Förslag till avgörande av generaladvokat Giuseppe Tesauro föredraget den 20 mars 1997

1 Originalspråk: italienska.

2 Dom av den 16 juli 1992 i mål C-163/90 (REG 1992, s. I-4625).

3 Dom av den 9 augusti 1994 i förenade målen C-363/93, C-407/93, C-408/93, C-409/93, C-410/93 och C-411/93 (REG 1994, s. I-3957).

4 Dom av den 7 november 1996 i mål C-126/94 (REG 1996, s. I-5647).

5 Beslut om sjötullssystemet i de franska utomeuropeiska departementen (EGT L 399, s. 46).

6 Dom av den 10 oktober 1978 i mål 148/77 (REG 1978, s. 1787).

7 Se särskilt beslut 89/687/EEG av den 22 december 1989 om införande av Poséidom (EGT L 399, s. 39).

8 Som tidigare nämnts ogiltigförklarades artikel 4 i beslutet av domstolen i domen i målet Lancry, ovan, fotnot 2, eftersom bestämmelsen tillät att Republiken Frankrike upprätthöll det då gällande beskattningssystemet fram till den 31 december 1992.

9 Dom av den 10 oktober 1978, nämnd i fotnot 5.

10 Dom av den 7 maj 1987 i mål 193/85, Co-Frutta (REG 1987, s. 2085), punkt 8—11.

11 Ovannämnd dom av den 7 maj 1987 i mål 193/85, punkt 9 samt dom av den 7 december 1995 i mål C-45/94, Ayuntamiento de Ceuta (REG 1995, s. I-4385), punkt 28.

12 Ovannämnd (fotnot 1) dom av den 16 juli, punkt 12.

13 Se mitt förslag i målet Lancry (fotnot 2), punkt 14.

14 Dom av den 27 maj 1981 i förenade målen 142/80 och 143/80, Essevi SpA (REG 1981, s. 1413, punkt 21—23; svensk specialutgåva, häfte 6).

15 Dom av den 16 juli 1992 (ovan, fotnot 1), punkt 12.

16 Dom av den 7 december 1995 (ovan, fotnot 10), punkt 40.

17 I denna riktning uttalade sig generaladvokat Trabucchi i målet IGAV, dom av den 18 juni 1975 i mål.94/74 (REG 1975, s. 699, förslaget s. 715, särskilt s. 718). Även om det var fråga om ett fall som var olikt det förevarande och som gällde en skattcltknande avgift som var avsedd att finansiera verksamheten vid en offentlig myndighet, fastlades i förslaget i det målet en princip som enligt min åsikt är av allmän räckvidd.

18 Se senast dom av den 13 februari 1996 i förenade målen C-197/94 och C-252/94, Bautiaa (REG 1996, s. I-505), punkt 39.

19 Redan i domen i målet Capolongo (dom av den 19 juni 1973 i mål 77/72, REG 1973, s. 611, punkterna 13 och 14; svensk specialutgåva, häfte 2) hade domstolen i detta sammanhang fastslagit alt en avgift som ingår i en allmän intern avgiftsordning och som systematiskt tas ut för nationella produkter och importerade produkter enligt samma villkor, likväl [kan] utgöra en avgift med motsvarande verkan som en importtull när denna avgift uteslutande är avsedd att stödja verksamhet som endast gynnar den avgiftsbclagda nationella produkten (min kursivering). Denna inriktning i rättspraxis har senare bekräftats i en serie avgöranden, bland vilka jag begränsar mig till att nämna domarna i målen Steinike (dom av den 22 mars 1977 i mål 78/76, REG 1977, s. 595; svensk specialutgåva, häfte 3), Cucchi (dom av den 25 maj 1977 i mål 77/76, REG 1977, s. 987; svensk specialutgåva, häfte 3), Interzucchcri (dom av den 25 maj 1977 i mål 105/76, REG 1977, s. 1029) och Kortmann (dom av den 28 januari 1981 i mål 32/80, REG 1981, s. 251). Samma resonemang har förts även beträffande artikel 95. I domen av den 21 maj 1980 i mål 73/79, kommissionen mot Italien (REG 1980, s. 1533), punkt 15, preciserade domstolen nämligen alt vid tolkning av begreppet interna avgifter enligt artikel 95 kan det finnas skäl alt beakta vad de utkrävda avgifterna skall användas till. När en intäkt av avgifter av detta slag är avsedd att finansiera verksamheter som särskilt gynnar beskattade nationella produkter, kan det härav framkomma att den utkrävda avgiften enligt samma kriterier likväl utgör en diskriminerande beskattning eftersom avgiften som påförs nationella produkter neutraliseras genom ekonomiska förmåner för dessa, medan den som påförs importerade produkter utgör en nettopålaga.

