Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Saggio föredraget den 25 februari 1999

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 153, s. 47.

3 Gemenskapen anslöt sig till multifiberavtalet genom rådets beslut (74/214/EEG) av den 21 mars 1974 om ingående av avtalet om internationell textilhandel (EGT L 118, s. 1).

4 Protokollen om förlängning av multifiberavtalet ingicks den 14 december 1977, den 22 december 1981, den 31 juli 1986, den 31 juli 1991, den 9 december 1992 och slutligen den 9 december 1993. Gemenskapen anslöt sig till samtliga dessa protokoll.

5 EGT L 336, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 3.

6 Artikel 8.1 i ATK har följande lydelse: Ett Textilövervakningsorgan (TMB) upprättas härmed för att övervaka tillämpningen av detta avtal, för att undersöka alla åtgärder som vidtagits enligt detta avtal och deras överensstämmelse med avtalet, och för att vidta de åtgärder som uttryckligen krävs enligt avtalet. TMB skall bestå av en ordförande och tio medlemmar. Medlemskapet skall vara balanserat och som helhet representativt för medlemskretsen och det skall ge utrymme för utbyte av ledamöter vid lämpliga tidpunkter. Ledamöterna skall utses av medlemmar utnämnda av Varuhandelsrådet och fullgöra sina uppgifter i personlig kapacitet.

7 Med flexibilitet eller underlättande avses möjligheten att bevilja licenser för import av varor över föreskriven importkvot.

8 Artikel 5 i avtalet mellan gemenskapen och Republiken Indien föreskriver, genom rådets beslut 88/495/EEG av den 11 december 1986 om den tillfälliga tillämpningen av överenskommelsen mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Indien om handel med textilvaror (EGT L 267, 1988, s. 1), med hänvisning till artikel 12.3 i Genèveöverenskommelsen om internationell handel med textilvaror som ingåtts av gemenskapen genom beslut 74/214 (omnämnt i punkt 2 ovan), att de kvantitativa importbegränsningarna inte skall gälla handvävda tyger från bomullsindustrin, handgjorda produkter från bomullsindustrin tillverkade av sådant handvävt tyg och handgjorda traditionella folkloristiska textilprodukter.

9 EGT L 275, s. 1: svensk specialutgåva, område 11, volym 23, s. 62.

10 EGT L 349, s. 85; svensk specialutgåva, område 11, volym 37, s. 241.

11 EGT C 166, s. 1.

12 Angående resolutioner, som på grund av sitt innehåll är bindande, se domstolens dom av den 10 april 1984 i mål 108/83, Luxemburg mot parlamentet (REG 1984, s. 1945; svensk specialutgåva, volym 7, s. 591), punkt 23, och av den 28 november 1991 i de förenade målen C-213/88 och C-39/89, Luxemburg mot parlamentet (REG 1991, s. I-5643; svensk specialutgåva, volym 11), punkterna 25—27.

13 Kommissionens förordning' (EG) nr 3052/95 av den 20 december 1995 om ändring av bilagorna I, II, III, V, VI, VII, VIII, IX och XI till rådets förordning (EEG) nr 3030/93 (EGT L 323, s. 1). Denna förordning har ifrågasatts av Republiken Portugal i talan som väckts genom en ansökan som inkom till domstolens kansli den 21 mars 1996 (mål C-89/96).

14 Mål C-280/93 (REG 1994, s. I-4973; svensk specialutgåva, volym 16).

15 Dom av den 30 april 1974 i mål 181/73 (REG 1974, s. 449; svensk specialutgåva, volym 2, s. 281) särskilt punkterna 2—6.

16 Se härvidlag domen i det ovannämnda målet Haegeman, punkt 6.

17 Se dom av den 5 februari 1976 i mål 87/75, Bresciani (REG 1976, s. 129; svensk specialutgåva, volym 3, s. 15), punkt 16, av den 9 februari 1982 i mål 270/80, Harlecquin och Simmons (REG 1982, s. 329; svensk specialutgåva, volym 6, s. 309), punkterna 14 och följande, av den 29 april 1982 i mål 17/81, Pabst & Richard (REG 1982, s. 1331), punkterna 26 och 27, av den 26 oktober 1982 i mål 104/81, Kupferberg (REG 1982, s. 364; svensk specialutgåva, volym 6, s. 531), punkterna 11—14 och 23, av den 30 september 1987 i mål 12/86, Demirel (REG 1987, s. 3719; svensk specialutgåva, volym 9, s. 175), punkt 14, av den 20 september 1990 i mål C-192/89, Sevince (REG 1990, s. I-3461; svensk specialutgåva, volym 10, s. 507), punkt 15, av den 31 januari 1991 i målC-18/90, Kziber (REG 1991, s. I-199; svensk specialutgåva, volym 11), punkt 15, och av den 5 juli 1994 i mål C-432/92, Anastasiou m.fl. (REG 1994, s. I-3087).

