Domstolens dom den 3 juli 2003

I de förenade målen C-83/01 P, C-93/01 P och C-94/01 P,

DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden G.C. Rodríguez Iglesias, avdelningsordförandena J.-P. Puissochet och M. Wathelet (referent) samt domarna C. Gulmann, D.A.O. Edward, P. Jann, V. Skouris, F. Macken, N. Cokerie, S. von Bahr och A. Rosas, generaladvokat: A. Tizzano, justitiesekreterare: byrådirektören M.-F. Contet,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att parterna har avgivit muntliga yttranden vid förhandlingen den 28 maj 2002,

och efter att den 12 december 2002 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Faktiska omständigheter i målet

Det omtvistade beslutet

Förfarandet vid förstainstansrätten och den överklagade domen

Överklagandena

Den första grunden

Parternas argument

Domstolens bedömning

Andra—femte grunderna

Återförvisande till förstainstansrätten

1. Chronopost SA (nedan kallat Chronopost), La Poste och Republiken Frankrike har, genom var sin ansökan som inkom till domstolens kansli den 19 respektive den 23 februari 2001, med stöd av artikel 49 i EG-stadgan för domstolen överklagat förstainstansrättens dom av den 14 december 2000 i mål T-613/97, Ufex m.fl. mot kommissionen (REG 2000, s. II-4055) (nedan kallad den överklagade domen), vari förstainstansrätten delvis ogiltigförklarade artikel 1 i kommissionens beslut 98/365/EG av den 1 oktober 1997 om stöd som Frankrike påståtts ha beviljat SFMI-Chronopost (EGT L 164,1998, s. 37) (nedan kallat det omtvistade beslutet).

2. Bakgrunden till tvisten redovisas på följande sätt i den överklagade domen:

3. Av punkterna 17—23 i den överklagade domen framgår följande:

4. Union française de l'express (Ufex), DHL International, Federal express international (France) SNC och CRIE SA (nedan tillsammans kallade Ufex mil.) har, genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 30 december 1997, väckt en talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet. Chronopost, La Poste och Republiken Frankrike har intervenerat till stöd för kommissionen.

5. Det framgår av punkt 37 i den överklagade domen att Ufex m.fl. har anfört fyra grunder till stöd för sin talan om ogiltighetsförklaring. Den första grunden avser att rätten till ett försvar åsidosatts, särskilt rätten till tillgång till handlingar. Den andra grunden avser bristande motivering. Enligt den tredje grunden har faktiska fel begåtts och det har gjorts en uppenbart oriktig bedömning. Den fjärde grunden rör åsidosättande av begreppet statligt stöd.

6. Den fjärde grunden är av särskild betydelse i förevarande mål om överklaganden, och den består av två delar enligt vilka kommissionen har felbedömt begreppet statligt stöd, dels genom att i sin analys av ersättningen för det stöd som La Poste tillhandahållit SFMI-Chronopost inte ha beaktat normala marknadsvillkor, dels genom att från detta begrepp utesluta vissa åtgärder som SFMI-Chronopost skall ha haft fördel av. Inledningsvis skall invändningen beträffande analysen av ersättningen för det stöd som La Poste tillhandahållit SFMI-Chronopost tas upp till prövning.

7. Förstainstansrätten gjorde i fråga om den fjärde grundens första del följande analys i punkterna 64—79 i den överklagade domen:

8. I de följande punkterna i den överklagade domen undersökte förstainstansrätten följaktligen endast den första grunden avseende det påstådda åsidosättandet av Ufex m.fl. rätt till försvar, och den tredje grunden avseende sakfel och uppenbart oriktiga bedömningar, i den utsträckning dessa inte avsåg invändningar som blandats ihop med dem som tidigare prövats inom ramen för den fjärde grunden. Inte i något av fallen godtogs invändningarna från Ufex m.fl.

9. Förstainstansrätten stannade vid att ogiltigförklara artikel 1 i det omtvistade beslutet då den fann att logistik- och försäljningsstödet som La Poste gett sitt dotterbolag SFMI-Chronopost inte utgjorde statligt stöd till sistnämnda bolag.

10. Chronopost har yrkat att domstolen skall

11. Republiken Frankrike har yrkat att domstolen skall

12. La Poste har yrkat att domstolen skall

13. Ufex m.fl. har yrkat att domstolen skall

14. Efter att ha hört parterna och generaladvokaten beslutar domstolen att förevarande mål, på grund av sambandet dem emellan, skall förenas vad gäller den slutliga domen, i enlighet med artikel 43 i domstolens rättegångsregler.

