Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio La Pergola föredraget den 17 april 1997

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 352, s. 82; svensk specialutgåva, område 3, volym 65, s. 208.

3 Sammanfattande rapport avseende resultaten av kontrollerna av avsluten av kontona för garantisektionen vid EUGFJ avseende räkenskapsåret 1991 (kommissionens handling av den 21 december 1994, VI/320/94, slutlig).

4 Ursprungligen avsåg talan även den del av beslutet i vilken de utgifter som sökanden hade haft inom mjölksektorn inte godkändes. Republiken Grekland har i sin replik uppgivit att den hade informerat domstolen om att den hade beslutat att delvis frånträda det yrkande som avsåg stöd inom denna sektor. Genom ett formellt beslut under förhandlingen frånträdde Republiken Grekland sitt yrkande även i återstående del.

5 För att underlätta förståelsen av det resonemang som förs beträffande varje enstaka punkt har jag däremot funnit det lämpligt att dela upp arbetet efter de vcrksamhctsscktorcr som är föremål för talan. Jag har i början av varje avdelning som ägnas åt dessa angivit tillämpliga bestämmelser för var och en av jordbrukssektorerna inom jordbruket, parternas argument — eller rättare sagt sökandens, med tanke på att kommissionen inte behandlar många av de omtvistade punkterna i sitt skriftliga yttrande, vilket förefaller bli en beklagansvärd sedvana på detta område — och slutligen den rättsliga bedömning som görs för varje sektor. Se även vad generaladvokat Fcnnclly har anfört i sitt förslag till avgörande i mål C-50/94, Grekland mot kommissionen (REG 1996, s. I-3321, I-3334), punkt 12.

6 Rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 94, s. 13; svensk specialutgåva, område 3, volym 3, s. 23).

7 I ett system med två nivåer — den nationella, där fondens konkreta utbetalningar sker, och den gemenskapsrättsliga, där det beslutas om anslagen till fonden — har kontrollverksamheten grundläggande betydelse. Det läggs stor vikt vid denna i bestämmelserna, se särskilt sjunde och åttonde övervägandena.

8 Kommissionens beslut av den 21 januari 1994 om sista datum för översändande av kompletterande uppgifter inom ramen för avslutet av räkenskaperna för räkenskapsåret 1991 gällande garantisektionen vid EUGFJ (Doc. VI/4480/93).

9 I artikel 9.1 föreskrivs: Medlemsstaterna skall till kommissionens förfogande ställa alla uppgifter som behövs för att fonden skall fungera väl. De skall även vidta alla lämpliga åtgärder för att underlätta den kontroll som kommissionen kan anse vara nödvändig inom ramen för förvaltningen av gemenskapsfinansieringen, inbegripet undersökningar på platsen. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om alla bestämmelser i lagar och andra författningar som de har antagit för tillämpningen av gemenskapens rättsakter avseende den gemensamma jordbrukspolitiken, i den mån dessa akter har finansiella följder för fonden.

10 Rådets förordning (EEG) nr 595/91 av den 4 mars 1991 om oriklighctcr och indrivning av belopp som felaktigt har utbetalats i samband med finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av ett informationssystem på det området och om upphävande av förordning (EEG) nr 283/72 (EGT L 67, s. 11).

11 Se tionde övervägandet. Enligt artikel 2 skall medlemsstaterna ge underrättelse om de bestämmelser som har antagits för att tillämpa de åtgärder som föreskrivs i artikel 8.1 i förordning nr 729/70, om listan över de oriktigheter som har påträffats vid kontrollerna (artiklarna 3 och 4) och om listan över de åtgärder som har vidtagits till följd av de konstaterade oriktigheterna.

12 Ovannämnt förslag till avgörande i mål C-50/94 (punkt 4). I detta erinras om att kommissionen genom beslut av den 31 juli 1992 (COM(92)PV 1116) inrättade en arbetsgrupp bestående av representanter för olika tjänstcgrenar, vilken hade till uppgift att utveckla en metodik för att hantera fall där medlemsstaterna har tillämpat de gemenskapsrättsliga bestämmelserna på ett felaktigt sätt. De riktlinjer som utarbetades godkändes sedan av kommissionen och av medlemsstaternas representanter i EUGFJ.

13 Det är uppenbart att, i en situation då informationen är snedvriden, ett åtcrbctalningspliktigt belopp som beräknas genom en extrapolcring i förhållande till antalet utförda kontroller oundvikligen (eller nästan) skulle leda till en felaktig bedömning av fondens förluster.

14 Härutöver — vilket, som vi skall se, är en omständighet som är av vikt i förevarande fall — kan det under extrema omständigheter anses skäligt att tillämpa ett index som överstiger 10 procent.

