Förslag till avgörande av generaladvokat

1. De frågor som Højesteret har ställt avser tolkningen av gemenskapsrättsliga principer i fråga om återkrav av felaktigt utbetalat gemenskapsstöd och i synnerhet räckvidden av domstolens dom i målet Deutsche Milchkontor. Närmare bestämt skall domstolen klargöra om det är möjligt att under omständigheter liknande dem som föreligger i tvisten avseende huvudsaken inte göra gällande skyldigheten att återkräva belopp av dem som har erhållit förmånen i god tro eller som har förlitat sig på att stödet har utbetalats rättsenligt.

2. Målet som har givit upphov till de frågor som har hänskjutits till domstolen beskrivs kortfattat nedan.

Den första tolkningsfrågan

3. Genom den första frågan önskas i huvudsak få klarhet i om det inom ramen för en talan som avser återbetalning av felaktigt utbetalat gemenskapsstöd är tillåtet för en domstol att beakta vissa för målet särskilda omständigheter i syfte att utesluta att det föreligger en återbetalningsskyldighet. Omständigheterna i fråga beaktas enligt dansk rätt när fråga är om liknande krav på återbetalning av nationellt stöd.

4. Även om man bortser från ovanstående överväganden, tror jag i vart fall inte att den exportör som avkrävs återbetalning av felaktigt utbetalda exportbidrag skulle kunna göra sin goda tro gällande i syfte att undgå återbetalningsskyldigheten under omständigheter liknande dem som beskrivs i beslutet om hänskjutande. Det räcker att i det avseendet påpeka att det fel som den berörde anser sig ha begått utan egen förskyllan avser sammansättningen av de produkter för vilka bidragen utbetalades. För att stödet skall beviljas är det emellertid just exportören som skall ange a. en beskrivning av produkterna enligt bidragsnomenklaturen, b. uppgifter om produkternas nettovikt, eller motsvarande uttryckt i den måttenhet som skall användas vid beräkningen av bidraget, samt c. uppgifter om produkternas sammansättning eller en hänvisning till en sådan i den utsträckning som behövs för att beräkna bidragets storlek.

5. Det har heller ingen betydelse att skillnaden mellan varornas sammansättning och den sammansättning som uppgivits av exportören beror på att tredje man, närmare bestämt producenten, har förfarit bedrägligt, utan att exportören själv haft någon del i detta. Som domstolen har påpekat vid ett annat tillfälle i denna fråga, går det inte att beakta exportörens goda tro eller att han inte har medverkat i det bedrägliga förfarandet. Förklaringen till denna fasta rättspraxis är att rätten till bidrag grundar sig på strikt objektiva kriterier. Som generaladvokaten Gulmann påpekade i sitt förslag till avgörande i målet Boterlux är exportörens ... goda tro i detta avseende irrelevant. Exportören är ansvarig för att villkoren är uppfyllda och i princip är det han som skall bära risken för att de eventuellt inte uppfylls. Det är därför som domstolen alltid har ansett att ett eventuellt bedrägligt förfarande av tredje man utgör en sedvanlig handelsrisk inom ramen för avtalsförhållanden som har ingåtts med anledning av export som berättigar till bidrag. Domstolen fastslog i domen i målet Theodorakis att det är den berörde som för övrigt är fullständigt fri att välja sina handelspartners med hänsyn till sina egna intressen, som skall vidta lämpliga försiktighetsåtgärder, antingen genom att införa passande klausuler i avtalet eller genom att teckna en särskild försäkring. När medkontrahenten förfar bedrägligt kan således exportören inte kräva att få behålla det bidrag han inte hade rätt till. På sin höjd kan han vid den nationella domstolen åberopa det avtalsenliga eller utomobligatoriska skydd som han tillerkänns gentemot medkontrahenten i den nationella rättsordningen, men han kan inte behålla det stöd han uppburit utan rätt.

