Domstolens dom (femte avdelningen) den 13 september 2001

I mål C-375/99,

DOMSTOLEN (femte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden A. La Pergola samt domarna D.A.O. Edward, P. Jann (referent), S. von Bahr och C.W.A. Timmermans, generaladvokat: L.A. Geelhoed, justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 6 mars 2001 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Bakgrund

Den första grunden

Den andra grunden

Rättegångskostnader

1. Konungariket Spanien har, genom ansökan som inkom till domstolen den 7 oktober 1999, med stöd av artikel 230 första stycket EG yrkat att kommissionens beslut 1999/603/EG av den 28 juli 1999 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (EGT L 234, s. 6) skall ogiltigförklaras, till den del som det i beslutet tillämpas en schablonmässig korrigering om 5 procent på vissa belopp som Konungariket Spanien har deklarerat under budgetposterna 2111 (tekniska utgifter), 2112 (finansiella utgifter) och 2113 (andra utgifter) för sektorn offentlig lagring av oxkött.

2. I artikel 5.2 c i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 94, s. 13; svensk specialutgåva, område 3, volym 3, s. 23), i dess ändrade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1287/95 av den 22 maj 1995 (EGT L 125, s. 1), föreskrivs följande:

3. I artikel 8.1 i kommissionens förordning (EG) nr 1663/95 av den 7 juli 1995 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 729/70 i fråga om förfarandet vid avslutande av räkenskaperna för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (EGT L 158, s. 6) föreskrivs följande:

4. Genom kommissionens beslut 94/442/EG av den 1 juli 1994 om ett förlikningsförfarande i samband med räkenskapsavslutet för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (EGT L 182, s. 45; svensk specialutgåva, område 3, volym 59, s. 78) inrättades ett förlikningsorgan (nedan kallat förlikningsorganet) till vilket en medlemsstat, som kommissionen meddelat sin slutsats att en korrigering skall göras för utgifter som deklarerats inom ramen för EUGFJ, kan hänskjuta ett ärende. Enligt artikel 2.2 första stycket i beslut 94/442 gäller följande:

5. Den 12 juni 1998 sände kommissionen ett meddelande till de spanska myndigheterna i enlighet med artikel 8 i förordning nr 1663/95. Kommissionen förklarade i detta att det vid de kontroller som dess tjänstemän hade gjort i Spanien mellan den 20 och den 24 januari 1997 inom sektorn för offentlig lagring av nötkött hade upptäckts att de viktiga kontrollerna av vikt, klassificering, förpackning och temperatur i kontrollsystemet för framkvartsparter inte hade utförts med den noggrannhet som krävs enligt gemenskapsbestämmelserna. I meddelandet angavs därför följande:

6. Kommissionen anmodade de spanska myndigheterna att, om de ansåg det vara lämpligt, lämna in en begäran om förlikning enligt beslut 94/442.

7. Den 28 juli 1999 fattade kommissionen det ifrågasatta beslutet.

8. Som första grund har den spanska regeringen gjort gällande att rätten till försvar och rättssäkerhetsprincipen åsidosattes när det ifrågasatta beslutet antogs.

9. Den spanska regeringen har gjort gällande att, eftersom beloppet för den finansiella korrigeringen inte angavs i kommissionens meddelande av den 12 juni 1998, det var omöjligt för regeringen att veta om villkoren i beslut 94/442 för att begära intervention av förlikningsorganet var uppfyllda. Regeringen har hävdat att den därigenom berövades möjligheten att hänskjuta ärendet till detta organ.

10. Den spanska regeringen har erinrat om att enligt meddelandet av den 12 juni 1998 skulle korrigeringen tillämpas på budgetposterna 2111, 2112 och 2113. Regeringen har förklarat att eftersom de utgifter som deklarerats under budgetpost 2113 var negativa, ansåg den att kommissionen inte skulle beakta denna budgetpost. Den finansiella korrigering som tillämpades i det ifrågasatta beslutet hade emellertid beräknats med beaktande, när det gäller endast budgetposten 2113, av endast de utgifter som hade samband med köp och inte alla deklarerade utgifter. Beloppet för denna finansiella korrigering var därför avsevärt högre än det som en strikt tillämpning av ordalydelsen av meddelandet av den 12 juni 1998 skulle ha lett till och översteg vida den gräns då ärendet kan hänskjutas till förlikningsorganet.

