Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 12 mars 1996

1 Originalspråk: franska.

2 EGT nr L 307, s. 18.

3 Trots att den nuvarande lydelsen av punkt 2 skiljer sig från lydelsen i EEG-fördraget, är ändringen endast redaktionell. Den var nödvändig för att beakta förändringen av det samarbetsförfarande som det hänvisas till i den tidigare versionen. Artikeln är således t sak densamma som i 1987 års version.

4 Ramdirektivet (EGT nr L 183, s. 1).

5 Punkt 1.2—2.8 i ansökan.

6 Punkt 2.9— 2.15 i ansökan.

7 Punkt 3.10 i repliken.

8 Punkt 3.12 och 3.13 i ansökan.

9 EEG-fördraget innehöll endast två uttryckliga hänvisningar till arbetsvillkor i artiklarna 117 och 118 om socialpolitik. Det anses dock att artikel 117 inte överför behörighet till gemenskapen vad gäller sociala frågor. Enligt artikel 118, som avser frågor angående sysselsättning, arbetsrätt och arbetsvillkor, yrkesutbildning, social trygghet, arbetarskydd, arbetshygien och förenings-och förhandlingsrätt, begränsas gemenskapens behörighet till ett samarbete mellan medlemsstaterna som organiseras av kommissionen (dom av den 9 juli 1987, Tyskland m. fi. mot kommissionen, förenade malen 281/85, 283/85, 284/85, 285/85 och 287/85, Rec. s. 3203, punkt 14). Bestämmelsen ger därför endast kommissionen i uppdrag att främja ett nära samarbete mellan medlemsstaterna.

10 Exempelvis kan det hänvisas till rådets direktiv 77/576/EEG av den 25 juli 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om säkcrhetsskyltar på arbetsplatser (EGT nr L 229, s. 12), rådets direktiv 78/610/EEG av den 29 juni 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om hälsoskydd för arbetstagare som exponeras för vinylkloridmonomer (EGT nr L 197, s. 12), rådets direktiv 80/1107/EEG av den 27 november 1980 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för kemiska, fysikaliska och biologiska agenser i arbetet (EGT nr L 327, s. 8), rådets direktiv 82/605/EEG av den 28 juli 1982 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering i arbetet för blymetall och dess joniska föreningar (första särdirektivet enligt artikel 8 i direktiv 80/1107/EEG) (EGT nr L 247, s. 12), rådets direktiv 83/477/EEG av den 19 september 1983 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för asbest i arbetet (andra särdirektivet enligt artikel 8 i direktiv 80/1107/EEG) (EGT nr L 263, s. 25), rådets direktiv 84/532/EEG av den 17 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om gemensamma bestämmelser för bygg-och anläggningsutrustning (EGT nr L 300, s. 111), rådets direktiv 86/188/EEG av den 12 maj 1986 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för buller i arbetet (EGT nr L 137, s. 28).

11 Nuvarande Avdelning VIII (Socialpolitik, utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor) i EG-fördragct.

12 Rec. s. I-1061, punkterna 16 respektive 17.

13 Dom av den 4 juli 1991 (C-213/90, Rec. s. I-3507).

14 C-189/91, Rec. s. I-6185.

15 Punkt 34.

16 Kessler, F., och Meyer, F.: La dynamique de l'article 118 A du traité de Rome, i Revue internationale de droit économique, 1992, nr 2, s. 129, 133. Vad gäller de olika förslagen till tolkning av denna artikel se vidare Banks, K.: L'article 118 A, élément dynamique de la politique sociale communautaire, i Cahiers de droit européen, 1993, nr 5-6, s. 537. Se ocksâ De Ruyt, J.: L'acte unique européen, 2: a upplagan, 1989, éditions de l'Université de Bruxelles, samlingen Études européennes, s. 193 och 194.

17 Se vad gäller denna tolkning Blainpain, R., och Engels, C: European Labour Law, Kluwer, 2: a upplagan, 1993 (punkt 286), till vilken Förenade kungariket hänvisar i punkt 3.5 i sitt svaromål.

