Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 28 november 2002

I mål C-417/00, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Oberverwaltungsgericht des Landes Sachsen-Anhalt (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av ordföranden på andra avdelningen R. Schintgen, tillförordnad ordförandepå sjätte avdelningen, samtdomama C. Gulmann, V. Skouris, F. Macken (referent) och N. Colneric, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: R. Grass,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Agrargenossenschaft Pretzsch eG, genom C. Columbus, Rechtsanwältin, Amt für Landwirtschaft und Flurneuordnung Anhalt, genom W. Nahrstedt, i egenskap av ombud, Frankrikes regering, genom G. de Bergues och L. Bernheim, båda i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom M. Niejahr, i egenskap av ombud,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 11 juli 2002 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Förordning (EEG) nr 1765/92

Förordning (EG) nr 762/94

Förordning (EEG) nr 3508/92

Förordning nr 3887/92

Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Tolkningsfrågorna

Yttranden som inkommit till domstolen

Domstolens bedömning

Rättegångskostnader

1. Oberverwaltungsgericht des Landes Sachsen-Anhalt har, genom beslut av den 7 september 2000 som inkom till domstolens kansli den 13 november samma år, i enlighet med artikel 234 EG ställt två frågor om tolkningen av artikel 9.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 3887/92 av den 23 december 1992 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystemet för vissa av gemenskapens stödsystem (EGT L 391, s. 36; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 107), i dess lydelse enligt kommissionens förordningar (EG) nr 229/95 av den 3 februari 1995 (EGT L 27, s. 3), och nr 1648/95 av den 6 juli 1995 (EGT L 156, s. 27, nedan kallad förordning nr 3887/92).

2. Dessa frågor har uppstått i en tvist mellan Agrargenossenschaft Pretzsch eG (nedan kallat Agrargenossenschaft Pretzsch), som är ett tyskt jordbrukskollektiv, och Amt für Landwirtschaft und Flurneuordnung Anhalt, som är den myndighet som i Tyskland är behörig att handha det integrerade administrations- och kontrollsystemet för vissa av gemenskapens stödsystem (nedan kallat IAKS). Tvisten gäller den sanktionsavgift som påförts nämnda kollektiv enligt artikel 9.2 tredje stycket andra strecksatsen i förordning nr 3887/92.

3. I artikel 2.1 i rådets förordning (EEG) nr 1765/92 av den 30 juni 1992 om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor (EGT L 181, s. 12; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 20) föreskrivs att gemenskapens producenter av jordbruksgrödor får ansöka om kompensationsbetalning enligt de villkor som fastställts i artiklarna 2—13 i denna förordning.

4. I artikel 2.2 andra stycket i förordning nr 1765/92 föreskrivs att kompensationsbetalningen beviljas för den areal där jordbruksgrödor odlas eller för den areal som tas ur bruk i enlighet med artikel 7 i denna förordning.

5. I artikel 7.4 i förordning nr 1765/92 föreskrivs att den uttagna marken får användas för produktion av material för framställning inom gemenskapen av produkter som inte primärt är avsedda som livsmedel eller djurfoder, förutsatt att effektiva kontrollsystem används.

6. I kommissionens förordning (EG) nr 762/94 av den 6 april 1994 (EGT L 90, s. 8; svensk specialutgåva, område 3, volym 56, s. 254) fastställs tillämpningsföreskrifter för förordning nr 1765/92 avseende arealuttag.

7. Enligt artikel 2 andra stycket i förordning nr 762/94 betyder arealuttag att ett område som under föregående år har odlats i syfte att ge en skörd läggs i träda.

8. I artikel 3.2 i förordning nr 762/94 föreskrivs att de uttagna arealerna inte får användas för annan jordbruksproduktion än den som avses i artikel 7.4 i förordning nr 1765/92 och inte heller användas för intäktsgivande ändamål som är oförenliga med odling av jordbruksgrödor.

