Domstolens dom (femte avdelningen) den 13 december 2001
I mål C-131/00, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från länsrätten i Norrbottens län (Sverige), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan
DOMSTOLEN (femte avdelningen) sammansatt av ordföranden på fjärde avdelningen S. von Bahr, tillförordnad ordförande på femte avdelningen, samt domarna D. A. O. Edward, A. La Pergola, L. Sevón (referent) och C. W. A. Timmermans, generaladvokat: C. Stix-Hackl, justitiesekreterare: R. Grass,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Länsstyrelsen i Norrbottens län, genom G. Plym Forshell, i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom J. Guerra Fernandez och L. Parpala, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till referentens rapport,
och efter att den 12 juli 2001 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Gemenskapsrätten
Nationell lagstiftning
Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
Tolkningsfrågan
Rättegångskostnader
1. Länsrätten i Norrbottens län har, genom beslut av den 28 mars 2000 som inkom till domstolen den 6 april samma år, i enlighet med artikel 234 EG ställt en fråga om tolkningen av artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 3508/92 av den 27 november 1992 om ett integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem inom gemenskapen (EGT L 355, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 46, s. 78).
2. Frågan har uppkommit i en tvist mellan Ingemar Nilsson, som håller nötkreatur, och Länsstyrelsen i Norrbottens län (nedan kallad länsstyrelsen) beträffande kompensationsbidrag till förmån för jordbruket i bergsområden och vissa mindre gynnade områden.
3. I artikel 5 i förordning nr 3508/92 föreskrivs följande:
4. I artikel 8.1 och 8.2 i förordning nr 3508/92 anges följande:
5. I rådets direktiv 92/102/EEG av den 27 november 1992 om identifikation och registrering av djur (EGT L 355, s. 32; svensk specialutgåva, område 3, volym 46, s. 90) föreskrivs i artikel 4.1 a följande:
6. Artiklarna 5 och 6 i direktiv 92/102 avser djurens identifikationsmärken. Artikel 8 rör djur som importerats från tredje land.
7. I artikel 9 i direktiv 92/102 föreskrivs följande:
8. Kommissionens förordning (EEG) nr 3887/92 av den 23 december 1992 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystemet för vissa av gemenskapens stödsystem (EGT L 391, s. 36; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 107), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1648/95 av den 6 juli 1995 (EGT L 156, s. 27) (nedan kallad förordning nr 3887/92 i ändrad lydelse), föreskriver i artikel 1 följande:
9. I artikel 5.1 i förordning nr 3887/92 i ändrad lydelse anges följande:
10. I artikel 6 i förordning nr 3887/92 i ändrad lydelse föreskrivs följande:
11. I artikel 10.2—5 i förordning nr 3887/92 i ändrad lydelse föreskrivs följande:
12. I artikel 13 i förordning nr 3887/92 i ändrad lydelse föreskrivs följande:
13. Vid en oberättigad utbetalning skall jordbrukaren, enligt artikel 14.1 i förordning nr 3887/92 i ändrad lydelse, återbetala beloppet i fråga samt ränta.
14. Enligt förordningen (1995:1174) om kompensationsbidrag till jordbruk i bergsområden och mindre gynnade områden kan kompensationsbidrag lämnas till jordbrukare för mjölkkor och andra nötkreatur som är äldre än sex månader. I 15 § i förordningen anges att bestämmelser om kontroller och sanktioner i fråga om kompensationsbidrag för djur finns i förordning nr 3508/92 och i förordning nr 3887/92.
15. I 7 § av Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1994:190) om märkning och registrering av djur, i dess ändrade lydelse enligt Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1995:194), anges att djurhållare som har nötkreatur skall registrera uppgifter om nötkreaturens antal i ett register, som godkänts av jordbruksverket.
