Förslag till avgörande av generaladvokat Luis Miguel Poiares Maduro föredraget den 17 juni 2004

1 Originalspråk: portugisiska.

2 Förstainstansrättens dom av den 11 december 2001 i mål T-138/00, Erpo Möbelwerk GmbH mot harmoniseringsbyrån (DAS PRINZIP DER BEQUEMLICHKEIT) (REG 2001, s. II-3739), nedan kallad den överklagade domen.

3 EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3.

4 Niceöverenskommelsen av den 15 juni 1957 om klassificering av varor och tjänster för varumärkesregistrering, med ändringar och tillägg.

5 Harmoniseringsbyrån har i malet uttryckt tvivel om huruvida den överklagade domen är lagenlig, då förstainstansrätten gjort en uppenbart oriktig Dedömning av de faktiska omständigheter som fastställts av överklagandenämnden med avseende på tillämpningen av artikel 7.1 c i förordning nr 40/94. Harmoniseringsbyrån har dock uttryckligen förklarat att den inte åberopar denna eventuellt felaktiga bedömning som grund för överklagandet.

6 Se, för ett motsvarande synsätt, domstolens dom av den 19 september 2002 i mål C-104/00 P, DKV mot harmoniseringsbyrån (REG 2002, s. I-7561), punkterna 28 och 29.

7 Domstolens dom av den 29 september 1998 i mål C-39/97, Canon (REG 1998, s. I-5507), punkt 28.

8 Förstainstansrättens dom av den 19 september 2001 i mål T-118/00, Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån (kvadratisk tablett med ett vitt skikt med gröna prickar och ett ljusgrönt skikt) (REG 2001, s. II-2731), punkt 53.

9 Generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande, föredraget den 11 mars 2004 1 mål C-329/02 P, SAT.1 mot harmoniseringsbyrån (ännu inte publicerat 1 rättsfallssamlingen), punkt 16. Se, fór ett motsvarande synsätt, domstolens dom av den 18 juni 2002 i mål C-299/99, Philips (REG 2002, s. I-5475), punkterna 37 och 39. Den sistnämnda domen avser den analoga bestämmelse som återfinns i artikel 3.1 b i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT 1989, L 40, s. 1).

10 Domstolens dom av den 4 maj 1999 i de förenade målen C-108/97 och C-109/97, Windsurfing Chiemsee (REG 1999, s. I-2779), punkt 46, vilken här åberopas analogivis på grund av att den rörde en bestämmelse i artikel 3 i direktiv 89/104 som har samma lydelse som artikel 7.1 b i förordning nr 40/94. Till skillnad från förordning nr 40/94 är direktiv 89/104 tillämpligt på nationella varumärken och inte på gemenskapsvarumärken.

11 Se domen i det ovannämnda målet Philips, punkt 35, dom av den 8 april 2003 i de förenade målen C-53/01-C-55/01, Linde mil. (REG 2003, s. I-3161), punkt 40, och av den 12 februari 2004 i mål C-218/01, Henkel (REG 2004, s. I-1725), punkt 48. Samtliga domar avser artikel 3,b i direktiv 89/104, vilken har samma lydelse som artikel 7.1 b i förordning nr 40/94.

12 Förstainstansrättens dom av den 5 december 2002 i mål T-130/01, Sykes Enterprises mot harmoniseringsbyrån (Real People, Real Solutions) (REG 2002, s. II-5179), punkt 20. Se även dom av den 3 Juli 2003 i mål T-122/01, Best Buy (REG 2003, s. II-2235), punkt 21.

13 Domstolens dom av den 16 juli 1998 i mål C-210/96, Gut Springenheide och Tusky (REG 1998, s. I-4657), punkterna 30-31 och 37 samt domslutet.

14 Domstolens dom av den 22 juni 1999 i mål C-342/97, Lloyd Schuhfabrik Meyer (REG 1999, s. I-3819), punkt 26.

15 Se, för ett motsvarande synsätt beträffande direktiv 89/104, domstolens dom av den 4 oktober 2001 i mål C-517/99, Merz & Krell (REG 2001, s. I-6959), punkt 29.