15. Chronopost, La Poste och Republiken Frankrike har åberopat olika grunder för talan vilka till stor del är överensstämmande. Klagandena har i huvudsak lastat förstainstansrätten för att ha

16. Den första grunden som klagandena har åberopat för att ifrågasätta den överklagade domen rör begreppet normala marknadsvillkor som använts i SFEI-domen för att fastställa i vilka fall ett offentligt företags tillhandahållande av logistiska och kommersiella tjänster till dotterbolag, vilka bedriver verksamhet som är öppen för fri konkurrens, kan utgöra statligt stöd.

17. Domstolen angav följande i denna dom:

18. Klagandena har gjort gällande att förstainstansrätten missuppfattade begreppet normala marknadsvillkor när den i punkt 75 i den överklagade domen slog fast att kommissionen borde ha undersökt om de totala kostnaderna för La Poste överensstämde med de faktorer som ett företag som agerar under normala marknadsvillkor skulle ha beaktat i samband med fastställandet av ersättningen för tillhandahållna tjänster.

19. Det följer nämligen av domstolens rättspraxis att man för att bedöma huruvida stöd eventuellt har utgått, som ett första steg i resonemanget måste jämföra beteendet hos ett offentligt företag med beteendet hos en privat aktör av jämförbar storlek eller som, i den mån det är möjligt, befinner sig i samma situation. Genom att hänvisa till en privat verksamhet som inte har en monopolställning har förstainstansrätten således gjort sig skyldig till misstaget att som jämförelse använda ett företag med en annan struktur än La Postes, i stället för att jämföra beteendet hos La Poste med beteendet hos ett företag som befinner sig i samma situation, och som alltså har en monopolställning.

20. Det är först som ett andra steg i resonemanget som det skall prövas om beteendet var normalt, det vill säga om man med hänsyn till parametrarna hos det företag (dess uppbyggnad, kapacitet etcetera) som påstås ha delat ut stödet kan anse att detta företag beaktat de lämpliga ekonomiska faktorerna när det fattade sitt beslut och bestämde parametrarna för sin investering (kostnader, avkastningsmöjligheter, risker etcetera). Man borde därvid exempelvis fråga sig om La Poste hade en normal täckning för sina kostnader. Endast om så inte är fallet kan ett statligt stöd sägas ha förelegat.

21. Chronopost har vidare, fortfarande från samma utgångspunkt, erinrat om att domstolens rättspraxis inte alls kräver att priserna som tillämpas av ett offentligt företag skall jämföras med konkurrenternas priser. Det är således inte korrekt att fastställa att det föreligger ett statligt stöd endast på grund av att La Poste fakturerat sina tjänster till lägre priser än de priser som begärs av moderbolagen till SFMI-Chronoposts konkurrenter. Det skulle ha förelegat ett statligt stöd endast om La Poste hade avstått från en normal ersättning för sina tjänster.

22. Klagandena har även ifrågasatt huruvida förstainstansrättens lösning kan genomföras i praktiken. Republiken Frankrike har i detta avseende hävdat att en privat aktör som inte har en monopolställning aldrig skulle skaffa ett nät för tillhandahållande av offentliga tjänster jämförbart med La Postes nät. La Poste har för sin del erinrat om att Ufex m.fl. vid förstainstansrätten hävdade att en sådan garanti om utfästelse vad gäller försäljning som erbjuds av SFMI, som endast är tänkbar inom den offentliga sektorn, förefaller vara fullständigt orealistisk i en konkurrensutsatt sektor och att [e]tt nät som SFMI:s [det vill säga La Postes] är uppenbart inte ett marknadsanpassat nät.

23. Chronopost har dessutom betonat det abstrakta i den lösning som förstainstansrätten valde i den överklagade domen. Denna lösning skulle i praktiken kräva att man jämför med ett hypotetiskt företag med verksamhet på en hypotetisk marknad. En stor rättsosäkerhet skulle följa av en sådan lösning.

24. Klagandena har därefter mer allmänt noterat att den överklagade domen i praktiken skulle hindra offentliga monopolföretag från att även bedriva verksamhet på marknader som är öppna för konkurrens, och på så sätt innebära en allvarlig diskriminering gentemot dem.

