Domstolens dom (femte avdelningen) den 13 juli 2000

I mål C-117/99, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG), från Cour de cassation (Frankrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

DOMSTOLEN (femte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden D.A.O. Edward samt domarna L. Sevón, P. Jann (referent), H. Ragnemalm och M. Wathelet, generaladvokat: S. Alber, justitiesekreterare: avdelningsdirektören H.A. Rühl,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Union nationale interprofessionnelle des légumes transformés (Unilet) och Gilles Le Bars, genom advokaten N. Coutrelis, Paris, Association Comité économique régional agricole fruits et légumes de Bretagne (Cerafel), genom E. Copper-Royer, advokat vid Conseil d'État och Cour de cassation, samt advokaten J.-P. Cuiec, Brest, Frankrikes regering, genom K. Rispal-Bellanger, sous-directeur, utrikesministeriets rättsavdelning och C. Vasak, secrétaire adjoint, utrikesministeriet, samma avdelning, båda i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiske rådgivaren P. Oliver, i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 13 januari 2000 av Union nationale interprofessionnelle des légumes transformés (Unilet) och Gilles Le Bars, den franska regeringen samt kommissionen,

och efter att den 24 februari 2000 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Gemenskapsbestämmelser

Nationella bestämmelser

Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Svaret på tolkningsfrågan

Rättegångskostnader

1. Cour de cassation har, genom dom av den 6 april 1999, som inkom till domstolen den 9 april 1999, i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) ställt en fråga om tolkningen av artikel 15b.8 i rådets förordning (EEG) nr 1035/72 av den 18 maj 1972 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker (EGT L 118, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 4, s. 162) i ändrad lydelse genom rådets förordning (EEG) nr 3284/83 av den 14 november 1983 (EGT L 325, s. 1, nedan kallad förordning nr 1035/72).

2. Frågan har uppkommit i en tvist mellan Union nationale interprofessionnelle des légumes transformés (nedan kallat Unilet) och Gilles Le Bars å ena sidan och organisationen Comité économique régional agricole fruits et légumes de Bretagne (nedan kallat Cerafel) å andra sidan, angående avgifter som Gilles Le Bars enligt Cerafels mening var skyldig att erlägga till nämnda organisation för år 1994 avseende produktion av blomkål avsedd för bearbetningsindustrin.

3. I artikel 2 i förordning nr 1035/72 återfinns en bestämmelse om möjlighet att inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker uppställa kvalitetsnormer för produkter som är avsedda att levereras färska till konsumenten. I artikel 3.3 a i nämnda förordning preciseras dock att [p]rodukter som översänds till bearbetningsanläggningar inte omfattas av skyldigheten att uppfylla dessa kvalitetsnormer.

4. I artikel 13 i förordning nr 1035/72 återfinns en definition av begreppet producentorganisationer. Enligt artikel 13.1 b är de producenter som är anslutna till en sådan organisation skyldiga att

5. I artikel 15b.1 i förordning nr 1035/72 stadgas följande:

6. I artikel 15b.8 i förordning nr 1035/72 stadgas följande:

7. Gemenskapsbestämmelserna om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker genomfördes i Frankrike bland annat genom ministerkungörelse av den 18 juni 1992 om utvidgning av de regler som har upprättats av Cerafel (arrêté ministériel du 18 juin 1992, portant extension des règles édictées par le Cerafel) (JORF av den 28 juni 1992, s. 8469).

8. I artikel 1 i denna kungörelse utvidgas de av Cerafel upprättade reglerna om kunskap om produktion, om produktion och om saluföring samt om skyldighet att respektera interventionsåtgärder och återtagspris till att gälla samtliga blomkålsproducenter som är etablerade i vissa departement.

9. I artikel 3 i nämnda kungörelse stadgas att Cerafel har rätt att påföra producenter som inte är anslutna till någon producentsammanslutning avgifter vars storlek kommer att fastställas senare genom kungörelse. Dessa avgifter är avsedda att tillföras dels den förvaltningsfond som Cerafel har upprättat i syfte att säkerställa att dess förvaltning fungerar, dels den fond för marknadsföring, utredning och forskning som Cerafel i förekommande fall kan inrätta för att finansiera generella åtgärder som kommer hela produktionen i regionen till godo.

10. Genom ministerkungörelse av den 5 juli 1993 om villkoren för uttag av avgifter till Cerafel till följd av utvidgningen av reglerna för vinter- och vårblomkål (arrêté ministériel du 5 juillet 1993, fixant les conditions de perception des cotisations au bénéfice du Cerafel du fait de l'extension des règles pour les choux-fleurs hiver/printemps) (JORF av den 16 juli 1993, s. 10028) gavs Cerafel befogenhet att ta ut avgifter, vars storlek fastställs i kungörelsen, för vinter- och vårblomkål för år 1993 med undantag för blomkål som är särskilt avsedd för bearbetningsindustrin.

