Domstolens dom den 10 juli 2003

I mål C-165/01, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Oberster Gerichtshof (Österrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden G.C. Rodríguez Iglesias, avdelningsordförandena M. Wathelet, R. Schintgen (referent) och C.W.A. Timmermans samt domarna C. Gulmann, D.A.O. Edward, A. La Pergola, P. Jann, V. Skouris, F. Macken, N. Colneric, S. von Bahr och J.N. Cunha Rodrigues, generaladvokat: L.A. Geelhoed, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Betriebsrat der Vertretung der Europäischen Kommission in Österreich, genom G. Lanský, Rechtsanwalt, Europäische Gemeinschaften, Kommission der Europäischen Gemeinschaften, genom M. Langer, i egenskap av ombud, biträdd av B. Hainz, Rechtsanwalt, Österrikes regering, genom C. Pesendorfer, i egenskap av ombud, Tysklands regering, genom W.-D. Plessing och M. Lumma, båda i egenskap av ombud, Sveriges regering, genom A. Kruse, i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 11 februari 2003 av: Betriebsrat der Vertretung der Europäischen Kommission in Österreich, företrätt av D. Pätzold, Rechtsanwalt, Europäische Gemeinschaften, Kommission der Europäischen Gemeinschaften, företrädda av J. Currall, i egenskap av ombud, biträdd av B. Hainz, Nederländernas regering, företrädd av C. Wissels, i egenskap av ombud, och Sveriges regering, företrädd av A. Kruse,

och efter att den 10 april 2003 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Gemenskapsrättsliga bestämmelser

Nationell lagstiftning

Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Tolkningsfrågorna

Rättegångskostnader

1. Oberster Gerichtshof har, genom beslut av den 14 mars 2001 som inkom till domstolens kansli den 18 april 2001, i enlighet med artikel 234 EG ställt två frågor om tolkningen av artikel 9, av bilaga II i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och av artikel 79 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna.

2. Frågorna har uppkommit i en tvist mellan Betriebsrat der Vertretung der Europäischen Kommission in Österreich (företagsråd vid kommissionens representation i Österrike, nedan kallat företagsrådet) och Europäische Gemeinschaften, Kommission der Europäischen Gemeinschaften (Europeiska gemenskaperna, Europeiska gemenskapernas kommission) beträffande införande vid kommissionens representations huvudkontor i Wien av ett kontrollsystem som innebär registrering av personuppgifter om anställda vid representationen.

3. I artiklarna 2 och 3 i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 39) fastställs dels tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), dels anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade anställningsvillkoren).

4. I artikel 1 första stycket i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

5. I artikel 9 i tjänsteföreskrifterna som återfinns under avdelning I, allmänna bestämmelser, föreskrivs följande:

6. I avdelningarna II—VII i tjänsteföreskrifterna fastställs bestämmelser om tjänstemännens rättigheter och skyldigheter, tjänstemannens karriär (särskilt vad gäller rekrytering, befordran och tjänstgöringens upphörande), tjänstemännens arbetsvillkor (arbetstid, ledighet, allmänna helgdagar), tjänstemännens löneförmåner och sociala förmåner (särskilt löner och socialförsäkring), disciplinåtgärder samt de möjligheter till överklaganden som tjänstemännen har.

7. I bilaga II i tjänsteföreskrifterna återfinns bestämmelser för sammansättning av och arbetsordning för de organ som anges i artikel 9 i tjänsteföreskrifterna.

8. I artikel 1 i denna bilaga, vilken utgör avsnitt 1 med rubriken Personalkommittén, föreskrivs följande:

9. I avsnitten 2, 3, 4 och 5 i bilaga II i tjänsteföreskrifterna regleras sammansättning och arbetsordning för partssammansatta kommittén, disciplinnämnden, invaliditetskommittén och bedömningskommittén. I partssammansatta kommittén och disciplinnämnden ingår de medlemmar som personalkommittén utser.

10. Enligt de regler om personalkommitténs sammansättning och arbetsformer som kommissionen antog med stöd av artikel 9.2 och bilaga II i tjänsteföreskrifterna skall kommissionens personalkommitté bestå av en central personalkommitté och flera lokalavdelningar, som avser de olika anställningsorterna för institutionens personal. Medlemmarna i den centrala kommittén utses bland medlemmarna i de olika lokalavdelningarna. Medlemmarna i varje lokalavdelning väljs av de tjänstemän och andra anställda som avses i artikel 7 i anställningsvillkoren. Tjänstemän och andra anställda som inte tillhör någon särskild lokalavdelning företräds av lokalavdelningen i Bryssel (Belgien). Eftersom personal som tjänstgör i Wien inte har någon egen lokalavdelning företräds de av lokalavdelningen i Bryssel och deltar därför i valet av denna avdelning. Villkoren för val till lokalavdelningar och till den centrala personalkommittén fastställs av kommissionens tjänstemän vid årsstämman så att det säkerställs att alla tjänstemannakategorier, tjänster och anställda som avses i artikel 7 första stycket i anställningsvillkoren är representerade i den centrala personalkommittén och i största möjliga mån i varje lokalavdelning.

