biobränslen och biobränslen enligt definitionen i artikel 2.32 och 2.33, biomassabränslen enligt definitionen i artikel 2.27 och biogas enligt definitionen i artikel 2.28 i direktiv (EU) 2018/2001.

10 avfall: ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med, med undantag av ämnen som avsiktligt modifierats eller kontaminerats för att uppfylla denna definition.

11 restprodukt: ett ämne som inte är den slutprodukt som en produktionsprocess direkt är avsedd att producera; den är inte ett huvudsyfte med produktionsprocessen och processen har inte avsiktligt modifierats för att producera den.

12 restprodukter från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk: restprodukter som direkt genereras inom jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk och som inte inbegriper restprodukter från relaterad industri eller bearbetning.

13 lagstadgad metrologisk kontroll: en kontroll utförd av en offentlig myndighet eller en regel- och tillsynsmyndighet av ett mätinstruments mätfunktioner avsedda för tillämpningsområdet, med hänsyn till allmänintresse, folkhälsa, allmän säkerhet, allmän ordning, miljöskydd, uttag av skatter och avgifter, konsumentskydd och handel på lika villkor.

14 dataflödesaktiviteter: aktiviteter som rör förvärv, bearbetning och hantering av data som behövs för att utarbeta en utsläppsrapport från primära datakällor.

15 effektivt värmevärde: den specifika energimängd som frigörs som värme när ett bränsle eller material förbränns fullständigt med syrgas under standardförhållanden, minus förångningsvärme från vattenånga då eventuellt vatten bildas.

16 processutsläpp: andra växthusgasutsläpp än förbränningsutsläpp, som uppkommer på grund av avsiktliga och oavsiktliga reaktioner mellan ämnen eller omvandling av ämnen i ett primärt syfte som inte är värmegenerering, inbegripet från följande processer:

17 parti: en viss mängd bränsle eller material som genomgår representativ provtagning och karakterisering, och som transporteras i en sändning eller överförs löpande över en viss tidsperiod.

18 blandat material: ett material som innehåller både biomassa och fossilt kol.

19 preliminär emissionsfaktor: den antagna sammanlagda emissionsfaktorn för ett bränsle eller material baserat på kolinnehållet i dess biomassafraktion och dess fossila fraktion innan det multipliceras med den fossila fraktionen för att ge emissionsfaktorn.

20 fossil fraktion: kvoten mellan fossilt kol och det totala kolinnehållet i ett bränsle eller material, uttryckt som en fraktion.

21 biomassafraktion: kvoten mellan det kol som härrör från biomassa och den totala kolhalten i ett bränsle eller material, uttryckt som en fraktion.

22 kontinuerlig mätning av utsläpp: en serie mätningar som syftar till att fastställa värdet av en kvantitet baserat på tidsperioder, antingen genom mätningar i skorstenen eller extraktiva förfaranden med ett mätinstrument nära skorstenen; detta innefattar inte mätmetoder som är baserade på insamling av enskilda prov från skorstenen.

23 ingående koldioxid: koldioxid som ingår i en bränsle-/materialmängd.

24 fossilt kol: oorganiskt och organiskt kol som inte är biomassa.

25 mätpunkt: den utsläppskälla för vilken system för kontinuerlig mätning av utsläpp används för utsläppsmätning eller det tvärsnitt av ett rörledningssystem för vilket koldioxidflödet fastställs med hjälp av system för kontinuerlig mätning.

26 diffusa utsläpp: oregelbundna eller oavsiktliga utsläpp från källor som inte är lokaliserade eller som är alltför olikartade eller för små för att övervakas individuellt.

27 standardförhållanden: en temperatur på 273,15 K och tryckförhållanden på 101325 Pa, som definierar normalkubikmeter (Nm3).

28 proxydata: årliga värden som är empiriskt underbyggda eller som härrör från godtagna källor och som en verksamhetsutövare använder för att ersätta ett dataset i syfte att säkerställa fullständig rapportering.

29 mätbar värme: ett nettovärmeflöde som transporteras genom identifierbara rör eller kanaler med hjälp av ett värmeöverföringsmedium såsom ånga, varmluft, vatten, olja, flytande metaller och salter, och för vilket en värmemätare är installerad eller kan installeras.

30 värmemätare: en värmeenergimätare eller annan enhet för mätning och registrering av den mängd värmeenergi som produceras baserat på flödesvolymer och temperaturer.

31 icke mätbar värme: all annan värme än mätbar värme.

32 restgas: en gas som innehåller ofullständigt oxiderat kol i gasform under standardförhållanden och som är ett resultat av någon av de processer som anges i punkt 16.

33 multifunktionell process: en process som genererar flera olika utgående varor eller vars utgående varor används i flera olika produktionsprocesser.

34 samprodukt: någon av två eller flera produkter som kommer från samma produktionsprocess.

35 annan vara än CBAM-vara: en vara som produceras på anläggningen och som inte finns med i bilaga I till förordning (EU) 2023/956.

36 dataset: en typ av uppgifter, på anläggningsnivå eller produktionsprocessnivå, beroende på vad som är relevant i det berörda fallet, t.ex. något av följande:

37 minimikrav: övervakningsmetoder som utnyttjar de minsta tillåtna insatserna för att fastställa data i syfte att få fram utsläppsdata som är godtagbara med avseende på förordning (EU) 2023/956.

38 rekommenderade förbättringar: övervakningsmetoder som är beprövade för att säkerställa att uppgifter är mer korrekta och mindre benägna att innehålla fel än om man endast tillämpar minimikrav.

39 kontrollsystem: den riskbedömning och samlade kontrollverksamhet, inklusive fortlöpande förvaltning, som en verksamhetsutövare upprättar, dokumenterar, genomför och upprätthåller enligt punkt A.2 i bilaga II.

2. MAPPNING AV KN-NUMMER TILL AGGREGERADE VARUKATEGORIER

I tabell 1 i denna punkt fastställs aggregerade varukategorier för varje KN-nummer som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2023/956. Dessa kategorier används för att definiera systemgränser för produktionsprocesser för de varor som förtecknas i bilaga I till den förordningen.

KN-nummer | Aggregerad varukategori | Växthusgas

Cement

25070080 – Andra kaolinartade leror | Brända leror | Koldioxid

25231000 – Cementklinker | Cementklinker | Koldioxid

25232100 – Vit portlandcement, även artificiellt färgad 25232900 – Annan portlandcement 25239000 – Annan hydraulisk cement | Cement | Koldioxid

25233000 – Aluminatcement | Aluminatcement | Koldioxid

Elektricitet

27160000 – Elektrisk energi | Elektricitet | Koldioxid

Gödselmedel

28080000 – Salpetersyra; blandningar av svavelsyra och salpetersyra | Salpetersyra | Koldioxid och dikväveoxid

310210 – Karbamid (urinämne), även löst i vatten | Urea (urinämnen) | Koldioxid

2814 – Ammoniak, vattenfri eller i vattenlösning | Ammoniak | Koldioxid

28342100 – Kaliumnitrat 3102 – Kvävegödselmedel, mineraliska eller kemiska utom 310210 (urea) 3105 – Mineraliska eller kemiska gödselmedel som innehåller två eller tre av grundämnena kväve, fosfor och kalium; andra gödselmedel – Utom: 31056000 – Mineraliska eller kemiska gödselmedel som innehåller både fosfor och kalium | Blandade gödselmedel | Koldioxid och dikväveoxid

Järn och stål

26011200 – Sintrad järnmalm, även anrikad, utom rostad svavelkis och andra rostade naturliga järnsulfider | Sintrad järnmalm | Koldioxid

7201 – Tackjärn och spegeljärn i form av tackor eller i andra obearbetade former Vissa produkter enligt 7205 (granulat och pulver av tackjärn, spegeljärn, järn eller stål) kan omfattas här. | Tackjärn | Koldioxid

7202 1 – Ferromangan | FeMn | Koldioxid

7202 4 – Ferrokrom | FeCr | Koldioxid

7202 6 – Ferronickel | FeNi | Koldioxid

7203 – Järnbaserade produkter erhållna genom direkt reduktion av järnmalm samt andra porösa järnbaserade produkter | DRI | Koldioxid

7206 – Järn och olegerat stål i form av göt eller i andra obearbetade former (med undantag av järn enligt nr 7203) 7207 – Halvfärdiga produkter av järn eller olegerat stål 7218 – Rostfritt stål i form av göt eller i andra obearbetade former; halvfärdiga produkter av rostfritt stål 7224 – Annat legerat stål i form av göt eller i andra obearbetade former; halvfärdiga produkter av annat legerat stål | Råstål | Koldioxid

7205 – Granulat och pulver av tackjärn, spegeljärn, järn eller stål (om de inte omfattas av kategorin tackjärn) 7208 – Valsade platta produkter av järn eller olegerat stål, med en bredd av minst 600 mm, varmvalsade och varken pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag 7209 – Valsade platta produkter av järn eller olegerat stål, med en bredd av minst 600 mm, kallvalsade och varken pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag 7210 – Valsade platta produkter av järn eller olegerat stål, med en bredd av minst 600 mm, pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag 7211 – Valsade platta produkter av järn eller olegerat stål, med en bredd av mindre än 600 mm och varken pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag 7212 – Valsade platta produkter av järn eller olegerat stål, med en bredd av mindre än 600 mm, pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag 7213 – Stång av järn eller olegerat stål, varmvalsad, i oregelbundet upprullade ringar 7214 – Annan stång av järn eller olegerat stål, smidd, varmvalsad, varmdragen eller varmsträngpressad, även vriden efter valsningen men inte vidare bearbetad 7215 – Annan stång av järn eller olegerat stål 7216 – Profiler av järn eller olegerat stål 7217 – Tråd av järn eller olegerat stål 7219 – Valsade platta produkter av rostfritt stål, med en bredd av minst 600 mm 7220 – Valsade platta produkter av rostfritt stål, med en bredd av mindre än 600 mm 7221 – Stång av rostfritt stål, varmvalsad, i oregelbundet upprullade ringar 7222 – Annan stång av rostfritt stål; profiler av rostfritt stål 7223 – Tråd av rostfritt stål 7225 – Valsade platta produkter av annat legerat stål, med en bredd av minst 600 mm 7226 – Valsade platta produkter av annat legerat stål, med en bredd av mindre än 600 mm 7227 – Stång av annat legerat stål, varmvalsad, i oregelbundet upprullade ringar 7228 – Annan stång av annat legerat stål; profiler av annat legerat stål; borrstål, ihåligt av legerat eller olegerat stål 7229 – Tråd av annat legerat stål 7301 – Spont av järn eller stål, även med borrade eller stansade hål eller tillverkad genom sammanfogning; profiler framställda genom svetsning, av järn eller stål 7302 – Följande banbyggnadsmateriel av järn eller stål för järnvägar eller spårvägar: räler, moträler och kuggskenor, växeltungor, spårkorsningar, växelstag och andra delar till spårväxlar, sliprar, rälskarvjärn, rälstolar, rälstolskilar, underläggsplattor, klämplattor, spårhållare, spårplattor och annan speciell materiel för sammanbindning eller fästande av räler 7303 – Rör och ihåliga profiler, av gjutjärn 7304 – Rör och ihåliga profiler, av järn (annat än gjutjärn) eller stål, sömlösa 7305 – Andra rör av järn eller stål (t.ex. svetsade, nitade eller på liknande sätt förslutna) med ett runt tvärsnitt och med en ytterdiameter av mer än 406,4 mm 7306 – Andra rör och andra ihåliga profiler, av järn eller stål (t.ex. hopböjda utan fogning, svetsade eller nitade) 7307 – Rördelar (t.ex. kopplingar, knärör och muffar) av järn eller stål 7308 – Konstruktioner (med undantag av monterade eller monteringsfärdiga byggnader enligt nr 9406) och delar till konstruktioner (t.ex. broar, brosektioner, slussportar, torn, fackverksmaster, tak, fackverk till tak, dörrar, fönster, dörr- och fönsterkarmar, dörrtrösklar, fönsterluckor, räcken och pelare), av järn eller stål; plåt, stång, profiler, rör o.d. av järn eller stål, bearbetade för användning i konstruktioner 7309 – Cisterner, tankar, kar och liknande behållare av järn eller stål, för alla slags ämnen (andra än komprimerad eller till vätska förtätad gas), med en rymd av mer än 300 l, även med inre beklädnad eller värmeisolerade men inte försedda med maskinell utrustning eller utrustning för uppvärmning eller avkylning 7310 – Tankar, fat, burkar, flaskor, askar och liknande behållare av järn eller stål, för alla slags ämnen (andra än komprimerad eller till vätska förtätad gas), med en rymd av högst 300 l, även med inre beklädnad eller värmeisolerade men inte försedda med maskinell utrustning eller utrustning för uppvärmning eller avkylning 7311 – Behållare av järn eller stål för komprimerad eller till vätska förtätad gas 7318 – Skruvar, bultar, muttrar, skruvkrokar, nitar, kilar, sprintar, saxsprintar, underläggsbrickor (inbegripet fjäderbrickor) och liknande artiklar, av järn eller stål 7326 – Andra artiklar av järn eller stål | Järn- eller stålprodukter | Koldioxid

Aluminium

7601 – Aluminium i obearbetad form | Aluminium i obearbetad form | Koldioxid och perfluorkarbonväten

7603 – Pulver och fjäll av aluminium 7604 – Stång och profiler av aluminium 7605 – Tråd av aluminium 7606 – Plåt och band av aluminium, med en tjocklek av mer än 0,2 mm 7607 – Folier av aluminium (även tryckta eller på baksidan förstärkta med papper, papp, plast eller liknande material) med en tjocklek (förstärkningsmaterial inte inräknat) av högst 0,2 mm 7608 – Rör av aluminium 76090000 – Rördelar (t.ex. kopplingar, knärör och muffar) av aluminium 7610 – Konstruktioner (med undantag av monterade eller monteringsfärdiga byggnader enligt nr 9406) och delar till konstruktioner (t.ex. broar, brosektioner, torn, fackverksmaster, tak, fackverk till tak, dörrar, fönster, dörr- och fönsterkarmar, dörrtrösklar, räcken och pelare), av aluminium; plåt, stång, profiler, rör o.d. av aluminium, bearbetade för användning i konstruktioner 76110000 – Cisterner, tankar, kar och liknande behållare av aluminium, för alla slags ämnen (andra än komprimerad eller till vätska förtätad gas), med en rymd av mer än 300 l, även med inre beklädnad eller värmeisolerade men inte försedda med maskinell utrustning eller utrustning för uppvärmning eller avkylning 7612 – Fat, burkar, flaskor, askar och liknande behållare (inbegripet förpackningsrör och förpackningstuber), av aluminium, för alla slags ämnen (andra än komprimerad eller till vätska förtätad gas), med en rymd av högst 300 l, även med inre beklädnad eller värmeisolerade men inte försedda med maskinell utrustning eller utrustning för uppvärmning eller avkylning 76130000 – Behållare av aluminium för komprimerad eller till vätska förtätad gas 7614 – Tvinnad tråd, linor, flätade band o.d., av aluminium, utan elektrisk isolering 7616 – Andra varor av aluminium | Aluminiumprodukter | Koldioxid och perfluorkarbonväten

Kemikalier

28041000 – Väte | Väte | Koldioxid

3. FUNKTIONELL ENHET OCH SYSTEMGRÄNSER

3.1 Sektorsövergripande regler

Specifika inbäddade utsläpp ska beräknas som utsläppen från produktionsprocessen och, för komplexa varor, de inbäddade utsläppen från prekursorerna för att producera varans funktionella enhet under rapporteringsperioden.

Systemgränserna definieras per aggregerad varukategori och omfattar direkta utsläpp, indirekta utsläpp från elförbrukning, i tillämpliga fall enligt förordning (EU) 2023/956, som släpps ut från alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna, och inbäddade utsläpp från prekursorer, oavsett om dessa prekursorer produceras på anläggningen eller införskaffas från en annan anläggning. Utöver dessa allmänna regler anges särskilda regler för varje aggregerad varukategori i punkterna 3.2–3.19. Alla CBAM-varor som produceras genom en produktionsväg som inte förtecknas i punkterna 3.2–3.19 omfattas av de sektorsövergripande regler som beskrivs i denna punkt och av de sektorsspecifika reglerna om produktionsvägen är en kombination av de produktionsvägar som förtecknas i punkterna 3.2–3.19.

Inköp och underhåll av infrastruktur och utrustning omfattas inte av systemgränserna.

Om produktionsprocessen för komplexa varor som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) 2023/956 omfattar en eller flera prekursorer som inte förtecknas i den bilagan inkluderas de indirekta utsläppen från dessa prekursorer i beräkningen av de inbäddade utsläppen från de komplexa varorna. Om produktionsprocessen för komplexa varor som inte förtecknas i den bilagan omfattar en eller flera prekursorer som förtecknas i den bilagan inkluderas de indirekta utsläppen från dessa prekursorer inte i beräkningen av de komplexa varornas inbäddade utsläpp.

3.2 Bränd lera

3.2.1 Särskilda bestämmelser

Inga.

3.2.2 Systemgräns

För brända leror ska övervakningen av direkta utsläpp omfatta följande:

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna, såsom beredning av råvaror, blandning, torkning och bränning samt rökgasrening.

Koldioxidutsläpp från förbränning av bränslen samt från råvaror, i förekommande fall.

3.3 Cementklinker

3.3.1 Särskilda bestämmelser

Ingen åtskillnad ska göras mellan grå och vit cementklinker.

3.3.2 Systemgräns

För cementklinker ska övervakningen av direkta utsläpp beakta följande:

Bränning av kalksten och andra karbonater i råvarorna, konventionella fossila ugnsbränslen, alternativa fossilbaserade bränslen och råmaterial för ugnar, ugnsbränslen av biomassa (t.ex. avfallsbaserade bränslen), icke-ugnsbränslen, icke-karbonat kolinnehåll i råvaror, eller alternativa råvaror såsom flygaska som används i obearbetat kalkstensmjöl i ugnen och råvaror som används för tvättning av rökgas.

De ytterligare bestämmelser som anges i punkt B.9.2 i bilaga II.

3.4 Cement

3.4.1 Särskilda bestämmelser

Inga.

3.4.2 Systemgräns

För cement ska övervakningen av direkta utsläpp beakta följande:

Alla processer för torkning av material, i förekommande fall, som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna.

3.5 Aluminatcement

3.5.1 Särskilda bestämmelser

Inga.

3.5.2 Systemgräns

För aluminatcement ska övervakningen av direkta utsläpp beakta följande:

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och där bränsle förbränns.

Processutsläpp från karbonater i råvaror, i förekommande fall, och rökgasrening.

3.6 Vätgas

3.6.1 Särskilda bestämmelser

Endast produktion av ren vätgas eller blandningar av väte med kväve som kan användas i framställning av ammoniak ska beaktas. Förbrukningen av syntesgas eller vätgas som prekursor inom raffinaderier eller organiska kemiska anläggningar omfattas inte, när vätgasen uteslutande används inom dessa anläggningar och inte används för produktion av varor som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2023/956.

3.6.2 Systemgräns

3.6.2.1 Ångreformering och partiell oxidation

För dessa produktionsvägar ska övervakningen av direkta utsläpp beakta följande:

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till vätgasproduktion och avskiljning av vätgas och kolmonoxid samt rökgasrening.

Alla bränslen som används i produktionsprocessen för vätgas, oavsett om de används för energi eller inte, och bränslen som används för andra förbränningsprocesser, inbegripet för produktion av varmvatten eller ånga.

3.6.2.2 Steamcracking

För denna produktionsväg ska övervakningen av direkta utsläpp beakta följande:

Alla processer som är direkt kopplade till vätgasproduktion.

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna, och rökgasrening.

3.7 Ammoniak

3.7.1 Särskilda bestämmelser

Inga.

3.7.2 Systemgräns

3.7.2.1 Haber-Bosch-processen med ångreformering av naturgas eller biogas

För denna produktionsväg ska övervakningen av direkta utsläpp beakta följande:

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna, och rökgasrening.

Alla bränslen ska övervakas, oavsett om de används som energitillförsel eller ej.

Om biogas används, bestämmelserna i punkt B.3.3 i bilaga II.

3.7.2.2 Haber-Bosch-processen med förgasning av kol eller andra bränslen

Denna produktionsväg gäller när vätgas framställs genom förgasning av kol, tunga raffinaderibränslen eller andra fossila råvaror. Insatsmaterial kan omfatta biomassa, för vilken bestämmelserna i punkt B.3.3 i bilaga II ska beaktas.

För denna produktionsväg ska övervakningen av direkta utsläpp omfatta följande:

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna, och rökgasrening.

Varje insatsbränsle ska övervakas som en enda bränsleström, oavsett om det används som energitillförsel eller ej.

3.8 Salpetersyra

3.8.1 Särskilda bestämmelser

Inga.

3.8.2 Systemgräns

För salpetersyra ska övervakningen av direkta utsläpp beakta följande:

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna, och rökgasrening.

Alla källor som släpper ut dikväveoxid från produktionsprocessen, inklusive orenade och renade utsläpp. Utsläpp av dikväveoxid från förbränning av bränslen undantas från övervakningen.

3.9 Urea

3.9.1 Särskilda bestämmelser

Inga.

3.9.2 Systemgräns

För urea ska övervakningen av direkta utsläpp beakta följande:

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna, och rökgasrening.

Om koldioxid tas emot som insatsmaterial från en annan anläggning ska den koldioxid som tas emot betraktas som ett utsläpp, om den inte redan räknas som utsläpp från den anläggning där koldioxiden producerades.

3.10 Blandade gödselmedel

3.10.1 Särskilda bestämmelser

Denna punkt gäller tillverkning av alla typer av kvävehaltiga gödselmedel, inklusive ammoniumnitrat, kalciumammoniumnitrat, ammoniumsulfat, ammoniumfosfater, karbamidammoniumnitratlösningar, samt NP-gödselmedel (kväve-fosfor), NK-gödselmedel (kväve-kalium) och NPK-gödselmedel (kväve-fosfor-kalium). Alla typer av åtgärder omfattas, t.ex. blandning, neutralisering, granulering, pelletering, oavsett om endast fysisk blandning eller kemiska reaktioner äger rum.

Mängden av olika kväveföreningar i slutprodukten ska registreras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1009:

Innehåll av kväve som ammonium (N4+).

Innehåll av kväve som nitrat (NO3–).

Innehåll av kväve som urea.

Innehåll av kväve i andra (organiska) former.

3.10.2 Systemgräns

För blandade gödselmedel ska övervakningen av direkta utsläpp omfatta följande:

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna, såsom torkning och för uppvärmning av insatsmaterial, och rökgasrening.

3.11 Sintrad järnmalm

3.11.1 Särskilda bestämmelser

Denna aggregerade varukategori omfattar alla typer av kulsinterproduktion (för försäljning av kulsinter och för direkt användning i samma anläggning) och sintring. I den utsträckning som den omfattas av KN-nummer 26011200 kan även järnmalm som används som prekursorer för ferrokrom (FeCr), ferromangan (FeMn) eller ferronickel (FeNi) omfattas.

3.11.2 Systemgräns

För sintrad järnmalm ska övervakningen av direkta utsläpp omfatta

Alla processer som genererar utsläpp av koldioxid från processmaterial såsom kalksten och andra karbonater eller karbonhaltig malm.

Alla processer som genererar utsläpp av koldioxid från alla bränslen, inklusive koks, restgaser såsom koksugnsgas, masugnsgas eller LD-gas, och som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocessen och material som används för rökgasrening.

3.12 FeMn (ferromangan), FeCr (ferrokrom) och FeNi (ferronickel)

3.12.1 Särskilda bestämmelser

Denna process omfattar endast framställning av legeringar enligt KN-nummer 7202 1, 7202 4 och 7202 6. Andra järnmaterial med en betydande legeringshalt, t.ex. spegeljärn, omfattas inte. NPI (nickeltackjärn) ingår om nickelhalten överstiger 10 %.