18 Denna åtskillnad är inte endast av teoretisk natur, eftersom vissa föreskrifter som är utfärdade med stöd av artikel 118a kan tillämpas på egenföretagare då så är nödvändigt för att skydda (anställda) personers hälsa och säkerhet. Rådets direktiv 92/57/EEG av den 24 juni 1992 om minimikrav för säkerhet och hälsa på tillfälliga eller rörliga byggarbetsplatser (åttonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 245, s. 6) omfattar följaktligen egenföretagares verksamhet i den utsträckning denna kan påverka de anställdas hälsa och säkerhet.

19 Sidan 6 och följande sidor i svaromålet.

20 Se den danska arbetsmiljölagen, lag nr 681 av den 23 december 1975, som trädde i kraft den 1 juli 1977 (tryckt av den danska arbetsinspektionen, Köpenhamn, 1981).

21 Enligt Banks, K. (se fotnot 15), (punkt 6), är detta dessutom vad de danska författarna Andreasen, J., Assens, J. och Frandsen, N. föreslår i sin Guide au milieu de travail, 1983, s. 121.

22 Begreppet arbetsmiljö ges för närvarande en vidsträckt tolkning i arbetet pi förslag till rådets direktiv för att förbättra rörligheten och säkra transporter till arbetsplatsen för arbetstagare med nedsatt rörelseförmåga (EGT nr C 15, 1992, s. 18). Såsom framgår av titeln utgår man i direktivet från att resan till arbetsplatsen ingår i arbetsmiljön i den mening som avses i artikel 118a.

23 Man kan emellertid inte utesluta att åtgärder som vidtas för att skydda arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet ... även, i vissa fall, [bidrar] till att bibehålla hälsan och möjligen säkerheten för personer i arbetstagarens hushåll enligt lydelsen av åttonde övervägandet i ramdirektivet.

24 Första principen i ingressen till Världshälsoorganisationens konstitution av den 22 juli 1946.

25 Rådcts direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för alt förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (tionde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 348, s. 1).

26 Banks, K. (se fotnot 15), punkt 11.

27 Domen i målet Kirsammer-Hack, nämnd ovan, punkt 34.

28 Se ί detta hänseende Salisehrapportcn, upprättad enligt uppdrag av kommittén för sociala frågor och sysselsättning, angående begreppet arbetsmiljö och tillämpningsområdet för artikel 118a i EEG-fördraget, den 21 oktober 1988, doc. parl. a2-0226/88.

29 Till exempel ramdirektivet, rådets direktiv 89/654/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen (första särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 393, s. 1).

30 Till exempel rådets direktiv 90/679/EEG av den 26 november 1990 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för biologiska agenser i arbetet (sjunde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 374, s. 1), rådets direktiv 92/104/EEG av den 3 december 1992 om minimikrav för förbättring av arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom utvinningsindustri ovan och under jord (tolfte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 404, s. 10).

31 Dom av den 9 november 1995, Tyskland mot rådet (C-426/93, REG s. I-3723, punkterna 21 och 34). Se även dom av den 23 februari 1988, Förenade kungariket mot rädet (68/86, Rec. s. 855, punkt 24).

32 Dom av den 8 april 1976 (43/75, Rec. s. 455, punkt 63).

33 Rådets direktiv 88/364/EEG av den 9 juni 1988 om arbetarskydd genom förbud mot vissa agenser och arbetsmoment (fjärde särdirektivet enligt artikel 8 i direktiv 80/1107/EEG) (EGT nr L 179, s. 44), rådets direktiv 88/642/EEG av den 16 september 1988 om ändring av direktiv 80/1107/EEG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för kemiska, fysikaliska och biologiska agenser i arbetet (EGT nr L 356, s. 74).

