Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 26 maj 1998

1 Originalspråk: spanska.

2 Domen i målet SFEI m. fl. mot kommissionen, REG 1997, s. II-1.

3 Domen i mål T-24/90, REG 1992, s. II-2223; svensk specialutgåva, volym 13.

4 I punkt 91 i ansökan om ogiltigförklarine står följande: La decision de la Commission ... dc rejeter la plainte semble se fonder sur le double raisonnement suivant: la prise en compte de l'intérêt communautaire justifierait de ne pas entamer une enquête au titre de l'article 86.... I punkt 185 i samma skrivelse hävdade klagandena följande: En considérant qu'elle ne voit pas d'intérêt pour entamer une telle enquête au titre de l'article 86 du traité (point 13 de la décision), la Commission fait usage de la faculté qui lui a été reconnue par la jurisprudence de rejeter une plainte pour défaut de l'intérêt communautaire. Punkt 188 i ansökan innehåller snarlika uttryck: Le SFEI soutient... que la Commission a commis des erreurs manifestes d'appréciation quant à l'intérêt communautaire à poursuivre l'examen de l'affaire, en ce que la Commission fonde son évaluation de l'intérêt communautaire sur l'existence de proposition de lege ferenda....

5 Det står klart att förstainstansrättens avgöranden — i likhet med alla domstolars avgöranden — skall vara motiverade, och detta föreskrivs i artikel 81 i dess rättegångsregler, men inte i artikel 190 i fördraget. Domstolens funktion (iuris dictio) är inte bara oskiljaktig från skyldigheten att redogöra för det resonemang som ligger till grund för avgörandet utan har sitt berättigande i den. Det har inte alltid varit så, eftersom det under enväldets tid inte bara var så, att motiveringen till en dom inte var känd, utan det var förbjudet att motivera en dom.

6 Den totala avsaknaden av rättsligt resonemang (vilken skulle utgöra domvilla) får inte förväxlas med att det inte ges ett svar på vart och ett av de argument som har anförts i talan, vilket är möjligt i en dom: i förekommande fall kan domstolen genom ett övergripande svar samtidigt ogilla flera argument som har anförts av någon av parterna.

7 Fotnot 11 i repliken.

8 Förslag till avgörande av den 16 september 1997 i mål C-7/95 P, REG 1998, s. I-3111, punkt 24.

9 Dom av den 2 mars 1994 i mål C-53/92 P, Hilti mot kommissionen (REG 1994, s. I-667), punkt 42, och av den 6 april 1995 i de förenade milen C-241/91 Ρ och C-242/91 P, RTE och ITP mot kommissionen (REG 1995, s. I-743), punkt 67, samt beslut av den 17 september 1996 i mål C-19/95 P, San Marco mot kommissionen (REG 1996, s. I-4435), punkterna 39 och 40.

10 EGT 13, 1962, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8.

11 Kommissionens ombud påstod vid sammanträdet att förfaranden som inleds inom ramen för artikel 86 i fördraget — till skillnad från förfarandena avseende statligt stöd (artikel 92 i fördraget) — är förfaranden som riktas mot framtiden, eftersom syftet med dem är att för framtiden säkerställa att överträdelsen upphör. Nämnda argumentation är förvånande och står i strid med annan argumentation som kommissionen tidigare har framfört vid domstolen. I de förenade målen C-68/94 och C-30/95, Frankrike mot kommissionen, använde kommissionen, för att förklara skillnaderna mellan förfarandet enligt artikel 86 i fördraget och förfarandet för kontroll av företagskonccntrationcr (rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av förctagskonccntrationcr, EGT L 257, 1990, s. 14; svensk specialutgåva, annex s. 16), rakt motsatt argument, nämligen följande: vad gäller missbruk av en dominerande ställning beaktas vid undersökningen det redan inträffade missbruket, medan analysen i den nämnda förordningen däremot är riktad mot framtida händelser. Se i detta avseende punkterna 179 och 180 i domstolens dom av den 31 mars 1998 i detta mål (REG 1998, s. I-1375).

12 Dessa faktiska omständigheter kan givetvis ifrågasättas inom de gränser som jag har angett i punkt 41 i detta förslag till avgörande.

13 Förstainstansrättens ställningstagande är i själva verket inte så klart eller bestämt som det kan förefalla. På vissa ställen tycks det i domen anses klarlagt att förfarandena hade upphört (punkterna 57, 58 och 59), medan det på andra ställen endast förklaras att kommissionen i avsaknad av motsatta indicier rättsenligt kunde anta att förfarandena hade upphört (punkt 68).

14 Se punkt 9 i den överklagade domen.

15 Se ovan, punkt 47.

16 Det är riktigt att yrkandet avseende ingivandet av handlingar, vilket framställdes i repliken, var rätt allmänt formulerat, eftersom förstainstansrätten anmodades att förordna om företeende av handlingar som skulle bevisa att vägran att beivra överträdelserna hade varit avsiktlig, för att ge företräde för en allmän politisk lösning av problemet med liberalisering av postscktorn. Icke desto mindre skall denna begäran ses mot bakgrund av resten av repliken och ansökan, vilka innehåller uttryckliga och upprepade hänvisningar till kommissionsledamoten Sir Leon Brittans skrivelse.

17 Min kursivering.