18 Dom av den 12 december 1972 i de förenade målen 21/72—24/72 (REG 1972, s. 1219; svensk specialutgåva, volym 2, s. 51).

19 Se härvidlag domen av den 24 oktober 1973 i mål 9/73, Schlüter (REG 1973, s. 1135; svensk specialutgåva, volym 2, s. 157), punkt 27.

20 Domarna av den 16 mars 1983 i mål 266/81, SIOT (REG 1983, s. 731; svensk specialutgåva, volym 7, s. 65), punkt 12, och de förenade målen 267/81—269/81, SPI och SAMI (REG 1983, s. 801; svensk specialutgåva, volym 7), punkterna 23 och 24, liksom domen av den 12 december 1995 i mål C-469/93, Chiquita Italia (REG 1995, s. I-4533) punkterna 25—29.

21 I domen i målet Tyskland mot rådet hänvisas uttryckligen till två domar som vid ett första påseende utgör undantag från den allmänna rättspraxisen om de rättsliga verkningarna av bestämmelserna i GATT-avtalet. Den första domen är domen av den 22 juni 1989, mål 70/87, Fediol mot kommissionen (REG 1989, s. 1781; svensk specialutgåva, volym 10, s. 67). I detta mål bestred företaget Fediol lagenligheten av kommissionens beslut att avslå en begäran om att ett undersökningsförfarande enligt artikel 3.5 i rådets förordning (EEG) nr 2641/84 av den 17 september 1984 om att stärka den gemensamma handelspolitiken särskilt när det gäller skydd mot otillåtet handelsbruk (EGT L 252, 1984, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 11, s. 151). Enligt artikel 2.1 i förordningen avses med otillåtet handelsbruk allt internationellt handelsbruk från tredje lands sida inom internationell handel som inte är förenligt med internationell rätt eller med allmänt accepterade regler. Domstolen ansåg att artikel 2 jämförd med artikel 3 ger de berörda ekonomiska aktörerna rätt att åberopa bestämmelserna i GATT-avtalet i ett av dem till kommissionen framställt klagomål som syftar till att få fastställt att ett handelsbruk som enligt deras mening varit till skada för dem är tillåtet. Enligt samma hypotes har domstolen ansett sig behörig att [pröva] lagenligheten av ett kommissionsbeslut som fattats med tillämpning av bestämmelserna i fråga (punkt 22). Domstolen har följaktligen uttalat att om bestämmelserna i GATT-avtalet i allmänhet inte har direkt effekt ger den uttryckliga hänvisningen i förordning nr 2641/84 ändå medborgarna rätt att göra gällande dessa bestämmelser vid domstol. Denna dom tycks ansluta sig till den allmänna rättspraxisen om att bestämmelserna i GATT-avtalet inte anses na direkt effekt. Detta gäller dock inte den andra domen som omnämnts av domstolen i domen i målet Tyskland mot rådet, det vill säga domen av den 7 maj 1991 i mål C-69/89, Nakajima mot rådet (REG 1991, s. I-2069; svensk specialutgåva, volym 11). I denna dom har domstolen faktiskt frångått principen om att bestämmelserna i GATT-avtalet är tvingande för gemenskapen på samma sätt som antidumpingjcoden som antogs för att genomföra artikel VI i GATT-avtalet. Domstolen ansåg följaktligen att den i förhållande till en rättsakt som antagits för fullgörande av internationella förpliktelser enligt antidumpingkoden skall säkerställa att bestämmelserna i GATT-avtalet och dess genomförandebestämmelser iakttas samt undersöka om rådet... har överskridit de sålunda fastställda rättsliga ramarna och om det genom den klandrade bestämmelsen har åsidosatt avtalsvillkoren... i antidumpningskoden. I detta mål gjorde bolaget Nakajima gällande att rådets antidumpningsförordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 14, s. 98) stred mot antidumpingkoden, det vill säga avtalet avseende genomförandet av artikel VI i GATT-avtalet, som godkänts för gemenskapens räkning genom rådets beslut 80/271/EEG av den 10 december 1979 om slutande av de multilaterala avtal som är resultatet av handelsförhandlingarna 1973—1979 (EGT L 71, 1980, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 9, s. 3). Enligt min mening står en sådan dom närmare den allmänna rättspraxisen om internationella avtal och avlägsnar sig från de kriterier som använts för att bedöma verkningarna av GATT-avtalen på bestämmelser i gemenskapens sekundärrätt.

