Förslag till avgörande av generaladvokat Francis G. Jacobs föredraget den 15 september 2005
1 Originalspråk: engelska.
2 Utvecklingssektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden.
3 Rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna (EGT L 161, s. 1). Den ersätter rådets förordning (EEG) nr 2052/88 av den 24 juni 1988 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet och om samordningen av deras verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet (EGT L 185, s. 9).
4 När det gäller programkomplement kommer jag omväxlande att använda orden justera och ändra samt relaterade ord.
5 Se punkt 15 och fotnot 19 nedan.
6 I artikel 9 d definieras en ram för gemenskapsstöd som det dokument som kommissionen har godkänt i samförstånd med den berörda medlemsstaten efter bedömning av den utvecklingsplan som lagts fram av medlemsstaten och som innehåller strategin och de prioriterade åtgärderna för fonderna och medlemsstaten, de särskilda målen, fondernas bidrag och övriga finansiella medel. Detta dokument skall vara uppdelat i prioriterade insatsområden och genomföras genom ett eller flera operativa program.
7 Den myndighet som utses av medlemsstaten för att förvalta stödet enligt strukturfondsforordningen.
8 Artikel 35.3 i strukturfondsforordningen.
9 Se dom av den 27 september 1988 i mål 114/86, Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1988, s. 5289), punkterna 12 och 13, av den 6 april 2000 i mål C-443/97, Spanten mot kommissionen (REG 2000, s. I-2415), punkt 34, och av den 5 maj 1998 i mål C-180/96, Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1998, s. I-2265), punkt 28. När det gäller förstainstansrättens rättspraxis har kommissionen främst hänvisat till dom av den 16 juni 1998 i mål T-81/97, Regione Toscana mot kommissionen (REG 1998, s. II-2889), punkt 23.
10 Dom av den 11 november 1981 1 mål 60/81, IBM mot kommissionen (REG 1981, s. 2639; svensk specialutgåva, volym 6, s. 231).
11 Dom av den 13 november 1991 i mål C-303/90, Frankrike mot kommissionen (REG 1991, s. I-5315).
12 Dom av den 16 juni 1993 i mål C-325/91, Frankrike mot kommissionen (REG 1993, s. I-3283: svensk specialutgåva, tillägg, s. 87), och av den 20 mars 1997 i mål C-57/95, Frankrike mot kommissionen (REG 1997, s. I-1627).
13 Dom av den 9 oktober 1990 i mål C-366/88, Frankrike mot kommissionen (REG 1990, s. I-3571).
14 Se bland annat domen i målet C-57/95, Frankrike mot kommissionen (ovan fotnot 12), punkt 7 och där angiven rättspraxis.
15 Det framgår av fast rättspraxis att endast åtgärder som har tvingande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring i den mening som avses i artikel 230 EG. Sådana uttalanden förefaller bara relevanta för enskilda, icke privilegierade sökande. Domstolen har emellertid gjort samma uttalanden i mål som har inletts av medlemsstater — se exempelvis dom av den 5 oktober 1999 i mål C-308/95, Nederländerna mot kommissionen (REG 1999, s. I-6513). Det förefaller mig i alla händelser som att de omtvistade åtgärderna tydligt påverkar Italiens intressen på så sätt att de begränsar de utgifter som kan ge rätt till medfinansiering av gemenskapen genom strukturfonderna.
16 Dom av den 30 april 1996 i mål C-58/94, Nederländerna mot rådet (REG 1996, s. I-2169), punkt 26. Se även domen i mälet Regione Toscana (ovan fotnot 9), punkterna 22 och 23.
17 Dom I målet Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 9), punkt 34 och där angiven rättspraxis. När det gäller forstainstansrätten, se förutom domen i mälet Regione Toscana, även den nyare domen av den 10 april 2003 i de förenade mälen T-93/00 och T-46/01, Alessandrini rn.fl. (REG 2003, s. II-1635), punkt 61.
18 Se punkt 30 ovan.
19 Om inte justeringen medför ändringar av delar i beslutet om bidrag från fonden, i vilket fall kommissionen fattar beslut om dessa ändringar i samförstånd med den berörda medlemsstaten enligt artikel 34.3 i strukturfondsförordningen.