9. I artikel 3.4 i förordning nr 762/94 föreskrivs följande:

10. Enligt artikel 1.1 a i rådets förordning (EEG) nr 3508/92 av den 27 november 1992 om ett integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem inom gemenskapen (EGT L 355, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 46, s. 78) är I AKS tillämpligt inom vegetabiliesektorn för det stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor som fastställts genom förordning nr 1765/92.

11. I artikel 6.1 i förordning nr 3508/92 föreskrivs följande:

12. Enligt artikel 6.4 i förordning nr 3508/92 får vissa ändringar i ansökan om arealstöd göras under förutsättning att de behöriga myndigheterna mottagit dem senast vid de tidpunkter som anges i artiklarna 10, 11 och 12 i förordning nr 1765/92.

13. I artikel 6.5 i förordning nr 3508/92 föreskrivs att ansökan om arealstöd med eventuella ändringar i enlighet med punkt 4 i nämnda artikel, skall anses utgöra den ansökan om stöd som föreskrivs i det system som anges i artikel 1.1 a i samma förordning.

14. I artikel 4 i förordning nr 3887/92 föreskrivs följande:

15. I artikel 9.2 i förordning nr 3887/92 föreskrivs följande:

16. Den 3 maj 1996 ansökte Agrargenossenschaft Pretzsch om kompensationsbetalning hos Landwirtschaft und Flurneuordnung Anhalt enligt förordning nr 1765/92 för att lägga ett jordbruksskifte på 191,71 hektar i träda.

17. I stödansökan förband sig sökanden att utan dröjsmål upplysa behörig myndighet om omständigheter som skulle utgöra hinder för beviljande eller fortsatt beviljande av stöd, varje avvikelse från vad som angivits i ansökan och om förändringar i nyttj anderätten under den tid då sökanden åtagit sig förpliktelser samt underrätta myndigheten för det fall villkoren för att bevilja stödet inte efterlevdes, även om detta berodde på force majeure.

18. Den 11 december 1996 informerade svaranden vid den nationella domstolen sökanden i enlighet med artikel 9.2 tredje stycket andra strecksatsen i förordning nr 3887/92 om att sökanden var utesluten från systemet med stödutbetalningar för den areal som lagts i träda, såväl för ansökningsåret som för påföljande år, med hänsyn till att sökanden enligt vad som konstaterats på plats hade använt 14,90 hektar av nämnda areal som betesmark utan att meddela svaranden om detta. Svaranden i målet vid den nationella domstolen ansåg att Agrargenossenschaft Pretzsch visste att det jordbruksskifte som hade anmälts ligga i träda under en viss tid ínte kunde användas som betesmark efter ifrågavarande anmälan och ätt sökanden avsiktligen hade underlåtit att underrätta svaranden om den ändrade användningen.

19. Av begäran om förhandsavgörande framgår att sökanden i målet vid den nationella domstolen under förfarandet där förklarade att det sedan mars/april 1995 planerades att uppföras två ladugårdar samt en flytgödselbassäng. Vad beträffar den ladugård där de kor stod som sedermera betade på det jordbruksskifte som lagts i träda påbörjades byggarbetet i slutet av maj 1996. Djuren uppställdes då i granngården. Eftersom uppförandet av en flytgödselbassäng på gårdens mark flyttades fram fyrá veckor blev det nödvändigt att under en övergångsperiod låta korna beta på den areal som lagts i träda, vilken låg i närheten. Enligt byggplanerna ingick förvisso att gårdsytan tillfälligt skulle nyttjas, men inte att korna skulle beta på den areal som lagts i träda.

20. I talan vid Verwaltungsgericht Dessau (Tyskland) gjorde sökanden i målet vid den nationella domstolen gällande att det faktum att kor går på bete på mark som lagts i träda inte utgör ett sådant jordbruk som kan utgöra hinder för att stöd beviljas. Den i artikel 9.2 tredje stycket andra strecksatsen i förordning nr 3887/92 angivna sanktionsåtgärden avser endast oriktiga uppgifter som vid tidpunkten för stödansökans ingivande lämnats uppsåtligen om arealen på den mark som lagts i träda. Denna bestämmelse är däremot inte tillämplig på tvisten i målet vid den nationella domstolen som avser minskning av den areal som lagts i träda och således underlåtenheten att meddela behörig myndighet om denna senare gjorda förändring sedan nämnda ansökan getts in.