11. I artikel 1 i anställningsvillkoren föreskrivs att anställningsvillkoren skall tilllämpas på dem som genom avtal är anställda vid gemenskaperna. I bestämmelsen görs skillnad mellan tillfälligt anställda, extraanställda, lokalt anställda och särskilda rådgivare.

12. Artikel 4 första stycket i anställningsvillkoren har följande lydelse:

13. I artikel 7 i anställningsvillkoren, som återfinns under avdelning I med rubriken Allmänna bestämmelser, föreskrivs följande:

14. I avdelningarna II (artiklarna 8—50a) och III (artiklarna 51—78) i anställningsvillkoren fastställs regler för tillfälligt anställda och extraanställda, bland annat vad gäller deras rättigheter och skyldigheter, anställningsvillkor, arbetsvillkor inklusive ledighet, lön, socialförsäkring och de möjligheter till överklagande som dessa anställda förfogar över samt anställningens upphörande.

15. I avdelning IV i anställningsvillkoren med rubriken lokalt anställda återfinns följande bestämmelser:

16. Den 21 november 1989 antog kommissionen, med stöd av bland annat artiklarna 4, 79, 80 och 81 i anställningsvillkoren och efter samråd med personalkommittén, rambestämmelser beträffande villkoren för anställning vid Europeiska gemenskapernas kommission av lokalt anställda i tredje land. Rambestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1990 men blev tillämpliga först sedan de särskilda tillämpningsvillkor som antas på varje anställningsort trätt i kraft.

17. I artikel 1 i bestämmelserna om särskilda anställningsvillkor för lokalt anställda i Österrike (nedan kallade de särskilda bestämmelserna för Österrike), vilka antogs år 1994 efter yttrande från den centrala personalkommittén, föreskrivs följande:

18. I likhet med avdelningarna II och III i anställningsvillkoren, som är tillämpliga på tillfälligt anställda och extraanställda, innehåller dessa särskilda regler för Österrike bestämmelser om bland annat villkor för anställning av lokalt anställda, den lokalt anställdes karriär, skyldigheter och rättigheter, arbetsvillkor inklusive ledighet, lön, socialförsäkring, anställningens upphörande och möjligheten till överklagande för dessa anställda.

19. Det framgår av kommissionens svar på en skriftlig fråga som domstolen ställt att de särskilda bestämmelserna för Österrike tillämpades på lokalt anställda vid kommissionens representation i Wien även efter det att Republiken Österrike anslutit sig till Europeiska unionen.

20. I begäran om förhandsavgörande beskrivs nationell lagstiftning enligt följande:

21. Av begäran om förhandsavgörande framgår även att företagsledningen av domstol kan föreläggas att verkställa den skyldighet som föreskrivs i 91 § ArbVG att ge allmän information till företagsrådet om frågor som rör ekonomiska, sociala, sanitära eller kulturella intressen för företagets personal. Enligt 96a § ArbVG krävs tillstånd från företagsrådet för införande av system för att med elektronisk hjälp insamla, bearbeta och överföra personuppgifter om de anställda som går längre än att bara insamla allmänna uppgifter om personen och [hans eller hennes] yrkesmässiga förutsättningar. Sådant godkännande krävs inte om den faktiska och den avsedda användningen av dessa uppgifter inte går längre än att uppfylla skyldigheter som följer av lag, kollektivavtal eller arbetskontrakt. Om ett godkännande är nödvändigt skall företagsrådet lämna detta i form av en (skriftlig) överenskommelse inom företaget. Om inte företagsrådet och företagsledningen kan enas, har den sistnämnde möjlighet att framtvinga ett beslut genom förlikningsorganet. Om arbetsgivaren vidtar åtgärden utan att ha inhämtat förlikningsorganets eller företagsrådets godkännande, har företagsrådet rätt att i domstol framtvinga att den ogiltiga åtgärden undanröjs.

