Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 28 januari 1999

1 Originalspråk: spanska.

2 I den biografi över Goethe som introducerar den spanska versionen av författarens samlade verk (Aguilar, Madrid 1963), säger Rafael Cansinos Assens att Ordningen är helig för Goethe. Vad som helst hellre än anarki (s. 268). Goethe tar också avstånd även från begränsad folklig rösträtt, tryckfrihet och yttrandefrihet (s. 269). Han är därför inte ett gott föredöme i ett modernt demokratiskt samhälle.

3 Beslut om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget (IV/29.725 — Pappersmassa) (EGT L 85, 1985, s. 1, nedan kallat pappersmassebeslutet; endast den engelska språkversionen är gällande).

4 Förutom de svenska företagen väckte varken ITT Rayonier Inc. eller de norska, de portugisiska och de spanska företagen talan. Inga av de fyra sistnämnda ålades påföljder. I beslut av den 20 mars 1990 noterades att den i USA hemmahörande svaranden Mead Corporation hade återkallat sin talan.

5 De förenade målen 89/85, 104/85, 114/85, 116/85, 117/85 och 125/85—129/85, Ahlström Osakeyhtiö mil. mot kommissionen (REG 1988; s. 5193; svensk specialutgåva, volym 9, s. 651).

6 De förenade målen C-89/85, C-104/85, C-114/85, C-116/85, C-117/85 och C-125/85—C-1 29/85, Ahlström Osakeyhtiö m.fl. mot kommissionen (REG 1993, s. I-1307; svensk specialutgåva, volym 14).

7 Punkt 126 (REG 1993, s. I-1613).

8 Även om kommissionen förklarade att åtagandet var en ensidig åtgärd från de undertecknandes sida och att det som sådant inte kunde bli föremål för en talan om ogiltigförklaring, ansåg domstolen att de förpliktelser som ålades genom detta skulle betraktas på samma sätt som beslut med föreläggande om att en överträdelse skall upphöra. Genom åtagandet godtog de undertecknande ett beslut som kommissionen hade befogenhet att fatta ensidigt (se punkterna 180 och 182, REG 1993, s. I-1625).

9 De senare hade icke desto mindre ett intresse av att åtagandet ogiltigförklarades, eftersom de hade ålagts avsevärt högre böter om de inte hade undertecknat åtagandet.

10 Originalspråk engelska. Icke officiell översättning.

11 Mål T-227/95, AssiDomän Kraft Products m.fl. mot kommissionen (REG 1997, s. II-1185).

12 De förenade målen 97/86, 193/86, 99/86 och 215/86 (REG 1988, s. 2181).

13 De förenade målen 42/59 och 49/59 (REG 1961, s. 99; svensk specialutgåva, volym 1, s. 95).

14 Punkt 92 (REG 1997, s. II-1218).

15 Punkt 58 (REG 1997, s. II-1209).

16 Punkt 92 (REG 1997, s. II-1218).

17 Inom det sociopolitiska området funderar Machiavelli i Fursten (Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm, 1958) över om det ar mera lämpligt för en person som utövar makt att vara fruktad än att vara älskad, ett dilemma som motsvarar konflikten inom det rättsliga området mellan rättvisa och rättssäkerhet. Hans slutsats är välkänd: Därför att det är svårt att förena båda delarna är det mycket säkrare att vara fruktad än älskad.

18 I den i punkt 32 nämnda domen i målet Asteris m.fl. mot kommissionen (punkt 28), används begreppet bekräftelse av rättsstridighet.

19 Punkt 92 sista meningen (REG 1997, s. II-1218).

20 Punkt 97 (REG 1997, s. II-1219 och 1220).

21 Som säkert noterats undviker jag begreppet ändring för att inte förorsaka sammanblandning med de fall avses i artikel 41 i EG-stadgan för domstolen.

22 Vilken, till skillnad från den del som avhandlar påföljder, ogiltigförklarar vissa föreskrifter i åtagandet utan att nämna någon part.