34 Exempelvis har två direktiv med viss inverkan på arbetstagares säkerhet och hälsa antagits med stöd av artikel 100a: rådets direktiv 89/392/EEG av den 14 juni 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om maskiner (EGT nr L 183, s. 9) och rådets direktiv 89/686/EEG av den 21 december 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om personlig skyddsutrustning (EGT nr L 399, s. 18).

35 Dom av den 9 november 1995, Tyskland mot rådet, nämnd ovan (punkt 33). Se även dom av den 17 mars 1993, kommissionen mot rådet (C-155/91, Rec. s. I-939, punkterna 18 och 19).

36 Dom av den 26 mars 1987, kommissionen mot rådet (45/86, Rec. s. 1493, punkt 12). Sc även dom av den 23 februari 1988, Förenade kungariket mot rådet, nämnd ovan (punkt 6).

37 Dom av den 9 november 1995, Tyskland mot rådet, nämnd ovan (punkt 29). Se även till exempel dom av den 7 juli 1992, parlamentet mot rådet (C-295/90, Ree. s. I-4193, punkt 13), av den 17 mars 1993, kommissionen mot rådet, nämnd ovan (punkt 7), av den 28 juni 1994, parlamentet mot rådet (C-187/93, Rec. s. I-2857, punkt 17), och, till sist, av den 7 mars 1996, parlamentet mot rådet (C-360/93, REG s. I-1195, punkt 23).

38 Sidorna 6 och 24 i svaromålet.

39 Punkt 17.

40 Sidorna 21— 23 i svaromålet.

41 Rådets rekommendation 75/457/EEG av den 22 juli 1975 om principen om 40-timmars arbetsvecka och principen om fyra veckors betald årlig semester (EGT nr L 199, s. 32), rådets resolution av den 18 december 1979 om arbetstidens förläggning (EGT nr C 2, 1980, s. 1), som hänvisar till sysselsättningsproblem på 1980-talet (första övervägandet) och betonar vikten av en heltäckande strategi för att förbättra situationen på arbetsmarknaden (andra övervägandet).

42 Yttrande av Europeiska gemenskapernas ekonomiska och sociala kommitté om Arbetstid, Bryssel, 24-25 oktober 1995, CES 1166/95, Europeiska gemenskapernas byrå för offentliga publikationer.

43 Punkt 1.2, min kursivering.

44 I ramdircktivet föreskrivs till exempel att arbetsgivaren vid planeringen och organisationen av arbetet så långt som är möjligt ska reducera de skadliga hälsoeffekterna av monotont arbete och arbete med fastställt ackord (artikel 6.2 d). I rådets direktiv 90/270/EEG av den 29 mai 1990 om minimikrav för säkerhet och hälsa i arbete vid bildskärm (femte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 156, s. 14) föreskrivs inte endast en anpassad utbildning för arbetstagare som brukar sådana skärmar (artikel 6.2) utan även att arbetstagaren informeras om de eventuella risker för synen, fysiska problem och psykisk belastning som en felanvändning av materialet kan ge upphov till och att arbetsgivaren därför skall planera den dagliga arbetsrutinen så att arbetstagaren får regelbundna avbrott i form av pauser eller omväxling i uppgifterna (artikel 7).

45 Min kursivering.

46 Vad gäller detta, se mina anmärkningar i punkt 162— 167 i detta förslag.

47 Sidan 13 i svaromålet.

48 Punkt 6.15 i ansökan.

49 Enligt artikel 118a bör dessa direktiv inte innebära administrativa, finansiella eller lagstiftande regler som hämmar skapandet och utvecklingen av små och medelstora företag.

50 Sextonde övervägandet.

51 Artikel 17.2.1 a.

52 Artikel 17.2.1 b.

53 Artikel 17.2.1 c.

54 Artikel 17.2.1 d.

55 Dom av den 13 juli 1995, Spanien mot rädet (C-350/92, Ree. s. I-1985, punkt 26).

56 Se till exempel dom av den 11 mars 1987, Rau m. fl. mot kommissionen (279/84, 280/84, 285/84 och 286/84, Rec. s. 1069, punkt 34), av den 9 augusti 1994, Tyskland mot rådet (C-359/92, Rec. s. I-3681, punkterna 45 och 46), och av den 9 november 1995, Tyskland mot ridet, (punkt 42), nämnd ovan.