22. Den 12 mars 1998 valde de lokalt anställda vid kommissionens representation i Wien ett företagsråd i enlighet med bestämmelserna i ArbVG. Kommissionens representation underrättades omedelbart om detta och om att företagsrådet genast skulle konstitueras, och ifrågasatte inte valet. Den nationella domstolen konstaterar i begäran om förhandsavgörande att kommissionens representation i Wien anser att ordföranden och viceordföranden för företagsrådet utgör de lokala företrädarna för de lokalt anställda.

23. I februari 1999 hölls val till kommissionens personalkommitté enligt artikel 9 i tjänsteföreskrifterna, i vilket även de lokalt anställda vid kommissionens representation i Wien deltog. Ingen av dessa lokalt anställda valdes in i personalkommittén.

24. I slutet av oktober 1998 fick företagsrådet kännedom om ett kontrollinstrument som ger möjlighet att lagra personuppgifter om de anställda, eftersom de anställda för att få tillträde till kontoret måste använda ett personligt chipkort och ange en kod.

25. Företagsrådet ansåg att kommissionen hade åsidosatt företagsrådets rättigheter enligt 91 och 96 §§ ArbVG genom att införa och använda detta instrument och väckte talan vid österrikisk domstol med yrkande om att denna institution skulle förpliktas att dels uppge vilka personuppgifter om de anställda som lagras elektroniskt samt hur dessa uppgifter används och överförs, dels nedmontera samtliga instrument som registrerar personuppgifter om de anställda och som i avsaknad av företagsrådets godkännande har installerats i strid med reglerna.

26. Arbeits- und Sozialgericht Wien (Österrike) ogillade talan i första instans, bland annat med motiveringen att bestämmelserna i ArbVG inte är tillämpliga på grund av att gemenskapsrätten och särskilt artikel 9 i tjänsteföreskrifterna äger företräde. Valet till företagsrådet är därför ogiltigt och företagsrådet äger följaktligen varken partsställning eller behörighet att föra talan.

27. Oberlandesgericht Wien (Österrike), dit domen överklagades, fastställde domen huvudsakligen med hänvisning till gemenskapsrättens företräde. Gemenskapsrättens företräde utgör hinder för att det inom gemenskapens institutioner samtidigt finns en personalkommitté i den mening som avses i artikel 9 i tjänsteföreskrifterna, som i egenskap av internt organ saknar nödvändig rättskapacitet och behörighet att föra talan, och ett personalorgan såsom företagsrådet enligt ArbVG, som är behörigt att väcka talan enligt 53 § ASGG.

28. Företagsrådet väckte revisionstalan mot domen från Oberlandesgericht Wien inför Oberster Gerichtshof. Denna domstol fann det utrett att kommissionens representation i Wien inte omfattas av undantagsbestämmelsen i 33 § andra stycket andra punkten ArbVG, att den utgör ett företag i den mening som avses i 34 § första stycket i denna lag och att representationen har minst fem röstberättigade fast anställda i den mening som avses i 49 § första stycket i samma lag. Nämnda domstol fann därför att representationen är skyldig att inrätta ett företagsråd enligt 40 § första stycket ArbVG, förutsatt att del II i lagen är tillämplig.

29. Oberster Gerichtshof konstaterade i detta sammanhang att domstolen ännu inte avgjort vare sig frågan huruvida artikel 79 i anställningsvillkoren även hänvisar till sådan lagstiftning som återfinns i del II i ArbVG eller frågan huruvida bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna om personalkommittén begränsar tilllämpningen av denna nationella lag och beslutade därför att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

30. Eftersom de två ställda frågorna hänger nära samman skall de prövas tillsammans.

31. För att besvara frågorna erinrar domstolen inledningsvis om att det i artikel 9.1 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att det för varje institution skall inrättas en personalkommitté. Enligt artikel 9.3 första stycket skall personalkommittén företräda personalens intressen i förhållande till institutionen i fråga och löpande upprätthålla kontakten mellan institutionen och personalen. Den skall bidra till att arbetet flyter smidigt genom att utgöra en kanal för personalens synpunkter.

32. För att fullgöra sin uppgift att företräda personalens intressen har personalkommittén enligt artikel 9.3 andra, tredje och fjärde styckena i tjänsteföreskrifterna rätt att kontakta behörigt organ hos den berörda institutionen och rådfrågas av detta om eventuella problem av allmän art vad gäller tolkningen och tillämpningen av tjänsteföreskrifterna, att lämna förslag om tjänstegrenarnas organisation och funktion och förslag om förbättrade arbetsvillkor för personalen eller allmänna levnadsvillkor i övrigt samt rätt att delta i ledningen och övervakningen av de organ för social trygghet som institutionen inrättar i personalens intresse. I enlighet med vad som föreskrivs i bilaga II avsnitt 2 i tjänsteföreskrifterna är de personer som utsetts av personalkommittén medlemmar i den eller de partssammansatta kommittéer som finns vid varje institution, och enligt artikel 9.4 i tjänsteföreskrifterna kan tillsättningsmyndigheten eller personalkommittén samråda med den eller dem rörande frågor av allmän natur som de anser lämpliga att hänskjuta dit.