11. Kommissionen har hävdat att vid tiden för meddelandet av den 12 juni 1998 kunde dess tjänstemän inte beräkna den finansiella korrigeringen exakt, eftersom de för denna beräkning behövde information från de spanska myndigheterna. Dessa kunde däremot utföra den matematiska beräkning som beskrevs i meddelandet.

12. Kommissionen har understrukit att i meddelandet av den 12 juni 1998, som avsåg budgetposterna 2111, 2112 och 2113, begränsades korrigeringen uttryckligen till köp och lagring. I sina inlagor har kommissionen hävdat att i överensstämmelse med meddelandet hade korrigeringen för de tre posterna beräknats endast på grundval av utgifter som hade samband med köp och lagring. Kommissionen har emellertid i sitt svar på en fråga från domstolen korrigerat detta påstående. Den har medgett att även om den när det gäller posterna 2112 och 2113 i själva verket vid beräkningen av korrigeringen hade beaktat endast utgifter som hade samband med köp och lagring, hade den däremot när det gäller post 2111 beaktat även utgifter från försäljningar. Misstaget fick emellertid endast begränsade finansiella följder, nämligen en extra korrigering om ungefär 57278 ESP.

13. Det skall inledningsvis påpekas att EUGFJ endast finansierar de interventioner som genomförs i enlighet med gemenskapsbestämmelserna inom ramen för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna (se dom av den 11 januari 2001 i mål C-247/98, Grekland mot kommissionen, REG 2001, s. I-1, punkt 7, och av den 6 mars 2001 i mål C-278/98, Nederländerna mot kommissionen, REG 2001, s. I-1501, punkt 38).

14. Det skall understrykas att även om det ankommer på kommissionen att styrka att bestämmelserna om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna har åsidosatts (se domen i det ovannämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 7, och i det ovannämnda målet Nederländerna mot kommissionen, punkt 39), har denna bevisbörda i domstolens rättspraxis fastställts med beaktande av att det är medlemsstaten som har lättast att samla in och kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för avslut av EUGFJ:s räkenskaper (se domen i det ovannämnda målet Grekland mot kommissionen, punkterna 8 och 9, och i det ovannämnda målet Nederländerna mot kommissionen, punkterna 40 och 41).

15. Det är mot bakgrund av dessa överväganden som de anmärkningar skall undersökas som den spanska regeringen har gjort mot det förfarande som kommissionen följde för att anta det ifrågasatta beslutet.

16. Det skall i detta avseende noteras att enligt själva ordalydelsen av artikel 8.1 i förordning 1663/95 skall kommissionen, när den anser att interventioner inte har verkställts i enlighet med gemenskapsreglerna, meddela den berörda medlemsstaten en utvärdering av de utgifter som den föreslår skall uteslutas från gemenskapsfinansiering. Detta utryck skall precis som dess motsvarigheter i de olika språkversionerna tolkas så, att en sifferuppgift avseende de ifrågavarande utgifternas storlek inte är nödvändig och att det är tillräckligt att de faktorer som gör det möjligt att beräkna detta belopp anges åtminstone ungefärligt.

17. Denna bokstavstolkning bekräftas av den omständigheten att, såsom påpekats ovan, det är medlemsstaten som har lättast att samla in och kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för avslut av EUGFJ:s räkenskaper.

18. I förevarande fall angavs i det meddelande som kommissionen sände till Konungariket Spanien den 12 juni 1998 såväl den schablonmässiga procentsatsen för den föreslagna korrigeringen, nämligen 5 procent, som de budgetposter på vilka denna skulle tillämpas, nämligen posterna 2111, 2112 och 2113. I meddelandet angavs också uttryckligen att korrigeringen avsåg köp och lager av framkvartsparter för vilka intervention ansökts och för vilka motsvarande bakkvartsparter inte var föremål för intervention.

19. Till skillnad från vad den spanska regeringen har hävdat identifierades genom den sistnämnda uppgiften just de utgifter i de berörda budgetposterna som skulle beaktas. Uppgiften var för övrigt än mer tydlig mot bakgrund av att de kontroller som kommissionen hänförde sig till avsåg iakttagandet av gemenskapsbestämmelser om offentlig lagring av nötkött.