22 Domstolen har nyligen, som svar på en fråga om en rättsakts giltighet i ett mål om huruvida en förordning som hade uppskjutit genomförandet av ett internationellt avtal som ingåtts med Jugoslavien stod i strid med den folkrättsliga regel som kommit till uttryck i artikel 65 i Wienkonventionen om traktaträtten, klargjort att det saknar betydelse för möjligheten att åberopa folkrättsliga regler i internationell rätt om dessa har direkt effekt eftersom dessa regler är tvingande för gemenskapen som är skyldig att följa internationell rätt vid utövandet av sina befogenheter. Domstolen ansåg att medborgarna kan åberopa grundläggande internationella sedvanerättsliga regler mot den omtvistade förordningen som har antagits med tillämpning av dessa regler och berövat honom ... rätt till förmånsbehandling (dom av den 16 juni 1998 i mål C-162/96, Racke, REG 1998, s. I-3655, punkt 48).

23 Textilavtalet har upprättat, som jag erinrat om ovan, ett eget tvistelösningssystem som har företräde framför det allmänna systemet (i enlighet med artikel 1.2 i ovannämnda avtalsmemorandum om tvistlösning inom ramen för WTO-avtalet). Textilavtalet har upprättat ett Textil-övervakningsorgan (TMB) som efter information och anmälningar som lämnats av parterna till avtalet och i avsaknad av en ömsesidigt överenskommen lösning genom i detta avtal föreskrivna bilaterala samrådsförfarandet på begäran av endera medlemmen skall avge rekommendationer till de berörda medlemmarna (artikel 8 i ATK).

24 1 de mål angående invändningar om att bestämmelserna i WTO-avtalet har stått i strid med gemenskapsrätten som inte har ansetts kunna tas upp till sakprövning, har domstolen förklarat sig vara behörig i två avseenden. Domstolen förklarade sig vara behörig att inom ramen för en begäran om förhandsavgörande tolka artikel 50 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (bilaga 1C till WTO-avtalet) som stadgar en rätt för nationella domstolar att besluta om interimistiska åtgärder då det finns en risk för intrång i innehavarens märkesrätt. Eftersom det enligt domstolen endast ankommer på nationella domstolar att bedöma nödvändigheten av att vidta sådana åtgärder är domstolen skyldig att pröva tolkningsfrågor angående sådana bedömningar som framställts i en begäran om förhandsavgörande. Domstolen har även ansett att [n]är en bestämmelse kan tillämpas såväl på situationer som omfattas av nationell rätt som på situationer som omfattas av gemenskapsrätten, föreligger det för det andra ett bestämt gemenskapsrättsligt intresse av att bestämmelsen blir tolkad på ett enhetligt sätt, oberoende av under vilka omständigheter den skall till-lämpas (dom av den 16 juni 1998 i mål C-53/96, Hermes, REG 1998, s. I-3603, punkterna 30 och 32). I en senare avkunnad dom som rör en talan som väckts av Republiken Italien mot en rådsförordning om kvantitativa begränsningar på import av ris som påstods strida mot artikel XXIV.6 i GATT-avtalet, och i synnerhet mot punkterna 5 och följande i avtalet om tolkning av artikel XXIV i. det allmänna tull- och handelsavtalet från år 1994, har domstolen ogillat invändningen om att grunden avseende ogiltigförklaring inte. kan upptas till sakprövning och påpekat att den ifrågasatta förordningen har avsett att uppfylla en särskild förpliktelse [som åtagits] inom ramen för GATT och att domstolen därigenom är skyldig att kontrollera lagenligheten av den aktuella gemenskapsrättsakten i förhållande till bestämmelserna i GATT (dom av den 12 november 1998 i mål C-352/96, Italien mot rådet, REG 1998, s. I-6937, i synnerhet punkterna 19—21).