21. Sökandens talan lämnades genom dom av den 14 juli 1999 utan bifall. Som skäl härför angav Verwaltungsgericht Dessau att sökanden hade lämnat oriktiga uppgifter om den areal som lagts i träda. Verwaltungsgericht Dessau fann att det utan vidare var förenligt med ordalydelsen av artikel 9.2 tredje stycket andra strecksatsen i förordning nr 3887/92 samt med innebörden i och syftet med denna bestämmelse att uppgifterna i ansökan om stöd inte bara skulle anses som oriktiga om de inte överensstämde med de verkliga förhållandena då ansökan gavs in utan även om de därefter blivit oriktiga, särskilt om den sökande trots att omständigheterna såsom de förelåg vid tidpunkten för ansökan hade ändrats, inte gjort någon rättelse härav. Att vidmakthålla en ansökan om stöd trots att omständigheterna senare förändrats på ett sätt som kan inverka på frågan huruvida stöd skall beviljas eller inte utgör i sig oriktiga uppgifter i den mening som avses i nämnda bestämmelse.

22. Verwaltungsgericht Dessau fann att sökanden även skulle tillskrivas ett sådant uppsåt som krävs för att vidta sanktionsåtgärder. Sökanden i målet vid den nationella domstolen insåg nämligen senast vid utgången av juni 1996 att det förelåg ett sådant nyttjande av den areal som lagts i träda som utgjorde hinder för stöd och vidtog av denna anledning omgående åtgärder för att avlägsna korna från den aktuella arealen. Trots kännedom om sin upplysningsplikt underrättade sökanden inte behörig myndighet om minskningen av den uttagna arealen.

23. Oberverwaltungsgericht des Landes Sachsen-Anhalt har meddelat prövningstillstånd sedan sökanden i målet vid den nationella domstolen överklagat nämnda dom. Sökanden anser att den skall beviljas oavkortat stöd för att skiftet i fråga lagts i träda medan svaranden i målet vid den nationella domstolen tvärtom har yrkat att underinstansens dom skall fastställas.

24. Oberverwaltungsgericht des Landes Sachsen-Anhalt anser att den tvist som den skall avgöra kräver tolkning av artikel 9.2 i förordning nr 3887/92 och har därför beslutat att vilandeförklara målet och att ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

25. Den hänskjutande domstolen har stallt frågorna, som skall prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 9.2 i förordning nr 3887/92 skall tolkas så, att de sanktionsåtgärder som föreskrivs i denna bestämmelse är begränsade till fall då jordbrukaren lämnat oriktiga uppgifter då stödansökan lämnades in men inte skall vidtas då den senare underlåtit att meddela behörig myndighet om förändringar som är av betydelse för rätten till stöd.

26. Sökanden i målet vid den nationella domstolen har gjort gällande att en tolkning av artikel 9.2 i förordning nr 3887/92, som grundas på ordalydelse och systematik i den regel som bestämmelsen innehåller, leder till en begränsning av sanktionsåtgärdens tillämpningsområde i så måtto att den endast kommer att gälla uppgifter som var oriktiga då ansökan lämnades in till behörig myndighet.

27. Vad närmare gäller de sanktionsåtgärder som föreskrivs i artikel 9.2 tredje stycket i förordning nr 3887/92 har sökanden i målet vid den nationella domstolen hävdat att oriktiga uppgifter åtminstone förutsätter ett handlande som vilseleder tredje man beträffande situationen genom att påverka hur den senare uppfattar situationen. Att vederbörande underlåter att informera behörig myndighet om en ändring i situationen innebär inte att han agerar sålunda. Det saknas skäl att anta att sökanden avsåg att medelst bedrägeri erhålla stöd som han inte var berättigad till för att lägga jorden i träda.