Om restgaser eller andra rökgaser släpps ut utan rening ska kolmonoxid som ingår i restgasen betraktas som molekvivalent för koldioxidutsläpp.

3.12.2 Systemgräns

För ferromangan, ferrokrom och ferronickel ska övervakningen av direkta utsläpp omfatta följande:

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp som orsakas av bränsletillförsel, oavsett om de används för energitillförsel eller ej.

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från insatsmaterial i processen, exempelvis kalksten, och rökgasrening.

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från förbrukning av elektroder eller elektrodpasta.

Återstående kol i produkten eller i slagg eller avfall beaktas med hjälp av en massbalansmetod i enlighet med punkt B.3.2 i bilaga II.

3.13 Tackjärn

3.13.1 Särskilda bestämmelser

Denna aggregerade varukategori omfattar olegerat tackjärn från masugnar samt legeringshaltiga tackjärn (t.ex. spegeljärn), oavsett fysisk form (t.ex. göt, granulat). NPI (nickeltackjärn) ingår om nickelhalten är lägre än 10 %. I integrerade stålverk är flytande tackjärn (råjärn) som direkt tillförs syrgaskonvertern den produkt som separerar produktionsprocessen för tackjärn från produktionsprocessen för råstål. Om anläggningen inte säljer eller överför tackjärn till andra anläggningar kan en gemensam produktionsprocess som inbegriper råstål inrättas i enlighet med bestämmelserna i artikel 4.

3.13.2 Systemgräns

3.13.2.1 Masugnsväg

För denna produktionsväg ska övervakningen av direkta utsläpp omfatta följande:

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från bränslen och reduktionsmedel såsom koks, koksstoft, kol, eldningsoljor, plastavfall, naturgas, träavfall, träkol samt från restgaser såsom koksugnsgas, masugnsgas eller LD-gas.

När biomassa används ska bestämmelserna i punkt B.3.3 i bilaga II beaktas.

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från processmaterial såsom kalksten, magnesit och andra karbonater, karbonatiska malmer och material för rökgasrening.

Återstående kol i produkten eller i slagg eller avfall beaktas med hjälp av en massbalansmetod i enlighet med punkt B.3.2 i bilaga II.

3.13.2.2 Smältreduktion

För denna produktionsväg ska övervakningen av direkta utsläpp omfatta följande:

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från bränslen och reduktionsmedel såsom koks, koksstoft, kol, eldningsoljor, plastavfall, naturgas, träavfall, träkol, restgaser från processen eller LD-gas.

När biomassa används ska bestämmelserna i punkt B.3.3 i bilaga II beaktas.

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från processmaterial såsom kalksten, magnesit och andra karbonater, karbonatiska malmer och material för rökgasrening.

Återstående kol i produkten eller i slagg eller avfall beaktas med hjälp av en massbalansmetod i enlighet med punkt B.3.2 i bilaga II.

3.14 DRI (direktreducerat järn)

3.14.1 Särskilda bestämmelser

Det finns bara en definierad produktionsväg, även om olika tekniker kan använda olika malmkvaliteter, vilket kan kräva pelletering eller sintring, och olika reduktionsmedel (naturgas, olika fossila bränslen eller biomassa, väte). Därför kan prekursorer som sintrad malm eller väte vara relevanta. Som produkter kan järnsvamp, sintrat järn eller andra former av direktreducerat järn vara relevanta, inbegripet DRI som omedelbart matas in i ljusbågsugnar eller andra processer nedströms.

Om anläggningen inte säljer eller överför DRI till andra anläggningar kan en gemensam produktionsprocess som inbegriper stål inrättas i enlighet med bestämmelserna i artikel 4.

3.14.2 Systemgräns

För denna produktionsväg ska övervakningen av direkta utsläpp omfatta följande:

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från bränslen och reduktionsmedel såsom kol, naturgas, eldningsoljor, restgaser från processen eller LD-gas osv.

När biogas eller andra former av biomassa används ska bestämmelserna i punkt B.3.3 i bilaga II beaktas.

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från processmaterial såsom kalksten, magnesit och andra karbonater, karbonatiska malmer och material för rökgasrening.

Återstående kol i produkten eller i slagg eller avfall beaktas med hjälp av en massbalansmetod i enlighet med punkt B.3.2 i bilaga III.

3.15 Råstål

3.15.1 Särskilda bestämmelser

Systemgränsen ska omfatta alla nödvändiga verksamheter och enheter för att erhålla råstål:

Om processen inleds med råjärn (flytande tackjärn) ska systemgränsen omfatta syrekonverter, vakuumavgasning, sekundär metallurgi, AOD-process (argon oxygen decarburisation)/VOD-process (vacuum oxygen decarburisation), stränggjutning eller gjutning av göt, i förekommande fall varmvalsning eller smidning, samt alla nödvändiga hjälpverksamheter såsom överföring, upphettning och rökgasrening.

Om en ljusbågsugn används i processen ska systemgränsen omfatta alla relevanta verksamheter och enheter, såsom själva ljusbågsugnen, sekundär metallurgi, vakuumavgasning, AOD-process (argon oxygen decarburisation)/VOD-process (vacuum oxygen decarburisation), stränggjutning eller gjutning av göt, i förekommande fall varmvalsning eller smidning, samt alla nödvändiga hjälpverksamheter såsom överföring, uppvärmning av råvaror och utrustning, återuppvärmning och rökgasrening.

Endast primär varmvalsning och grov formning genom smide för att framställa halvfabrikat enligt KN-nummer 7207, 7218 och 7224 ingår i denna aggregerade varukategori. Alla andra processer för valsning och smidning ingår i den aggregerade varukategorin järn- eller stålprodukter.

3.15.2 Systemgräns

3.15.2.1 Basisk syrgasprocess för stålframställning

För denna produktionsväg ska övervakningen av direkta utsläpp omfatta följande:

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från bränslen som kol, naturgas, eldningsoljor, restgaser såsom masugnsgas, koksugnsgas eller LD-gas.

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från processmaterial såsom kalksten, magnesit och andra karbonater, karbonatiska malmer och material för rökgasrening.

Kol som kommer in i processen i skrot, legeringar, grafit etc. och kol som återstår i produkten eller i slagg eller avfall beaktas genom användning av en massbalansmetod i enlighet med punkt B.3.2 i bilaga III.

3.15.2.2 Ljusbågsugn

För denna produktionsväg ska övervakningen av direkta utsläpp beakta följande:

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från bränslen som kol, naturgas och eldningsoljor samt från restgaser såsom masugnsgas, koksugnsgas eller LD-gas.

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från förbrukning av elektroder och elektrodpasta.

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från processmaterial såsom kalksten, magnesit och andra karbonater, karbonatiska malmer och material för rökgasrening.

Kol som kommer in i processen, t.ex. i form av skrot, legeringar och grafit, och kol som återstår i produkten eller i slagg eller avfall beaktas genom användning av en massbalansmetod i enlighet med punkt B.3.2 i bilaga III.

3.16 Järn- eller stålprodukter

3.16.1 Särskilda bestämmelser

Inga.

3.16.2 Systemgräns

För järn- och stålprodukter ska övervakningen av direkta utsläpp beakta följande:

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från förbränning av bränslen och processutsläpp från rökgasrening, inbegripet upphettning, omsmältning, gjutning, varmvalsning, kallvalsning, smidning, glödgning, beläggning, galvanisering, tråddragning och betning, med undantag av följande processer: plätering, skärning, svetsning och efterbehandling av järn- eller stålprodukter.

3.17 Aluminium i obearbetad form

3.17.1 Särskilda bestämmelser

Denna aggregerade varukategori omfattar både olegerat och legerat aluminium, i fysisk form som är typisk för obearbetade metaller, såsom göt, plattor, stångämnen eller granulat. I integrerade aluminiumanläggningar ingår även flytande aluminium som direkt tillskrivs tillverkningen av aluminiumprodukter.

3.17.2 Systemgräns

3.17.2.1 Primär (elektrolytisk) smältning

För denna produktionsväg ska övervakningen av direkta utsläpp beakta följande:

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från förbrukning av elektroder eller elektrodpasta.

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från alla bränslen som används (t.ex. för torkning och förvärmning av råvaror, uppvärmning av elektrolysceller och uppvärmning som krävs för gjutning).

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från rökgasrening, från soda eller kalksten i förekommande fall.

Perfluorkarbonutsläpp orsakade av anodeffekter övervakade i enlighet med punkt B.7 i bilaga II.

3.17.2.2 Sekundär smältning (återvinning)

Sekundär smältning (återvinning) av aluminium använder aluminiumskrot som huvudsaklig insatsvara. När obearbetat aluminium från andra källor tillsätts behandlas det emellertid som en prekursor.

För denna produktionsväg ska övervakningen av direkta utsläpp beakta följande:

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från bränslen som används för torkning och förvärmning av råvaror som används i smältugnar, vid förbehandling av skrot såsom avlägsnande av beläggningar och oljeavskiljning, och förbränning av tillhörande restprodukter, samt bränslen som krävs för gjutning av tackor, stångämnen eller plattor.

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från bränslen som används i tillhörande verksamheter, såsom behandling av avdraget material och återvinning av slagg.

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från rökgasrening, från soda eller kalksten i förekommande fall.

3.18 Aluminiumprodukter

3.18.1 Särskilda bestämmelser

Inga.

3.18.2 Systemgräns

För aluminiumprodukter ska övervakningen av direkta utsläpp beakta följande:

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar koldioxidutsläpp från förbränning av bränslen och processutsläpp från rökgasrening, utom följande processer: skärning, svetsning och efterbehandling av aluminiumprodukter.

3.19 Elektricitet

3.19.1 Särskilda bestämmelser

Emissionsfaktorn för el ska fastställas i enlighet med punkt D.2 i bilaga III.

3.19.2 Systemgräns

För elektricitet ska övervakningen av direkta utsläpp beakta följande:

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna och som genererar förbränningsutsläpp och processutsläpp från rökgasrening.

1 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2018/2001/oj).

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1009 av den 5 juni 2019 om fastställande av bestämmelser om tillhandahållande på marknaden av EU-gödselprodukter och om ändring av förordningarna (EG) nr 1069/2009 och (EG) nr 1107/2009 samt om upphävande av förordning (EG) nr 2003/2003 (EUT L 170, 25.6.2019, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2019/1009/oj).

BILAGA II

A. PRINCIPER OCH ALLMÄNNA KRAV

A.1 Allmän strategi

1. För att fastställa inbäddade utsläpp från varor ska följande verksamheter utföras: a) Produktionsprocesserna för de funktionella enheter som produceras på anläggningen ska identifieras, med beaktande av reglerna för fastställande av systemgränser för produktionsprocesser i enlighet med punkt A.4 i denna bilaga. b) På nivån för den anläggning som producerar varorna ska de direkta utsläppen av de växthusgaser som anges i bilaga II för dessa varor övervakas i enlighet med de metoder som anges i punkt B i denna bilaga. c) Om mätbar värme importeras till, produceras på, förbrukas på eller exporteras från anläggningen ska nettovärmeflöden övervakas i enlighet med de metoder som anges i punkt C i denna bilaga. d) Om anläggningen producerar varor som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2023/956, men inte i bilaga II till den förordningen, ska elförbrukningen i de relevanta produktionsprocesserna övervakas i enlighet med de metoder som anges i punkt D.1 i denna bilaga i syfte att övervaka indirekta utsläpp som är inbäddade i dessa varor. Om det finns en direkt teknisk länk eller ett energiköpsavtal med elproducenten i enlighet med punkt 6 i bilaga IV till den förordningen ska de utsläpp som är förknippade med den elproduktionen övervakas för att fastställa emissionsfaktorn för den elen. Alla mängder el som överförs mellan produktionsprocesserna eller exporteras från anläggningen ska också övervakas. e) De direkta utsläppen på anläggningarna, med produktion och förbrukning av värme, produktion och förbrukning av el samt alla relevanta restgasflöden, ska hänföras till de produktionsprocesser som är förknippade med de varor som produceras genom tillämpning av de regler som anges i bilaga III. Dessa tillskrivna utsläpp ska användas för att beräkna de specifika inbäddade direkta och, i förekommande fall, indirekta utsläppen från de producerade varorna, med tillämpning av punkt B i bilaga III. f) För varor vars produktionsprocesser omfattar prekursorer, vilket gör dessa varor till komplexa varor, ska de inbäddade utsläppen från prekursorn fastställas i enlighet med punkt E i denna bilaga och läggas till de inbäddade utsläppen från de komplexa varor som produceras, genom tillämpning av reglerna i punkt B i bilaga III. När prekursorer i sig är komplexa varor ska denna process upprepas på nytt tills inga fler prekursorer berörs.

2. En verksamhetsutövare kan antingen fastställa faktiska värden för inbäddade utsläpp eller använda de standardvärden som görs tillgängliga i enlighet med bilaga IV till förordning (EU) 2023/956, eller kombinera faktiska värden och standardvärden.

3. De inbäddade utsläppen från varor ska beräknas som genomsnittet för den valda rapporteringsperioden.

4. För prekursorer som produceras utanför anläggningen och som har sitt ursprung i tredjeländer och territorier som inte är undantagna enligt punkt 1 i bilaga III till förordning (EU) 2023/956 får faktiska uppgifter från verksamhetsutövaren på den anläggning som producerar prekursorn endast användas om följande villkor är uppfyllda: a) Uppgifterna ska hämtas från en verifieringsrapport som har utfärdats av en kontrollör med ackreditering i enlighet med artikel 18 i delegerade förordning (EU) 2025/2551 som är giltig vid tidpunkten för utfärdandet av verifieringsrapporten och för det sektoriella tillämpningsområde som krävs för den berörda prekursorns aggregerade varukategori. b) Verifieringsrapporten ska omfatta den rapporteringsperiod under vilken prekursorn producerades.

5. Om verksamhetsutövaren inte har någon verifieringsrapport som uppfyller villkoren a och b ska de relevanta standardvärden som tillhandahålls i enlighet med bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 för prekursorn användas.

6. Utsläppsdata för en fullständig rapporteringsperiod ska uttryckas i ton CO2e avrundat till hela ton.

7. Alla parametrar som används för att beräkna utsläppen ska avrundas så att de innefattar alla viktiga siffror för beräkning och rapportering av utsläpp.

8. Specifika direkta och indirekta inbäddade utsläpp ska uttryckas i ton CO2e per ton varor, avrundat för att inkludera alla signifikanta siffror, med högst fem siffror efter decimaltecknet.

A.2 Övervakningsprinciper

För övervakning av faktiska data på anläggningsnivå och för dataset som är nödvändiga för att tillskriva utsläpp till varor ska följande principer gälla:

1. Fullständighet: Övervakningsmetoden ska omfatta alla parametrar som är nödvändiga för att fastställa de inbäddade utsläppen från de varor som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2023/956 i enlighet med de metoder och formler som anges i denna bilaga. För detta ändamål ska följande vägledande principer gälla: a) Direkta utsläpp på anläggningsnivå omfattar förbrännings- och processutsläpp. b) Inbäddade direkta utsläpp omfattar de tillskrivna utsläppen från den berörda produktionsprocessen i enlighet med artikel 4 och bilaga III, baserat på direkta utsläpp på anläggningen, utsläpp relaterade till relevanta värmeflöden och materialflöden mellan processystemgränser, inklusive restgaser, i förekommande fall. Inbäddade direkta utsläpp omfattar även de direkta inbäddade utsläppen från prekursorer. c) Indirekta utsläpp på anläggningsnivå omfattar, i förekommande fall, utsläpp relaterade till elförbrukning inom anläggningen. d) Inbäddade indirekta utsläpp omfattar, i förekommande fall, de indirekta utsläppen från de varor som produceras inom anläggningen och de inbäddade indirekta utsläppen från prekursorer. e) För varje parameter ska en lämplig metod i enlighet med punkt A.3 i denna bilaga väljas för att säkerställa att varken dubbelräkning eller dataluckor uppstår.

2. Konsekvens och jämförbarhet: Övervakningen och rapporteringen ska vara konsekvent och jämförbar över tid. För detta ändamål ska de valda metoderna fastställas i en övervakningsplan så att metoderna används konsekvent. Metoden ska endast ändras om det är objektivt motiverat. Relevanta skäl är bland annat följande: a) Förändringar i utformningen av installationen av den teknik som används, av insatsmaterialen och bränslena eller av de producerade varorna. b) Nya datakällor eller övervakningsmetoder måste införas på grund av förändringar hos de handelspartner som ansvarar för de uppgifter som används i övervakningsmetoden. c) Uppgifternas noggrannhet kan förbättras, dataflödena kan förenklas eller kontrollsystemet förbättras.

3. Öppenhet och insyn: Övervakningsdata, inbegripet antaganden, referenser, aktivitetsdata, emissionsfaktorer, beräkningsfaktorer, data om inbäddade utsläpp från inköpta prekursorer, mätbar värme och el, standardvärden för inbäddade utsläpp och alla andra uppgifter som är relevanta för tillämpningen av denna bilaga, ska inhämtas, registreras, sammanställas, analyseras och dokumenteras på ett transparent sätt som gör det möjligt för en kontrollör som är ackrediterad i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) 2023/956 att med rimlig säkerhet kontrollera att uppgifterna inte innehåller några väsentliga felaktigheter. Dokumentationen ska innehålla uppgifter om alla ändringar av anläggningens funktion samt av den övervakningsmetod och det kontrollsystem som tillämpas enligt övervakningsplanen.

4. Fullständig och transparent dokumentation ska bevaras vid anläggningen över alla uppgifter som är relevanta för att fastställa de producerade varornas inbäddade utsläpp, inbegripet nödvändiga styrkande handlingar, i minst sex år efter rapporteringsperioden.

5. Noggrannhet: Den valda övervakningsmetoden ska säkerställa att fastställandet av utsläpp varken är systematiskt eller medvetet felaktigt. Osäkerhetskällor ska identifieras och reduceras så långt som är praktiskt möjligt. Det ska genom tillbörlig aktsamhet säkerställas att beräkningar och mätningar av utsläpp har högsta nåbara noggrannhet. Om dataluckor har uppstått eller förväntas vara oundvikliga ska ersättningsdata bestå av konservativa uppskattningar. Ytterligare fall där utsläppsdata ska baseras på konservativa uppskattningar omfattar följande: a) Kolmonoxid som släpps ut i atmosfären ska beräknas som den molekvivalenta mängden koldioxid. b) Alla utsläpp från biomassa ska behandlas som fossila utsläpp, såvida det inte finns belägg för att kriterierna för nollklassificering uppfylls i enlighet med punkt B.3.3 i denna bilaga.

6. Metodens integritet: Den valda övervakningsmetoden ska göra det möjligt att med rimlig säkerhet fastställa att de rapporterade utsläppen är korrekta. Utsläppen ska fastställas med lämpliga övervakningsmetoder enligt denna bilaga. Utsläppsrapporter ska inte innehålla några väsentliga felaktigheter eller snedvridning i val och presentation av information, och ska ge en trovärdig och väl avvägd redogörelse för de inbäddade utsläppen från anläggningens producerade varor.

7. Datakvalitet: Ett kontrollsystem för att säkerställa kvaliteten på de uppgifter som ska rapporteras ska tillämpas.

8. Kostnadseffektivitet: Vid val av övervakningsmetod ska de förbättringar som uppnås till följd av större noggrannhet vägas mot merkostnader. Övervakningen och rapporteringen av utsläpp ska därför eftersträva högsta nåbara noggrannhet, om inte detta är tekniskt ogenomförbart eller medför orimliga kostnader.

9. Fortlöpande förbättringar: Verksamhetsutövarna ska regelbundet kontrollera om övervakningsplanen och dess övervakningsmetoder kan förbättras. Om kontrollören rekommenderar förbättringar i verifieringsrapporten ska verksamhetsutövaren överväga dem för genomförande inom rimlig tid, såvida förbättringen inte skulle medföra orimliga kostnader eller är tekniskt ogenomförbar.

A.3 Metoder som representerar den bästa tillgängliga datakällan

1. För fastställande av inbäddade utsläpp från varor och för underliggande dataset, såsom utsläpp relaterade till enskilda bränsle-/materialmängder eller utsläppskällor, mängder mätbar värme och el, ska den övergripande principen vara att alltid välja den bästa tillgängliga datakällan. För detta ändamål ska följande vägledande principer gälla: a) Om det för ett visst dataset inte finns någon övervakningsmetod som beskrivs i denna bilaga, eller om den skulle medföra orimliga kostnader eller är tekniskt ogenomförbar, ska de standardvärden som tillhandahålls i enlighet med bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 användas. b) För direkta eller indirekta bestämningsmetoder anses en metod lämplig om det säkerställs att alla mätningar, analyser, provtagningar, kalibreringar och valideringar för bestämning av det specifika datasetet utförs med hjälp av metoder som definieras i relevanta EN- eller ISO-standarder. Om sådana standarder inte finns tillgängliga får nationella standarder användas. Om inga offentliggjorda tillämpliga standarder finns, ska lämpliga utkast till standarder, bästa praxis i branschen eller andra vetenskapligt beprövade metoder användas, vilket begränsar snedvridningen vid provtagning och mätning. c) Mätinstrument ska väljas så att de uppvisar minsta osäkerhet vid användning utan att medföra orimliga kostnader. Instrument som omfattas av lagstadgad metrologisk kontroll är att föredra, utom när det finns andra instrument med betydligt mindre osäkerhet vid användning. Instrument får endast användas i miljöer som är lämpliga i enlighet med deras användningsspecifikationer. d) Om laboratorieanalyser används, eller om laboratorier utför provbehandling, kalibreringar, metodvalideringar eller verksamhet som rör kontinuerliga utsläppsmätningar, kraven i punkt B.5.4.3.

