Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 14 november 2002
1 Originalspråk: italienska.
2 EGT L 30, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 43.
3 EGT L 39, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 20, s. 202.
4 I min framställning kommer jag inte att ta hänsyn till hur Baselkonventionen och förordning nr 259/93 inverkar pä rörligheten för avfall frän och till tredje land, eftersom detta inte har någon betydelse i detta mål.
5 BGBl. I 1994, s. 2771.
6 Enligt terminologin i förordning nr 259/93 avses med uttrycket export av avfall just transport av avfall utanför gemenskapen, medan ordet transport används för gränsöverskridande transporter av avfall inom gemenskapen. Eftersom denna skillnad i terminologi inte är till någon särskild nytta i detta mål, skall jag för enkelhetens skull i fortsättningen använda ordet export och exportör även i förhållande till transporter av avfall inom gemenskapen och där så är nödvändigt ange när dessa transporter nar sin destination i tredje land.
7 BGBl. I 1996, s. 694.
8 Definitionen har hämtats från dom av den 1 februari 1969 i de förenade målen 2/69 och 3/69, Sociaal Fonds voor de Diamantarbeiders (REG 1969, s. 211; svensk specialutgåva, volym 1, s. 399), punkt 18. I definitionen återges dock delar som redan angivits i dom av den 14 december 1962 i de förenade målen 2/62 och 3/62, kommissionen mot Luxemburg och Belgien (det så kallade pepparkaksmálet) (REG 1962, s. 791, särskilt s. 805; svensk specialutgåva, volym 1, s. 133). Denna definition har ständigt bekräftats i efterföljande rättspraxis, bland annat i dom av den 27 september 1988 i mål 18/87, kommissionen mot Tyskland (REG 1988, s. 5427), och dom av den 30 maj 1989 i mål 340/87, kommissionen mot Italien (REG 1989, s. 1483), som sökanden även har åberopat.
9 Såsom, enligt kommissionen, i det fall som var föremål för dom av den 31 maj 1979 i mål 132/78, Denkavit (REG 1979, s. 1923).
10 Kommissionen har i detta avseende erinrat om dom av den 9 november 1983 i mål 158/82, kommissionen mot Danmark (REG 1983, s. 3573).
11 Såsom i målet Bauhuis (dom av den 25 januari 1977 i mål 46/76, REG 1977, s. 5; svensk specialutgåva, volym 3, s. 267), som kommissionen, bland många andra mal, har åberopat.
12 Förutom till den rättspraxis som även kommissionen har angivit (se fotnot 10 ovan) har den tyska regeringen särskilt hänvisat till dom av den 12 juli 1977 i mal 89/76, kommissionen mot Nederländerna (REG 1977, s. 1355), och dom av den 31 januari 1984 i mål 1/83, IFG mot Freistaat Bayern (REG 1984, s. 349).
13 Företrädaren för den tyska regeringen uttryckte sig på detta sätt under förhandlingen vid domstolen den 27 juni 2002.
14 Se ovan punkterna 10 och 11.
15 Dom av den 7 juli 1994 i mål C-130/93, Lamaire (REG 1994, s. I-3215).
16 Se exempelvis dom av den 1 juli 1969 i mål 24/68, kommissionen mot Italien (REG 1969, s. 193; svensk specialutgåva, volym 1, s. 389), punkt 16, och dom av den 26 februari 1975 i mål 63/74, Cadsky (REG 1975, s. 281), punkt 6.
17 Dom av den 9 juli 1992 i mål C-2/90, kommissionen mot Belgien (REG 1992, s. I-4431; svensk specialutgåva, volym 13, s. 31), punkt 28.
18 Punkterna 30—34.
19 Dom av den 28 juni 1994 i mål C-187/93, parlamentet mot rådet (REG 1994, s. I-2857; svensk specialutgåva, volym 15, s. 249), punkt 26.
20 Generaladvokaten Jacobs har uttryckt sig på detta sätt i sitt förslag till avgörande, föredraget den 18 maj 1994, i det i föregående fotnot nämnda målet parlamentet mot rådet (punkterna 46 och 47).
21 För övrigt hänvisade generaladvokaten förvisso inte till statens subsidiära ansvar i det ovannämnda avsnittet i förslaget till avgörande i målet parlamentet mot rådet. Den uttryckliga hänvisningen gällde däremot sådana åtgärder som det enhetliga förfarandet för anmälan av export, systemet för det tysta samförståndet för tillstånd till export av avfall för återvinning, skyldigheten att motivera den importerande statens invändningar etcetera. Det kan utan tvekan fastställas att alla dessa åtgärder har en välgörande effekt på de transporter av avfall som utförs med iakttagande av de krav som förordningen syftar till att skydda.
