lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 14 maj 1998

CELEX
61997CC0125
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: grekiska.

2 EGT L 283, s. 23; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 121.

3 Se domar av den 10 juli 1997 i de förenade målen C-94/95 och C-95/95, Bonifaci m. fl. och Berto m. fl. (REG 1997, s. I-3969), punkt 3, och i mål C-373/95, Maso m. fl. (REG 1997, s. I-4051), punkterna 50 och 56.

4 Dom av den 2 februari 1989 i mål 22/87, kommissionen mol Italien (REG 1989, s. 143), punkt 3.

5 Såsom jag kommer att visa nedan (se punkt 51) täcker den i direktivet föreskrivna garantin hela den avlöning som arbetstagaren hade rätt till för sina utförda tjänster, inklusive tillägg och bidrag enligt lag. Följaktligen skall enligt lag hänsyn tas till scmestcrersättning motsvarande referensperioden (tre månader eller tretton veckor) vid beräkningen av garantin, medan utbetalning av scmcstcrcrsättning avseende den period som går utöver referensperioden (högst ett år) utgör en mer gynnsam åtgärd (artikel 9 i direktivet).

6 Dom av den 16 december 1993 i mål C-334/92, Wagner Miret (REG 1993, s. I-6911; svensk specialutgåva, häfte 14), punkterna 20 och 21.

7 Dom av den 24 juni 1993 ¡ mål C-90/92, Dr Treiter (REG 1993, s. I-3569), punkt 11.

8 Se dom av den 4 december 1986 i mål 252/83, kommissionen mot Danmark (REG 1986, s. 3713), punkt 15.

9 Införlivandet av gemenskapens rättsordning med de nationella rättsordningarna innebär en ny hierarki av rättsregler inom gemenskapen i form av en pyramid i vilken de nationella reglerna utgör basen, den sekUndära gemenskapsrätten är mitten och reglerna i fördraget samt gemenskapsrättens allmänna principer bildar toppen. Inom hierarkin för de juridiska normerna, måste reglerna i varje nivå inte endast överensstämma med reglerna i den närmast högre nivån, utan med reglerna i samtliga högre nivåer sa att det inre sambandet och effektiviteten i systemet kan säkerställas. I delta sammanhang är principen om gemenskapsrättens företräde framför nationell rätt endast ett uttryck för den mer allmänna regeln om de högre reglernas företräde framför de lägre reglerna som är inneboende i själva begreppet rättssystem. Eftersom förhållandet mellan de nationella reglerna genom vilka direktivet införlivas och direktivets regler är symmetriskt till förhållandet mellan dircktivcls regler och reglerna i fördraget, måste del som gäller för det andra förhållandet även gälla för det första.

10 Dom av den 9 november 1995 i mål C-479/93, Francovich II (REG 1995, s. I-3843), punkt 20.

11 Den föreslagna tolkningen är inte endastlogisk utan också rättvis. Skälet till detta är att den undviker ett eventuellt missbruk såsom dubbelbclalning av samma fordring först i form av ett förskoll (eller en betalning med retroaktiv effekt) på lönen motsvarande referensperioden och sedan i fornt av garantin som betalas för samma fordring.

12 Nämnd i fotnot 9 ovan.

13 Se samma dom, punkt 28.

14 Se fotnot 5 ovan.

15 Se (punkt 11) domen det ovannämnda i målet kommissionen mot Italien. Begreppet lön ges i allmänhet en vid mening i den europeiska socialrättcn. På denna punkt hänvisas till definitionen av lön Í artikel 119 andra stycket ι fördraget och domstolens tolkning härav (se, till exempel, dom av den 11 mars 1981 i mål 69/80, Worringham och Humphreys, REG 1981, s. 767, punkt 14 och följande, svensk specialutgåva, häfte 6; dom av den 17 maj 1990 i mål C-262/88, Barber, REG 1990, s. I-1889, punkterna 11 och 12, svensk specialutgåva, häfte 10, och dom av den 7 mars 1996 i mål C-278/93, Freers och Spcckmann, REG 1996, s. I-1165, punkt 17—20). Se även artikel 68,1 i rådets förordning(EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2) (dom av den 2 oktober 1992 i mål C-201/91, Grisvard och Kreitz, REG 1992, s. I-5009, punkt 14 och följande), etc.

16 När det gäller det förevarande fallet skall påpekas att tvisten mellan sökanden och garantiinstitutionen, i vart fall till viss del, beror på den omständigheten att parterna inte har tagit hänsyn till samma belopp vid beräkningen av garantin. Detta innebär att det eventuellt är fråga om olika synsätt vad avser begreppet lön som utgör grunden för fastställandet av garantin. Av begäran om förhandsavgörande framgår exempelvis att sökanden, enligt min mening med rätta, anser sig ha rätt till ersättning för den övertid han har fullgjort samt lönepåslag enligt lag, men att det inte är säkert att garantiinstitutionen har tagit hänsyn till dessa omständigheter. Då omständigheterna rörande denna fråga emellertid inte klart framgår och varken den nationella domstolen eller någon annan berörd part uttryckligen har framställt någon fråga på denna punkt, anser jag inte att det är nödvändigt att domstolen behandlar denna fråga närmare.

17 Enligt min mening har domstolen rätt och skyldighet att kontrollera om dessa villkor är uppfyllda antingen i samband med en eventuell talan av kommissionen eller i samband med en begäran om förhandsavgörande.