Domstolens dom den 6 mars 2001

I mål C-273/99 P,

DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden G.C. Rodríguez Iglesias, avdelningsordförandena C. Gulmann, A. La Pergola, M. Wathelet (referent) och V. Skouris samt domarna D.A.O. Edward, J.-P. Puissochet, P. Jann, L. Sevón, R. Schintgen och N. Colneric, generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att parterna har avgivit muntliga yttranden vid förhandlingen den 12 september 2000,

och efter att den 19 oktober 2000 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Bakgrund till tvisten

Den överklagade domen

Åsidosättande av artiklarna 25 och 88 i tjänsteföreskrifterna

Åsidosättande av principen om likabehandling av tjänstemän

Överklagandet

Huruvida överklagandet kan tas upp till sakprövning

Prövning i sak

Den första grunden

Den andra grunden

Den tredje grunden

Rättegångskostnader

1. Bernard Connolly har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 20 juli 1999, med stöd av artikel 49 i EG-stadgan för domstolen och motsvarande bestämmelser i EKSG-stadgan och Euratomstadgan för domstolen, överklagat förstainstansrättens dom av den 19 maj 1999 i mål T-203/95, Connolly mot kommissionen (REGP 1999, s. I-A-83 och s. II-443, nedan kallad den överklagade domen), genom vilken förstainstansrätten ogillade klagandens talan om ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut av den 27 september 1995 att avstänga klaganden från hans tjänst från och med den 3 oktober 1995 och hålla inne hälften av hans grundlön (nedan kallat det omtvistade beslutet).

2. I artikel 11 i Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) föreskrivs följande:

3. I artikel 12 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

4. I artikel 17 andra stycket i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

5. Vidare föreskrivs följande i artikel 88 första stycket i tjänsteföreskrifterna:

6. I den överklagade domen angavs bakgrunden till tvisten vara följande:

7. Bernard Connolly väckte, genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 27 oktober 1995, talan och yrkade att

8. Efter att det disciplinära förfarandet hade avslutats beslutade tillsättningsmyndigheten, på grundval av disciplinnämndens rekommendation, den 16 januari 1996 att avsätta klaganden från tjänsten utan indragning eller minskning av hans rätt till avgångspension.

9. Vid förstainstansrätten väcktes separat talan om ogiltigförklaring av disciplinnämndens yttrande och beslutet att avsätta klaganden (förenade målen T-34/96 och T-163/96, dom av den 19 maj 1999, REGP, s. I-A-87 och II-463). Efter att ha väckt talan i mål T-163/96 mot beslutet att avsätta honom från tjänsten, frånföll klaganden talan i mål T-203/95, förutom invändningarna om det omtvistade beslutets giltighet. I punkterna 29 och 30 i den överklagade domen noterade förstainstansrätten att talan delvis hade återkallats.

10. Till stöd för talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet åberopade klaganden vid förstainstansrätten två grunder, nämligen att artiklarna 25 och 88 i tjänsteföreskrifterna hade åsidosatts och att principen om likabehandling av tjänstemän hade åsidosatts.

11. Klaganden gjorde i huvudsak gällande att kommissionen inte hade motiverat det omtvistade beslutet tillräckligt, eftersom den inte hade angett varför de omständigheter som lades klaganden till last utgjorde ett allvarligt fel i den mening som avses i artikel 88 i tjänsteföreskrifterna.

12. Förstainstansrätten underkände grunden med följande motivering:

13. Klaganden gjorde gällande att kommissionen hade åsidosatt principen om likabehandling av tjänstemän, dels genom att den inte hade följt sin vanliga praxis att utan föregående kontroll tillåta tjänstemän som är tjänstlediga att publicera böcker, dels genom att någon sådan åtgärd inte hade vidtagits mot andra tjänstemän vars agerande, medan de var i aktiv tjänst, otvivelaktigt varit allvarligt.

14. Förstainstansrätten underkände även den andra grunden av följande skäl:

15. Slutligen ogillade förstainstansrätten talan och förpliktade vardera parten att bära sin rättegångskostnad.

16. I överklagandet har Bernard Connolly yrkat att den överklagade domen skall upphävas och upprepat de yrkanden som han framförde vid förstainstansrätten. Han har dessutom yrkat att domstolen skall förordna om publicering av domslutet i den dom som kommer att meddelas i de tidningar som nämns ovan i punkt 7.

