Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 5 februari 1998
1 Originalspråk: engelska.
2 EGT C 11, 1994, s. 6 respektive s. 15.
3 EGT L 234, s. 1; domstolen ogiltigförklarade denna förordning i mål C-392/95, på grund av rådets Underlåtelse att höra parlamentet en andra gång före antagandet av en text som hade ändrats avsevärt i jämförelse med den parlamentet hade avgivit yttrande om (dom av den 10 juni 1997 i mål C-392/95, parlamentet mot rådet, REG 1997, s. I-3213).
4 EGT L 63, s. 8.
5 Denna fotnot gäller inte den svenska översättningen av föreliggande förslag.
6 EGT L 164, s. 1.
7 Afghanistan, Etiopien, Eritrea, Ghana, Irak, Iran, Nigeria, Somalia, Sri Lanka och Zaïre.
8 Mål C-392/95, ovan fotnot 2, se mitt förslag till avgörande, punkt 12.
9 Beslut av den 7 april 1995 i mål C-167/94 (REG 1995, s. I-1023), punkt 6. Se emellertid yttrande 2/94 av den 28 mars 1996, där domstolen hänvisade till bland annat artikel F 2, artikel J 1.2 femte strecksatsen och artikel K. 2.1 i Fördraget om Europeiska unionen för att visa den vikt som fästs vid respekten för mänskliga rättigheter inom ramen för gemenskapen (REG 1996, s. I-1759), punkt 32 i yttrandet.
10 Dom av den 15 januari 1986 i mål 44/84, Hurd (REG 1986, s. 29, punkterna 21 och 22; svensk specialutgåva, häfte 8).
11 Dom av den 30 juni 1993 i de förenade målen C-181/91 och C-248/91, parlamentet mot rådet och kommissionen (REG 1993, s. I-3685; svensk specialutgåva, häfte 14, se förslag till avgörande, punkt 21).
12 Dom av den 31 mars 1971 i mål 22/70 (REG 1971, s. 263; svensk specialutgåva, häfte 1).
13 A. st., punkt 31.
14 A. st., punkt 39.
15 Förenade målen C-181/91 och C-248/91, ovan fotnot 10; Bangladesh I avser parlamentets talan mot rådet.
16 A. st., punkt 12— 15.
17 Dom av den 2 mars 1994 i mål C-316/91, parlamentet mot rådet (REG 1994, s. I-625; svensk specialutgåva, häfte 15).
18 A. st., punkt 9.
19 I målen om invandringspolitik medgav domstolen att invandringspolitik kan omfattas av artikel 118 i fördraget, dock endast i den utsräckning som den angår förhållandena avseende arbetstagare från tredje land och gäller dessa förhållandens inverkan på gemenskapens arbetsmarknad och på arbetsvillkoren (dom av den 9 juli 1987 i de förenade målen 281/85, 283/85— 285/85 och 287/85, Tyskland m. fl. mot kommissionen, REG 1987, s. I-3203, punkt 23; svensk specialutgåva, häfte 8).
20 Sådana inre gränskontrollers förenlighet med artikel 7a i fördraget och gemenskapens behörighet att kräva deras fullständiga avskaffande är föremål för meningsskiljaktigheter (se särskilt beslut av den 11 juli 1996 i mål C-445/93, parlamentet mot kommissionen, ej publicerat i rättsfallssamlingen), även om dessa frågor inte har direkt relevans för förevarande mål.
21 Se mitt förslag i mål C-392/95, ovan fotnot 2, punkt 36.
22 Rådet förklarade vid den muntliga förhandlingen att i vilket fall som helst upprätthålls kravet på VFT genom att flygbolaget som är ansvarigt för den fysiska inresan utan VFT, snarare än den berörda individen, åläggs böter.
23 EGT L 257, s. 13, svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 44.
24 Dom av den 3 juli 1980 i mål 157/79, Pieck (REG 1980, s. I-2171; svensk specialutgåva, häfte 5), punkt 10, och av den 27 april 1989 i mål 321/87, kommissionen mot Belgien (REG 1989, s. I-997), punkt 9.
25 Trots att förordningen, såsom påpekades vid den muntliga förhandlingen, har ogiltigförklarats, kan dess lydelse emellertid beaktas för att tolka artikel 100c.l.
26 Se ovan fotnot 1.
27 KOM(93) 684 slutlig, s. 40.
28 Dom av den 23 mars 1982 i mål 53/81, Levin (REG 1982, s. I-1035; svensk specialutgåva, häfte 6), punkt 15.
29 Kommentar till artikel 3 i Constantinesco m. fl., Traité instituant la CEE Commentaire article par article, Economica, Paris, 1992, s. 41 (fritt översatt).
30 Av samma skäl som angivits i punkt 10 är det faktum att båda dessa uttryck förekommer i artikel K 1 inte relevant i förevarande mål.
31 I fjärde övervägandet anges även att en sådan harmonisering skulle bidr[a] till att harmonisera konkurrensvillkoren för medlemsstaternas flygbolag och flygplatser. Varje sådan verkan skulle i bästa fall vara av underordnad betydelse, och ingen av parterna i förevarande mål har dristat sig till att hävda att detta skulle medföra att den reglerade frågan omfattas av EG-fördragct.