Förslag till avgörande av generaladvokat

1. Genom två beslut som fattades under åren 1999 och 2000, har Europeiska gemenskapernas kommission ålagt Förbundsrepubliken Tyskland att återkräva en del av de statliga stöd som denna stat utbetalat till (förmån) för varvet Kvaerner Warnow Werft GmbH (nedan kallat KWW). Kommissionen har ansett att KWW:s faktiska produktion under två på varandra följande år överskridit den kapacitetsbegränsning som fastställs i tillståndsbesluten, det vill säga 85000 kompenserat bruttotonnage (compensated gross tonnage, nedan kallat kbt) per år.

2. Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, vid vilken KWW väckte talan, ogiltigförklarade de ifrågasatta besluten med hänsyn till att kapacitetsbegränsningen inte avsåg KWW:s faktiska produktion, utan varvets tekniska kapacitet för anläggningar. Förstainstansrätten ansåg således att den omständigheten att KWW producerade mer än 85000 kbt per år inte var av sådant slag att KWW skulle gå miste om stöden, under förutsättning att varvet iakttog de tekniska begränsningar som föreskrivs i besluten om godkännande av statligt stöd.

3. Kommissionen har genom förevarande överklagande yrkat att domstolen skall upphäva förstainstansrättens dom. Kommissionen anser att förstainstansrättens bedömning grundar sig på en felaktig tolkning av besluten om godkännande av statligt stöd.

I — Tillämpliga bestämmelser

4. I artikel 92.3 e i EG-fördraget (nu artikel 87.3 e EG i ändrad lydelse) föreskrivs följande:

5. På grundval av denna bestämmelse antog rådet den 21 december 1990 direktiv 90/684/EEG om stöd till varvsindustrin. I detta direktiv ges företag inom varvsindustrin, enligt ett visst tillvägagångssätt, en möjlighet att erhålla statliga driftsstöd, investeringsstöd, nedläggningsstöd och stöd till forskning och utveckling.

6. I artikel 10a i direktiv 90/684, som infördes genom direktiv 92/68/EEG, avses särskilt stöd som beviljats till förmån för varv som är verksamma i före detta Tyska demokratiska republiken. I artikel 10a.2 c i detta direktiv föreskrivs att driftsstöd till ny- och ombyggnad av fartyg vid de varv som den 1 juli 1990 var verksamma i före detta Tyska demokratiska republiken fram till den 31 december 1993 anses vara förenliga med den gemensamma marknaden under förutsättning att Förbundsrepubliken Tyskland åtar sig att före den 31 december 1995 genomföra verkliga och definitiva kapacitetsminskningar motsvarande 40 procent av nettokapaciteten den 1 juli 1990, vilken uppgick till 545000 kbt.

7. Av skälen i direktiv 92/68 framgår i detta hänseende följande:

II — Bakgrund och förfarandet vid för-stainstansrätten

8. Det framgår av den överklagade domen att Treuhandanstalt, det vill säga det organ som ansvarade för omstruktureringen av företag i före detta Tyska demokratiska republiken, år 1992 sålde det östtyska varvet Warnow Werft till den norska Kvaernerkoncernen. I köpeavtalet, som Förbundsrepubliken Tyskland tillsände kommissionen, förband sig köparen att vid detta varv till och med den 31 december 2005 inte överskrida en fartygsbyggnadskapacitet på 85000 kbt per år. Denna kapacitet var vad KWW hade tilldelats av Förbundsrepubliken Tyskland med tillämpning av artikel 10a.2 c i direktiv 90/684, i dess lydelse enligt direktiv 92/68.

9. I enlighet med direktiv 90/684 har kommissionen genom fem beslut som riktats till Förbundsrepubliken Tyskland under åren 1993 och 1995 godkänt de stöd på 1246,9 miljoner DEM som Förbundsrepubliken Tyskland avsett att bevilja till förmån för det ifrågavarande varvet under förutsättning att kapacitetsbegränsningen på 85000 kbt per år iakttas.

10. År 1997 uppgick KWW:s faktiska produktion till 93862 kbt. År 1998 uppgick den faktiska produktionen till 122414 kbt.

