Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 24 februari 2000

1 Originalspråk: spanska.

2 EGT L 77, s. 36.

3 EGT L 78, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 196.

4 EGT L 19, s. 16; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 192.

5 Mål 11/77, Patrick (REG 1977, s. 1199; svensk specialutgåva, volym 3, s. 395), punkt 9.

6 Mål C-55/94, Gebhard (REG 1995, s. I-4165).

7 Dom av den 7 februari 1979 i mål 115/78, Knoors (REG 1979, s. 399; svensk specialutgåva, volym 4, s. 297), punkt 24.

8 Domen i det ovannämnda målet Knoors, punkt 24; dom av den 8 december 1987 i mål 20/87, Gauchard (REG 1987, s. 4879), punkt 13, och av den 28 januari 1992 i de förenade målen C-330/90 och C-331/90, López Brea och Hidalgo Palacios (REG 1992, s. I-323), punkt 7.

9 Jämför i detta avseende dom av den 16 februari 1995 i de förenade målen C-29/94—C-35/94, Aubertin m.fl. (REG 1995, s. I-301), punkt 13, där domstolen slog fast att varken gemenskapsrätten eller rådets direktiv 82/489/EEG av den 19 juli 1982 angående åtgärder i syfte att underlätta för frisörer att faktiskt utöva etableringsrätten och rätten att fritt tillhandahålla tjänster (EGT L 218, s. 24; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 88) utgör hinder för en nationell reglering som kräver att denna medlemsstats egna medborgare innehar ett examensbevis för att få driva en frisörsalong, medan den tillåter att frisörer som är medborgare i andra medlemsstater driver en frisörsalong utan att vara innehavare av ett sådant examensbevis och utan att vara tvungna att anförtro driften åt en föreståndare som är innehavare av detta examensbevis.

10 Dom av den 15 oktober 1987 i mäl 222/86, Heylens m.fl. (REG 1987, s. 4097; svensk specialutgåva, volym 9, s. 223), punkt 10, av den 7 maj 1991 i mål C-340/89, Vlassopoulou (REG 1991, s. I-2357; svensk specialutgåva, volym 11, s. 189), punkt 9, och av den 7 maj 1992 i mål C-104/91, Aguirre Borreli m.fl. (REG 1992, s. I-3003), punkt 7.

11 Med undantag av målet Heylcns m.fl., som behandlar en löntagare, där domstolen grundade sin argumentation pä artikel 48 i EG-fordrager (nu artikel 39 EG i andrad lydelse).

12 Dom i de ovannämnda målen Vlassopoulou, punkt 16, och Aguirrc Borrcll m.fl., punkt 11.

13 Direktivet antogs med stöd av artiklarna 49, 57.1 och 57.2, första och tredje meningarna. Jag instämmer med Konungariket Spanien i att direktivets huvudbestämmelser (däribland artiklarna 2, 3, 5 och 10) grundas på artikel 57.1, medan endast artikel 8 (utövande av advokatverksamhet som anställd) och artikel 11 (utövande av advokatverksamhet i grupp) motiverar att artiklarna 49 och 57.2 anförs som rättslig grund. Se härtill Sobotta, Ch. och Kleinschnittger, Ch., Freizügigkeit für Anwälte in der EU nach der Richtlinie 98/5/EG, Europäische Zeitschrift für Wirtschaftsrecht, 1998, nr 21, s. 645, särskilt s. 650.

14 Mål C-233/94 (REG 1997, s. I-2405).

15 Dom av den 21 juni 1974 i mål 2/74, Reyners (REG 1974, s. 631; svensk specialutgåva, volym 2, s. 309).

16 Det vill säga åtgärder som sträcker sig längre än till ett administrativt kontrollförfarande avseende examen, i den mening som avses i domen av den 31 mars 1993 i mål C-19/92, Kraus (REG 1993, s. I-1663; svensk specialutgåva, volym 14, s. 167).

17 Punkt 37.

18 Punkt 27.

19 Dom av den 12 juli 1984 i mål 107/83, Klopp (RUG 1984, s. 2971; svensk specialutgåva, volym 7, s. 653), punkt 19.

20 Här instämmer jag med sökanden. Se förhandlingsrapporten, punkt 25.

21 I linje med CCBE:s etiska regler (artikel 3.1.3).

22 Dom av den 25 februari 1988 i mål 427/85, kommissionen mot Tyskland (REG 1988, s. 1123; svensk specialutgåva, volym 9, s. 395), punkt 27.

23 Och även om en lagstadgad princip skulle ha ändrats, skulle det inte — vilket jag kommer att förklara nedan — ha påverkat vare sig utbildningen eller tillträdesvillkoren till ett yrke i den mening som avses i artikel 57.2 andra meningen.

24 Som ett exempel på en rättsakt som verkligen innehåller samordnande bestämmelser om utbildning, se rådets direktiv 93/16/EEG av den 5 april 1993 om underlättande av läkares fria rörlighet och ömsesidigt erkännande av deras utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis (EGT L 165, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 102). Dess artikel 23 kräver i själva verket att läkare skall ha förvärvat: a) nöjaktiga kunskaper om de vetenskaper som medicinen bygger på och god insikt i vetenskapliga metoder inklusive principerna för värdering av biologiska funktioner, utvärdering av vetenskapligt vedertagna fakta och analys av data, b) nöjaktiga kunskaper om friska och sjuka människors anatomi, funktioner och beteende samt sambandet mellan människans hälsotillstånd och hennes fysiska och sociala miljö, c) nöjaktiga kunskaper om kliniska ämnen och behandlingar, som ger en sammanhängande bild av de psykiska och fysiska sjukdomarna, medicinen sedd ur förebyggande, diagnostisk och terapeutisk synvinkel samt människans fortplantning, d) lämplig klinisk erfarenhet på sjukhus under lämplig handledning. Dessutom skall den medicinska utbildningen... omfatta minst sex års studier eller 5500 timmars teoretisk och praktisk undervisning vid ett universitet eller under tillsyn av ett universitet. Artikel 24 innehåller ytterligare villkor, nämligen avslutad och godkänd sexårig utbildning, studier på heltid under tillsyn som omfattar teoretisk och praktisk undervisning vid en utbildningsinstitution med bestämda egenskaper, etc. Ytterligare andra bestämmelser i direktivet fastställer kraven på läkares specialistutbildning.

