Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 16 juli 1998
1 Originalspråk: engelska.
2 Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen.
3 GURI nr 94 av den 4 april 1979, s. 3055.
4 Lag nr 95/1979 föreskrev inledningsvis en skuldsättningsnivå på 20 miljarder LIT. Delta belopp revideras årligen. Det belopp som citeras i texten fastställdes genom ett ministerdekret av den 30 april 1996. Det belopp som gällde 1992 har inte angivits i begäran om förhandsavgörande eller i inlagorna; det som fastställdes genom ett ministerdekret av den 30 april 1993 var 71,832 miljarder LIT.
5 Artikel 1 första stycket i lag nr 95/1979.
6 Lag nr 452/1987 av den 3 november 1987. Tvångsförvaltning är också möjlig när ett företag på obestånd skall återbetala ett belopp på 50 miljarder LIT eller mer, motsvarande minst 51 procent av det inbetalade bolagskapitalet, när beviljandet av detta belopp har bedömts vara olagligt statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden; artikel ta i lag nr 95/1979.
7 Kungligt dekret 267/1942.
8 Artikel 2 första stycket i lag nr 95/1979.
9 Artikel 90 i konkurslagen.
10 Artikel 51 i konkurslagen; artikel 4 i lag nr 544/1981.
11 Artikel 4 i lag nr 544/1981.
12 Artikel 55 i konkurslagen.
13 Artikel 3.2 i lag nr 19/1987 av den 6 februari 1987.
14 Artikel 5a i lag nr 95/1979.
15 Artikel 2 andra strecksatsen i lag nr 95/1979.
16 Lag nr 212/1984, som ändrar artikel 6a i lag nr 95/1979.
17 Artikel 2a i lag nr 95/1979.
18 Artiklarna 111 och 212 i konkurslagen.
19 Fördrag om upprättandet av Europeiska gemenskapen.
20 Skrivelse E 13/1992 av den 30 juli 1992 (EGT C 395, 1994, s. 4).
21 EGT C 192, 1997, s. 4.
22 Kommissionens beslut 96/515/EKSG av den 27 mars 1996 angående stöd som Italien beviljat Altiforni e Ferriere di Servola, ett EKGS-företag som stod under tvängsförvaltning, med säte i Trieste, Italien (EGT L 216, 1996, s. 11).
23 Kommissionens beslut 97/754/EKSG av den 30 april 1997 om tillämpningen av den italienska lagen nr 95/1979 om tvangsförvaitning av storföretag i kris på stålföretaget Ferdofin Srl (EGT L 306, 1997, s. 25). Kommissionen beslutade även att utsträckningen av tvångsförvaitning till företag som var skyldiga alt återbetala olagligt statligt stöd utgjorde ett stöd som var oförenligt med den gemensamma marknaden: Kommissionens beslut 96/434/EG av den 20 mars 1996 om Italiens stödåtgärder till företag vars insolvens härrör frän kravet att återbetala stöd enligt de gemenskapsbeslut som antagits enligt artiklarna 92 och 93 i fördraget (EGT L 180, 1996, s. 31).
24 EGT L 362, 1991, s. 57. Detta beslut har nu ersatts av kommissionens beslut 2496/96/EKSG av den 18 december 1996 om gemenskapsregler för statligt stöd till stålindustrin (EGT L 338, 1996, s. 42).
25 Se dom av den 26 september 1996 i mål C-241/94, Frankrike mot kommissionen (REG 1996, s. I-4551).
26 Dom av den 23 februari 1961 i mål 30/59, Gezamenlijke Steenkolenmijnen mot Höga myndigheten (REG 1961, s. 1, svensk specialutgåva, volym 1, s. 69, nedan kallat målet Steenkolenmijnen). Se även dom av den 2 juli 1974 i mal 173/73, Italien mot kommissionen (REG 1974, s. 709, svensk specialutgåva, volym 2, s. 321), punkt 15.
27 Se till exempel dom av den 15 mars 1994 i mil C-387/92, Banco Exterior de España (REG 1994, s. I-877).
28 Dom av den 22 mars 1977 i mil 78/76, Steinike und Weinlig mot Tyskland (REG 1977, s. 595, svensk specialutgåva, volym 3, s. 329, nedan kallat målet Steinike und Weinlig), punkt 21. Se även generaladvokaten Darmons förslag lill avgörande i de förenade milen C-72/91 och C-73/91, Sloman Neptun (dom av den 17 mars 1993, REG 1993, s. I-887, svensk specialutgåva, volym 14, nedan kallat målet Sloman Neptun), punkt 40.
29 Dom av den 24 januari 1978 i mil 82/77, Van Tiggde (REG 1978, s. 25; svensk specialutgåva, volym 4, s. 1, nedan kallat milet Van Tiggele), och av den 13 oktober 1982 i de förenade milen 213/81—215/81, Norddeutsches Vieh- und Fleischkontor (REG 1982, s. 3583, nedan kallat målet Fleischkontor).