23 Genom att vara bindande för endast vissa pappermasseproducenter.

24 Punkt 56 (REG 1997, s. II-1209).

25 Mål C-188/92 (REG 1994, s. I-833; svensk specialutgåva, volym 15), punkt 13.

26 Även om detta uttryck som formuleringen antyder avser domstolsavgöranden. Den tyska rättsvetenskapen har myntat termen Bestandskraft (i motsats till Rechtskraft) för att beteckna administrativa rättsakters slutgiltighet.

27 Tillsammans med hänsyn till god administration (punkt 92 i den överklagade domen, REG 1997, s. II-1218).

28 I detta hänseende har den spanska konstitutionsdomstolen hävdat att total avsaknad av tidsfrister skulle kunna skada konstitutionen, på grund av ett alltför stort avsteg från rättssäkerheten till förmån för rättvisan (dom 147/86 av den 25 november 1986; Consejo General del Poder Judicial: Cuestiones de inconstitucionalidad, Band I, s. 681, min kursivering).

29 Se till exempel García de Enterría, E. och Fernández, T.-R.: Curso de Derecho Administrativo, Madrid, 1995, Band I, s. 613.

30 Principen om god administration, som förstainstansrätten hänvisar till för att legitimera återkallandet (punkt 92, REG 1997, s. II-1218), bör förstås i bemärkelsen lagenlig administration (ordnungsmäßige Verwaltung).

31 Mål 20/65, REG 1965, s. 1045.

32 Mål C-178/95, REG 1997, s. I-585.

33 Punkt 19 (REG 1997, s. I-603).

34 Ibidem.

35 Eventuellt med undantag för den danska, den skotska, den finska, den svenska, och (med vissa variationer) den irländska rättsordningen.

36 Till och med i en rättsordning som tar så stora hänsyn till billighetsaspekten som den engelska är den generella tidsfristen för att väcka talan mot en administrativ rättsakt (judicial review) tre månader [Order 53, rule 4(1) i Rules of the Supreme Court].

37 REG 1997, s. II-1209.

38 Nämnd ovan i punkt 54.

39 Punkt 72 (REG 1997, s. II-1213).

40 Yttrande 1/91 av den 14 december 1991 om förslaget att skapa Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (REG 1991, s. I—6079; svensk specialutgåva, volym 11), punkt 21.

41 Som förstainstansrätten mycket riktigt har påpekat (punkt 89 i den överklagade domen, REG 1997, s. II-1217), innehåller rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT 13, 1962, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8) ingen reglering av eller hinder för en omprövning till den enskildes förmån av en rättsstridig administrativ rättsakt som antagits med stöd av artiklarna 3 och 15 i nämnda förordning.

42 Dom av den 12 juli 1957 i de förenade målen 7/56 och 3/57— 7/57, Algera m.fl. mot EKSG:s gemensamma församling (REG 1957, s. 81, särskilt sidorna 55 och 56). Se även, bland andra senare mål, dom av den 17 april 1997 i mål C-90/95 P, De Compte mot parlamentet (REG 1997, s. I-1999), punkt 35, i vilken det påpekas att även om en gemenskapsinstitution, som konstaterar att den antagit en rättsstridig rättsakt, har rätt att återkalla den med retroaktiv verkan om det sker inom en rimlig tidsfrist, begränsas denna möjlighet enligt fast rättspraxis av nödvändigheten att respektera berättigade förväntningar hos den som gynnas av rättsakten och som kunnat hysa tilltro till att den var lagenlig.

43 I ett flertal nationella rättsordningar (den tyska, den nederländska och den italienska) kan en administrativ påföljd inte upphävas av samma organ som ålagt den. Skälet till detta är administrationens hierarkiska organisation som faller utanför den här aktuella analysen.

44 Medan det i vissa medlemsstater finns speciella nullitetsförfaranden förekommer i andra rättsfiguren omprövning ex officio som, trots det missvisande namnet, kan påkallas av den berörda parten, som dessutom har vissa rättigheter vid förfarandet (att höras, att få en objektiv och rationell bedömning och att beslutet skall vara motiverat).

45 I den spanska rättsordningen måste överträdelsen avse en rättsregel som har rangen av lag.

46 Se härtill den klargörande redogörelsen i motiven till Ley española reguladora de la Jurisdicción contencioso-administrativa av den 27 december 1956.