17. Kommissionen har yrkat att överklagandet skall ogillas i sin helhet och särskilt att yrkandena om skadestånd och om publicering av domen skall avvisas.

18. Enligt artikel 113.2 i domstolens rättegångsregler får ett överklagande inte avse annan sak än den som varit föremål för talan vid förstainstansrätten.

19. Såsom framgår redan av punkt 9 i denna dom noterade förstainstansrätten att klaganden vid förhandlingen hade frånfallit talan till den del den avsåg tillsättningsmyndighetens beslut att inleda ett disciplinärt förfarande mot honom och att hänskjuta ärendet till disciplinnämnden, samt yrkandena om skadestånd och om publicering av domen. Förstainstansrätten inskränkte sig också till att pröva de grunder som åberopades till stöd för ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.

20. Följaktligen avvisar domstolen yrkandena i överklagandet om ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut av den 6 september 1995 att inleda ett disciplinärt förfarande mot klaganden och beslut av den 4 oktober 1995 att hänskjuta ärendet till disciplinnämnden samt yrkandena om att kommissionen skall förpliktas att betala skadestånd och publicera domen.

21. Bernard Connolly har till stöd för överklagandet åberopat tre grunder. Den första grunden avser att domens motivering är bristfällig och att artikel 88 första stycket i tjänsteföreskrifterna har feltolkats. Den andra grunden avser att det omtvistade beslutets motivering har missuppfattats samt att principen om rättsakters tillförlitlighet har åsidosatts. Den tredje grunden avser att bevisbördereglerna och lojalitetsprincipen har åsidosatts.

22. Som första grund har klaganden kritiserat förstainstansrätten för att den i punkterna 47—49 i den överklagade domen ansåg att tillsättningsmyndigheten, i enlighet med artiklarna 25 och 88 i tjänsteföreskrifterna, detaljerat hade motiverat varför den ansåg att den påstådda underlåtenheten var allvarlig. Enligt dessa artiklar är tillsättningsmyndigheten inte bara skyldig att påtala att en tjänsteman har begått ett allvarligt fel, utan även ange varför felet motiverar att tjänstemannen omedelbart avstängs från tjänsten.

23. Domstolen erinrar om att det föreskrivs i artikel 88 första stycket i tjänsteföreskrifterna att [o]m tillsättningsmyndigheten påstår att en tjänsteman har begått ett allvarligt fel, antingen anklagelsen avser underlåtenhet att fullgöra sina skyldigheter i tjänsten eller överträdelse av allmänna rättsregler, kan tillsättningsmyndigheten omedelbart avstänga honom från tjänsten.

24. I det avseendet konstaterade förstainstansrätten, i punkt 47 i den överklagade domen, att det allvarliga fel som klaganden påstods ha begått bestod i omständigheter som, om de vore styrkta, enligt tillsättningsmyndigheten skulle utgöra åsidosättande av artikel 17 i tjänsteföreskrifterna och skulle även kunna utgöra underlåtenhet att fullgöra de skyldigheter som föreskrivs i artiklarna 11 och 12 i tjänsteföreskrifterna.

25. Förstainstansrätten tillade, i punkt 48, att det omtvistade beslutet innehöll en detaljerad motivering av det fel som lades den berörda personen till last, genom att klagandens lönegrad och uppgifter inom generaldirektoratet för ekonomi och finans särskilt angavs där. Därefter angav förstainstansrätten att de polemiska orden i bokens titel citerades i beslutet och det angavs att utdrag ur boken hade publicerats i dagstidningen The Times, för att därigenom uppmärksamma den särskilda publicitet och reklam som boken fick. Slutligen påpekade förstainstansrätten att det i beslutet underströks att boken uttryckte en ståndpunkt som helt avviker från kommissionens politik, och som klagande hade till uppgift att genomföra.