11. Med hänsyn till att kommissionen ansåg att KWW för år 1998 hade överskridit kapacitetsbegränsningen på 85000 kbt, fattade kommissionen beslut 1999/675. Genom detta beslut fastslog kommissionen att det stöd på 41,5 miljoner euro (det vill säga 83 miljoner tyska mark) som Förbundsrepubliken Tyskland hade beviljat till förmån för KWW var oförenligt med den gemensamma marknaden och ålade denna stat att vidta samtliga nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet av stödmottagaren.

12. Med hänsyn till att kommissionen ansåg att KWW hade överskridit kapacitetsbegränsningen på 85000 kbt även fotar 1997, fattade kommissionen beslut 2000/336. Genom detta beslut fastslog kommissionen att det stöd på 6,3 miljoner euro (det vill säga 12,6 miljoner tyska mark) som Förbundsrepubliken Tyskland hade beviljat till förmån för KWW var oförenligt med den gemensamma marknaden och ålade denna stat att vidta samtliga nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet av stödmottagaren.

13. Slutligen fattade kommissionen den 29 mars 2000 beslut 2000/416/EG om det statliga stöd som Tyskland beviljat till förmån för Kvaerner Warnow Werft GmbH (1999) och om ändring av beslut 1999/675. Kommissionen konstaterade i detta beslut att KWW under år 1999 iakttagit den kapacitetsbegränsning som enligt kommissionens beslut om statligt stöd [nr] N 325/99, vilket meddelats genom en skrivelse av den 5 augusti 1999,... är en förutsättning för stödets förenlighet med den gemensamma marknaden. Kommissionen minskade således det stödbelopp som hade förklarats vara oförenligt enligt beslut 1999/675 och reducerade detta belopp till 41,1 miljoner euro (det vill säga 82,2 miljoner tyska mark).

14. KWW väckte talan vid förstainstansrätten vid två tillfällen genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 11 oktober 1999 respektive den 18 maj 2000 och yrkade att återbetalningsbesluten skulle ogiltigförklaras.

III — Den överklagade domen

15. Till stöd för sin talan har KWW åberopat åtta grunder, varav två avser att förstainstansrätten felaktigt tillämpat artiklarna 87 EG och 88 EG liksom direktiv 90/684.

16. KWW gjorde gällande att begreppet kapacitetsbegränsning som används i tillståndsbesluten inte avser någon begränsning av den faktiska produktionen, utan endast iakttagandet av en rad tekniska villkor rörande produktionsanläggningarna. Den bedömningen att detta begrepp skall tolkas så, att KWW:s produktion inte får överskrida den begränsning på 85000 kbt per år som fastställs i tillståndsbesluten, leder enligt KWW:s mening följaktligen till att de ifrågasatta besluten är behäftade med faktiska och rättsliga fel.

17. Förstainstansrätten godtog dessa grunder med stöd av följande resonemang:

18. Förstainstansrätten ogiltigförklarade således de ifrågasatta besluten utan att pröva de övriga grunder som åberopats av KWW.

IV — Överklagandet

19. Kommissionen har överklagat förstainstansrättens dom genom förevarande ansökan som inkom till domstolens kansli den 15 maj 2002. Kommissionen har yrkat att domstolen skall upphäva den överklagade domen och återförvisa målet till förstainstansrätten enligt artikel 61 i EG-stadgan för domstolen.

20. Kommissionen har till stöd för sitt överklagande åberopat följande tre grunder:

21. Jag anser att den första och den tredje grunden skall avvisas av samma skäl. Jag skall därför undersöka dessa grunder tillsammans (punkt A nedan) innan jag utreder den andra grunden för upphävande (punkt B nedan).

A — Den första och den tredje grunden

22. Kommissionen har genom den första grunden lagt förstainstansrätten till last att bristfälligt ha definierat det rättsliga sammanhang i vilket tillståndsbesluten ingår. Enligt kommissionens mening har förstainstansrätten tolkat begreppet kapacitetsbegränsning endast med hänsyn till ett av de två syftena med direktiv 90/684, nämligen syftet att minska överskottskapaciteten inom sektorn för fartygsbyggande. Kommissionen har understrukit att det emellertid finns ett annat syfte med direktiv 90/684, vilket är att kompensera för snedvridningar av konkurrensen som uppstår genom statliga stöd till förmån för den östtyska varvsindustrin.