15 Kravet att en homogen text och enhetliga kriterier tillämpas följer av syftet med förordning nr 729/70. Om man vill att lika villkor skall gälla mellan organen i de olika medlemsstaterna, kan detta uppnås endast genom att de behöriga myndigheterna tolkar bestämmelserna enligt samma kriterier. Se dom av den 7 februari 1979 i mål 11/76, Nederländerna mot kommissionen (REG 1979, s. 245), punkt 9.

16 Dom av den 10 november 1993 i mål C-48/91 (REG 1993, s. I-5611), punkt 17.

17 Generaladvokat Mischo hade redan erinrat om principen i sitt förslag till avgörande i mål C-281/89, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-354), punkt 18.

18 Se ovannämnt (fotnot nr 4) förslag till avgörande, punkt 16. Se även generaladvokat Gands förslag till avgörande i mål C-8/65, Acciaierie c Ferriere Pugliesi mot Höga myndigheten (REG 1966, s. 1).

19 Dom av den 12 juni 1990 i mil C-8/88, Tyskland mot kommissionen (REG 1990, s. I-2321, punkterna 41 och 42). Se även generaladvokat Van Gervens förslag till avgörande i det målet (punkt 30). För en fullständig redogörelse för bestämmelserna inom jordbrukssektorn, med särskild tyngdpunkt vid de kontroller som har samband med marknaden och följderna för bcvisrcglcrna, se generaladvokat Van Gcrvcns förslag till avgörande i mål C-55/91, Italien mot kommissionen (REG 1993, s. I-4834).

20 Rådets förordning (EEG) nr 136/66 av den 22 september 1966 om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter (EGT L 172, s. 3025; svensk specialutgåva, område 3, volym 1, s. 167).

21 Rådets förordning (EEG) nr 2261/84 av den 17 juli 1984 om allmänna bestämmelser om beviljande av stöd för framställning av olivolja och stöd till organisationer för producenter av olivolja (EGT L 208, s. 3; svensk specialutgåva område 3, volym 17, s. 252).

22 Se trettonde övervägandet, För att säkerställa att stödet endast beviljas för olja som är berättigad till det, bör bestämmelser fastställas om inrättandet av ett lämpligt system för administrativa kontroller, och femtonde övervägandet, en noggrann och effektiv kontroll och verifiering [är] svår att genomföra, på grund av det stora antalet odlare som skall kontrolleras. Dessa svårigheter måste lösas genom att ett dataregister upprättas i varje medlemsstat som innehåller all nödvändig information för att underlätta kontrollen och snabbt upptäcka oegentligheter. Se även fjärde, sjätte, sjunde, åttonde och fjortonde övervägandena.

23 Artiklarna 6.1, 8.1 och 10 i förordning nr 2261/84 i dess ändrade lydelse enligt rådets förordning nr 3500/90 av den 27 november 1990 (EGT L 338, s. 3; svensk specialutgåva, område 3, volym 35, s. 179).

24 Artikel 6.1, förtydligad genom artikel 4.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 3061/84 av den 31 oktober 1984 om tillämpningsföreskrifter för systemet med produktionsstöd för olivolja (EGT L 288, s. 52; svensk specialutgåva, område 3, volym 18, s. 59).

25 I dess ändrade lydelse enligt rådets förordning nr 1413/82 av den 18 maj 1982 om ändring av förordning nr 136/66 (EGT L 162, s. 6; svensk specialutgåva, område 3, volym 15, s. 27).

26 Artikel 10 i förordning nr 2261/84 i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 3500/90.

27 Artikel 14.4 i förordning nr 2261/84, specificerad genom artikel 10.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 3061/84 i dess ändrade lydelse enligt artikel 1.5 i kommissionens förordning (EEG) nr 98/89 av den 17 januari 1989 (EGT L 14, s. 14; svensk specialutgåva, område 3, volym 28, s. 113).

28 De kontroller som medlemsstaterna skall utföra skall omfatta minst 1 procent av de olivodlare som inte är medlemmar i producentorganisationer i de områden där basuppgifterna i registret för olivodling finns tillgängliga och 4 procent i övriga områden. De kontroller som producentorganisationerna skall utföra enligt artikel 6.1 andra strecksatsen skall omfatta 5 procent av de skördedeklarationer som varje organisation har lämnat in. Se artikel 10.2 och 10.4 i ovannämnd förordning nr 3061/84.