2. Indirekta bestämningsmetoder: Om det inte finns någon direkt bestämningsmetod tillgänglig för ett dataset som krävs, särskilt i de fall där mätbar nettovärme går till olika produktionsprocesser, ska verksamhetsutövaren föreslå en indirekt metod för fastställande, t.ex. a) beräkning på grundval av en känd kemisk eller fysisk process med hjälp av lämpliga godkända hänvisningsvärden för kemiska och fysiska egenskaper för de ämnen som berörs, lämpliga stökiometriska faktorer och termodynamiska egenskaper såsom reaktionsentalpi, beroende på vad som är lämpligt, b) beräkning på grundval av anläggningens konstruktionsuppgifter, t.ex. energieffektivitet hos tekniska enheter eller beräknad energiförbrukning per enhet av produkten, c) korrelationer som bygger på empiriska tester för bestämning av uppskattningsvärden för det föreskrivna datasetet från icke-kalibrerad utrustning eller uppgifter som dokumenteras i produktionsprotokoll. Vid tillämpningen av led c ska det säkerställas att korrelationen uppfyller kraven enligt god branschpraxis och att den endast tillämpas för att fastställa värden som faller inom det område för vilket den fastställts. Giltigheten av sådana korrelationer ska utvärderas minst en gång om året. 3. För att fastställa de bästa tillgängliga datakällorna ska den datakälla väljas som är högst i den rangordning som presenteras under punkt 1 och som redan finns tillgänglig vid anläggningen. Om det är tekniskt möjligt att tillämpa en datakälla högre i rangordningen utan att ådra sig orimliga kostnader, ska dock en sådan bättre datakälla tillämpas utan onödigt dröjsmål. Om olika datakällor finns tillgängliga för samma dataset på samma nivå i rangordningen i punkt 1 ska den datakälla som säkerställer det tydligaste dataflödet med lägst inneboende risk och kontrollrisk avseende felaktigheter väljas. 4. De datakällor som valts enligt punkt 3 ska definieras i övervakningsplanen och användas för att fastställa och rapportera inbäddade utsläpp. 5. För kontrollsystemets syften i enlighet med punkt A.5 ska ytterligare datakällor eller metoder för att fastställa dataset, i den mån det är möjligt utan att ådra sig orimliga kostnader, identifieras för att möjliggöra bekräftelse av datakällorna enligt punkt 3. De utvalda datakällorna ska, om sådana finns, fastställas i övervakningsplanen. 6. Rekommenderade förbättringar: Det ska regelbundet, men minst en gång per år, kontrolleras om nya uppgiftskällor har blivit tillgängliga, i syfte att förbättra övervakningsmetoderna. Om sådana nya datakällor anses vara mer exakta i enlighet med den rangordning som presenteras i punkt 1 ska de fastställas i övervakningsplanen och tillämpas så snart som möjligt. 7. Teknisk genomförbarhet: Om det hävdas att det inte är tekniskt möjligt att tillämpa en viss bestämningsmetod ska en motivering till detta anges i övervakningsplanen. Den ska omprövas vid de regelbundna kontrollerna i enlighet med punkt 6. Motiveringen ska baseras på om huruvida anläggningen har de tekniska resurser som krävs för en föreslagen datakälla eller övervakningsmetod som kan genomföras inom den föreskrivna tiden i enlighet med denna förordning. De tekniska resurserna ska innefatta tillgång till den teknik som krävs. 8. Orimliga kostnader: Om det hävdas att tillämpningen av en särskild metod för fastställande av ett dataset medför orimliga kostnader ska en motivering till detta anges i övervakningsplanen. Den ska omprövas vid de regelbundna kontrollerna i enlighet med punkt 6. Huruvida kostnaderna är orimliga ska fastställas enligt följande. a) Kostnader för att fastställa ett visst dataset ska betraktas som orimliga om verksamhetsutövarens kostnadsuppskattning överstiger vinsten med en viss bestämningsmetod. För detta ändamål ska vinsten beräknas genom att en förbättringsfaktor multipliceras med ett referenspris på 80 euro per CO2e, och kostnaderna ska innefatta en lämplig avskrivningstid baserat på utrustningens ekonomiska livslängd, i tillämpliga fall. b) Förbättringsfaktorn ska vara följande: Förbättringen av den uppskattade osäkerheten i en mätning, uttryckt i procent, multiplicerad med de uppskattade relaterade utsläppen under rapporteringsperioden. En procent av de relaterade utsläppen, om det inte sker någon förbättring av mätosäkerheten. Relaterade utsläpp: De direkta utsläppen från den berörda bränsle-/materialmängden eller utsläppskällan. Utsläpp som tillskrivs en kvantitet av mätbar värme. De indirekta utsläppen för den berörda mängden el. Inbäddade utsläpp från ett framställt material eller en prekursor som förbrukas. c) Åtgärder för att förbättra en anläggnings övervakningsmetod ska inte anses medföra orimliga kostnader upp till ett ackumulerat belopp på 4000 euro per år.

A.4 Särskilda bestämmelser för uppdelning av anläggningar i produktionsprocesser

För varor i de aggregerade varukategorierna råstål, järn och stålprodukter, aluminium i obearbetad form och aluminiumprodukter, där olika funktionella enheter som endast skiljer sig åt i fråga om storlek eller form produceras med prekursorer av samma typer, kvantiteter och proportioner, ska en enda multifunktionell produktionsprocess definieras för den varugruppen och tillskrivningsreglerna i punkt A.2 i bilaga III ska tillämpas.

För varor i de aggregerade varukategorierna gödselmedel, där olika funktionella enheter produceras med prekursorer av samma typer, kvantiteter och proportioner eller består av samma ämne, och endast skiljer sig åt i fråga om koncentrationer, ska en enda multifunktionell produktionsprocess definieras för den varugruppen och tillskrivningsreglerna i punkt A.2 i bilaga III ska tillämpas.

A.5 Övervakningsplan

Mall som innehåller de minimiuppgifter som ska ingå i övervakningsplanen:

1. Övervakningsplanens datum och versionsnummer.

2. En beskrivning av anläggningen och de produktionsprocesser som utförs av anläggningen.

3. En förteckning över alla relevanta varor som produceras enligt KN-nummer och funktionell enhet och, i tillämpliga fall, den särskilda sammansättningen i fråga om klinkerinnehåll och kvävehalt, inbegripet prekursorer som inte omfattas av separata produktionsprocesser i enlighet med artikel 4.

4. En förteckning över alla produktionsprocesser och produktionsvägar för CBAM-varor som utförs på anläggningen och en förteckning över levererade varor per produktionsprocess.

5. I förekommande fall, en förteckning över andra producerade varor än CBAM-varor per produktionsprocess samt producerad kvantitet.

6. En förteckning över de relevanta CBAM-riktmärken som ska användas för att fastställa justeringen för gratis tilldelning för alla relevanta producerade varor.

7. Metoder för övervakning av data för varje produktionsprocess, inbegripet a) en detaljerad beskrivning av den beräkningsbaserade metoden när den tillämpas, inklusive en förteckning över indata och beräkningsformler, b) en beskrivning av de mätsystem som används samt exakt placering av de mätinstrument som ska användas för varje bränsle-/materialmängd som ska övervakas.

8. Metoderna för att fastställa beräkningsfaktorer och en provtagningsplan för varje bränsle-/materialmängd, om tillämpligt.

9. En förteckning över bränsle-/materialmängder och utsläppskällor och beskrivningar av dessa för varje produktionsprocess.

10. En förteckning över bränsle-/materialmängder för vilka den beräkningsbaserade standardmetoden eller massbalansmetoden används, inbegripet en detaljerad beskrivning av fastställandet av varje relevant parameter i punkt B.3.4.

11. En förteckning över de utsläppskällor för vilka en mätningsbaserad metod används, med en beskrivning av alla relevanta uppgifter som anges i punkt B.6.

12. En beskrivning av övervakningsmetoden i den mån perfluorkarboner från produktion av primärt aluminium övervakas.

13. Ett lämpligt diagram och en lämplig processbeskrivning av anläggningen, inklusive anläggningarnas systemgränser och olika produktionsprocesser, som visar att det varken förekommer dubbelräkning eller dataluckor i anläggningens utsläpp.

14. De prekursorer som används i varje produktionsprocess och, om de har producerats på andra anläggningar, leverantörernas namn och ursprungsland.

15. Huruvida nollräknade bränslen används och hur verksamhetsutövaren visar att bränslet har nollklassificering.

16. Huruvida mätbar värme importeras från eller exporteras till andra anläggningar och en identifiering av dessa anläggningar, en detaljerad beskrivning av de metoder som används för att fastställa de utsläpp som tillskrivs värmeflödena för varje produktionsprocess.

17. För indirekta utsläpp: huruvida el produceras inom anläggningen och, om så är fallet, huruvida elen a) produceras genom kraftvärme, b) produceras genom separat produktion, c) produceras från fossila eller förnybara källor, d) exporteras från systemgränserna för en produktionsprocess.

18. Om de indirekta utsläppen fastställs på grundval av faktiska utsläpp: den information som krävs för att tillhandahålla de relevanta delarna av de bevis som anges i punkt D.4.3.

19. Om de inbäddade utsläppen från el som importeras till unionens tullområde fastställs på grundval av faktiska utsläpp: den information som krävs för att tillhandahålla de bevis som anges i punkt D.2.4, inbegripet, om denna information inte är direkt tillgänglig för verksamhetsutövaren, hur verksamhetsutövaren planerar att införskaffa den.

20. Huruvida restgaser produceras och används på anläggningen eller importeras från eller exporteras till andra anläggningar och en identifiering av dessa anläggningar.

21. Då avskiljning, lagring och/eller användning av koldioxid i enlighet med punkt B.8.2 är tillämplig, identitets- och kontaktuppgifter för en ansvarig person vid de mottagande anläggningar, den mottagande transportinfrastruktur eller de mottagande enheter som den överförs till och övervakningsmetoden i enlighet med punkt B.8.3.

22. Ett kontrollsystem för att säkerställa datakvaliteten som i tillämpliga fall ska omfatta följande: a) Kvalitetssäkring av den relevanta mätutrustningen som säkerställer att all relevant mätutrustning kalibreras, justeras och kontrolleras regelbundet, även innan den tas i bruk, och kontrolleras mot mätstandarder som kan hänföras till internationella mätstandarder när sådana finns tillgängliga, i proportion till mätutrustningens relevans. b) Riskbedömning där källor till risker för fel i dataflödet från primärdata till slutliga uppgifter identifieras. c) Kvalitetssäkring av informationsteknik för att säkerställa att systemen utformas, dokumenteras, testas, genomförs, kontrolleras och underhålls på ett sätt som garanterar en tillförlitlig, noggrann och snabb bearbetning av uppgifter i enlighet med de risker som fastställs i riskbedömningen. d) Åtskillnad av arbetsuppgifter i dataflödesaktiviteter och kontrollverksamhet samt hantering av nödvändig behörighet. e) Intern granskning och validering av data. f) Korrigeringar och korrigerande åtgärder. g) Kontroll av processer som lagts ut på entreprenad. h) Redovisning och dokumentation samt hantering av dokumentversioner.

B. ÖVERVAKNING AV DIREKTA UTSLÄPP PÅ ANLÄGGNINGSNIVÅ

B.1 Fullständighet i bränsle-/materialmängder och utsläppskällor

Anläggningens gränser och produktionsprocesser ska vara tydligt kända för verksamhetsutövaren och definieras i övervakningsplanen, med beaktande av de sektorsspecifika kraven i punkt 3 i bilaga I och punkt B.9. Följande principer ska gälla:

a Som ett minimum ska alla relevanta utsläppskällor för växthusgaser och bränsle-/materialmängder som direkt eller indirekt hänger samman med produktionen av de varor som förtecknas i punkt 2 i bilaga I omfattas.

b Alla utsläpp från reguljär verksamhet ska inkluderas, liksom från onormala händelser, inbegripet igångsättning, avstängning och nödsituationer, under rapporteringsperioden.

c Utsläpp från mobila maskiner för transporter ska undantas.

B.2 Val av övervakningsmetod

Den tillämpliga metoden ska vara någon av följande:

a Den beräkningsbaserade metoden, som består i att utsläpp från bränsle-/materialmängder fastställs på grundval av aktivitetsdata som erhålls genom mätsystem och ytterligare parametrar från laboratorieanalyser eller standardvärden. Den beräkningsbaserade metoden får tillämpas i enlighet med standardmetoden eller massbalansmetoden.

b Den mätningsbaserade metoden, som består i att utsläppen från utsläppskällor fastställs genom system för kontinuerlig mätning av koncentrationen av den berörda växthusgasen i rökgasen och rökgasflödet.

Den övervakningsmetod som ger de mest exakta och tillförlitliga resultaten ska väljas, utom när sektorsspecifika krav i enlighet med punkt B.9 kräver en särskild metod. Den övervakningsmetod som tillämpas får vara en kombination av metoder som gör att olika delar av anläggningens utsläpp övervakas med någon av de tillämpliga metoderna.

Anläggningens utsläpp ska fastställas enligt följande:

Em Inst n i 1Em calc,i + m j 1Em meas,j | (ekvation 4)

där

EmInst är anläggningens (direkta) utsläpp uttryckta i ton CO2e,

Emcalc,i är utsläppen från bränsle-/materialmängd i fastställda med hjälp av en beräkningsbaserad metod uttryckta i ton CO2e,

Emmeas,j är utsläppen från utsläppskälla j fastställda med hjälp av en mätningsbaserad metod uttryckta i ton CO2e.

B.3 Formler och parametrar för den beräkningsbaserade metoden för koldioxid

B.3.1 Standardmetod

Utsläppen ska beräknas separat för varje bränsle-/materialmängd enligt följande:

B.3.1.1 Förbränningsutsläpp

Förbränningsutsläpp ska beräknas med hjälp av standardmetoden enligt följande:

Em i AD i × EF i × OF i | (ekvation 5)

där

Emi är utsläppen [t CO2] från bränsle i,

EFi är emissionsfaktorn [t CO2/TJ] för bränsle i,

ADi är aktivitetsdata [TJ] för bränsle i, beräknat som AD i FQ i × NCV i | (ekvation 6)

FQi är den mängd bränsle som förbrukas [t eller m3] av bränsle i,

NCVi är det effektiva värmevärdet (lägre värmevärde) [TJ/t eller TJ/m3] för bränsle i,

OFi är oxidationsfaktorn (dimensionslös) för bränsle i, beräknad som

OF 1 – C ash C total | (ekvation 7)

Cash är det kol som ingår i stoft för rening av aska och rökgaser,

Ctotal är det totala kolinnehållet i det bränsle som förbränns.

Det konservativa antagandet att OF = 1 alltid får användas för att minska övervakningsinsatserna.

Under förutsättning att detta leder till en högre noggrannhet får standardmetoden för förbränningsutsläpp ändras enligt följande:

a Aktivitetsdata uttrycks som bränslemängd (dvs. i t eller m3).

b EF uttrycks i t CO2/t bränsle eller t CO2/m3 bränsle, beroende på vad som är tillämpligt.

c Det effektiva värmevärdet får utelämnas vid beräkningen.

Om emissionsfaktorn för ett bränsle i ska beräknas utifrån analyserna av kolinnehåll och effektivt värmevärde ska följande ekvation användas:

EF i CC i × f NCV i | (ekvation 8)

där

CCi är kolinnehållet i bränsle i.

Om emissionsfaktorn för ett material eller bränsle uttryckt i t CO2/t ska beräknas utifrån ett analyserat kolinnehåll, används följande ekvation:

EF i CC i × f | (ekvation 9)

där

f är förhållandet mellan molmassorna för CO2 och C: f = 3,664 t CO2/t C.

Eftersom emissionsfaktorn för biomassa ska vara noll, förutsatt att kriterierna i punkt B.3.3 är uppfyllda, kan detta beaktas för blandade bränslen (dvs. bränslen som innehåller både fossila komponenter och biomassakomponenter) enligt följande:

EF i EF pre,i × 1 – BF i | (ekvation 10)

där

EFpre,i är den preliminära emissionsfaktorn för bränsle i (dvs. emissionsfaktorn om det totala bränslet är fossilt),

BFi är biomassafraktionen (dimensionslös) av bränsle i.

För fossila bränslen och när biomassafraktionen inte är känd ska BFi sättas till det konservativa värdet noll.

B.3.1.2 Processutsläpp

Processutsläppen ska beräknas med hjälp av standardmetoden enligt följande:

Em j AD j × EF j × CF j | (ekvation 11)

där

ADj är aktivitetsdata [ton material] för material j,

EFj är emissionsfaktorn [t CO2/t] för material j,

CFj är omvandlingsfaktorn (dimensionslös) för material j.

Det konservativa antagandet att CFj = 1 alltid får användas för att minska övervakningsinsatserna.

När processen innefattar blandade insatsmaterial som innehåller oorganiska såväl som organiska former av kol får verksamhetsutövaren välja

att fastställa en preliminär total emissionsfaktor för det blandade materialet genom att analysera det totala kolinnehållet (CCj) och använda en omvandlingsfaktor och – i tillämpliga fall – biomassafraktion och effektivt värmevärde för det totala kolinnehållet, eller

att fastställa det organiska och oorganiska innehållet separat och behandla det som två separata bränsle-/materialmängder.

Med beaktande av tillgängliga mätsystem för aktivitetsdata och metoder för att fastställa emissionsfaktorn för utsläpp från nedbrytningen av karbonater ska den metod som ger mer exakta resultat väljas för varje bränsle-/materialmängd enligt följande två metoder:

Metod A (insatsbaserad): Emissionsfaktorn, omvandlingsfaktorn och aktivitetsdata ska avse mängden insatsmaterial i processen. De standardiserade emissionsfaktorer för rena karbonater som anges i tabell 3 i punkt G ska användas, med beaktande av materialets sammansättning, fastställd i enlighet med punkt B.5.

Metod B (produktionsbaserad): Emissionsfaktorn, omvandlingsfaktorn och aktivitetsdata ska avse mängden utgående varor från processen. De standardiserade emissionsfaktorerna för metalloxider efter avkarbonisering enligt tabell 4 i punkt G ska användas, med beaktande av det relevanta materialets sammansättning, fastställd i enlighet med punkt B.5.

För andra processutsläpp av koldioxid än från karbonater ska metod A tillämpas.

B.3.2 Massbalansmetod

De koldioxidmängder som är relevanta för varje bränsle-/materialmängd ska beräknas på grundval av kolinnehållet i varje material, utan åtskillnad mellan bränslen och processmaterial. Koldioxid som lämnar anläggningen i produkter i stället för att släppas ut beaktas i utgående bränsle-/materialmängder, som därför har negativa aktivitetsdata.

De utsläpp som motsvarar varje bränsle-/materialmängd ska beräknas enligt följande:

Em k f × AD k × CC k | (ekvation 12)

där

ADk är aktivitetsdata [ton] för material k; för utgående varor är ADk negativt,

f är förhållandet mellan molmassorna för CO2 och C: f = 3,664 t CO2/t C,

CCk är kolinnehållet i material k (dimensionslöst och positivt).

Om kolinnehållet i ett bränsle k beräknas utifrån en emissionsfaktor uttryckt i t CO2/TJ ska följande ekvation användas:

CC k EF k × NCV k f | (ekvation 13)

Om kolinnehållet i ett material eller bränsle k beräknas utifrån en emissionsfaktor uttryckt i t CO2/t ska följande ekvation användas:

CC k EF k f | (ekvation 14)

För blandade bränslen får den nollräknade biomassafraktionen beaktas, förutsatt att kriterierna i punkt B.3.3 är uppfyllda enligt följande:

CC k CC pre,k × 1 – BF k | (ekvation 15)

där

CCpre,k är det preliminära kolinnehållet i bränsle k (dvs. emissionsfaktorn om det totala bränslet är fossilt),

BFk är den nollräknade biomassafraktionen av bränsle k (dimensionslös).

För fossila bränslen eller material och där biomassafraktionen inte är känd ska BF sättas till det konservativa värdet noll. Om biomassa används som insatsmaterial eller bränsle, och utgående material innehåller kol, ska den totala massbalansen behandla biomassafraktionen konservativt, vilket innebär att den totala massa av kol som motsvarar de nollräknade kolfraktionerna av det kol som ingår i alla relevanta utgående material inte är lägre än den totala massan av nollräknade fraktioner av det kol som ingår i insatsmaterial och bränslen, utom om verksamhetsutövaren lägger fram bevis för en lägre biomassafraktion i de producerade materialen med en (stökiometrisk) metod för att spåra atomen eller genom kol-14-analyser.

B.3.3 Kriterier för nollklassificering av utsläpp från biomassa

1. Om biomassa används som bränsle för förbränning ska den uppfylla kriterierna i denna punkt. Om biomassa som används för förbränning inte uppfyller dessa krav ska dess kolinnehåll betraktas som fossilt kol.

2. Biomassan ska uppfylla de hållbarhetskriterier och kriterier för minskade växthusgasutsläpp som anges i artikel 29.2–29.7 och 29.10 i direktiv (EU) 2018/2001.

3. Genom avvikelse från punkt 2 ska biomassa som ingår i eller som produceras från avfall och andra restprodukter än restprodukter från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk endast uppfylla kriterierna i artikel 29.10 i direktiv (EU) 2018/2001. Denna punkt ska också tillämpas på avfall och restprodukter som först bearbetas till en produkt innan den bearbetas ytterligare till bränslen.

4. El, värme och kyla som produceras från fast kommunalt avfall ska inte omfattas av de kriterier som fastställs i artikel 29.10 i direktiv (EU) 2018/2001.

5. Kriterierna i artikel 29.2–29.7 och 29.10 i direktiv (EU) 2018/2001 ska gälla oberoende av biomassans geografiska ursprung.

6. Efterlevnaden av kriterierna i artikel 29.2–29.7 och 29.10 i direktiv (EU) 2018/2001 ska bedömas i enlighet med artiklarna 30 och 31.1 i det direktivet. Kriterierna får anses vara uppfyllda om verksamhetsutövaren tillhandahåller bevis på inköp av en mängd biodrivmedel, flytande biobränslen eller biogas i anslutning till annullering av respektive mängd i den unionsdatabas som inrättats i enlighet med artikel 31a eller bevis för hållbarhet från ett erkänt frivilligt system.

B.3.4 Relevanta parametrar

I enlighet med formlerna i punkterna B.3.1–B.3.2 ska följande parametrar fastställas för varje bränsle-/materialmängd:

a Standardmetod, förbränning:

b Standardmetod, processutsläpp:

c Massbalans:

B.4 Krav på aktivitetsdata

B.4.1 Kontinuerlig eller partivis mätning

Om kvantiteter av bränslen eller material, inklusive varor eller mellanprodukter, måste fastställas för en rapporteringsperiod får en av följande metoder väljas och fastställas i övervakningsplanen:

a På grundval av kontinuerlig mätning i den process där materialet förbrukas eller produceras.

b På grundval av sammanställning av mätningar av kvantiteter som levereras eller produceras separat (partivis) med beaktande av relevanta lagerförändringar För detta ändamål ska följande gälla:

Om det inte är tekniskt möjligt eller om det skulle leda till orimligt höga kostnader att fastställa de mängder som lagerhålls genom direkt mätning får dessa kvantiteter uppskattas baserat på

a uppgifter från tidigare år och i jämförelse med lämpliga aktivitetsnivåer under rapporteringsperioden, eller

b dokumenterade förfaranden och motsvarande uppgifter i reviderade räkenskaper för rapporteringsperioden.

Om det är tekniskt ogenomförbart att fastställa mängden produkter, material eller bränsle för hela rapporteringsperioden eller om det skulle medföra orimliga kostnader, får det näst mest lämpliga datumet väljas för att skilja en rapporteringsperiod från nästa. Den ska stämmas av mot den rapporteringsperiod som krävs. De avvikelser som kan gälla för varje produkt, material eller bränsle ska anges tydligt, och ligga till grund för ett värde som är representativt för rapporteringsperioden och konsekvent beaktas för det följande året.

B.4.2 Verksamhetsutövarens kontroll över mätsystem

Den metod som föredras för att fastställa kvantiteter av produkter, material eller bränslen ska vara att anläggningens verksamhetsutövare använder mätsystem som verksamhetsutövaren själv kontrollerar. Mätsystem som ligger utanför verksamhetsutövarens kontroll, särskilt om de står under kontroll av leverantören av materialet eller bränslet, får användas i följande fall:

När verksamhetsutövaren inte har något eget mätsystem tillgängligt för att fastställa respektive dataset.

När det inte är tekniskt möjligt att fastställa datasetet i verksamhetsutövarens eget mätsystem eller om det skulle medföra orimliga kostnader.

När verksamhetsutövaren kan bevisa att det mätsystem som ligger utanför verksamhetsutövarens kontroll ger mer tillförlitliga resultat och är mindre utsatt för risker för felaktigheter.

Om mätsystem som ligger utanför verksamhetsutövarens kontroll används ska följande datakällor tillämpas:

Belopp på fakturor som utfärdats av en handelspartner under förutsättning att en affärstransaktion mellan två oberoende handelspartner äger rum.

Direkta avläsningar av mätsystemen.

B.4.3 Krav på mätsystem

Det ska finnas en grundlig förståelse av den osäkerhet som är förknippad med att mäta kvantiteter av bränslen och material, inbegripet driftsmiljöns inverkan och, i förekommande fall, osäkerheten vid bestämning av lager. Mätinstrument ska väljas som säkerställer minsta möjliga osäkerhet utan att medföra orimliga kostnader och som är lämpliga för den miljö som de används i, i enlighet med tillämpliga tekniska standarder och krav. Om sådana finns ska instrument som omfattas av lagstadgad metrologisk kontroll föredras. I detta fall kan det största tillåtna fel vid drift som medges enligt gällande nationell lagstiftning om lagstadgad metrologisk kontroll för den relevanta mätningsuppgiften användas som osäkerhetsvärde.