47 Se i detta hänseende den i punkt 32 nämnda domen i målet Asteris m.fl. mot kommissionen, punkt 27.

48 En komparativ granskning av medlemsstaterna rättsordningar visar att en dom om ogiltigförklaring av en rättsakt generellt sett inte utgör grund för ogiltigförklaring av en identisk rättsakt, men den är inte heller utan betydelse. Den kan således leda till en omprövning av rättsakten. Inom till exempel tysk rätt ger paragraf 51 i förvaltningsprocesslagen (Verwaltungsverfanrensgesetz) inte ett entydigt svar, utan lämnar utrymme för domstolarnas rättsliga bedömning.

49 Förstainstansrätten har inte ansett det vara nödvändigt att även bedöma den eventuella effekt som domskälen i domstolens dom av den 31 mars 1993 kan ha haft på de överträdelser som de svenska företagen anklagas för i artikel 1.2 i beslutet. Denna aspekt, som har uppenbart faktisk grund (innehållet i meddelandet om anmärkningar) har inte åberopats av parterna i detta överklagande, varför jag anser att den faller utanför dess ram.

50 Så är även fallet i italiensk rätt (se bland annat besluten av Consiglio di Stato, sjätte avdelningen, av den 16 februari 1979, nr 81, samt femte avdelningen, av den 20 april 1994, nr 345) och i nederländsk rätt (se Henneken, H, Commentary on the judgment of the Centrale Raad van Beroep av Jen 3 juli 1997, Administratiefrechtelijke Beslissingen, 1997, s. 419).

51 Punkt 72 (REG 1997, s. II-1213).

52 Punkt 92 (REG 1997, s. II-1218).

53 CE, 28 januari 1986, Thys, 26116, JT, 1989 s. 307, där det även sägs att peut être considéré comme une forme de fraude, le fait de s'abstenir sciemment... de faire valoir ses droits... pour se plaindre ensuite... de la méconnaissance de ses droits.

54 Principen om förvaltningsekonomi (Verwaltungsökonomie).

55 Se punkt 69 i den överklagade dornen (REG 1997, s. II-1212).

56 Nämnd ovan i punkt 32.

57 Ibidem.

58 Dom av den 8 april 1976 i mål 43/75 (REG 1976, s. 455; svensk specialutgåva, volym 3, s. 59).

59 Och om så vore skulle det leda till ett resultat motsatt det i den överklagade domen, eftersom endast de mål som redan var anhängiga när det generella stadgandet ogiltigförklarades kan gynnas av detta (se punkterna 74 och 75 i domen i målet Defrenne II, REG 1976, s. 482).

60 REG 1961, s. 159 och 160.

61 I stort sett alla medlemsstater erkänner, under olika beteckningar och med varierande utformning, principen att myndigheter kan göra en diskretionär omprövning av rättsstridiga, slutgiltiga rättsakter. Som jag påpekade tidigare skapar denna Befogenhet en rättighet för individen att höras, att få en rättvis och saklig prövning samt ett motiverat beslut. I Tyskland omvandlas således, när tidsfristen att väcka talan mot en betungande rättsakt har löpt ut, den rätt till ogiltigförklaring av en rättsstridig rättsakt som den berörda individen har till en rättighet, som kan göras gällande vid domstol, att få en rationell och objektiv prövning (fehlerfreies Ermessen) av grunden för omprövningen och ett eventuellt återkallande av rättsakten (dom från federala konstitutionsdomstolen av den 17 december 1969, Entscheidungen des Bundesverfassungsgerichts, band 27, s. 297).

62 I den mån en person, från den stund han av rättsordningen medges en reell möjlighet att klandra en rättsakt som går honom emot, övergår från att endast vara en administrativ rättsakts adressat till att bli — om än endast potentiellt — part i ett administrativt eller förvaltningsprocessuellt förfarande (se Forsthoff, E., Lehrbuch des Verwaltungsrechts, 1973, band 1, s.257 in fine).

63 I det aktuella fallet skulle detta, om de svenska företagens talan bifölls, föranleda ett återkallande ex officio av beslutet med avseende på Mead Corporation, som återkallade sin talan i det första förfarandet (se ovan fotnot 3).

64 Se i detta hanseende mitt förslag inför avgörande inför domen av den 22 oktober 1998 i de förenade målen C-10/97—C-22/97, IN.CO.GE.90 m.fl. (REG 1998, s. I-6307).