25 Se beträffande denna fråga den senast avkunnade domen i det oyannämnda målet Räcke, punkterna 45—48.

26 Se särskilt Internationella domstolens beslut av den 3 februari 1994 i målet Libyan Arab Jamahiriya mot Tchad.

27 Se härvidlag generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i domen i målet Hermes, punkt 24.

28 Enligt artikel 60 i Wienkonventionen berättigar ett väsenligt åsidosättande av en part till ett multilateralt traktat den andra parten som särskilt berörs av traktatsbrottet att åberopa det som skäl för suspendering av traktaten i förhållandet mellan sig själv och den felande staten (punkt 2 b). Detta undantag tillåter alltså gemenskapsinstitutionerna att besluta om suspendering av avtalet och att gentemot de stater som har brutit mot bestämmelserna i WTO-avtalet vidta åtgärder och göra ställningstaganden som strider mot nämnda avtalsbestämmelser.

29 I gemenskapens rättspraxis har emellertid inte bristande tillämpning av internationella avtalsbestämmelser av tredje länders domstolar ansetts vara ett skäl för att frånta dessa bestämmelser deras tvingande karaktär. I domen i målet Kupferberg har domstolen ansett att [v]ar och en av de avtalsslutande parterna är visserligen ansvarig för det fullständiga fullgörandet av de förpliktelser som den har åtagit sig, men det tillkommer dock varje part att bestämma vilka rättsliga medel som är lämpliga för att uppnå detta mål inom partens rättsordning. Men den omständigheten att de domstolar som anlitas av den ena parten tillerkänner vissa bestämmelser i avtalet direkt tillämplighet medan den andra partens domstolar inte medger sådan direkt tillämplighet, [innebär] inte i och för sig bristande ömsesidighet vid genomförandet av avtalet (punkt 18). Domstolen verkar därigenom ha uteslutit att den omständigheten att en avtalsslutande stats domstolar inte tillåter att avtalets bestämmelser kan åberopas skulle utgöra en sådan underlåtenhet att genomföra avtalet som ger gemenskapens institutioner rätt att inte efterleva detsamma, och har därigenom uteslutit möjligheten för medborgarna att göra gällande denna omständighet inom ramen för gemenskapens rättsordning. I doktrinen har med rätta påpekats att dessa uttalanden av domstolen inte skall tolkas på så sätt att detta inom gemenskapsrättsordningen helt och hållet skulle utesluta varje möjlighet att ta hänsyn till att bestämmelser i avtal inte kan åberopas vid domstol i en tredje stat och därmed möjligheten att den bristande efterlevnaden av internationella bestämmelser hos domstolarna i en tredje stat skulle vara skäl för nationella domstolar eller EG-domstolen att underlåta att följa dessa internationella bestämmelser. Detta bör snarare förstås på det sättet att den omständigheten att det är omöjligt att åberopa bestämmelserna i avtalet i domstol inte hindrar att en tredje stat har antagit andra medel för att skydda de berördas intressen och rättigheter och att förekomsten av ett alternativt system för att skydda dessa rättigheter innebär att villkoren för att tredje land eventuellt skall anses ha åsidosatt sina skyldigheter inte skall anses vara uppfyllda. Angående denna punkt se generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande inför den ovannämnda domen i målet Hermès, punkt 31 och följande.

30 Beträffande möjligheten att inom ramen för ett internationellt avtal inrätta tvistlösningssystem parallellt med de som finns i fördraget, se ovannämnda dom i målet Kupferberg i vilken domstolen fastslog att inrättandet av gemensamma kommittéer inom ramen för avtalet av den 22 juli 1972 mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Portugal med ansvar för den korrekta tillämpningen och genomförandet av avtalet inte var tillräckligt för att utesluta varje tillämpning av detta avtal genom domstolarna (se punkterna 19 och 20). Se även domstolens meddelande 1/91 av den 14 december 1991 angående ett förslag till avtal mellan gemenskapen och länderna i Europeiska frihandelsorganisationen om' skapandet av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (REG 1991, s. I-6079; svensk specialutgåva, volym 11) i vilket domstolen ansåg att gemenskapens behörighet i fråga om internationella förbindelser och dess behörighet att ingå internationella avtal innefattar... med nödvändighet befogenheten att såvitt gäller tolkningen och tillämpningen av dessa avtals bestämmelser följa avgörandena från en domstol som inrättats i enlighet med eller utsetts av avtalen i fråga. Ett internationellt avtal som föreskriver ett system för domstolsprövning är således i princip förenligt med gemenskapsrätten. Om detta avtal emellertid inrättar ett system för domstolsprövning vars beslut påverkar EG-domstolens tolkning och tillämpning av regler som till fullo utgör del av gemenskapsrättsordningen innebär det att detta avtal anger villkor för tolkning av gemenskapsbestämmelserna vilket strider mot artikel 164 i EEG-fördraget och, mera allmänt, mot själva grundvalarna för gemenskapen (se REG 1991, s. I-6107, punkt IV).

