Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 13 december 2001

I mål C-79/00, angående en begäran enligt artikel 234 EG från Tribunal Supremo (Spanien) att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden F. Macken (referent) samt domarna C. Gulmann, R. Schintgen, V. Skouris och J. N. Cunha Rodrigues, generaladvokat: F. G. Jacobs, justitiesekreterare: avdelningsdirektören H. A. Rühi,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Telefonica de Espana SA, genom J. A. García San Miguel Y Orueta, procurador de los Tribunales, Spaniens regering, genom S. Ortiz Vaamonde, i egenskap av ombud, Belgiens regering, genom A. Snoecx, i egenskap av ombud, Italiens regering, genom U. Leanza, i egenskap av ombud, biträdd av G. Aiello, avvocato dello Stato, Europeiska gemenskapernas kommission, genom C. Schmidt och G. Valero Jordana, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 22 mars 2001 av Telefonica de Espana SA, företrätt av R. Garda Boto och N. Rabazo Auñón, abogados, Spaniens regering, företrädd av S. Ortiz Vaamonde, Italiens regering, företrädd av G. Aiello, och kommissionen, företrädd av G. Valero Jordana,

och efter att den 21 juni 2001 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

Den nationella lagstiftningen

Tvisten vid den nationella domstolen

Tolkningsfrågan

Yttranden till domstolen

Domstolens bedömning

Rättegångskostnader

1. Tribunal Supremo har, genom beslut av den av den 14 februari 2000 som inkom till domstolens kansli den 3 mars 2000, i enlighet med artikel 234 EG ställt en fråga om tolkningen av artiklarna 4.2 och 9.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/33/EG av den 30 juni 1997 om samtrafik inom telekommunikation i syfte att säkerställa samhällsomfattande tjänster och samverkan genom tillämpning av principerna om tillhandahållande av öppna nät (EGT L 199, s. 32, nedan kallat direktivet).

2. Frågan har uppkommit i en tvist mellan Telefonica de España SA (nedan kallat Telefónica), en organisation med tillstånd att tillhandahålla teletjänster, och Administración General del Estado, som särskilt rör frågan huruvida vissa bestämmelser i det kungliga dekret som utfärdats för att införliva direktivets bestämmelser med den spanska rätten är förenliga med direktivet.

3. Enligt artikel 1 första stycket i direktivet är dess syfte att inom gemenskapen säkerställa samtrafik mellan telenät och särskilt samverkan mellan tjänster och att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i en miljö med öppna, konkurrensutsatta marknader.

4. I femte skälet till direktivet anges följande:

5. I sjätte skälet till direktivet anges följande:

6. I tolfte skälet till direktivet anges följande:

7. I artikel 2.1 a i direktivet anges att med samtrafik avses den fysiska och logiska sammankopplingen av telenät som används av samma eller en annan organisation för att göra det möjligt för en organisations användare att kommunicera med samma eller en annan organisations användare eller att få tillgång till tjänster som erbjuds av en annan organisation ...

8. I artikel 3.1 första meningen i direktivet föreskrivs följande:

9. I artikel 4.1 och 4.2 i direktivet föreskrivs följande:

10. I artikel 9.1 och 9.2 i direktivet föreskrivs följande:

11. De områden som angivits i bilaga VII del 1 till direktivet är följande:

12. I del 2 c), m) och o) i samma bilaga upptas följande frågor:

13. I artikel 1.2 i kommissionens rekommendation 2000/417/EG av den 25 maj 2000 om tillträde till accessnät (LLUB) — för att skapa ett konkurrenskraftigt och komplett utbud av elektroniska kommunikationstjänster, däribland bredbandiga multimedietjänster och snabba Internettjänster (EGT L 156, s. 44) föreskrivs följande:

14. Införlivandet av direktivet med den spanska rätten har framför allt skett genom kungligt dekret 1651/1998 av den 24 juli 1998 om antagande av förordningen om genomförande av avdelning II i allmän lag 11/1998 om telekommunikation såvitt gäller samtrafik och tillträde till allmänt tillgängliga telenät och tilldelning av nummer (BOE nr 181 av den 30 juli 1998, s. 25865, nedan kallat kungligt dekret 1651/1998).