29 Artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 154/75 av den 21 januari 1975 om inrättandet av ett register över olivodlingar i de olivoljeproducerande medlemsstaterna (EGT L 19, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 6, s. 42). Närmare bestämmelser för inrättandet av ett register över olivodlingar i de olivoljeproducerande medlemsstaterna fastställs i kommissionens förordning (EEG) nr 2276/79 av den 16 oktober 1979 (EGT L 262, s. 11; svensk specialutgåva, område 3, volym 11, s. 139). Denna rättsakt har senare ändrats. Se kommissionens förordning (EEG) nr 1279/89 av den 10 maj 1989 (EGT L 127, s. 24; svensk specialutgåva, område 3, volym 29, s. 48). Vad gäller fristerna för inrättande av registret över olivodlingar föreskrevs särskilda bestämmelser för Grekland genom rådets förordning nr 3453/80 av den 22 december 1980 (EGT L 360, s. 15; svensk specialutgåva, område 3, volym 12, s. 248). Det föreskrevs att de tidsfrister om två och sex år som föreskrivs för inrättandet av registret över olivodlingar från dagen då förordning nr 154/75 trädde i kraft skulle löpa från den 1 november 1982 (artikel 1). Detta innebär att sista dagen för inrättandet av ett register över olivodlingar i Grekland var den 31 oktober 1988. En sista anmärkning skall göras. Det skulle vara mer korrekt att kalla registret ett fastighetsregister. På grundval av ett flygfoto av de områden där det odlas olivolja utarbetas nämligen kartor som anger de olivträd som är avsedda för produktion, eftersom en räkning anses som det säkraste sättet att erhålla uppgifter. På grundval av dessa uppgifter företas en jämförelse med de produktionsdeklarationer som olivodlarna har lämnat in.

30 Se artiklarna 16.1 och 14.5 i ovannämnd förordning nr 2261/84. Sista dag för inrättandet av dataregistret fastställdes till den 31 oktober 1990. Se artikel 11.1 i kommissionens förordning nr 3061/84, nämnd ovan, i dess ändrade lydelse enligt artikel 1.7 i kommissionens förordning nr 98/89, även denna nämnd ovan.

31 Enligt vad Republiken Grekland anför översändes den 28 december 1988 ett försöksprogram avseende inrättandet av ett register över olivodlingar, detta i enlighet med vad som föreskrivs i kommissionens förordning (EEG) nr 586/88 av den 3 mars 1988 (EGT L 57, s. 18; svensk specialutgåva, område 3, volym 26, s. 101). Den 30 oktober 1989 begärde jordbruksministern upplysningar om huruvida programmet hade godkänts av kommissionen. Den 21 juni 1991 föreslog kommissionen jordbruksministern att pilotarbeten skulle föregå de slutliga arbetena. Kommissionen inledde därför ett upphandlingsförfarandc. På en förfrågan den 16 juli 1992 från den grekiska regeringen om hur långt programmet hade framskridit svarade kommissionen att upphandlingsförfarandena avseende arbetena tog tid. Problemet underställdes således kommissionen ända från början.

32 Programmet har grundats på vad som föreskrivs i artikel 3 i kommissionens förordning (EEG) nr 27/85 av den 4 januari 1985 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2262/84 om särskilda åtgärder för olivolja, i vilken föreskrivs särskilda åtgärder inom olivoljesektorn (EGT L 4, s. 5; svensk specialutgåva, område 3, volym 18, s. 92).

33 Sökanden tar ställning till ytterligare två omständigheter i det grekiska systemet, vilka indirekt omnämns i den sammanfattande rapporten. Sökanden medger att den grekiska jordbruksbanken har som praxis att behålla stöd som tillkommer olivodlare som har avlidit under regleringsåret men anser att detta är rättsenligt. Det är nämligen fråga om egendom som tillhör arvingarna till jordbruksföretagens ägare. Eftersom arvskiftcsförfarandet är långsamt, är banken tvungen att behålla stöden för att snabbt kunna utbetala dem till arvingarna. Vidare är avdraget på 2 procent till förmån för byrån för jordbruksförsäkringar rättscnligt och i överensstämmelse med de gemenskapsrättsliga bestämmelserna, eftersom det innehållna beloppet svarar mot kraven på finansiering av detta organ, som beviljar ersättning till producenter som drabbas av naturkatastrofer. I varje fall innehålls beloppet inte förrän det mål för vilket stödet har utbetalats har uppnåtts.

