Förslag till avgörande av generaladvokat L.M. Poiares P. Maduro föredraget den 27 januari 2005
1 Originalspråk: portugisiska.
2 EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28.
3 EGT L 326, s. 40; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 130.
4 Kanalöarna hör inte till Förenade kungariket och således är fördragsbestämmelser som inte särskilt nämns i protokoll 3 till akten om villkoren för Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska gemenskaperna inte tillämpliga på Kanalöarna. Se artikel 299.6 c EG och Handlingar om Konungariket Danmarks, Irlands, Konungariket Norges och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska gemenskaperna — Protokoll 3 om Kanalöarna och Isle of Man (EGT L 73, 1972, s. 164). Frågan behandlades ingående i generaladvokaten La Pergolas förslag till avgörande infor domen i mål C-171/96, Pereira Roque (REG 1998, s. I-4607), punkterna 2-9.
5 Dessa frågor är centrala i tre mål som för närvarande är anhängiga vid domstolen (mål C-255/02, Halifax, mål C-419/02, BUPA Hospitals och mål C-223/03, University of Huddersfield).
6 Se dom av den 4 juli 1985 i mål 168/84, Berkholz (REG 1985, s. 2251; svensk specialutgåva, volym 8, s. 253), punkt 14, och av den 11 september 2003 i mål C-155/01, Cookies World (REG 2003, s. I-8785), punkt 46. Se även dom av den 17 november 1993 i mål C-68/92, kommissionen mot Frankrike (REG 1993, s. I-5881), punkt 14, av den 17 november 1993 i mål C-69/92, kommissionen mot Luxemburg (REG 1993, s. I-5907), punkt 15, och av den 17 november 1993 i mål C-73/92, kommissionen mot Spanien (REG 1993, s. I-5997), punkt 12.
7 Dom av den 18 mars 1993 i mål C-280/91, Viessmann (REG 1993, s. I-971), punkt 17.
8 Domen i det ovannämnda målet Berkholz, punkt 14, och dom av den 26 september 1996 i mål C-327/94, Dudda (REG 1996, s. I-4595), punkt 20, och av den 6 mars 1997 i mål C-167/95, Linthorst (REG 1997, s. I-1195), punkt 10.
9 Farmer, P. och Lyal, R., EC Tax Law, Clarendon Press, Oxford, 1994, s. 154.
10 Se dom av den 15 mars 1989 i mål 51/88, Hamann (REG 1989, s. 767), punkterna 17 och 18, och i målet Cookies World, punkt 47
11 Se Terra, B., The Place of Supply in European VAT, Kluwer Law International, London, 1998, s. 54, som hänvisar till motiveringen till förslaget till sjätte mervärdesskattedirektivet. Trots olikheterna i förhållande till den slutligen antagna artikel 9.1, angavs i artikel 9.1, av praktiska skäl, i princip en allmän anknytningspunkt, nämligen den plats där leverantören etablerat sin rörelse.
12 Domen i målet Dudda, punkt 21.
13 Punkt 9 i förslaget till avgörande i det ovannämnda målet C-167/95.
14 Domen i målet Berkholz, punkt 21.
15 I det avseendet är ett alternativt kriterium för att fastställa vilken verksamhet som skall inbegripas i begreppet underhållning, som grundas på verksamhetens mobila karaktär, mycket mindre övertygande och praktiskt. Det är inte bara så att vägledning saknas i artikel 9.2 c, i den bemärkelsen att där endast hänvisas tillkringresande underhållare, utan även för att om man gjorde begreppet underhållningsmässig verksamhet beroende av dess mobila karaktär så skulle det innebära att man införde ytterligare ett osäkerhetsmoment på grund av svårigheten i art definiera en mobil verksamhet.
16 Visserligen kan en mobiltelefon av somliga anses erbjuda underhållning, men den tjänar uppenbarligen också ett annat syfte som kommunikationsmedel. Enligt min uppfattning råder ingen tvekan om att detta är huvudsyftet med den tjänst som tillhandahålls genom en mobiltelefon.
17 I Spanien tillämpas enligt artikel 70.1.3 c i Ley No 37/1992 av den 28 december 1992 i fråga om hasardspel (juegos de azar) den plats där tjänsterna fysiskt utförs som anknytningspunkt, vilket överensstämmer med artikel 9.2 c i sjätte mervärdesskattedirektivet. Se även Pérez Herrero, L., La Sexta Directiva Comunitaria del IVA, Cedecs, Barcelona, 1997, s. 137.
18 Förenade kungarikets regering och kommissionen har inte entydigt tagit ställning för eller mot detta. Den irländska regeringen har däremot anslutit sig til! den portugisiska regeringens ståndpunkt.
19 Se Hayat, M., Discordances sur le lieu de fourniture des services en matière de TVA: le rôle de la CJCE et les conséquences de ses décisions pour l'évolution de la sixième directive, Gazette du Palais,
20 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Mancini i målet Berkholz, punkt 2, s. 2254 och förslag till avgörande av generaladvokaten La Pergola i mål C-260/95, DFDS (REG 1997, s. I-1005), punkt 32.