11. I ministerkungörelse av den 24 juni 1994 om villkoren för uttag av avgifter till Cerafel till följd av utvidgningen av reglerna om blomkål (arrêté ministeriel du 24 juin 1994, fixant les conditions de perception des cotisations au bénéfice du Cerafel du fait de l'extension des règles pour les choux-fleurs) (JORF av den 19 juli 1994, s. 10403) stadgas att Cerafel har motsvarande befogenhet för räkenskapsåret 1994/1995 vad gäller blomkål som levereras på marknaden för färska grönsaker.

12. Cerafel stämde Gilles Le Bars, som är producent av blomkål som är avsedd för bearbetning, inför Tribunal d'instance de Saint-Brieuc (Frankrike) och yrkade att han skulle förpliktas att erlägga avgift avseende sin blomkålsproduktion år 1994. Unilet tilläts intervenera vid domstolen i fråga till stöd för Gilles Le Bars yrkanden.

13. Genom dom av den 11 september 1996 förklarade nämnda domstol att Gilles Le Bars var skyldig att erlägga den omtvistade avgiften. Som skäl för avgörandet angavs bland annat att kungörelserna av den 5 juli 1993 och av den 24 juni 1994 strider mot förordning nr 1035/72 i det avseendet att de undantar producenter av blomkål som är speciellt avsedd för bearbetningsindustrin från skyldigheten att erlägga avgift.

14. Gilles Le Bars och Unilet överklagade domen. Till stöd för sin talan åberopade de att artikel 15b.8 i förordning nr 1035/72 endast ger medlemsstaterna en möjlighet att ålägga icke anslutna producenter att erlägga avgift.

15. Cour de cassation, som hyste tvivel beträffande räckvidden av artikel 15b.8 i förordning nr 1035/72, beslutade att vilandeförklara målet samt att ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

16. Cerafel har påpekat att domstolen i dom av den 22 september 1988 i mål 212/87, Unilec (REG 1988, s. 5075, punkt 13) har funnit att uppfyllelse av den målsättning som uppställs i förordning nr 1035/72 förutsätter att förordningen är tillämplig även efter skörden av frukt och grönsaker, oavsett för vilket ändamål produkterna är avsedda. Cerafel drar av detta slutsatsen att det föreligger en princip om lika behandling av färska och bearbetade produkter och att det strider mot denna princip att en medlemsstat antar bestämmelser i vilka producenter av produkter avsedda för bearbetning undantas från skyldigheten att erlägga avgift.

17. Unilet, den franska regeringen och kommissionen har å sin sida gjort gällande att medlemsstaterna själva är behöriga att avgöra huruvida det är lämpligt att göra de regler som upprättas av producentorganisationerna tvingande för icke anslutna producenter. De har medgivit att förordning nr 1035/72 är tillämplig på alla producenter av frukt och grönsaker oavsett för vilket ändamål de skördade produkterna är avsedda (se den ovannämnda domen i målet Unilec, punkt 13), men de har anfört att domstolen inte har avgjort frågan huruvida de avgifter som producenterna har att erlägga måste fastställas till samma belopp för samtliga eller om beloppen kan variera beroende på nämnda produkters ändamål.

18. Vid sådant förhållande har varje medlemsstat ett utrymme för skönsmässig bedömning, vilket endast begränsas av den allmänna ickediskrimineringsprincipen. Det föreligger dock redan från sådden vissa precisa omständigheter som skiljer blomkål som är speciellt avsedd för bearbetning från produkter avsedda för färskvarumarknaden. Dessa skillnader motiverar att producenterna av produkter som är avsedda för bearbetning undantas från avgiftsskyldighet.

19. Inledningsvis finner domstolen skäl att påpeka att artikel 15b i förordning nr 1035/72 ger medlemsstaterna en viss faktisk befogenhet. Enligt punkt 1 i denna bestämmelse kan den berörda medlemsstaten göra vissa regler som en producentorganisation eller en sammanslutning av producentorganisationer har upprättat tvingande för icke anslutna producenter. Enligt punkt 8 i samma bestämmelse kan medlemsstaten vid tillämpning av punkt 1 besluta att icke anslutna producenter är skyldiga att till organisationen eller till sammanslutningen erlägga hela den avgift som anslutna producenter erlägger eller del därav.