34 Dom av den 4 juli 1996 i mål C-50/94, Grekland mot kommissionen (REG 1996, s. I-3331).

35 I punkt 40 i motiveringen uttalades: Vad beträffar registret över olivodlingar, är det inte förrän genom skrivelse den 28 december 1988, det vill säga efter utgången av den frist som anges i förordning nr 3453/80, som den grekiska regeringen till kommissionen har ingivit ett försöksprogram för att upprätta ett register. Den grekiska regeringens företrädare har under sammanträdet bekräftat att kommissionen inte underrättades om svårigheterna med att upprätta detta register förrän efter den föreskrivna fristens utgång. Den omständigheten att kommissionen efter detta datum har bistått den grekiska regeringen i dess ansträngningar med att uppfylla dess skyldigheter kan emellertid under dessa förhållanden inte anses visa att det har varit absolut omöjligt att till det datum som krävdes upprätta ett register, eftersom den grekiska regeringen inte nar åberopat någon grund som hänför sig till perioden före den 31 oktober 1988.

36 Jag vill i detta hänseende erinra om att det i den sammanfattande rapporten (punkt 4.7.2.1) uppges att arbetet med inläggning av uppgifter sedan åtskilliga månader är avbrutet på grund av brist på kompetent personal och att de grekiska myndigheterna inte kan ange någon frist inom vilken arbetena kommer att vara avslutade och registren kommer att vara tillgängliga för användarna.

37 Skyldigheten för medlemsstaterna att upprätta ett kontrollorgan föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 2262/84 av den 17 juli 1984 om särskilda bestämmelser för olivolja EGT L 208, s. 11; svensk specialutgåva, område 3, volym 17, s. 260). Genom bestämmelserna, som syftar till att de nationella förvaltningarna skall få administrativa strukturer som är tillräckliga för att de kontroller som är föreskrivna inom olivoljcscktorn skall genomföras punktligt och effektivt (andra och tredje övervägandet), har de organ som skall bildas fått ett antal befogenheter inom sektorn. Bland dessa kan nämnas att kontrollera att verksamheten i producentorganisationerna och sammanslutningarna av dessa är förenlig med de gcmcnskapsrättsliga bestämmelserna och att utföra de kontroller som föreskrivs i artiklarna 14 och 15 i den ovannämnda förordningen nr 2261/84. Vidare skall den berörda medlemsstaten (artikel 1.4) på förslag från organet, upprätta ett budgetförslag och en arbetsplan för arbetet, i syfte att säkerställa att systemet med produktionsstöd tilllämpas på rätt sätt. Medlemsstaten skall överlämna budgeten och planen till kommissionen. Kommissionen får, med beaktande av medlemsstatens förpliktelser, anmoda denna att göra ändringar i den provisoriska budgeten eller arbetsplanen. Innehållet i organets arbetsplan specificeras i detalj i genomförandebestämmelserna, det vill säga kommissionens förordning nr 27/85, nämnd ovan. I denna förordning fastställs vidare sista dagen för upprättande av organet till den 31 mars 1985. De verifikationer som utförs av cheferna på jordbruksministeriet utgörs däremot av kontroller av de deklarationer som producenterna har inlämnat och syftar till att verifiera riktigheten av dessas ansökningar om stöd.

38 Hänvisningen till effektiviteten är eu leit motiv i den omfattande regleringen i fråga om kontroller. Se bland annat ovannämnd förordning nr 2262/84 (andra övervägandet).

39 Se i detta hänseende anmärkningarna i generaldirektör Legras' skrivelse av den 7 juli 1995 till de grekiska myndigheterna angående förfarandet för är 1992, det vill säga: le fichier doit être exploité pour identifier: les producteurs déclarant un rendement anormal; les communes où l'ensemble de la production dépasse le rendement normal; les moulins ayant apparemment trituré une quantité anormale par rapport à la capacité de leur équipement ou aux campagnes précédentes; les rendements pour chaque zone de production. Som exempel på användningen av uppgifterna i registret, se artikel 3.2 i nämnda förordning nr 27/85, enligt vilken arbetsplanen skall innehålla...a) en plan för hur informationen i ... [dataregistren] ... skall användas. Se även artikel 4 i nämnda förordning nr 3061/84, i vilken föreskrivs en prioriteringsordning för de kontroller på plats som anges i artikel 6.1 andra strecksatsen i förordning nr 2261/84. Enligt denna ordning skall dessa kontroller i första hand omfatta de odlingsdeklarationer för vilka antalet olivträd per hektar är högre än genomsnittet för det ifrågavarande produktionsområdet. För vissa iakttagelser beträffande hur olika kontrollformer som föreskrivs för olika sektorer inom jordbrukspolitiken kompletterar varandra, se mitt förslag till avgörande av den 7 december 1995 i mål C-41/94, kommissionen mot Tyskland (punkterna 20 och 21).