23. Till skillnad från det första syftet med direktivet, kan det andra syftet emellertid endast uppnås genom att varvsindustrins faktiska produktion begränsas. Om förstainstansrätten rätteligen hade identifierat syftena med direktiv 90/684, skulle den följaktligen ha dragit slutsatsen att kapacitetsbegränsningen inte endast avser varvsindustrins tekniska anläggningar, utan även varvens faktiska produktion.

24. Kommissionen har genom den tredje grunden gjort gällande att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till två rättsliga fel. För det första har förstainstansrätten gjort en felaktig tolkning av den rättspraxis som citeras i punkt 105 i den överklagade domen, eftersom det av denna rättspraxis, till skillnad från vad förstainstansrätten fastslagit i punkt 106 i den överklagade domen, inte går att dra slutsatsen att kapacitetsbegränsningen endast rör varvsindustrins tekniska anläggningar. För det andra kan de handlingar i målet som citeras i punkterna 107-109 i den överklagade domen inte bedömas utanför sitt sammanhang. Dessa handlingar styrker inte heller den omtvistade tolkningen.

25. Som redan konstaterats anser jag att dessa två grunder skall underkännas.

26. I enlighet med fast rättspraxis godtar domstolen nämligen inte några invändningar gällande överflödiga domskäl i en dom meddelad av förstainstansrätten. Domstolen anser att sådana invändningar, i den mån domslutet i förstainstansrättens dom i första hand grundar sig på andra domskäl, inte kan leda till att domen upphävs och att invändningarna därför är verkningslösa.

27. I förevarande mål anser jag emellertid att den första och den tredje grunden syftar just till att ifrågasätta domskäl som, i förhållande till de domskäl som ges i punkterna 97-104 i den överklagade domen, är överflödiga.

28. Det framgår nämligen av den överklagade domen att förstainstansrätten utvecklade sin argumentation i tre led när den godtog KWW:s argument.

29. Argumentets första led avser det rättsliga sammanhang i vilket tillståndsbesluten ingår. I punkterna 94-96 i den överklagade domen påpekade förstainstansrätten att artikel 10a.2 c i direktiv 90/684 syftar till att minska överkapaciteten inom varvsindustrin.

30. Det andra ledet av argumentet angår innehållet i tillståndsbesluten. I punkterna 97-104 i den överklagade domen konstaterade förstainstansrätten att begreppet kapacitetsbegränsning förekommer i tillståndsbesluten och åsyftar den produktion som är möjlig under normalt goda förhållanden med hänsyn till befintliga anläggningar och inte den maximala faktiska produktionen.

31. Slutligen avser argumentets tredje led rättspraxis och vissa handlingar i målet. I punkterna 105 och 106 i den överklagade domen grundade sig förstainstansrätten på vissa av domstolens och förstainstansrättens domar till stöd för att en kapacitetsbegränsning ... kan avse den produktion som är möjlig under normalt goda förhållanden. I punkterna 107-109 i den överklagade domen fastslog förstainstansrätten dessutom att vissa handlingar som KWW gett in visar att ... kapacitetsbegränsning[en] avser den produktion som är möjlig under normalt goda förhållanden med hänsyn till befintliga anläggningar.

32. Bland dessa omständigheter är det emellertid endast den andra delen av förstainstansrättens bedömning som utgör den huvudsakliga motiveringen av den överklagade domen.

33. Det framgår nämligen av punkt 91 i den överklagade domen att förstainstansrätten har konstatera [t] att sökanden, i stället för att ifrågasätta den tolkning kommissionen har gjort [av begreppet kapacitet i den mening som avses i direktiv 90/684] inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning, främst har lagt kommissionen till last att den i de ifrågasatta besluten har underlåtit att tillämpa begreppet kapacitet på det sätt den tidigare gjort i tillståndsbesluten. Förstainstansrätten bedömde således de ifrågasatta beslutens lagenlighet med beaktande av regeln om att gemenskapsinstitutionerna är skyldiga att respektera de rättsakter som de har antagit. Enligt förstainstansrätten är grunden till att denna domstol ogiltigförklarade återbetalningsbesluten för övrigt att kommissionen har gjort en uppenbart felaktig bedömning när den i de ifrågasatta besluten, och tvärtemot vad den hade gjort i tillståndsbesluten, har likställt begreppet kapacitetsbegränsning med en begränsning av den faktiska produktionen.