16 Se, för ett motsvarande synsätt vad gäller artikel 3.1 b i direktiv 89/104 beträffande en varas form, de nyligen meddelade domarna i de ovannämnda målen Philips, punkt 63, Linde m.fl., punkt 41, och Henkel, punkt 50.

17 I domen i det ovannämnda målet Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån, punkt 54, förklarade förstainstansrätten att man, för att bedöma huruvida ett varumärke har särskiljningsförmåga enligt artikel 7.1 b i förordning nr 40/94, [i] ett första skede, och helt utan att beakta kännetecknets användning i den mening som avses i artikel 7.3 i förordning nr 40/94, skall ... utreda huruvida det begärda varumärket gör det möjligt för allmänheten i målgruppen att särskilja de avsedda varorna från varor med annat ursprung i handeln när den skall göra ett val vid inköp. I punkt 57 i domen anförde förstainstansrätten vidare att särskiljningsförmågan hos det begärda varumärket [skall således] bedömas med hänsyn till de förväntningar som en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och upplyst genomsnittskonsument kan tänkas ha, varvid den följde den ståndpunkt som antagits i domen i det ovannämnda målet Gut Springenheide och Tusky.

18 Domen i det ovannämnda målet Merz & Krell, punkt 40.

19 Se, beträffande varumärken som består av tredimensionella former, domarna i de ovannämnda målen Philips, punkt 48, och Linde, punkterna 42 och 43.

20 Ibidem, punkt 55, i vilken det konstateras att det i artikel 7.1 b i förordning nr 40/94 inte görs någon åtskillnad mellan olika slags varumärken. Kriterierna för bedömning av särskiljningsförmågan hos tredimensionella varumärken som utgörs av själva varans form skiljer sig således inte från de kriterier som tillämpas för andra slags varumärken.

21 Se, för ett motsvarande synsätt, domen i det ovannämnda målet Henkel, punkt 51.

22 Se domen i det ovannämnda målet Henkel, punkt 52, och dom av den 6 maj 2003 i mål C-104/01, Libertel (REG 2003, s. I-3793), punkt 65.

23 Se, för ett motsvarande synsätt, domen i det ovannämnda målet Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån, punkt 56.

24 Se, för ett motsvarande synsätt, domarna i de ovannämnda målen Henkel, punkt 52, och Linde, punkt 48, beträffande ett tredimensionellt varumärke, och domen i det ovannämnda målet Libertel, punkt 65, beträffande ett varumärke som består av en färg.

25 Domen i det ovannämnda målet Philips, punkt 58, avseende en bestämmelse med motsvarande innehåll i direktiv 89/104.

26 Se punkt 44 in fine i den överklagade domen.

27 Denna uppfattning har stöd i den i punkt 44 i den överklagade domen nämnda rättspraxisen.

28 Se ovan punkterna 27-39.

29 Se, i detta avseende, domen i det ovannämnda målet Libertei, punkterna 44-60, beträffande registrering av ett varamärke. Se även generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i det ovannämnda målet SAT.1, punkt 57.

30 Se, för ett motsvarande synsätt, domen i det ovannämnda målet Windsurfing Chiemsee, punkt 37.

31 Domstolens dom av den 23 oktober 2003 i mål C-191/01 P, harmoniseringsbyrån mot Wrigley (REG 2003, s. I-2447), punkt 32.

32 Domen i det ovannämnda malet Merz & Krell, punkt 41, beträffande artikel 3.1 d i direktiv 89/104 som har ett motsvarande innehåll.

33 Förstainstansrättens dom av den 31 mars 2004 i mål T-216/02, Fleldturf (ännu ej offentliggjort i rättsfallssamlingen).

34 I punkt 34 i domen uttalas följande: ... enligt den rättspraxis som meddelats efter denna dom [i målet ERPO] avses i artikel 7.1 b i förordning nr 40/94 inte endast de varumärken som är allmänt förekommande, i handeln, för att presentera de berörda varorna eller tjänsterna, utan även dem som skulle kunna bli allmänt förekommande i detta avseende. I punkt 35 tilläggs att varumärket inte [kan] omedelbart ... uppfattas som en upplysning om de avsedda varornas och tjänsternas kommersiella ursprung, utan som en enkel reklamslogan.