Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 16 oktober 2003

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv 80/1263/EEG av den 4 december 1980 om införande av ett gemenskapskörkort (EGT L 375, s. 1; svensk specialutgåva, omrade 7, volym 2, s. 171).

3 Rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort (EGT L 237, s. 1, svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 22, nedan kallat direktivet).

4 Artikel 6 i direktivet.

5 Artikel 7.1 a i direktivet.

6 Ibidem.

7 Artikel 7.1 b i direktivet. Begreppet permanent bosätt-ningsort definieras i artikel 9 i direktivet som den plats där en person normalt bor, dvs. under minst 185 dagar varje kalenderår, till följd av personlig och yrkesmässig anknytning eller, om personen saknar yrkesmässig anknytning, till följd av en personlig anknytning som präglas av nära band mellan personen och den plats där han bor. Det anges att för en person som har den yrkesmässiga anknytningen till en annan plats än den personliga anknytningen och som därför omväxlande bor pä olika platser i två eller flera medlemsstater skall dock den permanenta bosättningsorten anses vara den plats till vilken han har personlig anknytning under förutsättning att personen med regelbundna mellanrum återvänder dit. (Detta sista villkor behöver emellertid inte uppfyllas om personen i fråga bor i en medlemsstat för att genomföra en tidsmässigt begränsad uppgift.)

8 Se artikel 10 andra stycket i direktivet.

9 Bundesgesetzblatt 1999 I, nr 55, s. 2214. De för tvisten vid den nationella domstolen relevanta bestämmelserna i denna förordning har ändrats något genom en förordning av den 7 augusti 2002, som trädde i kraft den 1 september 2002.

10 28 S andra stycket 2 i FeV. Motsvarande bestämmelser föreskrevs redan i 1 § 4 stycket 1 i Verordnung zur Umsetzung der Richtlinie 91/439/EWG des Rates vom. 29. Juli 1991 über den Führerschein und zur Änderung straßenverkehrsrechtlicher Vorschriften (Bundesgesetzblatt 1999 I, n° 31, s. 885, nedan kallad förordning om införlivande av direktivet). Denna förordning antogs den 19 juni 1996 och var i kraft frän den 1 juli 1996 till den 31 december 1998 (tills FeV trädde i kraft och ersatte den).

11 28 § fjärde stycket 3 i FeV.

12 28 § fjärde stycket 4 i FeV.

13 I tysk rätt medför en körkortsäterkallelse ( entzichung) automatiskt förlust eller upphävande av rätten att köra oil och inte endast att den dras in tillfälligt. En sådan åtgärd förenas alltid med ett förbud att erhålla nytt körkort under en viss tid som fastställs av domstol ( spärrtid). När denna spärrtid löpt ut kan den berörda personen återfå sin rätt att köra bil först sedan behöriga myndigheter tillåtit detta efter det att han godkänts i visa förarprov.

14 För en illustration av detta typfall, se särskilt Bundesgerichtshofs beslut av den 20 juni 2002 (4 StR 371/01, NJW 2002, s. 2330).

15 Se i detta avseende bl.a. Bundesgerichtshofs ovannämnda beslut (III, punkt 2).

16 Av 1 § fjärde stycket 1 i förordningen om införlivande av direktivet framgick att innehavaren av ett körkort som utfärdats av en annan medlemsstat, som tidigare fått sitt tyska körkort provisoriskt återkallat eller som inte kunde erhålla ett sådant körkort enligt ett slutgiltigt domstolsbeslut, inte hade rätt att köra bil i Tyskland så länge som denna åtgärd var tillämplig på honom eller henne. När ifrågavarande period löpt ut kunde den berörde i Tyskland automatiskt göra gällande ett av en annan medlemsstat utfärdat körkort.

