Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 28 oktober 1999

1 Originalspråk: spanska.

2 Kommissionens beslut 97/762/EG av den 9 juli 1997 om de åtgärder som vidtagits av Portugal till förmån för EPAC — Empresa Para a Agroalimentacåo e Cereais, SA (EGT L 311, s. 25).

3 Kommissionen underrättade de portugisiska myndigheterna om att den förbehöll sig ratten att fatta ett provisoriskt beslut varigenom Portugal skulle förordnas att omedelbart upphöra med stödet för framtida transaktioner. Denna möjlighet behandlades i meddelande till medlemsstaterna SG(91) D/4577 av den 4 mars 1991 rörande sätten för meddelande av stöd och förfarandet avseende de stöd som beviljats i strid med bestämmelsen i artikel 93.3 i EGfördrager. Domstolen fastställde kommissionens befogenhet till detta i dom av den 14 februari 1990 i mål C-301/87, Frankrike mot kommissionen, Boussac (REG 1990, s. I-307; svensk specialutgåva, volym 10).

4 Kommissionens beslut 97/433/EG av den 30 april 1997 om att anmoda den portugisiska regeringen att upphöra med stödet i form av en statlig garanti som beviljats företaget EPAC—Empresa Para a Agroalimentação e Cereais, SA (EGT L 186, s. 25).

5 Meddelande offentliggjort i EGT C 318, 1997, s. 20. Sökanden har påstått att garantin till förmån för EPAC inte utgör något statligt stöd, eftersom inga statliga medel har överförts vare sig direkt eller indirekt. Den portugisiska staten har i sin egenskap av innehavare av hela företagets aktiekapital rätt och skyldighet att ge företaget denna typ av bistånd. Om åtgärden betecknades som stöd, skulle staten ha rätt att bevilja det utan skyldighet att anmäla det till kommissionen. Slutligen åsidosätter beslutet, på grundval av sin radikala karaktär och totala förakt för omständigheterna i målet och för de intressen och värden som står på spel, principerna om god tro och skydd för berättigade förväntningar hos de ekonomiska aktörer som påverkas av beslutet och utgör ett grovt åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

6 Meddelande offentliggjort i EGT C 370,1997, s. 10. Grunderna och de huvudsakliga argumenten sammanfaller med grunderna och argumenten i mål T-204/97, EPAC mot kommissionen. EPAC har vidare gjort gällande en godtycklig diskriminering mellan offentliga och privata företag och den rättsliga omöjligheten av att den portugisiska staten skulle vidta de åtgärder som föreskrivs i det omtvistade beslutet.

7 Meddelande offentliggjort i EGT C 271, 1997, s. 7. Portugal har gjort gällande av beslutet saknar rättslig grund och är rättsstridigt. Vad gäller bristen på rättslig grund har Portugal framfört att kommissionen, med hänsyn till att det varken i fördraget eller sekundärrätten föreskrivs att provisoriska beslut skall fattas inom ramen för tillämpningen av artikel 93 och att kommissionen genom domstolens rättspraxis har getts befogenhet att fatta sådana beslut, inte skall påföra en medlemsstat en olämplig och radikal åtgärd som har karaktären hos och verkningarna av en slutgiltig åtgärd. Vad gäller beslutets rättsstridighet har Portugal hävdat att det åsidosätter proportionalitetsprincipen.

8 Meddelande i EGT C 357,1997, s. 14. Portugal har hävdat följande: åsidosättande av artikel 190 i EG-fördraget (nu artikel 253 EG) till följd av motstridig och otillräcklig motivering, åsidosättande av artikel 92.1 i EG-fördraget, eftersom den beviljade borgen inte utgör statligt stöd, åsidosättande av artikel 222 i EG-fördraget {nu artikel 295 EG) och av artikel 90 i EG-fördraget {nu artikel 86 EG) genom diskriminering mellan offentliga och privata företag, åsidosättande av artikel 92.1, eftersom borgen varken snedvrider konkurrensen eller påverkar handeln, åsidosättande av artikel 92.3 c, åsidosättande av proportionalitetsprincipen, omöjlighet att verkställa beslutet och åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar.

9 EGT C 368, 1994, s. 12.

10 Överföringen skedde genom rådets beslut 93/350/Euratom, EKSG, EEG av den 8 juni 1993 om ändring av rådets beslut 88/591/EKSG, EEG, Euratom om upprättandet av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (EGT L 144, s. 21; svensk specialutgåva, område 1, volym 3, s. 21).