30 Artikel 232 i EG-fördragel.
31 Trots alt ordalydelsen i artikel 41 i EKSG-fördraget till synes är mer restriktiv än den i artikel 177 i EG-fördraget, har den av domstolen tolkats på så sätt att den medger förhandsavgöranden avseende tolkningen av regler som har sitt ursprung i EKSG-fördraget såväl som giltigheten av rättsakter som antagits av institutionerna enligt det fördraget; se dom av den 22 februari 1990 i mäl C-221/88, Busscni (REG 1990, s. I-495; svensk specialutgåva, volym 10), punkt 16. Det skall noteras att frågan huruvida lag nr 95/1979 utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 92.1 i EG-fordragct har väckts i mål C-295/97, Industrie Aeronautiche e Meccaniche Rinaldo Piaggio mot International Factors Italia m. fl., i vilket de skriftliga och muntliga förfarandena inte är avslutade vid dagen för föredragandet av detta förslag till avgörande.
32 Dom av den 13 april 1994 i mål C-128/92 (REG 1994, s. I-1209), punkt 11. Målet avsåg tolkningen av artiklarna 4 d, 65 och 66.7 i EKSG-fördraget.
33 Dom av den 2 maj 1996 i mål C-18/94 (REG 1996, s. I-2281). Målet avsåg tolkningen av artiklarna 4 b och 63.1 i EKSG-fördraget.
34 Kommissionens ovannämnda meddelande C 7/97 (ex E 13/92).
35 Angående förhållandet mellan ogiltighetstalan enligt artikel 173 i EG-fördraget och förhandsavgöranden enligt artikel 177 i samma fördrag, se dom av den 9 mars 1994 i mål C-188/92, TWD Textilwerke Deggendorf (REG 1994, s. I-833; svensk specialutgåva, volym 15).
36 Omnämnt ovan.
37 Omnämnt ovan, punkt 13.
38 Ibidem, punkt 14.
39 Domen i det ovannämnda målet Van Tiggele, punkt 23— 25, domen i det ovannämnda målet Fleischkontor, punkt 22, domen i det ovannämnda målet Sloman Neptun, punkt 19, dom av den 30 november 1993 i mål C-189/91, Kirsammer-Hack (REG 1993, s. I-6185, nedan kallat målet Kirsammer-Hack), punkt 16, och av den 7 maj 1998 i de förenade målen C-52/97—C-54/97, Viscido m. fl. (REG 1998, s. I-2629, nedan kallat målet Viscido), punkt 14.
40 Domen i det ovannämnda målet Sloman Neptun, punkt 21.
41 Ibidem, punkt 19.
42 Dom av den 30 januari 1985 i mål 290/83 (REG 1985, s. 439; svensk specialutgåva, volym 8).
43 Ibidem, punkt 15.
44 Ibidem, punkt 5. Se även domen i det ovannämnda målet Steinike und Weinlig, punkterna 21 och 22. 1 ljuset av de senare domarna i de ovannämnda målen Sloman Neptun och Kirsammer-Hack skall, enligt min uppfattning, uttalandet i punkt 14 i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, att stöd måste inte med nödvändighet finansieras med statliga medel för att klassificeras som statligt stöd läsas såsom enbart avseende blandsituationcr där staten eller offentligt kontrollerade organ förvaltar medel som ursprungligen hade privat ursprung eller där staten inrättar ett system enligt vilket ett utpekat privat organ bistår särskilda företag. Den definition som domstolen använde i domen i målet Sloman Neptun är vid nog att omfatta de särskilda omständigheterna i målet kommissionen mot Frankrike. Det bör t delta sammanhang hållas i åtanke att alla statliga medel som finansieras genom skatter slutligen har privat ursprung. Det är värt alt notera att domstolen implicit, men klart medvetet, avvisade generaladvokaten Darmons argument i punkt 42 i hans förslag till avgörande i målet Sloman Neptun, all definitionen av stöd skulle utslräckas till situationer där staten inte agerar som mellanhand mellan dem som finansierar en ålgärdoch dem som åtnjuter den.
45 Domen i det ovannämnda målet Sloman Neptun, punkt 21.
46 Omnämnt ovan, min kursivering.
47 Se domarna i de ovannämnda målen Steenkolenmijnen, Sloman Neptun, Kirsammer-Hack och Viscido.
48 Se domen i det ovannämnda målet Van Tiggele.
49 Se till exempel dom av den 2 februari 1988 i de förenade mälcn 67/85, 68/85 och 70/85, Van der Kooy m. fl. mot kommissionen (REG 1988, s. 219; svensk specialutgåva, volym 9), punkterna 36 och 37, där det bedömdes att de priser som det statligt kontrollerade bolaget Gasunie tillämpade skulle kunna utgöra stöd trots au förelaget varprivatägt till 50 procent.
50 Se domen i det ovannämnda målet Frankrike mot kommissionen, punkt 22— 24.
51 Domen i det ovannämnda målet Steenkolenmijnen.
52 Domen i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 13.
53 Dom av den 15 december i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 59.
54 Ibidem, punkt 61. Se även dom av den 16 juni 1981 i mål 126/80, Salonia (REG 1981, s. 1563, svensk specialutgåva, volym 6, s. 129), punkt 6, och av den 16 juli 1992 i mål C-343/90, Lourenço Dias (REG 1992, s. I-4673, svensk specialutgåva, volym 13), punkt 18.