57 Punkt 6.1—6.18 i ansökan.

58 Artikel 1.4.

59 Förenade kungariket har under det skriftliga förfarandet preciserat alt den inte uttryckligen åberopar ett åsidosättande av subsidiaritctsprincipen som en fristående grund för ogiltigförklaring av direktivet (fotnot 78 i Förenade kungarikets yttrande över interventionsinlagorna från Konungariket Spanien, kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland).

60 Lenaerts, K. och van Ypcrsele, P.: Le principe de subsidiarité et son contexte: étude de l'article 3 B du traité CE, Cahiers de droit européen, 1994, nr I-2, s. 3 (punkt 100).

61 Strozzi, G,: Le principe de subsidiarité dans la perspective de l'intégration européenne: une énigme et beaucoup d'attentes, Revue trimestrielle de droit européen, 30(3), juli-seplember 1994, s. 373, 379, min kursivering.

62 Tionde övervägandet.

63 Se till exempel dom av den 8 Juli 1965, Chambre syndicale de la sidérurgie française m. fl. mot Höga myndigheten (3/64 och 4/64, Rec. s. 567, 585), av den 4 februari 1982, Buyl m. fl. mot kommissionen (817/79, Ree. s. 245, punkt 28), och av den 8 juni 1988, Vlachou mot revisionsrätten (135/87, Rec. s. 2901, punkt 27).

64 Punkt 7.1— 7.3 i ansökan.

65 Punkt 80— 96 i detta förslag.

66 Punkt 3.7—3.10 i ansökan.

67 Punkt 8.1— 8.3 i ansökan.

68 Inrättad genom rådets beslut 74/325/EEG av den 27 juni 1974 (EGT nr L 185, s. 15).

69 C-212/91, Rec. s. 171 (främst punkt 37 och följande punkter).

70 Kommissionens tolfte direktiv 90/121/EEG av den 20 februari 1990 om anpassning med hänsyn till teknisk utveckling av bilagorna 2, 3, 4, 5 och 6 till rådets direktiv 76/768/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter (EGT nr L 71, s. 40).

71 Dom av den 7 maj 1987, Nippon Seiko mot rådet (258/94, Ree. s. 1923), punkt 28.

72 Dom av den 7 juli 1981, Rewe (158/80, Rec. s. 1805), punkt 25. Se även dom av den 26 mars 1987, kommissionen mot rådet, nämnd ovan i fotnot 34, punkt 5 och följande punkter, och av den 23 februari 1988, Förenade kungariket mot rådet, nämnd ovan i fotnot 30, punkt 36.

73 Se till exempel dom av den 25 oktober 1984, Rijksuniversiteit te Groningen (185/83, Rec. s. 3623), punkt 38, och nu senast dom av den 29 februari 1996, kommissionen mot rådet (C-122/94, REG s. I-881), punkt 29.

74 Tredje övervägandet.

75 Fjärde övervägandet.

76 Nionde övervägandet.

77 Elfte till femtonde övervägandet.

78 Rapport av professor Harrington, J. M. : The Health & Safety Aspects of Working Hours — a critical review of the literature (Institute of Occupational Health, University of Birmingham, november 1993).

79 Folkard, S.: Les aspects du temps de travail liés à la santé et à la sécurité — Aperçu critique de la literature J. M. Harrington — Version définitive, novembre 1993, oktober 1994.

80 Dom av den 25 oktober 1984, Rijksuniversiteit te Groningen, ovan fotnot 72, punkt 38.

81 Montesquieu: Om lagarnas anda.

82 Elfte övervägandet.

83 Se punkt 81— 84 i detta förslag.