Förslag till avgörande av generaladvokat Giuseppe Tesauro föredraget den 27 februari 1997

1 Originalspråk: italienska.

2 Det är således fråga om ett typiskt exempel på parallellimport av motorfordon, vilken som bekant utnyttjar fördelarna av de prisskillnader som förekommer i de olika medlemsstaterna samt utvecklingen av växelkursen för de olika valutorna i de stater där fordonen säljs. Tidigare, i synnerhet under den första hälften av åttiotalet, förekom exempel på det motsatta förhållandet, på grund av de annorlunda prisoch valutaförhållandcn som rådde under denna tid, på så sätt att de italienska parallellimportörerna förvärvade fordon av de tyska VW-åtcrförsäljarna och sålde dem i Italien till konkurrenskraftiga priser och villkor.

3 Enligt den bestämmelsen kan tredje man som inte är ansluten till något distributionssystem göra sig skyldig till illojal konkurrens i tre fall: när de förvärvar varor som omfattas av systemet genom oriktiga uppgifter och under falska förespeglingar, när de förmår godkända återförsäljare att bryta mot sina avtalsförpliktelser och när de får en konkurrensfördel av att en godkänd återförsäljare bryter mot sina avtalsförpliktclscr.

4 Kommissionens förordning (EEG) nr 123/85 av den 12 december 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av försäljnings- och serviceavtal för motorfordon (EGT L 15, s. 16), senare ändrad och ersatt av kommissionens förordning (EEG) nr 1475/95 av den 28 juni 1995 (EGT L 145, s. 25).

5 Dom av den 13 januari 1994 i mil C-376/92 (Rec. 1994, s. I-15).

6 Det bör anmärkas att den teoretiska slutenheten, såsom domstolen har angett, enbart innebär att tillverkaren har ingått ett antal avtal med de av honom utvalda återförsäljarna, vilka säkerställer att hans varor når de slutliga konsumenterna uteslutande genom godkända återförsäljare, medan slutenheten i praktiken innebär att tillverkaren även måste försöka att få systemet respekterat genom att vidta åtgärder mot illojala kontrahenter eller tredje man som har erhållit varor hos återförsäljare som brutit mot sina avtalsförpliktelscr (domen i målet Cartier, punkt 21).

7 Domen i målet Cartier, punkterna 22 och 23.

8 Domen i målet Cartier, punkt 28.

9 Domen i målet Cartier, punkt 25.

10 Domen i målet Cartier, punkterna 26, 27 och 29. Efter att ha förklarat att ett distributionssystems slutenhet inte var en förutsättning för att det skulle vara förenligt med fördraget, eftersom kravet på slutenhet i systemet skulle förhindra en betydande och naturlig del av parallellimporten, fastslog domstolen i domen att Cartier hade rätt att vägra ge garanti för varor som sålts av Metro och därigenom ι affarshänscende minska möjligheterna på marknaden för parallcllhandlarna, vilket dock först och främst skulle skada konsumenterna. För fullständighctcns skull skall framhållas att kommissionen i ett pressmeddelande som följde kort efter domen i målet Cartier förklarade sig anse den princip som domstolen fastslagit tillämplig på avtal om distribution av motorfordon som omfattas av gruppundantag enligt förordning nr 123/85. Enligt artikel 5.1 i denna förordning är nämligen undantaget beroende av villkoret att den kostnadsfria hjälpen kommer den slutligc konsumenten till del, oberoende av om denne har förvärvat motorfordon av en godkänd eller oavhängig återförsäljare (IP/94/488 av den 6 juli 1994).

11 Se i det avseendet mitt förslag till avgörande i samma mål, Cartier (förslag till avgörande av den 27 oktober 1993, Rec. 1993, s. I-17, punkterna 11—23).

12 Även doktrinen (se dock Bechtold, Ende des Erfordernisses der Lückenlosigkcit, i Neue juristische Wochenschrift, 1994, s. 3211 och följande sidor, som uppenbarligen VAG:s uppfattning till stor del stödjer sig på, samt den tyskspråkiga litteratur som det där hänvisas till) förefaller i stort instämma i denna tolkning av rättsfallet Cartier. Se till exempel Idot, Distribution sélective, i Europe, 1994, Act. Ν. 117, s. 10 och följande sidor; och Kovar, Le dernier métro — L'élanchéité des réseaux de distribution: un réseau peut être ouvert ou fermé, i La Semaine juridique — édition entreprise, 1994, Suppl. nr4, s. 2 och följande sidor. Författaren går där så långt alt han påstår följande: Par ailleurs, rien n'autorise à considérer que la Cour de justice ait voulu interdire aux droits nationaux, le droit allemand en particulier, de tenir compte de l'étanehéité de la distribution sélective pour régler les conditions dans lesquelles un fabricant peut agir en concurrence déloyale contre des tiers non autorisés qui commercialisent ses produits (s. 5, slutet).

13 Dom av den 13 februari 1969 i mål 14/68 (Rcc. 1969, s. 1).

14 Domstolen har som bekant alltid sett välvilligt på möjligheten till försäljning utanför systemet och således på parallellimport, vilken anses önskvärd och nödvändig for att motverka överdriven stelhet. Se till exempel dom av den 7 juni 1983 i förenade målen 100—103/80, Pioneer (Rec. 1983, s. 1825, punkt 81—89). Aven i domen i det ovannämnda målet Cartier upprepade domstolen uttryckligen sin preferens för distributionssystem som är mer flexibla och öppna för parallcllhandel (punkt 26). Beträffande just köp och försäljning av bilar, se dom av den 17 juni 1987 i mål 154/85, kommissionen mot Italien (Rec. 1987, s. 2717).

15 Se ovan fotnot 5.

16 Se i det avseendet domarna av den 15 februari 1996 i förenade målen C-226/94 och C-309/94, Grand garage albigeois och Nissan France (REG 1996, s. I-651 och I-677), samt senast dom av den 20 februari 1997 i mål C-128/95, Fontaine (REG 1997, s. I-967). I dessa domar har domstolen fastslagit att förordning nr 123/85, till den del den avser avtalsförhållanden mellan leverantörer och de återförsäljare som är anslutna till deras system, i vilket fall inte kan tolkas så, att det är förbjudet för tredje män som inte är mellanhänder med skriftlig fullmakt att utöva parallellimport av nya fordon av ett märke som omfattas av ett officiellt distributionssystem (punkt 16—20). En eventuell talan för att förhindra sådan verksamhet av tredje man kan således enbart föras på grundval av tillämplig nationell rätt.