22 Se domen ovan i fotnot 15.
23 Punkt 19. För ett liknande resonemang, se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien (punkterna 15 och 16), med avseende på den påstått förbättrade konkurrenssituation för importörer och exportörer som följer av upprättandet av statistik över utrikeshandeln, och domen i det ovannämnda målet Cadsky (punkterna 7 och 8), med avseende på de påstått förbättrade exportmöjligheterna till följd av det kvalitetsmärke som anbringats de varor som bestod vissa kontroller (se ovan fotnot 16).
24 Se ovan punkt 38.
25 Se ovan punkterna 7—9.
26 Naturligtvis har de inte heller — eller i otillräcklig omfattning — ställt den garanti eller tecknat den försäkring som anges i artikel 27 i förordningen.
27 Se ovan punkt 25.
28 Den tyska regeringen har förutom till domen i målet Bauhuis, som även lcommissionen har åberopat (se fotnot 11 ovan), bland annat hänvisat till dom av den 2 maj 1990 i mål C-111/89, Bakker Hillegom (REG 1990, s. I-1735).
29 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 8).
30 Kommissionen har i detta avseende åberopat domen i det ovannämnda målet Bakker Hillegom (ovan fotnot 28), punkt 14.
31 Se ovan punkterna 36 och 37.
32 Se domen i det ovannämnda målet Bauhuis (ovan fotnot 11), punkterna 27—31. Detta utesluter inte att uttaget av avgifter eller andra pålagor avsedda att kompensera kostnaden för liknande kontroller likväl kan inverka negativt på den fria rörligheten för varor, eftersom det är den berörda medlemsstaten som ensidigt beslutar om införandet av sådana avgifter eller pålagor. I domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 8), punkterna 14 och 15, har domstolen dock fastställt att denna påverkan endast kan neutraliseras genom antagandet av gemenskapsrättsliga bestämmelser avsedda att harmonisera formerna för finansiering av kontrollerna i fråga (se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederländerna, fotnot 12 ovan).
33 Se ovan fotnot 11.
34 Rådets direktiv 64/432/EEG av den 26 juni 1964 om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen (EGT P 121, s. 1977; svensk specialutgåva, område 3, volym 1, s. 65).
35 Punkterna 16—19.
36 Se ovan fotnot 12.
37 Se ovan fotnot 28.
38 Se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederländerna (ovan fotnot 12), punkterna 11 och 13, och domen i det ovannämnda målet Bakker Hillegom (ovan fotnot 28), punkt 11. Det är fråga om den internationella växtskyddskonventionen som undertecknats i Rom den 6 december 1951 (Förenta Nationernas traktatsamling, 1952, nr 1963; SÖ 1952:34). I domen i målet kommissionen mot Nederländerna (punkt 12) har domstolen för övrigt påpekat analogin mellan den funktion som sagda konvention fyller och den funktion som fylls genom det ovannämnda direktivet 64/432.
39 Se ovan fotnot 8.
40 Punkt 12.
41 Se ovan punkt 51.
42 Generaladvokaten Jacobs har, om än med hänvisning till det andra villkoret om sambandet mellan kostnaden för kontrollerna och de avgifter som uttagits för att verkställa dessa (se ovan), uttalat sig i denna riktning i sitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Bakker Hillegom (ovan fotnot 28), punkt 13, som föredrogs den 6 mars 1990.
43 Punkterna 12 och 13. Min kursivering.
44 8 § första stycket, sjätte och sjunde meningen, i lagen om inrättande av fonden och 18 § i fondförordningen (se även punkterna 14 och 15 ovan).
45 Även om det dock kan invändas att de som erlagt avgiften, även för belopp som därefter återbetalas till dem, till slut får bära de ekonomiska kostnaderna för den period under vilken dessa belopp har stått till fondens förfogande. Sådana ytterligare pålagor motiveras inte av fondens kostnader för att återsända eller hantera avfall i den mening som avses i artikel 33.2 i förordning nr 259/93.
46 Se ovan punkt 54 och fotnot 42.
47 Se ovan punkt 40.
48 Se ovan punkterna 43 och 44.
49 Se den tyska regeringens svar av den 21 januari 2000 på det motiverade yttrandet (i punkt 4 i ansökan, s. 14).