Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 9 september 1999

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 249, s. 25.

3 EGT L 156, s. 23.

4 Se dom av den 13 februari 1996 i de förenade målen C-197/94 och C-252/94, Bautiaa och Société française maritime (nedan kallad domen i målet Bautiaa), REG 1996, s. I-505, punkt 6.

5 Rådets direktiv 73/80/EEG av den 9 april 1973 om gemensamma skattesatser för skatter på kapitaltillskott (EGT L 193, s. 15).

6 Grekland har i detta hänseende hänvisat till domen av den 26 september 1996 i mål C-287/94, Frederiksen (REG 1996, s. I-4581, nedan kallad domen i målet Frederiksen).

7 Se domen i målet Bautiaa, ovan fotnot 3, punkt 39 och den rättspraxis som det hänvisas till där.

8 Dom av den 2 februari 1988 i mål 36/86, Dansk Sparinvest (REG 1988, s. 409, nedan kallad domen i målet Dansk Sparinvest).

9 Ibidem, punkt 13.

10 Ibidem.

11 Ibidem, punkt 13. Domstolen stödde sig på domen av den 15 juli 1982 i mål 270/81, Felicitas (REG 1982, s. 2771), punkt 16.

12 Punkt 14.

13 Uppenbarligen utfärdades 217000 nya aktier med ett nominellt värde på 1000 GRD.

14 Rådets andra direktiv 77/91/EEG av den 13 december 1976 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga (EGT L 26, 1977, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 7).

15 Punkt 13.

16 Se punkterna 21 och 22.

17 Punkt 11 i förslaget till avgörande i målet Frederiksen. Se även generaladvokaten Cosmas åsikt avseende avgifter till notarius publicus i samband med ökning av aktiekapitalet i mål C-56/98, Modelo, förslag till avgörande av den 20 maj 1999 (dom av den 29 september 1999, REG 1999, I-6427, punkt 76).

18 Dom av den 20 april 1993 i de förenade målen C-71/91 och C-178/91 (REG 1993, s. I-1915), punkt 29.

19 Mot bakgrund av denna slutsats är det inte nödvändigt att pröva riktigheten av det skatteunderlag som de grekiska myndigheterna valt i enlighet med mynaighetsrundskrivelsen om beräkningen av den omtvistade skatten (se punkt 2 ovan), till vilken det hänvisas i begäran om förhandsavgörande. Det är tillräckligt att konstatera att om domstolen godtar kommissionens påstående och fastställer att Grekland fortfarande har rätt att påföra skatt på kapitaltillskott med en skattesats om högst 1 procent avseende transaktioner som omfattas av artikel 4.2 a i direktivet, rekommenderar jag att det skattepliktiga beloppet inte skall beräknas med hänsyn till bruttovinsterna, eftersom det i artikel 5.1 c i direktivet uttryckligen anges att skatteunderlaget vid kapitaltillskott med vinstmedel skall utgöras av den nominella ökningen.