När ett mätinstrument behöver bytas ut på grund av funktionsfel eller på grund av att kalibreringen visar att kraven inte längre uppfylls, ska det ersättas med instrument som säkerställer att samma eller en bättre osäkerhetsnivå uppnås jämfört med det befintliga instrumentet.

B.4.4 Rekommenderade förbättringar

Det betraktas som en rekommenderad förbättring att en mätosäkerhet uppnås som motsvarar de totala utsläppen från bränsle-/materialmängden eller utsläppskällan, med minst osäkerhet för den största delen av utsläppen. När det gäller utsläpp på mer än 500000 t CO2 per år ska osäkerheten för hela rapporteringsperioden, med beaktande av lagerförändringar, i tillämpliga fall vara 1,5 % eller bättre. För utsläpp under 10000 t CO2 per år ska en osäkerhet som är lägre än 7,5 % godtas.

B.5 Krav på beräkningsfaktorer för koldioxid

B.5.1 Metoder för att fastställa beräkningsfaktorer

För att fastställa de beräkningsfaktorer som krävs för den beräkningsbaserade metoden får en av följande metoder väljas:

a Användning av standardvärden.

b Användning av proxydata baserade på empiriska korrelationer mellan den relevanta beräkningsfaktorn och andra egenskaper som är bättre tillgängliga för mätning.

c Användning av värden baserade på laboratorieanalys.

Beräkningsfaktorer ska fastställas i överensstämmelse med det tillstånd som används för relaterade aktivitetsdata med avseende på bränslets eller materialets tillstånd då det köps in eller används i processen som orsakar utsläpp, innan det torkas eller på annat sätt behandlas för laboratorieanalys. Om detta skulle medföra orimliga kostnader, eller om större noggrannhet kan uppnås, får aktivitetsdata och beräkningsfaktorer rapporterats konsekvent med hänsyn till det tillstånd i vilket laboratorieanalyser görs.

B.5.2 Tillämpliga standardvärden

Standardvärden av typ I ska endast tillämpas om inget standardvärde av typ II finns tillgängligt för samma parameter och material eller bränsle.

Standardvärdena för typ I ska vara följande:

Standardiserade faktorer som anges i punkt G.

Standardiserade faktorer som ingår i IPCC:s senaste riktlinjer för växthusgasinventeringar.

Värden baserade på tidigare laboratorieanalyser som inte är äldre än fem år och som anses vara representativa för bränslet eller materialet.

Standardvärdena för typ II ska vara följande:

Standardiserade faktorer som används av det land där anläggningen är beläggen för sin nationella inventeringsrapport till sekretariatet för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar.

Värden som offentliggörs av nationella forskningsinstitutioner, offentliga myndigheter, standardiseringsorgan, statistikbyråer osv. för mer uppdelad utsläppsrapportering än enligt led a.

Värden som specificeras och garanteras av bränsle- eller materialleverantören, om det finns bevis för att kolinnehållet uppvisar ett 95-procentigt konfidensintervall som inte överstiger 1 %.

Stökiometriska värden för kolinnehållet och relaterade hänvisningsvärden för ett rent ämnes effektiva värmevärde.

Värden baserade på tidigare laboratorieanalyser som inte är äldre än två år och som anses vara representativa för bränslet eller materialet.

För att säkerställa konsekvens över tid ska eventuella standardvärden som används fastställas i övervakningsplanen och endast ändras om det finns belägg för att det nya värdet är lämpligare och mer representativt för det använda bränslet eller materialet än det föregående. Om standardvärdena ändras på årsbasis ska den tillförlitliga tillämpliga källan till detta värde fastställas i övervakningsplanen i stället för värdet i sig.

B.5.3 Fastställande av korrelationer för bestämning av proxydata

En proxyvariabel för kolinnehållet eller emissionsfaktorn får härledas från följande parametrar, i kombination med en empirisk korrelation som fastställs minst en gång per år i enlighet med kraven för laboratorieanalyser i punkt B.5.4 enligt följande:

Densitetsmåtten för särskilda oljor eller gaser, inbegripet sådana som är gemensamma för raffinaderi- och stålindustrin.

Effektivt värmevärde för särskilda koltyper.

Korrelationen måste uppfylla kraven enligt god branschpraxis och får endast tillämpas på de värden för proxyvariabeln som faller inom det område för vilket den fastställts.

B.5.4 Krav för laboratorieanalyser

När det krävs laboratorieanalyser för att fastställa egenskaperna (inbegripet fukt, renhet, koncentration, kolinnehåll, biomassafraktion, effektivt värmevärde, densitet) hos produkter, material, bränslen eller restgaser, eller för att upprätta samband mellan parametrar för indirekt bestämning av nödvändiga data, ska analyserna uppfylla kraven i denna punkt.

Resultatet av varje analys ska endast användas för den leveransperiod eller det bränsle- eller materialparti för vilken eller vilket proven har tagits, och vilken eller vilket proverna var avsedda att representera. När en specifik parameter fastställs ska resultaten av alla analyser som har gjorts användas med avseende på den parametern.

B.5.4.1 Användning av standarder

Alla analyser, kalibreringar, valideringar och all provtagning som används för att fastställa beräkningsfaktorer ska utföras genom tillämpning av metoder som baseras på motsvarande ISO-standarder. Om sådana standarder inte finns ska metoderna baseras på lämpliga EN-standarder eller nationella standarder. Om inga offentliggjorda tillämpliga standarder finns, får lämpliga utkast till standarder, industrins riktlinjer för bästa praxis eller andra vetenskapligt beprövade metoder användas, vilket begränsar snedvridningen vid provtagning och mätning.

B.5.4.2 Rekommendationer om provtagningsplan och minsta analysfrekvens

De minimifrekvenser för analys av olika bränslen och material som förtecknas i tabell 1 i denna punkt bör användas. En annan analysfrekvens får användas i följande fall:

När tabell 1 inte innehåller någon tillämplig minimifrekvens.

När den minimifrekvens som anges i tabell 1 skulle medföra orimliga kostnader.

När det kan visas att på grundval av historiska data, inklusive analytiska värden för respektive bränsle och material från den närmast föregående handelsperioden, överstiger inte variationen i de analytiska värdena för respektive bränsle och material 1/3 av osäkerhetsfaktorn för att fastställa aktivitetsdata för det berörda bränslet eller materialet.

Om en anläggning drivs endast en del av året, eller om bränsle eller material levereras i partier som förbrukas under mer än rapporteringsperiod, får en mer lämplig tidsplan för analyser väljas, under förutsättning att det leder till en osäkerhet som är jämförbar med den som avses i första stycket led c.

Bränsle/material | Minsta analysfrekvens

Naturgas | Minst en gång per vecka

Andra gaser, särskilt syntesgas och processgaser som exempelvis blandad raffinaderigas, koksugnsgas, masugnsgas, LD-gas, oljefälts- och gasfältsgas | Minst en gång per dag – med hjälp av lämpliga förfaranden vid olika tidpunkter på dagen

Eldningsoljor (t.ex. lätt, medium eller tung eldningsolja, bitumen) | En gång per 20000 ton bränsle och minst sex gånger per år

Kol, kokskol, koks, petroleumkoks, torv | En gång per 20000 ton bränsle/material och minst sex gånger per år

Andra bränslen | En gång per 10000 ton bränsle och minst fyra gånger per år

Obehandlat fast avfall (ren fossil eller blandad biomassa/fossil) | En gång per 5000 ton avfall och minst fyra gånger per år

Flytande avfall, förbehandlat fast avfall. | En gång per 10000 ton avfall och minst fyra gånger per år

Karbonatbergarter (inklusive kalksten och dolomit) | En gång per 50000 ton material och minst fyra gånger per år

Lera och skiffer | Mängd material som motsvarar utsläpp på 50000 ton koldioxid och minst fyra gånger per år

Annat material (primära, mellan- och slutprodukter) | Beroende på typen av material och variationen, mängd material som motsvarar utsläpp på 50000 ton koldioxid och minst fyra gånger per år

Proverna ska vara representativa för det totala parti eller den leveranstid för vilka de tas. För att säkerställa representativiteten måste hänsyn tas till materialets heterogenitet, liksom till alla andra relevanta aspekter, såsom tillgänglig provtagningsutrustning, eventuell separation av faser eller lokal fördelning av partikelstorlekar, provens stabilitet osv. Provtagningsmetoden bör beskrivas i övervakningsplanen.

Det anses vara en rekommenderad förbättring att en särskild provtagningsplan används för varje relevant material eller bränsle, i enlighet med tillämpliga standarder, som innehåller relevant information om metoder för beredning av prover, inbegripet information om ansvarsområden, platser, frekvenser och kvantiteter samt metoder för lagring och transport av prover.

B.5.4.3 Rekommendationer för laboratorier

De laboratorier som används för att utföra analyser för bestämning av beräkningsfaktorer bör vara ackrediterade enligt EN ISO/IEC 17025 för de berörda analysmetoderna. Laboratorier som inte är ackrediterade får användas för bestämning av beräkningsfaktorer om det finns belägg för att tillgång till ackrediterade laboratorier inte är tekniskt genomförbar eller skulle medföra orimliga kostnader och att det icke ackrediterade laboratoriet har tillräcklig kompetens. Ett laboratorium ska anses ha tillräcklig kompetens om det uppfyller samtliga följande krav:

Det är ekonomiskt oberoende av verksamhetsutövaren.

Det tillämpar tillämpliga standarder för de begärda analyserna.

Det har personal som har kompetens att utföra de särskilda uppgifter som ingår i uppdraget.

Det hanterar provtagning och beredning av prover, inbegripet kontroll av provernas integritet, på lämpligt sätt.

Det utför regelbundet kvalitetssäkring av kalibrering, provtagning och analysmetoder med lämpliga metoder, vilket innefattar regelbundet deltagande i kvalifikationsprövningsprogram, tillämpning av analysmetoder för certifierade referensmaterial, eller genom jämförelse med ett ackrediterat laboratorium.

Det hanterar utrustning korrekt, inklusive genom att upprätthålla och genomföra förfaranden för kalibrering, justering, underhåll och reparation av utrustning samt dokumentation av detta.

B.5.5 Rekommenderade metoder för fastställande av beräkningsfaktorer

Det anses vara en rekommenderad förbättring att standardvärden tillämpas endast för bränsle-/materialmängder som motsvarar mindre utsläppsmängder och att tillämpa laboratorieanalyser för alla större bränsle-/materialmängder. I följande förteckning presenteras de tillämpliga metoderna i följd av ökad datakvalitet:

Standardvärden av typ I.

Standardvärden av typ II.

Korrelationer för att fastställa proxydata.

Analyser som utförts utanför verksamhetsutövarens kontroll, t.ex. av leverantören av bränslet eller materialet, och som ingår i inköpsdokumentationen, utan ytterligare information om de metoder som använts.

Analyser i icke ackrediterade laboratorier eller i ackrediterade laboratorier, men med förenklade provtagningsmetoder.

Analyser i ackrediterade laboratorier, med tillämpning av bästa praxis för provtagning.

B.6 Krav på en mätningsbaserad metod för koldioxid och dikväveoxid

B.6.1 Allmänna bestämmelser

För en mätningsbaserad metod krävs användning av ett system för kontinuerlig utsläppsmätning (CEMS) installerat vid en lämplig mätpunkt.

För övervakningen av dikväveoxidutsläpp är det obligatoriskt att använda den mätningsbaserade metoden. För koldioxid ska den endast användas om det finns belägg för att det leder till mer korrekta uppgifter än den beräkningsbaserade metoden. Kraven på mätsystemens osäkerhet enligt punkt B.4.3 i denna bilaga ska gälla.

Kolmonoxid som släpps ut i atmosfären ska behandlas som den molekvivalenta mängden koldioxid.

Om flera utsläppskällor förekommer i en och samma anläggning och inte kan mätas som en enda utsläppskälla ska verksamhetsutövaren mäta utsläppen från dessa källor separat och sammanfatta resultaten för de sammanlagda utsläppen av gasen i fråga under rapporteringsperioden.

B.6.2 Metod och beräkning

B.6.2.1 Utsläpp under en rapporteringsperiod (årliga utsläpp)

De totala utsläppen från en utsläppskälla under rapporteringsperioden ska fastställas genom att alla timvärden sammanställs för den uppmätta koncentrationen av växthusgaser under rapporteringsperioden och multipliceras med timvärdena för rökgasflödet där timvärdena ska vara medelvärden för alla enskilda mätningsresultat för varje driftstimme med hjälp av formeln

GHGEM total t HoursOp i 1 GHGconc hourly,i × V hourly,i × 10 – 6 t g | (ekvation 16)

där

GHG Emtotal är de totala årliga utsläppen av växthusgaser (GHG) i ton,

GHG conchourly,i är timmedelvärdet för koncentrationer av växthusgasutsläpp uttryckt som g/Nm3 i det rökgasflöde som mäts under drift för timme eller en kortare referensperiod i,

Vhourly,i är rökgasvolymen i Nm3 för en timme eller en kortare referensperiod i, fastställd genom integrering av flödeshastigheten under referensperioden,

HoursOp är sammanlagt antal timmar (eller kortare referensperioder) för vilka den mätningsbaserade metoden tillämpas, inklusive de timmar för vilka uppgifter har ersatts i enlighet med punkt B.6.2.6.

Indexet i avser den enskilda driftstimmen (eller de enskilda referensperioderna).

Timmedelvärden för varje uppmätt parameter ska beräknas före ytterligare bearbetning med hjälp av alla datapunkter som är tillgängliga för den specifika timmen. Om uppgifter för kortare referensperioder kan genereras utan extra kostnader ska dessa perioder användas för att fastställa de årliga utsläppen.

B.6.2.2 Bestämning av koncentrationen av växthusgaser

Koncentrationen av den berörda växthusgasen i rökgasen ska fastställas genom kontinuerlig mätning vid en representativ punkt genom

direkt mätning av koncentrationen av växthusgaser,

indirekt mätning: vid hög koncentration i rökgasen får växthusgaskoncentrationen beräknas med hjälp av en indirekt koncentrationsmätning med beaktande av de uppmätta koncentrationsvärdena för alla andra komponenter i i gasflödet, med hjälp av följande formel:

där

conci är koncentrationen av gaskomponenten i.

B.6.2.3 Koldioxidutsläpp från biomassa

I tillämpliga fall får alla koldioxidmängder som härrör från biomassa och som uppfyller kriterierna i punkt B.3.3 subtraheras från de totala uppmätta koldioxidutsläppen, förutsatt att en av följande metoder används för mängden koldioxidutsläpp från biomassa:

En beräkningsbaserad metod, även metoder med analyser och provtagning baserad på ISO 13833 (Utsläpp och utomhusluft – Bestämning av andelen koldioxid av biogent respektive fossilt ursprung – Provtagning och bestämning av radioaktivt kol).

En annan metod som bygger på en relevant standard, inbegripet ISO 18466 (Utsläpp från stationära källor – Bestämning av biogenandel i koldioxid (CO2) i rökgas med balansmetoden).

B.6.2.4 Fastställande av utsläpp av CO2e från N2O

När det gäller mätningar av dikväveoxid ska de totala årliga utsläppen av dikväveoxid från alla utsläppskällor (uppmätta i ton och angivna med tre decimalers noggrannhet) omvandlas till årliga utsläpp av koldioxidekvivalenter (avrundade ton) med hjälp av följande formel och GWP-värdena enligt punkt G:

CO2e [t] = N2Oannual[t] × GWPN2O | (ekvation 18)

där

N2Oannual är de totala årliga dikväveoxidutsläppen, beräknade i enlighet med punkt B.6.2.1.

B.6.2.5 Fastställande av rökgasflödet

Rökgasflödet kan bestämmas med en av följande metoder:

Beräkning med hjälp av en lämplig massbalans, med beaktande av alla relevanta parametrar på insatssidan, som för koldioxidutsläpp minst ska omfatta uppgifter om insatsmaterial, insatsluftflöde och processens effektivitet, och på produktionssidan minst ska omfatta uppgifter om produktionsresultatet och koncentrationen av syre (O2), svaveldioxid (SO2) och kväveoxider (NOx).

Bestämning genom kontinuerliga flödesmätningar vid en representativ punkt.

B.6.2.6 Behandling av mätluckor

Om utrustningen för kontinuerlig mätning av en parameter är manöveroduglig, utom räckvidd eller ur funktion under en del av timmen eller referensperioden, ska det relaterade timmedelvärdet beräknas proportionellt i förhållande till de återstående datapunkterna för den aktuella timmen eller den kortare referensperioden förutsatt att minst 80 % av det maximala antalet datapunkter för en parameter finns att tillgå.

Om mindre än 80 % av det maximala antalet datapunkter för en parameter är tillgängliga ska följande metoder användas:

För en parameter som direkt mäts som koncentration används ett ersättningsvärde i form av summan av en genomsnittlig koncentration och den dubbla standardavvikelsen i samband med detta genomsnitt, beräknat med hjälp av följande ekvation:

C subst * C + 2 σ c | (ekvation 19)

där

Cär det aritmetiska medelvärdet för koncentrationen av den specifika parametern under hela rapporteringsperioden eller, om särskilda omständigheter tillämpas när uppgifter saknas, en lämplig tidsperiod som återspeglar de specifika omständigheterna och

σcär den bästa uppskattningen av standardavvikelsen för koncentrationen av denna specifika parameter under hela rapporteringen eller, om särskilda omständigheter tillämpas när uppgifter saknas, en lämplig tidsperiod som återspeglar de specifika omständigheterna.

Om rapporteringsperioden inte är tillämplig för att fastställa sådana ersättningsvärden på grund av väsentliga tekniska förändringar i anläggningen ska en annan tillräckligt representativ tidsram väljas för bestämning av genomsnittet och standardavvikelsen, om möjligt med minst sex månaders varaktighet.

När det gäller en annan parameter än koncentration ska ersättningsvärdena fastställas med hjälp av en lämplig massbalansmodell eller en energibalans i processen. Denna modell ska valideras med hjälp av de återstående uppmätta parametrarna för den mätningsbaserade metoden och uppgifter vid regelbundna arbetsförhållanden, med beaktande av en tidsperiod av samma varaktighet som dataluckan.

B.6.3 Kvalitetskrav

Alla mätningar ska utföras genom tillämpning av metoder baserade på

ISO 20181:2023 (Stationary source emissions – Quality assurance of automated measuring systems),

ISO 14164:1999 (Utsläpp och utomhusluft – Bestämning av gasströmmars volymflöde i rörledningar – Automatiska metoder),

andra relevanta ISO-standarder, särskilt ISO 16911-2 (Utsläpp och utomhusluft – Bestämning av hastighet och volymflöde i kanaler).

Om inga offentliggjorda tillämpliga standarder finns, ska lämpliga utkast till standarder, riktlinjer för branschstandarder för bästa praxis eller andra vetenskapligt beprövade metoder användas, vilket begränsar snedvridningen vid provtagning och mätning.

Alla relevanta aspekter av systemet för kontinuerlig mätning ska beaktas, inbegripet utrustningens placering, kalibrering, mätning, kvalitetssäkring och kvalitetskontroll.

De laboratorier som utför mätningar, kalibreringar och relevanta utrustningsbedömningar för system för kontinuerlig mätning av utsläpp ska vara ackrediterade enligt ISO/IEC 17025 för de relevanta analysmetoderna eller kalibreringarna. Om laboratoriet inte har sådan ackreditering ska tillräcklig kompetens i enlighet med punkt B.5.4.3 säkerställas.

B.6.4 Bekräftande beräkningar

Koldioxidutsläpp som fastställs med en mätningsbaserad metod ska bekräftas genom beräkning av de årliga utsläppen av varje berörd växthusgas för samma utsläppskällor och bränsle-/materialmängder. För detta ändamål får kraven i punkterna B.4–B.6 förenklas på lämpligt sätt.

B.6.5 Minimikrav för kontinuerliga utsläppsmätningar

Som ett minimikrav ska en osäkerhet på 7,5 % av utsläppen av växthusgaser från en utsläppskälla under hela rapporteringsperioden uppnås. För mindre utsläppskällor eller under exceptionella omständigheter får en osäkerhet på 10 % tillåtas. Det är en rekommenderad förbättring att en osäkerhet på 2,5 % uppnås åtminstone för utsläppskällor som släpper ut mer än 100000 ton fossil CO2e per rapporteringsperiod.

B.7 Krav för bestämning av perfluorkarbonutsläpp

Övervakningen ska omfatta utsläpp av perfluorkarboner (PFC) till följd av anodeffekter, inklusive diffusa utsläpp av perfluorkarboner. Utsläpp som inte beror på anodeffekter ska fastställas på grundval av uppskattningsmetoder i enlighet med industrins bästa praxis, särskilt riktlinjer från International Aluminium Institute.

Utsläpp av perfluorkarboner ska beräknas från de utsläpp som är mätbara i en rörledning eller skorsten (utsläpp från punktkällor) samt diffusa utsläpp med hjälp av rörledningens insamlingseffektivitet:

Perfluorkarbonutsläpp (totalt) = perfluorkarbonutsläpp (rörledning)/insamlingseffektivitet | (ekvation 20)

Insamlingseffektiviteten ska mätas när de anläggningsspecifika emissionsfaktorerna fastställs.

Utsläpp av CF4 och C2F6 genom en rörledning eller skorsten ska beräknas med hjälp av en av följande metoder:

Metod A där anodeffektminuterna per celldygn registreras.

Metod B där anodeffektöverspänningen registreras.

B.7.1 Beräkningsmetod A – slope-metoden

Följande ekvationer ska användas för att fastställa perfluorkarbonutsläpp:

CF4-utsläpp [t] = AEM × (SEFCF4/1 000) × PrAl | (ekvation 21)

C2F6-utsläpp [t] = CF4-utsläpp × FC2F6 | (ekvation 22)

där

AEM är anodeffektminuter/celldygn,

SEFCF4 är slope-emissionsfaktorn uttryckt i (kg CF4/producerat t Al)/(anodeffektminuter/celldygn)]. Om olika celltyper används kan olika regressionsemissionsfaktorer (SEF) tillämpas efter behov,

PrAl är produktionen av primäraluminium [t] under rapporteringsperioden,

FC2F6 är massfraktionen C2F6 [t C2F6/t CF4].

Anodeffektminuter per celldygn uttrycker anodeffekternas frekvens (antal anodeffekter/celldygn) multiplicerat med anodeffektens genomsnittliga varaktighet (anodeffektminuter/antal förekomster):

AEM = frekvens × genomsnittlig varaktighet | (ekvation 23)

Emissionsfaktor: Emissionsfaktorn för CF4 (slope-emissionsfaktor, SEFCF4) uttrycker mängden [kg] CF4-utsläpp per ton framställt aluminium per anodeffektminut per celldygn. Emissionsfaktorn (massfraktion FC2F6) för C2F6 uttrycker mängden [kg] C2F6-utsläpp i proportion till mängden [kg] CF4-utsläpp.

Minimikrav: Teknikspecifika emissionsfaktorer från tabell 2 i denna punkt tillämpas.

Rekommenderad förbättring Anläggningsspecifika emissionsfaktorer för CF4 och C2F6 fastställs genom kontinuerliga eller intermittenta fältmätningar. För att fastställa dessa emissionsfaktorer ska industrins bästa praxis tillämpas, särskilt de senaste riktlinjerna från International Aluminium Institute. Emissionsfaktorn ska också beakta utsläpp som inte beror på anodeffekter. Varje emissionsfaktor ska fastställas med en högsta osäkerhet av ±15 %. Emissionsfaktorerna ska fastställas minst vart tredje år, eller tidigare om nödvändigt på grund av relevanta ändringar vid anläggningen. Relevanta ändringar innebär en ändring av spridningen av anodeffektens varaktighet, eller en ändring av kontrollalgoritmen som påverkar mixen av anodeffektstyper eller egenskaperna hos anodeffektens termineringsrutin.