25. Enligt Ufex m.fl. måste man däremot, för att bedöma huruvida vissa transaktioner sker på normala marknadsvillkor, göra åtskillnad mellan de fall i vilka staten agerar som investerare eller fordringsägare och de fall i vilka den, genom en breddning av verksamheterna i ett offentligt företag som har en lagstadgad monopolställning, är verksam på en konkurrensutsatt marknad.

26. I det första fallet kräver inte bedömningen av de normala marknadsvillkoren att något marknadspris fastställs. Eftersom det inte sker någon försäljning av varor eller något tillhandahållande av tjänster från statens sida skall endast avkastningen på investerat kapital och riskerna beaktas.

27. Om däremot ett offentligt företag i en monopolverksamhet liksom i det andra fallet tillhandahåller tjänster till dotterbolag som är verksamma på en konkurrensutsatt marknad, sker transaktionerna på normala marknadsvillkor endast under förutsättning att ersättningen för dessa tjänster motsvarar marknadspriset för dem. I detta andra fall bör man i huvudsak använda samma måttstock för marknadspriset som kommissionen vanligen använder för att fastställa huruvida statens beviljande av en garanti eller försäljningen av offentliga tillgångar (såsom exempelvis offentliga företag, mark eller fabriksanläggningar) innebär ett statligt stöd. Man skall till grund för denna bedömning lägga en marknadssituation som är befriad från omständigheter som är kopplade till statens särskilda situation.

28. SFEI-domen skall enligt Ufex m.fl. tolkas på detta sätt. För att fastställa huruvida det av La Poste tillhandahållna logistik- och försäljningsstödet har inneburit ett stöd till SFMI-Chronopost, i den mening som avses i den domen, måste man nämligen jämföra det pris som SFMI-Chronopost har betalat med det pris som en konkurrent skulle ha betalat för att erhålla samma tjänster på marknaden. I detta syfte borde man även bedöma förvärvet av tjänsterna i.fråga inom en koncern som bedriver verksamhet på normala marknadsvillkor — i stället för på en fullständigt oberoende marknad — och således beakta att moderbolaget inom en sådan koncern kan sänka sina priser på grund av en strukturpolitik som kännetecknas av långsiktiga investeringar. En sådan jämförelse skall såsom förstainstansrätten har angivit i den överklagade domen under alla förhållanden avse ett privat finansbolag eller en privat företagskoncern som inte har någon monopolställning, därför att den som har en lagstadgad monopolställning självklart inte agerar på normala marknadsvillkor.

29. I en sådan situation skulle det således vara felaktigt att vid bedömningen av huruvida det föreligger ett statligt stöd hänvisa till den avkastning som ett moderbolag med monopolställning skulle ha erhållit. Den omständigheten att moderbolaget har en monopolställning med stöd av lag kan nämligen påverka denna bedömning. Det kan nämligen med rätta befaras att en sådan monopolställning kan medföra att företaget har lägre kostnader än marknadskostnaderna och att det således på konstlad väg har en lägre avkastning.

30. Förstainstansrätten handlade således korrekt när den i den överklagade domen inte koncentrerade sig på de kostnader som ett offentligt företag med ett lagstadgat monopol hade, och således på dess lönsamhet, utan hänvisade till marknadspriserna för ifrågavarande tjänster, när de tillhandahållits av ett privat företag som bedriver verksamhet på normala marknadsvillkor och som således inte har någon lagstadgad monopolställning.

31. Klagandena har som första grund gjort gällande att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 92.1 i fördraget genom att göra en felaktig tolkning av begreppet normala marknadsvillkor som använts i domen i målet SFEI.

32. Förstainstansrätten angav i detta avseende i punkt 75 i den överklagade domen att kommissionen åtminstone borde ha kontrollerat att det vederlag som La Poste erhöll var jämförbart med vad som skulle ha begärts av ett privat finansbolag eller en privat företagskoncern som inte har en monopolställning.

33. Denna bedömning som inte tar hänsyn till att ett sådant företag som La Poste befinner sig i en situation som skiljer sig mycket från situationen för ett privat företag som bedriver sin verksamhet på normala marknadsvillkor, utgör en felaktig rättstillämpning.

