Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 4 maj 2004

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets sjätte direktiv av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system fór mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

3 So domstolens dom av den 12 december 2000 i mål C-358/97, kommissionen mot Irland (REG 2000, s. I-6301), punkt 51, i mål C-359/97, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 2000, s, I-6355), punkt 63, av den 4 oktober 2001 1 mål C-326/99, Goed Wonen (REG 2001, s. I-6831), punkt 47, av den 16 Januari 2003 i mål C-315/00, Maierhofer (REG 2003, s. I-563), punkt 25, av den 8 maj 2003 i mål C-269/00, Seeling (REG 2003, s. I-4101), punkt 46, och av den 12 juni 2003 1 mål C-275/01, Sinclair Collis (REG 2003, s. I-5965), punkt 22. Denna ståndpunkt följer av elfte skälet i sjätte mervärdesskattedirektivet, enligt vilket syftet med den gemensamma förteckningen över undantag är att skatten skall uppbäras på ett enhetligt sätt i alla medlemsstater. I det förslag till avgörande som föredrogs av generaladvokaten Jacobs inför domen i målet Goed Wonen framhöll han att det inte var möjligt att definiera denna rättsfigur enhetligt varför han förordade en funktionell tolkning med utgångspunkt från det sammanhang i vilket begreppet används och sjätte mervärdesskattedirektivets allmänna uppbyggnad.

4 Domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Irland, punkt 54, kommissionen mot Förenade kungariket, punkt 66, och Goed Wonen, punkt 49.

5 Dom av den 9 oktober 2001 i mål C-409/98, Mirror Group (REG 2001, s. I-7175), punkt 31. Se även domarna i de ovannämnda målen Seeling, punkt 49, och Sinclair Collis, punkt 25.

6 Code de la taxe sur la valeur ajoutée antogs genom lag av den 3 juli 1979 (Moniteur belge av den 17 juli 1969).

7 I domen av den 11 februari 1980 i mål 53/79, Damiani (REG 1980, s. 273), konstaterade domstolen att det inte ankommer på den att uttala sig om den hänskjutna frågans lämplighet. Inom ramen för den fördelning av uppgifter som genomförts genom artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) ankommer det på den nationella domstolen, som är den enda som har direkt kännedom om såväl de faktiska omständigheterna i målet som om de argument som har framförts av parterna, och som ansvarar for att slutligen avgöra målet, att med full kännedom om saken bedöma lämpligheten i de rättsfrågor som aktualiserats i den tvist som har anhängiggjorts vid denna och behovet av att ställa en tolkningsfråga för att avgöra tvisten (punkt 5).

8 Dom av den 16 juni 1981 i mål 126/80, Salonia (REG 1981, s. 1563; svensk specialutgåva, volym 6, s. 129), punkt 6, och av den 28 november 1991 i mål C-186/90, Durighello (REG 1991, s. I-5773), punkt 9.

9 I dom av den 22 november 1978 i mål 93/78, Mattheus (REG 1978, s. 2203; svensk specialutgåva, volym 4, s. 219), förklarade domstolen att den saknade behörighet att tolka rättsakter som ännu in e hade antagits av gemenskaperna.

10 Dom av den 19 december 1968 i mål 13/68, Salgoil (REG 1968, s. 681; svensk specialutgåva, volym 1, s. 367), punkt 1, och av den 26 september 1985 i mål 166/84, Thomasdeünger (REG 1985, s. 3001), punkt 11.

11 Denna formulering har en helt annan innebörd i andra språkversioner [än den spanska, övers. anm.] av sjätte mervärdesskattedirektivet: Die Mitgliedstaaten können weitere Ausnahmen vom Geltungsbereich dieser Befreiung vorsehen (tyska); Les États membres ont la faculté de prévoir des exclusions supplémentaires au champ d'application de cette exonération (franska); Member States may apply further exclusions to the scope of this exemption (engelska); Gli Stati membri possono stabilire ulteriori esclusioni al campo di applicazione di tale esenzione (italienska).

