Förslag till avgörande av generaladvokat Francis G. Jacobs föredraget den 22 maj 2003

1 Originalspråk: engelska.

2 Det är också möjligt att, som i till exempel Sverige, ha ett mellannamn som i viss mån kan hänföras till båda kategorierna.

3 Även fransmännen, som betecknar förnamnet prénom, placerar det ofta efter efternamnet i officiella och halvofficiella sammanhang.

4 Syskon har således vanligen olika efternamn beroende på kön — det isländska ordet för efternamn betyder egentligen ett identifierande namn — och isländska namnförteckningar och adresslistor är ofta ordnade alfabetiskt efter förnamn. Ett fätal familjer på Island har emellertid familjeefternamn som kan föras vidare i oförändrat skick från generation till generation.

5 Det är intressant att hemvistregeln inte, åtminstone inte i Finland och Sverige, tillämpas på isländska medborgare, just på grund av olikheten mellan namnsystemen.

6 Åtminstone där det utländska medborgarskapet har förvärvats vid födseln i enlighet med den utländska lagen, som i fallet med de berörda barnen. I vissa andra situationer kan det i andra bestämmelser föreskrivas tillämpning av lagen i det land där personen senast haft sin hemvist eller det land i vilket personen senast förvärvat ett medborgarskap.

7 Det finns dock, liksom i Sverige, bestämmelser om personlig användning av ett mellannamn, vilket kan vara den förälders efternamn som inte redan har förvärvats. Ett sådant mellannamn kan dock inte föras vidare till kommande generationer.

8 Artikel 3.2 i lag av den 15 maj 1987 om efternamn och förnamn. Före antagandet av den lagen tycks villkoren ha varit mindre strikta; det åberopade skälet behövde bara vara giltigt, inte allvarligt, för att ett namnbyte skulle godkännas.

9 Artikel 8 och 8a i EG-fördraget i dess lydelse fram till den 30 april 1999 (således vid tiden för antagandet av det omstridda beslutet och vid tiden för inledandet av förfarandet i målet vid den nationella domstolen). Emellertid är det mer praktiskt att hänvisa till den nuvarande numreringen.

10 Den sista meningen i denna punkt tillkom genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999.

11 Dom av den 22 februari 1994 i mål Burghartz mot Schweiz, serie A nr 280-B, s. 28, § 24, och dom av den 25 november 1994 i mål Stjerna mot Finland, serie A nr 299-A, s. 60, § 37.

12 ICCS Konvention nr 19, signerad i München den 5 september 1980 (Münchenkonventionen). ICCS är en mellanstatlig organisation vars medlemmar inkluderar elva av Europeiska unionens medlemsstater, två länder som troligen inom en snar framtid kommer att tillhöra unionen samt tre andra länder. Av de nuvarande unionsmedlemsstaterna är Danmark, Finland, Irland och Sverige inte medlemmar i ICCS.

13 Av den 12 april 1930, Nationernas förbunds fördragssamling, nr 179, s. 89 (1930 ărs Haagkonvention), ratificerad i Belgien genom en lag av den 20 januari 1939 och signerad av Spanien med en reservation, men inte ratificerad.

14 Se dock fotnot 6 ovan.

15 ICCS Konvention nr 21, signerad i Haag den 8 september 1982 (1982 års Haagkonvention).

16 En annan ICCS-konvention, Konvention nr 4 om byte av efternamn och förnamn, signerad i Istanbul den 4 september 1958 (även denna ratificerad av Spanien men inte av Belgien), innehåller inga bestämmelser relevanta för förevarande mål, förutom i det marginella avseendet att varje konventionsstat förbinder sig att inte godkänna namnbyten för medborgare i en annan konventionsstat om personen i fråga inte också är medborgare i den förstnämnda staten.

17 Antagen och öppnad för signering, ratificering och anslutning genom Generalförsamlingens resolution 44/25 av den 20 november 1989, ratificerad av Spanien den 6 december 1990 och av Belgien den 16 december 1991. Den trädde i kraft i ovannämnda länder den 30:e dagen efter respektive ratificeringsdatum.

18 På den grunden, uppgavs det vid förhandlingen, att en sådant byte varken skulle återspegla det spanska eller det belgiska systemet och att Garcia är ett mycket vanligt efternamn.

19 Se ovan fotnot 13.

20 Se till exempel dom av den 28 juni 1984 i mål 180/83, Moser (REG 1984 s. 2539).

21 Se dom av den 5 juni 1997 i de förenade målen C-64/96, och C-65/96, Uecker och Jacquet (REG 1997, s. I-3171), punkt 23. Se också till exempel dom av den 29 maj 1997 i mål C-299/95, Kremzov (REG 1997, s. I-2629), punkt 16, samt beslut av den 25 maj 1998 i mål C-361/97, Nour (REG 1998, s. I-3101), punkt 19.

22 Han arbetar som ingenjör i Belgien. Det framgår dock inte av handlingarna i målet om han är anställd och således har utövat sin rätt till fri rörlighet för arbetstagare enligt artikel 39 EG eller om han är egenföretagare och därmed omfattas av artikel 43 EG.

23 Se till exempel dom av den 11 juli 2002 i mål C-224/98, D'Hoop (REG 2002, s. I-6191), punkterna 27—29.

24 För jämförbara situationer rörande arbetstagare och egenföretagare, se dom av den 19 januari 1988 i mål 292/86, Gullung (REG 1988, s. 111; svensk specialutgåva, volym 9, s. 291), särskilt punkterna 10—13, generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i mål C-369/90 (dom av den 7 juli 1992), Micheletti (REG 1992, s. I-4239; svensk specialutgåva, volym 8, s. I-11), punkt 6, samt dom av den 12 maj 1998 i mål C-336/96, Gilly (REG 1998, s. I-2793), punkterna 19—22.

25 Ett ännu mer slående exempel, utanför tillämpningsområdet för gemenskapsrätten, vore en flicka född i Belgien med en isländsk far och en belgisk mor. Vid tillämpning av den belgiska regeln skulle hon för en islänning förefalla vara sin farfars son snarare än sin fars dotter.

26 Dom av den 30 mars 1993 i mål C-168/91, Konstatinidis (REG 1993, s. I-1191; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-97).

27 Se punkt 12.

28 Se punkterna 15—17.

29 Se till exempel beslut om upptagande till sakprövning av den 27 april 2000 i målet Bijleveld mot Nederländerna och av den 27 september 2001 i målet GMB och KM mot Schweiz.

30 Se till exempel domen i det ovannämnda målet D'Hoop (ovan fotnot 23), punkt 36.

31 Den 23 augusti 1794 enligt den då gällande franska revolutionskalendern.

32 Se ingressen till Fördraget om Europeiska unionen samt artiklarna 3.1 q och 151.4 EG.

33 Sådana svårigheter skulle visserligen kunna begränsas om Carlos Garcia Avellos barn från de spanska myndigheterna erhöll ett certifikat om olika efternamn i enlighet med 1982 års Haagkonvention. Emellertid kan inte den ställning som följer av gemenskapsrätten påverkas av en mellanstatlig konvention som (För närvarande) endast är bindande för fyra medlemsstater. Gemenskapsrätten borde i själva verket sträva efter att förhindra att sådana situationer inträffar inom dess tillämpningsområde, snarare än att mildra effekterna av dem.