34. La Poste har nämligen fått i uppdrag att tillhandahålla en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i artikel 90.2 i EG-fördraget (nu artikel 86.2 EG) (se dom av den 19 maj 1993 i mål C-320/91, Corbeau, REG 1993, s. I-2533, punkt 15; svensk specialutgåva, tillägg, s. 77). En sådan tjänst består huvudsakligen i en skyldighet att säkerställa insamling, befordran och utdelning av post till förmån för samtliga konsumenter inom den berörda medlemsstatens hela territorium, till enhetliga taxor och på likartade kvalitetsvillkor.

35. La Poste var i detta syfte tvungen att skaffa sig, eller försågs med, en betydande infrastruktur och stora tillgångar (postnätet) som gjorde att den kunde tillhandahålla den grundläggande posttjänsten till samtliga konsumenter, även inom glest befolkade områden, där taxorna inte täckte kostnaderna för tillhandahållandet av den ifrågavarande tjänsten.

36. På grund av egenskaperna hos den allmänt tillgängliga tjänst som La Poste via sitt nät måste tillhandahålla grundas inrättandet och underhållet av detta nät inte på en rent affärsmässig logik. Som det erinrades om i punkt 22 i föreliggande dom har Ufex mil. dessutom medgivit att ett sådant nät som SMFI-Chronopost har kunnat utnyttja uppenbarligen inte är ett marknadsmässigt nät, och det skulle följaktligen aldrig ha inrättats av ett privat företag.

37. Logistik- och försäljningsstödet är för övrigt oskiljaktigt förenat med La Postes nät eftersom den just består i att bereda tillgång till detta nät, som saknar motsvarighet på marknaden.

38. Eftersom det inte går att jämföra La Postes situation med situationen för en privat företagskoncern som inte har monopolställning, skall de normala marknadsvillkoren, som med nödvändighet är hypotetiska, under dessa förutsättningar bedömas i förhållande till tillgängliga uppgifter om objektiva och kontrollerbara omständigheter.

39. I föreliggande fall kan La Postes kostnader för att tillhandahålla sitt dotterbolag logistik- och försäljningsstöd utgöra sådana objektiva och kontrollerbara omständigheter.

40. På denna grundval kan det uteslutas att det förekommit något statligt stöd till SFMI-Chronopost om det för det första kan slås fast att den begärda ersättningen vederbörligen täcker alla ytterligare rörliga kostnader som förorsakats av tillhandahållandet av logistik- och försäljningsstödet, en normal avgift för täckande av fasta kostnader som följer av utnyttjandet av det allmänna postnätet, liksom en normal avkastning på eget kapital i den utsträckning som det egna kapitalet används för SMFI-Chronoposts konkurrensutsatta verksamhet, och om det för det andra inte finns något som tyder på att dessa faktorer har undervärderats eller fastställts godtyckligt.

41. Mot bakgrund av samtliga ovanstående överväganden gjorde sig förstainstansrätten skyldig till en felaktig rättstillämpning när den tolkade artikel 92.1 i fördraget på så sätt att kommissionen inte kunde bedöma huruvida det förelåg ett stöd till SFMI-Chronopost med utgångspunkt i La Postes kostnader och att kommissionen i stället borde ha kontrollerat att det vederlag som La Poste erhöll var jämförbart med vad som skulle ha begärts av ett privat finansieringsbolag eller en privat företagskoncern som inte har en monopolställning och som har en övergripande eller sektorsinriktad strukturpolitik [och som styrs av långsiktiga lönsamhetsperspektiv] .

42. Mot bakgrund av vad som anförts ovan skall talan bifallas på den första grunden varför den överklagade domen skall upphävas.

43. Klagandenas övriga grunder kan inte föranleda att den överklagade domen upphävs i större utsträckning än enligt den första grunden. Det saknas därför skäl att pröva dem.

44. Domstolen skall enligt artikel 61 första stycket i sin stadga upphäva förstainstansrättens avgörande om överklagandet är välgrundat. Domstolen kan då själv direkt avgöra målet, om detta är färdigt för avgörande, eller återförvisa målet till förstainstansrätten för avgörande.

45. Eftersom förstainstansrätten inte har bedömt huruvida SFMI-Chronoposts vederlag täckte samtliga La Postes kostnader (se punkt 74 i den överklagade domen) är tvisten inte färdig att avgöras. Målet skall således återförvisas till förstainstansrätten och beslut om rättegångskostnaderna skall meddelas senare.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN följande dom:

1) Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts dom av den 14 december 2000 i mål T-613/97, Ufex m.fl. mot kommissionen, upphävs.

2) Målet återförvisas till Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt.

3) Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

1 Rättegångsspråk: franska.