28. Sökanden i målet vid den nationella domstolen anser därför att det skulle strida mot syftet med artikel 9.2 tredje stycket i förordning nr 3887/92 att jämställa honom med en stödsökande som, då ansökan lämnas in, lämnar oriktiga uppgifter för att därigenom erhålla stöd för att lägga jorden i träda.

29. Såväl svaranden i målet vid den nationella domstolen som den franska regeringen och kommissionen har hävdat att artikel 9.2 första och andra styckena i förordning nr 3887/92 är tillämpliga även om jordbrukaren lämnat riktiga uppgifter då ansökan lämnades in och situationen ändrats först därefter.

30. Den franska regeringen och kommissionen har understrukit att det strikta ansvar som åvilar den som ansöker om stöd är en följd av målsättningen med hela sanktionssystemet, det vill säga att förebygga eller vidta sanktionsåtgärder mot oriktigheter och bedrägeri.

31. Vad gäller artikel 9.2 tredje stycket i förordning nr 3887/92 anser svaranden i målet vid den nationella domstolen, den franska regeringen och kommissionen att de sanktionsåtgärder som föreskrivs i bestämmelsen även är tillämpliga när den stödsökande uppsåtligen eller till följd av grov oaktsamhet gjort fel efter det att ansökan lämnats in. För att bekämpa bedrägeri och andra grova oegentligheter på ett effektivt sätt borde nämnda bestämmelse omfatta samtliga fall där ett uppsåtligt fel eller en grov oaktsamhet kan läggas jordbrukaren till last, oavsett när detta skett.

32. Den franska regeringen har dragit slutsatsen att om stödmottagaren underlät att meddela att en förändring inträtt på jordbruksskiftet, skulle av denna underlåtenhet med nödvändighet följa en skillnad mellan den areal som ursprungligen angivits i ansökan och den som verkligen konstaterats vid en kontroll, vilket är den situation som avses i artikel 9 i förordning nr 3887/92.

33. Det skall erinras om att förordning nr 3887/92, och särskilt artikel 9 häri, enligt första, sjunde och nionde skälen i denna förordning syftar till att göra det möjligt att genomföra reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken på ett effektivt sätt, att på ett effektivt sätt kontrollera att bestämmelserna för gemenskapsstöd uppfylls och att anta bestämmelser som effektivt förhindrar och som föreskriver sanktionsåtgärder vid oegentligheter och bedrägeri.

34. Enligt artikel 9.2 i förordning nr 3887/92 beviljas arealstödet i sin helhet endast om den i stödansökan deklarerade arealen motsvarar den som fastställts vid en kontroll av behöriga myndigheter och samtliga relevanta villkor i bestämmelserna är uppfyllda.

35. För att uppnå den målsättning om vilken erinrats i punkt 33 i förevarande dom och mot bakgrund av de särskilda förhållanden hos gemenskapens olika stödsystem, föreskrivs i nämnda bestämmelse för det fall den yta som angivits i ansökan om arealstöd är större än den som fastställs vid en kontroll, och de villkor som föreskrivs i IAKS följaktligen inte skulle vara uppfyllda, olika sanktionsåtgärder som är anpassade efter hur allvarlig oegentligheten är.

36. För det första föreskrivs i artikel 9.2 första stycket första meningen i förordning nr 3887/92, för det fall den angivna arealen lätt har övervärderats men detta skett i god tro och utan grov oaktsamhet, helt enkelt korrigering av stödbeloppet vilket i sådant fall beräknas på grundval av den yta som fastställts vid kontrollen.

37. När för det andra den överskjutande delen i den angivna arealen, jämförd med den areal som fastställts vid en kontroll, utgör mer än 3 procent eller två hektar men högst 20 procent av den fastställda arealen, skall den faktiskt fastställda arealen reduceras med två gånger den överskjutande areal som konstaterats med tillämpning av artikel 9.2 första stycket andra meningen i samma förordning.