15. Artikel 9 i kungligt dekret 1651/1998 har följande lydelse:

16. Telefónica ansåg att vissa bestämmelser i kungligt dekret 1651/1998 var otillåtna, eftersom den spanska regeringen vid införlivandet av direktivet enligt gemenskapsrätten inte haft rätt att utfärda lagstiftning med det innehållet, och väckte därför talan vid Tribunal Supremo om, bland annat, ogiltigförklaring av artikel 9.3—9.5 i dekretet.

17. Enligt den nationella domstolen kan det förefalla som om det i direktivet helt har överlämnats till operatörerna att komma överens om den exakta fastställelsen av hopkopplingspunkterna, eftersom den frågan inte återfinns bland de frågor som enligt bilaga VII del 1 till direktivet får regleras i förväg av de nationella regleringsmyndigheterna.

18. Enligt den nationella domstolen kunde emellertid denna slutsats svårligen förenas med den allmänna bestämmelsen i artikel 4.2 i direktivet, där det föreskrivs en skyldighet för operatörer med ett betydande inflytande på marknaden att uppfylla samtliga rimliga önskemål om tillträde till nätet. Denna skyldighet förefaller omfatta samtliga nödvändiga fysiska element, inklusive hopkopplingspunkterna, vilka således skall vara fortsatt tillgängliga för övriga operatörer utan begränsningar.

19. Mot denna bakgrund har Tribunal Supremo beslutat att vilandeförklara målet och begära att domstolen skall meddela förhandsavgörande beträffande följande fråga:

20. Telefónica har gjort gällande att de nationella regleringsmyndigheterna enligt direktivet inte har rätt att i förväg fastställa att en operatör med ett betydande inflytande på marknaden skall erbjuda tillträde till och samtrafik vid hopkopplingspunkter i telenätet. I direktivet medges endast att de nationella regleringsmyndigheterna verkar för att frågan regleras genom avtal mellan de olika operatörerna. Denna tolkning stöds av femte skälet till direktivet, liksom av artiklarna 3 och 9.2 i detsamma.

21. Telefónica har anfört att det också framgår av artikel 4.1 i direktivet att samtrafik är en rättighet som är villkorad av skyldigheten att träffa avtal. Villkoren för samtrafiken skall således avgöras i förhandlingar mellan parterna, och inte genom beslut av nationella regleringsmyndigheter.

22. Telefónica har vidare gjort gällande att den omständigheten att gemenskapens institutioner är i färd med att utfärda bestämmelser om tillträde till accessnätet visar att direktivet inte medför en rätt för nationella regleringsmyndigheter att utfärda föreskrifter om sådana villkor eller att bestämma dem i enskilda fall.

23. Den spanska regeringen har inledningsvis anfört att direktivet inte omfattar tillträdet till accessnätet. I rekommendation 2000/417 förordas att medlemsstaterna skall anta bestämmelser för att göra sådant tillträde obligatoriskt senast den 31 december 2000. Det är således förenligt med gemenskapsrätten att utfärda föreskrifter om tillträde till accessnätet och om villkoren för detta tillträde.

24. Såvitt avser samtrafiken mellan allmänt tillgängliga telenät har den spanska och den italienska regeringen i huvudsak gjort gällande att bestämmelserna i gemenskapsrätten medger att nationella myndigheter förpliktar operatörer med ett betydande inflytande på marknaden att tillhandahålla samtrafik vid de lokala nätanslutningscentralerna och på högsta nätanslutningsnivå. Med hänsyn till direktivets syfte och till artiklarna 1 och 9 i direktivet får en medlemsstat som anser att konkurrensen inte fungerar tillfredsställande på denna marknad och att användarnas intressen inte säkerställts i fall där en operatör med ett betydande inflytande på marknaden inte tillhandahåller samtrafik vid vissa nivåer i telenätet förplikta den operatören att tillhandahålla sådan samtrafik.