6. Inom ramen för den första tolkningsfrågan frågar den nationella domstolen även om återkrav av felaktigt utbetalade belopp kan uteslutas med tillämpning av en i nationell rätt fastslagen princip att återkravet skulle utgöra ett åsidosättande av stödmottagarens berättigade förväntningar. Mot bakgrund av de uppgifter som framgår av beslutet om hänskjutande måste denna fråga besvaras nekande. Det skall inledningsvis erinras om att skyddet av berättigade förväntningar enligt fast rättspraxis är en av gemenskapsrättens allmänna principer. Med avseende på återbetalningskrav som grundas på gemenskapsrätten skall därför den i gemenskapens rättsordning fastslagna principen tillämpas och inte motsvarande princip i de nationella rättsordningarna. Därigenom blir det möjligt att undvika att alla de fall som i princip skall omfattas av samma reglering behandlas olika.

7. Den hänskjutande domstolen frågar därefter domstolen om det går att undvika återkrav av de felaktigt utbetalda stöden när kravet på återbetalning, på grund av att det har gått en ansenlig tid mellan utbetalningen och sagda krav, skulle vara särskilt betungande för mottagaren. Jag anser att svaret måste vara nekande. Den nationella domstolen kan självfallet tillämpa de preskriptionsregler som föreskrivs i den egna rättsordningen i fråga om motsvarande betalningskrav som grundar sig på nationell rätt. När det inte är fråga om dessa regler är emellertid den tid som går från det att stödet beviljas till det att det framställs krav på återbetalning fullständigt irrelevant. Dessutom medför alla återbetalningar av en penningsumma en förmögenhetsminskning och utgör en betungande åtgärd för den berörde. Jag anser inte att den nationella domstolen kan anses ha rätt att skönsmässigt skilja mellan de fall då återbetalningen är normalt respektive överdrivet betungande.

Den andra tolkningsfrågan

8. Jag anser att ovanstående överväganden gör det möjligt att besvara även den andra tolkningsfrågan. Då den nationella domstolen formulerade sin fråga utgick den nämligen från att en bidragstagare i god tro inte är skyldig att betala tillbaka felaktigt utbetalade belopp och ombad domstolen att klargöra begreppet god tro. Närmare bestämt frågar den om en stödmottagare, under liknande omständigheter som dem som föreligger i tvisten avseende huvudsaken, kan anses vara i god tro och således befriad från skyldigheten att återbetala de felaktigt utbetalade bidragen. Av de skäl som har angivits ovan är emellertid exportören tvungen att betala tillbaka den del av stöden som han inte hade rätt till. Jag vill återigen understryka att exportörens goda tro är fullständigt irrelevant. Inom ramen för prövningen av den första frågan har jag i vart fall även förklarat varför villkoren för att god tro skall föreligga inte är uppfyllda i den aktuella tvisten. För god tro krävs nämligen ett ursäktligt fel, viket inte är fallet i förevarande mål, eftersom felet avser en omständighet i förevarande fall — produktens sammansättning — som den berörde bör känna till om han förfar med normal aktsamhet.

Den tredje tolkningsfrågan

9. Den hänskjutande domstolens tredje fråga avser konsekvenserna av att de offentliga myndigheterna inte har varit aktsamma då de kontrollerat exporttransaktionerna i fråga. Jag har emellertid besvarat även denna fråga. Exportören kan inte göra gällande att den för kontrollerna ansvariga myndigheten har varit försumlig, i syfte att undgå skyldigheten att betala tillbaka de felaktigt uppburna beloppen. Om denna underlåtenhet har orsakat den berörde en ekonomisk skada, kan han möjligen kräva att myndigheten skall ersätta skadan, självfallet under förutsättning att de i nationell rätt föreskrivna skyldigheterna för en sådan skadeståndstalan är uppfyllda.