21 Det är mot bakgrund härav helt förståeligt att artikel 9.2 c inte beaktades av domstolen i domen i målet Berkholz. Trots att domstolen inte behandlade fråttan om en eventuell tillämpning av artikel 9.2 c, som i aìla händelser inte togs upp i de tolkningsfrågor som hänsköts av den nationella domstolen i det målet, så nämnde generaladvokaten Mancini i sitt förslag till avgörande, punkt 2, s. 2254, att de spelautomattjänster som tillhandahölls ombord på ett fartyg i havstrafik på grund av sin icke stationära karaktär inte kunde omfattas av artikel 9.2 c första strecksatsen. Det är i det avseendet tillräckligt att erinra om att de berörda färjorna gick över öppet hav mellan Tyskland och Danmark. Till skillnad från i domen i målet Berkholz, där tillämpningen av anknytningspunkten i artikel 9.2 c skulle peka mot olika och potentiellt slumpmässiga platser för underhållningsverksamhetens utförande, är spelautomaterna i förevarande mål installerade i spelhallar inom Förenade kungarikets territorium.
22 Se B. Terra, a.a., s. 74 och M. Hayat, a.a., s; 33.
23 Kommissionen hänvisade i forbigående till en eventuell konflikt i sitt skriftliga yttrande, men följde inte upp den linjen vid förhandlingen.
24 Min kursivering.
25 Till skillnad från andrahandskritcriet för att fastställa var platsen skall anses vara i slutet av artikel 9.1 (den plats där leverantören är bosatt eller stadigvarande vistas), som blir aktuellt när de två andra huvudkriterierna inte är tillämpliga.
26 Domen i målet Berkholz, punkt 14, delvis i överensstämmelse med sjätte mervärdesskattedirektivets sjunde skäl, där det förklaras att [fjastställandet av platsen för skattepliktiga transaktioner har gett upphov till kompetenskonflikter mellan medlemsstaterna, särskilt vad beträffar leverans av varor för sammansättning och tillhandahållande av tjänster.
27 Domen i målet Berkholz, punkt 17.
28 Dom av den 2 ma) 1996 t mål C-231/94, Faaborg-Gelting Linien (EEG 1996, s. I-2395), punkt 16.
29 Dom av den den 17 juli 1997 i mål C-190/95, ARO Lease (REG 1997, s. I-4383), punkt 15.
30 Dom av den 20 februari 1997 i mål C-260/95, DFDS (REG 1997, s. I-1005), punkt 19.
31 Se forslag till avgörande av generaladvokaten Mancini inför domen i målet Berkholz, punkt 2.
32 Domen i målet Berkholz, punkt 18.
33 Domen i målet Berkholz, punkt 18.
34 Se punkt 27.
35 Punkt 19, min kursivering. Detta resonemang tillämpades även i dom av den 7 maj 1998 i mâl C-390/96, Lease Plan Luxembourg (REG 1998, s. I-2553), punkterna 21-29, särskilt punkterna 26 och 27.
36 Se domen i målet DFDS, punkt 26.
37 Domen i målet DFDS, punkt 27.
38 Punkt 23, i linje med förslaget till avgörande av generaladvokaten La Pergola, punkt 32.
39 Även om CI i förevarande mål inte har exklusiv ägande- eller besiuningsrätt till de lokaler som ägs av RAL, să har det tillstånd att installera spelautomaterna i de lokaler som ägs eller hyrs av RAL. Även om detta tilistånd är en benefik handling grundad på välvilja så visar det utan tvekan att CI självt är närvarande i lokalerna på ett sätt som inte kan tillskrivas någon annan person.
40 Se domen i målet DFDS, punkt 26.
41 1 målet DFDS tog det brittiska bolaget aktiv del i förhandlingen, ingåendet och fullgörandet av de reseavtal som det berörda tillhandahållandet bestod av i det fallet. Domstolen fann ändå, i huvudsak på grund av det systerbolagsförhållande som rådde mellan de två bolagen, att det brittiska bolaget inte var självständigt när det agerade som ombud för det danska bolaget och för det señares räkning ingick avtal med tredje man. I förevarande mål utförs över huvud taget inte någon sådan verksamhet för CI:s räkning.
42 Detta är fallet oberoende av hur man ser på frågan huruvida kundens handlande utgör en tyst accept av ett automatiskt anbud från spelautomaten ad incertas personas för CI:s räkning, eller om automaten tvärtom framställer en inbjudan att förhandla och därefter automatiskt accepterar anbudet från kunden när ett mynt stoppas in. I båda fallen blir följden att om en viss automat, på grund av ett fel, inte fullgör den uppgift som den programmerats att fullgöra och inte returnerar det instoppade myntet eller polletten, så utgör detta en utebliven fullgörelse som CI, i egenskap av den som tillhandahåller automaterna samt i egenskap av avtalspart, i princip bli ansvarig för.
43 Noteras skall att i domen i målet DFDS var det faktum att avtalen ingicks i Förenade kungariket och att tillhandahållandet fullgjordes där en avgörande omständighet som talade för slutsatsen att det danska bolaget hade ett fast driftsställe i Förenade kungariket.
44 Se domen i målet ARO Lease, punkt 19.
45 Domen i målet Berkholz, punkt 17, och domen i målet DFDS, punkt 19.
46 Domen i målet Berkholz, punkt 17, och domen i målet DFDS, punkt 19.
47 Föslag till avgörande i målet DFDS, punkt 29.
48 Domen i målet DFDS, punkt 23. Två kommentatorer uttryckte nyligen saken på följande sätt: What at first seemed to be a reluctance by the ECJ [in Berkholz] to refer to secondary establishments ... was merely a means to avoid businesses escaping the Community's tax jurisdiction by creating national establishments outside Community territory; in the final analysis ... rational results for tax purposes count, if the result is positive taxation rather than exemption. (Terra, B. och Kajus, J.., A guide to the European VAT Directives, Volym 1, 2004, s. 555.)
49 Domen i målet Berkholz, punkt 18.
50 Domen i målet Faaborg-Gelting Linien, punkt 18.