Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 17 februari 2000

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 109, s. 8; svensk specialutgåva, område 13, volym 12, s. 154).

3 Rådets direktiv 88/182/EEG av den 22 mars 1988 (EGT L 81, s. 75; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 36).

4 Se särskilt dom av den 20 mars 1997 i mål C-13/96, Bic Benelux (REG 1997 s. I-1753, punkt 19).

5 Se tredje övervägandet i direktiv 83/189.

6 Mål C-194/94 (REG 1996, s. I-2201), punkt 54.

7 EGT L 100, s. 30; svensk specialutgåva, område 13, volym 26, s. 32.

8 Min redogörelse för den nationella lagstiftningen grundar sig på den franska översättningen av begäran om förhandsavgörande (s. 4 och 5), den nederländska regeringens yttrande (punkterna 3, 4 och 30—52) och kommissionens yttrande (punkterna 15—29).

9 Enligt artikel 10.1 första stycket i Voertuigreglement 1994 (förordning om genomförande av Wegenverkeerswet 1994) avses i förordningen med tidpunkt för första ibruktagande den tidpunkt då fordonet för första gången godkändes för vägtrafik.

10 Jag grundar mig på artiklarna 2 och 8 i den omtvistade förordningen (se i detta avseende sidorna 4 och 5 i den franska översättningen av begäran om förhandsavgörande, den nederländska regeringens yttrande, punkterna 44 och 45, och kommissionens yttrande, punkterna 22—28).

11 I artikel 8 i den omtvistade förordningen föreskrivs att den som ansöker om registrering kan inkomma med motbevisning med stöd av vissa angivna handlingar.

12 1 artikel 3 fjärde stycket i den omtvistade förordningen föreskrivs att i avsaknad av ett sådant dokument skall DW begära in upplysningar från myndigheter i andra medlemsstater. Om DW får fram uppgifter om att fordonet redan har varit registrerat i utlandet skall DW fastställa tidpunkten för första ibruktagande till dagen för det utländska registreringsbevisets utfärdande. Om undersökningen däremot inte ger något resultat kan DW utfärda ett blankt registreringsbevis.

13 Se Snellers yttrande, punkterna 6—11

14 Sidan 13 i den franska översättningen.

15 Dom av den 19 januari 1982 i mål 8/81, Becker (REG 1982, s. 53; svensk specialutgåva, volym 6, s. 285), punkt 18.

16 I artikel 191 i EG-fördraget, i dess lydelse före fördraget om Europeiska unionen, föreskrevs att alla direktiv skulle träda i kraft den dag de delgavs dem som de riktade sig till.

17 Se i detta hänseende generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i domen av den 18 december 1997 i mål C-129/96, Inter-Environnement Wallonie (REG 1997, s. I-7411), punkt 30. Det finns emellertid visst stöd i doktrinen för uppfattningen att skyldigheten att införliva uppkommer den dag då direktivet antas. Se Tomasevic, D., La situation des particuliers durant le délai de transposition des directives européennes, journal des tribunaux de droit européen, 1998, s. 184, punkt 12.

18 Se också i detta avseende generaladvokaten Mancinis förslag til] avgörande i domen av den 11 juni 1987 i mål 30/85, Teuling (REG 1987, s. 2497), punkt 7.

19 Domen i det ovan nämnda målet Inter-Environnement Wallonie, punkt 41.

20 Ibidem, punkt 45.

21 Med undantag för de fall när en medlemsstat har införlivat direktivet i dess rättsordning före utgången av införlivandefristen. Då följer skyldigheten att genomföra enbart av de nationella införlivandeatgärderna och uppkommer den dag som dessa föreskriver.

22 Den ovannämnda domen i målet Becker, punkt 18 (min kursivering). Se också i detta avseende domen av den 5 april 1979 i mål 148/78, Ratti (REG 1979, s. 1629; svensk specialutgåva, volym 4, s. 439), punkt 44, och generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i domen av den 10 november 1992 i mål C-156/91, Hansa Fleisch Ernst Mundt (REG 1992, s. I-5567), punkt 22. Se också doktrinen, Prechal, S., Directives in European Community Law, 1995, s. 24.

23 Punkterna 43 och 45 (min kursivering).

24 För en utförligare beskrivning av direktivs direkta effekt tillåter jag mig att hänvisa till mitt förslag till avgörande av den 11 januari 2000 i mål C-287/98, Linster (REG 2000, s. I-6917, I-6920).

25 Den ovannämnda domen i målet Ratti, punkt 22.

26 Dom av den 26 februari 1986 i mål 152/84, Marshall (REG 1986, s. 723; svensk specialutgåva, volym 8, s. 457), punkt 49.

