Domstolens dom (femte avdelningen) den 5 december 2002

I mål C-174/01,

DOMSTOLEN (femte avdelningen) sammansatt av D.A.O. Edward, tillförordnad ordförande på femte avdelningen, samt domarna A. La Pergola (referent), P. Jann, S. von Bahr och A. Rosas, generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 25 juni 2002 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Direktivet

De nationella bestämmelserna

Det administrativa förfarandet

Talan

Parternas argument

Domstolens bedömning

Rättegångskostnader

1. Europeiska gemenskapernas kommission har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 23 april 2001, med stöd av artikel 226 EG väckt talan om fastställelse av att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 96/59/EG av den 16 september 1996 om bortskaffande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler (PCB/PCT) (EGT L 243, s. 31, nedan kallat direktivet) genom att, i enlighet med kraven i artikel 11 i direktivet, underlåta att upprätta en plan för dekontaminering och/eller bortskaffande av förtecknad utrustning och av polyklorerade bifenyler som utrustningen innehåller.

2. Artikel 1 i direktivet har följande lydelse:

3. I artikel 3 i direktivet föreskrivs följande:

4. I artikel 4.1—4.3 i direktivet föreskrivs följande:

5. I artikel 11 i direktivet föreskrivs följande:

6. I skäl 10 i ingressen till direktivet föreskrivs att [f]ör att resurserna för bortskaffande av PCB skall kunna anpassas till rådande behov, bör man känna till vilka PCB-mängder som finns och utföra märkning av den utrustning som innehåller PCB och upprätta förteckningar över den och att [s]ådana förteckningar bör uppdateras regelbundet.

7. I skäl 16 i direktivet anges att [d]å det finns få anläggningar för bortskaffande och dekontaminering av PCB och dessa anläggningars kapacitet är begränsad, är det nödvändigt att väl planera bortskaffandet och/eller dekontaminering av de förtecknade PCB.

8. Direktivet införlivades med den luxemburgska rättsordningen genom storhertiglig förordning av den 24 februari 1998 om bortskaffande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler (PCB och PCT) och om den sjunde ändringen av bilaga 1 till den ändrade lagen av den 11 mars 1981 om utsläppande på marknaden och nyttjande av farliga preparat (Mémorial A 1998, s. 400, nedan kallad förordningen om införlivande).

9. I artikel 3 i förordningen om införlivande föreskrivs följande:

10. Genom skrivelse av den 3 januari 2000 tillhandahöll de luxemburgska myndigheterna kommissionen en förteckning och olika föreskrifter som hade bifogats en sammanställning med rubriken Underrättelse till kommissionen om de bestämmelser som har antagits för att genomföra direktiv 96/59/EG i Storhertigdömet Luxemburg. Punkterna 3 och 4 i sammanställningen avser program för bortskaffande av PCB i Luxemburg respektive insamling och bortskaffande av sådan utrustning över vilken förteckning inte upprättas.

11. Kommissionen ansåg, på grundval av de handlingar som överlämnats, att Storhertigdömet Luxemburg inte hade uppfyllt sina skyldigheter enligt artiklarna 3, 4 och 11 i direktivet. Den inledde därför ett fördragsbrottsförfarande. Efter att ha sänt en formell underrättelse, av den 25 juli 2000, till denna medlemsstat, riktade kommissionen ett motiverat yttrande till medlemsstaten och uppmanade den att inom två månader vidta de åtgärder som var nödvändiga för att rätta sig efter direktivet.

12. Kommissionen beslutade, med hänsyn till den nya information som den luxemburgska regeringen lämnade efter nämnda motiverade yttrande, att väcka denna talan och inskränka den till att endast avse anmärkningen om avsaknaden av den i artikel 11.1 första strecksatsen i direktivet föreskrivna planen för dekontaminering och/eller bortskaffande av förtecknad utrustning och av den PCB som utrustningen innehåller.

13. Kommissionen har hävdat att de program för bortskaffande av PCB som Storhertigdömet Luxemburg beslutade före antagandet av direktivet inte kan beaktas, eftersom de grundas på en förteckning, upprättad år 1984, som inte uppfyller kraven enligt artikel 4 i direktivet. Det är nämligen endast utrustning för vilken ren PCB används som tas upp i förteckningen, såsom framgår av den dokumentation som de luxemburgska myndigheterna själva har tillhandahållit.