16. I ansökan av den 2 april 1997 begärde Ingemar Nilsson för den djurhållningsperiod som avses i artikel 6.9 i förordning nr 3887/92 i ändrad lydelse, nämligen för två månader från dagen efter den dag då ansökan lämnades till länsstyrelsen — det vill säga för tiden 4 april—3 juni 1997 — kompensationsbidrag för nio mjölkdjur, tre nötkreatur på över två år och tre nötkreatur på mellan sex månader och två år.
17. Den 16 oktober 1997, med andra ord mer än fyra månader efter det att den djurhållningsperiod som avses i artikel 6.9 i förordning nr 3887/92 i ändrad lydelse hade löpt ut, genomfördes en kontroll på plats. Enligt begäran om förhandsavgörande är det ostridigt att Ingemar Nilsson vid denna kontroll hade sju mjölkkor samt tre nötkreatur på över två år och tre nötkreatur på mellan sex månader och två år. Det konstaterades att Ingemar Nilsson visserligen hade ett godkänt register men att han i detta inte antecknat några uppgifter om sina djur.
18. Mot denna bakgrund fastställde länsstyrelsen antalet djur som uppfyllde villkoren för beviljande av stöd till noll och återkrävde, genom beslut av den 17 december 1997, det bidrag på 22632 SEK som redan utbetalats till Ingemar Nilsson. Denne överklagade nämnda beslut till Statens jordbruksverk, som avslog hans överklagande genom beslut av den 1 juli 1998.
19. Därefter överklagade Ingemar Nilsson Jordbruksverkets beslut till länsrätten.
20. Enligt länsrätten behöver det, för att tvisten vid den nationella domstolen skall kunna avgöras, klargöras huruvida det kan vara motiverat att vägra Ingemar Nilsson kompensationsbidrag enbart av det skälet att det saknas uppgifter om djur i registret.
21. Länsrätten har i detta hänseende hänvisat till artikel 10.2 i kommissionens förordning nr 3887/92, som tydligen avses i dess lydelse enligt förordning nr 1648/95. Länsrätten har erinrat om att det av denna bestämmelse följer att om det antal djur som anges i stödansökan överstiger det antal som konstateras vid kontroll skall inget stöd beviljas, om ansökan omfattar högst 20 djur och det överskjutande antalet djur är fler än fyra.
22. Mot bakgrund av dessa överväganden beslutade länsrätten i Norrbottens län att förklara målet vilande och att ställa följande fråga till domstolen:
23. Kommissionen anser att artikel 5 i förordning nr 3508/92 skall tolkas så, att rätten till kompensationsbidrag är utesluten och att felaktigt utbetalda belopp skall återbetalas, om djurhållaren inte gör de föreskrivna anteckningarna i registret. Kommissionen har noterat att det i denna artikel 5 inte nämns något om sanktionsåtgärder för det fall en överträdelse sker. Dessa åtgärder anges, enligt kommissionen, i förordning nr 3887/92 i ändrad lydelse, särskilt i dess artikel 10.3 och 10.4.
24. I detta hänseende konstaterar domstolen att förordning nr 3508/92 anger de principer enligt vilka gemenskapen och medlemsstaterna skall organisera genomförandet av gemenskapens beslut om jordbruksinterventioner som finansieras av EUGFJ, liksom kampen mot bedrägeri och oegentligheter i samband med dessa transaktioner.
25. I artikel 5 i förordning nr 3508/92 anges endast ett allmänt krav på att det skall upprättas ett system för identifiering och registrering av djur som skall beaktas när bidrag beviljas. Vad gäller den närmare utformningen av detta system hänvisas i bestämmelsen till artiklarna 4—6 och 8 i direktiv 92/102.