27 Dom av den 14 juli 1994 i mål C-91/92, Faccini Dori (REG 1994, s. I-3325; svensk specialutgåva, volym 16, s. 1), punkt 23.

28 Dom av den 3 mars 1994 i mål C-316/93, Vaneerveld (REG 1994, s. I-763), punkt 16 (min kursivering).

29 Denna tolkning bekräftas ytterligare i domstolens rättspraxis i fråga om artikel 169 i fördraget (nu artikel 226 EG). Generaladvokaten Jacobs påpekade med rätta i sitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Inter-Environnement Wallonie att [d]omstolen..., i sina många domar i mål enligt artikel 169 i fördraget beträffande underlåtenhet att införliva direktiv, där den slagit fast att medlemsstater hade överträtt sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten, konsekvent [har] definierat denna överträdelse som en underlåtenhet att vidta nödvändiga åtgärder för införlivande inom den föreskrivna tidsfristen (punkt 16).

30 Se sidorna 10 och 16 i den franska översättningen.

31 De förenade målen C-425/97—C-427/97 (REG 1999, s. I-2947), punkterna 15—19.

32 I synnerhet domarna i de ovannämnda målen CIA Security International och Bic Benelux.

33 Se domen i det ovannämnda målet CIA Security International, punkterna 29 och 30.

34 Domen i det ovannämnda målet Bic Benelux, punkt 19.

35 Se den österrikiska regeringens yttrande (s. 6 och 7 i den franska översättningen), den belgiska regeringens yttrande (s. 2), den franska regeringens yttrande (punkterna 6.16.3), den nederländska regeringens yttrande (punkterna 87—93) och kommissionens yttrande (punkterna 66 —71).

36 Rådets direktiv 96/96/EG av den 20 december 1996 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om provning av motorfordon och tillhörande släpfordons trafiksäkerhet (EGT 1997, L 46, s. 1).

37 Denna tidsfrist kan förkortas till ett år beroende på vilken kategori det aktuella fordonet tillhör. Se bilaga 1 till direktiv 96/96.

38 I detta avseende är det viktigt att notera att tidpunkten för ett fordons första ibruktagande återfinns i del 1 i de nederländska registreringsbevisen. Denna del innehåller en detaljerad teknisk beskrivning av fordonet (se punkterna 43 och 44 i den nederländska regeringens yttrande).

39 Se sidan 4 i den franska översättningen av begäran om förhandsavgörande.

40 Dessutom framgår av begäran om förhandsavgörande (s. 17 och 18 i den franska översättningen) att den omtvistade förordningen skulle kunna ha andra återverkningar på den fria rörligheten för varor. Det verkar nämligen som om biltillverkarna i vissa medlemsstater ilägger återförsäljare som ingår i deras officiella distributionsnät att registrera fabriksnya fordon som är avsedda att återförsäljas till parallellimportörer. Till skillnad mot officiella återförsäljare kan således parallellimportörerna, hos sagda återförsäljare, bara förvärva fordon som redan är registrerade i exportlandet. Men enligt den omtvistade förordningen utfärdas ett blankt registreringsbevis — det vill säga ett registreringsbevis som inte innehåller någon uppgift om tidigare registrering — på det uttryckliga villkoret att fordonet inte har varit registrerat utanför Nederländerna i mer än två dagar. Nederlandse Raad van State har därför kommit fram till att den omtvistade förordningen har den verkan att parallellimport av bilar blir svårare än officiell import (se lydelsen av den fjärde tolkningsfrågan).

41 Dom av den 16 juni 1998 i mål C-226/97 (REG 1998, s. I-3711), punkt 20.

42 Ibidem, punkt 35 (min kursivering).

43 Ibidem, punkt 36.

44 Rådets direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999 (EGT L 138, 1999, s. 57).

45 Se tredje övervägandet i direktiv 1999/37.

46 Se punkten V under B i bilagorna 1 och 2.

47 I sin begäran om förhandsavgörande har Nederlandse Raad van State faktiskt uttryckligen angett följande: För det fall [den omtvistade förordningen] skulle ha anmälts är det, då detta inte skett och med hänsyn till domen i det ovannämnda målet Securitel, lämpligt att tills vidare inte tillämpa den. Om det framgår av svaret på den andra och den tredje frågan att [den omtvistade förordningen] inte behövde anmälas, skall det prövas om den utgör ett sådant handelshinder som är förbjudet enligt artikel 30 i EG-fördraget (s. 16 i den franska översättningen).