40 Jag skall göra en sista anmärkning. Enligt artikel 1 i nämnda förordning nr 2276/79 är interventionsorganen ansvariga för att registret över olivodlingar inrättas. Underlåtenhet att uppfylla skyldigheten att föra register är således redan i sig tillräcklig för att det grekiska organets verksamhet skall anses som otillräcklig.

41 Se förslag till avgörande i mål C-50/94, ovan fotnot 4, punkt 49.

42 Enligt min uppfattning är det inte nödvändigt au fördjupa sig i de synpunkter som har framförts i fråga om den grekiska jordbruksbankens verksamhet och avdraget om 2 procent till förmån för försäkringsfonden. Dessa argument utgör nämligen inte kärnan i kommissionens beslut, som är grundat mer direkt på de otillräckliga kontrollerna inom sektorn. Avdraget om 2 procent förefaller mig inte kunna omfattas av begreppet intervention i syfte att stabilisera jordbruksmarknadcrna i den mening som avses i artikel 1.2 b i förordning nr 729/70, som tveklöst utgör syftet med reglerna om stöd från EUGFJ:s garantisektion. Jag anser därför att den praxis som de grekiska myndigheterna har skapat skall anses strida mot de gcmcnskapsrättsliga bestämmelserna, detta även av det skälet att möjligheten att innehålla en del av stödet alltid måste regleras av en gemenskapsrättslig bestämmelse. Se, som ett exempel på detta, artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 2159/92 av den 23 juli 1992 om finansiering av utgifterna för upprättandet och uppdateringen av registret över olivodling (EGT L 217, s. 8; svensk specialutgåva, område 3, volym 44, s. 8), enligt vilken det är tillåtet att innehålla en del av stödet för att finansiera upprättandet och upp-datering- en av registret. Se även nämnda förordning nr 2261/84, ändrad genom rådets förordning nr 892/88 av den 29 mars 1988 (EGT L 89, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 26, s. 125), som tilllåter att en del av stödet innehålls för att utgifter avseende kontroller som producentorganisationerna och deras sammanslutningar utför (artikel 11.1) i enlighet med förordning nr 136/66 (artikel 20 c och d). Däremot anser jag inte att den grekiska jordbrukarbankens praxis att innehålla det stöd som tillkommer avlidna jordbrukare under den tid som är nödvändig för att genomföra arvsskiftet strider mot bestämmelserna. Den förefaller mig rent av kunna förenkla förfarandet med beviljande av stöd. Emellertid anser jag att denna praxis för att bli fullt rättsenlig inom jordbrukspolitikens område måste vara förenad med en skyldighet till vederbörlig dokumentation och till anmälan till kommissionen, detta i linje med vad som föreskrivs i nämnda förordning nr 595/91 (se, i analogi med detta, artiklarna 3, 4 och 5 i denna förordning).

43 Rådets förordning av den 27 juli 1981 (EGT L 211, s. 2; svensk specialutgåva, område 3, volym 13, s. 195).

44 Det föreskrivs följande: det bör krävas alt de producerande medlemsstaterna upprättar nödvändiga kontrollförfaranden för att säkerställa att stödsystemet fungerar korrekt (tionde övervägandet) och för att underlätta genomförandet av systemet med produktionsstöd och dess korrekta administration bör det föreskrivas om ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen i en förvaltningskommitté (andra övervägandet).

45 I elfte övervägandet föreskrivs: för att gemenskapens utgifter i fråga om de berörda åtgärderna skall omfattas av lämpliga finansiella och monetära bestämmelser och förfaranden bör rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken tillämpas analogt på detta område med tanke på de speciella egenskaperna hos bomull som jordbruksgröda.

46 Jag vill påminna om att det i denna bestämmelse föreskrivs en skyldighet för medlemsstaterna au vidta de åtgärder som är nödvändiga för att försäkra sig om att transaktioner som finansieras av fonden verkligen äger rum och au de genomförs korrekt, att förhindra och beivra ocgcntlighctcr och att indriva belopp som förlorats till följd av ocgcntlighctcr eller försumlighet.

47 Jag vill erinra om att det i denna bestämmelse föreskrivs au medlemsstaterna under de två månader som följer efter utgången av varje kvartal till kommissionen skall översända en förteckning över de oriktigheter som har varit föremål för inledande administrativa eller rättsliga undersökningar. Därefter preciseras i detalj a) vilka uppgifter förteckningen skall innehålla, b) skyldigheten att ge underrättelse om ofullständiga uppgifter, c) sättet att ge underrättelser i fall då uppgifterna är sckrctcssbclagda.

48 Jag vill erinra om alt, enligt artikel 6.1 i förordning nr 595/91, förutsättningen för att kommissionen skall begära en undersökning är att kommissionen anser att oriktigheter har skett i en eller flera medlemsstater.