Teknik | Emissionsfaktor för CF4 (SEFCF4) [(kg CF4/t Al)/(AE-Mins/celldygn)] | Emissionsfaktor för C2F6 (FC2F6) [t C2F6/t CF4]

Legacy Point Feed Pre Bake (äldre mätpunkt, Prebake-teknik) (PFPB L) | 0,122 | 0,097

Modern Point Feed Pre Bake (modern mätpunkt, Prebake-teknik) (PFPB M) | 0,104 | 0,057

Modern Point-Fed Prebake utan helautomatiserade anodeffektstrategier för perfluorkarbonutsläpp (PFPB MW) | – | –

Centre Worked Prebake (CWPB) | 0,143 | 0,121

Side Worked Prebake (SWPB) | 0,233 | 0,280

Vertical Stud Söderberg (VSS) | 0,058 | 0,086

Horizontal Stud Söderberg (HSS) | 0,165 | 0,077

B.7.2 Beräkningsmetod B – överspänningsmetod

För överspänningsmetoden ska följande ekvationer användas:

CF4-utsläpp [t] = OVC × (AEO/CE) × PrAl × 0,001 | (ekvation 24)

C2F6-utsläpp [t] = CF4-utsläpp × FC2F6 | (ekvation 25)

där

OVC är överspänningskoefficienten (emissionsfaktor) uttryckt som kg CF4 per ton aluminium som framställs per mV överspänning,

AEO är överspänningen avseende anodeffekten per cell [mV] fastställd som integralen av (tid × spänning som överstiger målspänningen) dividerat med tiden (varaktighet) för datainsamlingen,

CE är den genomsnittliga aktuella effektiviteten för aluminiumframställning [%],

PrAl är den årliga produktionen av primärt aluminium [t],

FC2F6 är massfraktionen C2F6 [t C2F6/t CF4].

Termen AEO/CE (anodeffektöverspänning/aktuell effektivitet) uttrycker den tidsintegrerade genomsnittliga anodeffektöverspänningen [mV överspänning] per genomsnittlig aktuell effektivitet [%].

Minimikrav: Teknikspecifika emissionsfaktorer från tabell 3 i denna bilaga ska tillämpas.

Rekommenderad förbättring Anläggningsspecifika emissionsfaktorer används för CF4 [(kg CF4/t Al)/(mV)] och C2F6 [t C2F6/t CF4] fastställda genom kontinuerliga eller intermittenta fältmätningar. För att fastställa dessa emissionsfaktorer ska industrins bästa praxis tillämpas, särskilt de senaste riktlinjerna från International Aluminium Institute. Emissionsfaktorerna ska fastställas med en högsta osäkerhet av ±15 %. Emissionsfaktorerna ska fastställas minst vart tredje år, eller tidigare om nödvändigt på grund av relevanta ändringar vid anläggningen. Relevanta ändringar innebär en ändring av spridningen av anodeffektens varaktighet, eller en ändring av kontrollalgoritmen som påverkar mixen av anodeffektstyper eller egenskaperna hos anodeffektens termineringsrutin.

Teknik | Emissionsfaktor för CF4 [(kg CF4/t Al)/mV] | Emissionsfaktor för C2F6 [t C2F6/t CF4]

Centre Worked Prebake (CWPB) | 1,16 | 0,121

Side Worked Prebake (SWPB) | 3,65 | 0,252

B.7.3 Fastställande av utsläpp av koldioxidekvivalenter

Utsläppen av koldioxidekvivalenter (CO2e) ska beräknas utifrån utsläppen CF4 och C2F6 enligt följande, med användning av de globala uppvärmningspotentialer som anges i punkt G i denna bilaga.

PFC-utsläpp [t CO2e] = CF4-utsläpp [t] × GWPCF4 + C2F6-utsläpp [t] × GWPC2F6 | (ekvation 26)

B.8 Krav för koldioxid som överförs

B.8.1 Koldioxid som ingår i gaser (ingående koldioxid)

Ingående koldioxid som överförs till en anläggning, även sådan koldioxid som ingår i naturgas, i en restgas (inbegripet masugnsgas eller koksugnsgas) eller i insatsmaterial i processen (inbegripet syntesgas), ska inkluderas i emissionsfaktorn för den bränsle-/materialmängden.

Om överförd ingående koldioxid släpps ut (t.ex. ventileras eller facklas) ska den räknas som utsläpp från den anläggning där den har sitt ursprung.

B.8.2 Behörighet att dra av lagrad eller använd koldioxid

1. I följande fall får koldioxid som härrör från fossilt kol och som härrör från förbränning eller processer som leder till processutsläpp, eller som importeras från andra anläggningar, även i form av ingående koldioxid, räknas som koldioxid som inte har släppts ut, förutsatt att de uppfyller punkt 2: a) Om koldioxiden används inom anläggningen eller överförs från anläggningen till något av följande: En anläggning för avskiljning av koldioxid som övervakar utsläpp i enlighet med denna förordning. En anläggning eller ett transportnät för långsiktig geologisk lagring av koldioxid som övervakar utsläpp i enlighet med denna förordning. En lagringsplats för långsiktig geologisk lagring som övervakar utsläpp enligt denna förordning, som tillhandahåller villkor i linje med de som fastställs i unionslagstiftningen. b) Om koldioxiden används inom anläggningen eller överförs från anläggningen till en enhet som övervakar utsläpp i enlighet med denna förordning i syfte att framställa produkter i vilka det kol som härrör från koldioxiden är permanent kemiskt bundet så att det inte kommer ut i atmosfären vid normal användning, inbegripet normal verksamhet efter att produkten är uttjänt, enligt definitionen i kommissionens delegerade förordning (EU) 2024/2620.

2. Koldioxid som överförs till en annan anläggning för de ändamål som avses i punkt 1 får räknas som ej utsläppt endast i den mån bevis tillhandahålls genom hela spårbarhetskedjan till lagringsplatsen eller anläggningen för koldioxidens användning, inklusive eventuella transportörer, för den del av koldioxiden som faktiskt lagrats eller använts för produktion av kemiskt stabila produkter jämfört med den totala mängden koldioxid som överförts från ursprungsanläggningen. Verksamhetsutövare på en anläggning ska dessutom följa de övervakningsregler som anges i punkt B.8.3.

B.8.3 Övervakningsregler överföringar av koldioxid

Identiteten och kontaktuppgifterna för en ansvarig person vid de mottagande anläggningarna eller enheterna ska tydligt anges i övervakningsplanen. Den mängd koldioxid som inte anses ha släppts ut ska rapporteras i utsläppsrapporten enligt bilaga IV.

Identiteten och kontaktuppgifterna för en ansvarig person för de anläggningar eller enheter från vilka koldioxiden har mottagits ska tydligt anges i övervakningsplanen. Mängden mottagen koldioxid ska rapporteras i den utsläppsrapport som avses i bilaga IV.

För att fastställa den mängd koldioxid som överförs från en anläggning till en annan ska en mätningsbaserad metod användas.

För mängden koldioxid som är permanent kemiskt bunden i produkter ska en beräkningsbaserad metod användas, helst med användning av en massbalans. De kemiska reaktioner som tillämpas och alla relevanta stökiometriska faktorer ska fastställas i övervakningsplanen.

Om koldioxid används för de syften som avses i punkt B.8.2.1 ska de övervakningsmetoder som anges i punkterna 21–23 i bilaga IV till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2066 tillämpas.

B.9 Sektorsspecifika krav

B.9.1 Ytterligare regler för förbränningsenheter

Förbränningsutsläpp ska omfatta alla koldioxidutsläpp från förbränning av bränslen som innehåller kol, inklusive avfall, oberoende av någon annan klassificering av sådana utsläpp eller bränslen. Om det är oklart om ett material fungerar som bränsle eller som insatsmaterial i processen, t.ex. för reduktion av metallmalm, ska materialets utsläpp övervakas på samma sätt som förbränningsutsläpp. Alla stationära enheter för förbränning ska beaktas, inbegripet pannor, brännare, turbiner, värmeaggregat, processugnar, förbränningsugnar, rostugnar, brännugnar, värmningsugnar, torkar, motorer, bränsleceller, enheter för tvåstegsförbränning för avskiljning av koldioxid, facklor och enheter för termisk eller katalytisk efterbränning.

Övervakningen ska dessutom omfatta processutsläpp av koldioxid från tvättning av rökgas, särskilt koldioxid från kalksten eller andra karbonater för avsvavling och liknande tvättning, och från urea som används i deNOx-enheter.

B.9.1.1 Avsvavling och annan tvättning av sur gas

Processutsläpp av koldioxid från användningen av karbonater för tvättning av sur gas från rökgasströmmen ska beräknas på grundval av förbrukad karbonat (metod A). Vid avsvavling kan beräkningen alternativt baseras på mängden producerat gips (metod B). I det senare fallet ska emissionsfaktorn vara det stökiometriska förhållandet mellan torr gips (CaSO4 × 2H2O) och koldioxid som släpps ut: 0,2558 t CO2/t gips.

B.9.1.2 DeNOx

Om urea används som reduktionsmedel i en deNOx-enhet ska processkoldioxidutsläppen från dess användning beräknas med hjälp av metod A, med tillämpning av en emissionsfaktor baserad på det stökiometriska förhållandet 0,7328 t CO2/t urea.

B.9.1.3 Övervakning av fackling

Vid beräkning av utsläppen från fackling, rutinfackling och driftfackling (körningar, start och avstängning samt akutinsatser) inbegripas. Ingående koldioxid i facklad gas ska inkluderas.

Om noggrannare övervakning inte är tekniskt genomförbar eller skulle leda till orimliga kostnader ska en referensemissionsfaktor på 0,00393 t CO2/Nm3 användas, härledd från förbränning av ren etan som används som konservativ proxyvariabel för facklad gas.

Det är en rekommenderad förbättring att anläggningsspecifika emissionsfaktorer fastställs utifrån en uppskattning av molekylvikten för facklad gas, med hjälp av processmodellering som bygger på standardmodeller inom branschen. Genom att ta hänsyn till de relativa proportionerna och molekylvikterna för varje mängd som bidrar, får man fram ett vägt årsgenomsnitt för den facklade gasens molekylvikt.

För aktivitetsdata godtas en högre mätosäkerhet än för andra bränslen som förbränns.

B.9.2 Ytterligare regler för utsläpp från produktion av cementklinker

B.9.2.1 Ytterligare regler för metod A (insatsbaserad)

Om metod A (baserat på tillförsel till ugnen) används för att fastställa processutsläpp ska följande särskilda regler gälla:

När cementugnsstoft (CKD) eller bypass-stoft lämnar ugnssystemet ska de relaterade mängderna råvara inte betraktas som insatsmaterial i processen. Utsläpp från cementugnsstoft ska övervakas separat i enlighet med punkt B.9.2.3.

Antingen obearbetat kalkstensmjöl som helhet eller separata insatsmaterial kan karakteriseras för att undvika dubbelräkning eller utelämnande av returmaterial eller bypass-material. Om aktivitetsdata bestäms på grundval av producerad klinker får nettomängden av obearbetat kalkstensmjöl fastställas genom ett anläggningsspecifikt empiriskt förhållande mellan obearbetat kalkstensmjöl och klinker. Det anläggningsspecifika empiriska förhållandet ska uppdateras minst en gång per år med hjälp av branschens riktlinjer för bästa praxis.

B.9.2.2 Ytterligare regler för metod B (produktionsbaserad)

Om metod B (baserad på klinkerproduktion) används för att fastställa processutsläpp ska följande särskilda regler gälla:

Aktivitetsdata ska fastställas såsom klinkerproduktionen [t] under rapporteringsperioden antingen

genom direkt vägning av klinkern, eller

utgående från cementleveranser med hjälp av följande formel (materialbalans inräknat levererad klinker, tillhandahållen klinker och variationer i klinkerlagret):

Förhållandet klinker/cement ska antingen härledas separat för varje enskild cementprodukt baserat på laboratorieanalyser enligt bestämmelserna i punkt B.5.4 eller beräknas som förhållande ur differensen av cementleveranser och lagerförändringar och alla material som används som tillsats i cementen, inbegripet bypass-stoft och cementugnsstoft.

Som minimikrav för att fastställa emissionsfaktorn ska ett standardvärde på 0,525 t CO2/ton klinker tillämpas.

B.9.2.3 Utsläpp från kasserat stoft

Processutsläpp av koldioxid från bypass-stoft eller cementugnsstoft (CKD) som lämnar ugnssystemet ska läggas till utsläppen, med korrigering för delvis förbränning av cementugnsstoft.

Minimikrav: En emissionsfaktor på 0,525 t koldioxid/ton stoft ska tillämpas.

Rekommenderad förbättring: Emissionsfaktorn (EF) bestäms minst en gång per år i enlighet med bestämmelserna i punkt B.5.4 och med hjälp av följande formel:

EF CKD EF Cli 1 + EF Cli× d 1 – EF Cli 1 + EF Cli× d | (ekvation 28)

där

EFCKD är emissionsfaktorn för delvis förbränt cementugnsstoft [t CO2/t CKD],

EFCli är den anläggningsspecifika emissionsfaktorn för klinker [t CO2/t klinker],

d är förbränningsgraden för cementugnsstoft (frigjort CO2 i % av total CO2 från karbonater i den obearbetade blandningen).

B.9.3 Ytterligare regler för utsläpp från produktion av salpetersyra

B.9.3.1 Allmänna regler för mätning av dikväveoxid

Utsläpp av dikväveoxid (N2O) ska fastställas med hjälp av en mätningsbaserad metod. N2O-koncentrationerna i rökgasen från varje utsläppskälla ska mätas vid en representativ punkt, efter utrustning för rening av NOx/N2O, om rening används. Teknik som kan mäta N2O-koncentrationer i alla utsläppskällor både under renade och orenade förhållanden ska tillämpas. Alla mätningar ska justeras till torr gas-förhållanden när detta krävs och rapporteras på ett samstämmigt sätt.

B.9.3.2 Fastställande av rökgasflödet

För övervakning av rökgasflödet ska den massbalansmetod som anges i punkt B.6.2.5 användas, såvida det inte är tekniskt omöjligt. I detta fall får en alternativ metod tillämpas, t.ex. en annan massbalansmetod baserad på omfattande parametrar såsom tillförsel av ammoniak, eller fastställande av flöde genom kontinuerlig flödesmätning.

Rökgasflödet ska beräknas enligt följande formel:

Vflue gas flow [Nm3/h] = Vair × (1 – O2,air)/(1 – O2,flue gas) | (ekvation 29)

där

Vair är det totala luftinflödet i standardförhållanden uttryckt i Nm3/h,

O2,air är volymfraktionen O2 i torr luft (= 0,2095),

O2,flue gas är volymfraktionen O2 i rökgasen.

Vair ska beräknas som summan av alla inkommande luftflöden till produktionsenheten för salpetersyra, särskilt primärt och sekundärt luftinflöde, och i tillämpliga fall processintern luftavgivning.

Alla mätningar ska justeras till torr gas-förhållanden och rapporteras på ett samstämmigt sätt.

B.9.3.3 Syrgaskoncentrationer (O2)

Om det behövs för beräkning av rökgasflödet i enlighet med punkt B.9.3.2 ska syrekoncentrationerna i rökgasen mätas med tillämpning av kraven i punkt B.6.2.2. Alla mätningar ska justeras till torr gas-förhållanden och rapporteras på ett samstämmigt sätt.

C. VÄRMEFLÖDEN

C.1 Regler för fastställande av mätbar nettovärme

C.1.1 Principer

Alla angivna mängder mätbar värme ska alltid avse nettomängden mätbar värme, fastställd som värmeinnehållet (entalpin) i det värmeflöde som överförs till den värmeförbrukande processen eller den externa användaren minus värmeinnehållet i återflödet.

Värmeförbrukande processer som är nödvändiga för produktion och distribution av värme, t.ex. luftavskiljare, beredning av spädvatten och regelbundna utblåsningar, ska räknas in i värmesystemets effektivitet och ska räknas med i de inbäddade utsläppen från varor.

Om samma värmemedium som används av flera på varandra följande processer och värme förbrukas med början vid olika temperaturnivåer, ska den mängd värme som förbrukas av varje process fastställas separat, såvida inte processerna är en del av den övergripande produktionsprocessen för samma varor. Återuppvärmning av överföringsmediet mellan på varandra följande värmeförbrukande processer ska behandlas som kompletterande värmeproduktion.

I de fall värme används för att tillhandahålla kylning via en absorptionskylningsprocess, ska den kylningsprocessen betraktas som en värmeförbrukande process.

C.1.2 Metod för att fastställa nettomängderna mätbar värme

Vid val av datakällor för kvantifiering av energiflöden i enlighet med artikel 4 ska följande metoder för att fastställa nettomängderna mätbar värme övervägas:

C.1.2.1 Metod 1: Med hjälp av mätningar

Enligt denna metod ska alla relevanta parametrar mätas, särskilt temperatur, tryck, samt det överförda och återförda värmemediets tillstånd. När det gäller ånga ska mediets tillstånd avse ångans mättnads- eller överhettningsgrad. Värmeöverföringsmediets (volymetriska) flöde ska mätas. Baserat på de uppmätta värdena ska entalpin och den specifika volymen för värmeöverföringsmediet fastställas med hjälp av lämpliga ångtabeller eller lämplig programvara.

Mediets massflöde ska beräknas som

m . V . v | (ekvation 30)

där

m . är massflödet i kg/s,

V . är det volymetriska flödet i m3/s,

v är den specifika volymen i m3/kg.

Eftersom massflödet anses vara detsamma för överfört och återfört medium ska värmeflödet beräknas utifrån skillnaden i entalpi mellan det överförda flödet och det återförda, enligt följande:

Q . h flow – h return × m . | (ekvation 31)

där

Q . är värmeflödet i kJ/s,

hflow är entalpin för det överförda flödet i kJ/kg,

hreturn är entalpin för återflödet i kJ/kg,

m . är massflödet i kg/s.

När ånga eller varmvatten används som värmeöverföringsmedium och kondensatet inte återförs, eller när det inte är möjligt att uppskatta entalpin för det återförda kondensatet, ska hreturn bestämmas baserat på en temperatur på 90 °C.

Om det är känt att massflödena inte är identiska, ska följande gälla:

Om det finns tillgängliga bevis för att kondensatet stannar kvar i produkten (t.ex. i processer med direkt ånginsprutning), ska mängden för respektive kondensats entalpi inte dras av.

Om det är känt att värmeöverföringsmediet går förlorat (t.ex. på grund av läckage eller bortledning) ska en uppskattning för respektive massflöde dras av från massflödet för det överförda värmeöverföringsmediet.

För att fastställa det årliga nettovärmeflödet utifrån ovannämnda uppgifter ska någon av följande metoder användas, beroende på vilken mätutrustning och uppgiftsbehandling som finns tillgänglig:

Fastställa årliga genomsnittliga värden för de parametrar som avgör den årliga genomsnittliga entalpin för det överförda och återförda värmemediet, multiplicerat med det totala årliga massflödet med hjälp av ekvation 31.

Fastställa timvärden för värmeflödet och summera dessa värden över värmesystemets årliga sammanlagda drifttid. Beroende på uppgiftsbehandlingssystemet, får timvärdena ersättas med andra lämpliga tidsintervall.

C.1.2.2 Metod 2: Beräkning av en proxyvariabel baserad på uppmätt effektivitet

Mängderna mätbar nettovärme ska fastställas utifrån insatsbränsle och uppmätt effektivitet för värmeproduktionen och överföringen:

Q η H × E In | (ekvation 32)

E In iAD i × NCV i | (ekvation 33)

där

Q är mängden värme uttryckt som TJ,

ηH är den uppmätta effektiviteten för värmeproduktionen och överföringen,

EIn är insatsenergin från bränslen,

ADi är årliga aktivitetsdata (dvs. förbrukade mängder) för bränslena i,

NCVi är de effektiva värmevärdena för bränslena i.

Värdet för ηH ska antingen mätas under en rimligt lång period som i tillräckligt hög grad tar hänsyn till olika lasttillstånd i anläggningen eller hämtas från tillverkarens dokumentation. I detta avseende ska den särskilda dellastkurvan beaktas med hjälp av en årlig belastningsfaktor enligt följande:

L F E In E Max | (ekvation 34)

där

LF är belastningsfaktorn,

EIn är energitillförseln, fastställd med hjälp av ekvation 33 under rapporteringsperioden,

EMax är den maximala bränsletillförseln om den värmeproducerande enheten hade körts vid 100 % nominell belastning under hela kalenderåret.

Effektiviteten ska baseras på en situation där alla kondensat återförs. En temperatur av 90 °C ska antas för det kondensat som återförs.

C.1.2.3 Metod 3: Beräkning av en proxyvariabel baserad på referenseffektiviteten

Denna metod är identisk med metod 3, men en referenseffektivitet på 70 % (ηRef,H = 0,7) används i ekvation 32.

C.1.3 Specialregler

Om en anläggning förbrukar mätbar värme som produceras från andra exotermiska kemiska processer än förbränning, såsom produktion av ammoniak eller salpetersyra, ska denna förbrukade värmemängd bestämmas separat från annan mätbar värme och denna värmeförbrukning tillskrivas noll CO2e-utsläpp.

D. ELEKTRICITET

D.1 Beräkning av elrelaterade utsläpp

Utsläppen relaterade till elproduktion eller elförbrukning ska beräknas med hjälp av följande ekvation:

Em el E el × EF el | (ekvation 35)

där

Emel är utsläppen relaterade till producerad eller förbrukad el, uttryckta i t CO2,

Eel är den producerade eller förbrukade elen uttryckt i MWh, och

EFel är den emissionsfaktor som för el som tillämpas, uttryckt i t CO2/MWh.

D.2 Regler för fastställande av emissionsfaktorn för el som importeras till unionens tullområde

För fastställande av de specifika inbäddade utsläppen från el som importeras unionens tullområde ska endast direkta utsläpp vara tillämpliga i enlighet med punkt 2 i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956.

Emissionsfaktorn för beräkning av de specifika inbäddade utsläppen från el ska fastställas enligt följande:

Det specifika standardvärdet för ett tredjeland, en grupp av tredjeländer eller en region inom ett tredjeland, som den relevanta emissionsfaktorn för koldioxid enligt punkt D.2.1, ska användas.

Om inget specifikt standardvärde finns tillgängligt enligt led a ska den emissionsfaktor för koldioxid i EU som anges i punkt D.2.2 användas.

Om ett land eller en grupp av tredjeländer lämnar tillräckliga bevis baserade på officiell och offentlig information för att visa att emissionsfaktorn för koldioxid i det tredjeland, den grupp av tredjeländer eller den region inom ett tredjeland som el importeras från är lägre än värdena i enlighet med leden a och b, och om villkoren i punkt D.2.3 är uppfyllda, ska det alternativa standardvärdet fastställas på grundval av tillgängliga och tillförlitliga uppgifter som lämnats.

En godkänd CBAM-deklarant får tillämpa faktiska inbäddade utsläpp i stället för standardvärden för beräkningen av inbäddade utsläpp från den importerade elen, om det kan visas, genom de bevis som beskrivs i punkt D.2.4 i denna bilaga, att de kumulativa kriterierna a–d i punkt 5 i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 är uppfyllda och beräkningen baseras på uppgifter som elproducenten har fastställt i enlighet med den här bilagan och som har beräknats med hjälp av punkt D.4.1 eller D.4.2 i denna bilaga.