20. Medlemsstaterna har följaktligen, på de villkor som uppställs i artikel 15b i förordning nr 1035/72, ett utrymme för skönsmässig bedömning som de kan utnyttja inom gemenskapsrättens gränser.

21. Frågan huruvida en medlemsstat är behörig att vid tillämpning av artikel 15b. 1 i förordning nr 1035/72 undanta producenter av produkter som är avsedda för bearbetning från den avgiftsskyldighet som åvilar producenter av färskvaror måste avgöras mot bakgrund av ovanstående.

22. I detta hänseende saknas det för det första skäl att ansluta sig till den tolkning som Cerafel har gjort av den ovannämnda domen i målet Unilec. I denna dom har domstolen visserligen funnit att sådana produkter som är avsedda att säljas för bearbetning omfattas av samma regler som färskvaror. Även om det framgår av nämnda dom att samma villkor gäller för utvidgning av bestämmelserna om produkter avsedda för bearbetning som för utvidgning av bestämmelserna om färskvaror innebär detta inte att medlemsstaterna vid utnyttjande av sitt utrymme för skönsmässig bedömning skulle vara skyldiga att behandla samtliga produkter på ett helt identiskt sätt, oavsett för vilket ändamål produkterna har framställts.

23. För det andra finns det skäl att utreda huruvida ett sådant system som det som har inrättats genom de nationella bestämmelserna i målet vid den nationella domstolen är förenligt med den princip om förbud mot all diskriminering mellan producenter inom gemenskapen som uppställs i artikel 40.3 i EG-fördraget (nu artikel 34.2 EG i ändrad lydelse). Det följer av fast rättspraxis att ickediskrimineringsprincipen innebär att lika situationer inte får behandlas olika och olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se i detta avseende dom av den 17 juli 1997 i mål C-354/95, National Farmers' Union mil., REG 1997, s. I-4559, punkt 61).

24. Enligt artikel 15b.8 i förordning nr 1035/72 avser den möjlighet som en medlemsstat har att besluta att icke anslutna producenter skall vara skyldiga att till en producentorganisation eller till en sammanslutning av producentorganisationer erlägga hela den avgift som erläggs av anslutna producenter eller del därav endast sådana avgifter som uttas i syfte att täcka vissa kostnader, nämligen de administrativa kostnader som beror på utvidgning av de regler som nämnda organisation eller sammanslutning har antagit samt sådana kostnader som avser forsknings-, marknadsundersöknings- och marknadsföringsåtgärder som har genomförts av organisationen eller sammanslutningen.

25. Unilet, den franska regeringen och kommissionen har dock, utan att Cerafel har bestritt det, anfört att kriterier för kvalitet och kvantitet, odlingsmetoder, tidpunkter för skörd och förpackningsmetoder bestäms utifrån de avtal som sluts mellan producenter och bearbetningsföretag före regleringsårets början för produkter som är avsedda för bearbetning. Enligt artikel 3.3 a i förordning nr 1035/72 är de kvalitetsnormer som avser produkter som är avsedda för färskvarumarknaden inte tillämpliga på sådana produkter.

26. Följaktligen är reglerna om kunskap om produktionen, om produktionen i sig, om saluföring samt reglerna om återtagande från marknaden endast delvis eller inte alls tillämpliga på produkter som är avsedda för bearbetning. Åtgärder för forskning, marknadsundersökningar och marknadsföring som en producentorganisation eller en sammanslutning av producentorganisationer kommer endast delvis eller inte alls sådana produkter till godo.

27. Eftersom de ifrågavarande situationerna således objektivt sett är olika innebär det förhållandet att de behandlas olika inte något åsidosättande av den allmänna ickediskrimineringsprincipen.

28. Med hänsyn till ovanstående skall frågan besvaras på så sätt att artikel 15b.8 i förordning nr 1035/72 skall tolkas på så sätt att en medlemsstat som har tillämpat första punkten i ifrågavarande bestämmelse — det vill säga som har gjort vissa regler om produktion och saluföring som en producentorganisation har upprättat tvingande för sådana producenter som är etablerade inom sektorn och inte är anslutna till organisationen i fråga — har rätt att beträffande samma produkt besluta att vissa av dessa icke anslutna producenter inte skall omfattas av skyldigheten att erlägga avgift i den mån som deras produktion inte är avsedd för färskvarumarknaden utan för industriell bearbetning.

29. De kostnader som har förorsakats den franska regeringen och Europeiska gemenskapernas kommission, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (femte avdelningen) angående den fråga som genom beslut av den 6 april 1999 har ställts av Cour de cassation — följande dom:

1 Rättegångsspråk: franska.