33. Domstolen konstaterar även att enligt artikel 7 i anställningsvillkoren har de som genom avtal är anställda vid gemenskaperna, inklusive lokalt anställda, med förbehåll för vissa villkor avseende avtalets varaktighet och anställningens faktiska längd, rösträtt och är valbara till personalkommittén vid den institution som anställt dem på samma villkor som alla andra tjänstemän vid denna institution.

34. Domstolen erinrar även om att det i artikel 1 fjärde stycket i bilaga II i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att personalkommittén, eller lokalavdelningen om den är indelad i lokalavdelningar, skall sättas samman så att alla kategorier och alla grupper av anställda som avses i artikel 7 första stycket i anställningsvillkoren, inklusive lokalt anställda med avtal som löper på mer än ett år eller tills vidare är representerade. Det följer av punkt 10 i denna dom att kommissionen uttryckligen skrivit in denna skyldighet i de regler om personalkommitténs sammansättning och arbetsformer som kommissionen antagit med stöd av artikel 9.2 och bilaga II i tjänsteföreskrifterna.

35. Av vad ovan anförts följer att gemenskapslagstiftaren genom att anta förordning nr 259/68 sett till att lokalt anställda kan medverka vid tillvaratagandet av personalens intressen vid den institution som har anställt dem på samma villkor för företrädande som gäller för tjänstemän vid Europeiska gemenskaperna och andra anställda som omfattas av anställningsvillkoren.

36. Under dessa omständigheter skall det för det andra prövas om artikel 79 i anställningsvillkoren skall tolkas så, att den gör det möjligt eller till och med ställer krav på att även lokalt anställda vid en institution skall ha rätt att medverka vid tillvaratagandet av sina intressen i enlighet med den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där de skall tjänstgöra.

37. För att, med hänsyn till att uttrycket särskilt används i artikel 79 i anställningsvillkoren, kunna fastställa huruvida villkoren för företrädande av lokalt anställda och tillvaratagande av deras intressen också skall anses ingå i anställningsvillkoren i den mening som avses i denna bestämmelse, skall det senare begreppet placeras i sitt sammanhang och tolkas med hänsyn till tanken bakom bestämmelsen och den systematik i anställningsvillkoren som artikel 79 utgör en del av.

38. Domstolen konstaterar härvid inledningsvis att det i artikel 79 i anställningsvillkoren föreskrivs att om inte annat följer av bestämmelserna i avdelning IV, beträffande socialförsäkring för lokalt anställda och slitning av tvister mellan dem och deras institution, skall anställningsvillkoren för lokalt anställda fastställas av varje institution i enlighet med gällande regler och praxis på den ort där de skall tjänstgöra.

39. Det följer av domstolens dom av den 9 november 2000 i mål C-126/99, Vitari (REG 2000, s. I-9425), punkt 23, att nationell rätt i den stat där den lokalt anställde tjänstgör inte oavkortat skall tillämpas på anställningsförhållandet mellan en gemenskapsinstitution och en lokalt anställd.

40. Domstolen erinrar därefter om att anställningsvillkoren är indelade i flera avdelningar. Den första avdelningen innehåller, såsom framgår av rubriken, allmänna bestämmelser som skall tillämpas på de olika kategorier av anställda som avses i artikel 1 i anställningsvillkoren. Följande avdelningar innehåller särskilda bestämmelser som skall tillämpas på var och en av dessa kategorier av anställda.

41. Det skall emellertid konstateras att de villkor enligt vilka de som är anställda genom avtal har rösträtt och är valbara till personalkommittén anges i artikel 7 i anställningsvillkoren. Eftersom denna bestämmelse ingår i avdelning I i anställningsvillkoren är den tillämplig på samtliga anställda som omfattas av dessa bestämmelser.

42. I avdelningarna II och III i anställningsvillkoren om tillfälligt anställda och extraanställda definieras i detalj de regler som är tillämpliga på dessa anställda, särskilt vad gäller anställningsvillkor och anställningens upphörande, arbetsvillkor inklusive ledighet samt löner. Artikel 79 i anställningsvillkoren, som återfinns under avdelning IV om lokalt anställda, hänvisar beträffande dessa aspekter av anställningsvillkoren för lokalt anställda däremot till gällande regler och praxis på den ort där den lokalt anställde skall tjänstgöra.