D.2.1 Emissionsfaktor för koldioxid baserad på specifika standardvärden

I enlighet med punkt 4.2.1 i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 ska emissionsfaktorer för koldioxid i tredjelandet, gruppen av tredjeländer eller regionen inom ett tredjeland användas, baserat på bästa uppgifter tillgängliga data.

D.2.2 EU:s emissionsfaktor för koldioxid

Enligt punkt 4.2.2 i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 ska unionens emissionsfaktor för koldioxid tillämpas.

D.2.3 Emissionsfaktor för koldioxid på grundval av alternativa tillförlitliga uppgifter

Vid tillämpning av punkt D.2 c får alternativa standardvärden användas för el som importeras från ett visst tredjeland under ett visst år, om ett tredjeland eller en grupp av tredjeländer senast den 30 juni det året förser kommissionen med dataset från tillförlitliga alternativa officiella källor, inbegripet nationell statistik, som visar att emissionsfaktorn för koldioxid beräknad med ekvationerna 36 och 37 är lägre än den emissionsfaktor för koldioxid som anges i enlighet med bilaga IV till förordning (EU) 2023/956. Om kommissionen anser att de alternativa officiella källor som tillhandahållits är tillförlitliga ska den, om möjligt senast den 30 juni det följande året, ändra de relevanta standardvärdena. De ändrade standardvärdena ska tillämpas på el som importeras under det år då dataseten från alternativa officiella källor tillhandahölls.

Om ett tredjeland eller en grupp av tredjeländer tillhandahåller dataset från alternativa officiella källor efter den 30 juni ett visst år, och om kommissionen anser att de är tillförlitliga, ska den, om möjligt senast den 30 juni andra året efter det år då dataseten från alternativa officiella källor tillhandahölls, ändra de relevanta standardvärdena. De ändrade standardvärdena ska tillämpas på el som importeras under året efter det år då dataseten från alternativa officiella källor tillhandahölls. Om kommissionen ändrar de relevanta standardvärdena året efter det år då dataseten från alternativa officiella källor tillhandahölls och inom tidsfristen för inlämning av CBAM-deklarationer i enlighet med artikel 6 i förordning (EU) 2023/956 ska de ändrade standardvärdena tillämpas på el som importeras under det år då dataseten från alternativa officiella källor tillhandahölls.

Den alternativa emissionsfaktorn för koldioxid ska beräknas på grundval av genomsnittet av de årliga emissionsfaktorerna för koldioxid för den senaste femårsperiod som det finns tillförlitliga uppgifter för.

För detta ändamål ska den årliga emissionsfaktorn för koldioxid beräknas med hjälp av följande ekvation:

Em el,y n iEF i × E el,i,y E el,y | (ekvation 36)

där

Emel,y är den årliga emissionsfaktorn för koldioxid för all teknik för fossila bränslen under det aktuella året i det tredjeland, den grupp av tredjeländer eller den region i ett tredjeland som kan exportera el till EU,

Eel,y är den totala bruttoelproduktionen från all teknik för fossila bränslen under det året, EFi är emissionsfaktorn för koldioxid för varje teknik för fossila bränslen i,

Eel,i,y är den årliga bruttoelproduktionen för varje teknik för fossila bränslen i.

Emissionsfaktorn för koldioxid ska beräknas som ett glidande medelvärde för dessa år med början med innevarande år minus två, med hjälp av följande ekvation:

Em el y – 2 y – 6Em el,i 5 | (ekvation 37)

där

Emel är den emissionsfaktor för koldioxid som är resultatet av det glidande medelvärdet av de årliga emissionsfaktorerna för koldioxid för de fem föregående åren, med början från innevarande år minus sex år,

Emel,y är emissionsfaktorn för koldioxid för varje år i,

i är det variabla indexet för de år som ska beaktas, och

y är innevarande år.

Om mer aktuella, tillförlitliga uppgifter finns tillgängliga kan det glidande medelvärdet räknas från innevarande år, minus ett år, fram till innevarande år minus fem år.

D.2.4 Bevis för användning av faktiska inbäddade utsläpp för el som importeras till unionen

Enligt punkt 5 i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 får en godkänd CBAM-deklarant tillämpa faktiska inbäddade utsläpp i stället för standardvärden för beräkningen av inbäddade utsläpp för en viss mängd importerad el om de kumulativa kriterierna a–d i den punkten är uppfyllda.

Följande bevis ska lämnas in för att visa att de kriterier som krävs för att motivera användningen av faktiska utsläpp i enlighet med punkt 5 i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 är uppfyllda.

Avtalshandlingar som visar att det finns ett energiköpsavtal direkt mellan den godkända CBAM-deklaranten och en elproducent i ett tredjeland för fysisk leverans av el. Energiköpsavtalet ska vara gällande vid den tidpunkt då den el för vilken användning av faktiska utsläpp begärs importeras och ska åtminstone omfatta den mängd el för vilken användning av faktiska utsläpp begärs. Om energiköpsavtalet har ingåtts genom en mellanhand ska avtalshandlingarna visa att endast ett avtal har ingåtts mellan de tre avtalsslutande parterna.

Ett enlinjediagram som visar att det finns en direkt anslutning mellan den anläggning som producerar el och unionens överföringssystem.

Uppgifter som visar att den anläggning som producerar el släpper ut högst 550 gram koldioxid från fossilt bränsle per kilowattimme el.

Skriftlig dokumentation, från den person som har nominerat den berörda sammanlänkningskapaciteten eller från den berörda systemansvariga för överföringssystemet, som visar att en viss mängd el har nominerats i ursprungslandet, destinationslandet och, i förekommande fall, varje transitland, och som visar den tidsperiod som nomineringen av kapacitet avser.

Månatliga delrapporter som innehåller de bevis som anges i denna punkt och som visar hur kriterierna a–d i punkt 5 i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 är uppfyllda.

D.3 Regler för fastställande av elmängder som används för produktion av andra varor än elektricitet

För att fastställa inbäddade utsläpp ska mätning av elmängder tillämpas på verklig effekt, inte skenbar effekt (komplex effekt). Endast komponenten aktiv effekt ska mätas och den reaktiva effekten ska inte beaktas.

För elproduktion ska aktivitetsnivån avse nettoel som lämnar kraftverkets eller kraftvärmeanläggningens systemgränser, efter avdrag för internt förbrukad el.

D.4 Regler för fastställande av inbäddade indirekta utsläpp för el som används för produktion av andra varor än el

Emissionsfaktorer för el ska fastställas på grundval av ett av följande alternativ:

Den genomsnittliga emissionsfaktorn för elnätet i ursprungslandet, som tillhandahålls i enlighet med bilaga IV till förordning (EU) 2023/956.

Om tillräckliga bevis baserade på officiell och offentlig information lämnas in som visar att den genomsnittliga emissionsfaktorn för det elnät i ett tredjeland eller en grupp av tredjeländer i vilket/vilken elen producerades är lägre än de värden som fastställts i enlighet med punkt a ska ett alternativt standardvärde fastställas i enlighet med punkt D.4.4.

Faktiska emissionsfaktorer för el får användas i enlighet med punkterna D.4.1–D.4.3.

D.4.1 Emissionsfaktor för el som produceras på annat sätt än genom kraftvärme

Om kriterierna för användning av faktiska utsläpp för el eller indirekta utsläpp enligt bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 är uppfyllda ska emissionsfaktorn för el EFEl, för el som produceras vid förbränning av bränslen, utom el som produceras genom kraftvärme, fastställas baserat på den relevanta bränslemixen och de utsläpp som kan tillskrivas produktionsprocessen beräknas som

EFEl = (Σ ADi × NCVi × EFi + EmFGC)/ElprodIs | (ekvation 38)

där

ADi är de årliga aktivitetsdata (dvs. mängder som har förbrukats) för bränslena i som används för elproduktion uttryckta i ton eller Nm3,

NCVi är de effektiva värmevärdena för bränslena i uttryckta i TJ/t eller TJ/Nm3,

EFi är emissionsfaktorerna för bränslena i uttryckta i t CO2/TJ,

EmFGC är processutsläpp från rökgasrening uttryckta i t CO2,

Elprod är nettomängden producerad el uttryckt i MWh. Detta kan omfatta mängder el som produceras från andra källor än förbränning av bränslen.

När en restgas ingår i den bränslemix som används och om emissionsfaktorn för restgasen är högre än den standardiserade emissionsfaktor för naturgas som anges i tabell 1 i punkt G, ska den standardiserade emissionsfaktorn användas för att beräkna EFEl i stället för restgasernas emissionsfaktor.

D.4.2 Emissionsfaktor för el som produceras på annat sätt än genom kraftvärme

Om kriterierna för användning av faktiska utsläpp för indirekta utsläpp enligt bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 är uppfyllda ska emissionsfaktorn för el som produceras genom kraftvärme fastställas i enlighet med punkt A.2.2 i bilaga III.

D.4.3 Bevis för användning av faktiska inbäddade indirekta utsläpp

Enligt punkt 6 i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 får en godkänd CBAM-deklarant tillämpa faktiska inbäddade utsläpp i stället för standardvärden för beräkningen av inbäddade indirekta utsläpp om de nödvändiga kriterierna är uppfyllda. Om kriterierna är uppfyllda ska emissionsfaktorn fastställas i enlighet med punkterna D.4.1 eller D.4.2 i denna bilaga.

Följande bevis ska tillhandahållas för att visa att de kriterier som krävs för att motivera användningen av faktiska inbäddade utsläpp för indirekta utsläpp i enlighet med punkt 6 i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 är uppfyllda.

Ett enlinjediagram som visar att det finns en direkt teknisk länk mellan den anläggning där den importerade varan produceras och elproduktionskällan.

Avtalshandlingar som visar att det finns ett energiköpsavtal direkt mellan en anläggning som producerar varor som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2023/956 och en elproducent i ett tredjeland för fysisk leverans av el. Om energiköpsavtalet har ingåtts genom en mellanhand ska avtalshandlingarna visa att endast ett avtal har ingåtts mellan de tre avtalsslutande parterna.

D.4.4 Emissionsfaktor på grundval av alternativa tillförlitliga uppgifter

Vid tillämpning av punkt D.4.2 får alternativa standardvärden användas för el som används i produktionen av varor som importeras under ett visst år, om ett tredjeland eller en grupp av tredjeländer senast den 30 juni det året visar för kommissionen, på grundval av dataset från tillförlitliga alternativa officiella källor, inbegripet nationell statistik, att den genomsnittliga utsläppsintensiteten under fem år för tredjelandets elnät beräknad med ekvationerna 45 och 56 är lägre än den emissionsfaktor som anges i enlighet med bilaga IV till förordning (EU) 2023/956. Om kommissionen anser att de alternativa officiella källor som tillhandahållits är tillförlitliga ska den, om möjligt senast den 30 juni det följande året, ändra standardvärdet för el för det tredjelandet eller den gruppen av tredjeländer. Det ändrade standardvärdet ska tillämpas på el som används i produktionen av varor som importeras under det år då dataseten från alternativa officiella källor tillhandahölls.

Om ett tredjeland eller en grupp av tredjeländer tillhandahåller dataset från alternativa officiella källor efter den 30 juni ett visst år, och om kommissionen anser att de är tillförlitliga, ska den, om möjligt senast den 30 juni andra året efter det år då dataseten från alternativa officiella källor tillhandahölls, ändra standardvärdet för el för det tredjelandet eller den gruppen av tredjeländer. Det ändrade standardvärdet ska tillämpas på el som används i produktionen av varor som importeras under året efter det år då dataseten från alternativa officiella källor tillhandahölls. Om kommissionen ändrar de relevanta standardvärdena året efter det år då dataseten från alternativa officiella källor tillhandahölls och inom tidsfristen för inlämning av CBAM-deklarationer i enlighet med artikel 6 i förordning (EU) 2023/956 ska de ändrade standardvärdena tillämpas på el som används i produktionen av varor som importeras under det år då dataseten från alternativa officiella källor tillhandahölls.

Emissionsfaktorn ska beräknas på grundval av det enkla genomsnittet av emissionsfaktorn för den senaste femårsperiod före rapporteringen som det finns tillförlitliga uppgifter för.

För att beräkna alternativa standardvärden ska kommissionen beräkna de årliga emissionsfaktorerna och respektive bruttoelproduktion i tredjelandet eller gruppen av tredjeländer med följande ekvation:

Em el,y n iEF i × E el,i,y E el,y | (ekvation 39)

där

Emel,y är den årliga emissionsfaktorn för alla elkällor under det aktuella året i tredjelandet,

Eel,y är den totala bruttoelproduktionen från alla elkällor under det året, EFi är emissionsfaktorn för varje elkälla i,

Eel,i,y är den årliga bruttoelproduktionen för varje elkälla i.

Kommissionen ska beräkna emissionsfaktorn som ett glidande medelvärde för dessa år med början med innevarande år minus två, med hjälp av följande ekvation:

Em el y – 2 y – 6Em el,i 5 | (ekvation 40)

där

Emel är den emissionsfaktor som är resultatet av det glidande medelvärdet av emissionsfaktorerna för den femårsperiod som börjar med det innevarande året minus två,

Emel,y är emissionsfaktorn för varje år i,

i är det variabla indexet för de år som ska beaktas, och

y är innevarande år.

Om mer aktuella, tillförlitliga uppgifter finns tillgängliga kan det glidande medelvärdet räknas från innevarande år, minus ett år, fram till innevarande år minus fem år.

E. ÖVERVAKNING AV PREKURSORER

Mängden av varje prekursor som förbrukas i varje produktionsprocess ska fastställas för beräkning av de totala inbäddade utsläppen för de komplexa varor som produceras i enlighet med punkt B i bilaga III.

Om prekursorerna omfattas av samma produktionsprocess i enlighet med artikel 4.9 ska endast den mängd ytterligare prekursorer som används och erhålls från andra anläggningar eller från andra produktionsprocesser fastställas.

Den mängd som används och utsläppsegenskaperna ska fastställas separat för varje produktionsprocess som prekursorn kommer från. De metoder som används för att fastställa de uppgifter som krävs ska anges i anläggningens övervakningsplan, med tillämpning av följande bestämmelser:

1 Om prekursorn produceras inom anläggningen, men i en annan produktionsprocess som fastställts genom tillämpning av artikel 4, ska de dataset som ska fastställas omfatta följande:

2 Om prekursorn erhålls från en annan anläggning ska de dataset som ska fastställas omfatta följande:

3 För varje mängd prekursor för vilken ofullständiga eller osäkra uppgifter enligt punkt 2 har mottagits ska de tillämpliga standardvärden som gjorts tillgängliga i enlighet med bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 användas.

4 När en typ av prekursor produceras i olika produktionsprocesser ska de specifika inbäddade utsläppen för dessa prekursorer beräknas som ett vägt genomsnitt för dessa olika produktionsprocesser.

F. ÖVERVAKNING AV AKTIVITETSNIVÅER

Aktivitetsnivån i en produktionsprocess ska beräknas som den totala massan av alla varor som lämnar produktionsprocessen under rapporteringsperioden mätt som funktionella enheter och i ton varor. Om produktionsprocesserna definieras på ett sådant sätt att även produktionen av prekursorer inkluderas ska dubbelräkning undvikas genom att endast slutprodukterna från produktionsprocessen räknas.

Endast varor som kan säljas eller användas direkt som prekursor i en annan produktionsprocess ska beaktas. Produkter som inte uppfyller gällande normer, biprodukter, avfall och skrot som produceras i en produktionsprocess, oavsett om de återförs till produktionsprocesser, levereras till andra anläggningar eller bortskaffas, ska inte ingå i fastställandet av aktivitetsnivån. De ska därför tillskrivas noll inbäddade utsläpp när de går in i en annan produktionsprocess.

För att fastställa aktivitetsnivåer gäller de mätningskrav som fastställs i punkt B.4.

G. STANDARDISERADE FAKTORER SOM ANVÄNDS VID ÖVERVAKNINGEN AV DIREKTA UTSLÄPP PÅ ANLÄGGNINGSNIVÅ

Standardiserade emissionsfaktorer för bränsle i relation till effektivt värmevärde (NCV)

Beskrivning av bränsletyp | Emissionsfaktor (t CO2/TJ) | Effektivt värmevärde (TJ/Gg) | Källa

Oraffinerad olja | 73,3 | 42,3 | IPCC 2006 GL

Orimulsion | 77,0 | 27,5 | IPCC 2006 GL

Naturgasvätskor (NLG) | 64,2 | 44,2 | IPCC 2006 GL

Motorbensin | 69,3 | 44,3 | IPCC 2006 GL

Fotogen (annan än flygfotogen) | 71,9 | 43,8 | IPCC 2006 GL

Skifferolja | 73,3 | 38,1 | IPCC 2006 GL

Dieselolja | 74,1 | 43,0 | IPCC 2006 GL

Restbränsleolja | 77,4 | 40,4 | IPCC 2006 GL

Motorgas (LPG) | 63,1 | 47,3 | IPCC 2006 GL

Etan | 61,6 | 46,4 | IPCC 2006 GL

Nafta | 73,3 | 44,5 | IPCC 2006 GL

Bitumen | 80,7 | 40,2 | IPCC 2006 GL

Smörjmedel | 73,3 | 40,2 | IPCC 2006 GL

Petroleumkoks | 97,5 | 32,5 | IPCC 2006 GL

Raffinaderiråvara | 73,3 | 43,0 | IPCC 2006 GL

Raffinaderigas | 57,6 | 49,5 | IPCC 2006 GL

Paraffinvaxer | 73,3 | 40,2 | IPCC 2006 GL

Nafta, fotogen och industrisprit | 73,3 | 40,2 | IPCC 2006 GL

Andra petroleumprodukter | 73,3 | 40,2 | IPCC 2006 GL

Antracit | 98,3 | 26,7 | IPCC 2006 GL

Kokskol | 94,6 | 28,2 | IPCC 2006 GL

Annat bituminöst kol | 94,6 | 25,8 | IPCC 2006 GL

Subbituminöst kol | 96,1 | 18,9 | IPCC 2006 GL

Lignit | 101,0 | 11,9 | IPCC 2006 GL

Oljeskiffer och oljesand | 107,0 | 8,9 | IPCC 2006 GL

Stenkolsbriketter | 97,5 | 20,7 | IPCC 2006 GL

Koksugnskoks och brunkolskoks | 107,0 | 28,2 | IPCC 2006 GL

Gaskoks | 107,0 | 28,2 | IPCC 2006 GL

Stenkolstjära | 80,7 | 28,0 | IPCC 2006 GL

Gasverksgas | 44,4 | 38,7 | IPCC 2006 GL

Koksugnsgas | 44,4 | 38,7 | IPCC 2006 GL

Masugnsgas | 260 | 2,47 | IPCC 2006 GL

LD-gas | 182 | 7,06 | IPCC 2006 GL

Naturgas | 56,1 | 48,0 | IPCC 2006 GL

Industriavfall | 143 | Ej tillämpligt | IPCC 2006 GL

Spilloljor | 73,3 | 40,2 | IPCC 2006 GL

Torv | 106,0 | 9,76 | IPCC 2006 GL

Kasserade däck | 85,0 | Ej tillämpligt | World Business Council for Sustainable Development – Cement Sustainability Initiative (WBCSD CSI)

Kolmonoxid | 155,2 | 10,1 | J. Falbe och M. Regitz, Römpp Chemie Lexikon, Stuttgart, 1995

Metan | 54,9 | 50,0 | J. Falbe och M. Regitz, Römpp Chemie Lexikon, Stuttgart, 1995

Biomassamaterial | Preliminär emissionsfaktor [t CO2/TJ] | Effektivt värmevärde [GJ/t] | Källa

Virke/virkesavfall (lufttorrt) | 112 | 15,6 | IPCC 2006 GL

Sulfitluter (svartlut) | 95,3 | 11,8 | IPCC 2006 GL

Annan primär fast biomassa | 100 | 11,6 | IPCC 2006 GL

Träkol | 112 | 29,5 | IPCC 2006 GL

Biobensin | 70,8 | 27,0 | IPCC 2006 GL

Biodiesel | 70,8 | 37,0 | IPCC 2006 GL

Andra flytande biobränslen | 79,6 | 27,4 | IPCC 2006 GL

Deponigas | 54,6 | 50,4 | IPCC 2006 GL

Rötgas | 54,6 | 50,4 | IPCC 2006 GL

Annan biogas | 54,6 | 50,4 | IPCC 2006 GL

Kommunalt avfall (biomassafraktion) | 100 | 11,6 | IPCC 2006 GL

Emissionsfaktorer avseende processutsläpp

Karbonat | Emissionsfaktor [ton CO2/ton karbonat]

CaCO3 | 0,440

MgCO3 | 0,522

Na2CO3 | 0,415

BaCO3 | 0,223

Li2CO3 | 0,596

K2CO3 | 0,318

SrCO3 | 0,298

NaHCO3 | 0,524

FeCO3 | 0,380

Allmänt | Emissionsfaktor = [M(CO2)]/{Y × [M(x)] + Z × [M(CO32–)]} X = metall M(x) = molekylvikt för X i [g/mol] M(CO2) = molekylvikt för CO2 i [g/mol] M(CO32–) = molekylvikt för CO32– i [g/mol] Y = stökiometriskt tal för X Z = stökiometriskt tal för CO32–

Oxider | Emissionsfaktor [ton CO2/ton oxid]

CaO | 0,785

MgO | 1,092

BaO | 0,287

Allmänt: XYOZ | Emissionsfaktor = [M(CO2)]/{Y × [M(x)] + Z × [M(O)]} X = alkalisk jordmetall eller alkalimetall M(x) = molekylvikt för X i [g/mol] M(CO2) = molekylvikt för CO2 [g/mol] M(O) = molekylvikt för O [g/mol] Y = stökiometriskt tal för X = 1 (för alkaliska jordmetaller) = 2 (för alkalimetaller) Z = stökiometriskt tal för O = 1

Insatsmaterial eller producerat material | Kolinnehåll (t C/t) | Emissionsfaktor (t CO2/t)

Direktreducerat järn (DRI) | 0,0191 | 0,07

Kolelektroder för elektriska bågugnar | 0,8188 | 3,00

Koksinsprutning för elektriska bågugnar | 0,8297 | 3,04

Sintrat järn | 0,0191 | 0,07

LD-gas | 0,3493 | 1,28

Petroleumkoks | 0,8706 | 3,19

Tackjärn | 0,0409 | 0,15

Järn/järnskrot | 0,0409 | 0,15

Stål/stålskrot | 0,0109 | 0,04

Globala uppvärmningspotentialer för andra växthusgaser än koldioxid

Gas | Global uppvärmningspotential

N2O | 265 t CO2e/t N2O

CF4 | 6630 t CO2e/t CF4

C2F6 | 11100 t CO2e/t C2F6

1 FN:s internationella panel för klimatförändringar (IPCC): IPCC:s riktlinjer för förteckningar över nationella växthusgaser.

2 Verksamhetsutövaren på anläggningen måste fastställa faktorn genom egna mätningar. Om detta inte är tekniskt genomförbart eller medför orimliga kostnader ska värdena för CWPB-metoden användas.

5 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2024/2620 av den 30 juli 2024 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller kraven för att anse att växthusgaser har blivit permanent kemiskt bundna i en produkt ( EUT L, 2024/2620, 4.10.2024, ELI: https://eur-lex.europa.eu/eli/reg_del/2024/2620/oj).

6 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2066 av den 19 december 2018 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och om ändring av kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 (EUT L 334, 31.12.2018, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_impl/2018/2066/oj).