49 I bestämmelsen föreskrivs att: medlemsstaten ... snarast möjligt till kommissionen [skall] anmäla resultaten av utredningen. Om en utredning visar att en oriktighet har ägt rum skall medlemsstaten informera kommissionen om detta i enlighet med artiklarna 3, 4 och 5 och, i förekommande fall, de övriga berörda medlemsstaterna i enlighet med artikel 4. Jag erinrar om att dessa bestämmelser innehåller en preciserad informationsskyldighet. Denna information skall vara tillräckligt detaljerad för att ge kommissionen möjlighet att fatta beslut om vem som skall bära de finansiella konsekvenserna i enlighet med artikel 8.2 i förordning (EEG) nr 729/70 (artikel 5.2), och den skall antingen ges genast (artikel 4) eller under de två månader som följer efter utgången av varje kvartal (artikel 3).

50 Dessutom tillställde den behörige kommissionsledamoten Stcichen den grekiska jordbruksministern en skrivelse, i vilken han beklagade att de grekiska myndigheterna i så liten omfattning hade samarbetat med kommissionen inom sektorn. Till följd av skrivelsen, så förefaller det åtminstone, togs initiativ till en arbetsgrupp bestående av representanter för Grekland och kommissionen, vilken sammanträdde för första gången i Aten den 21 november 1994.

51 Naturligtvis kan ifrågavarande meddelande anses som onormalt på flera sätt, särskilt om det jämförs med meddelanden som i allmänhet beaktas i doktrinen vid undersökning av denna kategori av rättsakter. Emellertid förefaller mig vissa grundläggande omständigheter föreligga: förvaltningen har ett utrymme för skönsmässig bedömning, rättsakten har tillställts dem den riktar sig till, och de kriterier anges som skall vara ledande för utövandet av utrymmet för skönsmässig bedömning. I förevarande fall har inte den aspekten som avser handlingens ogenomskinlighet någon betydelse enligt min uppfattning. Eftersom det är fråga om ett ämne som innebär kontakter endast mellan medlemsstaterna och kommissionen, anser jag att det faktum au medlemsstaternas företrädare i EUGFJ-kommittén har godkänt rättsakten gör att den får den offentlighet som den från funktionell synpunkt skall ha.

52 Se förslag till avgörande av den 16 januari 1997 i mål C-57/95 (REG 1997, s. I-1627) punkt 17.

53 Se på denna punkt rådets förordning nr 1287/95 av den 22 maj 1995 om ändring av förordning nr 729/70 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken, genom vilken artikel 5 i den ovannämnda förordningen ändras. I denna föreskrivs i c fjärde stycket: Kommissionen skall fastställa de belopp som skall undamas med beaktande i synnerhet av hur betydande bristen på överensstämmelse är. Kommissionen skall i detta syfte beakta överträdelsens natur och betydelse och den ekonomiska förlust som gemenskapen förorsakats (EGT L 125, s. 1).

54 Ovannämnt förslag, punkt 41.

55 Se på denna punkt även dom i mål C-50/94 (nämnd i fotnot 33), där det fastställs att kommissionen handlar korrekt om den i stället för att neka finansiering av utgifterna i deras helhet försöker fastställa de regler som syftar till att göra en åtskillnad beroende på den riskgrad som olika bristfälliga kontrollnivåer innebär för EUGFJ (punkt 28).

56 Dom av den 24 mars 1988 i mål 347/85, Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1988, s. 1749), punkt 60.

57 Se i det avseendet generaladvokat Fcnncllys förslag till avgörande när han behandlade samma rättsakt i målet Grekland mot kommissionen.

58 Låt mig erinra om vissa förfarandeaspekter. Med stöd av artikel 5.2 b i förordning nr 729/70 skall kommissionen, efter att ha hört fondkommitlén, granska och godkänna årsredovisningen. Enligt det förfarande som denna bestämmelse uttryckligen hänvisar till skall kommissionens företrädare förelägga kommittén ett förslag på åtgärder, och kommittén skall yttra sig över förslaget. Detta yttrande är emellertid inte tvingande. Kommissionen kan nämligen vidta åtgärder som inte är förenliga med kommitténs yttrande.

59 I det avseendet skall det anmärkas att genom skrivelsen av den 17 april 1996 meddelade generaldirektören för jordbruksfrågor vid kommissionen, G. Legras, de grekiska myndigheterna att kommissionens tjänstemän för kommissionen hade framlagt ett förslag om minskning av korrigeringsindex till 10 procent för åren 1991 och 1992 avseende de när aktuella utgifterna. Om förslaget skulle antas skulle detta leda till en positiv finansiell korrigering på 10041185496 DR.

