Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 12 september 2002

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 145, s. 1: svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28. Senare ändringar av sjätte direktivet, som senast gjorts genom direktiv 2001/41/EG (EGT L 22, s. 17), har inte berört ordalydelsen i artikel 26, som är i fråga i förevarande mål. Denna Bestämmelse är däremot föremål för ett förslag om ändring av direktivet som för närvarande behandlas i rådet (KOM (2002) 64 slutligt).

3 Commissioners administrerar och uppbär mervärdesskatten i Förenade kungariket.

4 Som framgår av beslutet om hänskjutande (s. 4, punkt 6) ankommer det enligt brittisk rätt på VAT & Duttes Tribunal att fastställa de relevanta omständigheterna i ett överklagat mål angående mervärdesskatt. Ett avgörande från VAT & Duties Tribunal får endast överklagas såvitt gäller rättsfrågor (section 11 i Tribunals and Inquiries Act 1992).

5 First Choice åberopar domstolens dom av den 8 februari 1990 i mâl C-320/88, Shipping and Forwarding Enterprise Safe (REG 1990, s. I-285; svensk specialutgåva, volym 10, s. 295), särskilt punkt 11.

6 Se bland andra domstolens dom av den 20 mars 1986 i mål 35/85, Teissier (REG 1986, s. 1207), punkt 9, och, av senare datum, av den 18 november 1999 i mil C-107/98, Teckal (REG 1999. s. I-8121), punkt 34 med vtterligare hänvisningar, av den 10 maj 2001 i de förenade målen C-223/99 och C-260199, Agorà och Excelsior (REG 2001, s. I-3605). punkt 24. Se även generaladvokaten Légers förslag till avgörande av den 13 juni 2000 i mål C-175/99, Mayeur (REG 2000, s. I-7755), punkt 25.

7 Se generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande av den 29 oktober 1998 i mål C-342/97, Lloyd Schuhfabrik Meyer (REG 1999, s. I-3819), punkterna 8—13, angående distinktionen mellan tolkning och tillämpning av gemenskapsrätt i ett sådant förfarande som avses i artikel 234 EG i ett mål där domstolen uttryckligen ombetts att uttala sig om de omständigheter som hänskjutande domstol skulle ta ställning till.

8 Se särskilt punkterna 2, 7, 9, 11 och 12 i motiveringen till beslutet om hänskjutande (s. 13—16).

9 Enligt artikel 11 A 1 a i sjätte direktivet utgör beräkningsgrunden för de flesta tjänster [a]llt som utgör det vederlag som leverantören har erhållit eller kommer att erhålla från kunden eller en tredje part för dessa inköp, inklusive subventioner som är direkt kopplade till priset på leveransen.

10 Se dom av den 12 november 1992 i mâl C-163/91, Van Ginkel (REG 1992, s. I-5723), punkterna 13—15, av den 22 oktober 1998 i de förenade målen C-308/96 och C-94/97, Madgett och Baldwin (REG 1998, s. I-6229). punkt 33, samt generaladvokaten Légers förslag till avgörande av den 30 april 1998 i de sistnämnda förenade malen, punkt 27. Det skall följaktligen noteras att undantagsregeln i artikel 26 även svarar mot kravet på säkerstäuande av att inkomsterna från mervärdesskatten tillfaller den medlemsstat i vilken de enskilda tjänsterna, vilka tillsammans utgör den prestation som tillhandahålls den resande, slutligen konsumeras. Härmed avses den medlemsstat i vilken den resande kommer i åtnjutande av dessa tjänster (se härvidlag den bifogade rapporten angående det i fotnot 2 nämnda förslaget om ändring av sjätte direktivet såvitt gäller artikel 26, se även B.J.M. Terra och J. Kajus, A Guide to European VAT Directives, Commentaryon the Value Added Tax of the European Community, IBFD, 2002, angående artikel 26, s. 106.14). Detta syfte uppnås genom det särskilda sättet att beräkna beskattningsunderlaget och avgöra platsen för beskattningen som föreskrivs i artikel 26 (nedan fotnot 13).

11 Se domen i de ovannämnda målen Madgett och Baldwin, punkt 34.

12 Se domen i det ovannämnda målet Van Ginkel, punkt 14. Såsom generaladvokaten Gulmann har noterat i sitt förslag till avgörande av den 1 oktober 1992 i nämnda mil, punkt 3, är undantagsregeln i artikel 26 visserligen tilllämplig oberoende av om resebyråns (eller researrangörens) verksamhet utövas i en eller i flera medlemsstater, men motiveras huvudsakligen av verksamhetens gränsöverskridande grunddrag.

13 Samtidigt säkerstälts en korrekt fördelning av skatteintäkterna mellan medlemsstaterna. Intäkterna från den mervärdesskatt som belöper på de tjänster en resa utgörs av tillfaller de medlemsstater vari den resande tar tjänsten i anspråk (eftersom skatten inte återbetalas till agenten i de staterna), medan skatten på resebyråns marginal genom uttryckligt stadgande i artikel 26.2 tillfaller den medlemsstat där resebyrån har sitt säte. Se ovan fotnot 10.

14 lag begränsar mig till att ange den rättspraxis parterna hänvisat till. Se domstolens domar av den 24 oktober 1996 i mål C-288/94, Argos Distributors (REG 1996, s. I-5311), punkt 16, och i mål C-317/94, Elida Gibbs (REG 1996, s. I-5339).

15 Det kan för övrigt noteras att det aktuella förslaget till ändring av artikel 26 gar i samma riktning. I förslaget föreskrivs särskilt att begreppet det totala belopp som skall betalas av den resande skall bytas ut mot begreppet försäljningspriset, med bestämmelsen i artikel 11 A. 1 a som förebild.

16 Se dom av den 5 februari 1981 i mål 154/80, Cooperatiëve Aardappelenbewaarplats (REG 1981, s. 445; svensk specialutgåva, volym 6, s. 23), punkt 12, av den 8 mars 1988 i mål 102/86, Apple and Pear Development Council (REG 1988, s. I-1443), punkt 11 och följande punkter, av den 23 november 1988 i mål 230/87, Naturally Yours Cosmetics (REG 1988, s. 6365), punkterna 11 och 12, av den 2 juni 1994 i mål C-33/92, Empire Stores (REG 1993, s. I-2329). punkt 12. Se också analogt dom av den 22 november 2001 i mål C-184/99, Office des produits wallons (REG 2001, s. I-9115), punkt 11 och följande punkter, och av den 13 juni 2002 i mål C-353/00, Keeping Newcastle Warm (REG 2002, s. I-5419), punkt 24 och följande punkter.

17 Se särskilt de villkor som angivits under c), d) och f) i tolkningsfrågan.