26. När det gäller direktiv 92/102 anges i artiklarna 4—6 och 8 att medlemsstaterna skall säkerställa att djurhållarna har register över sina djur, att de i detta anger de uppgifter som föreskrivs i direktivet och för registret i enlighet med vissa bestämmelser samt att de håller det tillgängligt. Detta register har mycket stor betydelse i gemenskapssystemet för identifiering och kontroll av djur. Syftet med detta system är att varje djur skall kunna identifieras och att djurens alla flyttningar under deras levnadstid skall kunna kontrolleras, för att på detta sätt kunna kontrollera handeln och, i synnerhet, förbättra administration och kontroll av stödsystemen inom gemenskapen.
27. Vad gäller förordning nr 3887/92 har domstolen redan förklarat att dess syfte är att införa bestämmelser som gör det möjligt att effektivt förebygga och vidta sanktionsåtgärder mot oegentligheter och bedrägeri (dom av den 17 juli 1997 i mål C-354/95, National Farmers' Union m.fl., REG 1997, s. I-4559, punkt 51).
28. Artikel 10.3 i förordning nr 3887/92 i ändrad lydelse avser uttryckligen den situationen att antalet djur på jordbruksföretaget för vilka stöd kan komma att sökas, inte överensstämmer med antalet djur i det särskilda registret. Denna punkt anger emellertid ett undantag som endast är tillämpligt i ett speciellt fall, nämligen då det med stöd av artikel 6.6 i nämnda förordning, i dess ändrade lydelse, genomförs kontroller på plats, då ett särskilt slaktbidrag beviljas eller när det beviljas ett särskilt bidrag för att djuren första gången saluförs på marknaden för att slaktas, vilket inte är fallet i målet vid den nationella domstolen. Artikel 10.3 är därför inte tillämplig i detta fall.
29. Det är i stället artikel 10.2 i förordning nr 3887/92 i ändrad lydelse som innehåller allmänna bestämmelser rörande de fall då det antal djur som anges i stödansökan överstiger det antal som konstateras vid kontrollen.
30. Av det gällande kontrollsystemet följer att det är av yttersta vikt att registret förs i enlighet med reglerna. Antalet djur som finns vid kontrollen och som räknas vid detta tillfälle är nämligen inte ensamt avgörande vid undersökningen av om uppgifterna i stödansökan är riktiga. Det är nämnda register som vid kontrollen gör det möjligt att fastställa antalet och identiteten på de djur som finns under djurhållningsperioden och för vilka stöd kan beviljas.
31. Under dessa omständigheter utgör den omständigheten att det inte finns några anteckningar i registret en allvarlig överträdelse av reglerna om identifiering och registrering av djuren, då den hindrar det integrerade system för administration och kontroll som föreskrivs i förordning nr 3508/92 från att fungera och gör en effektiv administration av stödsystemen i gemenskapen omöjlig. Detta konstaterande bekräftas av bestämmelsen i artikel 6.5 andra stycket andra meningen i förordning nr 3887/92 i ändrad lydelse, som visar vilken betydelse lagstiftaren ger nämnda register.
32. Om det är omöjligt att genomföra en effektiv kontroll på plats på grund av att det över huvud taget inte finns några uppgifter i registret, bör detta ses som att denna kontroll på plats inte kan genomföras av orsaker som kan tillskrivas jordbrukaren. Ansökan skall därför — utom vid force majeure — i enlighet med artikel 13 i förordning nr 3887/92 i ändrad lydelse avslås.
33. Den hänskjutande domstolens fråga skall alltså besvaras enligt följande. Artikel 5 i rådets förordning nr 3508/92, jämförd med direktiv 92/102 samt artiklarna 6.5 och 13 i förordning nr 3887/92 i ändrad lydelse, skall tolkas så, att den omständigheten att det inte finns några anteckningar i det av jordbrukaren förda djurregistret — utom vid force majeure — är tillräcklig för att rätten till kompensationsbidrag skall vägras.
34. De kostnader som har förorsakats kommissionen, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (femte avdelningen) — angående den fråga som genom beslut av den 28 mars 2000 har ställts av länsrätten i Norrbottens län — följande dom:
1 Rättegangssprak: svenska.