26. Efter att i punkt 49 i den överklagade domen ha angett att artikel 88 i tjänsteföreskrifterna inte innebär ett krav på att tillsättningsmyndigheten måste ta slutgiltigt ställning i frågan huruvida tjänstemannen har åsidosatt sina skyldigheter enligt tjänsteföreskrifterna, utan endast att tillsättningsmyndigheten måste ange varför den påstår att tjänstemannen i fråga har begått ett allvarligt fel, drog förstainstansrätten, i punkt 50, slutsatsen att tillsättningsmyndigheten tillräckligt hade motiverat varför den beslutade att avstänga klaganden från hans tjänst, i avvaktan på utgången av det disciplinära förfarande som hade inletts mot honom.

27. I den överklagade domen, vars innehåll i punkterna 47—49 domstolen just har hänvisat till, underlät man inte att beakta räckvidden av artiklarna 25 och 88 i tjänsteföreskrifterna.

28. Det framgår nämligen klart av artikel 88 första stycket i tjänsteföreskrifterna att det enda villkor som uppställs för att tillsättningsmyndigheten skall kunna avstänga en tjänsteman från tjänsten, i avvaktan på utgången av det disciplinära förfarande som inletts mot honom, är att tillsättningsmyndigheten påstår att tjänstemannen har begått ett allvarligt fel.

29. I förevarande mål var det korrekt av förstainstansrätten att anse att det omtvistade beslutet, i enlighet med artikel 25 i tjänsteföreskrifterna, innehöll en tillräcklig motivering av hur allvarligt det fel var som klaganden påstods ha begått. Det ankom inte på tillsättningsmyndigheten att utöver denna motivering ange skälen varför det var nödvändigt att omedelbart avstänga den berörda personen från tjänsten, eller a fortiori på förstainstansrätten att kontrollera huruvida sådana skäl förelåg och var välgrundade.

30. Överklagandet kan följaktligen inte vinna bifall på den första grunden.

31. Som andra grund har klaganden gjort gällande att förstainstansrätten i punkt 49 i den överklagade domen ändrade i motiveringen av det omtvistade beslutet och åsidosatte principen om rättsakters tillförlitlighet.

32. Klaganden har hävdat att ett eventuellt åsidosättande av de skyldigheter som åligger tjänstemän enligt artiklarna 11 och 12 i tjänsteföreskrifterna endast anfördes i andra hand i det omtvistade beslutet, och att användningen av konditionalis i formuleringen av sistnämnda underlåtenhet innebär att de faktiska omständigheter som påstås strida mot artiklarna 11 och 12 i tjänsteföreskrifterna är andra än dem som tillsättningsmyndigheten redan kände till och klart angav med avseende på åsidosättandet av artikel 17 i tjänsteföreskrifterna.

33. Enligt klaganden anförde emellertid förstainstansrätten, i punkt 49 i den överklagade domen, avseende samma omständigheter, att tillsättningsmyndigheten hade ansett att klaganden också kunde ha åsidosatt artiklarna 11 och 12 i tjänsteföreskrifterna.

34. Såsom kommissionen har anfört vilar denna grund på en felaktig tolkning av det omtvistade beslutet.

35. Det andra övervägandet till motiveringen av beslutet hänvisar nämligen först till att en bok publicerats, och att utdrag ur boken publicerades i dagstidningen The Times, utan att klaganden på förhand hade ansökt om och fått tillstånd från tillsättningsmyndigheten, i strid med kraven i artikel 17 i tjänsteföreskrifterna. I det tredje övervägandet anges därefter att boken utgör ett offentligt uttalande, utan tillstånd, av en ståndpunkt som helt avviker från kommissionens politik, och av ett motstånd mot denna politik som Bernard Connolly hade till uppgift att genomföra. Slutligen framgår det av fjärde övervägandet att Bernard Connolly även kan ha åsidosatt de skyldigheter som åligger honom enligt artiklarna 11 och 12 i tjänsteföreskrifterna.