34. Härav framgår att den huvudsakliga motiveringen av den överklagade domen grundar sig på det förhållandet att kommissionen grundat återbetalningsbesluten på en annan betydelse av begreppet kapacitetsbegränsning än den som framgår av tillståndsbesluten. Domskälen som avser syftena med direktiv 90/684 (punkterna 94- 96 i den överklagade domen) liksom de domskäl som angår domstolens och förstainstansrättens rättspraxis (punkterna 105 och 106 i den överklagade domen) samt de handlingar som KWW gett in (punkterna 107-109 i den överklagade domen) är således av överflödig karaktär i förhållande till de domskäl som avser begreppet kapacitetsbegränsning, som förekommer i tillståndsbesluten (punkterna 97-104 i den överklagade domen).

35. Under dessa omständigheter är den första och den tredje grunden verkningslösa.

36. Även om dessa grunder skulle anses vara välgrundade (det vill säga att förstainstansrätten verkligen begått ett fel när den definierade syftena med direktiv 90/684 och vid bedömningen av rättspraxis och handlingarna i målet) kan de inte medföra att den överklagade domen upphävs, eftersom domslutet (det vill säga ogiltigförklaringen av de ifrågasatta besluten) inte är mindre välgrundat på grund av att kommissionen i återbetalningsbesluten har tillämpat begreppet kapacitetsbegränsning på ett annat sätt än det som framgår av tillståndsbesluten. För att den överklagade domen skall kunna upphävas krävs att kommissionen visar att domskälen som avser innehållet i tillståndsbesluten (punkterna 97-104 i den överklagade domen) är felaktiga, det vill säga att begreppet kapacitetsbegränsning som anges i tillståndsbesluten avser en begränsning av KWW:s faktiska produktion.

37. Jag föreslår följaktligen att domstolen under känner den första och den tredje grunden.

B — Den andra grunden

38. Den andra grunden som kommissionen har åberopat innehåller två delgrunder, vilka jag skall behandla tillsammans.

39. I den första delgrunden har kommissionen lagt förstainstansrätten till last att den vid sin tolkning av begreppet kapacitetsbegränsning endast grundat sig på ordalydelsen i det första och det andra tillståndsbeslutet. Kommissionen har understrukit att det av de fem tillståndsbesluten — när dessa läses tillsammans — framgår att begreppet kapacitetsbegränsning avser såväl en begränsning av tekniska anläggningar som en begränsning av KWW:s faktiska produktion.

40. Kommissionen har medgett att det i det första och det andra tillståndsbeslutet i detalj räknas upp vilka begränsningar som avser tekniska anläggningar och att dessa beslut, till skillnad från de tre övriga tillståndsbesluten, inte innehåller några uppgifter vad gäller produktionen.

41. De ansträngningar som, genom införandet av vissa tekniska flaskhalsar, har gjorts för att kapacitetsbegränsningen skall iakttas, innebär emellertid inte, till skillnad från vad förstainstansrätten förutsatt, att kommissionen accepterat att begreppet kapacitetsbegränsning skall tolkas i den meningen att begreppet endast avser en begränsning av den tekniska kapaciteten för anläggningar.

42. Till skillnad från andra sektorer finns det inom varvsindustrin nämligen inte någon teknisk flaskhals för enskilda anläggningar som gör det möjligt att reglera produktionen enbart genom en minskning av kapaciteten. Detta är skälet till att det förutom en teknisk begränsning för anläggningar, borde ha föreskrivits en begränsning av den faktiska produktionen i tillståndsbesluten.

43. Vad gäller frågan varför en begränsning av den faktiska produktionen inte uttryckligen har omnämnts i det tredje, det fjärde respektive det femte tillståndsbeslutet, har kommissionen gjort en åtskillnad mellan en tidsperiod som benämnts investeringsskede och en tidsperiod som benämnts produktionsskede. Det första och det andra tillståndsbeslutet avser endast investeringsskedet, det vill säga tidsperioden för installation och utbyggnad av varvsanläggningarna. Under denna tidsperiod var kommissionen framför allt intresserad av att de tekniska begränsningarna fastställdes och iakttogs. De övriga tillståndsbesluten som fattades år 1995 rörde huvudsakligen produktionsskedet, som inleddes den 1 januari 1996. Det var således logiskt att dessa beslut i första hand avsåg begränsningen och övervakningen av den faktiska produktionen.