11 Dom av den 17 september 1980 i mål 730/79, Philip Morris mot kommissionen (REG 1980, s. 2671; svensk specialutgåva, volym 5, s. 303), punkt 5, av den 13 mars 1985 i de förenade målen 296/82 och 313/82, Nederländerna och Leeuwarder Papierwarenfabrick mot kommissionen (REG 1985, s. 809; svensk specialutgåva, volym 8, s. 103), punkt 13 och av den 30 juni 1988 i mål 297/86, CIDA mot rådet (REG 1988, s. 3531), punkt 13.

12 Se exempelvis domarna av den 2 februari 1988 i de förenade målen 67/85, 68/85 och 70/85, Van der Kooy mot kommissionen (REG 1988, s. 219; svensk specialutgåva, volym 9, s. 305), och i mål 213/85, kommissionen mot Nederländerna (REG 1988, s. 281), samt av den 7 juni 1988 i mål 57/86, Grekland mot kommissionen (REG 1988, s. 2855), och i mål 63/87, kommissionen mot Grekland (REG 1988, s. 2875).

13 I andra fall har medlemsstaten yrkat ogiltigförklaring inomden frist som föreskrivs i artikel 173 i fördraget och kommissionen har, efter det att talan ogillats, vid domstolen väckt talan om fastställelse av fördragsbrott i enlighet med artikel 93 i fördraget. Se dom av den 3 oktober 1991 i mål C-261/89, Italien mot kommissionen, Alumínia och Comsal (REG 1991, s. I-4437), och av den 23 februari 1995 i mål C-349/93, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I-343), domarna av den 21 mars 1991 i mål C-305/89, Italien mot kommissionen, Alfa Romeo (REG 1991, s. I-1603), och i mål C-303/88, Italien mot kommissionen, Lanerossi I (REG 1991, s. I-1433; svensk specialutgåva, volym 11, s. 115), och domarna av den 4 april 1995 i mål C-348/93, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I-673), och i mål C-350/93, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I-699).

14 Domen i målet kommissionen mot Grekland, ovan i fotnot 11, punkt 11.

15 Ibidem, punkt 10, och dom av den 13 februari 1979 i mål 101/78, Granaria (REG 1979, s. 623; svensk specialutgåva, volym 4, s. 369).

16 Kommissionen angav i punkt 6 i beslutet att det är nödvändigt att beakta denna skillnad halvårsvis, eftersom räntesatsen motsvarar sex månaders Lisborränta och räntorna betalas halvårsvis.

17 Se kommissionens meddelande till medlemsstaterna 95/ C 156/05 (EGT C 156, s. 5).

18 I enlighet med definitionen i kommissionens meddelande 96/C 232/06 om metoden för fastställande av referensräntan och diskonteringsränran (EGT C 232, _s. 10) skall referensräntan från och med den 1 augusti 1996 anses vara lika med genomsnittet av de indikatīva räntor som noterats under september, oktober och november föregående år. Den indikatīva räntan definieras som den genomsnittliga avkastningsräntan på statsobligationer på andrahandsmarknaden, efter harmonisering av Europeiska monetära institutet, ökad med ett särskilt tilläga för varje medlemsstat. För Portugals del fastställdes tillägget till 3,35.

19 Kommissionen har till akten fogat en kopia av protokollet för mötet den 4 maj 1998 mellan företrädarna för EPAC, SILOPOR, de portugisiska myndigheterna och kommissionen för förhandlingar om planerna att omstrukturera och privatisera båda företagen. Av protokollet framgår uttryckligen att de portugisiska myndigheterna saknade befogenhet att diskutera kommissionens beslut.

20 Se domstolens beslut av den 21 maj 1977 i de förenade målen 31/77 R och 53/77 R, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1977, s. 921), punkterna 16 och 18, och av den 20 september 1983 i mål 171/83 R, kommissionen mot Frankrike (REG 1983, s. 2621), punkt 12.