Förslag till avgörande

10. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ger följande svar på de frågor som Højesterets Anke-og Kæremålsudvalg har ställt:

1 Originalspråk: italienska.

2 Dom av den 21 september 1983 i de förenade målen 205/82—215/82 (REG 1983, s. 2633; svensk specialutgåva, häfte 7).

3 Artikel 18 i rådets förordning (EEG) nr 805/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (EGT L 148, s. 24; svensk specialutgåva, område 3, volym 2, s. 63), artikel 6 i rådets förordning (EEG) nr 885/68 av den 28 juni 1968 om allmänna regler för beviljande av exportbidrag för nötkött och villkor för fastställande av storleken på dessa (EGT L 156, s. 2; svensk specialutgåva, område 3, volym 2, s. 87) samt kommissionens förordning (EEG) nr 1315/84 av den 11 maj 1984 om fastställande av exportbidrag för nötkött (EGT L 125, s. 38).

4 Kommissionens förordning (EG) nr 2945/94 av den 2 december 1994 om ändring av kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 om allmänna tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter vad gäller indrivning av felaktigt utbetalda belopp och sanktioner (EGT L 310, s. 57; svensk specialutgåva, område 3, volym 63, s. 83).

5 Se domen i målet Deutsche Milchkontor, ovan, punkt 19.

6 I likhet med kommissionen anser jag att fallet skall bedömas mot bakgrund av kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tilllämpningsföreskriftcr för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 351, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 24, s. 216) som kodifierar kommissionens förordning (EEG) nr 2730/79 av den 29 november 1979 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 317, s. 1).

7 Se dom av den 11 juli 1984 i mål 89/83, Dimex (REG 1983, s. 2815), punkterna 8 och 9.

8 Vid förskottsbetalning skall säkerheten ställas just för att säkerställa återbetalning av beloppet till den utbetalande myndigheten om det senare klargörs att villkoren för beviljande av bidraget inte [var] uppfyll[da] (tjugonde övervägandet i ingressen till förordning nr 3665/87) eller om det visar sig att det inte finns någon rätt till exportbidrag, eller endast rätt till ett mindre bidrag (se artikel 6 i rådets förordning (EEG) nr 565/80 av den 4 mars 1980 om förskottsbetalning av exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 62, s. 5; svensk specialutgåva, område 3, volym 12, s. 3) i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2026/83 av den 18 juli 1983 (EGT L 199, s. 12; svensk specialutgåva, område 3, volym 16, s. 155)).

9 Dom av den 28 mars 1996 i mål C-299/94, (REG 1996, s. I-1925, punkt 25).

10 Dom av den 5 februari 1987 i mål 288/85 (REG 1987, s. 611, punkt 11, min kursivering).

11 Se artikel 3.5 i förordning nr 3665/87 (min kursivering).

12 Se dom av den 9 augusti 1994 i mål C-347/93, Boterlux (REG 1994, s. I-3933), punkt 36.

13 Ovan, s. I-3941. Se särskilt fotnot 14, där generaladvokaten erinrade om domstolens dom i målet Irish Grain Board (dom av den 11 november 1986 i mil 254/85, REG 1986, s. 3309). I det målet, som avsåg monetära utjämningsbelopp, uteslöt domstolen att exportörens goda tro skulle vara relevant.

14 Se domen i målet Boterlux, ovan, punkt 35.

15 Se dom av den 27 oktober 1987 i mål 109/86 (REG 1987, s. 4319), punkt 8.

16 Se bland annat dom av den 1 april 1993 i de förenade målen C-31/91—C-44/91, Lagedcrm. fl. (REG 1993, s. I-1761, punkt 33 och i den punkten ytterligare angivna hänvisningar).

17 Se domen i målet Anglo Irish Beef, ovan, punkt 33.

18 Se senast dom av den 20 mars 1997 i mål C-24/95, Alean (REG 1997, s. I-1591, punkt 25 och i den punkten ytterligare angivna hänvisningar).

19 Se domen i målet Lageder m. fl., ovan, punkt 34.

20 Dom av den 5 december 1985 i mål 124/83 (REG 1985, s. 3777), punkt 21.