60 Se den nya artikeln 5.2 c i förordning nr 729/70, i ändrad lydelse i enlighet med den nämnda förordningen. Jag erinrar om att i bestämmelsen föreskrivs ett sannskyldigt kontradiktoriskt förfarande mellan medlemsstaten och kommissionen avseende beslutet att vägra finansiering.

61 Här följer några exempel. Den ettårsfrist som föreskrivs i artikel 5 i förordning nr 729/70 har tolkats som enbart en rekommendation. Domstolen har således tillåtit ett avslut av räkenskaper som, eftersom det hade till syfte att säkerställa att de nationella myndigheternas hantering av utgifterna skulle utföras på ett sätt som överensstämde med gemenskapsbestämmelserna, ägde rum vid en senare tidpunkt (dom av den 27 januari 1988 i mål 349/85, Danmark mot kommissionen, REG 1988, s. 169, punkt 19). På motsvarande sätt har det uttryckligen fastslagits en motiveringsskyldighet för olika typer av förfaranden. Domstolen har således fastslagit att motiveringen inte behöver vara detaljerad när medlemsstaten har deltagit i undersökningsförfarandet (mål 347/85, Förenade kungariket mot kommissionen, nämnt ovan i fotnot 55).

62 Dessutom har denna karaktär hos beslutet uttryckligen erkänts i den ovannämnda förordningen (EEG) nr 1287/95. I denna har införts följande, i flera avseenden klargörande, distinktion. Det är därför lämpligt att dela upp det i två olika slag av beslut, ett som avser granskning och godkännande av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, garantisektionens räkenskaper, och ett som lägger fast vilka slutsatser som kan dras av resultaten av granskningen av överensstämmelse (fjärde övervägandet i ingressen).

63 Detta syfte framgår tydligt av lydelsen i skrivelsen från generaldirektören för jordbruk vid kommissionen av den 17 april 1996, som har nämnts ovan. Där hänvisas nämligen till kontrollverksamheten inom sektorn och det ökande samarbete mellan de nationella myndigheterna som nämns bland de villkor som gjorde det möjligt att göra en ändring till förmån för Grekland.

64 Rådets förordning (EEG) av den 21 april 1970 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak (EGT L 94, s. 1), i ändrad lydelse enligt rådets förordning nr 1329/90 av den 23 maj 1990 (EGT L 132, s. 25). För att få en fullständig överblick över gällande bestämmelser inom sektorn och senare ändringar av dessa kan man använda generaladvokat Jacobs förslag till avgörande som föredrogs den 19 maj 1994 i förenade målen C-133/93, C-300/93 och C-362/93, Crispoltoni m. fl. (REG 1994, s. I-4867). Bestämmelsernas syfte — förutom att gynna producenternas inkomster i allmänhet — är även att uppmuntra till en förbättring av kvaliteten och en anpassning av produktionen, särskilt genom att odlingen inriktas mot mer efterfrågade eller konkurrenskraftiga sorter (sjätte övervägandet i ingressen).

65 Målpriset fastställs på en sådan nivå att hänsyn tas till nödvändigheten att gynna en specialisering som överensstämmer med de ekonomiska strukturerna och de naturliga förutsättningarna för gemenskapsproduktionen. Detta förutsätter rationell förvaltning och ekonomisk livskraft hos företagen, såväl vad beträffar produktionens kvalitet som att producenterna tillförsäkras en skälig inkomst. Interventionspriset motsvarar 90 procent av målprisct.

66 Förordning av den 25 augusti 1970 (EGT L 191, s. 2; svensk specialutgåva, område 3, volym 3, s. 67).

67 Rådets förordning (EEG) nr 1114/88 av den 25 april 1988 om ändring av förordning (EEG) nr 727/70 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak (EGT L 110, s. 35). Förordningens giltighet behandlades i dom av den 5 oktober 1994 i förenade målen C-133/93, C-300/93 och C-326/93, Crispoltoni (REG 1994, s. I-4863). Bestämmelserna har senare ändrats. I rådets förordning (EEG) nr 1251/89 (EGT L 129, s. 16) har preciserats att rådet varje år fastställer de garanterade maximikvantiteterna för följande år; i rådets förordning (EEG) nr 1329/90 (EGT L 132, s. 25) har de totala garanterade maximikvantiteterna fastställts till 385000 ton för varje skörd under åren 1988—1993.

