Förslag till avgörande av generaladvokat Georgios Cosmas föredraget den 8 juni 1995

1 Originalspråk: grekiska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 804/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (EGT nr L 148, s. 13).

3 Rådets förordning (EEG) nr 856/84 av den 31 mars 1984 om ändring av förordning (EEG) nr 804/68 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (EGT nr L 90, s. 10).

4 Jämför artikel 1.1 i rådets förordning (EEG) nr 816/92 av den 31 mars 1992 om ändring av förordning (EEG) nr 804/68 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (EGT nr L 86, s. 83). Beträffande systemet med tilläggsavgifter gällde därför artikel 5c i förordning nr 804/68 i sin ändrade och med tillägg försedda version fram till den 31 mars 1993. Genom artikel 1.3 i rådets förordning (EEG) nr 2071/92 av den 30 juni 1992 (EGT nr L 215, s. 64), som trädde i kraft den 1 april 1994, ersattes artikel 5c i förordning nr 804/68 med en bestämmelse i vilken det endast heter att prissystemet i förordning nr 804/68 fastställs utan att detta påverkar tillämpningen av tilläggsavgiften. Sistnämnda system regleras sedan den 1 april 1993 ăcnom rådets förordning (EEG) nr 3950/92 av den 28 dcembcr 1992 (EGT nr L 405, s. 1) för sju tolvmånadcrspe-rioder.

5 Den ursprungliga regleringen av förutsättningarna för när avgiften skall övervältras pä producenterna frän uppköparna i artikel 5c. 1 i förordning nr 804/68 har sedermera ändrats pi flera väsentliga punkter; jämför särskilt arakel 1.1 i rådets förordning (EEG) nr 773/87 av den 16 mars 1987 (EGT nr L 78, s. 1) och artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 744/88 av den 21 mars 1988 (EGT nr L 78, s. 1).

6 Kommissionens förordning (EEG) nr 1371/84 av den 16 maj 1984 om tillämpningsföreskrifter för den avgift som avses i artikel 5c i rådets förordning (EEG) nr 804/68 (EGT nr L 132, s. 11). Denna bestämmelse avsåg avgiftssystemets första tillämpningsperiod. Motsvarande regler utfärdades sedermera för senare perioder.

7 Rådets förordning (EEG) nr 857/84 av den 31 mars 1984 om allmänna tillämpningsföreskrifter för den avgift som avses i artikel 5c i förordning (EEG) nr 804/68 inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (EGT nr L 90, s. 13). Denna förordning har med verkan från och med den 1 april 1993 upphävts genom artiklarna 12 och 13 i den i fotnot 3 citerade förordningen nr 3950/92.

8 Efter flera höjningar uppgick dessa procentsatser slutligen till 115 procent på riktpriset för mjölk (jämför artikel 1.1 i rådets förordning (EEG) nr 3880/89 av den 11 december 1989 (EGT nr L 378, s. 3).

9 Rådets förordning (EEG) nr 590/85 iv den 26 februari 1985 om ändring av förordning (EEG) nr 857/84 om allmänna tillämpningsföreskrifter för den avgift som avses i artikel 5c i förordning (EEG) nr 804/68 inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (EGT nr L 68, s. 1).

10 Jämför artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 2998/87 av den 5 oktober 1987 (EGT nr L 285, s. 1) genom vilken ett stycke la infördes i artikel 5c i förordning nr 804/68.

11 Denna bokstav infördes genom artikel 1.1 i rådets förordning (EEG) nr 1899/87 av den 2 juni 1987 (EGT nr L 182, s. 39).

12 S. I. (Statutory Instrument) nr 416 frän 1985.

13 Det har därför ingen betydelse att den plan som Michael och Patrick McCarthy hade förpliktat sig att genomföra — sasom framgår av en av klagandena under den muntliga förhandlingen vid den nationella domstolen ingiven tabell — trädde i kraft den 12 mars 1984.

14 Enligt vad som framgår av beslutet att begära förhandsavgörande tilldelades samtliga klagande i målet vid den nationella domstolen referenskvantiteter vid ikraftträdandet av systemet, med undantag för Thomas Julian. Det framgår cmellertid av den i fotnot 12 omnämnda tabellen att James O'Regan heller inte tilldcla'des någon referenskvantitct, eftersom han inte hade producerat någon mjölk är 1983.

15 Den i fotnoterna 12 och 13 nämnda tabellen innehåller i detta avseende följande uppgifter (det första talet efter producentens namn visar produktionsnivån uttryckt i liter efter genomförandet av planen, det andra talet visar den referenskvantitct som denne tilldelades vid ikraftträdandet av nlläggsavgiftssystemct): Fintan Duff (145802 —47179), Liam Finlay (188663 — 78284), Thomas Julian (299560 — 0), James Lyons (288780 — 212834), Catherine Moloney (117180 —27886), Michael och Patrick McCarthy (161150 —39033), James O'Regan (57553 —0) och Patrick O'Donovan (150930 — 2814).

16 Beträffande denna tolkningsprincip, jämför bland andra dom av den 27 januari 1994, Herbrink (C-98/91, Rec. s. I-223, punkt 9), dom av den 19 maj 1993, Twijnstra (C-81/91, Ree. s. I-2455, punkt 24) och dom av den 21 mars 1991, Rauh (C-314/89, Rec. s. I-1647, punkt 17).

17 196/88, 197/88 och 198/88, Ree. s. 2309.

18 I dom av den 12 juli 1990, Spronk (C-16/89, Rec. s. I-3185, punkt 12) har domstolen fastslagit att medlemsstaterna har samma rätt till skönsmässig bedömning i den situation som avses i artikel 3.1 andra strecksatsen, det vill säga när utvecklingsplanen har genomförts efter den 1 januari 1981.

19 Det är betecknande att generaladvokaten W. Van Gerven i sitt förslag till avgörande i de ovan nämnda målen Cornée m. fl. åberopade det tredje övervägandet till förordning nr 857/84 till stöd för uppfattningen att medlemsstaterna har tillagts ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning (jämför särskilt punkt 15 i förslaget till avgörande). Det framgår dessutom direkt av domen i milen Cornée m. fl. i dessnelhet (jämför särskilt punkt 12) att domstolens uppfattning att den omtvistade bestämmelsen endast ger utrymme for en möjlighet har formulerats i full vetskap om bestämmelsens särskilda syfte.

20 Den statiska naturen hos denna princip har ofta framhållits i domar från domstolen enligt vilken hänsynen till rättssäkcrhetsprincipen och principen om skyddet av individen kräver att de nationella rättsreglerna inom de områden som omfattas av gemenskapsrätten är formulerade på ett så entydigt sätt att de berörda personerna erhåller en tillräckligt klar och tydlig kännedom om sina rättigheter och skyldigheter (jämför till exempel dom av den 9 februari 1994, kommissionen mot Italien, C-119/92, Rec. s. I-393, punkt 17).

21 Jämför dom av den 10 januari 1992, Kühn (C-177/90, Rec. s. I-35, punkt 14).

22 Rådets direktiv 72/159/EEG av den 17 april 1972 om modernisering av jordbruksföretag (EGT nr L 96, s. 1). Detta direktiv upphävdes genom artikel 33.2 i rådets förordning (EEG) nr 797/85 av den 12 mars 1985 om förbättring av lantbruksstrukturernas effektivitet (EGT nr L 93, s. 1). Jämför även rådets förordning (EEG) nr 2328/91 av den 15 juli 1991 som har samma rubrik (EGT nr L 218, s 1).

23 Direktivet genomfördes i nationell rätt i Irland genom Farm Modernisation Scheme av den 1 februari 1974.

24 Jämför dom av den 3 juni 1981, Cattaneo Adorno mot kommissionen (107/80, Rec. s. 1469, punkterna 18 och 19).

25 Enligt punkt 1.1 i revisionsrättens särskilda rapport nr 2/87 om kvot-och tilläggsavgiftssystcmct i mjölksektorn (EGT nr C 266, 1987, s. 1) blev gemenskapen självförsörjande till 100 procent är 1974. Från år 1973 ull år 1981 steg mjölkleveranserna årligen med 2,5 procent. Under samma period ökade den interna konsumuonen endast med 0,5 procent om året.

26 Enligt fast rättspraxis (jämför dom av den 14 februari 1990, Dclacrc m. fl. mot kommissionen, C-350/88, Ree. s. I 395, punkt 37, dom av den 12 maj 1989, Continentale Produkten-Gesellschaft Erhardt-Renken, 246/87, Rec. s. 1151, punkt 17, dom av den 11 mars 1987, Van den Bergh en Jürgens och Van Dijk Food Products mot kommissionen, 265/85, Rec. s. 1155, punkt 44 if. och dom av den 1 februari 1978, Lührs, 78/77, Ree. s. 169, punkt 6) skall frågan om gemenskapsinstitutionernas handlinear står i överensstämmelse med principen om berättigade förväntningar allud undersökas med utgångspunkt från vad en förnuftig och välunderrättad näringsidkare känner rill eller borde känna till (och därmed med utgångspunkt från vad han har rätt att förvänta sig) (jämför här även Eleanor Sharpston, Legitimate expectations and economic reality, European Law Review, 1990, s. 103 ff., särskilt s. 150).

27 Jämför särskilt ridcts förordning (EEG) nr 1079/77 av den 17 maj 1977 (EGT nr L 131, s. 6) genom vilken infördes en medansvaravgift som pålades samtliga mjölkproducentcr för att minska de strukturbetingade överskotten och för att gradvis återupprätta ett bättre förhållande mellan produktion och marknadens behov (jämför det andra övervägandet till förordningen) (jämför här dom av den 21 februari 1979, Stölting, 138/78, Ree. s. 713, och dom av den 9 juli 1985, Bozzetti, 179/84, Rec. s. 2301). Denna avgift, som ursprungligen skulle gälla till utgången av produktionsåret 1979/80, förblev på grund av flera förlängningar av giltighetstiden i kraft till den 1 april 1993 (jämför artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 1029/93 av den 27 april 1993 (EGT nr L 108, s. 4)). Även följande förordningar antogs under åberopande av de strukturella överskotten på mjolkmarknaden och för att begränsa produktionen: 1) rådets förordning (EEG) nr 1078/77 av den 17 maj 1977 (EGT nr L 131, s. 1) om införande av ett bidragssystem för avstående från saluförande av mjölk och mjölkprodukter och för omställning av mjölkkobesättningar, 2) rådets förordning (EEG) nr 1081/77 av den 17 maj 1977 (EGT nr L 131, s. 10) genom vilken de med stöd av direktiv 72/159/EEG beviljade bidragen för köp av mjölkkor avskaffades; 3) rådets förordning (EEG) nr 1946/81 (EGT nr L 197, s. 32) genom vilken begränsningar infördes för investeringsstöd inom mjölkproduktionssektorn.

28 Dom av den 28 april 1988, Mulder (120/86, Rec. s. 2321) och dom av den 28 april 1988, Von Deetzen I (170/86, Rec. s. 2355).

29 Jämför även dom av den 11 december 1990, Spagl (C-189/89, Rec. s. I-4539), och dom av den 11 december 1990, Pastätter (C-217/89, Rec. s. I-4585).

30 Jämför de ytterligare klarlägganden i denna fråga som förekommer i domen av den 22 oktober 1991, Von Deetzen II (C-44/89, Ree. s. I-5119, punkt 21), och den ovan (fotnot 15) nämnda domen i målet Hcrbrink, punkt 15.

31 Jämför här punkt 27 i den redan tidigare flera gånger omnämnda domen i milet Cornee m. fl.: producenter med en utvecklingsplan kan — även om planen har godkänts innan systemet trädde i kraft — inte åberopa sig pä en ... berättigad förväntan med stöd av genomförandet av planen för att motsätta sig en eventuell nedsättning av refcrenskvantitetema i den utsträckning som det enfigt gemenskapsrcglema är tillätet att företa en sidan nedsättning och att denna inte särskilt avser denna kategori av producenter (min kursivering).

32 Se, bland andra, dom av den 15 juli 1982, Edeka (245/81, Rec. s. 2745, punkt 11), dom av den 25 november 1986, Klcnsch m. fl. (201/85 och 202/85, Rec. s. 3477, punkt 9), dom av den 21 februari 1990, Wuidart m. fl. (C-267/88— C-285/88, Rec. s. I-435, punkt 13), och dom av den 14 juli 1994, Graff (C-351/92, Rec. s. I-3361, punkt 15).

33 Se till exempel dom av den 17 juli 1963, Italien mot kommissionen (13/63, Rec. s. 335, punkt III 4 a), dom av den 13 december 1984, Sermide (106/83, Rec. s. 4209, punkt 28), dom av den 20 september 1988, Spanien mot ridet (203/86, Rec. s. 4563, punkt 25X och dom av den 13 december 1994, SMW Winzersekt (C-306/93, Rec. s. I-5555, punkt 30).

34 Jämför pä denna punkt dom av den 27 oktober 1971, Rheinmühlen Düsseldorf (6/71, Rec. s. 819, punkt 14), dom av den 15 december 1983, Metaliurgiki Halyps mot kommissionen (31/82, 138/82 och 204/82, Ree. s. 4193, punkt 12), och dom av den 5 oktober 1994, Tyskland mot rådet (C-280/93, Ree. s. I-4793, punkt 69 ff., särskilt punkt 74). Jämför i detta sammanhang även K. Lcnaerts, L'égalité de traitement en droit communautaire: un principe unique aux apparences multiples, Cahiers de droit européen 199Ì, s. 3 ft-, särskilt punkt II A 7.

35 Jämför till exempel dom av den 17 maj 1988, Erpelding (84/87, Rec. s. 2647, punkt 26), och dom av den 27 maj 1993, Peter (C-290/91, Rec. s. I-2981, punkt 13) samt den ovan (se fotnot 31) omnämnda domen i målet Graff, punkt 26.

36 Syftet överensstämmer, såsom har fastslagits av domstolen (jämför den i föregående fotnot omnämnda domen i målet Erpelding, punkt 26) med artikel 39 i fördraget.

37 Jämför i detta sammanhang den ovan (fotnot 26) nämnda domen i målet Bozzetti. Punkt 34 i denna dom (vilken meddelades med anledning av ett antal frågor rörande tolkningen och giltigheten av förordning nr 1079/77 om en medansvarsavgift inom mjölkscktorn) har följande lydelse: Den omständigheten att införandet av medansvarsavgiftcn inom ramen för den gemensamma marknadsorganisarionen kan ha skilda återverkningar för vissa producenter som varierar med produktionens beskaffenhet och de lokala förhållandena kan inte anses som en sidan diskriminerande behandling som är förbjuden enligt artikel 40.3 i fördraget, om fastställandet av avgiften sker pä grundval av objektiva kriterier formulerade för att den gemensamma marknadsor-ăanisationen skall fungera tillfredsställande för alla de proukter som den omfattar.

38 Jämför, bland andra, den ovan (fotnot 32) nämnda domen i målet SMW Winzcrsekt, punkt 21, den likaledes ovan (fotnot 33) omnämnda domen i målet Tyskland mot rådet, punkt 89 ff, samt dom av den 13 november 1990, Fedesa m. fl. (C-331/88, Ree. s. I-4023, punkt 14) och dom av den 11 juli 1989, Schräder (256/87, Ree. s. 2237, punkterna 21 och 22).

39 Jämför den ovan (fotnot 34) omnämnda domen i målet Erpclding, punkt 26, och den likaledes ovan (fotnot 20) omnämnda domen i målet Kühn, punkt 17.