17 I förordningen av den 7 augusti 2002, som trädde i kraft den 1 september samma år, medges en möilighet att bestämma en sista dag för den period då körkortet inte gäller. Enligt 28 § femte stycket i FeV, i dess ändrade lydelse, kan de tyska myndigheterna tillåta körande i Tyskland enligt ett körkort som utfärdats av en annan medlemsstat när den berörde begär det, under förutsättning att de skäl som medförde att körkortet återkallades inte längre föreligger. Dessa bestämmelser avser just det fall där innehavaren av ett tyskt körkort fått sitt körkort återkallat av de tyska myndigheterna och senare har erhållit ett nytt körkort i en annan medlemsstat.

18 Denna aspekt betonades för första gängen i domen av den 1 december 1965 i mål 16/65, Schwarze (REG 1965, s. 1081, på s. 1094).

19 Se bland annat dom av den 15 december 1995 ¡ mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 59, av den 13 mars 2001 i mål C-379/98, PreussenElektra (REG 2001, s. I-2099), punkt 38, av den 10 december 2002 i mål C-153/00, Der Weduwe (REG 2002, s. I-11319), punkt 31, och av den 21 januari 2003 i mål C-318/00, Bacardi-Martini och Cellier de Dauphins (REG 2003, s. I-905), punkt 41.

20 Se bland annat dom av den 16 december 1981 i mål 244/80, Foglia (REG 1981, s. 3045), punkt 21, och i de ovannämnda målen PreussenElektra, punkt 39, Der Weduwe, punkt 39, och Bacardi-Martini och Cellier des Dauphins, punkt 42.

21 Se bland annat domen i det ovannämnda målet Bosman, punkt 61, och dom av den 9 mars 2000 i mål C-437/97, EKW och Wein & Co (REG 2000, s. I-1157), punkt 52, av den 13 juli 2000 i mål C-36/99, Idéal tourisme (REG 2000, s. I-6049), punkt 20, och av den 22 januari 2002 i mål C-390/99, Canal Satélite Digital (REG 2002, s. I-607), punkt 19.

22 Se dom av den 26 januari 1993 i de förenade målen C-320/90-C-322/90, Telemarsicabruzzo m.fl. (REG 1993, s. I-393; svensk specialutgåva, volym 14, s. 1), punkt 6, och särskilt generaladvokaten Gulmanns förslag till avgörande i detta mål (punkterna 5—21). Se även beslut av den 19 mars 1993 i mål C-157/92, Banchero (REG 1993, s. I-1085), punkt 6, och av den 9 augusti 1994 i mål C-378/93, La Pyramide (REG 1994, s. I-3999), punkt 14.

23 Det ankommer inte på domstolen att pröva en fråga om den tidsmässiga tillämpningen av nationell rätt. Av Bundesgerichthofs ovannämnda beslut av den 20 juni 2002 framgår emellertid att FeV är tillämplig på Felix Kappers situation med undantag för den tidigare förordningen om införlivande av direktivet.

24 Se bland annat dom av den 21 september 1999 i mål C-67/96, Albany (REG 1999, s. I-5751), punkt 40, och av den 19 februari 2002 i mål C-35/99, Arduino (REG 2002, s. I-1529), punkterna 28 och 29, samt mitt förslag till avgörande i detta mål, punkt 30.

25 Se mitt förslag till avgörande i mål C-246/00, kommissionen mot Nederländerna (dom av den 10 juli 2003, REG 2003, s. I-7485, s. I-7487), punkt 38.

26 C-193/94 (REG 1996, s. I-929), punkt 26.

27 C-230/97 (REG 1998, s. I-6781), punkt 41.

28 Punkterna 60 och 61.

29 Se mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederländerna, punkt 42.

30 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederländerna, punkt 75. I detta mål lades det Nederländerna till last att det hade infört ett system med obligatorisk registrering av körkort som hade utfärdats av andra medlemsstater ett är efter det att innehavaren av ett sådant körkort hade bosatt sig i Nederländerna och att den hade föreskrivit ett registreringsförfarande som genom att vara betungande knappt skilde sig frän ett förfarande med utbyten av körkort. Det betungande i förfarandet i fråga avsäg särskilt det förhällandet att innehavaren av det körkort som skulle registreras skulle bevisa för de nederländska myndigheterna att han under det år då han erhöll körkortet hade varit bosatt minst 185 dagar i den utfärdande medlemsstaten eller hade varit inskriven pä en skola eller vid ett universitet i denna stat under minst 185 dagar.