68 Dessutom föreskrivs (artikel 13) att om de kvantiteter som interventionsorganen har tagit ansvar för överstiger en bestämd procentandel av produktionen och i vilket fall som helst en viss kvantitet kan rådet, efter att ha granskat kommissionens rapport, vidta åtgärder som skall gälla för skörden under följande kalenderår och som är nödvändiga för att återställa en bättre jämvikt mellan produktionen och efterfrågan och för att minska lagren. Bland dessa åtgärder finns även en sänkning av interventionsprisets nivå (artikel 13.5). På samma sätt kan rådet, likaledes på grundval av en kommissionsrapport, när den gemenskapsproduktion som har beviljats stöd når en nivå som överstiger en bestämd procentandel av medelnivån under de tre föregående åren, minska målpriserna med följande minskning av stödet (artikel 13.6).

69 Kommissionens förordning (EEG) av den 13 september 1988 (EGT L 254 s. 9; svensk specialutgåva, område 3, volym 27, s. 155).

70 Förordning (EEG) av den 18 juli 1990 (EGT L 187, s. 23).

71 Förordning (EEG) av den 29 juli 1991 (EGT L 208, s. 26).

72 Förordning (EEG) av den 30 juli 1992 (EGT L 217, s. 75).

73 Förordning (EEG) av den 27 juli 1993 (EGT L 187, s. 26).

74 Pä den senare punkten har i förhandlingsrapportcn uppmärksammals en felaktighet i den bcarbctningskocfficicnt som sökanden tillämpar för att bestämma bidraget. De beräkningar som utförts av de grekiska myndignctcrna skulle ha lett till en felaktig bearbetning av bladtobak till tobak i balar, vilket hade lett till beviljande av bidrag för fiktiva kvantiteter. På grund av denna felaktighet uppmanade kommissionens tjänstemän de grekiska myndigheterna att framställa nya tabeller över beräkningarna för kontrollen av det slutliga beloppet. De kunde emellertid inte erhålla de begärda uppgifterna.

75 Såsom jag redan har understrukit krävs det, för att en gemensam undersökning skall ske, enligt artikel 6 i förordning nr 595/91 att kommissionen anser att oriktigheter har förekommit.

76 Kommissionen hade då framfört följande klagomål (samt gjort ett negativt förbehåll). Tobaken hade inte genomgått en första bearbetning och iordningställande, det hade inte utövats någon kontroll, den oförpackade tobaken hade exporterats men ändå åtnjutit återbetalning, se den sammanfattande rapporten om resultaten av kontrollerna för garantisektionen vid EUGFJ:s avslut av räkenskaper för räkenskapsåret 1990, Bryssel den 1 januari 1993, Doc. VI/119/93 slutlig (punkt 4.9.2.1.1).

77 Sökandens yttrande, s. 27.

78 Dom av den 22 juni 1993 i mål C-54/91, Tyskland mot kommissionen (REG 1993, s. I-3399), punkterna 13 och 15, och av den 3 oktober 1996 i mål C-41/94, Tyskland mot kommissionen (nämnd ovan i fotnot 38), punkt 23.

79 Skälet till detta val är att det är nödvändigt att mildra de ekonomiska effekterna av bearbetningen och iordningställandet (se nionde övervägandet i ingressen). På grund av den speciella situationen på den grekiska marknaden beslutade kommissionen om undantagsbestämmelser för denna. Även om köparen nämligen i allmänhet endast kan begära utbetalning av ett förskott på bidraget om han uppfyller villkoret att ett odlingskontrakt har ingåtts eller en odlingsdeklaration har undertecknats, behöver dessa villkor inte vara uppfyllda enligt grekisk rätt. Se kommissionens förordning (EEG) nr 1186/83, av den 18 maj 1983 (EGT L 129, s. 23), kommissionens förordning (EEG) nr 1791/86, av den 10 juni 1986 (EGT L 156, s. 16; svensk specialutgåva, område 3, volym 21, s. 91).

80 Se skrivelse från kommissionen av den 4 november 1996 [JUR (96)09545] med svar på domstolens skrivelse av den 22 oktober 1996 med frågor om tolkningen.

81 Se även tredje övervägandet i ingressen, där det fastslås att [m]ålpriscrna och interventionspriserna kan dock justeras genom att tillämpa bestämmelserna om maximala garanterade kvantiteter (och) [i] så fall bör inköpspriset justeras. Det förefaller således som om det i bestämmelserna inte ens finns något tidsmässigt samband mellan kommissionens beslut och godkännandet av bidrag (men även godkännande av säkerheter, vilka skall frisläppas eller vara förverkade efter kommissionens kontroll).

82 Se i det avseendet de klara anvisningarna i nämnda förordning nr 1287/95 (fjärde och femte övervägandena i ingressen).