20 Se domen i målet Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 9) där domstolen anförde följande: I de interna riktlinjerna anges ... de huvudsakliga riktlinjer som kommissionen kommer att grunda sig på när den ... senare fattar individuella beslut vars lagenlighet den berörda medlemsstaten kan ifrågasätta vid domstolen enligt det förfarande som föreskrivs i artikel [230] i fördraget, punkt 33. Det är också värt att notera att domstolen i detta fall inte följde generaladvokaten Antonio La Pergolas förslag till avgörande, där han föreslog att de aktuella interna riktlinjerna skulle betraktas som en rättsakt med rättsverkningar. Ibidem, punkterna 18-24 i förslaget till avgörande. Se även domen i målet Nederländerna mot kommissionen (ovan fotnot 15), punkt 29, där domstolen med hänvisning till tidigare rättspraxis konstaterade att en skrivelse i vilken kommissionen enbart lämnar upplysningar om sitt sätt att tolka vissa bestämmelser i en förordning inte ändrade Nederländernas rättsliga ställning. Se även den rättspraxis som citeras i fotnot 17, dom av den 15 september 1998 i mål T-54/96, Oleifici Italiani och Fratelli Rubino Industrie Olearie (REG 1998, s. II-3377), punkt 49, och av den 13 december 1990 i mål T-113/89, Nefarma m.fl. mot kommissionen (REG 1990, s. II-797), punkterna 84-94.
21 I de skrivelser som skickades till övervakningskommittéerna för Sardinien och Latium hänvisas särskilt till det omtvistade meddelandet och de har en sådan ordalydelse att de ger intryck av att det omtvistade meddelandet är bindande. Se punkterna 38 och 39 ovan. Det är värt att notera att domstolen i sin dom i målet C-57/95, Frankrike mot kommissionen (ovan fotnot 12) inledde sitt resonemang med att konstatera att det omtvistade tolkningsmeddelandet, som slutligen förklarades ogiltigt, var formulerat i tvingande ordalag, punkt 18.
22 Det förefaller av handlingarna i ärendet som att den spanska företrädaren i kommittén för utveckling och omställning av regioner också hade ifrågasatt kommissionens användning av tolkningsmeddelandena. Se punkt 31 ovan.
23 CE, Sect., 18 december 2002, Mme Duviguéres, Requ. No 233618. Se diskussionen i denna fråga av Lefevre, S., Interpretative communications and implementation of Community law at national level, European Law Review, nr 29, 2004, s. 808, på sidan 815 och följande sidor. Översättningen till engelska av citatet från beslutet av Conseil d'État bar också hämtats frän samma artikel, s. 816.
24 Se dessutom ibidem, s. 816.
25 I domen i målet Oleifìci Italiani (ovan fotnot 20) slog förstainstansrätten fast att det, för att undersöka om den omtvistade rättsakten påverkade Italiens intressen genom att tydligt förändra dess rättsliga ställning, var betydelsefullt att fastställa den objektiva innebörd som skrivelsen, vid den tidpunkt då den skickades, rimligen kunde ha för en omsorgsfull och klok näringsidkare som handlade inom den relevanta sektorn. Ibidem.
26 Domen i målet Nefarma (ovan fotnot 20), punkt 69 och där angiven rättspraxis.
27 Domen i målet Nefarma, punkt 68 och där angiven rättspraxis.
28 Se punkt 60 ovan.
29 Domen i målel IBM (ovan fotnot 10), punkt 19.
30 Domen i målet Nefarma (ovan fotnot 20), punkt 76.
31 Dom av den 29 januari 2002 i mål T-160/98, Van Parijs och Pacific Fruit Company mot kommissionen (REG 2002, s. II 233), punkt 65 och där angiven rättspraxis.
32 Se fotnoterna 11, 12 och 13 ovan.
33 Domen i målet Frankrike mot kommissionen (ovan fotnot 11), punkt 24.
34 Domarna i mälen C-325/91 och C-57/95, Frankrike mot kommissionen (bida ovan fotnot 12), punkt 22 respektive punkt 23.
35 Domen i målet Frankrike mot kommissionen (ovan fotnot 11), punkt 26.
36 Domen i mål C-57/95, Frankrike mot kommissionen (ovan fotnot 12), punkt 21.
37 Domen i målet Frankrike mot kommissionen (ovan fotnot 13).
38 Ibidem, punkterna 23 och 24. Se förstainstansrättens dom i de förenade målen T-377/00, T-379/00, T-380/00, T-260/01 och T-272/01, Philip Morris m.fl. (REG 2003, s. II-1), punkt 86, där den skilde de interna instruktioner som avsågs i mål C-366/88, Frankrike mot kommissionen, från den omtvistade rättsakten i detta mål på grundval av att den sistnämnda rättsakten, till skillnad från den interna instruktionen, inte var avsedd att fördela behörigheter.
39 Se punkt 22 ovan.
40 Se bland annat domen i mål C-325/91, Frankrike mot kommissionen (ovan fotnot 12), punkt 26.