14. Enligt kommissionen utgör inte förordningen om införlivande en plan i den mening som avses i artikel 11.1 första strecksatsen i direktivet, jämförd med skälen 10 och 16 i ingressen till direktivet. Anledningen till detta är dels att förordningen antogs innan någon förteckning som uppfyllde kraven i artikel 4 i direktivet hade fastställts, dels att det i förordningen endast fastställs slutdatum för användande av utrustning som innehåller PCB, utan att det anges på vilket sätt bortskaffandet eller dekontamineringen av denna utrustning skall ske.

15. Den luxemburgska regeringen har förnekat det påtalade fördragsbrottet. Den har för det första gjort gällande att medlemsstaterna, enligt lydelsen av artikel 4.3 andra stycket i direktivet, inte är skyldiga att upprätta en förteckning över utrustning som innehåller mer än 5 dm 3 PCB, om en sådan redan har upprättats av dem. Storhertigdömet Luxemburg har sedan år 1986 upprättat program för bortskaffande av PCB, på grundval av en första förteckning som upprättades år 1984. Dessa åtgärder, som vidtogs före antagandet av direktivet, har gjort det möjligt att bortskaffa 99,9 procent av förtecknad PCB.

16. Enligt den luxemburgska regeringen är de förteckningar som upprättades innan direktivet trädde i kraft av samma slag som de som krävs enligt artikel 4.3 i direktivet. Programmen för bortskaffande av den utrustning som tas upp i dessa förteckningar uppfyller därför kraven enligt artikel 11.1 första strecksatsen i direktivet, även om programmen fastställdes innan direktivet trädde i kraft.

17. Den luxemburgska regeringen har för det andra gjort gällande att det i förordningen om införlivande fastställs slutdatum för användande av sådan utrustning innehållande PCB som har förtecknats i enlighet med bestämmelserna i direktivet. Nämnda regering har hävdat att det i nämnda förordning fastställda slutdatumet för att bortskaffa utrustning vars koncentration av PCB överstiger 0,05 procent till och med hade flyttats fram fem år jämfört med den frist som

18. Domstolen erinrar inledningsvis om att förekomsten av ett fördragsbrott enligt fast rättspraxis skall bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angivits i det motiverade yttrandet och att domstolen inte skall beakta senare förändringar (se bland annat dom av den 6 december 2001 i mål C-148/00, kommissionen mot Italien, REG 2001, s. I-9823, punkt 7, och av den 6 juni 2002 i mål C-177/01, kommissionen mot Frankrike, REG 2002, s. I-5137, punkt 13).

19. Domstolen konstaterar att det var först efter utgången av den frist som fastställts i det motiverade yttrandet som Storhertigdömet Luxemburg antog den nationella avfallshanteringsplanen, vilket skedde den 15 december 2000, och underrättade kommissionen om denna. Nämnda plan kan därför inte beaktas vid bedömningen av huruvida det föreligger ett fördragsbrott.

20. Vad beträffar de åtgärder som Storhertigdömet Luxemburg vidtog innan direktivet antogs erinrar domstolen om att syftet med direktivet, enligt dess artikel 1, bland annat är att uppnå en tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kontrollerat bortskaffande av PCB, dekontaminering eller bortskaffande av utrustning som innehåller PCB... med sikte på ett fullständigt sådant bortskaffande. För att uppnå detta syfte skall medlemsstaterna upprätta förteckningar över utrustning som innehåller PCB.

21. I artikel 4.1 i direktivet föreskrivs att förteckningar skall upprättas över all utrustning som innehåller mer än 5 dm 3 PCB. I artikel 4.2 anges att utrustning för vilken det är rimligt att anta att vätskan innehåller mellan 0,05 och 0,005 viktprocent PCB kan förtecknas utan de uppgifter som anges i punkt 3 första stycket tredje och fjärde strecksatserna i nämnda artikel. Nämnda förteckningar skall innehålla de uppgifter som anges i artikel 4.3 första stycket i direktivet. Slutligen föreskrivs det i artikel 4.3 andra stycket i direktivet att det inte behövs någon ny förteckning, om en medlemsstat redan har upprättat en sådan förteckning som innehåller de uppgifter som föreskrivs i första stycket i nämnda artikel.

22. Att det inte behövs någon ny förteckning för det fall att en förteckning redan har upprättats av en medlemsstat förutsätter således att sistnämnda förteckning är förenlig med artikel 4 i direktivet.

