Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 13 april 2000

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (nedan kallat sjätte direktivet) (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

3 Mål C-342/87 (REG 1989, s. 4227) (nedan kallat Genius Holding).

4 IX ZR 225/95, Neue Juristische Wochenschrift 1996, s. 842. Målet rörde en talan om skadestånd mot en skatterådgivare som påstods ha varit försumlig genom att underlåta att väcka talan mot skattemyndighetens beslut, att hans klient var skyldig att betala viss mervärdesskatt, som felaktigt hade angivits av klienten i en faktura. I en dom av den 8 mars 1994 fastslog Finanzgericht Münster, med hänvisning till målet Genius Holding, att en jämkning kunde ske där god tro bevisades; se 15 K 6635/91 U, Entscheidungen der Finanzgerichte 1994, s. 813.

5 Domstolen avstod enligt artikel 104.4 i domstolens rättegångsregler från att hålla muntligt sammanträde.

6 Mål C-317/94 (REG 1996, s. I-5339), punkt 28.

7 De förenade målen C-286/94, C-340/95, C-401/95 och C-47/96 (REG 1997, s. I-7281) (nedan kallat målet Molenheide), punkt 42.

8 Mål C-188/95, Fantask m.fl. mot Industriministeriet (REG 1997, s. I-6783).

9 Se bland annat dom i mål C-415/93, Union Royale des Sociétés de Football Association m.fl. mot Bosman m.fl. (REG 1995, s. I-4921), punkterna 59 och 61, och nyligen bekräftat i dom i mål C-254/98, Schutzverband gegen unlauteren Wettbewerb mot TK-Heimdienst Sass (REG 2000, s. I-151), punkt 13.

10 Domen i det ovannämnda målet Molenheide, punkt 42.

11 De förenade målen 123/87 och 330/87 (REG 1988, s. 4517) (nedan kallade Jeunehomme).

12 Se det ovannämnda målet Molenheide, punkt 41 i furslaget till avgörande.

13 Se särskilt punkt 48.

14 Som en tysk författare träffande har påpekat bör, mot bakgrund av den risk för att en sådan förlust skall uppkomma som föreligger redan när en inkorrekt faktura utfärdas, utfärdarens goda tro endast befria denne från skattskyldighet när någon faktisk förlust därefter inte uppkommer; se Reiss, Umsatzsteuer-Rundschau 1999, 170, s. 174.

15 Punkt 17.

16 Se REG 1988, s. 4517, s. 4534.

17 De skulle enligt så kallade överföringsregler övervältra ansvaret för betalning av mervärdesskatt for tjänster som utförts av dem till den entreprenör som hade det övergripande ansvaret, vilken därefter kunde inkludera den i dess egen mervärdesskattedeklaration och samtidigt hade rätt att begära avdrag för den. Nederländerna hade fått tillåtelse av rådet att anta dessa bestämmelser i enlighet med artikel 27 i sjätte direktivet.

18 Se generaladvokaten Mischos förslag till avgörande, punkt 15 (kursiverat i originaltexten).

19 Det framgår klart att generaladvokaten Mischo ansåg att båda antagandena var möjliga; se punkt 17 i förslaget till avgörande. Kommissionens antagande i dess yttrande i förevarande mål, att målet Genius Holding avsåg ett rent misstag, finner således, trots att det förmodligen är korrekt, inte stöd av redogörelsen i målet.

20 Punkt 13.

21 Punkt 16.

22 Punkt 17.

23 Domen i målet Genius Holding, punkt 18 (min kursivering).

24 Dom i mål C-85/95 (REG 1996, s. I-6257).

25 Ibidem, punkt 29, vari hänvisas till punkterna 26 och 27 i mitt förslag til! avgörande i det målet.

26 Mål C-141/96, Finanzamt Osnabrück-Land mot Langhorst (REG 1997, s. I-5073) (nedan kallat Langhorst).

27 Se i synnerhet punkt 28.

28 Mål C-361/96 (REG 1998, s. I-3495).

29 Yrkandet i det målet gjordes av en franskregistrerad skattskyldig person med avseende på tysk mervärdesskatt som hade betalats vid uppsägningen av ett avta! med en tysk leverantör. Yrkandet grundades pä rådets åttonde direktiv 79/1072/EEG av den 6 december 1979 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Regler för återbetalning av mervärdesskatt till skattskyldiga som inte är etablerade inom landets territorium (EGT L 331, s. 11, svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 84, nedan kallat åttonde direktivet), vari det i artikel 3 a uttryckligen krävs att fakturor... i original skall bifogas ansökan om återbetalning.

30 Punkt 28—29.

31 Punkt 30.

32 Det förhållandet att endast några medlemsstater för närvarande tycks tillåta rättelse även vid ond tro har ingen betydelse för tolkningen av de skyldigheter som härrör från sjätte direktivet, vilka skall tolkas på ett självständigt sätt.

33 Det synes som om det endast i österrikisk, belgisk, tysk, portugisisk och brittisk rätt liar övervägts vad god tro skall na för innebörd när det gäller mervärdesskatt. I tysk rätt, till exempel, kräver den praxis som det hänsyftas till i stycke 11 och den därtill hörande fotnot 3 ovan att felet skall vara ursäktligt, vilket inte är fallet när utfärdaren har agerat grovt vårdslöst eller naivt. Denna åsikt kan synas underförstådd i brittisk rätt, där rätten att åtminstone utfärda en kreditnota för att korrigera en tidigare felaktig faktura grundas på att det förekommit ett rent misstag eller överdebitering, se British Machinery Co Ltd mot Customs and Excise Commissioners, 1977, VATTR 187. Det portugisiska mervärdesskattcsystenict utgår från grundtanken att utställarens goda tro presumeras, medan bevis på ond tro synes kräva att utfärdaren hade för avsikt att bedra staten, se artikel 19.3 i CIVA (Mervärdesskattelagen). Denna senare uppfattning synes också vara gällande i Österrike, där en teoretisk mervärdesskattekommentator skulle tillåta rättelse när den onda tron inte var inriktad på att kringgå betalningsansvar för mervärdesskatt, se Ruppe, Umsatzsteuergesetz 1994 — Kommentar, 1999, s. 918.

34 A.st., punkt 18 (min kursivering).

35 Punkt 60.