44. I den andra delgrunden har kommissionen erinrat om att såväl det tredje som det fjärde och det femte tillståndsbeslutet innehåller en bestämmelse om övervakning, enligt vilken en fortsatt övervakning uppenbart är nödvändig för att säkerställa att den inom ramen för den planerade produktionen och den faktiska produktionen högsta tillåtna kapaciteten iakttas oberoende av vilka tekniska begränsningar som genomförts av KWW. Kommissionen anser att förstainstansrätten har felbedömt bestämmelsens ordalydelse genom att tolka den så att de tekniska begränsningarna även skall iakttas under produktionsskedet (punkt 102 i den överklagade domen). Kommissionen har understrukit att denna tolkning leder till att den övervakning av produktionen som föreskrivs i tillståndsbesluten förlorar all mening.

45. Liksom kommissionen anser jag att förstainstansrätten faktiskt har gjort en felaktig tolkning av tillståndsbesluten.

46. Det är riktigt att tillståndsbesluten, såsom förstainstansrätten har fastslagit i punkterna 97-100 och punkt 103 i den överklagade domen, innehåller ett stort antal föreskrifter som avser tekniska begränsningar vad gäller KWW:s anläggningar.

47. I det första tillståndsbeslutet föreskrivs sålunda följande:

48. I det andra tillståndsbeslutet föreskrivs dessutom följande:

49. Liknande föreskrifter finns intagna även i det tredje, det fjärde och det femte tillståndsbeslutet.

50. Kommissionen har i samtliga dessa tillståndsbeslut angivit att KWW:s fartygsbyggnadskapacitet bör begränsas till 85000 kbt per år och att det skall vara fråga om en faktisk begränsning. Kommissionen anser att detta innebär att de investeringar som görs inom ramen för omstruktureringen inom varvsindustrin skall genomföras i enlighet med de investeringsplaner som underställts denna firma som kommissionen utsett. Det kan således antas att de investeringsplaner som underställts denna firma redan innehöll samtliga de tekniska föreskrifter som KWW hade att iaktta.

51. Härav framgår att utbetalningen av det omtvistade stödet, såsom förstainstansrätten fastslagit i punkterna 97-100 och punkt 103 i den överklagade domen, ostridigt var avhängig av KWW: s genomförande av en rad tekniska begränsningar.

52. Till skillnad från vad förstainstansrätten har fastslagit i punkterna 101 och 102 i den överklagade domen är emellertid villkoret om tekniska begränsningar för anläggningar inte det enda villkor som framgår av tillståndsbesluten. De övriga tre tillståndsbesluten innehåller nämligen flera uppgifter som tyder på att kapacitetsbegränsningen även avser KWW:s faktiska produktion.

53. I det tredje tillståndsbeslutet föreskrivs sålunda följande:

54. Enligt min mening innehåller detta beslut två olika led. I första stycket erinrar kommissionen om att arbetena — för att säkerställa att kapacitetsbegränsningen iakttas — bör vara förenliga med investeringsplanen och särskilt med dess tekniska föreskrifter. I detta avseende bekräftar kommissionen att den i syfte att säkerställa ett korrekt och faktiskt införande av tekniska flaskhalsar fortsätter att övervaka utförandet av arbetena.

55. Efter denna erinran tillägger emellertid kommissionen i andra stycket att ... den första rapporten beträffande produktionsövervakningen som överlämnats till kommissionen [dessutom visar] att det i samband med produktionsplaneringen och själva produktionen även bör kontrolleras huruvida kapacitetsbegränsningen iakttas.

56. Orden dessutom och även ger en antydan om att kommissionen, förutom den övervakning som kommissionen infört avseende utförande av arbeten och införandet av tekniska flaskhalsar, har avsett införa (eller bekräfta) ytterligare en övervakning. Enligt ordalydelsen i den ifrågasatta bestämmelsen är föremålet för denna ytterligare övervakning KWW:s produktion. Den omständigheten att denna bestämmelse uttryckligen har införts (eller bekräftats) efter överlämnandet av KWW:s första rapport beträffande produktions-övervakningen bekräftar för övrigt att kommissionen inte längre övervakade byggnadsarbetena, utan själva produktionen. Kommissionen har således velat underställa KWW:s produktion en regelbunden kontroll. Enligt kommissionens mening pekar dessa omständigheter på att de kvantiteter som producerades av KWW skulle kunna medföra ett problem med hänsyn till kapacitetsbegränsningen.