36. Dessa olika omständigheter omnämns på ett korrekt sätt i punkterna 48 och 49 i den överklagade domen.

37. Som generaladvokaten har påpekat i punkt 23 i sitt förslag till avgörande kan den omständigheten att tillsättningsmyndigheten använde konditionalis i fråga om åsidosättandet av artiklarna 11 och 12 i tjänsteföreskrifterna, medan den använde presens indikativ i fråga om åsidosättandet av artikel 17 i tjänsteföreskrifterna, förklaras av de påstådda överträdelsernas karaktär. Enbart publiceringen av en bok som har samband med gemenskapernas verksamhet, utan att ha ansökt om föregående tillstånd från tillsättningsmyndigheten, medför att artikel 17 i tjänsteföreskrifterna åsidosätts, vilket kan fastslås genom ett faktiskt konstaterande. För att kontrollera huruvida artikel 11 eller 12 i tjänsteföreskrifterna har åsidosatts krävs däremot en bedömning av de faktiska omständigheterna som inte kan ske, eller åtminstone inte kan vara slutlig, vid den tidpunkt som ett beslut fattas med stöd av artikel 88 i tjänsteföreskrifterna.

38. Följaktligen kan talan inte heller vinna bifall på den andra grunden.

39. Som tredje grund har klaganden gjort gällande att förstainstansrätten åsidosatte bevisbördereglerna och principen om lojalt samarbete under domstolsförhandling, eftersom förstainstansrätten, i punkt 59 i den överklagade domen, i avsaknad av bevisning underkände klagandens påstående om att tillsättningsmyndigheten inte hade avstängt en annan tjänsteman som skulle ha publicerat skrifter med skadligt innehåll medan denne var i aktiv tjänst.

40. Klaganden har gjort gällande att han, i sin talan om ogiltigförklaring, hävdade att den enda sanktionsåtgärden som vidtogs mot den andra tjänstemannen var en anmärkning, men att han inte hade tillgång till ytterligare upplysningar, eftersom det var omöjligt för honom att få tillgång till mer information om tjänstemän mot vilka kommissionen vidtagit sanktionsåtgärder. Enligt klaganden ankom det därför på svarandeinstitutionen att, inom ramen för principen om lojalt samarbete under domstolsförhandling, bevisa vilken praxis den har om en tjänsteman i aktiv tjänst publicerar en text utan att i förväg ha fått nödvändigt tillstånd.

41. I det avseendet erinrar domstolen om att när bevisningen har förebringats på rätt sätt och när de allmänna rättsgrundsatser och processuella regler som är tillämpliga i fråga om bevisbördan och bevisningen har iakttagits, är det endast förstainstansrätten som skall bedöma vilket värde som uppgifterna i målet skall tillmätas. Med förbehåll för det fall då bevisningen missuppfattats, utgör denna bedömning således inte en rättsfråga som i sig är underställd domstolens prövning (dom av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen, REG 1998, s. I-8417, punkt 24).

42. I förevarande fall konstaterade förstainstansrätten, i punkt 59 i den överklagade domen, att klaganden inte hade styrkt påståendet om kommissionens agerande i de andra konkreta fall som klaganden åberopade, där publicering hade skett utan föregående tillstånd. Domstolen konstaterar även att klaganden inte har lagt fram några indicier eller tillräckliga uppgifter för att kunna identifiera vilket fall som avses. Förstainstansrätten kan därför inte kritiseras för att den inte anmodade kommissionen att redogöra för sin praxis på området och styrka att den inte hade överskridit sina befogenheter eller åsidosatt principen om likabehandling av tjänstemän.

43. Även för det fall det inte skulle ha vidtagits någon sanktionsåtgärd mot en tjänsteman som åsidosatt kraven i artikel 17 andra stycket i tjänsteföreskrifterna, kan principen om likabehandling av tjänstemän i vilket fall som helst inte tolkas så att klaganden kunde åberopa den omständigheten för att undgå den sanktionsåtgärd som vidtogs mot honom.

44. Följaktligen kan talan inte heller vinna bifall på den tredje grunden.

45. Av vad anförts ovan följer att överklagandet skall ogillas.

46. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 118 skall tillämpas i mål om överklagande, skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om detta har yrkats. I tvister mellan gemenskaperna och deras anställda skall institutionerna bära sina kostnader, enligt artikel 70 i rättegångsreglerna. Enligt artikel 122 andra stycket i rättegångsreglerna är emellertid artikel 70 inte tillämplig i mål mot en institution där en tjänsteman eller annan institutionsanställd har överklagat. Klaganden har tappat målet och skall därför ersätta rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN följande dom:

1) Överklagandet ogillas.

2) Bernard Connolly skall ersätta rättegångskostnaderna.

1 Rättegångssprak: franska.