12 Se angående uppgiftsfördelningen mellan domstolen och de nationella domstolarna inom ramen för mål om förhandsavgöranden mina reflexioner 1 punkt 35 i förslaget till avgörande av den 11 december 2003 inför domen i mål C-30/02, Recheio, dom av den 17 juni 2004, REG 2003, s. I-6051,I-6053.

13 Se dom av den 18 januari 2001 i ma C-150/99, Stockholm Lindöpark (REG 2001, s. I-493), punkt 26.

14 Dom av den 9 oktober 2001 i mål C-108/99, Cantor Fitzgerald Internacional (REG 2001, s. I-7257), punkt 33.

15 Domen i det ovannämnda målet Maierhofer, punkt 39.

16 I förslaget till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot Irland medgav generaladvokaten Alber att flera personer samtidigt kan vara hyresgäster i rättslig bemärkelse (punkt 65).

17 Kommissionen har i sitt skriftliga yttrande påpekat att varje hyresgäst, genom de avtal som undertecknades den 1 februari 1994, tilldelas en klart definierad yta som de nyttjar exklusivt. Den belgiska staten har vidare nämnt att den avgörande omständigheten för att fastställa hyran är den yta som var och en brukar. Vidare skulle det i rättsförhållanden som de som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, med förbehåll för den delade användningen av gemensamma ytor, inte vara möjligt att inte tilldela hyresgästerna bestämda delar av byggnaden. I alla händelser utgör de tre bolagen en enhet gentemot tredje man, som utestängs från nyttjandet av fastigheten.

18 Oberoende av att medlemsstaterna får medge skattskyldiga en rätt till valfrihet för beskattning, enligt artikel 13 C. I förslaget till avgörande inför domen av den 8 juni 2000 i mål C-396/98, Schlossstrasse (REG 2000, s. I-4279), påpekade Jag att medlemsstaten, enligt nämnda bestämmelse, är fri att med hänsyn till de ekonomiska förhållandena vid varje tidpunkt bestämma om det är lämpligt att medge en rätt till valfrihet och, i sådant fall, på vilka villkor eller Inom vilka gränser som denna rätt skall utövas (punkt 20).

19 Se domen I det ovannämnda målet Goed Wonen, punkterna 52 och 53. I förslaget till avgörande inför domen av den 12 februari 1998 i mål C-346795, Diasi, gjorde generaladvokaten Jacobs några intressanta överväganden angående behandlingen av fast egendom I sjätte mervärdesskattedirektivet (punkterna 15 och 16). Det är redan nästan tre årtionden sedan Scholscm, J.C., I La T.V.A. européenne face au phénomène Immobilier, Université de Liège, Faculté de Droit, 1975, s. 123 ff., pekade på de problem som sammanhänger med beskattningen av uthyrning.

20 I sina skriftliga yttranden redogör den belgiska staten och Temco Ingående för dessa aspekter som senare skall prövas av Cour d'appel I Bryssel och på vilken det ankommer att avgöra målet i sak.

21 I punkt 84 i förslaget till avgörande i målet Goed Wonen definierade generaladvokaten Jacobs den rättshandling som avses i artikel 13 B b som överenskommelser varigenom den ena parten ger den andra parten rätt att nyttja viss fast egendom som sin egen, och därvid nyttja den eller till och med uppbära vinst från denna egendom under överenskommen tid (med eller utan tidsbegränsning) i utbyte mot ersättning som är knuten till denna varaktighet (min kursivering).

22 I målet vid den nationella domstolen undertecknades avtalen den 1 februari 1994 och de tycks fortfarande vara gällande.

23 I fotnoten på sidan 27 i förslaget till avgörande inför domen av den 15 december 1993 i mal C-63/92, Lubbock Fine (REG 1993, s. I-6665), slog generaladvokaten Darmon fast att ett avtal om osäker besittning enligt gemenskapsrätten om mervärdesskatt Sr ett hyresavtal.