57. Dessa omständigheter bekräftas genom de två övriga tillståndsbesluten. I det fjärde tillståndsbeslutet föreskrivs sålunda följande:

58. I det femte tillståndsbeslutet, som innehåller identiska uppgifter, anges följande:

59. Dessa beslut innehåller också två delar. För det första har kommissionen påpekat att den tekniske rådgivaren har genomfört en kontroll för att kontrollera att arbetena var förenliga med investeringsplanen. Rådgivaren har i detta avseende konstaterat att KWW:s anläggningar uppfyllde de tekniska begränsningar som varvet ålagts att iaktta, vilket innebar en begränsning av dess produktionskapacitet till 85000 kbt per år. Kommissionen har emellertid efter detta konstaterande enligt rapporterna angående KWW:s produktionskontroll tillagt att en fortsatt övervakning är uppenbart nödvändig för att säkerställa att den inom ramen för den faktiska produktionen och den planerade produktionen högsta tillåtna kapaciteten om 85000 kbt iakttas.

60. Genom ordalydelsen fortsatt övervakning är uppenbart nödvändig bekräftas att den övervakning som kommissionen inrättat inte endast avsåg utförandet av arbeten, utan även KWW:s produktion. Den omständigheten att kommissionen dessutom beslutat att bibehålla övervakningen mot bakgrund av och enligt rapporterna angående KWW:s produktionskontroll bekräftar att kommissionen ansåg att de kvantiteter som KWW producerade skulle kunna komma att orsaka problem vad gäller kapacitetsbegränsningen. Att de kvantiteter som producerades av KWW skulle kunna orsaka problem vad gäller kapacitetsbegränsningen innebär ofrånkomligen att kapacitetsbegränsningen även skall tillämpas avseende KWW:s faktiska produktion.

61. Mot denna bakgrund anser jag att förstainstansrättens tolkning, enligt vilken kapacitetsbegränsningen endast avser de tekniska begränsningarna för KWW:s anläggningar (punkterna 101 och 102 i den överklagade domen), är oförenlig med tillståndsbeslutens ordalydelse. Förstainstansrättens tolkning förefaller mig inte heller vara förenlig med systematiken i dessa beslut.

62. Såsom kommissionen har understrukit fråntas den i tillståndsbesluten föreskrivna övervakningen sin mening genom förstainstansrättens bedömning. Om det i tillståndsbesluten endast skulle anses vara föreskrivet en teknisk begränsning för KWW:s anläggningar, förstår man nämligen inte varför kommissionen har inrättat en kontroll av varvets faktiska produktion. KWW:s anläggningars tekniska egenskaper kan till sin natur nämligen inte variera beroende på varvets (förväntade eller faktiska) produktion. Det enda skälet till att det i tillståndsbesluten inrättats en kontroll av KWW:s produktion är således att kapacitetsbegränsningen på 85000 kbt även är tillämplig på varvets faktiska produktion. Förstainstansrättens tolkning i punkt 102 i den överklagade domen förefaller mig således inte vara förenlig med ändamålet med bestämmelsen om övervakning och med själva systematiken i tillståndsbesluten.

63. Kommissionens argumentation förefaller mig dessutom vara den enda som är förenlig med syftet med tillståndsbesluten.

64. Det är nämligen ostridigt att syftet med den kapacitetsbegränsning som föreskrivs i tillståndsbesluten är att begränsa KWW:s produktion. Detta syfte framgår klart och tydligt av det tredje tillståndsbeslutet genom att kommissionen konstaterar att de tekniska begränsningar som KWW genomfört är förenliga med investeringsplanen och därmed inskränk[er] ... varvets produktionskapacitet till 85000 kbt per år. Detta syfte är dessutom förenligt med syftet med direktiv 92/68, vilket är att möjliggöra en omstrukturering av östtyska varv och samtidigt verka för att dessa varv i väsentlig del bidra [r] till minskningen av kapacitetsöverskotten ... inom varvsindustrin. Det är således tydligt att den kapacitetsbegränsning som föreskrivs i tillståndsbesluten syftar till att begränsa KWW:s produktion av fartyg och skepp.

