lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 12 december 2002

CELEX
62001CC0083
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: italienska.

2 REG 2000, s. II-4055.

3 EGT L 164, s. 37.

4 Det skall i detta förslag till avgörande, säsom i kommissionens beslut, hänvisas systematiskt till SFMI-Chronopost, även när det bara rör sig om ett av företagen.

5 I punkt 7 i domen har särskilt angivits att [g]cnom skrivelse av den 10 mars 1992 informerade kommissionen SFEI om att dess klagomål enligt artikel 92 i fördraget avskrivits. SFEI och andra företag väckte den 16 maj 1992 talan vid domstolen och begärde att kommissionens beslut skulle ogiltigförklaras. Domstolen fann inte anledning att döma i saken (domstolens beslut av den 18 november 1992 i mål C-222/92, SFEI m.fl. mot kommissionen, inte publicerat i rättsfallssamlingen) efter det att kommissionen i beslut av den 9 juli 1992 återkallat beslutet av den 10 mars 1992.

6 Se särskilt punkt 8 t domen.

7 Punkt 10 i domen. I punkt 11 anges vidare att ett meddelande om att ett förfarande inletts offentliggjordes den 17 juli 1996 i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT C 206, s. 3).

8 Se punkterna 10, 12 och 13 i den överklagade domen.

9 Punkt 12 i den överklagade domen.

10 Artikel 1 i beslutet.

11 Punkt 37.

12 Punkt 39.

13 Punkt 62; min kursivering.

14 Min kursivering.

15 Punkt 75; min kursivering.

16 Domstolens dom av den 21 mars 1991 i det ovannämnda målet C-305/89, Italien mot kommissionen, punkt 20.

17 Domen i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 18, och domstolens dom av den 14 september 1994 i mål C-42/93, Spanien mot kommissionen (REG 1994, s. I-4175), punkt 13.

18 Domstolens dom av den 29 juni 1999 i mål C-256/97, DMT (REG 1999, s. I-3913), punkt 25.

19 Domstolens dom av den 19 maj 1993 i mål C-320/91, Corbeau (REG 1993, s. I-2533; svensk specialutgåva, tilllägg, s. 77), punkt 15.

20 Ibidem.

21 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 15 december 1997 (EGT L 15, 1998, s. 14).

22 Punkt 17 i domen. Enligt domstolen motiveras denna konkurrensbegränsning framför allt av kravet att förhindra att privata aktörer skummar grädden av mjölken och [a]tt tillåta privata företagare att efter deras eget val konkurrera med innehavaren av exklusiva rättigheter inom områden där sådana rättigheter föreligger skulle nämligen göra det möjligt för dem att inrikta sig på ekonomiskt lönsamma verksamheter och att där erbjuda förmånligare taxor än de som tillämpas av innehavarna av de exklusiva rättigheterna, eftersom de privata företagarna i motsats till dessa inte av ekonomiska skäl är tvungna att göra en utjämning mellan förluster inom olönsamma områden och vinster inom mera lönsamma områden (punkt 18).

23 Jag erinrar i detta avseende om att allmänt postnät i artikel 2.2 i direktiv 97/67 definieras som den organisation och de medel av alla slag som den eller de som tillhandahåller samhällsomfartande tjänster använder särskilt för att samla in postförsändelser som omfattas av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster från inlämningsställen inom hela territoriet, befordra och behandla dessa försändelser från postnätets inlämningsställe till utdelningscentralen, dela ut till de adresser som anges på försändelserna.

24 Punkt 75; min kursivering.

25 Duplik i mål C-94/01, punkt 28.

26 Punkterna 60 och 61.

27 Punkt 61.

28 Det skall för syftet med detta resonemang bortses från om det vid fastställandet av priser för transaktionerna inom koncernen eventuellt finns skyldigheter av annan natur, som till exempel följer av specifika bestämmelser på skatteeller bolagsområdet.

29 Ersättningen kan till exempel motsvara enbart beloppet för de ytterligare kostnader som specifikt bestrids for att logistik- och försäljningsstödet skall kunna tillhandahållas dotterbolaget, utan att täcka en proportionell del av de fasta kostnader som följer av upprätthållandet av det allmänna postnätet.

30 Punkt 60.

31 Detta är enligt min mening en viktig skillnad i förhållande till fallen Sécuripost (kommissionens beslut 1999/676/EG av den 20 juli 1999 om stöd som Frankrike eventuellt har beviljat företaget Sécuripost, EGT L 274, s. 37) och SNCM (kommissionens beslut 2002/149/EG av den 30 oktober 2001 om det statliga stöd som Frankrike har genomfört till förmån för Corse-Méditerranée (SNCM), EGT L 50, s. 66) som Ufex har åberopat, och i vilka kommissionen har kunnat jämföra det pris som begärts för vissa tjänster av offentliga företag, som misstänks för att ha givit eller erhållit statligt stöd, med det pris som begärts av tredje man för liknande tjänster.

32 Av det omtvistade beslutet framgår att Chronopost [fram till den 1 januari 1995] åtnjöt... ensamrätt till La Postes nät. Ufex liar för övrigt inte ifrågasatt detta datum enbart på grund av att tredje man, enligt dess uppfattning, fick tillgång till La Postes nät först från och med den 18 mars 1995, i stället för från och med den 1 januari det året (jfr punkterna 172 och 173 i svaromålet, vari särskilt kommissionens ovannämnda beslut i ärende nr IV/M.102, genom vilket tillstånd gavs att bilda det gemensamma företaget GNEW, har åberopats).

33 Intressanta upplysningar i detta avseende kan hämtas från artikel 14.2 och 14.3 i direktiv 97/67.I denna artikel anges de redovisningskritcrier som de som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster måste beakta.

34 Detta skulle å andra sidan göra det möjligt att även undersöka huruvida den ersättning som SFMI-Chronopost har betalat har bidragit till att sänka La Postes kostnader för att tillhandahålla den samhällsomfattande tjänsten. I detta avseende skall det erinras om att domstolen i den nyligen avkunnade domen av den 17 maj 2001 i mål C-340/99, TNT Traco (REG 2001, s. I-4109), avseende tillämpningen av artiklarna 82, 86.1 och 86.2 EG på ett fall som i visst avseende liknar det förevarande fallet, har fastställt att även det företag som anförtrotts den samhällsomfattande posttjänsten skall vara skyldigt att erlägga postavgift när det självt tillhandahåller expresstjänster som inte är samhällsomfattande. Det är också viktigt att detta företag ser till att inte låta sin samhällsomfattande verksamhet bära hela eller en del av kostnaden för expressverksamheten, detta för att inte otillbörligen öka kostnaderna för den samhällsomfattande tjänsten och därmed även de eventuella förluster som denna medför (punkt 58).