23. I detta sammanhang skall medlemsstaterna, för att rätta sig efter artikel 11.1 första strecksatsen i direktivet, utarbeta en plan för dekontaminering och/eller bortskaffande av utrustning som har förtecknats i enlighet med artikel 4 i direktivet och av den PCB som utrustningen innehåller.

24. Av artikel 11.1 första strecksatsen i direktivet, jämförd med skälen 10 och 16 i ingressen till direktivet, följer dessutom att upprättandet av den plan som krävs enligt denna artikel medför en skyldighet för medlemsstaterna att jämföra den förtecknade mängden utrustning och mängden PCB som utrustningen innehåller, vilka skall bortskaffas eller dekontamineras, med den tillgängliga kapaciteten för bortskaffande eller dekontaminering. Upprättandet av denna plan skall även göra det möjligt för medlemsstaterna att fastställa behandlingsformerna för de olika kategorierna av utrustning och av den PCB som utrustningen innehåller.

25. Mot denna bakgrund råder det ingen tvekan om att det, för att uppfylla alla krav enligt artikel 11.1 första strecksatsen i direktivet, krävs att den därigenom upprättade planen är specifik och förenlig med det system för bortskaffande av PCB som införts genom direktivet i dess helhet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juni 1998 i de förenade målen C-232/95 och C-233/95, kommissionen mot Grekland, REG 1998, s. I-3343, punkterna 34—36, och av den 21 januari 1999 i mål C-207/97, kommissionen mot Belgien, REG 1999, s. I-275, punkt 39).

26. Domstolen konstaterar att den förteckning och de program som Storhertigdömet Luxemburg upprättade innan direktivet trädde i kraft är ofullständiga. För det första hade de endast till syfte att bortskaffa ren PCB, vilket den luxemburgska regeringen har medgett i sitt svaromål. För det andra följer det av det administrativa förfarandet att Storhertigdömet Luxemburg efter det motiverade yttrandet var skyldigt att upprätta en ny förteckning för att rätta sig efter artikel 4 i direktivet. Detta innebär att denna medlemsstat under alla omständigheter skulle ha antagit en ny plan för dekontaminering och/eller bortskaffande på grundval av den nya förteckningen, för att rätta sig efter kraven enligt artikel 11.1 första strecksatsen i direktivet.

27. När det gäller förordningen om införlivande är det vidare tillräckligt att konstatera att dess bestämmelser, trots att direktivets ordalydelse återges ordagrant i förordningen och att slutdatumen för att bortskaffa PCB fastställs i artikel 3 i förordningen, inte kan anses utgöra en plan i den mening som avses i artikel 11.1 första strecksatsen i direktivet, eftersom de inte innebär att det skall företas en bedömning av landets kapacitet för bortskaffande och dekontaminering, och eftersom de datum som fastställs i bestämmelserna inte grundas på en jämförelse mellan den mängd utrustning som skall behandlas och den faktiska behandlingskapaciteten.

28. Mot denna bakgrund kan det konstateras att kraven enligt artikel 11.1 första strecksatsen i direktivet inte har uppfyllts till fullo genom förordningen om införlivande och inte heller genom alla de åtgärder som Storhertigdömet vidtog innan direktivet trädde i kraft, oavsett vilken faktisk verkan som förordningen och åtgärderna har haft.

29. Den talan som har väckts av kommissionen skall därför bifallas.

30. Domstolen konstaterar följaktligen att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet genom att inte upprätta en plan för dekontaminering och/eller bortskaffande av förtecknad utrustning och av den PCB som utrustningen innehåller, i enlighet med kraven i artikel 11.1 första strecksatsen i direktivet.

31. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Storhertigdömet Luxemburg skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Storhertigdömet Luxemburg har tappat målet, skall kommissionens yrkande bifallas.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (femte avdelningen) följande dom:

1) Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 96/59/EG av den 16 september 1996 om bortskaffande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler (PCB/PCT) genom att inte upprätta en plan för dekontaminering och/eller bortskaffande av förtecknad utrustning och av polyklorerade bifenyler som utrustningen innehåller, i enlighet med kraven i artikel 11.1 första strecksatsen i direktivet.

2) Storhertigdömet Luxemburg skall ersätta rättegångskostnaderna.

1 Rättegångsspråk: franska.