31 Punkt 74.

32 Ibidem.

33 Se i detta avseende tolkningsmeddelande från kommissionen om körkort inom gemenskapen (EGT C 77,2002, s. 5, del II, C.2).

34 Det är mycket troligt att tvisten vid den nationella domstolen inte gäller en sådan situation. Det finns nämligen inget i handlingarna i målet som tyder pä att de tyska myndigheterna har gjort ett sådant utbyte av upplysningar med de nederländska myndigheterna beträffande det körkort som sistnämnda myndigheter utfärdat för Felix Kapper. Dessutom hävdade den berörde personen vid förhandlingen i målet att han hade tillbringat åtta månader i Nederländerna när körkortet utfärdades och att han därefter hade återvänt till Tyskland där han för närvarande är bosatt, och detta påstående kunde varken bekräftas eller vederläggas av den nederländska regeringen, som inte var närvarande vid förhandlingen (och för övrigt inte heller av den tyska regeringen som inte heller var närvarande vid förhandlingen). Det är därför oklart om det är sä att Felix Kapper inte uppfyllde bosättningskravet i fråga. Trots detta skall jag för fullständighetens skull undersöka denna möjlighet.

35 Mål 130/88 (REG 1989, s. 3039).

36 Rådets direktiv av den 7 juli 1964 med detaljbestämmelser om övergångsåtgärder för egenföretagare inom tillverknings- och processindustrin tillhörande ISIC-huvudgrupperna 23-40 (industri och hantverk) (EGT P 117, 1964, s. 1863; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 22).

37 Se domen i det ovannämnda målet Van de Bijl, punkt 14.

38 Ibidem, punkt 27.

39 Detta förefaller inte vara kommissionens åsikt enligt dess ovannämnda tolkningsmeddelande. De följder som knutits till ett åsidosättande av artikel 7.1 b i direktivet är desamma som dem vid åsidosättande av artikel 7.1 a.

40 Till skillnad från vad kommissionen har föreslagit i sitt ovannämnda tolkningsmeddelande (del II, C.2.3) anser jag att även om det står klart att det i direktivet föreskrivna bosättningsvillkoret inte var uppfyllt har en medlemsstat inte behörighet att upphäva, med verkningar på sitt territorium, ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat (även om man därefter måste sända tillbaka det till den utfärdande medlemsstaten för att denna skall återkalla det med verkningar på samtliga medlemsstaters territorium). Verkningarna av ett sådant upphävande är nämligen i stort jämförbara med dem av ett beslut att inte erkänna ett körkort.

41 Tvärtemot vad beslutet om förhandsavgörande bygger på.

42 Se kommissionens ovannämnda tolkningsmeddelande (del II, C.2.1).

43 Se det första skälet i direktivet. Betydelsen av att erkänna körkort betonades av domstolen såväl avseende fri rörlighet för arbetstagare som avseende etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster. Se domen i det ovannämnda målet Skanavi och Chryssanthakopoulos, punkt 23.

44 Jag noterar att detta förefaller vara den situation som den tyska lagstiftningen (FeV) leder till, så som den för närvarande tillämpas i nationell praxis. Se i detta avseende punkterna 12 och 13 i detta förslag till avgörande.

45 Kommissionen har för övrigt i enlighet med bestämmelserna i artikel 10 första stycket i direktivet varit noggrann med att formalisera sitt samtycke i form av ett beslut (beslut 2000/275/EG av den 21 mars 2000 om regler för överensstämmelse mellan vissa kategorier av körkort (EGT L 91, s. 1)). Detsamma bör gälla det samtycke som föreskrivs i artikel 10 andra stycket i direktivet.