25 Sökandens argument att direktivet, genom att undanröja varje utbildningsskyldighet, skulle avvika från det grundläggande kravet att en migterande advokat, genom ett examensbevis, skall ha styrkta kunskaper om värdlandets nationella rättssystem innan han kan utöva sitt yrke i det landet, sammanfaller dessutom med dess resonemang om tillträdesvillkoren.

26 Domen i det ovannämnda målet Heylens m.fl., punkterna 8 och 14.

27 Domarna i de ovannämnda målen Patrick, punkt 16, och Heylens m.fl., punkt 11.

28 Domen i det ovannämnda målet Tyskland mot parlamentet och rådet, punkt 17.

29 Dom av den 11 juni 1991 i mål C-300/89, kommissionen mot rådet (REG 1991, s. I-2867), punkt 20.

30 Den historiska förklaringen till att den andra meningen genom Europeiska enhetsakten togs med i artikel 57.2 stöder min tolkning. Därigenom eftersträvades ett krav på enhällighet i rådet för att kunna ändra det nationella tyska systemet med Meisterbrief som tillämpades på vissa konsthantverksyrken.

31 Detsamma gäller olika direktiv som liberaliserar specifika yrken. Således ger ovannämnda direktiv 82/489 migrerande frisörer rätt att utöva sitt yrke och ersätta den yrkestitel som krävs i värdlandet med styrkt erfarenhet från ursprungslandet. Detta hindrade inte domstolen från att godta att det framgår av dess fjärde och femte överväganden att det inte syftar till att harmonisera de villkor som föreskrivs i de nationella regleringarna vad gäller tillträdet till frisöryrket och utövandet av detta (domen i de ovannämnda förenade målen Aubertin m.fl., punkt 12). Även beträffande rådets direktiv 67/43/EEG av den 12 januari 1967 om att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom 1) handel med och förvaltning av fast egendom (exklusive 6401) (ur ISIC-grupp 640), 2) vissa tjänster som inte finns klassificerade på annat håll (ISIC-grupp 839) (EGT 10, 1967, s. 140; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 47), har domstolen förklarat att nämnda direktiv endast kräver att varje direkt eller indirekt diskriminering på grund av nationalitet undanröjs, men inte syftar till att harmonisera de krav som fastställts i nationell lagstiftning för att reglera tillträdet till fastighetsmäklaryrket eller utövandet av detta (domen i de ovannämnda förenade målen López Brea och Hidalgo Palacios, punkt 15).

32 Sidan 17 i ansökan.

33 Sidan 18 i ansökan. I och med detta skulle direktivet i Storhertigdömet Luxemburg upphäva den lagstadgade principen om kontroll av kunskaperna i luxemburgsk rätt rör alfa som aspirerar pä att bli advokater, en princip som införts på grund av att alla luxemburgska studenter, i avsaknad av egna universitet, genomför sina studier vid utländska universitet. Detta påstående är i själva verket korrekt endast avseende personer som redan har erhållit titeln advokat i en annan medlemsstat.

34 Siete Partidas utgör ett imponerande försök att organisera romersk och kanonisk rätt. Även om den folkliga popularitet som de traditionella kastilianska stadslagarna åtnjöt berövade verket rättsliga verkningar, tjänade det som inspiration för den kungliga högsta domstolens beslut och påverkade yngre juristers tänkande. Dess bestämmelser och principer har haft ett praktiskt inflytande ända in på senare tid.

35 Lag 2 under rubrik 6 i del III.

36 Punkt 20.

37 Somliga hävdar att det nya direktivet gynnar praktisk utövning framfor teoretiska kunskaper inhämtade ur läroböcker (Nebbia, P.: The New Directive on Lawyer's Establishment: Uses and Abuses, European Current Law Yearbook, 1998, s. xlii, särskilt s. xlv), medan andra anser att det inte tycks vara möjligt att avstå från tillförlitliga kontrollniekanismer för att styrka en viss miniminivå på de juridiska kunskaperna (Henssler, M.: Der lange Weg zur LU-Niederlassungsrichtlinie für die Anwaltschaft, Zeitschrift für europäisches Privatrecht, 1999, s. 689, särskilt s. 704 — som trots detta anser att direktivet inte påverkar de nationella principerna inom yrkeslagstiftningen såvitt avser utbildning och tillträdesvillkor).

38 Aven termerna regelbunden och faktisk är inexakta juridiska begrepp som troligen kommer att bli föremal för tolkningstvister. Se härtill Ewig, E., Verwirklichung der Niederlassungsfreiheit für Rechtsanwälte in der EU und im EWR, Neue Juristische Wochenschrift, 1999, nr 4, s 248, särskilt s. 252.

39 Det kan vara av intresse att fråga sig hur många yrkesverksamma advokater (eller domare) som skulle vara kapabla att klara juristutbildningens examinationer.

40 Se särskilt domen i det ovannämnda målet Tyskland mot parlamentet och rådet, punkt 25.