Förslag till avgörande av generaladvokat Francis G. Jacobs föredraget den 17 januari 2002

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178), nedan kallat direktivet.

3 Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), nedan kallad förordningen.

4 Journal Officiel de la République Française, den 6 januari 1991, s. 316. Se artikel 15.I och 15.II.

5 Se Niccövercnskommelscn av den 15 juni 1957 rörande den internationella klassificeringen av varor och tjänster för vilka varumärken gälla, i dess lydelse efter revidering i Stockholm den 14 juli 1967, i Geneve den 13 maj 1977 och efter ändring den 28 september 1979.

6 Beslut av den 25 juli 2001 i ärende R 1196/2000-1, LTJ Diffusion mot Moorbrook Textiles, och av den 3 oktober 2001 i ärende R 433/2000-1, Marc Brown mot LTJ Diffusion.

7 Av vad som anfördes vid förhandlingen framgår att när Arthur och Félicie registrerades som ett franskt varumärke år 1993 fanns det inte något förfarande för att motsätta sig registreringen tillgängligt för LTJ Diffusion.

8 Franska jurister hänvisar till begreppen contrefaçon partielle (partiellt varumärkesintrang) och adjonction inopérante (betydelselöst tillägg). Enligt både doktrin och rättspraxis härrör dessa begrepp från en tidpunkt innan direktivet införlivades med fransk lagstiftning.

9 Se exempelvis, i synnerhet vad gäller direktivet, dom av den 16 juli 1998 i mål C-355/96, Silhouette International Schmied (REG 1998, s. I-4799), punkt 36.

10 Se särskilt tredje skälet i ingressen till direktivet.

11 Se senast dom av den 20 november 2001 i de förenade målen C-414/99—C-416/99, Davidoff och Levi Strauss (REG 2001, s. I-8691), punkt 39.

12 Artikel 8.2 a ii i förordningen. Motsatsen, nämligen att registrering av ett nationellt varumärke skall vägras om det är oförenligt med ett äldre gemenskapsvarumärke, följer naturligtvis av artikel 4.1 i direktivet.

13 Se första skälet i ingressen till direktivet.

14 EGT C 351, 1980, s. 1.

15 EGT C 351, 1985, s. 4.

16 EGT C 310, 1981, s. 22.

17 Punkt 4. Kursivering i originaltexten.

18 Återfinns i bilaga 1C till Avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTÖ-avtalet), vilket godkändes på gemenskapens vägnar, vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet, genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 (EGT L 336, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 3).

19 För en mer ingående redogörelse för detta syfte, se exempelvis dom av den 17 oktober 1990 i mål C-10/89, HAG GF (HAG II) (REG 1990, s. I-3711; svensk specialutgåva, volym 10, s. 521), punkterna 13 och 14.

20 Den franska regeringen uppgav emellertid vid förhandlingen att denna riktning i rättspraxis tycks ha ersatts av en utveckling mot en mer restriktiv tolkning av begreppet identitet.

21 Jag har berört frågan under något andra omständigheter i punkt 56 i mitt förslag till avgörande av den 20 september 2001 i mål C-2/00, Hölterhoff. Där hänvisas till den sista meningen i artikel 6.1 i direktivet och till artikel 3a.1 h i rådets direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om vilseledande reklam (EGT L, 250, s. 17; svensk specialutgåva, område 15, volym 4, s. 211), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/55/EG av den 6 oktober 1997 om ändring av direktiv 84/450/EEG om vilseledande reklam så an detta omfattar jämförande reklam (EGT L 290, s. 18).

22 Dom av den 11 november 1997 i mål C-251/95, SABEL (REG 1997, s. I-6191), punkterna 22 och 23.

23 Dom av den 22 juni 1999 i mål C-342/97, Lloyd Schuhfabrik Meyer (REG 1999, s. I-3819), punkterna 18, 25 och 26.

24 Även i detta fall kan det föreligga ett mer omfattande skydd enligt artikel 4.4 a eller artikel 5.2 i direktivet för varumärken som är kända i medlemsstaten i fråga.

25 Punkt 77 i förslaget till avgörande av den 5 april 2001 i mål C-383/99 P, i vilket dom avkunnades den 20 september 2001.

26 Perfection: Joseph Crosfield & Sons' Application, (1909) 26 RPC 837, s. 854, Court of Appeal, genom Cozens-Hardy, Master of the Rolls.