7 Detta värde är den preliminära emissionsfaktorn, dvs. före tillämpning av en biomassafraktion, i förekommande fall.

8 Baserat på ett effektivt värmevärde på 10,12 TJ/t.

9 Baserat på ett effektivt värmevärde på 50,01 TJ/t.

13 Den angivna emissionsfaktorn utgår från omkring 15 % vattenhalt i virket. Färskt virke kan ha en vattenhalt på upp till 50 %. För att fastställa det effektiva värmevärdet för fullständigt torrt virke ska följande ekvation användas: NCV NCV dry × 1 – w – ΔH v × w där NCVdry är det effektiva värmevärdet för det absolut torra materialet, w är vattenhalten (massfraktion) och ΔH v 2,4GJ t H 2O är entalpin för avdunstning av vatten. Med hjälp av samma ekvation kan det effektiva värmevärdet för en viss vattenhalt bakåtberäknas från det torra effektiva värmevärdet.

14 Det effektiva värmevärdet (NCV) är hämtat från bilaga III till direktiv (EU) 2018/2001.

15 För deponigas, rötgas och annan biogas: Standardvärden avser ren biometan. För att få fram korrekta standardvärden krävs en korrigering för gasens metanhalt.

16 Baserat på ett effektivt värmevärde på 50,01 TJ/t.

17 IPCC-riktlinjerna ger även värden för den fossila fraktionen i kommunalt avfall: EF = 91,7 t CO2/TJ; NCV = 10 GJ/t.

25 IPCC:s riktlinjer från 2006 för förteckningar över nationella växthusgaser.

BILAGA III

A. RINCIPER FÖR ATT TILLSKRIVA DATA TILL PRODUKTIONSPROCESSER

A.1 Tillskrivning om det finns tillgängliga data

Metoderna för övervakning av data för varje produktionsprocess ska fastställas i övervakningsplanen i enlighet med bilaga II. De ska regelbundet ses över för att om möjligt förbättra uppgifternas kvalitet i enlighet med punkt A i denna bilaga.

Om mätresultaten kommer från flera mätinstrument av olika kvalitet och summan av produktionsprocessuppgifterna skiljer sig från de uppgifter som har fastställts separat för anläggningen tillämpas en enhetlig avstämningsfaktor för en enhetlig korrigering, så att den totala siffran för anläggningen uppnås, enligt följande:

RecF = DInst/Σ DPP | (ekvation 41)

där

RecF är avstämningsfaktorn,

DInst är det datavärde som fastställts för anläggningen som helhet,

DPP är datavärdena för de olika produktionsprocesserna.

Uppgifterna för varje produktionsprocess korrigeras sedan på följande sätt, där DPP,corr är det korrigerade värdet för DPP:

DPP,corr = DPP × RecF | (ekvation 42)

Om uppgifter för ett specifikt dataset inte finns tillgängliga för varje produktionsprocess ska insatsvaror, utgående varor och motsvarande utsläpp tillskrivas i enlighet med reglerna i punkt A.2

A.2 Tillskrivning om data saknas eller vid multifunktionella processer

Om de uppgifter som avses i punkt A.1 saknas eller vid multifunktionella processer ska tillskrivningen baseras på relevanta fysikaliska förhållanden som avser allokering av inflöden och utflöden i multifunktionella processer eller anläggningar enligt ett relevant, kvantifierbart fysikaliskt förhållande mellan processens insatsvaror och utgående samprodukter.

Med undantag för bestämmelserna i punkterna A.2.1, A.2.2 och A.2.3 i denna bilaga ska insatsvaror, utgående varor och motsvarande utsläpp tillskrivas på grundval av den enskilda producerade varans funktionella enhet.

Samma tillskrivningsregel ska användas för att tillskriva både utsläpp och avskilda och lagrade utsläpp till varor.

Om andra tillskrivningsregler måste tillämpas på en produktionsprocess ska de tillämpas i följande ordning:

1 Tillskrivning av utsläpp till värmeflöden.

2 Tillskrivning av utsläpp till restgaser.

3 Tillskrivning av funktionell enhet eller tillskrivning av molarkvot, beroende på vad som är tillämpligt.

A.2.1 Kemikalier och gödselmedel

Om ett kemiskt ämne som ingår i de aggregerade varukategorierna kemikalier eller gödselmedel produceras som en samprodukt från en multifunktionell process ska tillskrivningen för de kemiska ämnena baseras på molarkvoten.

Utsläppen från produktionsprocessen ska tillskrivas vätgas baserat på molproportioner med hjälp av följande ekvation:

Em i Em total m i,prod M i n i m i,prod M i | (ekvation 43)

där

Emi är de direkta eller indirekta utsläpp som tillskrivs varje samprodukt i som producerats under rapporteringsperioden, uttryckt i ton koldioxid,

Emtotal är de direkta eller indirekta utsläppen från hela produktionsprocessen under rapporteringsperioden, uttryckt i ton koldioxid,

mi,prod är massan av varje samprodukt i som producerats på anläggningen under rapporteringsperioden, uttryckt i ton,

Mi är molmassan av varje samprodukt i.

Om molmassan av en av samprodukterna inte är känd ska utsläppen tillskrivas på grundval av samprodukternas massa.

A.2.2 Värmeflöden och kraftvärme

Mätbar värme från andra processer än förbränning eller partiell oxidation av bränslen

Mätbar värme som produceras från andra exotermiska kemiska processer än förbränning och partiell oxidation av bränslen, såsom produktion av ammoniak eller salpetersyra, ska tillskrivas noll CO2e-utsläpp.

Mätbar värme som produceras på anläggningen på annat sätt än genom kraftvärme

För mätbar värme som produceras vid förbränning av bränslen inom anläggningen, utom värme som produceras genom kraftvärme, ska emissionsfaktorn för den berörda bränslemixen fastställas och de utsläpp som kan tillskrivas produktionsprocessen beräknas enligt följande:

EmHeat = EFmix × Qconsumed/η | (ekvation 44)

där

EmHeat är de värmerelaterade utsläppen från produktionsprocessen i t CO2,

EFmix är emissionsfaktorn för respektive bränslemix uttryckt i t CO2/TJ inklusive utsläpp från rökgasrening, i tillämpliga fall,

Qconsumed är den mängd mätbar värme som förbrukas i produktionsprocessen uttryckt som TJ,

η är värmeproduktionsprocessens effektivitet.

EFmix ska beräknas enligt följande:

EFmix = (Σ ADi × NCVi × EFi + EmFGC)/(Σ ADi × NCVi) | (ekvation 45)

där

ADi är de årliga aktivitetsdata (dvs. mängder som har förbrukats) för bränslena i som används för produktionen av mätbar värme uttryckta i ton eller Nm3,

NCVi är de effektiva värmevärdena för bränslena i uttryckta i TJ/t eller TJ/Nm3,

EFi är emissionsfaktorerna för bränslena i uttryckta i t CO2/TJ,

EmFGC är processutsläppen från rökgasrening uttryckta i t CO2.

Mätbar värme som produceras på anläggningen genom kraftvärme

När mätbar värme och el produceras genom kraftvärme ska de relevanta utsläpp som tillskrivs mätbar värme och el fastställas i enlighet med denna punkt. Reglerna för el ska i förekommande fall även gälla för produktion av mekanisk energi.

Utsläppen från en kraftvärmeenhet ska fastställas enligt följande:

Em CHP iAD i × NCV i × EF i + Em FCG | (ekvation 46)

där

EmCHP är utsläppen från kraftvärmeenheten under rapporteringsperioden uttryckt i t CO2,

ADi är de årliga aktivitetsdata (dvs. mängder som har förbrukats) för bränslena i som används för kraftvärmeenheten uttryckta i ton eller Nm3,

NCVi är de effektiva värmevärdena för bränslena i uttryckta i TJ/t eller TJ/Nm3,

EFi är emissionsfaktorerna för bränslena i uttryckta i t CO2/TJ,

EmFGC är processutsläppen från rökgasrening uttryckta i t CO2.

Energitillförseln till kraftvärmeenheten ska beräknas i enlighet med ekvation 33. De respektive genomsnittliga verkningsgraderna under rapporteringsperioden för värmeproduktion och elproduktion (eller mekanisk energi, i tillämpliga fall) ska beräknas enligt följande:

η heat Q net E In | (ekvation 47)

η el E El E In | (ekvation 48)

där

ηheat är den genomsnittliga effektiviteten i värmeproduktionen under rapporteringsperioden (dimensionslös),

Qnet är nettomängden värme som kraftvärmeenheten har producerat under rapporteringsperioden uttryckt i TJ, fastställd i enlighet med punkt C.1.2,

EIn är insatsenergin från bränslen uttryckt i TJ,

ηel är den genomsnittliga effektiviteten i elproduktionen under rapporteringsperioden (dimensionslös),

Eel är nettoproduktionen av el i kraftvärmeenheten under rapporteringsperioden uttryckt i TJ.

När det inte är tekniskt möjligt att fastställa effektiviteterna ηheat och ηel eller om detta skulle medföra orimliga kostnader, ska värden baserade på teknisk dokumentation (konstruktionsvärden) för anläggningen användas. Om inga sådana värden finns tillgängliga ska de konservativa standardvärdena ηheat = 0,55 och ηel = 0,25 användas.

Tillskrivningsfaktorerna för värme och el från kraftvärmeproduktion ska beräknas enligt följande:

F CHP,heat η heat η ref,heat η heat η ref,heat+ η el η ref,el | (ekvation 49)

F CHP,el η el η ref,el η heat η ref,heat+ η el η ref,el | (ekvation 50)

där

FCHP,Heat är tillskrivningsfaktorn för värme (dimensionslös),

FCHP, El är tillskrivningsfaktorn för el (eller mekanisk energi, i förekommande fall) (dimensionslös),

ηref, heat är referenseffektiviteten för värmeproduktion i en fristående panna (dimensionslös),

ηref,el är referenseffektiviteten för elproduktion utan kraftvärme (dimensionslös).

Lämpliga bränslespecifika referensvärden för effektivitet anges i punkt G i bilaga II.

Den särskilda emissionsfaktorn för kraftvärmerelaterad mätbar värme som ska användas för att tillskriva utsläpp till produktionsprocesser ska beräknas som

EFCHP,Heat = EmCHP × FCHP,Heat/Qnet | (ekvation 51)

där

EFCHP, heat är emissionsfaktorn för produktion av mätbar värme i kraftvärmeenheten uttryckt som t CO2/TJ,

Qnet är den nettovärme som produceras av kraftvärmeenheten uttryckt i TJ.

De utsläpp från värme som produceras genom kraftvärme som kan tillskrivas produktionsprocessen ska beräknas enligt följande:

EmHeat = EFCHP, heat × Qconsumed

där

Qconsumed är den mängd mätbar värme som förbrukas i produktionsprocessen uttryckt som TJ.

Den särskilda emissionsfaktorn för den kraftvärmerelaterade el som ska användas för att tillskriva indirekta utsläpp till produktionsprocesser ska beräknas som

EFCHP,El = EmCHP × FCHP,El/EEl,prod | (ekvation 52)

där

EEl,prod är den el som produceras av kraftvärmeenheten.

Om en restgas ingår i den bränslemix som används, och om emissionsfaktorn för restgasen är högre än den standardiserade emissionsfaktor för naturgas som anges i tabell 1 i punkt G i bilaga II, används den standardiserade emissionsfaktorn för att beräkna EFmix i stället för restgasernas emissionsfaktor.

Mätbar värme som produceras utanför anläggningen

Om en produktionsprocess förbrukar mätbar värme som produceras utanför anläggningen ska de värmerelaterade utsläppen inkluderas, oavsett om värmen härrör från produktionsprocessen för en vara som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2023/956 eller inte. I ett sådant fall ska de värmerelaterade utsläppen fastställas med en av följande metoder:

1 Om den anläggning som producerar värmen utför utsläppsövervakning i enlighet med denna förordning och kontrollerar utsläppskällorna och de exporterade mängderna mätbar värme i enlighet med delegerade förordning (EU) 2025/2551 ska emissionsfaktorn för mätbar värme fastställas med hjälp av de relevanta ekvationer som anges i de föregående punkterna, på grundval av utsläppsdata som tillhandahålls av verksamhetsutövaren vid den anläggning som producerar den mätbara värmen.

2 Om metoden enligt punkt 1 inte är tillgänglig ska ett standardiserat värde användas, baserat på standardiserade emissionsfaktorn för det bränsle som oftast används i landets industrisektor, där pannverkningsgraden antas vara 90 %.

Ytterligare regler för tillskrivning av utsläpp från mätbar värme

När förluster av mätbar värme bestäms separat från de mängder som används i produktionsprocesserna, ska utsläpp relaterade till dessa värmeförluster läggas till proportionellt till utsläppen från alla produktionsprocesser där mätbar värme som produceras i anläggningen används, för att säkerställa att 100 % av den mängd mätbar nettovärme som produceras inom anläggningen eller importeras eller exporteras av anläggningen, samt de kvantiteter som överförs mellan produktionsprocesserna, tillskrivs produktionsprocesserna utan att utelämnas eller räknas dubbelt.

A.2.3 Restgaser

Om restgaser från en annan produktionsprocess förbrukas i produktionsprocessen för varan tillskrivs utsläppen enligt ekvation 53.

WG corr,imp V WG·NCV WG·EF NG | (ekvation 53)

där

VWG är volymen av den importerade restgasen,

NCVWG är det effektiva värmevärdet för den importerade restgasen,

EFNG är den standardiserade emissionsfaktorn för naturgas enligt punkt G i bilaga II.

Om restgaser från produktionsprocessen för varan förbrukas i en annan produktionsprocess tillskrivs utsläppen enligt ekvation 54, om verksamhetsutövaren vid anläggningen kan tillhandahålla tillräckliga bevis för verifiering.

WG corr,exp V WG,exp × NCV WG × EF NG × Corr η | (ekvation 54)

där

VWG,exported är den mängd restgas som exporteras från produktionsprocessen,

NCVWG är restgasens effektiva värmevärde,

EFNG är den standardiserade emissionsfaktorn för naturgas enligt punkt G i bilaga II.

Corrη är den faktor som tar hänsyn till skillnaden i effektivitet mellan användningen av restgaser och användningen av referensbränslet naturgas. Standardvärdet är Corrη = 0,667.

A.3 Beräkningsmetoder

Vid tillskrivning av anläggningens utsläpp till varor ska utsläpp, insatsvaror och utgående produkter tillskrivas produktionsprocesser som definieras i enlighet med punkt A.4 med hjälp av ekvation 55 för direkta utsläpp och ekvation 56 för indirekta utsläpp, med användning av totala siffror för hela rapporteringsperioden för de parametrar som anges i ekvationen. De tillskrivna direkta och indirekta utsläppen ska sedan omvandlas till specifika inbäddade direkta och indirekta utsläpp från de varor som framställs med produktionsprocessen med hjälp av ekvationerna 57 och 58.

AttrEm Dir DirEm *+ Em H,imp – Em H,exp + WG corr,imp – WG corr,exp – Em el,prod | (ekvation 55)

Om AttrEmDir beräknas ha ett negativt värde ska det sättas ska det sättas till noll.

AttrEm indir Em el,cons | (ekvation 56)

SEE g,Dir AttrEm g,Dir AL g | (ekvation 57)

SEE g,Indir AttrEm g,Indir AL g | (ekvation 58)

där

är de utsläpp som direkt kan tillskrivas produktionsprocessen, fastställda för rapporteringsperioden med tillämpning av reglerna i punkt B i bilaga II och punkt A i denna bilaga och enligt följande regler:

Mätbar värme: När bränslen förbrukas för produktion av mätbar värme som förbrukas utanför den berörda produktionsprocessen eller som används i mer än en produktionsprocess (vilket inbegriper situationer med import från och export till andra anläggningar), räknas utsläppen från dessa bränslen inte in i de utsläpp som direkt kan tillskrivas produktionsprocessen, utan läggs till under parametern EmH, import för att undvika dubbelräkning.

Restgaser: Utsläpp som orsakas av restgaser som produceras och förbrukas fullt ut inom samma produktionsprocess ingår i DirEm*.

Utsläpp från förbränning av restgaser som exporteras från produktionsprocessen ingår helt i DirEm* oavsett var de förbrukas. För export av restgaser ska dock termen WGcorr,export beräknas.

Utsläpp från förbränning av restgaser som importeras från andra produktionsprocesser beaktas inte i DirEm*. I stället ska termen WGcorr,import beräknas.

är de utsläpp som motsvarar den mängd mätbar värme som importeras till från produktionsprocessen, fastställd för rapporteringsperioden med tillämpning av reglerna i punkt A.2 i denna bilaga, och enligt följande regler:

Utsläpp relaterade till mätbar värme som importeras till produktionsprocessen omfattar import från andra anläggningar, andra produktionsprocesser inom samma anläggning samt värme från en teknisk enhet (t.ex. ett centralt kraftverk vid anläggningen eller ett mer komplext ångnät med flera värmeproducerande enheter) som levererar värme till mer än en produktionsprocess.

Utsläpp från mätbar värme ska beräknas med hjälp av följande formel:

Em H,imp Q imp × EF heat | (ekvation 52)

där

EFheat är emissionsfaktorn för produktion av mätbar värme fastställd i enlighet med punkt A.2 i denna bilaga, uttryckt i t CO2/TJ,

Qimp är den nettovärme som importeras till och förbrukas i produktionsprocessen uttryckt i TJ,

är de utsläpp som motsvarar den mängd mätbar värme som exporteras från produktionsprocessen, fastställd för rapporteringsperioden med tillämpning av reglerna i avsnitt A.2 i denna bilaga. För den exporterade värmen ska antingen utsläppen från den faktiskt kända bränslemixen i enlighet med avsnitt A.2 i denna bilaga användas, eller – om den faktiska bränslemixen är okänd – den standardiserade emissionsfaktorn för det bränsle som oftast används i landet och industrisektorn, där pannverkningsgraden antas vara 90 %.

Värme som återvinns från eldrivna processer och från produktion av salpetersyra ska inte räknas,

B. BERÄKNING AV SPECIFIKA INBÄDDADE UTSLÄPP FRÅN KOMPLEXA VAROR

I enlighet med bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 ska de specifika inbäddade utsläppen SEEg från komplexa varor g beräknas enligt följande:

SEE g AttrEm g + EE InpMat AL g | (ekvation 59)

EE InpMat n i 1M i × SEE i | (ekvation 60)

där

SEEg är de specifika inbäddade direkta eller indirekta utsläppen från (komplexa) varor g uttryckta i t CO2e per funktionell enhet,

AttrEmg är de direkta eller indirekta utsläpp som tillskrivs den produktionsprocess som ger upphov till varorna g, fastställda i enlighet med punkt A.3 i denna bilaga för rapporteringsperioden, uttryckta i t CO2e,

ALg är aktivitetsnivån för den produktionsprocess som ger upphov till varorna g för rapporteringsperioden, fastställd i enlighet med punkt F i bilaga II, uttryck i funktionella enheter,

EEInpMat är de inbäddade direkta eller indirekta utsläppen från alla prekursorer som förbrukas under rapporteringsperioden, uttryckta i t CO2e,

Mi är massan av prekursorn i som används i produktionsprocessen och som ger upphov till g under rapporteringsperioden, uttryckt i funktionella enheter av prekursor i,

SEEi är de specifika inbäddade direkta eller indirekta utsläppen för prekursorn i uttryckta i t CO2e per funktionell enhet av prekursor i.

I denna beräkning beaktas endast prekursorer som inte omfattas av samma produktionsprocess som varorna g. Om samma prekursor erhålls från olika produktionsprocesser ska prekursorn från varje anläggning behandlas separat.

Om en prekursor i har sitt ursprung i unionen eller i något av de länder eller territorier som är undantagna enligt punkt 1 i bilaga III till förordning (EU) 2023/956 ska de specifika inbäddade direkta eller indirekta utsläppen för den prekursorn räknas som noll.

Om en prekursor i själv har prekursorer beaktas dessa prekursorer först med hjälp av samma beräkningsmetod för att beräkna de inbäddade utsläppen för prekursorn i innan de används för att beräkna de inbäddade utsläppen från varorna g. Denna metod används rekursivt för alla prekursorer som är komplexa varor.

Parametern Mi avser den totala massan av prekursorn som krävs för att producera mängden ALg. Den omfattar också de mängder av prekursorn som inte hamnar i de komplexa varorna men som kan spiltas, skäras av, förbrännas, modifieras kemiskt osv. i produktionsprocessen och som lämnar processen som biprodukter, skrot, restprodukter, avfall eller utsläpp.

För att tillhandahålla uppgifter som kan användas oberoende av aktivitetsnivåer ska den specifika massförbrukningen mi för varje prekursor i fastställas och inkluderas i det meddelande som avses i bilaga IV:

m i M i AL g | (ekvation 61)

De specifika inbäddade utsläppen från komplexa varor g kan därför uttryckas som

SEE g ae g + n i 1 m i × SEE i | (ekvation 62)

där

aeg är de specifika direkta eller indirekta utsläpp som tillskrivs den produktionsprocess som ger upphov till varorna g, uttryckta i t CO2e per ton g, motsvarande specifika inbäddade utsläpp utan prekursorernas inbäddade utsläpp:

ae g AttrEm g AL g | (ekvation 63)

mi är den specifika massförbrukningen av prekursorn i som används i produktionsprocessen och som ger en funktionell enhet av varor g, uttryckt i funktionella enheter av prekursor i per funktionell enhet av varor g (dvs. dimensionslös),

SEEi är de specifika inbäddade direkta eller indirekta utsläppen för prekursorn i uttryckta i t CO2e per funktionell enhet av prekursor i.

För varor vars funktionella enheter är ton klinkerinnehåll och som handlas i olika sammansättningar ska verksamhetsutövaren beräkna de specifika inbäddade utsläppen för varor utifrån den mängd klinker varorna innehåller som ett genomsnitt för varje sammansättning, med tillämpning av ekvation 64.

SEEg(Cki) = SEEg × CKi | (ekvation 64)

där

SEEg(Cki) är de specifika inbäddade utsläppen för varorna med klinkerinnehåll Cki,

SEEg är de specifika inbäddade utsläppen beräknade med ekvation 59 eller 62,

CKi är varornas genomsnittliga klinkerinnehåll inom en sammansättning i ton klinker per ton vara.

För varor vars funktionella enheter är kilogram kvävehalt och som handlas i olika sammansättningar ska verksamhetsutövaren beräkna de specifika inbäddade utsläppen för varor utifrån den mängd kväve varorna innehåller som ett genomsnitt för varje sammansättning, med tillämpning av ekvation 65.

SEE g Ni SEE g × N i | (ekvation 65)

där

SEE g Ni är de specifika inbäddade utsläppen för varorna med kvävehalt Ni,

SEEg är de specifika inbäddade utsläppen beräknade med ekvation 59 eller 62,

Ni är varornas genomsnittliga kvävehalt inom en sammansättning i kilogram kväve per ton vara.

För varor vars funktionella enheter är den kompletterande enheten kg kvävehalt och som handlas i olika sammansättningar ska verksamhetsutövaren beräkna de specifika inbäddade utsläppen för varor utifrån den mängd kväve varorna innehåller som ett genomsnitt för varje sammansättning, med tillämpning av ekvation 66.

SEE g Ni SEE g × N i | (ekvation 66)

där

SEE g Ni är de specifika inbäddade utsläppen för varorna med kvävehalt Ni,

SEEg är de specifika inbäddade utsläppen beräknade med ekvation 59 eller 62,

Ni är varornas genomsnittliga kvävehalt inom en sammansättning i kg kväve per ton vara.

De olika sammansättningarna för klinkerinnehållet och kvävehalten får inte vara större än 10 %.

För varor vars funktionella enheter är kilogram klinkerinnehåll, ton kvävehalt eller den kompletterande enheten kg kvävehalt och som saluförs i skräddarsydda sammansättningar på beställarens begäran ska verksamhetsutövare vid en anläggning utfärda en deklaration om klinkerinnehåll eller kvävehalt för varje sändning och beräkna de specifika inbäddade utsläppen enligt de motsvarande ekvationerna 64, 65 eller 66, där Cki och Ni är sändningens specifika klinkerinnehåll eller kvävehalt.