20. Det framgår således att uppgifterna i meddelandet av den 12 juni 1998 var tillräckliga för att göra det möjligt för den spanska regeringen, som hade tillgång till uppgifter avseende utgifterna i fråga, att åtminstone ungefärligt beräkna beloppet för den föreslagna korrigeringen.

21. Konstaterandet att informationen i meddelandet av den 12 juni 1998 var tillräcklig för att göra det möjligt för den spanska regeringen att känna till omfattningen av de finansiella följderna av den föreslagna korrigeringen och att i tid förbereda sitt försvar motsägs inte av den omständigheten att kommissionen, precis som den har medgett i sitt svar på domstolens fråga, hade beräknat korrigeringen avseende post 2111 felaktigt på grundval av samtliga deklarerade utgifter. Under alla omständigheter kunde detta fel, som fick begränsade finansiella följder, inte påverka de spanska myndigheternas bedömning av om ärendet skulle hänskjutas till förlikningsorganet.

22. Av detta följer att den spanska regeringen kunde bedöma om villkoren i artikel 2.2 i beslut 94/442 för att hänskjuta ärendet till förlikningsorganet var uppfyllda.

23. Talan kan följaktligen inte vinna bifall på den grunden att rätten till försvar och rättssäkerhetsprincipen har åsidosatts.

24. Som andra grund har den spanska regeringen anfört att likabehandlingsprincipen åsidosattes när det ifrågasatta beslutet antogs.

25. Den spanska regeringen har gjort gällande att de brister som den har lagts till last är jämförbara med dem som hade upptäckts i Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland och i Förbundsrepubliken Tyskland, medan de sanktioner som vidtogs mot dessa medlemsstater var mindre hårda.

26. I detta hänseende konstaterar domstolen för det första att varje enskilt fall i princip skall bedömas för sig, i syfte att fastställa huruvida den medlemsstat som är i fråga har iakttagit de gemenskapsrättsliga kraven vid genomförandet av de transaktioner som finansierats av EUGFJ och, i förekommande fall, på vilket sätt kraven har åsidosatts (dom av den 18 maj 2000 i mål C-242/97, Belgien mot kommissionen, REG 2000, s. I-3421, punkt 129).

27. Detta innebär inte att en medlemsstat inte kan göra gällande att likabehandlingsprincipen har åsidosatts. Den kan emellertid endast göra så om de olika fall som åberopas åtminstone är jämförbara med hänsyn till samtliga omständigheter, särskilt vad gäller den tidsperiod under vilken utgifterna uppkommit, de berörda sektorerna och vilka oegentligheter som avses (domen i det ovannämnda målet Belgien mot kommissionen, punkt 130).

28. Domstolen erinrar för det andra om att, enligt fast rättspraxis, föreligger förbjuden diskriminering endast när lika situationer behandlas olika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se bland annat domen i det ovannämnda målet Belgien mot kommissionen, punkt 131).

29. I förevarande fall framgår det av den sammanfattande rapporten om resultaten av kontrollerna för avslut av räkenskaperna för garantisektionen vid EUGFJ enligt artikel 5.2 c i förordning nr 729/70 avseende offentlig lagring av nötkött, tobak, överskridande av betalningsfrister, offentlig lagring av spannmål, frukt och grönsaker, jordbruksgrödor, försäkringsdeklaration (DAS), kött och fiske (handling VI/4777/99), att de konstaterade bristerna i å ena sidan Konungariket Spanien och å andra sidan Förenade Kungariket och Förbundsrepubliken Tyskland var av olika karaktär och betydelse. Av detta följer, av de skäl som generaladvokaten har redogjort för i punkterna 46 och 47 i sitt förslag till avgörande, att situationerna inte var jämförbara.

30. Talan kan följaktligen inte vinna bifall på den grunden att likabehandlingsprincipen har åsidosatts.

31. Mot bakgrund av det ovan anförda skall Konungariket Spaniens talan ogillas.

32. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Konungariket Spanien skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Konungariket Spanien har tappat målet skall kommissionens yrkande bifallas.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (femte avdelningen) följande dom:

1) Talan ogillas.

2) Konungariket Spanien skall ersätta rättegångskostnaderna.

1 Rättegångssprak: spanska.