65 Dom av den 26 februari 1987 i mål 15/85, Consorzio Cooperative d'Abbruzzo mot kommissionen (REG 1987, s. 1005; svensk specialutgåva, volym 9. s. 29), punkt 10, av den 30 juni 1988 i mål 226/87, kommissionen mot Grekland (REG 1988, s. 3611), punkt 16, och av den 27 oktober 1992 i mål C-74/91, kommissionen mot Tyskland (REG 1992, s. I - 5437), punkt 10.

66 Dom av den 15 juni 1994 i mål C-137/92 P, kommissionen mot BASF m.fl. (REG 1994, s. I - 2555; svensk specialutgåva, volym 15), punkt 50.

67 Detta har förhindrat en mer ingående begreppsanalys i doktrinen. Se i detta sammanhang se Bergèrés, M.C, La théorie de l'inexistence en droit communautaire, Revue trimestrielle de droit européen, 1989, s. 393.

68 Se Kalogeropoulos, A., Éléments de l'application de la théorie de l'inexistence des actes juridiques en droit communautaire, Etat-Loi-Administration, Mélanges en l'honneur d'Epaminondas P. Spiliotopoulos, Ed. Ant. N. Sakkoulas, Aten, 1998, s. 181 ff, se särskilt s. 199 och 200.

69 För att illustrera detta kan man jämföra förstainstansrättens dom av den 27 februari 1992 i de förenade målen T-79/89, T-84/89, T-85/89, T-86/989, T-89/89, T-91/89, T-92/89, T-94/89, T-96/89, T-98/89, T- 102/89 och T-104/89, BASF m.fl. mot kommissionen (REG 1992, s. II-315; svensk specialutgåva, volym 12), i vilken vissa rättsstridigheter ledde till att den berörda rättsakten förklarades vara icke existerande, och domstolens dom av den 15 juni 1994, kommissionen mot BASF m.fl., nämnd i fotnot 65, i vilken samma rättsstridigheter endast ledde till en ogiltighetsförklaring.

70 REG 1961, s. 150. Min kursivering.

71 En möjlighet som tillerkänns i artikel 54 i EG-stadgan för domstolen i vilken följande föreskrivs: Om överklagandet är välgrundat skall domstolen upphäva förstainstansrättens avgörande. Domstolen kan själv slutligt avgöra ärendet onrdetta är färdigt för avgörande eller återförvisa ärendet till förstainstansrätten för avgörande. Ett av de fall när denna möjlighet som föreskrivs i artikeln kan utnyttjas är vid fel in indicando under förutsättning att redovisningen av omständigheterna är fullständig och tillräcklig för att avkunna ett slutligt avgörande och att bevisningen inte kan godtas. Denna linje tycks ha valts av domstolen i dess rättspraxis, även om domstolen aldrig angivit av vilka skäl man anser att ett ärende är färdigt för avgörande, utan inskränkt sig till att lakoniskt konstatera att detta är fallet (dom av den 20 februari 1992 i mål C-345/90 P, parlamentet mot Hanning, REG 1992, s. I-949, särskilt I-989, och kommissionen mot BASF m.fl., nämnd i fotnot 65, s. I-2648). Sammanfattningsvis skall domstolen avgöra målet i sak då det klart framgår av handlingarna att ärendet är klart för avgörande (se Héron, J., Droit judiciaire privé, Montchrétien, Paris, 1991, s. 517; Vincent, J., och Guinchard, S., Procédure civile, Dalloz, Paris, 1994, s. 922). Detta mot bakgrund av att gemenskapslagstiftaren har velat införa en modern kassationsdomstol, med stor frihet att fälla slutligt avgörande när så bedöms lämpligt (se Nieva Fenoli, J., El recurso de casación ante el Tribunal de Justicia de las Comunidades Europeas, Bosch, Barcelona, 1998, s. 430). I förevarande fall rader inget tvivel om att den fråga som tagits upp vid domstolen är av strikt rättslig natur, vilket fortlöpande visats i detta förslag till avgörande.

72 Det bör påminnas om att pappersmassebeslutet antogs redan år 1984.