38. För det tredje skall i enlighet med artikel 9.2 andra stycket i nämnda förordning inget arealbaserat stöd beviljas om jordbrukaren i sin ansökan har övervärderat den areal för vilken stöd begärts med mer än 20 procent.

39. Slutligen framgår det av artikel 9.2 tredje stycket i förordning nr 3887/92 att jordbrukare som uppsåtligen eller till följd av grov oaktsamhet har lämnat oriktiga uppgifter skall uteslutas från det berörda stödsystemet under kalenderåret i fråga och att jordbrukare som uppsåtligen har lämnat oriktiga uppgifter skall uteslutas från stödsystemet även under påföljande kalenderår. Dessa sanktionsåtgärder vidtas oberoende av hur stor övervärdering som har konstaterats vid en jämförelse mellan den areal som har angetts och den som har fastställts vid en kontroll (dom av den 17 juli 1997 i mål C-354/95, National Farmers' Union m.fl., REG 1997, s. I-4559, punkt 62).

40. Det framgår av dessa bestämmelser i förordning nr 3887/92 att om en skillnad konstateras mellan den areal som angetts och den areal som fastställts vid en kontroll av behöriga myndigheter medför detta i sig att sanktionsåtgärder vidtas.

41. Precis som kommissionen med fog har påpekat är det inte nödvändigt att känna till orsaken till den skillnad mellan vad som angetts i stödansökan och resultatet av behöriga myndigheters kontroll som konstaterats för att sanktionsåtgärder skall kunna vidtas med stöd av de två första styckena i artikel 9.2 i förordning nr 3887/92.

42. Även om det är riktigt att de sanktionsåtgärder som föreskrivs i artikel 9.2 första och andra styckena i förordning nr 3887/92 är anpassade efter hur allvarlig oegentligheten är skall dessa bestämmelser ändock tillämpas även om lantbrukaren lämnat korrekta uppgifter då ansökan lämnades in och situationen ändrats först efteråt.

43. Denna tolkning av bestämmelserna i förordning nr 3887/92 överensstämmer med den stödsökandes skyldigheter enligt denna förordning.

44. Det framgår av artikel 4.1 första stycket tredje strecksatsen i förordning nr 3887/92 att bland de uppgifter som en ansökan om arealstöd skall innehålla återfinns ett utlåtande från producenten om att han är medveten om villkoren för stöden i fråga.

45. Det rör sig, vid genomförandet av stödåtgärder som vidtagits enligt IAKS, om förfaranden som innefattar ett stort antal ansökningar. Ett effektivt skydd av gemenskapens finansiella intressen i en sådan situation förutsätter att stödmottagarna aktivt deltar för att korrekt genomföra dessa förfaranden och tar ansvar för att de belopp som beviljas med stöd av IAKS är korrekta (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 maj 2002 i mål C-63/00, Schilling och Nehring, REG 2002, s. I-4483, punkterna 34 och 37).

46. Efter ansökningstidens utgång får ansökan om arealstöd endast ändras under speciella och vederbörligen motiverade omständigheter, vilka uttömmande anges i artikel 4.2 a i förordning nr 3887/92, såsom till exempel dödsfall, äktenskap, köp eller försäljning av det berörda jordbruksskiftet.

47. Denna bestämmelse samt artikel 6.4 och 6.5 i förordning nr 3508/92 visar emellertid att en ansökan om arealstöd under en viss period kan ändras och beaktas i ett senare skede som den ansökan som avses i IAKS.

48. Mot bakgrund av vad som har anförts skall det påpekas att artikel 9.2 första och andra styckena i förordning nr 3887/92 syftar till att införa en jämförelse mellan de uppgifter som anges i stödansökan och resultatet av de kontroller som gjorts på plats. Det saknar därvid betydelse huruvida den skillnad i areal som eventuellt konstaterats förelåg eller inte vid tiden för nämnda ansökan.

49. Även om artikel 9.2 tredje stycket i förordning nr 3887/92 kan tolkas så, att den endast avser oriktiga uppgifter som lämnats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vid tidpunkten för ansökan om stöd, framgår såväl av bestämmelsens syfte som av systematiken i nämnda artikel 9.2 i sin helhet att en så snäv tolkning inte kan godtas.