21 Domstolens dom av den 10 juni 1993 i mål C-183/91, kommissionen mot Grekland (REG 1993, s. I-3131), punkt 10, av den 15 januari 1986 i mål 52/84, kommissionen mot Belgien (REG 1986, s. 89), punkt 13, av den 13 mars 1985 i mål 93/84, kommissionen mot Frankrike (REG 1985, s. 823), punkt 9, av den 15 november 1983 i mål 52/83, kommissionen mot Frankrike (REG 1983, s. 3707), punkt 10, och av den 12 oktober 1978 i mål 156/77, kommissionen mot Belgien (REG 1978, s. 1881; svensk specialutgåva, volym 4, s. 179), punkt 23.

22 Domstolens dom av den 27 oktober 1992 i mål C-74/91, kommissionen mot Tyskland (REG 1992, s. I-5437), punkt 10, och av den 30 juni 1988 i mål 226/87, kommissionen mot Grekland (REG 1988, s. 3611), punkt 14.

23 Domen i målet kommissionen mot Grekland, ovan i fotnot 21, punkt 16.

24 Domen i målet kommissionen mot Belgien, ovan fotnot 20, punkt 14, dom av den 2 februari 1989 i mål 94/87, kommissionen mot Tyskland (REG 1989, s. 175), punkt 8, ocli domen i målet kommissionen mot Grekland, ovan i fotnot 20, punkt 10.

25 Dom av den 15 maj 1997 i mål C-355/95 P, TWD mol kommissionen (REG 1997, s. I-2549), punkt 21.

26 Dom av den 15 mars 1994 i mål C-387/92, Banco Exterior de España (REG 1994, s. I-877), punkt 13, och inom ramen för EKSG-fördraget dom av den 23 februari 1961 i mål 30/59, Gezamenlijke Steenkolenmijnen in Limburg mot Höga myndigheten (REG 1961, s. 1 och följande sidor, särskilt s. 39; svensk specialutgåva, volym 1, s. 69).

27 Kommissionens meddelande till medlemsstaterna avseende tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i EEG-fördraget och av artikel 5 i kommissionens direktiv 80/723/EEG på offentliga företag inom fabrikssektorn (EGT C 307, 1993, s. 3). Se punkt 38 i meddelandet, vilken ror garantier.

28 Kommissionens meddelande om försumbart stöd (EGT C 68, 1996, s. 9) innehåller en förklaringav sätten för beräkning av subventionsekvivalenten för lånegarantier för ett visst år.

29 Dom av den 20 september 1990 i mål C-5/89, kommissionen mot Tyskland (REG 1990, s. I-3437; svensk specialutgåva, volym 10), punkt 12, och av den 21 mars 1990 i mål C-142/87, Belgien mot kommissionen (REG 1990, s. I-959; svensk specialutgåva, volym 10), punkt 61.

30 Domen i målet kommissionen mot Tyskland, ovan i fotnot 23, punkt 12, och dom av den 21 september 1983 i de förenade målen 205/82—215/82, Deutsche Milchkontor (REG 1983, s. 2633; svensk specialutgåva, volym 7, s. 233).

31 Domen i målet kommissionen mot Tyskland, ovan fotnot 28, punkt 18.

32 Dom av den 20 mars 1997 i mål C-24/95, Alcan Deutschland (REG 1997, s. I-1591), punkt 43.

33 Förslag till avgörande i de förenade målen C-329/93, C-62/95 och C-63/95, Tyskland m.fl. mot kommissionen, dom av den 26 oktober 1996 (REG 1996, s. I-5151 och följande sidor, särskilt s. I-5195), punkt 102.

34 Beslut av förstainstansrättens ordförande av den 6 december 1996 i mål T-155/96 R, Villa de Maguncia mot kommissionen (REG 1996, s. II-1655), punkt 22.

35 Domen i målet kommissionen mot Belgien, ovan i fotnot 20, punkt 14.

36 Dom av den 21 mars 1990 i mål C-142/87, Belgien mot kommissionen (REG 1990, s. I-595; svensk specialutgåva, volym 10), och av den 24 februari 1987 i mål 310/85, Deufil mot kommissionen (REG 1987, s. 901).

37 Domarna i målen kommissionen mot Belgien, ovan i fotnot 20, punkt 16, kommissionen mot Tyskland, ovan i fotnot 23, punkt 9, och kommissionen mot Grekland, ovan i fotnot 20, punkt 18, dom av den 4 april 1995 i mål C-348/93, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I-673), punkt 17, av den 23 februari 1995 i mål C-349/93, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I-343), och av den 4 april 1995 i mål C-350/93, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I-699), punkt 16.