25. Kommissionen har anfört att det framgår av artikel 1 i direktivet att det inte medför någon fullständig harmonisering. Direktivet hindrar således inte att medlemsstaterna kompletterar detsamma genom att föreskriva ytterligare skyldigheter för operatörer med ett betydande inflytande på marknaden. Direktivet hindrar således inte att nationella myndigheter i förväg fastställer att en operatör med ett betydande inflytande på marknaden skall ge andra operatörer tillträde till accessnätet och tillhandahålla samtrafik vid de lokala nätanslutningscentralerna och på högsta nätanslutningsnivå.

26. Domstolen framhåller inledningsvis att enligt artikel 1 första stycket i direktivet är dess syfte framför allt att säkerställa samtrafik mellan telenät, samverkan mellan tjänster och tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster i en miljö med öppna, konkurrensutsatta marknader.

27. Såsom framgår av femte skälet till direktivet skall detta i första hand uppnås genom avtal på kommersiell grund mellan de operatörer som tillhandahåller teletjänster.

28. Det framgår emellertid också av femte och tolfte skälen till direktivet att detta inte hindrar medlemsstaterna från att begränsa parternas handlingsfrihet vid slutande av sådana samtrafikavtal för att säkerställa att dessa får ett lämpligt innehåll.

29. Domstolen påpekar vidare att direktivet endast upprättar en allmän ram inom vilken dess syfte skall förverkligas, vilket också framgår av tolfte skälet till direktivet. Syftet med direktivet är således inte att skapa någon fullständig harmonisering på området.

30. Det är mot denna bakgrund som artiklarna 4.2 och 9.2 i direktivet skall tolkas.

31. Artikel 4.2 i direktivet omfattar enligt dess lydelse endast skyldigheter för vissa operatörer med ett betydande inflytande på marknaden.

32. Den omständigheten att dessa operatörer med ett betydande inflytande på marknaden enligt artikel 4.2 i direktivet endast är skyldiga att tillgodose rimliga önskemål om samtrafik innebär inte att denna bestämmelse medför ett förbud för medlemsstaterna att ge de nationella regleringsmyndigheterna rätt att i förväg fastställa villkor eller skyldigheter om tillträde för dessa operatörer.

33. Artikel 4.2 i direktivet hindrar således inte att en medlemsstat inför bestämmelser som ger en nationell regleringsmyndighet rätt att förplikta en operatör med ett betydande inflytande på marknaden att ge tillträde till accessnätet och tillhandahålla samtrafik vid de lokala nätanslutningscentralerna och på högsta nätanslutningsnivå.

34. I artikel 9.2 i direktivet föreskrivs att de nationella regleringsmyndigheterna i förväg får fastställa villkor för de områden som anges i bilaga VII del 1 till direktivet, och att de skall verka för att de frågor som anges i del 2 i nämnda bilaga skall omfattas av samtrafikavtalen.

35. Det framgår inte av denna bestämmelses lydelse att medlemsstaterna inte får ge de nationella regleringsmyndigheterna rätt att i förväg fastställa villkor eller skyldigheter på de områden som räknas upp i bilaga VII del 1 till direktivet.

36. Det är heller inte förenligt med direktivets syfte eller systematik, som utvecklats i punkterna 26—29 ovan, att förbjuda medlemsstaterna att ge sina nationella regleringsmyndigheter rätt att i förväg föreskriva villkor eller skyldigheter avseende de frågor som anges i bilaga VII del 2 till direktivet, särskilt när detta förefaller nödvändigt för att förbättra konkurrensen och tillvarata användarnas intressen.

37. Mot denna bakgrund besvarar domstolen den nationella domstolens fråga på följande sätt. Artiklarna 4.2 och 9.2 i direktivet skall tolkas så att de inte hindrar att medlemsstaterna ger nationella regleringsmyndigheter rätt att i förväg ålägga en operatör med ett betydande inflytande på marknaden att ge andra operatörer tillträde till accessnätet och att erbjuda dessa andra operatörer samtrafik vid de lokala nätanslutningscentralerna och på högsta nätanslutningsnivå.

38. De kostnader som har förorsakats den spanska, den belgiska och den italienska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) — angående den fråga som genom beslut av den 14 februari 2000 har ställts av Tribunal Supremo — följande dom:

1 Rartegångsspråk: spanska.