C. HARMONISERADE REFERENSVÄRDEN FÖR EFFEKTIVITET VID SEPARAT PRODUKTION AV EL OCH VÄRME

I tabellerna nedan är de harmoniserade referensvärdena för effektivitet vid separat produktion av el och värme baserade på ett effektivt värmevärde och atmosfäriska standardförhållanden enligt ISO (15 °C omgivningstemperatur, 1,013 bar, 60 % relativ fuktighet).

Kategori | Typ av bränsle | Tillverkningsår

Före 2012 | 2012–2015 | Från och med 2016

Fasta bränslen | S1 | Stenkol inklusive antracit, bituminöst kol, subbituminöst kol, koks, lågtemperaturkoks, petroleumkoks | 44,2 | 44,2 | 44,2

S2 | Brunkol, brunkolsbriketter, skifferolja | 41,8 | 41,8 | 41,8

S3 | Torv, torvbriketter | 39,0 | 39,0 | 39,0

S4 | Torr biomassa, inklusive trä och annan fast biomassa, inklusive pellets och briketter av trä, torkad träflis, rent och torrt träavfall, nötskal, olivkärnor och andra kärnor | 33,0 | 33,0 | 37,0

S5 | Annan fast biomassa, inklusive allt trä som inte ingår i S4, och svart- och brunlut | 25,0 | 25,0 | 30,0

S6 | Kommunalt avfall och industriavfall (ej förnybart) och förnybart/biologiskt nedbrytbart avfall | 25,0 | 25,0 | 25,0

Vätskor | L7 | Tung eldningsolja, gasolja/dieselolja, andra oljeprodukter | 44,2 | 44,2 | 44,2

L8 | Flytande biobränslen inklusive biometanol, bioetanol, biobutanol, biodiesel och andra flytande biobränslen | 44,2 | 44,2 | 44,2

L9 | Flytande avfall inklusive biologiskt nedbrytbart och icke förnybart avfall (inklusive talg, fett och drav) | 25,0 | 25,0 | 29,0

Gasformiga | G10 | Naturgas, gasol, flytande naturgas och biometan | 52,5 | 52,5 | 53,0

G11 | Raffinaderigaser, vätgas och syntesgas | 44,2 | 44,2 | 44,2

G12 | Biogas från rötning, deponering och avloppsrening | 42,0 | 42,0 | 42,0

G13 | Koksugnsgas, masugnsgas, gruvgas och andra återvunna gaser (utom raffinaderigas) | 35,0 | 35,0 | 35,0

Övrigt | O14 | Spillvärme (inklusive avgaser från högtemperaturprocesser, produkter från exoterma kemiska reaktioner) | 30,0

Kategori | Typ av bränsle | Tillverkningsår

Före 2016 | Från och med 2016

Varmvatten | Ånga | Direkt användning av avgasvärme | Varmvatten | Ånga | Direkt användning av avgasvärme

Fasta bränslen | S1 | Stenkol inklusive antracit, bituminöst kol, subbituminöst kol, koks, lågtemperaturkoks, petroleumkoks | 88 | 83 | 80 | 88 | 83 | 80

S2 | Brunkol, brunkolsbriketter, skifferolja | 86 | 81 | 78 | 86 | 81 | 78

S3 | Torv, torvbriketter | 86 | 81 | 78 | 86 | 81 | 78

S4 | Torr biomassa, inklusive trä och annan fast biomassa, inklusive pellets och briketter av trä, torkad träflis, rent och torrt träavfall, nötskal, olivkärnor och andra kärnor | 86 | 81 | 78 | 86 | 81 | 78

S5 | Annan fast biomassa, inklusive allt trä som inte ingår i S4, och svart- och brunlut | 80 | 75 | 72 | 80 | 75 | 72

S6 | Kommunalt avfall och industriavfall (ej förnybart) och förnybart/biologiskt nedbrytbart avfall | 80 | 75 | 72 | 80 | 75 | 72

Vätskor | L7 | Tung eldningsolja, gasolja/dieselolja, andra oljeprodukter | 89 | 84 | 81 | 85 | 80 | 77

L8 | Flytande biobränslen inklusive biometanol, bioetanol, biobutanol, biodiesel och andra flytande biobränslen | 89 | 84 | 81 | 85 | 80 | 77

L9 | Flytande avfall inklusive biologiskt nedbrytbart och icke förnybart avfall (inklusive talg, fett och drav) | 80 | 75 | 72 | 75 | 70 | 67

Gasformiga | G10 | Naturgas, gasol, flytande naturgas och biometan | 90 | 85 | 82 | 92 | 87 | 84

G11 | Raffinaderigaser, vätgas och syntesgas | 89 | 84 | 81 | 90 | 85 | 82

G12 | Biogas från rötning, deponering och avloppsrening | 70 | 65 | 62 | 80 | 75 | 72

G13 | Koksugnsgas, masugnsgas, gruvgas och andra återvunna gaser (utom raffinaderigas) | 80 | 75 | 72 | 80 | 75 | 72

Övrigt | O14 | Spillvärme (inklusive avgaser från högtemperaturprocesser, produkter från exoterma kemiska reaktioner) | — | — | — | 92 | 87 | —

1 Om ångproducerande anläggningar inte tar hänsyn till kondensatåterföringen i sina beräkningar av effektivitet vid värmeproduktion i kraftvärmeverk ska den effektivitet för ånga som visas i tabellen ovan ökas med 5 procentenheter.

2 Värdena för direkt användning av avgasvärme ska användas om temperaturen är minst 250 °C.

BILAGA IV

1. UTKAST TILL VERKSAMHETSUTÖVARENS UTSLÄPPSRAPPORT

1.1 Mall som innehåller de minimiuppgifter som ska ingå i verksamhetsutövarens utsläppsrapport jämfört med den sammanfattande utsläppsrapporten

1. Identifiering av verksamhetsutövaren och anläggningen: a) Verksamhetsutövarens namn. b) Verksamhetsutövarens organisationsnummer eller verksamhetsnummer. c) Fullständig adress på engelska. d) Den anläggning som kontrolleras, identifierad med följande uppgifter: Anläggningens namn. Anläggningens unika identifierare i CBAM-registret. Den tillämpliga FN-koden för handels- och transportplatser (UN/LOCODE) för platsen. Fullständig adress transkriberad till engelska. Geografiska koordinater för anläggningens huvudsakliga utsläppskälla.

2. Sammanfattning av anläggningens övervakningsplan som innehåller åtminstone följande information: a) En förteckning över alla produktionsprocesser och produktionsvägar för CBAM-varor som utförs på anläggningen. b) En förteckning över produktionsprocesser för andra varor än CBAM-varor som utförs på anläggningen. c) En förteckning över de fem viktigaste (utifrån vikt) producerade varorna per produktionsprocess, angivna med KN-nummer. d) En förteckning över de fem viktigaste (utifrån levererat energiinnehåll) bränslena som används på anläggningen. e) En förteckning över de fem viktigaste (utifrån utsläpp) material som används på anläggningen och som leder till processutsläpp. f) Om kontinuerlig utsläppsmätning används på anläggningen: de relevanta växthusgaserna och de fem största utsläppskällorna som mätningen tillämpas på. g) Huruvida nollräknade bränslen används och hur verksamhetsutövaren visar att bränslet har nollklassificering. h) Huruvida mätbar värme importeras från eller exporteras till andra anläggningar och en identifiering av dessa anläggningar.

3. För indirekta utsläpp: huruvida el förbrukas från olika källor och i vilka mängder. Om källorna omfattar andra anläggningar: leverantörernas namn och ursprungsland.

4. För indirekta utsläpp, om el produceras inom anläggningen: huruvida el a) produceras genom kraftvärme, b) produceras genom separat produktion, c) produceras från fossila eller förnybara källor, d) exporteras från systemgränserna för en produktionsprocess.

5. Huruvida restgaser produceras och används på anläggningen eller importeras från eller exporteras till andra anläggningar och en identifiering av dessa anläggningar.

6. Huruvida koldioxidöverföring avses samt identitets- och kontaktuppgifter för en ansvarig person vid de mottagande anläggningar, den mottagande transportinfrastruktur eller de mottagande enheter som den överförs till.

7. De totala direkta utsläppen från anläggningen under rapporteringsperioden.

8. I tillämpliga fall, för nya anläggningar: tidsperiod (i månader) som används för övervakning av utsläpp.

9. Om en anläggning producerar varor som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2023/956, men inte i bilaga II till den förordningen: den totala mängd el som förbrukas på anläggningen.

10. Om en anläggning producerar varor som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2023/956, men inte i bilaga II till den förordningen: mängden el som förbrukas på anläggningen för produktionen av dessa varor.

11. Om en anläggning producerar varor som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2023/956, men inte i bilaga II till den förordningen: identifiering av de anläggningar som elen erhålls från.

12. I tillämpliga fall, om anläggningen förbrukar el från olika källor: mängden förbrukad el per källa, elens ursprungsland per källa, emissionsfaktorn per källa och den emissionsfaktor som beräknats för att fastställa inbäddade indirekta utsläpp i enlighet med artikel 9.

13. Alla varor som produceras på anläggningen och producerad kvantitet per produktionsprocess.

14. I förekommande fall, andra producerade varor än CBAM-varor per produktionsprocess samt producerad kvantitet.

15. För varje vara: a) De specifika direkta inbäddade utsläppen av varje vara, uttryckt i ton koldioxid per funktionell enhet. b) De specifika direkta inbäddade utsläppen för varje varas sammansättning, i tillämpliga fall. c) Information om datakvalitet och använda metoder, särskilt om de inbäddade utsläppen har fastställts fullständigt på grundval av övervakning, eller om något av de standardvärden som gjorts tillgängliga i enlighet med bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 har använts. d) Andelen inbäddade utsläpp för vilka standardvärden har använts. e) För varor som inte förtecknas i bilaga II till förordning (EU) 2023/956: Andelen indirekta utsläpp som fastställts på grundval av faktiska värden i enlighet med artikel 9 i denna förordning. Andelen indirekta utsläpp som fastställts på grundval av standardvärden i enlighet med artikel 9 i denna förordning. För andelen indirekta utsläpp som fastställts på grundval av faktiska värden, bekräftelse av att kriterierna för användning av faktiska värden i punkt 6 i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 är uppfyllda och bekräftelse av att de relaterade bevis som anges i punkt D.4.3 i bilaga II har lämnats in till kontrollören. De specifika indirekta utsläppen beräknade i enlighet med artikel 9 i denna förordning för varje producerad vara. f) För el som importeras till unionens tullområde: Bekräftelse, i tillämpliga fall, av att kriteriet för användning av faktiska värden i punkt 5 b i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 gällande en direkt anslutning mellan den anläggning som producerar el och unionens överföringssystem är uppfyllt, och en bekräftelse av att de relaterade bevis som anges i punkt D.2.4 i bilaga II har lämnats in till kontrollören. Bekräftelse av att kriteriet för användning av faktiska värden i punkt 5 c i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 är uppfyllt och en bekräftelse av att de relaterade bevis som anges i punkt D.2.4 i bilaga II har lämnats in till kontrollören. Uppgift om att relevanta deklarantspecifika tillägg med de uppgifter som anges i punkt 1.1.1 i denna bilaga har skickats till kontrollören. Emissionsfaktorn för den importerade elen fastställd på grundval av faktiska utsläpp.

16. Anläggningens totala utsläpp, inklusive a) aktivitetsdata per produktionsprocess och beräkningsfaktorer för varje bränsle-/materialmängd som används, b) utsläpp från varje utsläppskälla som övervakas med hjälp av en mätningsbaserad metod, c) utsläpp som fastställs med andra metoder, d) mängder koldioxid som mottagits från andra anläggningar eller exporterats till andra anläggningar, för geologisk lagring eller som insatsvara i produkter där koldioxiden är permanent kemiskt bundet. e) Information om uppgiftsluckor och uppskattningar som har använts.

17. En balans av importerad, producerad, förbrukad och exporterad mätbar värme, restgaser och el per produktionsprocess.

18. Mängden av varje typ av prekursor som produceras på och används av anläggningen, utom prekursorer som produceras i produktionsprocessen i enlighet med artikel 4.9.

19. Mängden av varje typ av prekursor som produceras på anläggningen och används i varje produktionsprocess, utom prekursorer som produceras i produktionsprocessen i enlighet med artikel 4.9.

20. Mängden av varje typ av prekursor som produceras utanför anläggningen och används av anläggningen.

21. Mängden av varje typ av prekursor som produceras utanför anläggningen och används i varje produktionsprocess.

22. Uppgifter om varje typ av prekursor som använts av anläggningen för vilka standardvärden har använts, utom prekursorer som produceras i produktionsprocessen i enlighet med artikel 4.9: a) KN-nummer. b) Varans namn. c) Ursprungsland, om känt och om prekursorn har producerats utanför anläggningen. d) Tillämpligt standardvärde.

23. Uppgifter om varje typ av prekursor som använts av anläggningen för vilka faktiska värden har använts, utom prekursorer som produceras i produktionsprocessen i enlighet med artikel 4.9: a) KN-nummer. b) Varans namn. c) Ursprungsland, om prekursorn har producerats utanför anläggningen. d) Rapporteringsperiod och uppgift om huruvida den har fastställts med hjälp av standardrapporteringsperioden eller den faktiska produktionstiden. e) Specifika inbäddade (direkta och, i tillämpliga fall, indirekta) utsläpp.

24. Om en anläggning som producerar komplexa varor från en annan anläggning erhåller prekursorer enligt ett visst KN-nummer som producerats under olika rapporteringsperioder, de specifika inbäddade utsläpp (direkta och, i tillämpliga fall, indirekta) som ska användas för den prekursorn i enlighet med artikel 14.1.

25. Om det i produktionsprocessen för en komplex vara har använts en prekursor enligt ett visst KN-nummer som erhållits från flera olika anläggningar: de specifika inbäddade (direkta och, i tillämpliga fall, indirekta) utsläpp som ska användas för den prekursorn samt uppgift om huruvida de har fastställts med hjälp av den standardmetod som anges i artikel 14.2 eller genom beräkning av de inbäddade utsläppen för den prekursor som erhållits från en specifik anläggning eller undergrupp av anläggningar i enlighet med artikel 14.3.

26. I tillämpliga fall, mängden el som använts i varje produktionsprocess.

27. Mängden prekursorer som produceras på anläggningen och används i varje produktionsprocess, utom prekursorer som produceras i produktionsprocessen i enlighet med artikel 4.

28. Information om den verksamhetsutövare och anläggning som prekursorn härrör från: Verksamhetsutövarens namn. Anläggningens namn. Anläggningens unika identifierare i CBAM-registret, om tillämpligt. Tillämplig rapporteringsperiod.

29. Information om hur de tillskrivna direkta och indirekta utsläppen från varje produktionsprocess beräknades,

30. Aktivitetsnivå och tillskrivna utsläpp för varje produktionsprocess,

31. En förteckning över alla relevanta varor som produceras mätt i funktionell enhet för varje KN-nummer, inbegripet prekursorer som inte omfattas av andra produktionsprocesser än de komplexa varorna i enlighet med artikel 4.

32. Information om emissionsfaktorn för el om faktiska värden används, i förekommande fall.

33. Information om emissionsfaktorn för el i energiköpsavtalet, i förekommande fall.

34. Mängden varor per produktionsväg, enligt följande: a) Kvantiteterna av varje vara, mätt i funktionell enhet för varje KN-nummer. b) Om den funktionella enheten enligt artikel 4 skiljer sig från ton varor per KN-nummer: kvantiteterna av varor uttryckta som funktionella enheter som producerats under rapporteringsperioden per produktionsprocess.

35. Värdena för de sektorsspecifika parametrar som krävs för varje vara i enlighet med punkt 2 i denna bilaga.

1.1.1 Deklarantspecifikt tillägg till verksamhetsutövarens utsläppsrapport för el som importeras till unionens tullområde

Tillägget till verksamhetsutövarens utsläppsrapport som upprättas för varje godkänd CBAM-deklarant i enlighet med artikel 8.4 ska innehålla följande:

1 Eori-numret för den godkända CBAM-deklarant som det deklarantspecifika tillägget avser.

2 Uppgift om att de kriterier för användning av faktiska värden som anges i punkt 5 första stycket a och d i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 samt, i förekommande fall, i punkt 5 första stycket b i bilaga IV till den förordningen gällande avsaknaden av fysisk överbelastning i nätet är uppfyllda, och en bekräftelse av att de relaterade bevis som anges i punkt D.2.4 i bilaga II har lämnats in till kontrollören.

3 Den mängd el som importeras av den godkända CBAM-deklaranten från den berörda anläggningen för vilken kriterierna i punkt 5 i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 är uppfyllda.

1.2 Verksamhetsutövarens sammanfattande utsläppsrapport

Följande uppgifter i verksamhetsutövarens utsläppsrapport ska även finnas med i verksamhetsutövarens sammanfattande utsläppsrapport:

1 Identifiering av verksamhetsutövaren och anläggningen:

2 Den anläggning som kontrolleras, identifierad med följande uppgifter:

3 En förteckning över alla produktionsprocesser och produktionsvägar för CBAM-varor som utförs på anläggningen med angivelse av varor per produktionsprocess.

4 För varje vara:

5 Anläggningens totala direkta utsläpp under rapporteringsperioden och totala direkta utsläpp per produktionsprocess.

6 Om anläggningen producerar varor som inte förtecknas i bilaga II till förordning (EU) 2023/956: anläggningens indirekta utsläpp under rapporteringsperioden.

7 Huruvida mätbar värme importeras från eller exporteras till andra anläggningar.

8 Huruvida nollräknade bränslen används och hur verksamhetsutövaren visar att bränslet har nollklassificering.

9 Huruvida restgaser produceras och används på anläggningen eller importeras från eller exporteras till andra anläggningar.

10 Huruvida koldioxidavskiljning används och en identifiering av den anläggning eller transportinfrastruktur till vilken överföringen sker.

11 För indirekta utsläpp, om el produceras inom anläggningen: huruvida el

12 Uppgifter om alla använda prekursorer för vilka standardvärden har använts, utom prekursorer som produceras i produktionsprocessen i enlighet med artikel 4.9:

13 Uppgifter om alla använda prekursorer för vilka faktiska värden har använts, utom prekursorer som produceras i produktionsprocessen i enlighet med artikel 4.9:

14 Om en anläggning som producerar komplexa varor från en annan anläggning erhåller prekursorer enligt ett visst KN-nummer som producerats under olika rapporteringsperioder, de specifika inbäddade utsläpp (direkta och, i tillämpliga fall, indirekta) som ska användas för den prekursorn i enlighet med artikel 14.1.

15 Om det i produktionsprocessen för en komplex vara har använts en typ av prekursor som erhållits från flera olika anläggningar: de specifika inbäddade (direkta och, i tillämpliga fall, indirekta) utsläpp som ska användas för den prekursorn samt uppgift om huruvida de har fastställts med hjälp av den standardmetod som anges i artikel 14 eller genom beräkning av de inbäddade utsläppen för den prekursor som erhållits från en specifik anläggning eller undergrupp av anläggningar i enlighet med den artikeln.

16 Information om den verksamhetsutövare och anläggning som prekursorn härrör från: Verksamhetsutövarens namn. Anläggningens namn. Anläggningens unika identifierare i CBAM-registret, om tillämpligt. Tillämplig rapporteringsperiod.

2. SEKTORSSPECIFIKA PARAMETRAR SOM SKA INGÅ I UTSLÄPPSRAPPORTEN

Aggregerad varukategori | Rapporteringskrav

Brända leror | Ej tillämpligt

Cementklinker | Ej tillämpligt

Cement | Massförhållande mellan ton förbrukad cementklinker per producerat ton cement (förhållandet klinker och cement uttryckt i procent)

Aluminatcement | Ej tillämpligt

Väte | Ej tillämpligt

Urea (urinämnen) | Renhet (viktprocent ingående urea, % ingående N) Innehåll av kväve

Salpetersyra | Koncentration (viktprocent) Innehåll av kväve

Ammoniak | Koncentration, om lösningen är vattenhaltig Innehåll av kväve

Blandade gödselmedel | Information som ändå krävs enligt förordning (EU) 2019/1009: Innehåll av kväve som ammonium (N4+) Innehåll av kväve som nitrat (NO3–) Innehåll av kväve som urea Innehåll av kväve i andra (organiska) former Totalt innehåll av kväve

Sintrad järnmalm | Ej tillämpligt

Tackjärn | Det huvudsakliga reduktionsmedel som används Viktprocent av mangan, krom och nickel, totalt av andra legeringsämnen

FeMn ferromangan | Viktprocent mangan och kol

FeCr – ferrokrom | Viktprocent krom och kol

FeNi – ferronickel | Viktprocent nickel och kol

DRI (direktreducerat järn) | Det huvudsakliga reduktionsmedel som används Viktprocent av mangan, krom och nickel, totalt av andra legeringsämnen

Råstål | Det huvudsakliga reduktionsmedlet för prekursorn, om detta är känt Viktprocent av mangan, krom och nickel, totalt av andra legeringsämnen Ton skrot som används för att tillverka 1 ton råstål % av skrot som är skrot före konsumentledet

Järn- eller stålprodukter | Det huvudsakliga reduktionsmedel som används vid framställning av prekursorer, om detta är känt Viktprocent av mangan, krom och nickel, totalt av andra legeringsämnen Ton skrot som används för att tillverka 1 ton av produkten % av skrot som är skrot före konsumentledet

Aluminium i obearbetad form | Ton skrot som används för att tillverka 1 ton av produkten % av skrot som är skrot före konsumentledet Om det totala innehållet av andra ämnen än aluminium överstiger 1 %, den totala procentandelen av sådana ämnen

Aluminiumprodukter | Ton skrot som används för att tillverka 1 ton av produkten % av skrot som är skrot före konsumentledet Om det totala innehållet av andra ämnen än aluminium överstiger 1 %, den totala procentandelen av sådana ämnen

BILAGA V

Vid tillämpning av punkt 7 i bilaga IV till förordning (EU) 2023/956 får alternativa regionspecifika anpassningar av standardvärdena användas för en vara som importeras under ett visst år, om den godkända CBAM-deklaranten senast den 30 juni det året visar för kommissionen, på grundval av dataset från tillförlitliga alternativa officiella källor, inbegripet nationell statistik, som omfattar ett kalenderår, att de alternativa regionspecifika anpassningarna av standardvärdena är lägre än de standardvärden som anges i enlighet med bilaga IV till förordning (EU) 2023/956.

Om kommissionen anser att de alternativa officiella källor som tillhandahållits är tillförlitliga ska den, om möjligt senast den 30 juni det följande året, ändra de relevanta standardvärden som anges i enlighet med bilaga IV till förordning (EU) 2023/956. De ändrade standardvärdena ska tillämpas på varor som importeras under det år då dataseten från alternativa officiella källor tillhandahölls.

Om en godkänd CBAM-deklarant tillhandahåller dataset från alternativa officiella källor efter den 30 juni det år en vara importeras, och om kommissionen anser att de är tillförlitliga, ska den, om möjligt senast den 30 juni andra året efter det år då dataseten från alternativa officiella källor tillhandahölls, ändra de relevanta standardvärden som anges i enlighet med bilaga IV till förordning (EU) 2023/956. De ändrade standardvärdena ska tillämpas på varor som importeras under året efter det år då dataseten från alternativa officiella källor tillhandahölls. Om kommissionen ändrar de relevanta standardvärdena året efter det år då dataseten från alternativa officiella källor tillhandahölls och inom tidsfristen för inlämning av CBAM-deklarationer i enlighet med artikel 6 i förordning (EU) 2023/956 ska de ändrade standardvärdena tillämpas på varor som importeras under det år då dataseten från alternativa officiella källor tillhandahölls.

Europeiska unionens officiella tidning

II Icke-lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR