Förslag till avgörande av generaladvokat Georgios Cosmas föredraget den 15 juni 1995

1 Originalspråk: grekiska.

2 Förordning om den gemensamma organisationen av marknaden för får-och getkött (EGT nr L 289, s. 1).

3 Förordning om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (EGT nr L 148, s. 24).

4 Förordning om införandet av en ordning för hållande av am-och dikor (EGT nr L 140, s. 1).

5 Förordning om ändring av förordning nr 3013/89 om den gemensamma organisationen av marknaden för får-och get-Kött (EGT nr L 215, s. 59).

6 Såsom framgår av tredje övervägandet i ingressen till förordning nr 2069/92 motiverades införandet av ett sådant individuellt tak med behovet av att vidta strängare åtgärder för att motverka de allvarliga följder som det ökade antalet tackor inom gemenskapen haft på marknadsjämvikten och det avsevärda prisfall som detta nade medfört.

7 Kommissionens förordning nr 3567/92 av den 10 december 1992 om tillämpningsföreskrifter för de individuella tak, nationella reserver och överlåtelser av rättigheter som föreskrivs i artikel 5a-5c i rådets förordning (EEG) nr 3013/89 om den gemensamma organisationen av marknaden för får-och getkött (EGT nr L 362, s. 41).

8 Förordning om ändring av förordning (EEG) nr 805/68 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött och om upphävande av förordning (EEG) nr 468/87 om allmänna föreskrifter för det särskilda bidraget till nötköttsproducenter och förordning (EEG) nr 1357/80 om införandet av en bidragsordning för hållande av am-och dikor (EGT nr L 215, s. 49).

9 Såsom framgår av övervägandena i ingressen till förordning nr 2066/92, ansågs det lämpligt att införa en begränsning i rätten till bidrag för am-och dikor för att det bibehållna bidraget (som var nödvändigt pä grund av den utveckling som hade skett på marknaden, och som hade lett till att interventionspriset nedsattes) inte skulle leda till en ökning av den samlade produktionen och inte ytterligare förvärra den strukturella obalansen mellan utbud och efterfrågan pa gemenskapsmarknaden (se första, andra, tredje och fjärde övervägandet i ingressen till förordningen).

10 Förordning om tillämpningsföreskrifter för de bidragssystem som fastställs i ridets förordning (EEG) nr 805/68 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött och om upphävande av förordningarna (EEG) nr 1244/82 och (EEG) nr 714/89 (EGT nr L 391, 31.12.1992, s. 20).

11 Jag bör nämna att den grekiska versionen av denna bestämmelse avviker något frän motsvarande engelsk version, som knyter närmare an till lydelsen av artikel 13 i förordning nr 3567/92.

12 Statutory Instrument nr 1626, 1993.

13 Vad avser frågan om tolkning av regler i sekundärrätten pa sa sätt att de överensstämmer med allmänna gemenskapsrättsliga principer, se exempelvis dom av den 27 januari 1994, Herbrink (C-98/91, Rec. s. I-223, punkt 9), dom av den 19 maj 1993, Twijnstra (C-81/91, Rec. s. I-2455, punkt 24), samt dom av den 21 mars 1991, Rauh (C-314/89, Ree. s. I-1647, punkt 17).

14 Det kan därför antagas att om det exempelvis redan hade varit känt vid arrendeavtalets ingående att den bidragsrättighet som producenten skulle komma att erhålla genom att bruka den arrenderade marken skulle knytas till hans person och därefter skulle kunna avskiljas från marken, skulle markägaren ha försökt utverka att arrendeavgiften fastställdes tilľett belopp som avspeglade markens avkastning som bidragande produktionsfaktor vid bidragsrättigheternas uppkomst.

15 Producentens överlåtelse av bidragsrättigheterna skulle således kunna tänkas göra det helt omöjligt att upplåta marken för jordbruksändamal (exempelvis på grund av att det var objektivt omöjligt att använda marken för annan verksamhet än avel av får, getter eller kor).

16 Enligt CLA: s ståndpunkt —som kommissionen uppfattat på samma sätt som jag gör (se punkt 6 i kommissionens yttrande) — skulle det exempelvis vara möjligt att betrakta det förhållandet, att producenter utnyttjar det faktum att bidragsrättigheterna kan överlåtas som förhandlingsvapen vid diskussioner med ägaren om förlängning av arrendeavtalet eller om justering av arrendeavgiften, som ett problem som rör avtalsförhållandet mellan ägare och producenter, och som därmed omfattas av de bestämmelser som är föremål för tolkning i detta mål. CLA framhåller dock att det inte under några omständigheter kan resas krav på utgivande av ersättning till ägaren före det att bidragsrättigheterna överlåtits och skadan har uppkommit.

17 Det är härvid betecknande att det i artikel 13 första meningen i förordning nr 3567/92 talas om problem i händelse av en överlåtelse av bidragsrättigheter eller andra handlingar med motsvarande verkan.

18 Det är riktigt att medlemsstaterna, enligt artikel 13 andra meningen i förordning nr 3567/92, kan vidta sådana åtgärder för att lösa de svårigheter som är förenade med inforandet av ett system med bidragsrättigheter som är kopplade till producenten (min kursivering). Denna mening, vars främsta uppgift för övrigt består i att framhäva att de vidtagna åtgärderna skall ha en provisorisk karaktär, är emellertid inte ägnad att påverka den tolkning som jag anser vara riktig, eftersom meningen, vilket kommissionen för övrigt med rätta påpekat, inleds med orden sådana åtgärder, vilket innebär en direkt hänvisning till första meningen i samma artikel. Det framgår därmed klart att de aktuella åtgärderna skall ha samband med de problem som uppstår i händelse av en överlåtelse av bidragsrättigheter.

19 So bland annat dom av den 13 december 1994, SMW Winzcrsekt (C-306/93, Rec. s. I-5555, punkt 21), dom av den 5 oktober 1994, Tyskland mot rådet (C-280/93, Rec. s. I-4973, punkterna 89 och 90), dom av den 13 november 1990, Fcdesa m. fl. (C-331/88, Rec. s. I-4023, punkt 14), och dom av den 11 juli 1989, Schräder (265/87, Rec. s. 2237, punkt 22).

20 Gemenskapslagstiftaren anser uppenbarligen att slutliga åtgärder på området skulle kunna hindra en effektiv tilllämpning av den grundläggande principen i systemet att bidragsrättigheterna skall vara kopplade till producentens person. Dessutom kan parterna i de avtal som ingås efter att det nya bidragssystemet införts förhandla med fullständig kännedom om de principer som ligger till grund för systemet, vilket innebär att de kan förutse följderna härav och vidta motsvarande anpassning av villkoren i de avtal som de ingår.

21 Vid den nationella domstolen har ministeriet hävdat att det i Förenade konungariket, i stället för införandet av en ersättningsordning, har vidtagits andra åtgärder för att lösa de problem som uppstår på grund av att bidragsrättigheter överlåts. Av beslutet om hänskjutande, i förening med den brittiska regeringens yttrande till domstolen (se punkt 11 i yttrandet), framgår att dessa åtgärder omfattar bl. a. 1) art andelen separat överlåtna bidragsrättigheter, som utan ersättning skall avstås till den nationella reserv som upprättas i varje medlemsstat, fastställts till den högsta tillåtna nivån (15 procent), för att därigenom avhålla producenterna från att överlåta bidragsrättigheter, 2) en tilldelning av bidragsrättigheter från den nationella reserven med förtur för producenter som har övertagit jordbruksmark från vilken den tidigare producenten, som bedrev jordbruk i kraft av ett särskilt rättsförhållande, fört bort de bidragsrättigheter som var kopplade till hans person, 3) åtgärder för att förhindra att bidragsrättigheter förs bort från särskilt känsliga jordbruksområden. Jag anser inte att åtgärder med det ovan nämnda innehållet fyller den särskilda funktion som de åtgärder som avses i de bestämmelser som är aktuella i förevarande mål skall ha. Oavsett om de har sin rättsliga grund i andra bestämmelser (se artikel 5a.4 b tredje stycket och 5a.4 c första strecksatsen, 5b.2 i i förordning nr 3013/89, artikel 4e.l andra stycket och artikel 4e.2 a samt artikel 4f.2 e i förordning nr 805/68) berör de i vart fall inte direkt och specifikt de problem som till följd av införandet av det nya bidragssystemet uppkommer i befintliga avtal mellan ägare och producenter, även om en tillämpning av dessa åtgärder möjligen kan minska problemens omfång.

22 Se artikel 13 i förordning nr 3567/92, enligt vilken medlemsstaterna ... vid behov [far] vidta lämpliga övergångsåtgärder ... och artikel 39 i förordning nr 3886/92, i vilken det anges att när så behövs skall medlemsstaterna vidta lämpliga övcrgångsatgärder (mina kursiveringar). Jag anser inte att korrigeringen av artikel 13 i den engelska versionen av förordning nr 3567/92 (EGT nr L 6, s. 16), varvid orden Member States, if necessary, shall take ... ersattes med orden Member States may, if necessary, take ..., innebär någon ändring, eftersom det i bida fallen star if necessary

23 Vad gäller de fall där gemenskapslagstiftaren har tillerkänt medlemsstaterna motsvarande skönsmässiga befogenheter vid tillämpningen av gemenskapsrättsliga föreskrifter pä den gemensamma jordbrukspolitikens omrade, se domar av den 11 juli 1989, Cornée m. fl. (196/88, 197/88 och 198/88, Rec. s. 2309, och särskilt punkt 13), och dom av den 12 juli 1990, Spronk (C-16/89, Rec. s. I-3185, och särskilt punkterna 11 och 12).

24 Vad gäller frägan (som även väckts i den fjärde tolkningsfrågan) om vilken betydelse bestämmelserna i artiklarna 5a.4 f i förordning nr 3013/89 och 4e.5 i förordning nr 805/68 har för tolkningen av artikel 15 i förordning nr 3567/92 och artikel 55 i förordning nr 3886/92, se punkt 28 nedan.

25 Se exempelvis från domstolens senaste rättspraxis domen i målet Tyskland mot kommissionen (nämnd ovan i fotnot 18), punkt 78.

26 C-2/92, Rec. s. I-955.

27 Domstolens dom av den 22 oktober 1991 i målet Von Deetzen (C-44/89, Rec. s. I-5119, punkt 27).

28 Eftersom bidragsrättigheten enligt de ovan nämnda övervägandena inte kan anses åtnjuta det i gemenskapernas rättsordning föreskrivna skyddet för äganderätten, synes det inte vara nödvändigt att ta ställning till den mycket vanskliga frågan om gemenskapsrättens skydd för äganderätten i motsatt fall inte bara gäller i förhållande till gemenskapernas institutioner (eller medlemsstaternas myndigheter, när dessa agerar i enlighet med gemenskapsrättsliga bestämmelser) utan även i förhållande till enskilda, och i detta fall de producenter som bedriver sin verksamhet på mark som ägs av tredje man (se härvid punkt 39 i förslaget till avgörande av generaladvokat Gulmann i målet Bostock, nämnt ovan i punkt 27).

29 Jämför härvid domen i millet Bostock, nämnt ov.-m (punkt 26), punkterna 25 och 26.

30 Jämför bland annat dom av den 13 juli 1989, Wachauf (5/88, Rec. s. 2609, punkt 19) och dom av den 25 november 1986, Klensch m. fl. (201/85 och 202/85, Rec. s. 3477, punkterna 8 och 9), samt de ovan i fotnot 21 nämnda domarna i målen Cornée m. fl. (punkt 14) och Spronk (punkterna 13, 17 och 28).