50. För att uppnå det syfte som eftersträvas i artikel 9.2, det vill säga att på ett effektivt sätt förhindra, och vidta sanktionsåtgärder mot, oegentligheter och bedrägeri, är det nödvändigt att tredje stycket i denna bestämmelse tillämpas såväl när oriktiga uppgifter lämnats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vid ansökningstillfället som när uppgifter som lämnats i ansökan inte längre överensstämmer med verkligheten på grund av att den ursprungliga situationen har ändrats.

51. Om den som ansöker om stöd underlåter att underrätta behöriga myndigheter om ändringar som inträtt på det jordbruksskifte för vilket stöd har sökts följer av denna underlåtenhet, såsom den franska regeringen med fog har påpekat, med nödvändighet en skillnad mellan den areal som angetts i ansökan och den som sedan fastställs vid en kontroll, vilket är just den situation som avses i artikel 9.2 i förordning nr 3887/92. Att då vidhålla en ansökan om stöd i samma utformning som då den ingavs trots att omständigheterna senare ändrats på ett sätt som kan inverka på rätten att beviljas stöd utgör i sig en oegentlighet i den mening som avses i nämnda bestämmelse.

52. Såsom domstolen fastställt i punkt 37 i domen i det ovannämnda målet Schilling och Nehring framgår det av bestämmelserna i förordning nr 3508/92 och nr 3887/92 att de nationella myndigheterna inte är förpliktade att, och särskilt inte kan, utföra kontroller för att kontrollera att samtliga uppgifter i ansökningarna om stöd som lämnas in till dem är korrekta. Inom IAKS åligger det jordbrukarna att inlämna stödansökningar för areal som uppfyller villkoren för att beviljas stöden i fråga samt att meddela behöriga myndigheter om varje förändring av situationen som inträder efter det att ansökan lämnats in.

53. Den tolkning av artikel 9.2 tredje stycket i förordning nr 3887/92 som sökanden i målet vid den nationella domstolen har förordat, det vill säga att inga sanktionsåtgärder kan vidtas om inget fel har begåtts vid ansökningstillfället och att ändringar i förhållanden som inverkar på beviljandet eller det fortsatta beviljandet av det begärda stödet inte får några konsekvenser, kan således inte godtas.

54. En sådan tolkning skulle leda till att en person som ansöker om stöd skulle kunna frestas att inkomma med en ansökan som uppfyller samtliga krav som föreskrivs i IAKS och inte rätta uppgifterna i ansökan om dessa blivit felaktiga sedan ansökan lämnades in, eftersom några sanktionsåtgärder inte skulle kunna vidtas.

55. Vad gäller frågan vilken av de sanktionsåtgärder som föreskrivs i artikel 9.2 i förordning nr 3887/92 som är tillämplig på omständigheterna i målet vid den nationella domstolen, skall det erinras om att det ankommer på den nationella domstolen att bedöma hur allvarlig oegentligheten är och särskilt frågan huruvida den stödsökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, i den mening som avses i tredje stycket i denna bestämmelse, har underlåtit att meddela behörig myndighet om förändringar som inverkar på rätten att beviljas stöd.

56. Mot bakgrund av samtliga anförda omständigheter skall de ställda frågorna besvaras så, att artikel 9.2 i förordning nr 3887/92 skall tolkas så, att de sanktionsåtgärder som föreskrivs i denna bestämmelse inte är begränsade till det fall då lantbrukaren lämnat oriktiga uppgifter vid ansökningstillfället utan de skall tillämpas även då denne har underlåtit att meddela behörig myndighet förändringar som är av betydelse för rätten till sådant stöd.

57. De kostnader som har förorsakats den franska regeringen och kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) — angående de frågor som genom beslut av den 7 september 2000 har ställts av Oberverwaltungsgericht des Landes Sachsen-Anhalt — följande dom:

1 Rättegångs språk: tyska.