24 de Mendizábal Allende, R., påpekar i La infracción tributaria y el delito fiscal, ett arbete publicerat i Actualidad Administrativa, nr 1 1996, s. 1, att bedrägeriet är uråldrigt och berättar för att belysa detta att han när han kom till Sakkara under en resa genom Egypten såg, i en mastaba nära trappstepspyramiden i Djoser, en levande framställning av bedrägeri och bestickning. På en vägg visas en grupp bönder eller köpmän - fyra sammanlagt - som gisslas av lika många av faraos män. Sena skattebetalare får sitt straff av skattekontrollanterna. Över deras huvud tillkännages i en oval patronformad hieroglyfskrift med viss beräkning: De betalar inte vad de är skyldiga farao och mutar i stället hans skriftställare för att inte bestraffas.

25 Domstolen har konstaterat att begreppet skaltcundandragandc, som används i sjätte mervärdesskattedlrektivet, är objektivt till sin karaktär (dom av den 12 juli 1988 i de förenade målen 138/86 och 139/86, Direct Cosmetics (REG 1988, s. 3937; svensk specialutgåva, volym 9, s. 535), punkterna 21-23).

26 Se dom av den 26 juni 1990 i mål C-185/89, Velker International Oil Company (REG 1990, s. I-2561), punkt 19, av den 5 juni 1997 i mål C-2/95, SDC (REG 1997, s. I-3017), punkt 20, av den 12 september 2000 i mål C-359/97, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 2000, s. I-6355), punkt 64, och av den 8 mars 2001 i mål C-240/99, Skandia (REG 2001, s. I-1951), punkt 32. För nyligen meddelade domar, se de tre domarna av den 20 november 2003 i målen C-8/01, (REG 2003, s. I-13711), Assurandor-Societetet, C-212/01 (REG 2003, s. I-13859), Margarete Unterpertinger och C-307/01, Peter d'Ambrumenil (REG 2004, s. I-13989), punkterna 36, 34 respektive 52.

27 1 punkt 29 i förslaget till avgörande i målet Seeling pekade generaladvokaten Jacobs på detta alternativ.

28 Dom av den 27 juni 1989 i mål 50/88, Kühne (REG 1989, s. 1925), punkt 8.

29 Dom av den 16 oktober 1997 i mål C-258/95, Fillibeck (REG 1997, s. I-5577), punkt 25.

30 Se punkt 42 i domen i målet Seeling och där angiven rättspraxis.

31 Domstolen har betecknat uthyrning av fast egendom som sådana. Se, exempelvis, domen i de två ovannämnda målen Mirror Group, punkt 24 och följande punkter, och i målet Cantor Fitzgerald Internacional, punkt 17 och följande punkter.

32 I domen i målet Seeling slogs fast att artikel 6.2 första stycket a och artikel 13 B b i sjätte mervärdesskattedircktlvet utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken en skattskyldigs användning för privat brak av en del av en byggnad, som i sin helhet ingār i den skattskyldiges rörelses tillgångar, skall likställas med tillhandahållande av en tjänst som är undantagen från skatteplikt, sasom utarrendering eller uthyrning av fast egendom.

33 I det så många gånger citerade förslaget till avgörande i målet Seeling skrev generaladvokaten Jacobs att [o]m avsikten hade varit alt artikel 6.2 a skulle jämföras med artikel 13 B b är det dessutom sannolikt att gemenskapslagstiftaren hade lagt in en uttrycklig hänvisning till den senare artikeln i artikel 6.2 a eftersom en sådan jämförelse resulterar i att ett skattepliktigt tillhandahållande undantas från skatteplikt.

34 Dom av den 15 december 1993 i mål C-63/92, Lubbock Fine (REG 1993, s. I-6665), punkt 13, och av den 3 februari 2000 i mål C-12/98, Amengual Far (REG 2000, s. I-527), punkt 10.

35 I domen av den 13 juli 1989 i mål 173/88, Skatteministeriet mot Henriksen (REG 1989, s. 2763), förklarade domstolen att artikel 13 B b sista stycket ger medlemsstaterna rätt att fastställa ytterligare undantag för att begränsa räckvidden av undantaget från skatteplikt, men att de inte har rätt alt skattebefria transaktioner som Inte omfattas av undantaget från skatteplikt (punkt 21).