40 C-2/92, Rec. s. I-955.

41 De faktiska omständigheterna i förevarande mål skiljer sig i detta hänseende frän de faktiska omständigheter som bildade utgångspunkten för de frågor som ställdes i begäran om förhandsavgörande i det mài som avgjordes med dom av den 13 juli 1989, Wachauf (5/88, Rcc. s. 2609).

42 Beträffande nyare rättspraxis, jämför den ovan (fotnot 32) omnämnda domen i milet SMW Winzcrsckt, punkt 22, och den likaledes ovan (fotnot 33) omnämnda domen i mälet Tyskland mot rådet, punkt 78. Jämför även domen i målet Kühn (omnämnd ovan i fotnot 20), punkt 16, domen i målet Von Deetzen II (omnämnd i fotnot 29), punkt 28, domen i målet Wachauf (omnämnd i fotnot 40), punkt 18, domen i målet Schräder (omnämnd i fotnot 37), punkt 15, och, slutligen, dom av den 13 december 1979, Hauer (44/79, Rec. s. 3727, särskilt punkterna 23 och 32).

43 Jämför särskilt domen i målet Kühn (omnämnd i fotnot 20), punkt 17.

44 Klagandena i målet vid den nationella domstolen har i sina inlagor till domstolen uppgett att så varit fallet, i vart fall för några av dem (se särskilt s. 2 och s. 3 i den franska översättningen).

45 Jämför domen i malet Kühn (omnämnd i fotnot 20), punkt 17. Jämför även dom av den 9 december 1982, Metallurgiki Halyps mot kommissionen (258/81, Rec. s. 4261, punkt 13) och dom av den 19 september 1985, Hoogovens Groep (172/83 och 226/83, Rec. s. 2831, punkt 29) enligt vilka det inte kan anses vara ett ingrepp i äganderätten att de produktionsbegränsningar som föreskrivs med hänsyn till det ekonomiska läget kan ha återverkningar på vissa företags lönsamhet och sätta deras existens i fara.

46 Jämför domen i målet Wachauf (som har omnämnts i fotnot 40), punkt 19, domen i målet Cornée m. fl. (omnämnd i fotnot 16), särskilt punkt 14, domen i målet Spronk (omnämnd i fotnot 17), särskilt punkterna 13, 17 och 28, och domen i målet KIcnsch (omnämnd i fotnot 31), särskilt punkterna 8 och 9.

47 Det skulle naturligtvis förhålla sig helt annorlunda om medlemsstaterna gör bruk av sin möjlighet enligt gemenskapsbestämmelserna att föreskriva att en ordning skall införas för tilldelning av särskilda referenskvantiteter till de producenter som har förpliktat sig att genomföra en utvecklingsplan. Reglerna för en sådan ordning måste ligga inom de ramar som utstakas av de nämnda allmänna principerna, även om det enligt gemenskapsrättens allmänna principer inte föreligger någon plikt att införa en sådan ordning (liksom varje annan generell eller individuell åtgärd som vidtas av en gemenskapsinstitution eller en nationell myndighet under utövande av de befogenheter som tillagts denna av gemenskapsrätten). Detta är för övrigt den grundläggande tankegången i domen i målen Cornee m. fl. (jämför särskilt punkterna 13— 16, 21, 22, 25 ff.) och domen i målet Spronk (se särskilt punkterna 13— 17, 28 och 29), vilka redan har nämnts flera gånger.

48 Jämför här dom av den 21 september 1983, Deutsche Milchkontor m. fl. (205/82— 215/82, Rec. s. 2633, punkt 30 ff., särskilt punkt 33) och, beträffande gcmenskapsreglerna om tilläggsavgiftssystcmet på mjölk, domen i målet Peter (se ovan, fotnot 34), punkt 8 ff. Jämför även punkt 20 ff. i generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i det sistnämnda målet samt punkterna 38 och 39 generaladvokaten Van Gervens förslag till avgörande i milet EUinika Dimitriaka (C-371/92, Ree. s. I-2391), där domstolen meddelade dom den 8 juni 1994.