20 Se i detta avseende domar av den 17 oktober 1993 i mål C-72/92, Scharbatkc (REG 1993, s. I-5509), punkt 10— 16, av den 2 augusti 1993 i mål C-266/91, CELBI (REG 1993, s. I-4337), punkt 13— 19, av den 16 december 1992 i mål C-17/91, Lornoy m. fl. (REG 1992, s. I-6523), punkt 17—22, av den 16 december 1992 i mål C-114/91, Clacys (REG 1992, s. I-6559), punkt 14—19, av den 16 december 1992 i förenade målen C-144/91 och C-145/91, Dcmoorm. fl. (REG 1992, s. I-6613), punkt 18—21, av den 11 juni 1992 i förenade målen C-149/91 och C-150/91, Sanders Adour (REG 1992, s. I-3899), punkt 20—22, och av den 11 mars 1992 i förenade målen C-78/90— C-83/90, Compagnie Commerciale de l'ouest m. fl. (REG 1992, s. I-1847), punkt 26—28.

21 Ovannämnd dom (fotnot 2), punkterna 37 och 28.

22 Dom av den 1 juli 1969 i mål 24/68, kommissionen mot Italien (REG 1969, s. 193, punkt 5; svensk specialutgåva, häfte 1), min kursivering.

23 Dom av den 27 februari 1980 i mål 168/78, kommissionen mot Frankrike (REG 1980, s. 347, punkt 4; svensk specialutgåva, häfte 5), min kursivering. Se även dom av den 27 februari 1980 i mål 170/78, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1980, s. 417, punkt 5; svensk specialutgåva, häfte 5), i vilken domstolen upprepade att artikel 95 har som syfte att avskaffa de hinder för den fria rörligheten för varor och de normala konkurrensförhållandena mellan medlemsstater som följer av en diskriminerande eller skyddande intern beskattning samt, mer nyligen, domen i målet Ayuntamiento de Ceuta, ovan, fotnot 10, punkt 29.

24 Dom i målet kommissionen mot Italien, ovan, fotnot 21.

25 Se dom av den 15 mars 1994 i mål C-3S7/92, Banco Exterior de España (REG 1994, s. I-877), punkterna 13 och 14.

26 Kärandena i målet vid den nationella domstolen har i förbigående åberopat även förbudet mot kvantitativa importrestriktioner i artikel 30 i fördraget. Det skall i det hänseendet kommas ihåg alt artikel 30, som är en grundläggande bestämmelse i regleringen av den fria rörligheten för varor, är generell i förhållande till speciella bestämmelser angående avgifter med verkan som motsvarar tullar och till diskriminerande skattebestämmelser. Som sådan är artikel 30 alternativ eller snarare resterande i förhållande till artikel 9 och 12 à ena sidan och artikel 95 à den andra, i den meningen alt när de omständigheter som föreskrivs i fördraget föreligger, är det de särskilda och inte de allmänna bestämmelserna som skall tillämpas på åtgärder med motsvarande verkan. Se dom av den 22 mars 1977 i mal 74/76, lancili och Volpi (REG 1977, s. 557, punkt 9; svensk specialutgåva, häfte 3) och, mer nyligen, dom av den 11 mars 1992 i förenade målen C-78/90—C-83/90 (ovan, fotnot 19), punkterna 20 och 21.

27 Se ovan, punkt 13— 24.

28 Se särskilt dom av den 12 maj 1992 i mål C-327/90, kommissionen mot Grekland (REG 1992, s. I-3033), punkt 11, och dom av den 11 december 1990 i mål C-47/88, kommissionen mot Danmark (REG 1990, s. I-4509), punkt 18.

29 Dom av den 17 februari 1976 i mål 45/75, Rewe-Zentrale (REG 1976, s. 181, punkt 16; svensk specialutgåva, häfte 3).

30 Dom av den 16 februari 1977 i mål 20/76, Schüttle (REG 1977, s. 247, punkt 22; svensk specialutgåva, häfte 3).

31 Dom av den 12 maj 1992 i mål C-327/90, kommissionen mot Grekland (ovan, fotnot 27), punkt 12, och dom av den 26 juni 1991 i mål C-152/89, kommissionen mot Luxemburg (REG 1991, s. I-3141, punkt 20; svensk specialutgåva, häfte 1).