43. Mot bakgrund härav kan det antas att när gemenskapslagstiftaren i avdelning IV i anställningsvillkoren om lokalt anställda beträffande deras anställningsvillkor hänvisar till gällande regler och praxis på den ort där den lokalt anställde skall tjänstgöra, avser han inte andra aspekter av anställningsförhållandet mellan dessa anställda och institutionen än dem som regleras i avdelningarna II och III för andra kategorier anställda.

44. Domstolen vill slutligen understryka att artikel 79 i anställningsvillkoren, med risk för att verksamheten vid en gemenskapsinstitution annars riskerar att inte fungera, inte kan tolkas så, att denna artikel i en viss fråga och för en och samma kategori av anställda kan leda till att olika, och till och med motstridiga åtgärder, vidtas i en viss situation och enligt olika regler.

45. Detta kan emellertid bli fallet om hela personalen vid en gemenskapsinstitution samtidigt utövar sina rättigheter enligt tjänsteföreskrifterna och enligt nationell lagstiftning om företrädande av arbetstagarna och tillvaratagande av deras rättigheter i institutionens personalkommitté, å ena sidan, och av en viss kategori anställda i ett organ som inrättats med stöd av den nationella lagstiftningen i den medlemsstat de tjänstgör i, å andra sidan.

46. Av det ovan anförda följer att villkoren för företrädande och tillvaratagande av en gemenskapsinstitutions lokalt anställdas intressen inte ingår i anställningsvillkoren i den mening som avses i artikel 79 i anställningsvillkoren och att dessa villkor är uttömmande reglerade i bestämmelserna i artikel 9 och bilaga II i tjänsteföreskrifterna samt i artikel 7 i anställningsvillkoren.

47. Följaktligen omfattar hänvisningen i artikel 79 i anställningsvillkoren till gällande regler och praxis på den ort där lokalt anställda skall tjänstgöra inte lagstiftning av den art som ingår i del II ArbVG och som på denna ort är tillämplig i fråga om anställdas medverkan i frågor som rör företaget de är anställda av.

48. Till skillnad från vad företagsrådet, den österrikiska och den svenska regeringen har anfört kan det inte härledas några motsatta argument från den omständighet att bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna och i anställningsvillkoren om medverkan av gemenskapsinstitutionernas personal vid arbetstagarnas företrädande och tillvaratagande av deras intressen påstås vara ofullständiga och otillräckliga.

49. Såsom generaladvokaten påpekat i punkterna 96 och 97 i sitt förslag till avgörande är systemet för arbetstagarnas företrädande och tillvaratagande av deras intressen, såsom det inrättats i de relevanta bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren, konstruerat för att svara mot behoven för de olika institutionerna och dess personal och för att ge varje institution möjlighet att genom utförandet av sitt särskilda uppdrag bidra till att genomföra Europeiska unionens syften.

50. Det har emellertid inte anförts inför domstolen att villkoren i dessa bestämmelser, såsom de framgår av förordning nr 259/68, skulle strida mot någon högre rättsregel i gemenskapsrätten och att de inte skulle vara tillräckliga för att säkerställa att intressena för gemenskapsinstitutionernas personal tillvaratas på ett sätt som är anpassat till behoven för och genomförandet av dessa institutioners uppdrag.

51. Villkoren för anställdas medverkan i frågor som rör företaget, såsom dessa villkor föreskrivs i de medlemsstater där lokalt anställda hos Europeiska gemenskaperna kan komma att tjänstgöra, är inte nödvändigtvis identiska med dem som definieras i del II i ArbVG och kan till och med variera inom en och samma medlemsstat beroende på omständigheterna. Härav följer att tillämpning av dessa villkor på lokalt anställda inte garanterar att dessa anställda i varje fall tillåts medverka vid tillvaratagandet av sina intressen på ett sätt som är mera fullständigt än vad som följer av bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna eller anställningsvillkoren.

52. Mot bakgrund av vad ovan anförts skall de ställda frågorna besvaras så, att bestämmelserna i artikel 9 och i bilaga II i tjänsteföreskrifterna samt i artikel 79 i anställningsvillkoren utgör hinder för att sådan österrikisk lagstiftning om företagsorganisation, som avses i del II i ArbVG, tillämpas på lokalt anställda vid kommissionens representation i Wien.

53. De kostnader som har förorsakats den österrikiska, den tyska, den nederländska och den svenska regeringen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN — angående de frågor som genom beslut av den 14 mars 2001 har ställts av Oberster Gerichtshof — följande dom:

1 Rättegångsspråk: tyska.