65. Det är emellertid inte möjligt att uppnå detta syfte med förstainstansrättens tolkning av de ifrågasatta besluten. Bakgrunden till tvisten visar tvärtom att KWW, trots de tekniska begränsningar som ålagts varvet, har producerat upp till 44 procent mer än den tillåtna kapacitetsbegränsningen. Den tolkning enligt vilken det i tillståndsbesluten endast anses vara föreskrivet en teknisk begränsning för KWW:s anläggningar förefaller mig således också strida mot själva syftet med kapacitetsbegränsningen.

66. Sammanfattningsvis anser jag att det av tillstånds beslutens ordalydelse, systematik och syften framgår att kapacitetsbegränsningen på 85000 kbt inte endast avser de tekniska begränsningarna för KWW:s anläggningar, utan även varvets faktiska produktion.

67. Förstainstansrätten har följaktligen, genom den omtvistade tolkningen, gjort en felaktig tolkning av tillståndsbesluten. Jag föreslår således att domstolen upphäver den överklagade domen i den delen.

V — Återförvisning av målet till förstain-stansrätten

68. I artikel 61 första stycket i stadgan för domstolen föreskrivs att domstolen skall upphäva förstainstansrättens avgörande, om överklagandet är välgrundat. Domstolen kan då antingen slutligt själv avgöra målet, om det är färdigt för avgörande, eller återförvisa det till förstainstansrätten för avgörande.

69. I föreliggande fall anser jag att målet inte är färdigt för avgörande.

70. Det skall nämligen erinras om att KWW under förfarandet vid förstainstansrätten åberopade två separata yrkanden om ogiltigförklaring. Det första yrkandet åberopades i första hand och syftade till att återbetalningsbesluten skulle ogiltigförklaras i sin helhet. Härigenom ifrågasatte KWW kommissionens bedömning att varvet inte hade iakttagit den kapacitetsbegränsning som fastställdes i tillståndsbesluten.

71. Det andra yrkandet åberopades i andra hand och syftade till att de ifrågasatta besluten endast skulle ogiltigförklaras vad gäller det stödbelopp som skulle återkrävas. KWW gjorde gällande att, även om KWW felbedömt den kapacitetsbegränsning som fastställs i tillståndsbesluten, så har kommissionen under alla omständigheter begått ett fel vid sin beräkning av det stödbelopp som skall återkrävas, eftersom beräkningen av detta belopp gjorts på grundval av de tillåtna statliga stöden och inte på de stöd som faktiskt beviljats av Förbundsrepubliken Tyskland.

72. Det är emellertid ostridigt att målet inte är färdigt för avgörande vad gäller det andra yrkandet. Inom ramen för detta yrkande har KWW nämligen vid ett flertal tillfällen framställt en begäran om bevisupptagning till förstainstansrätten i syfte att styrka den påstådda felbedömningen. Med hänsyn till den slutsats som förstainstansrätten dragit vad gäller KWW:s förstahandsyrkande, har den emellertid inte prövat KWW:s begäran om bevisupptagning.

73. Under dessa omständigheter anser jag att domstolen skall återförvisa målet till förstainstansrätten. Det ankommer på förstainstansrätten att bedöma om det föreligger något behov av att besluta om åtgärder för bevisupptagning liksom att bedöma vilket bevisvärde som skall tillskrivas de bevisuppgifter som getts in. Det ankommer även på förstainstansrätten att besluta om samtliga rättegångskostnader, inklusive kostnaderna för förevarande överklagande.

VI — Förslag till avgörande

74. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen avgör målet enligt följande:

1 Originalspråk: franska.

2 Kommissionens beslut 1999/675/EG av den 8 juli 1999 om det statliga stöd som Förbundsrepubliken Tyskland beviljat till förmån för Kvaerner Warnow Werft GmbH (EGT L 274, s. 23) och 2000/336/EG av den 15 februari 2000 om det statliga stöd som Tyskland har genomfört till förman för Kvaerner Warnow Werft GmbH (EGT L 120, s. 12) (nedan kallade återbetalningsbesluten eller de ifrågasatta besluten).