31 Till stöd för argumentet att parternas åtaganden i de båda omtvistade avtalen är ojämlika och därför inte skulle vara lagenliga har Republiken Portugal i sin svarsinlaga åberopat att artikel XXVII i GATT har åsidosatts. Denna grund nar åberopats för sent och kan inte upptas till prövning. Talan skulle ändå inte ha kunnat vinna bifall, på denna grund, eftersom hänvisningen till concessions accordées sur une base de réciprocité et d'avantages mutuelle i punkt 1 i denna artikel enligt min mening inte avser att prestationerna skall vara lika utan att utförandet av de åtaganden som ingåtts inom ramen för GATT skall vara ömsesidiga, samt följaktligen att de åtaganden som genomförs i enlighet med nämnda avtal verkligen efterlevs.

32 I artikel X i GATT stadgas särskilt följande: Les accords intéressant la politique commerciale internationale et qui seraient en vigueur entre le gouvernement ou un organisme gouvernemental de toute partie contractante et le gouvernement ou un organisme gouvernemental d'une autre partie contractante seront également publiés.

33 I skrivelsen av den 7 april 1994 från Portugals utrikesminister angavs följande: l'acceptation de ce compromis par la République portugaise, y compris le démantèlement de l'accord mulifibres, était étroitement subordonnée au respect de trois conditions: l'ouverture effective et généralisée de tous le marchés, le renforcement des règles et de la discipline du GATT, et l'utilisation du système communautaire des préférences généralisées comme instrument de rééquilibrage face aux éventuels écarts de pays tiers. C'est avec cette inquiétude que je constate, précisément dans le secteur textile, une évolution défavorable, certaines parties contractantes ne s'acquittant pas des obligations qu'elles ont contractée, en refusant d'ouvrir leurs marchés. Je me réfère concrètement aux cas de l'Inde et du Pakistan qui, jusqu'à présent, n'ont toujours pas présenté leurs offres, il convient que l'Union européenne, agissant en l'occurence par l'intermédiaire de la Commission, exige de nos partenaires qu'ils respectent intégralement les obligations qu'ils ont contractées le 15 décembre, sur la base des orientations fixées par le Conseil. Vous comprendrez que toute négociation de ces engagements est inacceptable, et qu'aucune autre concession ne peut être admise de la part de l'Union européenne, en particulier dans les secteurs les plus sensibles, tel celui du textile et des vêtements.

34 Rådets förordning av den 10 april 1995 om finansiellt stöd till Portugal avseende ett särskilt program för modernisering av textil- och beklädnadsindustrin (EGT L 86, s. 10).

35 Beträffande tillämpningen på gemenskapsinstitutionernas handlande av skyldigheten att samarbeta lojalt som föreskrivs i artikel 5 i EG-fördraget, se dom av den 10 februari 1983 i mål 230/81, Luxemburg mot parlamentet (REG 1983, s. 255; svensk specialutgåva, volym 7, s. 17), punkterna 36—38, och av den 22 september 1988 i de förenade målen 358/85 och 51/86, Frankrike mot parlamentet (REG 1988, s. 4821; svensk specialutgåva, volym 9, s. 607), punkterna 34—36 och beslutet av den 13 juli 1990 i mål C-2/88, Zwartveld m.fl. (REG 1990, s. I-3365; svensk specialutgåva, volym 10, s. 489), punkterna 17—21.

36 Se härvidlag mitt förslag till avgörande som föredrogs den 16 juli 1998 inför domen av den 19 november 1998 i mål C-159/96, Portugal mot kommissionen (REG 1998, s. I-7379), punkterna 79—81.

37 Se särskilt domen i det ovannämnda målet Tyskland mot rådet, punkt 67.