3 Dom av den 28 februari 2002 i de förenade målen T-227/99 och T-134/00, Kvaerner Warnow Werft mot kommissionen (REG 2002, s. II-1205) (nedan kallad den överklagade domen).

4 EGT L 380, s. 27; svensk specialutgåva, område 8, volym 3, s. 3.

5 Rådets direktiv av den 20 juli 1952 om ändring av direktiv 90/684 (EGT L 219, s. 54).

6 Punkterna 4—14.

7 Nedan kallat direktiv 90/684.

8 Det rör sig om skrivelserna av den 3 mars 1993 SG (93) D/3421 om statligt stöd nr N 692/D/91, av den 17 januari 1994 SG (94) D/567 om statligt stöd nr N 692/J/91, av den 20 februari 1995 SG (95) D/1818 om statligt stöd nr N 1/95, av den 18 oktober 1995 SG (95) D/12821 om statligt stöd nr N 637/95 och av den 11 december 1995 SG (95) D/15969 om statligt stöd nr N 797/95 (se bilaga K2 till ansökan i målet T-134/00, nedan gemensamt kallade tillståndsbesluten samt det första, det andra, det tredje, det fjärde respektive det femte tillståndsbeslutet).

9 Det kan påpekas att kommissionen har beräknat det stödbelopp som skulle återkrävas på grundval av en kombination av en lineärt proportionell metod och ett tillägg, vars funktion är att fánga upp den ytterligare snedvridning av konkurrensen som orsakats av det mycket kraftiga överskridandet av den årliga kapacitetsbegränsningen (se punkt 103 i beslut 1999/675). Denna metod har också ifrågasatts inom ramen för förevarande förfarande (se punkterna 71 och 72 i förevarande förslag till avgörande).

10 EGT L 156, s. 39.

11 Artikel 1.

12 Med undantag för den första grunden avseende kommissionens rättsstridiga sammansättning (se punkterna 61-77 i den överklagade domen).

13 Överklagandet, punkterna 6-11.

14 Ibidem, punkterna 35-44.

15 Se bland annat dom av den 18 mars 1993 i mål C-35/92 P, parlamentet mot Frederiksen (REG 1993, s. I-991), punkterna 25 och 26, av den 22 december 1993 i mål C-244/91 P, Pincherle mot kommissionen (REG 1993, s. I-6965), punkt 31, av den 2 juni 1994 i mål C-326/91 P, De Compte mot parlamentet (REG 1994, s. I-2091), punkt 94, av den 16 juni 1994 i mål C-39/93 P, SFEI m.fl. mot kommissionen (REG 1994, s. I-2681), punkt 23, av den 11 mars 1997 i mål C-264/95 P, kommissionen mot UIC (REG 1997, s. I-1287), punkterna 48-51, av den 16 september 1997 i mål C-362/95 P, Blackspur DIY m.fl. mot rådet och kommissionen (REG 1997, s. I-4775), punkt 23, och av den 8 maj 2003 i mål C-122/01 P, T. Port mot kommissionen (REG 2003, s. I-4261), punkterna 16,17 och 30-33, liksom domstolens beslut av den 25 mars 1996 i mål C-137/95 P, SPO m.fl. mot kommissionen (REG 1996, s. I-1611), punkterna 47-49, av den 12 december 1996 i mål C-49/96 P, Progoulis mot kommissionen (REG 1996, s. I-6803), punkt 27, och av den 18 oktober 2001 i mål C-241/00 P, Kish Glass mot kommissionen (REG 2001, s. I-7759), punkt 42.

16 Den överklagade domen, punkt 104.

17 Ibidem, punkt 106.

18 Ibidem, punkt 107.

19 Ibidem, punkt 92.

20 Ibidem, punkt 110.

21 Överklagandet, punkterna 16-24.

22 Ibidem, punkterna 25-34.

23 Ibidem, punkt 25.

24 Min kursivering.

25 Min kursivering.

26 Min kursivering.

27 Se överklagande, punkt 28.

28 Tredje skälet i direktiv 92/68.

29 Se ansökningarna i de förenade målen T-227/99 och T-134/00, punkt 267 respektive punkt 381.

30 Se härvid även överklagandet, punkterna 48-50, och svarsskrivelsen (det inledande avsnittet under rubriken yrkanden).